Innan han ser

Innan han ser Blake Pierce Fr?n Blake Pierce, b?sts?ljande f?rfattare av BORTA (etta p? Amazons b?sts?ljarlista med ?ver 600 femstj?rniga recensioner), kommer den andra boken i en ny pulsh?jande deckarserie. I INNAN HAN SER (En Mackenzie White-deckare – Bok 2) k?mpar Mackenzie White, FBI-agent under uppl?rning, med att g?ra intryck p? FBI-akademien i Quantico. Hon f?rs?ker bevisa sig sj?lv som kvinna och som nyrekryterad fr?n Nebraska. Med f?rhoppningar om att kunna l?mna sitt liv i mellanv?stra USA bakom sig f?rs?ker hon nu visa att hon har vad som kr?vs f?r att bli FBI-agent. Hon h?ller l?g profil och g?r vad hon kan f?r att imponera p? sina ?verordnade.Men allt st?lls p? ?nda n?r en d?d kvinnas kropp hittas p? en soptipp. Mordet har chockerande likheter med ?kerm?rdaren – brottsfallet som gjorde Mackenzie k?nd i Nebraska – och i den hektiska kampen mot klockan f?r att stoppa seriem?rdaren best?mmer sig FBI f?r att fr?ng? reglerna och ge Mackenzie chansen att arbeta med fallet.Det ?r Mackenzies stora chans att imponera p? FBI – men insatsen har aldrig varit h?gre ?n nu. Alla ?r inte n?jda ?ver att se henne jobba med fallet och allt hon tar sig f?r verkar g? fel. Allt eftersom trycket ?kar och m?rdaren sl?r till igen finner sig Mackenzie allt mer ensam i ett hav av erfarna agenter, och hon inser att hon tagit sig vatten ?ver huvudet. Hela hennes framtid hos FBI st?r p? spel.Trots att Mackenzie ?r tuff och har en vilja av st?l och trots hennes briljanta f?rm?ga att jaga ifatt m?rdare, s? visar sig det h?r brottsfallet vara n?rmast en om?jlig g?ta, n?gonting bortom hennes f?rm?ga. Hon kanske inte ens hinner l?sa det eftersom hennes liv h?ller p? att falla is?r omkring henne.INNAN HAN SER ?r en m?rk psykologisk thriller med pulsh?jande sp?nning, samt den andra boken i en f?ngslande ny bokserie – och en ?lskv?rd ny karakt?r – som kommer f? dig att v?nda sida efter sida l?ngt in p? sm?timmarna.Bok 3 i deckarserien om Mackenzie White kommer snart. INNAN HAN SER (EN MACKENZIE WHITE-DECKARE – BOK 2) B L A K E P I E R C E ?VERS?TTNING AV PETTER MATTSSON Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattaren bakom den b?sts?ljande rysarserien RILEY PAGE, som best?r av tretton b?cker (det kommer fler). Blake Pierce har ocks? skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som best?r av nio b?cker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som best?r av sex b?cker; rysarserien KERI LOCKE, som best?r av fem b?cker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); och de tv? psykologiska sp?nningsromanerna om CHLOE FINE (det ?r fler p? v?g). Blake ?r en filtig l?sare och hon har ?lskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad n?r ni h?r av er, s? g? g?rna in p? www.blakepierceauthor.com f?r mer information och kontaktuppgifter. Copyright © 2016 av Blake Pierce. Alla r?ttigheter f?rbeh?llna. Med undantag f?r vad som till?ts enligt US Copyright Act of 1976, f?r ingen del av denna publikation reproduceras, spridas eller ?verf?ras i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller lagras i en databas eller ett h?mtningssystem, utan att ha f?reg?tts av tillst?nd fr?n f?rfattaren. Denna e-bok ?r licensierad endast f?r personligt bruk. Denna e-bok f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra m?nniskor. Om du vill dela denna bok med en annan person, v?nligen k?p en extra kopia f?r varje mottagare. Om du l?ser den h?r boken och inte k?pte den, eller om den inte k?ptes f?r endast din anv?ndning, v?nligen returnera den och k?p din egen kopia. Tack f?r att du respekterar det h?rda arbete som denna f?rfattare lagt ner p? att f?rdigst?lla boken. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser och incidenter ?r antingen produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nds sk?nlitter?rt. Alla likheter med faktiska personer, levande eller d?da, ?r rent slumpm?ssiga. Jacket image Copyright lassedesignen, anv?nds under licens fr?n Shutterstock.com. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE-RYSARE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) LOCKAD (Bok #4) EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SP?NNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1) DET PERFEKTA KVARTERET (Bok #2) CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SP?NNINGSROMANER GRANNEN (Bok #1) GRANNENS L?GN (Bok #2) ?TERV?NDNINGSGR?ND (Bok #3) KATE WISE RYSARSERIE OM HON VISSTE (Bok #1) OM HON S?G (Bok #2) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNAN HAN SER (Bok #2) INNEH?LL PROLOG (#u3e191d15-4451-52ce-8009-564a3caf61ff) KAPITEL ETT (#uf52d29c9-2e87-5638-a653-15e79dcfa1e8) KAPITEL TV? (#uf04a1b42-e341-5e81-a5ee-a71253ea270a) KAPITEL TRE (#ue9958e72-4a30-55c9-be1d-6db0b09a619a) KAPITEL FYRA (#u756aebcd-1a6c-5faf-ab77-1d782589c4e5) KAPITEL FEM (#ub6833106-afbf-59a0-9f9f-1772f9f2f313) KAPITEL SEX (#litres_trial_promo) KAPITEL SJU (#litres_trial_promo) KAPITEL ?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFYRA (#litres_trial_promo) PROLOG Susan Kellerman visste hur viktigt det var att kl? sig propert. Hon representerade f?retaget och f?rs?kte hitta nya kunder, s? hennes yttre spelade roll. Vad hon dock inte f?rstod var varf?r i hela fridens namn hon var tvungen att b?ra h?gklackade skor. Hon bar en snygg sommarkl?nning och ?gde ett par l?gskor som hade passat perfekt till den, men nej... f?retaget insisterade p? att det skulle vara h?gklackat. Det s?g tydligen sofistikerat ut. Jag tvivlar p? att det ?r de h?ga klackarna som leder till att lyckas s?lja n?got, t?nkte hon. S?rskilt inte om den blivande k?paren var en man. Enligt produktbladet var personen i huset som hon n?rmade sig en man. D?rf?r kollade hon kl?nningens krage en extra g?ng. Hon visade lite klyfta men inte s? att det blev vulg?rt. Det, t?nkte hon, ?r sofistikerat. Hon klampade upp f?r trappstegen med sin stora och otympliga v?ska full av varuprover och ringde p? d?rrklockan. Medan hon v?ntade kastade hon en snabb blick mot framsidan av huset. Det var ett vanligt litet hus som l?g i utkanten av ett medelklassomr?de. Gr?set var nyklippt, men de sm? blomrabatterna vid den lilla trappan var i akut behov av sk?tsel. Det var ett lugnt omr?de, men inte ett d?r Susan sj?lv hade velat bo. Sm? fyrkantiga enplanshus l?g utspridda l?ngs gatorna. De flesta, antog hon, ?gdes av ?ldre par eller personer som hade sv?rt att f? det att g? ihop ekonomiskt. Det h?r huset s?g s?rskilt fragilt ut, som att det var en kraftig storm eller en finanskris fr?n att bli bankens ?godel. Hon r?ckte ut handen f?r ringa p? d?rrklockan men d?rren ?ppnades innan hon hunnit trycka p? knappen. Mannen som ?ppnade var medell?ng och av medelvikt. Hon gissade att han var i fyrtio?rs?ldern. Det var n?got feminint ?ver honom, hon s?g det p? s?ttet han f?rde sig n?r han ?ppnade d?rren och gav henne ett brett, skinande leende. "God morgon", sa mannen. "God morgon", sa hon. Hon visste vad han hette men hade f?tt instruktioner om att aldrig n?mna n?gon vid namn f?rr?n kontakten var etablerad och samtalet fl?t p?. N?r man tilltalade n?gon vid namn direkt vid f?rsta m?tet fick det personen att k?nna sig som en m?ltavla snarare ?n en kund – ?ven vid f?rbokade bes?k. Hon ville inte l?ta honom f? tid att st?lla fr?gor och p? s? s?tt f? kontroll ?ver konversationen, s? hon var snabb med att till?gga: "Jag undrar om du har en stund ?ver f?r att prata lite med mig om din nuvarande kosth?llning." "Kosth?llning?", fr?gade mannen med ett flin. "Jag har inte n?got direkt strikt kosth?llning. Jag ?ter ungef?r vad jag k?nner f?r." "?h, det m?ste vara h?rligt", sa Susan med sin k?ckaste r?st och sitt mest charmerande leende. "Som du s?kert vet s? ?r det inte s? m?nga ?ver trettio som kan s?ga att de h?ller vikten och har en h?lsosam kropp." F?r f?rsta g?ngen tittade mannen p? v?skan i hennes v?nsterhand. Han log igen och den h?r g?ngen var det ett lojt leende – den typen av leende som n?gon visar n?r de vet att de blivit lurade. "S? vad ?r det du s?ljer?" Det var en sarkastisk kommentar, men d?rren st?ngdes ?tminstone inte i ansiktet p? henne. Det s?g hon som en liten delseger mot m?let att f? komma in. "Jo, jag ?r h?r som representant f?r Ett sundare liv-universitetet", sa hon. "Vi erbjuder vuxna ?ver trettio m?jligheten att med v?ldigt enkla och metodiska steg h?lla sig i form utan att beh?va bes?ka ett gym eller ?ndra sin livsstil s?rskilt mycket." Mannen suckade och str?ckte sig mot d?rren. Han s?g uttr?kad ut och redo att skicka iv?g henne. "Och hur g?r ni det d??" "Genom en kombination av proteindrycker som g?rs med v?rt alldeles egna proteinpulver och mer ?n femtio h?lsosamma recept som ger din dagliga nutrition det uppsving som den beh?ver." "Och det ?r allt?" "Det ?r allt." Mannen funderade p? det hela en stund. Han studerade f?rst Susan och sedan den stora v?skan i hennes h?nder. Han tittade sedan p? sitt armbandsur och ryckte p? axlarna. "Vet du vad?", sa han. "Jag m?ste sticka om tio minuter. Om du kan ?vertyga mig under den tiden s? har du en kund. Jag ?r beredd att prova vad som helst om det inneb?r att jag slipper ?terv?nda till gymmet." "Utm?rkt", sa Susan och sk?mdes inombords ?ver den fejkade entusiasmen i hennes r?st. Mannen steg ?t sidan och gestikulerade ?t henne att komma in i huset. "Vars?god och stig p?", sa han. Hon klev ?ver tr?skeln och kom in i ett litet vardagsrum. En ur?ldrig tv stod i mitten av ett slitet hemmabiosystem. Ett par dammiga gamla stolar stod i h?rnen tillsammans med en fallf?rdig soffa. Det stod keramikfigurer p? sm? tygdukar ?verallt. Det s?g snarare ut som om huset tillh?rde en gammal tant ?n en fyrtio?rig ungkarl. Utan att hon visste varf?r s? ringde varningsklockor i henne. Men hon f?rs?kte att motarbeta sina r?dslor med logik. Antingen ?r han otrolig udda eller s? ?r det h?r inte hans hus. Han kanske bor med sin mamma. "G?r det bra h?r?" fr?gade hon och pekade p? soffbordet. "Ja det g?r fint", sa mannen. Han log mot