Kismet Bay

Kismet Bay Dawn Brower En samling noveller fr?n den lilla staden Kismet Bay. V?lkommen till den lilla staden Kismet Bay, d?r magin och ?det p?verkar allas liv … F?lj medlemmarna i familjen Strange l?ngs deras resor till k?rleken och deras f?rhoppningsvis lyckliga dagar. N?gra dagar f?re jul, Ett lovande ny?r, Vissa hj?rtans dag, Tur vid f?rsta ?gonkastet, Sommardagar utan slut, En h?xas charm, Av tacksamhet, Jul utan slut Kismet Bay Contents N?gra dagar f?re jul (#u2d3bb435-9213-513a-b9d3-1bcf9843a651) KAPITEL ETT (#uf350b297-d7c3-5730-adab-a3668e830707) KAPITEL TV? (#u56885e10-1ae3-5243-a483-930d75ee722e) KAPITEL TRE (#u3e4ab9ac-7b43-51ba-8642-9f56a3699d10) KAPITEL FYRA (#u5ad9f29e-21de-5965-b14f-ca699a21ee96) KAPITEL FEM (#u764df4fe-2978-5f02-b40e-ca1c4cdaf04d) Ett lovande ny?r (#u3b87c45a-0608-5f76-b5be-269277f800c3) KAPITEL ETT (#u5d3b230e-7e60-57e1-825c-bdde6456c60c) KAPITEL TV? (#u7da19c75-3209-554c-adb2-204cefc1404c) KAPITEL TRE (#ufbca58ef-8b19-5e87-979a-840d4e24fffc) KAPITEL FYRA (#u6327e77e-1dee-5ce1-83d5-85ad1e49950d) KAPITEL FEM (#ub5a91b66-63f4-58ed-8790-11f8c8c6053d) Vissa hj?rtans dag (#u5a600aaa-21dd-568a-bdd5-4e7ac2738565) KAPITEL ETT (#uea1eb0e6-5f10-5a3d-83f4-74d52dc44d0d) KAPITEL TV? (#u6ba18974-d33f-5a99-be7e-8d0b1b43ebec) KAPITEL TRE (#u6912bd90-b7f8-5549-9eef-83601d1b327d) KAPITEL FYRA (#uaf082d2f-27dc-5b2f-96b8-f4bd7de36edf) KAPITEL FEM (#u3294a9f2-8142-57ff-ae3d-1a2508487d27) Tur vid f?rsta ?gonkastet (#u737487b7-9404-5580-9ddf-d8d0dbc695a8) KAPITEL ETT (#u1f57e7f4-c249-5f39-8a19-9a88d0f82dc3) KAPITEL TV? (#ufbcf48d8-1781-53ba-9560-24d025d0d47e) KAPITEL TRE (#ue7500041-5342-57f6-aa0b-4fd31a4b982a) KAPITEL FYRA (#ueadb15ae-72e4-5cd9-b6d6-98f523e92984) KAPITEL FEM (#u840862a5-b2e7-5f4f-900d-7e2891fdd128) Sommardagar utan slut (#ud40b1c80-b88c-564d-9eca-4a0dd10da87d) KAPITEL ETT (#u67b64ad4-9bd9-56f4-8ced-80ba2fc055f5) KAPITEL TV? (#u9d8f1e33-5a3f-5666-aabc-88222d9b69b1) KAPITEL TRE (#uf4d5e4eb-5d2b-5463-a9b7-8d63b92ce9a6) KAPITEL FYRA (#u3572e938-3e1e-51f7-88bb-046c2ff43762) KAPITEL FEM (#u4086fd17-1d79-5871-881f-b4dd688e0117) H?xans charm (#ud88c3c8c-fb1e-5a46-9b7a-6b8c0dad0cf9) KAPITEL ETT (#u42b33678-8cd5-5c28-a83e-ef00c42646ff) KAPITEL TV? (#u2968bbf3-5cc8-5ab2-9708-0a5f834bb9a4) KAPITEL TRE (#uba085617-6c90-551d-ab52-f73241abe2c2) KAPITEL FYRA (#u9dee08cb-f6b2-519d-9dc8-9205ececa05f) KAPITEL FEM (#u48352437-97a7-5704-a1dd-76c5f6384389) Av tacksamhet (#u23820130-19a8-5dba-a372-cbdb2fe5aaa5) KAPITEL ETT (#u58fa1e46-3fbb-59fd-ba20-cf21c610738d) KAPITEL TV? (#u35955466-8b3d-52cc-a298-b3c5b0606343) KAPITEL TRE (#u8ddf031f-c934-5ed0-b02f-07a3e1d792b7) KAPITEL FYRA (#ub81226bc-6e5c-5964-baf2-47f795033f43) KAPITEL FEM (#u11d08f1e-9fe1-5bd2-b068-b9ede9ce3d6f) Alla kommande jular (#ue3feb450-87c0-50af-8780-bda28c9ef408) KAPITEL ETT (#uaf5c0b2b-f45e-56e4-9bc8-2a9ba9c0d79f) KAPITEL TV? (#udc9c644c-6511-5969-a06f-fe9eafb239c8) KAPITEL TRE (#u7a68e200-276a-5569-bc61-371d699686dc) KAPITEL FYRA (#ufe8de0c0-77a4-5d0d-9e95-6f29421f59f0) KAPITEL FEM (#udea141ef-c67c-5ed8-8f76-cedf5e54496c) Kismet Bay (#ud49baf63-3b53-5775-a153-4f93645be736) Epilog (#u4d975be5-30cd-50ed-bca1-49d2b21eada8) Om f?rfattaren (#u004a438e-1d80-5198-9389-ffef963f304d) Detta ?r ett fiktivt verk. Namn, karakt?rer, platser och h?ndelser kommer fr?n f?rfattarens fantasi eller anv?nds fiktivt och ?r inte verkliga. Eventuella likheter med verkliga platser, organisationer eller personer – levande eller historiska – ?r rena tillf?lligheter. Kismet Bay Copyright © 2020 Dawn Brower Alla r?ttigheter ?r reserverade. Ingen del av denna bok f?r anv?ndas eller reproduceras elektroniskt eller i tryck utan skriftligt godk?nnande, undantaget kortare citat som del av recensioner. N?gra dagar f?re jul KAPITEL ETT December i Kismet Bay … Ett l?tt sn?fall dalade sakta fr?n himlen. N?r sn?n landade p? marken la den sig inte, utan f?rvandlades till ett v?tt lager med s?rja p? trottoaren. Holly Strange stirrade ut genom f?nstret med avsmak. Julen var den tid under ?ret som hon tyckte b?st om, och den ?rliga Chokladrundan var favorith?ndelsen. Alla f?retag l?ngs Main Street deltog. Hon ?gde Serendipity Lane tillsammans med sin storasyster Ivy. Holly hade en tv??ggstvilling, Sage, men hon kom s?llan till Kismet Bay. Allt i butiken var omsorgsfullt utvalt hantverk. De h?ll ?ven kurser i sl?jd och m?leri – senare i veckan fanns en inplanerad kv?llskurs i hur man bygger ett v?xtterrarium. Det var kanske lite underligt s?h?r mitt i vintern, men m?nniskor beh?vde v?xter i sina liv f?r att skapa balans och sprida sk?nhet. Serendipity Lane specialiserade sig p? saker som fick m?nniskor att k?nna sig bra – till kropp, sinne och sj?l. Chokladrundan gav lokalinv?narna ett tillf?lle att f? se nyheterna i butiken, och evenemanget lockade turister. Det var en av de b?sta f?rs?ljningsdagarna p? hela ?ret … s? l?nge inte v?dret st?llde till det. Tomteparaden skulle snart b?rja, och direkt d?refter satte Chokladrundan ig?ng. Holly hade redan b?rjat laga den varma chokladen efter sitt hemliga recept. I ?r fanns ?ven en t?vling: bes?karna r?stade p? sin favoritchoklad och vinnaren skulle bli n?sta ?rs officiella leverant?r av varm choklad till Jultomtens hus. Det hade inneburit pengar som Serendipity Lane hade beh?vt f?r sina utbyggnadsplaner. ”Sluta stirra ut genom f?nstret! V?dret blir inte b?ttre av det”, sa Ivy. Hon satt vid disken och arrangerade handgjorda tv?l-cupcakes. Ivy hade gjort dem tidigare i veckan, och de hade ?ntligen stelnat tillr?ckligt f?r att kunna hamna p? hyllan. De s?g ut som r?da jordgubbskakor med vit cream cheese-frosting ovanp?. Ivy hade till och med str?tt r?tt tv?lstr?ssel ovanp?. De sm? skapelserna var s? v?lgjorda och realistiska att de fick vara f?rsiktiga n?r sm? barn kom in i butiken. En g?ng, under premi?r?ppningen, hade en liten kille stoppat in en i munnen. De smakade inte lika gott som de s?g ut att g?ra … Holly bl?ngde p? sin syster, men Ivy var f?r upptagen f?r att l?gga m?rke till det. Hon suckade. ”Det m?ste vara perfekt.” Hon v?nde sig bort och tittade ut genom rutan igen. Snart skulle Chokladrundan starta. Paraden var f?rmodligen redan slut. Hon tittade ned?t gatan s? l?ngt hon kunde. M?nniskor b?rjade redan hitta in i de m?nga butikerna. Ett par stannade utanf?r Grape Flavors Winery och beundrade skyltningen. Vinbutiken ?gdes av Hollys kusiner Leilia och Caprecia Strange. D?r fanns ett stort utbud av lokala viner, d?ribland n?gra fr?n kusinernas egen ving?rd. Hon v?nde sig mot Ivy. ”Tror du det kommer m?nga kunder?” Ivy placerade ut de sista tv?l-cupcakesen. ”Det kommer lika m?nga, om inte fler, som det g?r varje ?r. Sluta oroa dig.” ”Jag kan inte hj?lpa det”, svarade hon. ”Jag oroar mig f?r allt.” Vyn utanf?r hennes butik lockade henne p? nytt. Det var j?tteviktigt att allt fungerade. Holly m?ste bevisa f?r sin syster att hon var duktig och att Ivy inte hade gjort ett misstag n?r hon fick bli del?gare i Serendipity Lane. Holly hade aldrig g?tt p? college, utan ist?llet stannat kvar i Kismet Bay f?r att hj?lpa hennes syster att ?ppna butiken. De hade f?tt ett arv fr?n sin