henne n?r han st?ngde d?rren. I samma ?gonblick som d?rren st?ngdes fick Susan en obehaglig k?nsla i magen. Det k?ndes som att rummet fr?s till is och att alla hennes sinnen reagerade p? det. N?got var fel. Det var en bisarr k?nsla. Hon tittade p? keramikfiguren n?rmast henne – en liten pojke som drog en k?rra – som om den skulle kunna ge henne n?got svar. Hon ?ppnade sin v?ska och plockade ut n?gra paket av Ett sundare liv-universitetets proteinpulver och den medf?ljande minihush?llsmixern (till ett v?rde av 35 dollar men helt gratis f?r dig n?r du g?r ditt f?rsta k?p!) f?r att distrahera sig sj?lv. "S?", sa hon medan hon f?rs?kte h?lla sig lugn och ignorera rysningarna som hon fortfarande k?nde i sin kropp. "?r du mest intresserad av viktminskning, vikt?kning eller att beh?lla dina nuvarande vikt?" "Jag vet inte riktigt", sa mannen d?r han stod lutat ?ver soffbordet och tittade p? varuproverna. "Vad skulle du s?ga?" Susan hade sv?rt att prata. Hon var r?dd utan n?gon s?rskild anledning. Hon tittade mot d?rren. Hennes hj?rta bultade i br?stet. Hade han l?st d?rren n?r han st?ngde? Hon kunde inte avg?ra det fr?n d?r hon satt. Sedan ins?g hon att mannen fortfarande v?ntade p? ett svar. Hon f?rs?kte fokusera igen och ?terv?nda till rollen som s?ljare. "Tja, jag vet inte", sa hon. Hon ville titta mot d?rren igen. Pl?tsligt k?ndes det som att ?gonen fr?n varenda porslinsfigur i rummet stirrade p? henne med l?mska blickar, som rovdjur. "Jag ?ter inte s? onyttigt" sa mannen. "Men jag ?r svag f?r ostkaka. Skulle jag fortfarande kunna ?ta ostkaka i ert program?" "Det ?r m?jligt", sa hon. Hon s?llade bland materialet och drog v?skan n?rmare. Tio minuter, t?nkte hon och k?nde sig mer obekv?m f?r varje sekund som passerade. Han sa att han hade tio minuter. Jag kan st? ut s? l?nge. Hon hittade en liten pamflett som visade vad mannen skulle kunna ?ta under dieten, och hon tittade upp f?r att r?cka ?ver den. Han tog den, och n?r han gjorde det vidr?rde hans hand hennes f?r ett ?gonblick. ?terigen skallrade varningsklockorna i hennes inre. Hon var tvungen att ge sig av. Hon hade aldrig tidigare k?nt s? h?r efter att ha klivit i en potentiell kunds hus, men det h?r var s? ?verm?ktigt att hon inte kunde t?nka p? n?got annat. "Jag ?r ledsen", sa hon och b?rjade plocka ihop sitt material igen. "Men jag kom just p? att jag har ett m?te om en timme p? andra sidan stan, s? jag m?ste g?." "Jaha", sa han och tittade p? pamfletten som hon just gett honom. "Okej, jag f?rst?r. Visst. Hoppas att du hinner i tid." "Tack", sa hon kort. Han gav tillbaka pamfletten och hon greppade den med sin skakiga hand. Hon stoppade ner den i v?skan och b?rjade g? mot ytterd?rren. Den var l?st. "Urs?kta mig", sa mannen. Susan v?nde sig om med handen vilande p? d?rrhandtaget. Hon s?g knappt slaget komma. Allt hon s?g var en f?rblindande vit n?ve som sm?llde r?tt mot hennes mun. Hon k?nde direkt hur blodet forsade och kunde k?nna smaken av det p? sin tunga. Hon trillade tillbaka in mot vardagsrummet och landade p? soffan. Hon ?ppnade munnen f?r att skrika men det k?ndes som att hela h?gersidan av hennes k?ke hade l?st sig. N?r hon f?rs?kte resa sig upp var mannen d?r igen, den h?r g?ngen tryckte han sitt kn? i magen p? henne. Luften for ur henne och hon kunde inte g?ra annat ?n att krypa ihop och kippa efter andan. I sin vimmelkantighet m?rkte hon att mannen lyfte upp henne och kastade henne ?ver axeln som om hon var n?gon hj?lpl?s sten?lderskvinna som han sl?pade tillbaka till sin grotta. Hon f?rs?kte g?ra motst?nd men hade fortfarande sv?rt att f? luft. Det k?ndes som om hon var paralyserad och drunknade. Hela hennes kropp k?ndes kraftl?s och huvudet likas?. Hennes blod droppade ?ver baksidan av mannens skjorta och det var det enda hon kunde se n?r han bar henne genom huset. Efter ett tag ins?g hon att han hade tagit henne till ett annat hus – ett hus som p? n?got s?tt var sammankopplat med huset de just varit i. Han sl?ppte ner henne som om hon var en s?ck potatis, och hon slog i huvudet i linoleumgolvet. Lysande sm? prickar blixtrade framf?r hennes ?gon av sm?rtan, samtidigt som hon ?ntligen lyckades ta sm? andetag igen. Hon rullade ?ver p? sidan, men n?r hon lyckades resa p? sig var han d?r igen. Hon s?g suddigt men hon kunde se tillr?ckligt f?r att f?rst? att han hade ?ppnat n?gon slags liten d?rr i sidan av en v?gg – g?md bakom n?gon slags fejkpanel. Det var m?rkt d?r inne, fullt med damm och n?gon slags p?sig isolering som h?ngde som trasor. N?r hon ins?g att de var p? v?g mot rummet dunkade hennes hj?rta i br?stet som om det f?rs?kte tr?nga sig ut genom huden. "H?r ?r du s?ker", sa mannen medan han b?jde sig och sl?pade in henne i krypgrunden. Hon l?g p? de h?rda golvbr?dorna i m?rkret. Hon k?nde doften av damm och blodet som fortfarande rann ur hennes brutna n?sa. Mannen... hon visste vad han hette men hon kom inte p? det. Blod, sm?rta och hur ont det gjorde att f?rs?ka andas var allt hon kunde t?nka p?. Hon lyckades till slut att ta ett djupt andetag och ville anv?nda det f?r att skrika. Men hon l?t ist?llet luften fylla hennes lungor och lugna kroppen. Under den korta stunden av lindring h?rde hon hur d?rren till krypgrunden st?ngdes n?gonstans bakom henne. Hon var ?vergiven i m?rkret. Det sista hon h?rde innan hennes liv sl?cktes var hans skratt utanf?r d?rren. "Oroa dig inte", sa han. "Snart ?r allt det h?r ?ver." KAPITEL ETT Det regnade stadigt, tillr?ckligt kraftigt f?r att Mackenzie White inte skulle kunna h?ra ljudet av sina egna fotsteg. Detta var bra, f?r det betydde att mannen hon jagade inte heller skulle kunna h?ra dem. Men hon var fortfarande tvungen att n?rma sig med f?rsiktighet. Inte nog med att det regnade, det var sent p? kv?llen ocks?. Den misst?nkte skulle l?tt kunna anv?nda m?rkret till sin f?rdel precis som hon skulle kunna g?ra. Och den svaga, flyktiga gatubelysningen hj?lpte inte heller till. Hennes h?r var dybl?tt och regnjackan var s? dr?nkt att den klistrade sig vid hennes hud, n?r hon korsade den ?vergivna gatan i rask takt. Framf?r henne var hennes partner redan framme vid byggnaden som de riktat in sig p?. Hon s?g konturerna av honom d?r han sm?g i en hopkrupen st?llning l?ngs den gamla betongfasaden. N?r hon n?rmade sig honom, endast med m?nskenet och skenet fr?n en ensam gatlampa ett kvarter bort som ljusk?llor, greppade hon allt h?rdare om sin Glock som hon hade f?tt fr?n akademien. Hon hade b?rjat gilla k?nslan av att ha en pistol i handen. Det var n?got mer ?n k?nslan av s?kerhet, snarare n?gon slags relation. N?r hon h?ll en pistol och visste att hon skulle skjuta s? k?nde hon en intim anknytning till den. Det hade hon aldrig k?nt n?r hon jobbade som ouppskattad kriminalinspekt?r i Nebraska; det var n?got som FBI-akademien hade mejslat fram ur henne. Hon kom fram till byggnaden och ansl?t vid sin partners sida. H?r kom ?tminstone inte regnet ?t henne. Hennes partner hette Harry Dougan. Han var tjugotv?, v?lbyggd och kaxig, men utan att vara skrytsam. Hon var l?ttad ?ver att se att ?ven han verkade lite nerv?s. "S?g du n?got?" fr?gade Mackenzie. "Nej. Men vardagsrummet ?r tomt. S? pass mycket kan man se genom rutan", sa han och pekade framf?r dem. Det fanns ett trasigt och snett f?nster d?r. "Hur m?nga rum?" fr?gade hon. "Tre som jag k?nner till i alla fall." "L?t mig ta t?ten", sa hon. Hon var tydlig med att det inte var en fr?ga. ?ven h?r i Quantico beh?vde kvinnor agera sj?lvs?kert f?r att tas p? allvar. Han gestikulerade ?t henne att forts?tta. Hon tr?ngde sig f?rbi honom och skyndade sig till framsidan av byggnaden. Hon s?g sig omkring och konstaterade att kusten var klar. Gatorna var sp?klikt tomma och allt verkade d?tt. Hon gjorde en snabb r?relse ?t Harry att forts?tta fram?t och han gjorde det utan att tveka. Han h?ll sin egen Glock stadigt med b?da h?nderna och l?gt mot marken, precis som de blivit instruerade att g?ra. De sm?g tillsammans mot byggnadens huvuding?ng. Det var ett ?vergivet st?lle byggt av betongplattor – kanske ett gammalt packhus eller lager – och d?rren indikerade ?ldern p? st?llet. Det var ocks? tydligt att den var ?ppen, en m?rk spricka avsl?jade lite av byggnadens insida. Mackenzie tittade p? Harry och r?knade ner med fingrarna. Tre, tv?... ett! Hon tryckte baksidan av l?ret mot betongv?ggen medan Harry hukade sig, tryckte upp d?rren och tog sig in. Hon f?ljde t?tt efter honom, de synkade som en v?loljad maskin. Men v?l inne i byggnaden fanns det n?stan inget ljus. Hon str?ckte sig snabbt efter sin ficklampa som h?ngde i b?ltet. Precis n?r hon t?nkte t?nda den hejdade hon sig. Ett sken fr?n en ficklampa skulle r?ja dem p? nolltid. Den misst?nkte skulle se dem och hinna undan... igen. Hon stoppade tillbaka ficklampan och tog ?ter t?ten. Hon sm?g framf?r Harry med sin Glock riktat mot d?rren till h?ger framf?r dem. Allt eftersom hennes ?gon anpassade sig till m?rkret kunde hon urskilja fler detaljer i byggnaden. Det var mestadels tomt. N?gra fuktiga pappkartonger stod uppradade l?ngs v?ggen en bit bort. En s?gbock och ett flertal gamla kablar l?g och skr?pade l?ngst bort i ett h?rn. F?rutom det s? var rummet tomt. Mackenzie gick mot d?rren till h?ger. Det var egentligen bara en d?rr?ppning, sj?lva d?rren var borta. D?r inne g?mdes det mesta i skuggorna. F?rutom en trasig glasflaska och vad som s?g ut att vara en massa r?ttspillning var rummet tomt. Hon stannade och b?rjade v?nda sig om n?r hon ins?g att Harry f?ljde efter henne alldeles f?r n?ra. Hon steg n?stan honom p? f?tterna n?r hon backade ut fr?n rummet. "F?rl?t", viskade han i m?rkret. "Jag trodde att det–" Han avbr?ts av ljudet fr?n ett vapen som sk?t. Ljudet f?ljdes av ett uff fr?n Harrys mun och han f?ll mot marken. Mackenzie tryckte sig mot v?ggen n?r ett andra skott kom. Skottet tr?ffade v?ggen fr?n andra sidan; hon kunde k?nna kraften fr?n det mot hennes rygg. Hon visste att om hon agerade snabbt skulle hon kunna ta ner f?r?varen direkt utan att beh?va hamna i eldstrid fr?n andra sidan v?ggen. Hon tittade p? Harry, s?g att han fortfarande r?rde p? sig och h?ll ihop hyfsat, och hon str?ckte sig mot honom. Hon drog honom genom d?rr?ppningen, bort fr?n skottlinjen. N?r hon gjorde det kom ?nnu ett skott. Hon k?nde hur det ven genom luften runt hennes regnjacka och passerade precis ?ver hennes axel. N?r hon hade tagit Harry till s?kerhet sl?sade hon ingen tid utan best?mde sig f?r att agera. Hon tog sin ficklampa, t?nde den och kastade den genom d?rren. Den skramlade mot marken n?gon sekund senare och det vita skenet dansade vilt l?ngs golvet och mot andra sidan v?ggen. Mackenzie f?ljde efter skramlet och stack ut genom d?rr?ppningen. Hon hukade sig l?gt, hennes h?nder drogs l?ngs golvet n?r hon gjorde sig s? liten och kompakt som m?jligt. Hon rullade snabbt ?t v?nster och s?g konturerna av g?rningsmannen till h?ger, fortfarande med fokus p? ficklampan. Hon str?ckte ut sitt h?gerben med en v?ldsam kraft och tr?ffade g?rningsmannen p? baksidan av benet, precis under kn?t. Den misst?nkte vinglade till och det var allt hon beh?vde. Hon studsade upp, virade sin h?gerarm runt hans nacke och drog ner honom h?rt i marken. Med ett kn? mitt i magen och en flink r?relse med sin v?nsterarm s? var g?rningsmannen nere f?r r?kning, fasth?llen och snabbt avv?pnad d? hans gev?r fl?g i golvet. Fr?n n?gonstans i den gamla byggnaden h?rdes en r?st som ropade "stopp!" N?gra klickljud h?rdes och flera vita gl?dlampor lyste pl?tsligt upp byggnaden. Mackenzie reste sig upp och tittade ner p? den misst?nkte. Han log mot henne. Det var ett ansikte hon k?nde igen – ett hon hade sett i tr?ningsmoduler flera g?nger, vanligtvis gastade han order och instruktioner till agentrekryterna. Hon r?ckte fram handen och han greppade den fr?n d?r han l?g p? golvet. "J?vligt bra jobbat, White." "Tack", sa hon. Harry stapplade fram bakom henne och h?ll sig om magen. "?r vi verkligen s?kra p? att de bara laddar med b?ns?ckar i de d?r grejerna?" fr?gade han. "Inte nog med det, dessa ?r p? den l?gre niv?n", sa instrukt?ren. "N?sta g?ng kommer vi anv?nda oss av gummikulor." "Underbart", grymtade Harry. Ytterligare n?gra personer d?k upp i rummet d? Hogan’s Alley-tr?ningen var p? v?g att avslutas. F?r Mackenzie var detta tredje tr?ningssessionen av den h?r typen, en modell av en ?vergiven gata som anv?ndes flitigt av FBI f?r att tr?na agentrekryterna inf?r verkliga situationer. Medan tv? instrukt?rer pratade med Harry om vad han hade gjort fel och hur han kunde ha undvikit att bli skjuten, gick en annan instrukt?r fram till Mackenzie. Han hette Simon Lee och var en ?ldre man som s?g ut som att han f?rlorat i livets lotteri och reagerat p? f?rlusten med v?ld. "Fantastiskt bra jobbat, agent White", sa han. "Du rullade s? j?kla snabbt att jag knappt s?g vad som h?nde. Men... det var en smula v?rdsl?st. Om det hade funnits mer ?n en g?rningsman d?r ute hade det kunnat sluta helt annorlunda." "Ja, sir. Jag f?rst?r." Lee log mot henne. "Det vet jag att du g?r", sa han. "Jag ska s?ga dig att s? h?r halvv?gs in i ditt tr?ningsprogram s? ?r jag redan lyrisk ?ver dina framsteg. Du kommer bli en utm?rkt agent. Bra jobbat." "Tack, sir", sa hon. Lee l?mnade henne och fortsatte att prata med en annan instrukt?r. Medan de gjorde sig redo f?r att packa ihop och l?mna byggnaden kom Harry fram till henne, han grinade fortfarande illa. "Bra gjort", sa han. "Det g?r inte lika ont n?r personen som g?r vinnande ur det hela ?r otroligt vacker." Hon himlade med ?gonen ?t honom och h?lstrade sin Glock. "Smicker ?r l?nl?st", sa hon. "Smicker tar dig ingenstans, som de brukar s?ga." "Jag vet", sa Harry. "Men skulle det ?tminstone kunna leda till en drink?" Hon flinade. "Om du betalar." "Ja, jag betalar" sa han. "Jag vill ju inte riskera att du sp?ar mig." De l?mnade byggnaden och gick tillbaka ut i regnet. Nu n?r ?vningen var ?ver k?ndes regnet mest sk?nt. Och n?r hon gick d?r bland alla instrukt?rer och konsulterande agenter som gled runt p? omr?det, till?t hon sig f?r en g?ngs skull att k?nna sig stolt ?ver sig sj?lv. Elva veckor in hade hon klarat majoriteten av akademitr?ningen som var f?rlagd till klassrum. Hon var n?stan framme... snart bara nio veckor fr?n att klara kursen och potentiellt kunna bli f?ltagent i FBI. Pl?tsligt undrade hon varf?r hon v?ntat s? l?nge innan hon l?mnade Nebraska. N?r Ellington hade rekommenderat henne f?r akademien hade det praktiskt taget varit hennes guldbiljett, knuffen hon beh?vde f?r att s?tta sig sj?lv p? prov, f?r att frig?ra sig fr?n det som varit tryggt och s?kert. Hon hade gjort sig av med jobbet, pojkv?nnen, l?genheten... och hon hade p?b?rjat ett nytt liv. Hon t?nkte p? vidderna, majsf?lten och den bl? himlen hon l?mnat bakom sig. ?ven fast det hade sin charm, hade det p? s?tt och vis varit ett f?ngelse f?r henne. Det l?g bakom henne nu. Nu n?r hon var fri fanns det inget kvar som kunde h?lla henne tillbaka. * Resten av dagen fortsatte med fysisk tr?ning: armh?vningar, l?pning, situps, mer l?pning och styrkelyft. Under de f?rsta dagarna i akademien hade hon hatat den typen av tr?ning. Men hon hade vant sig b?de fysiskt och psykiskt, och nu var det n?stan som att hon l?ngtade efter att tr?na. Allt utf?rdes med snabbhet och precision. Hon tog sig igenom femtio armh?vningar s? snabbt att hon inte ens m?rkte av hur det br?nde i ?verarmarna f?rr?n hon var klar med dem och var p? v?g mot den lerfl?ckliga hinderbanan. Hon hade mer eller mindre best?mt sig f?r att n?r det kom till fysisk aktivitet s? pressade hon sig inte tillr?ckligt h?rt f?rr?n hennes armar och ben skakade och hennes muskler k?ndes som k?ttslamsor. Det fanns sextio rekryter i hennes enhet och hon var en av bara nio kvinnor. Detta st?rde henne inte, antagligen f?r att hennes tid i Nebraska hade gjort henne h?rdhudad och likgiltig inf?r vilken k?nstillh?righet personerna hon jobbade med hade. Hon fokuserade helt enkelt p? att g?ra sitt b?sta, vilket dessv?rre var en s?llsynt inst?llning. N?r instrukt?ren avslutade tr?ningen efter det sista varvet – ett trekilometers lerigt l?psp?r i skogen – uppl?stes klassen och gick ?t sina olika h?ll. Mackenzie satte sig dock p? en av b?nkarna vid sidan av sp?ret och stretchade. Hon hade inget annat att g?ra under resten av dagen och hon var fortfarande full av energi efter sitt framg?ngsrika agerande under Hogan’s Alley-tr?ningen, s? hon best?mde sig f?r att ta en sista springtur. Hon ville egentligen inte erk?nna det, men hon hade blivit en s?dan m?nniska som gillade att springa. ?ven om hon inte skulle st?lla upp i n?got maraton den n?rmsta tiden, s? hade hon kommit att uppskatta tr?ningsformen. Vid sidan av de obligatoriska momenten i hennes utbildning s? tog sig tid att springa p? l?psp?ren vid campus som l?g tio kilometer fr?n FBI:s h?gkvarter och ungef?r tretton kilometer fr?n hennes l?genhet i Quantico. Med rodnad i ansiktet och sportbeh?n dr?nkt av svett avslutade hon dagen med ett sista varv kring hinderbanan, men l?t bli backarna, stockarna och n?ten. N?r hon sprang uppt?ckte hon att tv? m?n tittade p? henne – inte med n?gon dr?mmande l?ngtan i blickarna, de verkade snarare imponerade, vilket bara sporrade henne ?nnu mer. Fast i ?rlighetens namn t?nkte Mackenzie att ett par l?ngtande blickar inte hade varit helt fel att f?. Den h?r nya slanka kroppen som hon hade arbetat s? h?rt f?r att f? f?rtj?nade att bli uppskattad. Det k?ndes konstigt att k?nna sig s? bekv?m med sin egen kropp, men hon b?rjade uppskatta den. Hon visste att Harry Dougan gillade den ocks?. Men ?n s? l?nge hade han inte sagt n?got. ?ven om han skulle s?ga n?got visste Mackenzie inte vad hon i s? fall skulle svara. N?r hennes sista l?ptur (precis under tre kilometer) var avslutad tog hon en dusch i omkl?dningsrummet och plockade upp ett paket med kex fr?n varuautomaten p? v?g ut. Nu hade hon resten av dagen till sitt f?rfogande; fyra timmar att g?ra vad hon ville tills det var dags att springa p? l?pbandet p? gymmet – en rutin hon skaffat sig bara f?r att kunna ligga steget f?re alla andra. Vad skulle hon d? g?ra under resten av dagen? Hon skulle kanske kunna f?rdigst?lla uppackningen av sina saker. Det stod fortfarande sex flyttkartonger i hennes l?genhet som hon inte hade r?rt sedan hon kom hit. Det skulle vara det f?rnuftiga valet. Men hon undrade ocks? vad Harry hade f?r sig under kv?llen, om han ville ta den d?r drinken. Hade han menat ikv?ll eller n?gon annan kv?ll? Och f?rutom det undrade hon vad agent Ellington hade f?r sig. Hon och Ellington hade tr?ffats ett f?tal g?nger men det hade aldrig blivit n?gra regelbundna tr?ffar – f?rmodligen var det b?st s?, t?nkte Mackenzie. Hon hade inget emot att leva sitt liv utan att p?minnas om den pinsamma h?ndelsen mellan dem i Nebraska. Hon gick mot bilen medan hon funderade p? vad hon skulle g?ra med resten av dagen. N?r hon satte i nycklarna i bild?rren s?g hon ett bekant ansikte som joggade f?rbi. L?paren, en annan FBI-rekryt som hette Colby Stinson, m?tte hennes blick och log. Hon joggade fram till Mackenzies bil med en energi som fick Mackenzie att t?nka att Colby antagligen precis p?b?rjat sin l?ptur snarare ?n att hon h?ll p? att avsluta den. "Hall? d?r", sa Colby. "Halkade du efter klassen?" "Nej. Jag stannade och tog ett extra varv." "Det klart att du gjorde." "Vad ska det betyda?" fr?gade Mackenzie. Hon och Colby k?nde varandra ganska bra, ?ven om de kanske inte skulle kalla varandra v?nner. Hon var aldrig s?ker p? om Colby skojade eller om hon f?rs?kte f? Mackenzie ur balans. "Det betyder att du ?r superdriven och n?got av en ?verpresterare", sa Colby. "Skyldig." "S? vad g?r du?" fr?gade Colby. Hon pekade p? paketet med kex i Mackenzies hand. "?r det d?r lunchen?" "Det ?r det", sa hon. "Deppigt va?" "Ja, lite. Kan vi inte k?ka n?got? Pizza l?ter sjukt bra i mina ?ron." Pizza l?t bra f?r Mackenzie ocks?, men hon k?nde verkligen inte f?r att genomlida kallprat, s?rskilt inte med en kvinna som hade en tendens att