mormor och butiken l?t som en bra id?. Hollys tvillingsyster, Sage, hade flyttat iv?g och startat ett f?retag som organiserade evenemang. Hon hade velat l?mna Kismet Bay s? fort som m?jligt, och ?n s? l?nge hade Fortune’s Fortitude varit en framg?ng. Sage hade f?tt jobba med flera k?ndisbr?llop och ett femtio?rskalas. Om det fortsatte lika bra skulle Sage snart kunna expandera och anst?lla mer personal. ”Jag kilar ?ver till Witch’s Brew och k?per en kaffe.” Holly tog ner sin kappa fr?n en krok i n?rheten. ”Vill du ha n?got?” ”V?nta.” Ivy gick runt butiksdisken, b?jde sig ner och tog fram ett paket som hon r?ckte ?ver. ”Ge det h?r till Esmeralda. Det ?r hennes present till Tristan.” Esmeralda och Tristan ?gde Witch’s Brew Coffee Shop. Esmeralda var en annan kusin. Kismet Bay sv?mmade n?stan ?ver av medlemmar i Strange-familjen. Deras f?rfader Thomas Strange var den f?rsta borgm?staren och han hade varit med och grundat Kismet Bay. Sedan dess hade de varit med och styrt staden genom alla tider. Hennes far, Adam Strange, var borgm?stare. Hans tvillingbror Bowen var polischef, och hennes farbror Sebastian – den ?ldste av Strange-br?derna – var ?klagare. ”Vad ?r det f?r n?got?” Holly tyckte inte om att inte veta saker. Ivy himlade med ?gonen. ”Om hon ger honom det n?r du ?r d?r s? f?r du se. Varf?r bryr du dig? Det ?r inte till dig.” Hon ryckte p? axlarna. ”Jag ville bara veta.” Holly tog paketet under armen. ”Ville du ha en kaffe, eller?” ”Nej.” Ivy skakade p? huvudet. ”Men du f?r g?rna g? f?rbi Blooms of Destiny p? tillbakav?gen. Amadea och Ophelia borde ha f?tt julstj?rnorna jag best?llde. Jag vill ha dem i v?rt skyltf?nster.” Hon rynkade p? n?stan. Hon delade inte sina kusiners passion f?r blommor. De visste allt om alla typer av v?xter. I och f?r sig var det ibland bra att de hade koll p? massa olika ?rter. Alla i staden trodde att Strange-familjen hade beskydd av n?got magiskt. Det trodde inte Holly, s?rskilt inte n?r det kom till k?rlek. Alla hade haft otur n?r det kom till det. Enligt legenden skulle de m?ta k?rleken n?r de minst anade det, och ibland fanns den mitt framf?r ?gonen. Struntprat. K?rlek uppstod inte ur tomma intet. Det hade hon aldrig n?gonsin trott p?. ”Ok, d?”, sa Holly. ”Jag ?r strax tillbaka.” ”Det vet jag inte riktigt om jag tror p?.” Ivy skrattade till. Holly r?ckte ut tungan och l?mnade butiken. Kanske skulle hon ta god tid p? sig ?nd? … KAPITEL TV? Staden Kismet Bay var en typisk sm?stad – eller mer som en stor by. Den var s? idyllisk och gullig att det n?stan v?nde sig i magen p? Nicholas Bell. Han f?redrog storstadens puls och inv?narnas mer osentimentala attityd. Alla som bodde i Kismet Bay k?nde f?rmodligen varandra och skickade h?lsningar till varandras familjemedlemmar n?r de s?gs. ”Varf?r ?r vi h?r, egentligen?” Nicholas bl?ngde mot sin v?n Gabriel Reed. ”Jag gillar inte … gulligt.” ”Slappna av”, uppmanade Gabriel. ”Vi stannar bara n?gra dagar f?r att g?ra mina f?r?ldrar glada, s? att de vet att jag inte h?ller p? att d? eller s?.” Han klappade Nicholas p? ryggen. ”Vi kommer att vara p? v?g till en varm sandstrand l?ngt innan du f?r den d?r allergichocken som du s? tappert k?mpar emot.” Nicholas fick bita sig i tungan f?r att inte fr?sa n?got till sin b?ste v?n. Gabriel var fotbollsspelare, en wide receiver f?r Houston Runaways. Han hade skadat sitt kn? i en slutspelsmatch och suttit p? avbytarb?nken sedan dess. Lagets l?kare hade sagt att prognosen inte s?g bra ut, och bed?mningen fr?n sjukgymnasten hade varit lika illa. Gabriels spelarkarri?r verkade vara ?ver, men hans v?n ville inte ge upp s? enkelt. Han ?vertalade Nicholas att f?lja med honom p? ett bes?k hos hans f?r?ldrar, och sedan bes?ka en kn?specialist i Bahamas. Vad var det ens f?r kvacksalvare som hade sin l?karpraktik d?r? Nicholas trodde att kn?doktorn skulle s?ga samma sak som fotbollslagets specialister hade gjort, men Gabriel var hans v?n och hade varit ett troget st?d under hela den h?r pr?vningen. ”?r det ett kaf??” Nicholas pekade p? butiksfasaden. ”Witch’s Brew? Vad ?r det f?r slags namn?” Gabriel ryckte p? axlarna. ”Ingen aning. Jag har inte varit h?r i Kismet Bay p? l?nge. Vi kan v?l g? in och se vad de har.” De gick mot ing?ngen – men Nicholas hann aldrig n? d?rren. Ist?llet fl?g den upp och en brunett sprang in i honom. Varmt kaffe rann nerf?r hans bl? skjorta, och han skrek till n?r det br?nde honom. ”Vad h?ller du p? med!?” R?sten dr?p av ilska. Han b?rjade verkligen hata den h?r staden, med dess ordin?ra och trista m?nniskor. ”F?rl?t s? hemskt mycket!” Den unga kvinnan tog ett steg fram och la handen p? hans br?stkorg. Hennes ber?ring k?ndes som elektricitet och han s?g in i hennes ?gon. De hade samma f?rg som havet en vackert solig dag. Hennes h?r hade en ovanlig brun nyans, med r?da slingor som fl?t genom de chokladf?rgade lockarna. De s?g n?stan ut att glittra i solen. Hon var oerh?rt vacker … ”Det g?r inget.” Han sk?t undan hennes hand. Hennes ber?ring p?verkade honom, och han var inte s?ker p? att han tyckte om det. ”Det gick bra.” “Holly?” Gabriel kom fram bredvid honom. ”Vad ?r det som h?nder?” Hon sneglade mot Gabriel. Hennes mun sprack upp i det mest lysande leende Nicholas n?gonsin hade sett. Det var som att f? en knytn?ve i br?stet. Den del som redan gjorde ont efter att hon spillt sitt varma kaffe ?ver honom. Vad var det med henne som fick honom att k?nna saker som han aldrig hade k?nt f?rut i hela sitt liv? Han ville inte att k?nslorna skulle ta ?ver utan f?rs?kte skapa ett avst?nd till henne. Hon gick runt Nicholas och kramade Gabriel. Holly tog ett steg bak?t och gick n?stan in i Nicholas p? nytt. Han fick tag i henne innan hon tappade balansen. Hon tittade bak?t p? honom och sa, ”Jag beklagar. Jag lovar att jag inte brukar vara s? h?r klumpig.” ”Det ?r ok”, svarade han buttert. Holly v?nde sig till Gabriel igen. ”Jag h?rde om din skada.” Hon viftade entusiastiskt med h?nderna. ”Vi s?g allihop n?r det h?nde. Det ?r allt de d?r sportn?rdarna pratar om. Vi missar inga matcher med Runaways.” Hon s?g bort fr?n Gabriel och stirrade p? sin jack?rm, och b?rjade plocka med en obefintlig bit ludd eller kanske en l?s tr?d. Nicholas l?tsades inte f?rst? vad hon f?rs?kte g?ra. ”Jag menar hela familjen …” Holly sa det som om det sista f?rklarade allt. Det hade det sannerligen inte gjort f?r Nicholas. Det verkade inte p?verka Gabriel. Han nickade och l?t henne spela f?rvirrad. ”Hur ?r det med Ivy?” fr?gade han henne. Det v?ckte Nicholas’ nyfikenhet. Vem fanken var Ivy? ”Ehh …” Holly tittade p? allt omkring henne utom p? Gabriel. ”Det ?r bra med henne. Bara bra. Du beh?ver inte oroa dig.” Hon stoppade ner handen i fickan och tog fram sin telefon. ”Urs?kta mig, men jag m?ste vidare. N?r ni nu ?r i stan borde ni vara med p? chokladrundan. Det blir trevligt.” Med de orden rusade hon iv?g och smet in i vad som s?g ut att vara en blomsterbutik. Den hade ocks? ett konstigt namn: Blooms of Destiny. ”?dets blommor” – vad var det f?r fel p? f?retagen i den h?r h?lan? ”Chokladrundan?” Nicholas lyfte ett ?gonbryn. ”Vi beh?ver inte g?ra det om du inte vill. Man k?per en