komma in p? konversationer som handlade om skvaller. Samtidigt visste hon att hon beh?vde mer i sitt liv ?n tr?ning, extratr?ning och att g?mma sig i l?genheten. "Jo, det kan vi g?ra", sa Mackenzie. Det var en mindre triumf – att kliva ut ur bekv?mligheten och f?rs?ka skapa v?nskapsband i den nya staden, i det nya kapitlet av hennes liv. Med varje steg v?ndes ett nytt blad och hon var uppriktigt ivrig att b?rja skriva. * Donnie’s pizzeria var bara halvfull n?r Mackenzie och Colby kom dit p? eftermiddagen, lunchg?sterna b?rjade f?rsvinna. De tog plats vid ett bord l?ngst bak och best?llde en pizza. Mackenzie till?t sig sj?lv att koppla av, vila de m?rbultade benen och armarna, men hon fick inte njuta av det s?rskilt l?nge. Colby b?jde sig fram?t och suckade. "S? kan vi n?mna elefanten i rummet?" "Finns det en elefant?" fr?gade Mackenzie. "Det finns det", sa Colby. "Men den ?r f?r det mesta kl?dd i svart och sm?lter in st?rre delen av tiden." "Okej", sa Mackenzie. "F?rklara den h?r elefanten f?r mig. Och ber?tta varf?r du v?ntar ?nda tills nu med att n?mna den." "En sak jag aldrig ber?ttat f?r dig ?r att f?rsta dagen som du kom till akademien s? visste jag vem du var. Typ alla visste det. Det viskades en hel del. Och det ?r d?rf?r jag har v?ntat med att ber?tta f?r dig. Nu n?r vi n?rmar oss slutet s? vet jag inte hur det h?r kommer att p?verka saker och ting." "Vad? f?r viskande?" fr?gade Mackenzie, ganska s?ker p? att hon redan visste var det hela var p? v?g. "Tja, huvudsakligen handlar det om ?kerm?rdaren och den ?dmjuka lilla damen som tog fast honom. En liten dam som var s? bra p? att vara kriminalinspekt?r i Nebraska att FBI kallade p? henne." "Det ?r en ganska f?rh?rligad version av vad som h?nde, men visst... jag k?nner igen den elefanten. Men du sa huvudsakligen. Vad mer viskades det om?" Colby s?g pl?tsligt obekv?m ut. Hon str?k nerv?st sitt bruna h?r bakom ?ronen. "Tja, det g?r rykten. Jag h?rde att en agent hade n?got att g?ra med att f? hit dig. Och... tja, vi ?r en mansdominerad milj?. Du f?rst?r ju att rykten uppst?r." Mackenzie himlade med ?gonen och k?nde sig generad. Hon hade aldrig stannat upp och funderat p? vilken typ av rykten som hade surrat om henne och Ellington, agenten som onekligen hade haft ett finger med i spelet n?r hon fick sin chans hos FBI. "F?rl?t", sa Colby. "Borde jag inte sagt n?gonting?" Mackenzie ryckte p? axlarna. "Det ?r okej. Jag antar att vi alla har bagage." Colby k?nde uppenbarligen att hon sagt f?r mycket. Hon stirrade ner i bordet och s?rplade nerv?st ur sin l?sk. "F?rl?t", sa hon tyst. "Jag t?nkte bara att du skulle f? veta. Du ?r den f?rsta riktiga v?nnen jag har f?tt h?r och jag ville vara s? r?ttfram som m?jligt." "Dito", sa Mackenzie. "?r allt okej mellan oss?" fr?gade Colby. "Ja. Vad s?ger du om att kasta fram ett annat ?mne vi kan snacka om ist?llet?" "?h, inga problem", sa Colby. "Ber?tta f?r mig om dig och Harry." "Harry Dougan?" fr?gade Mackenzie. "Ja. Den blivande agenten som verkar kl? av dig med blicken varje g?ng ni ?r i samma rum." "Inget att ber?tta", sa Mackenzie. Colby log och himlade med ?gonen. "S?ger du det s?." "Nej, p? riktigt. Han ?r inte min typ." "Du kanske inte ?r hans typ", p?pekade Colby. "Han kanske bara vill se dig naken. Jag undrar... vad ?r du f?r typ? Djup och psykologisk, kan jag sl? vad om." "Vad f?r dig att s?ga det?" fr?gade Mackenzie. "P? grund av dina intressen och dina tendenser att vara b?st i kurser som handlar om g?rningsmannaprofilering och scenarier." "Jag tror att det ?r ett vanligt missf?rst?nd om n?gon som ?r intresserad av g?rningsmannaprofilering", sa Mackenzie. "Om du beh?ver bevis f?r det kan jag visa dig minst tre ?ldrade m?n i Nebraskas polisk?r." Konversationen reducerades till det triviala efter det – deras lektioner, deras instrukt?rer och s? vidare. Men inombords kokade Mackenzie hela tiden. Ryktena som Colby hade n?mnt var sj?lva anledningen till att hon hade beslutat sig f?r att flyga under radarn. Hon hade inte gjort n?gra anstr?ngningar f?r att skaffa v?nner – ett beslut som borde lett till att hon f?tt tillr?ckligt med tid f?r att komma tillr?tta i l?genheten. Och bakom allting fanns Ellington... mannen som hade kommit till Nebraska och skakat om hennes v?rld. Det l?t klich?artat men det var mer eller mindre vad som hade h?nt. Och faktumet att hon fortfarande inte kunde sluta t?nka p? honom gjorde henne l?tt illam?ende. Till och med n?r hon och Colby sm?pratade efter lunchen undrade Mackenzie vad Ellington gjorde. Hon undrade ocks? vad hon skulle ha gjort just nu om han inte kommit invalsande i Nebraska n?r hon f?rs?kte l?sa fallet med ?kerm?rdaren. Det var inte en vacker tanke: hon skulle antagligen fortfarande k?ra l?ngs de d?r pl?gsamma raka v?garna, inramade av antingen himmel, ?krar eller majs. Och hon skulle troligtvis vara hopparad med n?gon manschauvinistisk skitst?vel som inte var n?got annat ?n en yngre och mer envis version av Porter, hennes gamla kollega. Hon saknade inte Nebraska. Hon saknade inte jobbrutinerna som hon hade haft d?r, och hon saknade definitivt inte mentaliteten. Vad hon faktiskt saknade var vetskapen om att hon passade in. Och att hon dessutom var bland toppskiktet i sitt polisdistrikt. H?r i Quantico var det inte s?. H?r var hon utsatt f?r massiv konkurrens och hon beh?vde armb?ga sig fram f?r att h?lla sig p? topp. Lyckligtvis var hon mer ?n redo att anta utmaningen och hon var glad ?ver att l?mna ?kerm?rdaren och livet innan han arresterades bakom sig. Om hon nu bara kunde bli av med mardr?mmarna ocks?. KAPITEL TV? N?stf?ljande morgon b?rjade i ottan med vapentr?ning, n?got som Mackenzie funnit att hon var ganska skicklig p?. Hon hade alltid varit en duktig skytt, men med r?tt instruktioner och en klass best?ende av tjugotv? andra hoppfulla personer som t?vlade mot henne, s? hade hon blivit ruskigt bra. Hon f?redrog fortfarande Sig Sauer-pistolen som hon hade anv?nt sig av i Nebraska, och hade till sin gl?dje funnit att FBI:s standardvapen var den snarlika Glock-pistolen. Hon studerade m?ltavlan l?ngst bort p? skjutbanan. En l?ng pappskiva h?ngde fr?n det mekaniska st?llet arton meter bort. Hon siktade, sk?t snabbt tre g?nger i f?ljd, och lade sedan ner pistolen. Det vibrerade i h?nderna efter att skotten avfyrats, en sensation som hon hade b?rjat tycka om. N?r det gr?na ljuset l?ngst bort p? skjutbanan lyste f?r att indikera att det var fritt fram att skjuta, tryckte hon p? en knapp p? den lilla panelen framf?r sig och fick fram m?ltavlan. Det var en pappfigur som representerade en man, fr?n h?ften och upp. Tv? skott hade tr?ffat h?gt i br?stet och ett skott hade snuddat vid den v?nstra axeln. Skotten var okej (inte perfekta) och ?ven om hon var missn?jd ?ver hur skotten hade tr?ffat s? visste hon att hon hade utvecklats mycket sedan den f?rsta skyttetr?ningen. Elva veckor. Hon hade varit h?r i elva veckor och var fortfarande under uppl?rning. Hon var uppr?rd ?ver skotten som tr?ffat h?gt i br?stet f?r de kunde vara d?dliga. Hon hade blivit instruerad att bara skjuta f?r att avv?pna den misst?nkte och bara skjuta mot huvudet och br?stet i de mesta extrema fallen. Hennes instinkt hade f?rb?ttrats. Hon log mot m?ltavlan och tittade sedan p? den lilla kontroll?dan framf?r henne d?r det fanns en liten ammunitionsl?da. Hon laddade om sin Glock och tryckte sedan p? knappen f?r att skicka fram en ny m?ltavla. Hon l?t den h?r backa tjugotre meter bort. Hon v?ntade p? att den r?da lampan p? kontrollpanelen skulle skifta till gr?nt och v?nde sedan ryggen ?t den. Hon tog ett djupt andetag, v?nde sig om och sk?t tre skott till. En rad av skotth?l radade prydligt upp sig precis nedanf?r pappfigurens axel. Mycket b?ttre, t?nkte Mackenzie. Hon plockade n?jt av sig ?gon- och ?ronskydden. Hon st?dade upp lite vid stationen d?r hon tr?nat och tryckte p? en annan knapp p? kontrollpanelen s? att m?ltavlan ?kte fram?t p? skjutbanans motoriserade r?ls. Hon tog ner m?ltavlan, vek ihop den och stoppade ner den i den lilla axelv?skan som hon bar med sig n?stan j?mt. Hon hade kommit till skjutbanan p? sin fritid f?r att slipa p? delar av sitt skytte som hon k?nde var s?mre ?n andra i klassen. Hon var en av de ?ldsta d?r och rykten hade redan b?rjat cirkulera om att hon hade blivit rekryterad fr?n ett litet miserabelt polisdistrikt i Nebraska precis efter att hon l?st fallet med ?kerm?rdaren. Vad betr?ffade skytte var hon en medelm?tta i klassen, men hon var fast besluten att vara bland de fr?msta innan utbildningen p? akademien var ?ver. Hon hade mycket kvar att bevisa. Och det var okej f?r henne. * Efter skjutbanan gick Mackenzie direkt till den sista teoretiska kursen under utbildningen, en psykologikurs som leddes av Samuel McClarren. Han var en sextiosex?rig f?re detta agent och f?rfattare, som skrivit sex b?sts?ljande b?cker om psykologin bakom n?gra av de v?rsta seriem?rdarna under de senaste hundra ?ren. Mackenzie hade l?st allt som han hade publicerat och kunde lyssna p? hans f?rel?sningar i timmar. Det var utan tvekan hennes favoritkurs och ?ven fast hennes handledare tyckt att kursen inte var n?dv?ndig f?r Mackenzie med tanke p? hennes tidigare arbetslivserfarenhet, s? hade hon med gl?dje tagit den ?nd?. Som vanligt var hon bland de f?rsta p? plats, och hon satte sig l?ngst fram i f?rel?sningssalen. Hon plockade upp anteckningsboken och pennan medan n?gra andra f?llde upp sin MacBook-datorer. Under tiden som hon v?ntade kom Samuel McClarren in och gick fram till sitt podium. Bakom Mackenzie v?ntade resten av den fyrtio personer stora klassen med sp?nning; alla verkade totalt uppslukade av honom n?r han pratade. "Ig?r satte vi ju ihop den psykologiska konstruktionen som vi tror bidrog till hur Ed Gein agerade, till f?rtret f?r er med svagare nerver", sa McClarren. "Och idag blir det inte mycket b?ttre, d? vi dyker djupt i det ofta underskattade, men otroligt vrickade psyket hos John Wayne Gacy. Tjugosex identifierade offer, m?rdade antingen genom strypning eller kv?vda av en kompressor. Fr?n krypgrunden under sitt hus till Des Plaines-floden spred han ut sina offer p? olika platser efter att de m?rdats. Och sedan har vi f?rst?s det som de flesta t?nker p? n?r de h?r hans namn, n?mligen clownsminkningen. Psykologin bakom Gacy ?r tillr?ckligt komplicerad f?r att syssels?tta en hel psykiatriklinik." Och s? fortsatte lektionen, McClarren f?rel?ste medan studenterna antecknade frenetiskt. Som vanligt gick en timme och femton minuter alldeles f?r snabbt och Mackenzie hade velat h?ra mer. Vid n?gra tillf?llen hade McClarrens f?rel?sningar v?ckt minnen fr?n jakten p? ?kerm?rdaren, s?rskilt fr?n n?r hon gjort ?terbes?k p? mordplatserna i ett f?rs?k att f?rst? m?rdarens psyke. Hon hade alltid vetat att det var hennes grej men hade f?rs?kt att h?lla tyst om det. Det skr?mde henne ibland och k?ndes ganska makabert, s? hon h?ll det inom sig. N?r lektionen var slut packade Mackenzie ihop sina saker och gick mot d?rren. Hon bearbetade fortfarande informationen fr?n f?rel?sningen n?r hon gick ner f?r korridoren, s? hon lade f?rst inte m?rke till mannen som stod i d?rr?ppningen l?ngst bort. Faktum ?r att hon inte m?rkte av honom alls f?rr?n han ropade hennes namn. "Mackenzie! V?nta." Hon stannade n?r hon h?rde sitt namn, v?nde sig och s?g ett bekant ansikte bland den lilla folksamlingen. Agent Ellington f?ljde efter henne. Att se honom var s? ?verraskande att hon f?r en stund bara stod d?r utan att r?ra sig medan hon funderade p? vad han gjorde d?r. Han gav henne ett sn?llt leende d?r hon stod f?rstenad och han n?rmade sig henne snabbt. Han hade med sig en annan man ocks?, som f?ljde t?tt bakom. "Agent Ellington", sa Mackenzie. "Hur ?r l?get?" "Det ?r bra", sa han. "Hur ?r det med dig?" "R?tt bra. Vad g?r du h?r? Tar du en kurs f?r att fr?scha upp kunskaperna?", fr?gade hon i ett f?rs?k att l?tta upp st?mningen. "Nej, inte direkt", sa Ellington. Han log mot henne igen och det p?minde henne ?terigen om varf?r hon tagit risken att g?ra sig sj?lv till ?tl?je f?r tre m?nader sedan. Han gestikulerade till mannen bredvid och sa: "Mackenzie White, det h?r ?r specialagent Bryers." Bryers tog ett steg fram?t och r?ckte fram handen. Mackenzie greppade handen och studerade honom f?r en kort stund. Han s?g ut att vara i femtio?rs?ldern. Han hade en n?stan helt gr? mustasch och v?nliga bl? ?gon. Hon t?nkte att han h?gst troligen var mild i sitt s?tt att vara och en typisk gentleman fr?n s?dern som hon h?rt s? mycket om sedan hon flyttade till Virginia. "Trevligt att tr?ffa dig", sa Bryers medan de skakade hand. Efter att de presenterat sig f?r varandra var Ellington som vanligt snabb med att g? rakt p? sak. "?r du upptagen just nu?" fr?gade han Mackenzie. "Inte just nu", svarade hon. "Okej, om du har en minut ?ver s? skulle agent Bryers och jag vilja prata med dig om en sak." Mackenzie s?g tvekan i Bryers ansikte n?r Ellington sa detta. Vid n?rmare eftertanke s?g faktiskt Bryers ganska obekv?m ut. Det var kanske d?rf?r han verkade vara s? timid. "Visst", sa hon. "Kom d?", sa Ellington och gestikulerade mot det lilla studierummet l?ngre bak i byggnaden. "Jag k?per en kaffe till dig." Mackenzie mindes den senaste g?ngen d? Ellington visat ett s?dant intresse f?r henne; det hade f?tt henne hit, att vara en h?rsm?n fr?n dr?mmen om att bli FBI-agent och leva i topparna och dalarna som det innebar. S? det var bara logiskt att f?lja honom nu. Hon f?ljde efter dem, och n?r de gick sneglade hon p? agent Bryers och undrade varf?r han s?g s? obekv?m ut. * "S? du ?r r?tt n?ra nu, eller hur?" fr?gade Ellington n?r de tre satt sig med var sin kopp kaffe som Ellington k?pt fr?n den lilla cafeterian. "?tta veckor kvar", sa hon. "Kontraterrorism, femton timmar simulering och typ tolv timmar p? skjutbanan kvar d?, va?" fr?gade Ellington. "Och hur vet du detta?" fr?gade Mackenzie bekymrat. Ellington ryckte p? axlarna och flinade. "Jag har gjort det till min hobby att h?lla koll p? dig sedan du kom hit. Jag rekommenderade dig, s? det st?r mycket p? spel f?r mig ocks?. Du har imponerat p? mer eller mindre alla som betyder n?got. Allt som ?terst?r nu ?r praktiskt taget bara formaliteter. Om du inte snubblar p? m?lsn?ret de h?r sista ?tta veckorna s? skulle jag s?ga att du s? gott som ?r inne." Han tog ett djupt andetag och det verkade som att han st?lsatte sig sj?lv. "Vilket f?r oss till varf?r jag ville prata med dig. Agent Bryers h?r befinner sig i n?got av ett dilemma och kan beh?va din hj?lp. Men han f?r f?rklara det f?r dig sj?lv." Bryers s?g fortfarande os?ker ut ?ver situationen. Det m?rktes till och med n?r han satte ner sin kaffemugg och tog flera sekunder p? sig innan han b?rjade prata. "Tja, som agent Ellington s?ger, s? har du verkligen imponerat p? alla personer som betyder n?got. Bara under de tv? senaste dagarna har ditt namn n?mnts tre g?nger." "I vilket sammanhang?" fr?gade hon lite nerv?st. "Jag ?r inkopplad p? ett fall just nu som har f?tt min kollega sedan tretton ?r att v?nda ryggen ?t FBI", f?rklarade Bryers. "Han ?r n?ra pensions?ldern i vilket fall som helst, s? det ?r inte s? f?rv?nande. Jag ?lskar gubben som en bror, men han har f?tt nog. Han har sett tillr?ckligt under sina tjugo?tta ?r som agent och ville inte ha ?nnu en mardr?m nu n?r han ska pensionera sig. S? det l?mnar naturligtvis en lucka d?r n?gon m?ste komma in i hans st?lle. Det skulle inte vara ett permanent partnerskap – bara tills fallet ?r l?st." Mackenzie k?nde hur det b?rjade pirra i kroppen och hon visste att hon skulle beh?va l?gga band p? sig sj?lv s? att hennes behov av att f?rs?ka imponera p? de ?verordnade inte tog ?verhanden. "Och det ?r d?rf?r mitt namn har kommit p? tal?" fr?gade hon. "Det st?mmer", sa Bryers. "Men det m?ste finnas flera agenter med erfarenhet som skulle kunna fylla skorna b?ttre ?n mig?" "Det finns antagligen mer l?mpliga agenter" sa Ellington. "Men s? vitt vi kan se s? liknar det h?r fallet ?kerm?rdaren p? ett flertal olika s?tt. Det faktumet, plus att ditt namn n?mns allt oftare har f?tt flera h?gt uppsatta medarbetare att anse att du passar perfekt." "Men jag ?r inte agent ?nnu", p?pekade Mackenzie. "Jag menar, kan det h?r fallet verkligen v?nta i ?tta veckor?" "Vi t?nkte inte v?nta", sa Ellington. "Och, med risk f?r att l?ta pomp?s, s? ?r det h?r inte ett erbjudande som FBI skulle komma med till vem som helst. En chans som den h?r, tja, jag ?r s?ker p? att varenda en i din klass hade kunnat d?da f?r att f? den. Det ?r otroligt oortodoxt och ett antal betydelsefulla personer l?ter detta ske under bordet." "Det verkar bara... oetiskt", sa Mackenzie. "Det ?r det", sa Ellington. "Det ?r tekniskt sett olagligt p? ett flertal olika s?tt. Men vi kan inte f?rbise likheterna mellan det h?r fallet och det du l?ste i Nebraska. S? vi l?ter antingen det h?r flyga under radarn nu eller s? f?r vi v?nta tre eller fyra dagar och hoppas att agent Bryers paras ihop med n?gon annan. Och tiden g?r." Sj?lvklart ville hon ta chansen, men det k?ndes som att det gick s? fort. Det k?ndes f?rhastat. "F?r jag t?nka p? det en stund?" fr?gade hon. "Nej", sa Ellington. "Faktum ?r att efter det h?r m?tet s? kommer jag att ordna s? att brottsakterna levereras till din l?genhet. Jag ger dig n?gra timmar f?r att g? igenom dem och sedan kontaktar jag dig vid slutet av dagen f?r ett svar. Men Mackenzie... jag rekommenderar verkligen dig att tacka ja till det h?r." Hon visste att hon skulle g?ra det, men ville inte verka f?r angel?gen eller f?r sj?lvs?ker. Dessutom var hon ganska nerv?s nu. Det h?r var stort. Och att en erfaren agent som Bryers ville ha hennes hj?lp... ja, det var helt enkelt makal?st. "H?r ?r kontentan av det hela", sa Bryers. Han lutade sig fram?t vid bordet och s?nkte r?sten. "?n s? l?nge har vi tv? kroppar som har hittats p? samma soptipp. B?da har varit unga kvinnor – en var tjugotv?, den andra nitton. De hittades nakna och med skador ?verallt. P? den senaste kroppen syns sp?r av sexuella ?vergrepp men inga kroppsv?tskor. Kropparna hittades med ungef?r tv? och en halv m?nads mellanrum, men faktumet att de hittas p? samma soptipp med samma typ av skador... " "Ingen slump", sa Mackenzie fundersamt. "Nej, antagligen inte", sa Bryers. "S? ber?tta f?r mig... l?t oss s?ga att det h?r var ditt fall. Det har precis kommit till din k?nnedom. Vad ?r det f?rsta du g?r?" Det tog henne mindre ?n tre sekunder att komma p? ett svar. N?r hon svarade k?nde hon att hon liksom gled in i en annan zon – d?r hon visste att hon hade r?tt. Pl?tsligt k?nde hon inte n?gon som helst tvekan ?ver att hon skulle tacka ja till erbjudandet. "Jag skulle b?rja p? soptippen", sa hon. "Jag hade velat se platsen med egna ?gon. Sedan hade jag velat prata med familjemedlemmar. Var n?gon av kvinnorna gifta?" "Tjugotv??ringen", sa Ellington. "Hon hade varit gift i sexton m?nader." "I s? fall, ja", sa Mackenzie. "D? hade jag b?rjat med soptippen och sedan pratat med maken." Ellington och Bryers gav varandra en gillande blick. Ellington nickade och trummade med h?nderna p? bordet. "?r du med?" fr?gade han. "Jag ?r med", sa hon, och b?rjade f? sv?rt att h?lla inne med hur exalterad hon var. "Bra", sa Bryers. Han tog fram ett par nycklar ur fickan och skickade dem ?ver bordet. "L?t oss inte sl?sa mer tid. Kom igen." KAPITEL TRE Klockan var 13:45 n?r de kom till soptippen. Den trettiogradiga v?rmen f?rv?rrade stanken, och flugorna surrade s? h?gt att det l?t som n?gon slags bisarr musik. Mackenzie hade k?rt medan Bryers suttit i passagerars?tet och uppdaterat henne om brottsfallets detaljer. N?r de klivit ur bilen och n?rmat sig soptippen hade Mackenzie k?nt att hon visste allt om Bryers. Han var, f?r det mesta, en man som gjorde saker och ting enligt reglerna. Han skulle aldrig s?ga det h?gt, men han var j?ttenerv?s ?ver att ha henne vid sin sida, ?ven om de h?gt uppsatta medarbetarna godk?nt det hela. Det var tydligt p? hans kroppsspr?k och han flyktiga blick. Mackenzie