tomtemugg i en av butikerna och sedan kan vi provsmaka alla varianterna av varm choklad i de olika butikerna.” Gabriel ryckte nonchalant p? axlarna. ”?verskottet g?r till en lokal organisation f?r v?lg?rande ?ndam?l som hj?lper beh?vande familjer h?r i omr?det. Familjen Strange har drivit organisationen n?stan sedan staden grundades. Det ?r en tradition.” ”Familjen Strange?” Om han hade lyft ?gonbrynet ?nnu mer hade det lossnat fr?n pannan. ”?r det ett namn? ?r de lika konstiga som namnet? ?r det p? riktigt?” ”Jag skulle aldrig hitta p? n?got s?dant.” Gabriel klappade honom l?tt p? axeln. ”Strange-familjen styr i stort sett hela staden, fr?n borgm?staren och hela v?gen ned?t …” Han sneglade p? blomsterbutiken som Holly hade g?tt in i. ”Holly ?r en av dem.” ”Och den h?r mystiska Ivy ocks??” Nicholas kunde inte h?lla tillbaka sin nyfikenhet. Hans v?n brukade inte vara intresserad av kvinnorna som fanns omkring honom – om det inte var f?r n?gon tillf?llig aff?r under en natt, och ?ven dessa var s?llsynta. Gabriel suckade. ”Ja, och jag f?rst?r att du har fr?gor. Men du ?r mer intresserad av Holly. Om du vill l?ra dig mer om familjen Strange s? kan vi vara med p? chokladrundan. Lita p? mig, de kommer att vara d?r allihop – p? ett eller annat s?tt.” Han vinkade med sig honom. ”Kom s? g?r vi in i en butik och k?per var sin tomtemugg. De finns ?verallt.” Nicholas gick med p? Gabriels f?rslag. Vad annat fanns det att g?ra i den h?r h?lan? KAPITEL TRE Holly bar in julstj?rnorna till Serendipity Lane och placerade dem p? disken. Ivy var nog inne i det bakre rummet, f?r hon stod inte i kassan. Det fanns inga kunder och d?rrklockan hade plingat s? hon m?ste ha h?rt att Holly kom. Hon borde komma vilken sekund som helst f?r att se om det var n?gon kund som beh?vde hj?lp. Holly stirrade p? d?rren och bet sin underl?pp. Hennes syster skulle inte bli glad ?ver att hennes expojkv?n var tillbaka i Kismet Bay. Gabriel hade varit hennes stora k?rlek, men han hade ?vergivit henne f?r att f?rs?ka bli rik och ber?md. Nu var han skadad och kanske aldrig mer skulle kunna spela professionell fotboll. Hon hade inte velat ta upp det med Gabriel, det var s?kert en k?nslig fr?ga. Hon borde ha fr?gat varf?r han hade ?terv?nt och hur l?nge han planerade att stanna. Om inte hans v?n hade gjort henne helt f?rvirrad hade hon nog fr?gat. Hon hade inte ens brytt sig om att fr?ga efter v?nnens namn. S? f?rvirrad hade han gjort henne. Holly r?s vid minnet av hur hon spillde allt sitt kaffe ?ver honom. Vad ska han v?l t?nka om henne? ”Jas?”, sa Ivy n?r hon kom fram bakom disken, ”det ?r bara du. Har rundan b?rjat?” ”Ja”, svarade hon. ”?r det d?r tomtemuggarna?” Varje butik hade en begr?nsad upplaga att s?lja till de som ville delta. Genom att k?pa en mugg fick man smaka varm choklad som serverades i varje butik. Alla fick dricka hur mycket de ville. ”Varf?r har du inte st?llt fram dem? Jag trodde du skulle g?ra det n?r jag var iv?g.” Hon borde ha stannat kvar och struntat i kaffet. ”Ses?, jag hj?lper till.” ”Vad ?r det med dig?” Ivy rynkade ?gonbrynen. ”Du ?r konstig.” ”Det ?r inget med mig.” Hon b?rjade tyst arbeta och satte upp muggarna i prydliga rader p? hyllan bakom disken. Det mesta av deras varma choklad fanns i en stor gryta i det bakre rummet, men en del fanns i en beh?llare p? ett bord i n?rheten. Kunder som redan hade k?pt en mugg kunde servera sig sj?lva. De som beh?vde en tomtemugg kunde g? till kassan och k?pa en. ”Du var borta en bra stund. Vad var det som tog tid?” Ivy plockade upp julstj?rnorna och bar bort dem till skyltf?nstret. Hon arrangerade dem kring en tavla som m?lats av en lokal konstn?r. De brukade ofta visa upp verk av lokala f?rm?gor och hj?lpa konstn?ren s?lja dem. Serendipity Lane fick en liten kommission p? f?rs?ljningen. ”Jag hade en liten olycksh?ndelse utanf?r Witch’s Brew.” Holly m?tte inte Ivys blick. Hon var fortfarande generad ?ver att hon spillt ut sin kaffe ?ver den stilige mannen hon krockade med. Hon hade aldrig n?gonsin sett en stiligare karl. Hans h?r var m?rkt som natten, och ?gonen m?rkbl? … faktiskt var s? m?rka att de n?stan ocks? var svarta. Hans bistra uppsyn hade f?tt dem att se ?nnu m?rkare ut. Han spelade inte i Runaways; hon kunde inte l?ta bli att fr?ga sig hur Gabriel k?nde honom. ”Jas?? ?r det allt du t?nker s?ga?” Holly r?ddades av gonggongen, eller snarare av butikens d?rrklocka, n?r deltagare i chokladrundan klev in. De hade alla sina egna tomtemuggar, s? hon visade dem var de kunde hitta Serendipity Lanes hemlagade variant av varm choklad. F?rhoppningsvis tyckte de om den … ”Vad tittar du p??” fr?gade en man henne. Hon hoppade till – hur i hela fridens namn hade han lyckats smyga upp s? n?ra? Men med alla personer som nu gick in och ut ur butiken var det s?klart enkelt. S?rskilt som hon hade sjunkit ner i sina egna tankar. Holly v?nde sig om f?r att m?ta hans blick. ”Hej, igen.” Var var Gabriel? Borde inte han g? chokladrundan tillsammans med sin v?n? Hon s?g sig runt i butiken efter Ivy, men hon fanns ingenstans. Vart hade hon tagit v?gen? Om hon uppt?ckte att Gabriel hade kommit till stan skulle hon g? i taket. Hon ?lskade honom fortfarande, det var Holly ?vertygad om. Men det var ocks? en h?rfin gr?ns mellan k?rlek och hat. Gabriel hade s?rat henne djupt och Ivys k?nslom?ssiga ?rr var tydliga. ”Jag tror inte vi har blivit presenterade ordentligt.” Han str?ckte fram sin hand. ”Det ?r jag som ?r Nicholas Bell.” ”Eh. Trevligt att tr?ffas.” Hur kom det sig att hon pl?tsligt hade s? sv?rt att prata? ”?r du p? l?ngvarigt bes?k?” ”Det hoppas jag inte”, svarade han. ”Gabbe ville spendera n?gra dagar med sin familj innan vi ?ker n?gonstans varmt under resten av jul och ny?r.” ”Jas??” Han m?ste tycka att hon ?r den mest korkade kvinna han n?gonsin m?tt. ”Jag f?rst?r.” Hon nickade mot tomtemuggen i hans hand. ”Har du kommit f?r att smaka chokladen?” Han tittade p? muggen med avsmak. ”Jag har redan druckit flera koppar. Om jag dricker fler f?rvandlas jag till en chokladkaka.” Hon t?nkte att det hade varit en l?cker chokladkaka. Det var n?ra att Holly slickade sig om l?pparna vid tanken p? att f? ta en tugga. Inte bokstavligen, s?klart, men definitivt ett mer intimt smakprov. Men!? Vad var v?l det f?r tankar? Han var inte n?got f?r henne. Nicholas hatade Kismet Bay och hon kommer aldrig att l?mna den stad som var hennes liv. ”Det var synd. Serendipity Lane har stans b?sta choklad.” ”?h, det ?r du s?ker p??” Hans mungipor b?jdes upp?t till ett sensuellt leende. ”M?ste du stanna kvar h?r, eller kan vi ta en promenad? Var finns ?garen?” Han s?g sig om i butiken. ”Be om en paus, eller om att f? g? tidigare.” Hon ville s?ga ja, men kunde inte l?mna Ivy ensam. Det irriterade henne ocks? att han f?rutsatte att hon inte ?gde butiken. Hon var bara tjugotre ?r, men det betydde inte att hon inte kunde vara en ansvarstagande f?retags?gare. Han var f?rmodligen fyra eller fem ?r ?ldre ?n hon. Ungef?r lika gammal som Gabriel. ”Dessv?rre.” Holly skakade p? huvudet. ”Hon ?r n?got av en slavdrivare.” ”S? synd. Vi hade kunnat ha trevligt.” Hans leende f?rvandlades till ett streck. ”Om du visar var hon finns s? kan jag kanske charma henne att ge dig ledigt.” ”Det g?r inte”, konstaterade hon. ”Annars hade jag redan sagt ja.” ”Eeh … va?” Han stirrade f?rvirrat p? henne och skakade sedan p? huvudet. ”Jag f?rst?r. Det ?r du som ?ger st?llet.” Hon nickade. ”Jag och min syster.” Hon pekade tv?rs ?ver rummet. Ivy hade ?ntligen ?terv?nt och s?g inte ?verlycklig ut. ”Ivy.” ”Kanske en annan g?ng, d?.” Han stirrade p? Ivy och det irriterade henne att han redan verkade mer intresserad av henne. Var han s? ombytlig? N?ja, hon beh?vde ?nd? inte honom … Hon l?mnade honom ensam och b?rjade arbeta bakom disken. Holly hade b?ttre saker f?r sig ?n att dagdr?mma om en man hon inte kunde f?. KAPITEL FYRA Nicholas hade verkligen gjort bort sig med Holly. Han ville spendera tid med henne och beslutade sig f?r att v?nta tills de st?ngde Serendipity Lane f?r dagen. ?ppettiderna hade funnits i skyltf?nstret, och de h?ll inte ?ppet efter klockan fem. Han hade allts? n?gra timmar att spendera, och han anv?nde dem v?l. Han gick in i den lokala blomsterbutiken och fr?gade om de k?nde Holly – och sj?lvklart gjorde de det. Gabriel hade r?tt, h?r fanns massor av Strange-sl?ktingar. Eftersom de var Hollys anh?riga var det enkelt att f? reda p? vilken blomma hon tyckte b?st om och k?pa en stor bukett. Sedan gick han in p? Grape Flavors och k?pte en flaska vin. Turen h?ll i sig, och han fick med sig en av hennes favoriter d?rifr?n ocks?. Han fortsatte till Witch’s Brew och gjorde en ?verenskommelse med Tristan Scott, som ?gde kaf?et tillsammans med Hollys kusin Esmeralda. Witch’s Brew st?ngde en timme innan Serendipity Lane, och han kunde f? hyra kaf?et. Nicholas organiserade allt f?r att ?verraska henne. Allt han beh?vde nu var att n?gon fick henne att komma till kaf?et. Hj?lpen kom fr?n ett ov?ntat h?ll. ”Jag kilar ?ver till Serendipity och s?ger att Esmeralda beh?ver hj?lp h?r inne.” Tristan blinkade till Nicholas. ”N?r det handlar om kvinnorna i Strange-familjen beh?ver du all hj?lp du kan f?. Esme har redan g?tt hem, hon ska ocks? g? p? date senare.” ”St?r det dig?” fr?gade Nicholas. ”Nej”, sa han och skakade p? huvudet. ”Vi ?r bara v?nner. Det ?r en annan Strange som har stulit mitt hj?rta. En dag s? ?terv?nder hon. De g?r de alltid.” Nicholas blev konfunderad. ”Hur kan du veta det?” ”Den h?r staden har en lockelse p? Strange-sl?kten, och det ?r de som g?r Kismet Bay till vad den ?r. Jag kan inte riktigt f?rklara det.” Han var tyst en stund och fortsatte sedan. ”Det ?r n?stan n?got magiskt. Allt kan h?nda, ibland n?r du minst f?rv?ntar dig det. Jag vet inte hur m?nga g?nger m?nniskor har blivit f?r?lskade n?r de kommit hit. Det ?r n?stan som att den h?r lilla staden har skapats f?r att f?ra samman k?rlekspar.” Han skakade p? huvudet. ”Men det kanske bara ?r ?nsket?nkande fr?n mitt h?ll. Jag m?ste tro p? det, annars har jag f?rlorat den jag ?lskar f?r evigt.” ”Vem ?r det?” Han trodde inte det var Holly, f?r i s? fall hade Tristan aldrig hj?lpt honom. Nicholas hade tr?ffat flera medlemmar av Strange-sl?kten de senaste f? timmarna, men ingen av dem hade kunnat vara Tristans k?rlek heller. De ?gde allesammans lokala f?retag. Att d?ma av vad Tristan sa om sin k?rlek s? hade hon flyttat h?rifr?n utan att se sig om. ”Hollys tvillingsyster, Sage.” Det var n?gonting med det som st?rde. Kommer han att l?gga an p? Holly om han inte kan f? Sage? Om de var tvillingar … ”Vad h?nde med henne?” ”Hon ?r i storstan och driver ett eventf?retag. Det g?r riktigt bra f?r henne d?r. Sage ?r den enda i Strange-familjen som inte vill g?ra n?got avtryck i Kismet Bay. Det enda hon har gemensamt med dem ?r h?rf?rgen, f?rutom det passar hon inte in.” ”?r hon och Holly inte lika?” Tristan skakade p? huvudet. ”Nej, de ?r tv??ggstvillingar.” Av n?gon anledning k?nde sig Nicholas l?ttad. Han ville ha Holly helt f?r sig sj?lv och tyckte inte om tanken p? att hon liknade n?gon annan. Hon var … han tyckte inte om den riktning som hans tankar tog, men d?r och d? fanns det bara ett ord som beskrev hur han k?nde f?r Holly. Min. ”Tack f?r hj?lpen. Jag uppskattar det verkligen.” ”Ingen fara.” Tristan st?ngde kassan och st?llde allt i ordning. Han r?ckte en upps?ttning nycklar till Nicholas. ”Se till att du l?ser n?r du ?r klar. Ge nycklarna till Holly s? h?mtar jag dem fr?n henne inne p? Serendipity Lane. Esmeralda ?ppnar imorgon, s? jag beh?ver inte f? dem med en g?ng.” Nicholas hade aldrig m?tt en s? tillitsfull grupp m?nniskor. Det kanske fanns en po?ng med det h?r sm?stadslivet … Tristan k?nde honom knappt och ?nd? fick han nycklarna till hans f?retag. Hur v?gar han det, en total fr?mling? ”Du kan lita p? mig.” ”Jag vet”, sa Tristan kryptiskt. ”Annars hade jag kastat ut dig s? snart du bad om min hj?lp. Som jag sa, Kismet ?r magiskt. Du kommer att f?rst?.” Med de orden l?mnade Tristan Witch’s Brew och Nicholas blev ensam i v?ntan p? Holly. Han hoppades att hon skulle tycka om ?verraskningen och f?rl?ta honom f?r hans tidigare fad?s. Det var s?llan som Nicholas agerade impulsivt, men Holly fick honom att vilja ha saker, att vilja ha henne … KAPITEL FEM Tristan hade bett henne titta in p? Witch’s Brew. Vad beh?vde Esmeralda hj?lp av henne med? Holly tyckte inte om att hon k?nde sig s? tjurig, men allt hon ville var att g? hem och krypa upp i soffan. Chokladrundan hade blivit en succ?. Senare i veckan skulle de f? veta vilken butik som f?tt flest r?ster f?r b?sta choklad. Kanske Esmeralda vill ?ta middag med henne. Holly borde inte ha varit s? avvisande mot Nicholas. Om hon hade varit v?nligare kanske han hade bjudit henne p? middag. Hon kanske inte hade kunnat l?mna Serendipity Lane innan de st?ngde, men kv?llen var obokad. Holly suckade och ?ppnade d?rren till Witch’s Brew. Sm? vita ljus prydde hela kaf?et. Hade Tristan och Esmeralda ?ntligen best?mt sig f?r att julpynta? Holly hade pikat dem en hel vecka f?r att f? dem att g?ra det mer juligt. Lamporna var sl?ckta och det var bara stearinljusen som lyste upp rummet. ”Esme?” ropade hon. Inget svar. Hon gick l?ngre in i kaf?et och pep till n?r en stor skugga f?ll framf?r henne. ”Det var inte meningen att skr?mma dig.” Nicholas gick fram ett steg till. ”Jag hoppades att det h?r skulle bli en trevlig ?verraskning.” Hade Tristan och hennes kusin lurat henne? Hur visste de att hon var intresserad av Nicholas? Det spelade ingen roll nu, men det var absolut ett ?mne hon skulle ta upp n?sta g?ng hon s?g dem. Hon hade ?nskat att f? spendera kv?llen med Nicholas, och nu var det m?jligt. Fr?gan var hur mycket hon ville att han skulle f?rst? det. ”Ingen fara. Jag trodde min kusin skulle vara h?r, s? jag blev lite ?verraskad n?r du inte var Esmeralda.” ”F?rl?t,” sa han, ”men jag beh?vde tr?ffa dig igen, och just d? verkade det h?r vara en bra id?.” Holly s?g sig omkring f?r att se vad han hade gjort. Hennes favoritblommor, rosa och vita liljor, stod i en vas mitt p? ett av borden. En flaska vit Riesling stod intill tillsammans med tv? tomma vinglas. Tv? tallrikar var ?vert?ckta, antagligen f?r att h?lla maten under varm. Han hade prickat in hennes favoritblommor och favoritvin, men