gick l?ngsamt medan Bryers gick fram till de stora gr?na sopcontainrarna. Han gick mot dem som om han jobbade d?r. Hon fick p?minna sig sj?lv om att han varit p? platsen tidigare. Han visste vad som v?ntade, och det fick henne att k?nna sig v?ldigt mycket som en nyb?rjare – vilket hon ju faktiskt ocks? var. Hon tog en stund p? sig att studera platsen. Det var egentligen f?rsta g?ngen hon tog sig tid att verkligen studera en soptipp. Platsen d?r hon och Bryers stod – den delen av soptippen som till?t fordon – var egentligen inget annat ?n en stor skr?ph?g. Sex stora metallcontainrar stod uppradade i en grop p? platsen. Bakom dem kunde hon se platsen nedanf?r d?r lastbilarna kom f?r att dumpa avfallet. F?r att gropen som containrarna stod i skulle kunna existera hade asfaltsv?gen vid ing?ngen lagts som en kulle; toppen av kullen var den plats d?r hon och Bryers f?r tillf?llet stod, och v?gen genom soptippen fortsatte l?ngre bort, sv?ngde av och spottade ur sig bilar bakom containrarna p? en v?g som ledde tillbaka ut p? motorv?gen. Mackenzie granskade platsen. D?r hon stod var det bara packad jord som ledde till grus och sedan till asfalt p? andra sidan av containrarna. Hon stod p? jordpl?tten och tittade ner p? d?cksp?ren som ?verlappade varandra i marken. Or?kneliga sp?r slingrade sig och l?pte genom varandra, vilket fick Mackenzie att t?nka att det skulle vara mycket sv?rt att identifiera ett tillf?rlitligt sp?r. Det hade varit torrt och varmt p? sistone; det senaste regnet hade varit f?r en vecka sedan och d? hade det bara duggat. Torr jord skulle g?ra det h?r betydligt sv?rare. Eftersom det skulle vara i stort sett om?jligt att hitta ett passande sp?r i r?ran fortsatte hon till Bryers som stod vid en av containrarna. "Kroppen hittades i den h?r", sa Bryers. "R?ttsmedicin har redan tagit blodprover och avtryck. Brottsoffrets namn var Susan Kellerman, tjugotv? ?r gammal, bodde i Georgetown." Mackenzie nickade, men sa ingenting. Hon prioriterade annorlunda nu n?r arbetade med FBI och k?nde sig bekv?m med att hoppa ?ver n?gra steg. Det fanns ingen mening f?r henne att leta efter det sj?lvklara. De som varit h?r innan henne – troligtvis inklusive Bryers – hade redan gjort det grundl?ggande jobbet. D?rf?r f?rs?kte Mackenzie fokusera p? det obskyra... p? de saker som kunde ha f?rbisetts. Efter ungef?r en minut av att ha unders?kt platsen omkring henne, t?nkte Mackenzie att hon hade all information som hon beh?vde. Och det var ?n s? l?nge inte mycket. "S? ber?tta f?r mig", sa Bryers. "Om du var tvungen att gissa, vad betyder det att m?rdaren l?mnar sina offer h?r?" "Jag tror inte att det handlar om bekv?mlighet", sa Mackenzie. "Jag tror att han f?rs?ker att spela s?kert. Han dumpar kropparna h?r f?r att han vill bli av med dem. Jag skulle ocks? gissa att han bor i n?rheten... inte l?ngre bort ?n mellan tre till fem mil. Jag tror inte att han skulle k?ra p? villov?gar bara f?r att dumpa en kropp... speciellt inte p? natten." "Varf?r p? natten?" fr?gade Bryers. Mackenzie visste att han f?rs?kte testa henne, men det gjorde henne ingenting. Med tanke p? den otroliga chans det h?r innebar f?r henne hade hon kommit att f?rv?nta sig att grillas. "F?r att det mer eller mindre ?r n?dv?ndigt att komma p? natten f?r att dumpa en kropp. Att g?ra det under dagtid n?r det ?r personal h?r vore dumt." "S? du tror att han ?r smart?" "Inte n?dv?ndigtvis. Han ?r aktsam och f?rsiktig. Och det ?r inte det samma som att vara smart." "Jag s?g att du letade efter sp?r", sa han. "Vi har provat tidigare och hittade ingenting. Det finns helt enkelt f?r m?nga av dem." "Ja, det blir sv?rt att hitta n?got", sa hon. "F?rst?s, som jag sa, s? skulle jag anta att kroppen dumpades efter st?ngning. ?r det ett antagande som du ocks? g?r efter?" "Det ?r det." "S? d? skulle det inte kunna l?mnas n?gra sp?r h?r", p?pekade Mackenzie. Han log mot henne. "Det st?mmer", sa han. "Inte d?cksp?r i alla fall. Men fotavtryck skulle kunna l?mnas. Inte f?r att det spelar n?gon roll. Det finns f?r m?nga s?na h?r ocks?." Mackenzie nickade. Hon k?nde sig dum f?r att hon missat ett s? uppenbart faktum. Men tanken ledde henne omedelbart vidare p? n?sta id?. "Tja, det ?r inte precis som att han bar kroppen ?ver axlarna", sa Mackenzie. "Hans d?cksp?r m?ste finnas n?gonstans. Inte h?r, men kanske utanf?r grinden. Vi skulle kunna j?mf?ra och kontrastera mellan sp?r vi hittar utanf?r grinden och sp?r i den h?r jorden. Vi skulle till och med kunna titta precis runt toppen av staketet efter tecken p? skada fr?n d?r han n?stan med s?kerhet m?ste ha sl?ngt ?ver kroppen." "Bra t?nkt", sa Bryers. Han var uppenbart fascinerad. "Det ?r en detalj som killarna fr?n det r?ttsmedicinska labbet ocks? uppm?rksammade, men som jag f?rbis?g. Men ja, du har r?tt. Han m?ste ha stannat sin bil utanf?r grinden. S? tanken ?r att om vi hittar sp?r som g?r mot grinden, stannar och sedan v?nder om, s? kan det vara v?r g?rningsman." "Kan vara", sa Mackenzie. "S? du ?r inne p? r?tt sp?r, men det ?r ingen ny information. Vad har du mer?" Han var inte of?rsk?md eller avvisande, det kunde hon avg?ra bara p? hans tonfall. Han f?rs?kte mana p? henne och motivera henne att forts?tta. "Vet vi hur m?nga fordon som k?r igenom h?r en vanlig dag?" "Ungef?r elvahundra eller s?", sa Bryers. "Men, om vi kan f? de d?r sp?ravtrycken som g?r mot grinden och sedan bara stannar..." "Det kan vara en b?rjan." "Det ?r n?got att hoppas p?", sa Bryers. "Vi har ett g?ng som har jobbat med det sedan ig?r eftermiddag och vi har fortfarande inte hittat n?gonting." "Jag kan kolla p? det om du vill", sa Mackenzie. "Vars?god", sa Bryers. "Men du jobbar med FBI nu, fr?ken White. Ta inte p? dig f?r mycket arbetsuppgifter som redan utf?rs av andra avdelningar som kan g?ra det b?ttre ?n vad du kan." Mackenzie tittade tillbaka mot containern och f?rs?kte uttyda n?got ur allt br?te som l?g sl?ngt i den. En ung kvinna hade legat d?r nyligen, naken och slagen. Hon hade kastats p? samma st?lle d?r folk sl?ngde sin skit, s?dant de inte l?ngre ville ha. M?rdaren kanske tyckte att kvinnorna han d?dade inte var mer v?rda ?n vanliga hush?llssopor. Hon ?nskade n?stan att hon varit h?r n?r Bryers och hans snart pensionerade kollega hade kommit hit f?rsta g?ngen. D? kanske hon hade haft mer att g? efter. D? kanske hon hade kunnat hj?lpa Bryers att komma n?rmare en misst?nkt g?rningsman. Men nu hade hon ?tminstone visat sin skicklighet genom sina tankar om d?cksp?ren. Hon v?nde sig mot honom igen och s?g att han stod stilla och kisade mot grinden. Det var tydligt att han gav henne tid att sm?lta intrycken. Hon uppskattade det, men ?terigen gjorde det henne pl?gsamt medveten om vilken nyb?rjare hon var. Hon begav ner mot tr?dstaketet som omgav soptippen. Hon stirrade mot grinden d?r fordon ?kte genom och hon fortsatte ?t v?nster. Hon kikade runt botten av staketet en stund och fick ?nnu en id?. Han m?ste ha kl?ttrat ?ver staketet, t?nkte hon. Hon b?rjade sedan att unders?ka staketet. Hon visste inte riktigt vad hon letade efter. Kanske uppspr?ttad jord eller fibrer p? staketets kedjor. Vad hon ?n hittade skulle det vara l?ngs?kt, men det vore ?tminstone n?gonting. Det tog inte mer ?n tv? minuter innan hon hittade n?got intressant. Det var ocks? s? o?ndligt litet att hon n?stan missade det totalt. Men n?r hon kom n?rmare s?g hon att det kanske skulle vara mer betydelsefullt ?n vad hon f?rst trott. Omkring en och en halv meter fr?n marken och tv? meter till v?nster fr?n grinden, satt en ensam bit vitt tyg fast i en av diamantformerna i staketet. Tygbiten i sig kanske inte skulle ge s? mycket resultat men ?tminstone gav detta dem en bra utg?ngspunkt f?r att b?rja leta efter fingeravtryck. "Agent Bryers?" sa hon. Han kom g?ende l?ngsamt, som om han inte f?rv?ntade sig n?got. N?r han n?rmade sig h?rde hon hur han hummade medan han tittade p? tygbiten. "Mycket bra jobbat, fr?ken White", sa han. "Sn?lla, bara Mackenzie", sa hon. "Mac, om du k?nner dig riktigt ?ventyrlig." "Vad t?nker du om det h?r?" fr?gade han. "Kanske ?r det ingenting. Men kanske kan det vara en bit av ett kl?desplagg fr?n n?gon som nyligen kl?ttrat uppf?r staketet. Tygbiten kan vara betydelsel?s, men det ger oss en plats att utg? fr?n f?r att kolla efter fingeravtryck." "Det finns ett litet fingeravtryckskit i bagageutrymmet p? bilen. Kan du h?mta den medan jag avrapporterar det h?r?" "Visst", sa hon och gick tillbaka mot bilen. N?r hon kom tillbaka till honom var han redan i f?rd med att avsluta samtalet. Allt Bryers gjorde verkade ske snabbt och effektivt. Det var ett karakt?rsdrag som hon b?rjade uppskatta hos honom. "Okej, Mac", sa han. "L?t oss nu forts?tta ner f?r sp?ret som du n?mnde tidigare idag. Offrets make bor ungef?r tjugo minuter h?rifr?n. K?nner du dig manad?" "Det g?r jag", sa Mackenzie. De ?terv?nde till bilen och k?rde ut fr?n soptippen som fortfarande var avsp?rrad. Ovanf?r soptippen utf?rde ett g?ng as?tande f?glar ih?rdigt sitt arbete, och s?g ointresserat p? dramat som utvecklade sig under dem. *** Caleb Kellerman hade redan f?tt bes?k av tv? poliser n?r Mackenzie och Bryers kom hem till honom. Han bodde precis utanf?r Georgetown i ett tv?v?ningshus som var ett gulligt f?rsta hem f?r ett ungt par. Tanken p? att paret Kellerman bara hade varit gifta i lite mer ?n ett ?r innan hans fru hade m?rdats gjorde att Mackenzie tyckte synd om honom, men ocks? arg ?ver det som h?nt. Ett par i sitt f?rsta hem som aldrig fick chansen att uppleva allt det som skulle komma sen, t?nkte Mackenzie n?r hon steg in i huset. S? o?ndligt sorgligt. De kom in genom ytterd?rren och till en liten foaj? som ledde till vardagsrummet. Mackenzie kunde n?stan ta p? den obehagligt tysta st?mningen av ensamhet som r?dde i huset, och som drabbade n?stan alla som varit med om att en sambo d?tt. Hon hoppades att hon f?rr eller senare skulle v?nja sig, men hon hade sv?rt att tro det. Bryers presenterade sig f?r poliserna i foaj?n och killarna verkade