vad var sannolikheten f?r att han skulle ha ordnat hennes favoritmat ocks?? Holly v?nde sig mot honom. Nicholas hade tagit av sig sin kaffefl?ckade skjorta och bytt till en bl?, bara en nyans ljusare ?n hans slips som hade precis samma m?rkbl? f?rg som hans ?gon. Hans m?rka kostym fick honom att se s? stilig ut att hon ville kasta sig i hans famn. ”N??” Han lyfte p? ena ?gonbrynet. ”?r allt till bel?tenhet?” Hon log ett svagt, sensuellt leende. ”Ja, ?n s? l?nge.” Holly tog av sig sin vinterkappa och h?ngde upp den p? en krok och v?nde sig sedan tillbaka mot honom. ”Ber?tta vad det blir f?r mat s? best?mmer jag mig f?r om det ?r perfekt.” “Kyckling Marsala med pasta av fullkornsvete.” Hennes mun vattnades genast. Han hade hittat hennes favoritr?tt. Nicholas visade sig vara den perfekte mannen, vilket i sig var lite oroande. ”Hur kunde du …” ”… arrangera allt det h?r?” avslutade han hennes mening. ”Din familj var v?ldigt h?lpsam. Kanske du borde diskutera riskerna med att dela personlig information med personer de inte k?nner s?rskilt v?l.” Det fanns bara en orsak till att de alla hade hj?lpt honom. Magin i Kismet Bay var aktiv. Nicholas hade varit tv?r och irriterad n?r de f?rst hade st?tt p? varandra. Det var ingen slump att den lilla staden hette Kismet Bay, ?dets vik. Grundarna, hennes f?rf?der, hade trott p? ?det. De hade r?ddats ur en storm genom att deras skepp hade n?tt viken oskatt. Sedan dess hade omr?det verkat magiskt, och en av de saker det medf?rde var k?rlek. ?det styrde fler saker ?n att hitta en sj?lsfr?nde, men n?r du v?l st?tte p? din sanna k?rlek fick det inte ignoreras. Det var en av anledningarna till att Ivy hela tiden var s? melankolisk: Gabriel h?rde ihop med henne. Utan honom saknade hon en del av sig sj?lv. Var Nicholas Hollys andra halva? Hennes familj verkade tro det, och det b?rjade Holly ocks? g?ra. Hon k?nde en stark attraktion till honom som inte gick att ignorera. Han m?ste ocks? k?nna det f?r att vara beredd att uppvakta henne s? ivrigt. ”I familjen Strange litar alla alltid p? sin magk?nsla. De hade inte hj?lpt dig om de inte trodde att det var det r?tta.” Hon ville inte skr?mma iv?g honom genom att prata om ?de och magi. Holly ville dock g?ra en sak innan hon fattade n?gra beslut. Hon gick intill honom och la armarna runt hans hals. ”Kyss mig”, sa hon, ?nskade hon – kr?vde hon. Nicholas beh?vde inte h?ra det tv? g?nger. Han lutade sig ner och pressade sina l?ppar mot hennes. Den d?r magin hon hade t?nkt p? omsl?t dem och t?nde en l?ga som fick dem b?da att intensifiera kyssen. Hans tunga lekte med hennes och hon berusades av hans smak – som kanel och kakao. De tv? viktigaste ingredienserna i hennes varma choklad … Holly st?nade n?r hennes ?tr? steg och hon ville slita av deras kl?der f?r att se om de tv? passade ihop p? alla s?tt. Holly tog ett steg bak?t innan hon gick s? l?ngt att hon kanske skulle ?ngra det. ”Det …” ”Jag vet”, sa hon. Han skakade p? huvudet. ”Jag vill s? mycket mer med dig.” Holly log mjukt mot honom. Nicholas skulle kunna komma att betyda mer f?r henne ?n hennes egen lycka. Han skulle kunna bli hennes lycka. Hon t?nkte p? sin syster Ivy och sa f?rsiktigt: ”Jag skulle vilja f? tid att f?rst? vad det h?r ?r. Hur ska vi kunna g?ra det n?r du inte bor h?r?” ”Jag vet inte”, svarade han uppriktigt. ”Men jag vill f?rs?ka, om du vill.” Holly nickade. ”Det vill jag.” Nicholas drog tillbaka henne in i sin famn och h?ll h?rt om henne. ”Jag trodde aldrig att jag skulle hitta dig n?r jag kom hit med Gabriel, men jag ?r v?ldigt glad ?ver att jag gjorde det. Jag kommer att ber?tta f?r Gabriel att jag inte vill resa iv?g med honom. Jag stannar i Kismet Bay ?ver helgerna. Resten … det funderar vi ut efter hand.” Holly kramade honom och sl?t ?gonen. Hon hade m?jlighet att f? sin st?rsta ?nskan uppfylld och hon t?nkte inte sl?sa bort den. Alla ber?ttelser m?ste b?rja n?gonstans, och detta var hennes och Nicholas det var en g?ng … Ett lovande ny?r KAPITEL ETT Den kalla vinden svepte ?ver Nash King och skar igenom hans skinnjacka som vore den av papper. Han gnuggade h?nderna f?r att f?rs?ka v?rma de stelfrusna fingrarna. Nu var det inte s? l?ngt kvar. Om bara n?gra f? steg skulle han komma fram till Grape Flavors Winery, d? han skulle f? tillbringa ett par efterl?ngtade minuter med sitt livs k?rlek: Leilia Strange. De tv? hade varit b?sta v?nner sedan l?gstadiet. Nash hade alltid ?lskat henne, men dessv?rre hade hon alltid bara sett honom som en v?n och inget mer. Vissa dagar gjorde det mer ont ?n han n?gonsin kunde erk?nna. Andra g?nger var han enbart tacksam ?ver att f? finnas i hennes liv. Idag, d?remot, hoppades han kunna repa tillr?ckligt med mod f?r att ?ntligen ber?tta att han ?lskade henne. Han ?ppnade d?rren till vinbutiken och gick in. Nash ?lskade f?rvandlingen som Leilia, tillsammans med sin syster Caprecia, hade gjort med den lilla aff?ren. Olika viner hade sorterats efter typ och stod p? hyllor som fanns utspridda i butiken. Det fanns ?ven en delikatessavdelning med olika ostar, kex och br?d. Allt var hemtrevligt och inbjudande. De tv? systrarna ?gde en ving?rd i utanf?r staden tillsammans med Ophelia, en tredje syster. Alla hade olika uppgifter p? ving?rden, men Ophelia var inte inblandad i vinbutiken. Hon f?redrog att arbeta med deras kusin Amadea i blomsterbutiken Blooms of Destiny. Familjen Strange var involverad i m?nga av stadens f?retag och aktiviteter. Deras f?rf?der hade varit med och grundat Kismet Bay f?r ?ver tv? hundra ?r sedan. Nash gick l?ngre in i vinbutiken och mot disken l?ngst in d?r han hoppades hitta Leilia. Han hade ingen bra urs?kt f?r sitt bes?k, men han h?lsade p? tillr?ckligt ofta f?r att varken Caprecia eller Leilia skulle tycka det var konstigt. N?r han kom runt ett h?rn fick han syn p? henne. Hennes l?nga midnattssvarta lockar fl?dade ?ver hennes axlar i gener?sa lockar. Hon stod v?nd s? att kan kunde se hennes ?gon, men det beh?vdes inte. Deras koboltbl? f?rg fanns etsad i hans minne. Ja, hela Leilias existens fanns d?r: i hans huvud. Han hade inte kunnat gl?mma henne ens om han hade f?rs?kt, n?got han sannerligen inte ville g?ra. Nash var p? v?g att g? fram till henne och b?rja prata n?r Caprecia kom ut fr?n lagret bakom och krockade med Leilia. ”?r du kvar h?r ?nnu?” fr?gade Caprecia. ”G? hem och g?r dig i ordning f?r din dejt.” Nash stelnade till. Vad d? f?r dejt? Leilia hade inte sagt n?gonting om n?gra ny?rsplaner till honom. Och han som trodde de ber?ttade allt f?r varandra … Det skulle inte ha varit sv?rt att ta reda p? svaret. Allt han beh?vde g?ra var att g? fram och b?rja samtala s? hade resten i stort sett sk?tt sig sj?lvt. Men han kunde inte r?ra p? f?tterna, och sm?rtan i hj?rtat h?ll p? att bli outh?rdlig. ”Det ?r gott om tid”, svarade Leilia nonchalant. Hon fortsatte fokusera p? vad det nu var hon hade stirrat p? n?r Nash hade b?rjat g? mot henne. ”Jag m?ste bli f?rdig med den h?r inventeringen innan jag kan g?. Vi har s?lt slut p? moscato-vinet och det mousserande ros?vinet.” Hon sneglade p? armbandsuret och suckade. ”Det h?r ?r en av de dagar under hela ?ret som vi har mest att g?ra. Vad t?nkte jag p? n?r jag gick med p? en dejt med Percival?” ”Kanske f?r att du hoppas att Mr. Wright ?r den r?tte?” Caprecia blinkade. ”Fattar du…?” Leilia tittade upp och bl?ngde p? henne. ”Ha. Ha. Jag fattar.” Hon verkade inte riktigt uppskatta Caprecias antydning, men det spelade ingen roll f?r Nash. Han ville vara Leilias enda k?rlek. ”Du beh?ver inte s?ga mer. N?sta sak ?r v?l att jag vill ha min egen riddare i bl?nkande rustning.” Leilia himlade med ?gonen. ”Jag h?r ocks? skvallret. ’De tre riddarna’, som de kallas. Vad i hela v?rlden t?nkte deras f?r?ldrar p??” ”Ingen aning.” Caprecia ryckte p? axlarna. ”De kanske hoppades att de skulle bli lika ?dla som de riktiga Riddarna kring Runda bordet. Fast de saknar Lancelot och Galahad – tydligen fanns det inte tv? familjer till som var omd?mesl?sa nog att d?pa sina s?ner efter dem.” Hon tystnade, tittade upp?t taket och trummade sakta med pekfingret p? hakan. ”Tristan flamsar fortfarande runt efter Sage. D? finns det Percival och Gawain kvar … men d? m?ste du f? honom att sl?ppa sina Hollywood-dr?mmar. S? nu n?r jag t?nker p? det s? finns ju bara Percival kvar. Ska du f?rs?ka l?gga vantarna p? honom?” Hon s?nkte hakan och lyfte p? ?gonbrynen. ”Tror du att du har n?gon chans d?r? Han ser trots allt fantastiskt bra ut.” Nash stod inte ut med att h?ra mer av deras struntprat. Han stoppade tankspritt h?nderna i fickorna. De tre m?n som de diskuterade hade retat honom under hela gymnasietiden. Det hade bara g?tt fyra ?r sedan studenten och minnena hade inte bleknat. Deras relation var mindre laddad idag, men Nash skulle aldrig gl?mma hur illa de hade behandlat honom. Han v?nde sig om f?r att g?, men det var f?r sent. ”Nash!” ropade Leilia. Hennes r?st hade en optimistiskt glad ton. Nash tyckte det l?t som musik. ”Kom! Jag har ett nytt vin som du m?ste prova.” Nash drog upp h?nderna ur fickorna och gick bort till henne. Han kunde aldrig neka Leilia n?gonting. ”Minsann?” Han lutade sig ?ver butiksdisken. ”Kommer jag att ?ngra mig om jag g?r det?” ”S?klart inte!” Hon slog honom l?tt p? axeln. ”Har jag n?gonsin f?tt dig att g?ra n?got du ?ngrar?” ”Inte ?n s? l?nge, men vi ?r fortfarande unga.” Hans ansikte sprack upp i ett stort leende. Det var inte helt anstr?ngt, Nash var glad att se henne. Men samtalet han nyligen hade h?rt gjorde ont. Det s?gs att den som tjuvlyssnar s?llan f?r h?ra saker den vill h?ra … ”Du ?r rolig, du.” Hon b?jde sig ner under disken och r?ckte sedan fram en m?rkr?d flaska. ”Detta ?r en ny merlot som vi har producerat p? ving?rden. Se vad du tycker om den. Vi kommer f?rmodligen att b?rja s?lja den i b?rjan av n?sta ?r. ”Det l?r bli ett ?r fyllt av insikter, tror du inte?” Han hade egentligen inte t?nkt s?ga det h?gt. ”Hur s??” fr?gade Leilia. Nash hade hoppats p? att det skulle bli ett ?r fyllt av k?rlek mellan dem, men han antog att Kismet Bay inte tyckte att de borde vara tillsammans. Alla i staden visste hur stor roll ?det spelade n?r det kom till att f?rena k?rlekspar. ”?sch, gl?m det.” Han lyfte upp flaskan. ”Tack f?r den h?r. Sl? mig en signal senare, vi kanske kan provsmaka den tillsammans.” Hon log. ”Det l?ter bra. Vad har du f?r planer f?r ikv?ll?” Det var hans chans att s?ga n?got om att tillbringa ny?rsafton tillsammans. Synd att det inte skulle bli s?. ”Inte mycket. Jag h?ller mig hemma.” ”Ska du se tolvslaget p? tv?” fr?gade hon med huvudet p? sned. ”Kanske. Jag ?r inte s?ker p? att jag kommer att vara vaken s? l?nge.” Han sneglade mot Caprecia som gjorde sitt b?sta f?r att l?tsas att hon inte stod d?r. Kanske f?rs?kte hon ge dem lite enrum, Nash var inte s?ker. ”Jag m?ste g?.” Han sa inte ett ord till utan bara gick, s? snabbt han kunde. Hans hj?rta slog h?rt vid varje steg han tog. KAPITEL TV? Nash hade i stort sett sprungit ut fr?n butiken. Leilia borde f?lja efter honom … han hade uppf?rt sig konstigt. N?gonting m?ste ha besv?rat honom, men han hade tydligen inte velat s?ga vad. Hon hade ingen aning om vad det kunde vara. Om hon bara inte hade lovat Percival Wright att fira ny?r tillsammans med honom! Hon undrade vad hennes hj?rnceller hade h?llit p? med n?r de hade tackat ja till det. Percival var v?l helt ok, men han var inte n?gon l?ngsiktig partner. ”Jag g?r hem nu”, sa hon till Caprecia. ”Vi ses p? ving?rden imorgon.” Butiken h?ll st?ngt ny?rsdagen, men det var ?nd? en arbetsdag. Prosperity Vineyard var som ett andra hem. Ving?rden l?g ungef?r fem mil bort; d?r fanns ?ven ett hus som hon delade med sina systrar. De hade var sitt rum s? det gick bra att ?vernatta, men med en butik att sk?ta s? blev det inte av s?rskilt ofta. Leilia gick till sin bil och hoppade in. Hon startade och l?t motorn g? p? tomg?ng en stund f?r att bli varm, la sedan i v?xeln och k?rde till sin enrumsl?genhet. D?r tog hon en snabbdusch och gjorde sig i ordning f?r sin dejt. Hon hoppades inte beh?va ?ngra det. Percival skulle ta henne till n?gon fest p? Witch’s Brew, kaf?et som hennes kusin Esmeralda var en av ?garna till. De hade best?llt ett par l?dor rosa champagne fr?n Grape Flavors f?r att fira in tolvslaget. Hon bl?ste h?ret torrt och borstade det tills det gl?nste. Hon tog p? sig en l?ng, bl? kjol med en slits som n?stan gick upp till h?ften, och en svart topp med med l?nga ?rmar i spets. Sedan gled hon i ett par h?gklackade sandaler. Leilia tyckte om att kl? upp sig n?r m?jligheten gavs. Synd bara att det inte erbj?ds s? m?nga tillf?llen att g?ra sig vacker. En knackning p? d?rren avbr?t hennes tankar. Hon ?ppnade f?r en stilig Percival i en m?rk kostym och en gr?n slips som matchade hans ?gon. Han r?ckte henne en enkel ros. ”Jag visste inte vad du tycker om. Jag hoppas den h?r blir bra.” Leilia tog emot rosen och doftade p? den. Hon tyckte i och f?r sig om alla blommor, men just rosor var ingen favorit. Men det kunde ju inte han veta. ”Tack”, sa hon. ”Den ?r j?ttefin.” ”Det ?r du med”, svarade han sm?rigt. Av n?gon anledning st?rde hon sig p? det, trots att det inte fanns n?gon egentlig orsak. ”?r du klar?” ”Ja”, sa hon och la blomman p? diskb?nken. Leilia borde f?rmodligen hittat en vas till den, men hon orkade inte bry sig. Varf?r gjorde hon ens detta? Vad var det f?r mening? Percival var inte hennes typ och ?nd? s? gick hon p? dejt med honom. Hon suckade och st?llde in sig p? en kv?ll i hans s?llskap. Hon hade tackat ja, och det var alldeles f?r sent att ?ngra sig nu. Efter att ha tagit p? sig kappan f?ljde hon honom ut genom d?rren. Det gick fort att komma fram till Witch’s Brew. N?r de klivit in h?ngde hon sin kappa p? en krok och beundrade dekorationerna. Esmeralda och Tristan hade ?vertr?ffat sig sj?lva. Det h?ngde ljuskedjor med sm? vita lampor ?ver hela kaf?et, och det fanns ballonger spridda ?verallt. ”D?r ?r du!” ropade Esmeralda och drog till sig Leilia f?r en snabb kram. ”Vill du ha n?gonting?” ”Nej tack”, svarade Leilia. ”Det ?r bra.” Esmeralda v?nde sig till Percival. ”Tristan letade efter dig. Jag tror han st?r vid bardisken. G? och s?g hej.” ”Ja, strax.” Percival sneglade ?t det h?ll som Tristan skulle finnas. ”Som du vill”, sa Esmeralda. ”Jag m?ste g? vidare.” Hon v?nde