l?ttade ?ver att ha blivit ombedda att kliva ?t sidan. N?r de l?mnade huset klev Bryers och Mackenzie in i vardagsrummet. Mackenzie t?nkte att Caleb Kellerman s?g ut att vara v?ldigt ung; han skulle med l?tthet kunna ha passerat som arton men sitt renrakade ansikte, Five Finger Death Punch-tr?ja och stora milit?rshorts. Mackenzie f?rbis?g dock snabbt hans utseende och fokuserade ist?llet p? den obeskrivliga sorgen som hon s?g i den unga mannens ansikte. Han tittade upp mot dem och v?ntade p? att n?gon av dem skulle b?rja prata. Mackenzie m?rkte att Bryers gav henne till?telse, han nickade subtilt mot Caleb Kellermans h?ll. Hon tog ett steg fram?t, b?de livr?dd och smickrad p? samma g?ng ?ver att ha f?tt f?rtroendet. Antingen hade Bryers h?ga tankar om henne, eller s? f?rs?kte han att g?ra henne obekv?m. "Herr Kellerman, jag ?r agent White och det h?r ?r agent Bryers." Hon stannade upp en stund. Hade hon precis refererat till sig sj?lv som agent White? Det l?t inte s? dumt. Hon fortsatte. "Jag vet att du ?r mitt uppe i att hantera en f?rlust som jag inte ens ska l?tsas som att jag kan greppa", sa hon. Hon pratade mjukt och varmt, men samtidigt best?mt. "Men om vi ska kunna hitta personen som gjorde det h?r, beh?ver vi verkligen st?lla n?gra fr?gor. Kan du hj?lpa oss med det?" Caleb Kellerman nickade. "Vad som helst som kan leda till att mannen som gjorde detta hittas", sa han. "Jag g?r vad som helst." Det fanns en ilska i hans r?st som fick Mackenzie att hoppas p? att n?gon skulle hj?lpa honom att f? en samtalskontakt inom de n?rmsta dagarna. Det fanns n?got v?ldsamt i hans blick. "Okej, f?rst beh?ver jag veta ifall Susan hade n?gra fiender... n?gon som skulle kunna vara n?gon slags rival." "Det fanns n?gra tjejer fr?n gymnasiet som kunde br?ka med henne p? Facebook", sa Caleb. "Men det handlade mest om politik. Och ingen av de tjejerna skulle g?ra det i vilket fall som helst. Det var bara hetsiga debatter och s?nt d?r." "Och hennes jobb d??" fr?gade Mackenzie. "Gillade hon det?" Caleb ryckte p? axlarna. Han lutade sig tillbaka i soffan och f?rs?kte slappna av. Han ansikte verkade dock ha fastnat i ett permanent bekymrat uttryck. "Hon gillade det v?l lika mycket som vilken tjej som helst som har h?gskoleutbildning och sedan f?r ett jobb som inte har ett dugg att g?ra med det man utbildat sig till. Det betalade r?kningarna och hon fick r?tt bra bonus ibland. Fast det var riktigt d?liga arbetstider." "K?nner du n?gra av hennes arbetskamrater?" fr?gade Mackenzie. "Nej. Jag h?rde talas om dem n?r hon ber?ttade historier fr?n jobbet, men det var allt." Bryers tog ton. Han l?t v?ldigt annorlunda i det tysta huset n?r han lade sig till med en dyster r?st. "Hon arbetade som s?ljare, eller hur? F?r Ett sundare liv-universitetet?" "Ja. Jag har redan gett polisen numret till hennes f?rest?ndare." "Vi har redan l?tit n?gra medarbetare fr?n FBI tala med honom", sa Bryers. "Det spelar ingen roll", sa Caleb. "Hon blev inte m?rdad av n?gon p? jobbet. Det kan jag garantera. Jag vet att det l?ter dumt, men jag k?nner det p? mig. Alla p? hennes arbetsplats ?r schyssta... de sitter i samma b?t som vi, f?rs?ker betala r?kningarna och f? det att g? ihop. ?rliga m?nniskor, liksom." F?r en sekund verkade som att han skulle b?rja gr?ta. Men han k?mpade emot, tittade ner i golvet och samlade sig, sedan tittade han upp igen. T?rarna som han precis lyckats h?lla tillbaka fl?t l?ngs ?gonens kanter. "Okej, s? kan du komma p? n?got som skulle kunna leda oss in p? r?tt sp?r?" fr?gade Bryers. "Nej det kan jag inte", sa Caleb. "Hon hade alla papper p? vilka kunder hon skulle bes?ka den dagen, men ingen kan hitta dem. Poliserna sa att det antagligen ?r f?r att m?rdaren tog det och kastade det. "Det st?mmer nog", sa Mackenzie. "Jag fattar fortfarande inte", sa Caleb. "Det k?nns fortfarande inte verkligt. Jag v?ntar p? att hon ska komma in genom d?rren vilken sekund som helst. Den dagen d? hon dog... den b?rjade som alla andra dagar. Hon pussade mig p? kinden medan jag kl?dde p? mig inf?r jobbet och sa hej d?. Hon gick mot bussen och det var det. Det var sista g?ngen jag s?g henne." Mackenzie s?g att Caleb var p? gr?nsen till att bryta ihop, och ?ven om det verkade ok?nsligt s? st?llde hon en sista fr?ga innan han kollapsade. "Bussen?" fr?gade hon. "Ja hon tog bussen till kontoret varje dag; hon tog den som gick tjugo ?ver ?tta f?r att hinna till jobbet i tid. V?r bil gick s?nder f?r tv? m?nader sen." "Var ligger bussh?llplatsen?" fr?gade Bryers. "Tv? kvarter bort", sa Caleb. "Den ligger vid en v?nthall." Han tittade sedan p? Mackenzie och Bryers, pl?tsligt gick det att se en gnutta hopp i ?gonen bakom sm?rtan och hatet. "Varf?r undrar ni? Tror ni att det ?r betydelsefullt?" "Det g?r inte att veta s?kert", sa Mackenzie. "Men vi h?ller dig uppdaterad. Tack f?r att du tog dig tid." "Visst." sa Caleb. "H?rrni?" "Ja?" sa Mackenzie. "Det har g?tt mer ?n tre dagar nu, eller hur? Tre dagar sen jag s?g henne och n?stan tv? hela dagar sen de hittade kroppen." "Det st?mmer", sa Bryers tyst. "S?, ?r det f?r sent? Kommer den j?veln att komma undan?" "Nej", sa Mackenzie. Det smet ur hennes mun innan hon kunde hejda sig och hon visste direkt att hon beg?tt sitt f?rsta misstag framf?r Bryers. "Vi g?r allt vi kan", sa Bryers och lade sin hand f?rsiktigt p? Mackenzies axel. "Tveka inte att ringa oss om du kommer p? n?got som kan vara till hj?lp. De l?mnade huset, och Mackenzie k?nde rysningar n?r hon h?rde hur Caleb br?t ihop i t?rar bakom dem innan de hunnit st?nga ytterd?rren. Det ljudet v?ckte n?gonting inom henne... n?got som p?minde henne om sitt hem. Senast hon k?nt n?got liknande hade hon befunnit sig i Nebraska och varit fullkomligt uppslukad av att f? stopp p? ?kerm?rdaren. Nu k?nde hon ?terigen samma beg?r n?r de klev ut p? trappan utanf?r Caleb Kellermans hus, och hon b?rjade l?ngsamt inse att inget skulle kunna stoppa henne f?rr?n de hade f?ngat m?rdaren. KAPITEL FYRA "S? f?r du aldrig g?ra", sa Bryers i samma ?gonblick som de var tillbaka vid bilen och han tagit f?rarplatsen. "Vad f?r jag aldrig g?ra?" Han suckade och gjorde sitt b?sta f?r att verka uppriktig snarare ?n disciplin?r. "Jag vet att du antagligen aldrig befunnit dig i precis den h?r situationen f?rut, men du f?r aldrig s?ga till en anh?rig till ett mordoffer att nej, m?rdaren kommer inte komma undan. Du f?r aldrig ge dem hopp om det inte finns n?got. Fan, ?ven om det finns hopp s? f?r du inte s?ga n?got s?nt." "Jag vet", sa hon besviket. "Jag visste det i samma sekund som orden kom ur munnen. Jag ?r ledsen." "Du beh?ver inte be om urs?kt. F?rs?k bara att t?nka klart. Okej?" "Okej." Eftersom Bryers k?nde till staden b?ttre ?n Mackenzie k?rde han dem till kollektivtrafikmyndigheten. Han k?rde lite stressat och bad Mackenzie att ringa innan de kom fram f?r att s?kerst?lla att de fick tr?ffa n?gon som visste vad den pratade om, s? att de skulle kunna komma in och ut snabbt. Det var ett enkelt tillv?gag?ngss?tt, men Mackenzie imponerades ?ver hur effektivt det var. Det var verkligen l?ngt ifr?n hur saker och ting hade skett i Nebraska. Under den f?rsta halvtimmen av bilturen konverserade Bryers hela tiden. Han ville veta allt om hur det var p? polisdepartementet i Nebraska och s?rskilt ville han h?ra om ?kerm?rdaren. Han st?llde fr?gor om kollegor och hennes intressen. Hon svarade honom med gl?dje, men ville inte g? f?r djupt in p? detaljer – mest f?r att han inte gjorde det sj?lv. Faktum var att han verkade reserverad. N?r Mackenzie fr?gade honom om hans familj h?ll han det mycket kort, utan att vara otrevlig. "Fru, tv? pojkar som ska b?rja p? h?gskolan och en hund som sjunger p? sista versen." Tja, t?nkte Mackenzie. Det ?r bara v?r f?rsta dag tillsammans och han vet inget om mig – f?rutom det han l?st om mig i tidningarna f?r sex m?nader sedan och vad som ?n st?r i akterna om mig p? akademien. Jag kan inte klandra honom f?r att han inte har ?ppnat sig ?n. N?r det kom fram till kollektivtrafikmyndigheten hade Mackenzie fortfarande positiva k?nslor kring sin ?ldre kollega, men det fanns en sp?nning mellan dem som hon inte riktigt kunde s?tta fingret p?. Kanske tyckte han inte att det k?ndes r?tt; kanske inbillade hon sig bara. Att han mer eller mindre bara hade viftat bort alla fr?gor hon st?llt till honom om hans arbete fick henne att k?nna sig obekv?m. Det var ocks? en p?minnelse f?r henne om att det h?r faktiskt inte var hennes jobb ?nnu. Hon fl?t helt enkelt bara med som en tj?nst till Ellington och provade vingarna f?r att se om hon kunde flyga. Hon var ocks? involverad i allt det h?r p? grund av n?gra skumma ?verenskommelser under bordet, d?r h?gt uppsatta herrar anv?nde henne som insats. Det innebar inte bara en risk f?r henne, utan ocks? f?r alla hon arbetade med – inklusive Bryers och Ellington. Kollektivtrafikmyndigheten l?g i ett byggnadskomplex d?r ett tiotal andra myndigheter ocks? huserade. Mackenzie f?ljde efter agent Bryers genom korridorerna s? gott hon kunde. Han gick snabbt och nickade mot olika personer de m?tte som om han var v?lbekant med st?llet. Dagen gick mot sitt slut, s? korridorerna myllrade av m?nniskor som mest verkade v?nta p? att klockan skulle bli fem. N?r det n?rmade sig r?tt sektion av byggnaden till?t Mackenzie sig sj?lv att stanna och ta in situationen en stund. F?r fyra timmar sedan hade hon kommit ut fr?n McClarrens f?rel?sning, och nu befann hon sig mitt uppe i ett mordfall som kollega till en agent som verkade vara stens?ker och grymt duktig p? sitt jobb. De kom fram till receptionsdisken d?r Bryers b?jde sig l?tt fram?t och f?ste blicken i den unga kvinnan som satt bakom den. "Vi ringde ang?ende att f? prata med n?gon om busstidtabellerna", f?rklarade han f?r kvinnan. "agent White och agent Bryers." "Just det", sa receptionisten. "Ni kommer att f? prata med fru Percell. Hon ?r utanf?r i bussgaraget. G? l?ngst ner i korridoren, ner f?r trapporna och ut p? baksidan s? hittar ni henne." De f?ljde