sig till Leilia och sa: ”Gl?m inte att s?ga hej d? om du g?r hem.” Med de orden fladdrade hon vidare f?r att prata med n?sta person hon st?tte p?. Det var typiskt Esmeralda: alltid festens medelpunkt … ”Vill du ha n?got att dricka?” Leilia himlade n?stan med ?gonen. Hade han inte h?rt att Esmeralda precis hade fr?gat henne? ”Nej.” Hon pikade inte honom f?r hans bristande uppm?rksamhet. Det skulle ?nd? inte hj?lpa. Hon visste inte vad hon skulle s?ga. ”Jag v?ntar lite.” ”Jag tror att jag vill ha ett glas.” Han l?mnade henne ensam och gick till den n?rliggande baren. D?r stod Tristan och pratade med n?gon annan. N?r Percival n?rmade sig v?nde sig Tristan om med ett brett leende. De h?lsade hj?rtligt, som om de inte hade setts p? flera dagar. S?vitt Leilia visste hade de inte det, men av n?gon anledning irriterade det henne. De hade klivit in genom d?rren till Witch’s Brew f?r mindre ?n en kvart sedan, och Percival hade redan ?vergivit henne f?r en av sina kompisar. P? ett s?tt kunde hon f?rst? honom – hon hade gjort samma sak om Nash hade varit d?r. ?ven om Percival borde ha haft vett nog att vara en gentleman, s? var det ?nd? inget hon hade f?rv?ntat sig. S? mycket f?r en riddare i blank rustning … det var tur att hon inte hade n?gra s?dana f?rhoppningar. Percival verkade inte komma tillbaka ?n p? en stund. Hon skulle kunde hitta n?gon annan att prata med, men p? n?got s?tt irriterade det henne ?nnu mer. Dessutom fanns det bara en person hon ville prata med, och han var inte d?r. Kanske kunde hon avbryta dejten innan hon blev besviken? Men – vem f?rs?kte hon lura!? Hon hade varit besviken p? deras dejt redan innan den hade b?rjat … Leilia tog sin kappa f?r att g? ut fr?n kaf?et. Hon skulle ha det mycket b?ttre hemma, tillsammans med en sk?l popcorn och ett glas vin. Hon kanske till och med skulle ringa till Nash och fr?ga om han ville g?ra henne s?llskap. Ju mer hon t?nkte p? det, desto b?ttre l?t det … Hon sneglade mot Percival och funderade ?ver om hon skulle ber?tta att hon var p? v?g hem, men besl?t sig f?r att l?ta bli. Ist?llet tog hon fram sin telefon och skickade ett mess d?r hon bad om urs?kt och skrev att hon m?ste g?. Leilia stoppade ner telefonen i kappfickan, ?ppnade kaf?d?rren och b?rjade g?. Men ist?llet f?r att vandra hem?t gick hon mot Nashs l?genhet. Hon beh?vde f? tr?ffa sin b?sta v?n. KAPITEL TRE Nash gick in i sin l?genhet och st?llde vinet han hade f?tt av Leilia p? diskb?nken. Han skakade av sig sin jacka och kastade den ?ver en stol i n?rheten – eller han f?rs?kte i varje fall … Han lyckades missa m?let och jackan landade p? golvet. Han stirrade p? plagget i flera sekunder och funderade p? om han skulle plocka upp jackan och h?nga den p? en galge i garderoben. Med en suck plockade han upp den och h?ngde in den d?r den h?rde hemma. Det var inte jackans fel att hans planer att bek?nna sina k?nslor f?r Leilia hade grusats. Han stirrade p? vinflaskan hon hade gett honom och ?verv?gde att dricka hela flaskan sj?lv – men nej, han beh?vde n?gonting mycket starkare att dr?nka sorgerna i. Han gick fram till spritsk?pet och tog fram en flaska whiskey, h?gg tag i ett glas och h?llde upp en rej?l drink. Nash lyfte glaset till munnen och t?mde det. Han skakade p? huvudet n?r den br?nnande k?nslan r?rde sig ner l?ngs halsen, och h?llde sedan upp ett nytt glas. Efter tre fulla glas b?rjade rummet snurra och hans hj?rna hade b?rjat d?va hans problem. Nash st?llde ner glaset p? diskb?nken, h?gg tag i flaskan och snubblade ?ver till soffan. Han s?g ingen po?ng i att anv?nda finesser s?som glas. Han kunde lika v?l dricka fr?n flaskan. Nash halvl?g i soffan och kramade whiskeyflaskan. Han str?ckte sig efter fj?rrkontrollen och satte p? tv:n. Tv? personer fyllde sk?rmen: en man och en kvinna. Nash st?nade till n?r en av dem b?rjade prata. ”Hej! Det h?r ?r Gawain Daly och jag st?r h?r med min kollega Jocelyn Stacy.” ”Daggmask”, mumlade Nash. Gawain str?k bort en m?rk h?rlock fr?n sin panna och v?nde sig till Jocelyn. ”Det ?r ganska kallt h?r i New York, men se s? m?nga m?nniskor som har valt att r?kna in det nya ?ret tillsammans med oss.” Han skickade iv?g sitt ber?mda leende mot kameran och fr?gade sin v?rdkollega ”Har du gjort n?gra ny?rsl?ften ?nnu?” ”Du har sj?lv n?gra l?ften att ge, Gawain”, muttrade Nash. Han var tvungen att anstr?nga sig f?r att inte kasta flaskan p? tv:n. Ist?llet tog han en rej?l klunk. Han trodde att han kommit ?ver sina upplevelser under gymnasietiden, men k?nslor, likt ont krut, f?rg?s inte s? l?tt. ”Jag vet inte om det finns n?gonting med mig sj?lv jag vill ?ndra p?”, svarade Jocelyn. ”Och du d??” ”Varf?r f?rs?ka ?ndra p? n?got som redan ?r perfekt?” sa Gawain med en blinkning. ”Och pussen vid tolvslaget? Finns det n?gon s?rskild du hoppas f? kyssa?” Hans ansiktsuttryck var normalt, men inneb?rden i hans ord gick inte att ta miste p?. Nash fn?s. Gawain hoppades helt klart att Jocelyn skulle bjuda in honom p? pusskalas. Nash hoppades att den vackra filmstj?rnan skulle ignorera honom. Nash tog n?gra fler klunkar whiskey. Nu var halva flaskan borta. Med det h?r tempot skulle han ha t?mt flaskan och d?ckat innan ?ret var slut. ”Det finns n?gra olika m?jligheter”, sa Jocelyn lockande. Blondinen fuktade l?pparna p? ett s?tt som knappast gick att misstolka. ”Den j?keln har alltid haft flyt.” Varf?r hade han inte st?ngt av tv:n? Det sista han beh?vde var att beh?va se Gawain f? till det med stj?rnan i sin senaste film. Han var de tre riddarnas ledare; Percival och Tristan var mycket trevligare s? fort han inte var i n?rheten. Nash tyckte det var sk?nt n?r Gawain flyttade fr?n Kismet Bay f?r att s?ka lyckan i Kalifornien. Det hade inte tagit honom l?ng tid att hitta den d?r lyckan, heller. ?det hade alltid haft ett gott ?ga f?r Gawain. Kameran visade den stora kristallbollen som skulle falla vid midnatt och v?lkomna det nya ?ret. Gawains r?st str?mmade fortfarande fr?n tv:ns h?gtalare. ”Som ni ser ?r allt redo. N?r tolvslaget ?r h?r kommer vi allihop att kunna sk?la f?r ett riktigt Gott Nytt ?r. Men nu kontaktar vi v?r systerstation i Los Angeles och Corbin Vale f?r att h?ra hur l?get ?r p? v?stkusten.” Nash slutade lyssna efter det. Han trodde att han skulle ha druckit tillr?ckligt med whiskey f?r att gl?mma att Leilia tillbringade kv?llen tillsammans med Percival, men hans tankar ?terv?nde hela tiden till henne. Skulle hon kyssa Percival vid tolvslaget, som Gawain t?nkte kyssa Jocelyn? Han fick ont i magen vid tanken, och b?rjade ?ngra att han druckit s? mycket. Men vad fanken, han hade redan f?tt f?r mycket s? han kunde lika v?l forts?tta. Vad hade han att f?rlora? Han svalde lite mer whiskey. Det hade f?r l?nge sedan slutat br?nna i halsen n?r han svalde. En knackning h?rdes i rummet. Han trodde det var inbillning, men sedan h?rdes det p? nytt. Nash satte sig upp och stirrade p? d?rren med kisande ?gon. Det fanns ingen m?jlighet att han skulle kunna ta sig till d?rren utan att stupa. ”Det ?r ?ppet”, r?t han. Han funderade inte ens p? vem det var som kom p? bes?k. Inte f?rr?n d?rren ?ppnades och Leilia klev in. Vad fanken gjorde hon d?r? Hade det h?nt n?got med Percival? Om han hade gjort henne illa … N?ja, n?r Nash hade nyktrat till skulle han l?ta honom f? betala f?r vad det nu var han hade gjort. Ingen fick s?ra hans livs k?rlek. KAPITEL FYRA Leilia stirrade p? Nash som om hon aldrig hade sett honom f?rut. Det h?r var inte hennes b?sta v?n – Nash verkade n?stan … ”?r du full?” Hon st?ngde d?rren bakom sig och tog av sig kappan. Om han hade druckit mycket s? beh?vde han n?gon som kollade till honom. ”?h, har bara tagit n?gra klunkar whiskey.” Han h?ll upp en flaska som inte ens var halvfull. ”Jag hoppas inte det d?r har varit en full flaska.” Vad hade f?tt honom att dricka s? mycket? Det var f?rvisso ny?rsafton, men ?nd? … Nash brukade inte dricka mycket. ”Ge mig den.” Hon tog flaskan ur hans hand och st?llde den p? diskb?nken utom r?ckh?ll. ”Vad ?r det med dig? Du har varit konstig hela dagen.” ”Kan man inte f? dricka lite i fred, d? och d??” Han viftade med en hand i tv:ns riktning. ”Titta, en av dina riddare. Ska du inte se om du kan locka hem honom fr?n Hollywood?” Leilia sneglade p? tv:n. Det var faktiskt Gawain Daly p? sk?rmen, i full f?rd med att underh?lla sin publik. Precis som hade alltid hade gjort: det var en man som trivdes b?st med att ha allas uppm?rksamhet och som ?lskade str?lkastarljuset. Gawain var stilig. Helt klart filmstj?rnesnygg, och han anv?nde sitt vackra ansikte och sin v?ltr?nade kropp f?r att ?ppna d?rrar ?t sig. Enda anledningen till att hon visste n?got om Gawain var hans koppling till Tristan. En g?ng i tiden hade Tristan och hennes kusin Sage varit oskiljaktiga. Hon visste fortfarande inte vad som hade gjort att de brutit upp, men det hade hon ? andra sidan inte med att g?ra. Sage f?rsvann ungef?r samtidigt som Gawain reste till Hollywood. Ibland undrade hon om det h?ngde ihop att de tv? flyttade d?rifr?n samtidigt. ”Jag ?r inte intresserad av Gawain eller n?gon annan av de s? kallade riddarna. Den trekanten vill jag inte vara med i.” N?r hon h?rde sig sj?lv l?t det mycket mer oanst?ndigt ?n hon hade t?nkt sig … ”S? vad vill du d??” Han sluddrade n?r han pratade. ”F?r jag trodde att jag k?nde dig, men det g?r jag tydligen inte.” Leilia suckade. ”G?r det bra att jag g?r lite kaffe? Jag tror att du kan beh?va en kopp. Jag beh?ver det helt klart.” Hon skulle beh?va flera koppar om hon skulle kunna hantera vad det nu var han st?rde sig p?. ”G?r som du vill”, svarade han. ”Men jag vill inte ha n?got. Ge tillbaks min whiskey. Den vill jag ha.” Leilia gick ?ver till diskb?nken och st?llde en kopp under hans kaffemaskin. Hon la en kapsel i h?llaren, kontrollerade att det fanns vatten och tryckte p? knappen. I ?gonvr?n s?g hon vinflaskan hon hade gett honom tidigare p? dagen. Han hade i varje fall inte sl?sat bort vinet p? sin dumfylla. Den flaskan f?rtj?nades att njutas av och inte drickas som ett s?tt att bli dyngfull. N?r kaffet var f?rdigt bar hon ?ver det till honom – svart, som han ville ha det. ”Vars?god.” Hon gav koppen till honom. ”Varmt, svart och starkt. Men inte lika starkt som den d?r halva flaskan whiskey du redan har satt i dig.” Han doftade p? kaffet och r?ckte tillbaka det till henne. ”Jag sa att jag ville ha min whiskey. Enda s?ttet du f?r mig att dricka detta ?r om du fyller upp koppen med sprit.” Hon suckade, tog koppen fr?n honom och st?llde den p? soffbordet och slog sig ner vid hans sida. ”Du f?r inte mer whiskey fr?n mig. Varf?r tar vi inte och pratar om vad det ?r som uppr?r dig ist?llet.” Gawains r?st skramlade genom rummet och Nash morrade ?t tv:n. Leilia tog fj?rrkontrollen och sl?ckte den. Hon ville inte att det skulle provocera honom mer. Hon k?nde mycket v?l till vad han tyckte om Gawain, Tristan och Percival. De tre var popul?ra under gymnasiet, och Nash var en av n?rdarna. Han hade f?r?ndrats efter hand och utvecklats till en mycket stilig man. Hon f?redrog hans guldblonda h?r och ljusbl? ?gon som utstr?lade intelligens. Nash var ett geni. Han hade utvecklat mjukvara som gjort honom till en f?rm?gen man. Han skulle kunna k?pa en herrg?rd, men f?redrog sin lilla enrumsl?genhet ovanp? Serendipity Lane, hennes kusins butik. ”Vad g?r dig glad?” fr?gade han. ”Vill du ha mer ?n ving?rden och butiken?” Hon str?ckte sig mot honom och f?rde bort en av hans l?nga guldgula lockar bakom ?rat. Han hade l?tit h?ret v?xa det senaste ?ret och det var n?stan tillr?ckligt l?ngt f?r att han skulle kunna samla det i en tofs. Leilia tyckte om hans l?nga h?r. ”Finns det n?gon som egentligen vet vad de vill? Och jag har det bra. Jag ?lskar b?de ving?rden och butiken.” ”Men vill du inte ha … jag vet inte … mer?” ”Du menar som k?rlek, en familj? Ett hus med en tr?dg?rd, en hund…?” Hon ryckte p? axlarna. ”En dag s?. Med r?tt person.” Han var tyst i flera sekunder. ”Visst. R?tt person”, mumlade han till sist. Nash gnuggade sig i ?gonen. ”Jag tror jag m?ste sova.” Leilia hade inga inv?ndningar emot det. Hon var f?rv?nad ?ver att han kunde h?lla ?gonen ?ppna, eller att han inte hade m?tt illa med tanke p? hur mycket whiskey han hade lyckats f? i sig. ”Det ?r en bra id?. Jag hj?lper dig till din s?ng.” ”Jag klarar mig.” Han reste sig upp, vacklade till och rasade sedan ner i soffan igen. ”Ok, jag kan beh?va lite hj?lp.” Hon skrattade och reste sig och str?ckte sedan ut sin hand f?r att hj?lpa till. ”Kom nu.” Nash kunde st? upp med hennes hj?lp. Han omfamnade henne och de stapplade bort till hans s?ng. Som, lyckligtvis, fanns alldeles i n?rheten. Han ramlade snarare ?n satte sig ner p? s?ngen. ”Nu tar vi av den h?r skjortan.” ”F?rs?ker du kl? av mig naken och utnyttja mig?” ”Jag skulle aldrig …” Hon blev varm om kinderna. Nash hade en bred och muskul?s br?stkorg som hon hade beundrat i hemlighet – men det beh?vde han inte f? veta. ”Det g?r bra. Det g?r inget”, sa han. Hon kn?ppte upp hans skjorta och drog av den. ”Det hade varit trevligt som omv?xling.” Han sl?t ?gonen och f?ll bak?t p? s?ngen. Leilia suckade och lyfte upp hans ben p? s?ngen s? att han skulle ligga mer bekv?mt, och drog sedan en filt ?ver honom. Hon b?rjade g? mot d?rren men innan hon hunnit l?ngt h?rdes hans r?st. ”G? inte”, bad han. ”Stanna hos mig.” Hon tittade intensivt p? honom, och i hans ?gon fanns n?got hon inte k?nde igen. Det var inte likt honom att be henne om saker. Det fanns en sorgsenhet i hans ?gon som hon inte tyckte om att beh?va se. ”Visst”, sa hon. ”I varje fall tills du somnar.” ”B?ttre ?n inget”, mumlade han. Leilia kr?p ner i s?ngen med honom och la sitt huvud mot hans axel. Det k?ndes … r?tt. Det var inte f?rsta g?ngen hon gjorde n?got liknande, men nu k?ndes det p? n?got s?tt mer intimt. Han la sin arm om henne och drog henne n?rmre. ”?lskar dig”, sa han i en utandning. Han tryckte snabbt sina l?ppar mot hennes och upprepade: ”Har alltid ?lskat dig”. Hennes hj?rta stannade till. Han menade s?klart inte p? ett romantiskt s?tt. Eller? F?r om han gjorde det, s? kanske det var ?det som klev in och f?rde samman henne med mannen hon ?lskade. Det var i s? fall sannerligen p? tiden … Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=64262792&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.