receptionistens instruktioner och fortsatte l?ngst bak i byggnaden d?r Mackenzie redan kunde h?ra brummandet fr?n motorer och maskiner. Byggnaden var konstruerad p? ett s?dant vis att oljud inte h?rdes alls i de finare kontorsdelarna, men l?ngst bak l?t det mer eller mindre som i en bilverkstad. "N?r vi tr?ffar den h?r fru Percell", sa Bryers, "s? vill jag att du tar kommandot." "Okej", sa Mackenzie. Hon kunde inte skaka av sig k?nslan av att hon gick igenom n?gon slags l?mplighetsprov. De gick ner f?r trappan och f?ljde en skylt d?r det stod Garage/bussparkering. Nedanf?r trappan ledde en smal korridor till ett litet ?ppet kontorslandskap. En man i bl?st?ll stod bakom en f?r?ldrad datorsk?rm och skrev n?got. Genom ett stort f?nster kunde Mackenzie se in i det stora garaget. Ett antal stadsbussar stod parkerade d?r och v?ntade p? underh?ll. Medan hon studerade det hela ?ppnades en d?rr l?ngst bak och en gladlynt, ?verviktig kvinna kom in fr?n garaget. "?r det ni som ?r FBI-personerna?" "Det ?r vi", sa Mackenzie. Bredvid henne h?ll Bryers upp sin bricka – troligtvis f?r att hon inte hade n?gon att visa upp. Percell verkade n?jd ?ver introduktionen och b?rjade prata direkt. "Jag har f?rst?tt att ni har fr?gor ang?ende busstidtabellerna och rotationen av chauff?rerna", sa hon. "Det st?mmer", svarade Mackenzie. "Vi hoppas kunna ta reda p? vilka stopp en specifik buss gjorde f?r tre morgnar sedan och, om m?jligt, f? prata med chauff?ren." "Javisst", sa hon. Hon gick till det lilla skrivbordet d?r mekanikern skrev och gav honom en v?nskaplig knuff. "Doug, l?t mig ta ?ver h?r, okej?" "Med n?je", sa han och log. Han l?mnade skrivbordet och gick ut till garaget medan fru Percell satte sig bakom datorn. Hon skrev lite p? tangentbordet och tittade sedan upp p? dem med triumf i blicken, uppenbart glad ?ver att kunna vara till hj?lp. "Vilken bussh?llplats handlar det om?" "H?rnet vid Carlton och Queen Street", sa Mackenzie. "Vid vilken tidpunkt ska personen ha klivit p??" "Tjugo ?ver ?tta p? morgonen." Fru Percell skrev in informationen snabbt och studerade sk?rmen en stund innan hon svarade. "Det var buss nummer 2021, chauff?ren var Michael Garmond. Den bussen g?r tre stopp innan den ?terv?nder till samma bussh?llplats igen f?r att plocka upp passagerare vid fem ?ver halv tio." "Vi skulle beh?va prata med herr Garmond", sa Mackenzie. "Skulle vi kunna f? hans kontaktuppgifter?" "Jag kan l?sa n?got b?ttre ?n det", sa fru Percell. "Michael ?r ute i garaget just nu, han ska precis g? hem f?r dagen. L?t mig se om jag kan f? tag p? honom." "Tack", sa Mackenzie. Fru Percell rusade mot garaged?rren med en hastighet som trotsade hennes kroppsstorlek. Mackenzie och Bryers tittade p? medan hon susade genom garaget i jakt p? Michael Garmond. "Om ?nd? alla vore s? entusiastiska ?ver att f? hj?lpa FBI", sa Bryers med ett flin. "Lita p? mig... detta h?r inte till vanligheterna." P? mindre ?n en minut var fru Percell tillbaka p? det lilla kontoret, t?tt f?ljd av en ?ldre afroamerikansk man. Han s?g tr?tt ut men verkade, likt fru Percell, mer ?n glad ?ver att kunna hj?lpa till. "Hej p? er", sa han och log tr?tt. "Hur kan jag hj?lpa er?" "Vi letar efter detaljer om en kvinna som med stor sannolikhet ?kte med din buss fr?n h?rnet av Carlton och Queen, vid tjugo ?ver ?tta f?r tre morgnar sedan", sa Mackenzie. "Tror du att du kan hj?lpa oss att med det?" "F?rmodligen", sa Michael. "Det ?r inte s? m?nga som g?r p? vid den bussh?llplatsen p? morgnarna. Aldrig mer ?n fyra eller fem personer." Bryers plockade fram sin mobiltelefon och tog fram en bild p? Susan Kellerman. "Det h?r ?r hon", sa han. "Ser hon bekant ut?" "?h, ja, det g?r hon", sa Michael, och verkade lite v?l exalterad enligt Mackenzie. "S?t tjej. Alltid j?ttetrevlig." "Kommer du ih?g var hon klev av bussen f?r tre morgnar sedan?" "Ja det g?r jag", sa Michael. "Och jag t?nkte att det var udda f?r alla andra morgnar sedan typ tv? veckor tillbaka har hon klivit av p? en annan h?llplats. Jag pratade lite med henne en morgon och fick reda p? att hon promenerade tv? kvarter fr?n hennes vanliga bussh?llplats till n?got kontor. Men f?r tre dagar sen klev hon av vid stationen ist?llet f?r vid en h?llplats. Jag s?g henne hoppa p? en annan buss. Jag t?nkte att hon kanske f?tt ett b?ttre jobb eller n?got, och att det var d?rf?r hon tog en annan v?g." "Vart var detta?" fr?gade Mackenzie. "Dupont Circle." "Vid vilken tidpunkt skulle du s?ga att hon klev av d?r?" "Troligtvis runt kvart i nio eller s?", svarade Michael. "Inte senare ?n nio kan jag s?ga med s?kerhet." "Vi kan kolla det i v?r databas", sa fru Percell. "Det vore j?ttebra", sa Bryers. Fru Percell b?rjade arbeta bakom det lilla sjaskiga skrivbordet medan Michael tittade p? agenterna med en dyster blick. Han tittade p? bilden p? Bryers telefon igen och rynkade pannan. "Har hon varit med om n?got d?ligt?" fr?gade han. "Ja, det har hon faktiskt", sa Mackenzie. "S? om det finns n?gonting som du kan ber?tta f?r oss om den morgonen s? vore det j?ttebra." "Tja, hon bar en v?ska, typ en som d?rrf?rs?ljare konkar runt p?. Inte en portf?lj utan lite st?rre och fulare. Hon s?lde saker f?r att f?rs?rja sig – typ kosttillskott och s?nt. Jag gissade att hon skulle tr?ffa en kund." "Vet du vilken buss hon klev p? efter din?" fr?gade Mackenzie. "Nja, jag kommer inte ih?g numret p? bussen, men jag kommer ih?g att det stod Black Mill Street uppe p? destinationsskylten ovanf?r vindrutan. Jag t?nkte att det var r?tt skumt... det finns ingen anledning f?r en s?n liten s?t tjej att r?ra sig i den delen av stan." "Varf?r inte det?" "Tja, omr?det ?r okej antar jag. Husen ?r inte s? d?liga och jag tror att de flesta som bor d?r ?r hederliga m?nniskor. Men det ?r ocks? ett s?nt omr?de d?r inte s? trevliga m?nniskor h?nger och g?r sina grejer. N?r jag utbildades f?r det h?r jobbet f?r sex ?r sedan fick vi information om omr?den d?r vi skulle vara extra vaksamma eftersom de var farliga. Black Mill var ett s?nt omr?de." Mackenzie funderade p? det hela och kom fram till att de hade f?tt all information de beh?vde fr?n Michael Garmond. Hon ville framst? som effektiv framf?r Bryers men ville samtidigt inte f? det att verka som att hon sl?sade tid p? triviala detaljer. "Tack s? mycket, herr Garmond", sa Mackenzie. Bakom skrivbordet tillade fru Percell: "Stoppet vid Dupont Circle skedde tolv minuter i nio, agenterna." N?r de v?nde sig om och gick sa de ingenting f?rr?n de kom till trapporna igen. N?r de b?rjade g? upp f?r dem s? var det Bryers som br?t tystnaden. "Hur l?nge har du varit i Quantico?" fr?gade han. "Elva veckor." "S? du k?nner antagligen inte till utkanterna av stan d??" "Nej." "Du har aldrig varit uppe vid Black Mill Street?" "Jag kan inte s?ga att jag har det", sa Mackenzie. "Du har inte missat mycket. Men vem vet, vi kanske inte beh?ver ta oss s? l?ngt. Vi b?rjar vid Dupont Circle och kollar l?get. Vi kanske kan f? fram n?got fr?n s?kerhetskamerorna." "Nu?" "Ja, nu", sa Bryers. Han l?t sm?irriterad, ett f?rsta tecken p? att han b?rjade tr?ttna p? att ha en nyb?rjare i sl?p efter sig oavsett hur beg?vad hon var. "N?r en m?rdare ?r l?s s? slutar vi egentligen aldrig att jobba." Det fanns ett antal saker hon ville svara, men hon h?ll det inom sig. Han hade r?tt i vilket fall som helst. Om det var n?got hon hade l?rt sig efter den sv?ra pr?vningen som ?kerm?rdarfallet innebar, s? var det att n?r man jagar en m?rdare som till synes inte har n?got modus operandi, s? ?r varje minut v?rdefull. KAPITEL FEM Eftermiddagshetsen efter klockan fem hade precis b?rjat avta p? stationen vid Dupont Circle n?r Mackenzie och Bryers anl?nde. Konversation p? v?gen dit hade ?terigen varit stel och ytlig, med en reserverad och tystl?ten Bryers vid ratten. N?r de klev ur bilen och gick mot stationen k?nde sig Mackenzie riktigt obekv?m f?r f?rsta g?ngen. Hon trodde nog inte att han ogillade henne ?nnu, men att han troligtvis b?rjade komma p? andra tankar ang?ende Ellingtons och hans lilla kupp. Bryers br?t till slut tystnaden n?r de kom in genom stationen entr?d?rrar. Han tog ett steg ?t sidan och tittade p? myllret av m?nniskor som kom och gick. "K?nner du till det h?r st?llet?" fr?gade han. "Nej", sa Mackenzie. "Jag har alltid ?kt fr?n Union-stationen." Bryers ryckte p? axlarna. "Det spelar ingen roll vilken station du ?r p?; det finns alltid en h?rna n?gonstans som ?r lite skummare ?n resten av st?llet. Det kluriga ?r att den ofta ?r sv?r att hitta." "S? tror du att hon blev tagen p? v?g hem? Tror du att n?gon greppade tag i henne h?r n?r hon var p? v?g att byta buss?" "Det ?r en m?jlighet. Vad tror du?" "Jag tror att vi ska kolla Black Mill Street. Du och busschauff?ren sa att det var en d?lig plats." "Och vi kommer antagligen hamna d?r", sa Bryers. "Men jag har en k?nsla h?r. N?r man jobbat i stan tillr?ckligt l?nge b?rjar man utveckla en r?tt bra magk?nsla f?r vissa saker." Hans kryptiska snack irriterade Mackenzie, men hon t?nkte att hon nog skulle kunna l?ra sig n?got om hon bara h?ll tyst och tittade p?. Efter n?gon minut av att st? vid entr?d?rren och titta p? folk, r?rde sig Bryers l?ngsamt fram och gestikulerade f?r Mackenzie att f?lja efter. Hon h?ll sig n?ra honom, men inte s? n?ra att hon var i v?gen. Han gick nonchalant genom folksamlingen, som att han inte hade n?got s?rskilt att g?ra. Han sm?lte in ganska bra; bara n?gon som verkligen tog sig tiden att studera honom hade kunnat ana att han var i tj?nsten. De tog sig fram genom tr?ffpunkten och ut mot d?r bussarna stod. Passagerarna klev av fr?n tv? av bussarna medan n?gra andra bussar stod och v?ntade p? de som skulle kliva p?. N?r de n?rmade sig tittade Mackenzie p? destinationsskyltarna ovanf?r vindrutorna. S? vitt hon kunde se var n?sta stopp f?r samtliga bussar inom det historiska distriktet i DC eller Georgetown. "H?r borta", sa Bryers. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=51923034&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.