Om hon visste

Om hon visste Blake Pierce “ETT M?STERVERK BLAND RYSARE OCH DECKARE. Blake Pierce har gjort ett fantastiskt jobb med att utveckla karakt?rer med en psykologisk sida s? v?l beskriven att vi befinner oss inuti deras sinnen; vi f?ljer deras r?dslor och hejar p? deras framg?ng. En bok full av v?ndningar som kommer att h?lla dig vaken till den allra sista sidan.”—Books and Movie Reviews, Roberto Mattos (om boken Borta) OM HON VISSTE (En Kate Wise deckare) ?r den f?rsta boken i en ny deckarserie av den b?sts?ljande f?rfattaren Blake Pierce, vars #1 hit BORTA (Bok #1) (gratis nedladdning) har tagit emot ?ver 1000 femstj?rniga recensioner.55-?riga, ensamst?ende och nyligen pensionerade FBI-agenten Kate Wise blir driven ut ur sitt tysta f?rortsliv n?r hennes v?ninnas dotter m?rdas under ett inbrott och hon b?nfalls att hj?lpa.Kate trodde sig ha l?mnat FBI bakom sig efter 30 ?r som toppagent, respekterad f?r sitt skarpa sinne, sina tuffa kampf?rdigheter och sin otvivelaktiga f?rm?ga att jaga ikapp seriem?rdare. Trots detta blir Kate—som k?nt sig uttr?kad av den lugna staden hon bor i och finner sig vid livets skiljev?g—tillkallad av en v?n hon inte kan avvisa.Kate hamnar p? jaktens frontlinjer, hack i h?l med en m?rdare som l?mnar fler och fler kroppar efter sig—som alla visar sig vara hemmafruar med perfekta ?ktenskap—och det blir mer uppenbart hur g?rningsmannen pl?gar just denna stillsamma stad. Hon gr?ver upp hemligheter fr?n sina grannar som hon ?nskat att hon aldrig beh?vt, uppt?cker att allt inte ?r s? pittoreskt som det verkar bland kvarterets exemplariska gator och medborgare. En stad vildvuxen av aff?rer och l?gner som Kate tvingas sila igenom om hon ska lyckas stoppa m?rdaren innan han sl?r till igen.Men denna m?rdare ?r steget f?re—och det kanske slutar med att det ?r Kate som ?r i fara.En bok packad med action och sp?nning som f?r hj?rtat att sl? allt snabbare; OM HON VISSTE ?r den f?rsta boken i den nya serien som h?ller dig vaken hela natten.Bok #2 i deckarserien om KATE WISE finns tillg?nglig att f?rbest?lla! OM HON VISSTE (EN KATE WISE DECKARE—BOK 1) B L A K E P I E R C E Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattaren bakom den b?sts?ljande rysarserien RILEY PAGE, som best?r av tretton b?cker (det kommer fler). Blake Pierce har ocks? skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som best?r av nio b?cker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som best?r av sex b?cker; rysarserien KERI LOCKE, som best?r av fem b?cker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); och de tv? psykologiska sp?nningsromanerna om CHLOE FINE (det ?r fler p? v?g). Blake ?r en filtig l?sare och hon har ?lskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad n?r ni h?r av er, s? g? g?rna in p? www.blakepierceauthor.com f?r mer information och kontaktuppgifter. Copyright © 2018 av Blake Pierce. Alla r?ttigheter f?rbeh?llna. Med undantag f?r vad som till?ts enligt US Copyright Act of 1976, f?r ingen del av denna publikation reproduceras, spridas eller ?verf?ras i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller lagras i en databas eller ett h?mtningssystem, utan att ha f?reg?tts av tillst?nd fr?n f?rfattaren. Denna e-bok ?r licensierad endast f?r personligt bruk. Denna e-bok f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra m?nniskor. Om du vill dela denna bok med en annan person, v?nligen k?p en extra kopia f?r varje mottagare. Om du l?ser den h?r boken och inte k?pte den, eller om den inte k?ptes f?r endast din anv?ndning, v?nligen returnera den och k?p din egen kopia. Tack f?r att du respekterar det h?rda arbete som denna f?rfattare lagt ner p? att f?rdigst?lla boken. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser och incidenter ?r antingen produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nds sk?nlitter?rt. Alla likheter med faktiska personer, levande eller d?da, ?r rent slumpm?ssiga. Jacket image Copyright Elena Belskaya, anv?nds under licens fr?n Shutterstock.com. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE-RYSARE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SP?NNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1) CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SP?NNINGSROMANER GRANNEN (Bok #1) GRANNENS L?GN (Bok #2) KATE WISE RYSARSERIE OM HON VISSTE (Bok #1) OM HON S?G (Bok #2) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNEH?LLSF?RTECKNING PROLOG (#ufbaafa18-ca88-5b61-a1a5-2d3fb12dbe28) KAPITEL ETT (#u3741e964-d0e5-51de-89ad-9d67ca379144) KAPITEL TV? (#u4c10dc52-a31e-5ee4-b7cb-8477dd698bf9) KAPITEL TRE (#u4ed1d421-07d7-570d-a831-5e9d00365858) KAPITEL FYRA (#u28463681-ae92-5efe-935f-377e99b3fdf6) KAPITEL FEM (#ub4ea13a0-dd1e-5d8a-8b7c-9883416ee016) KAPITEL SEX (#uc79c61ee-47b8-5de8-9a89-e471d69fdba6) KAPITEL SJU (#ue12fdfca-6bc6-5416-9dbf-553d2d1acb47) KAPITEL ?TTA (#u12ecb0ef-c4bb-5577-844a-678ab40b53bf) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIONIO (#litres_trial_promo) PROLOG Ingen s?g honom n?r han sent en kv?ll sm?g nedf?r den stilla gatan i f?rsamh?llet. Klockan var ett p? natten och det var den sortens grannskap d?r folk gick och la sig vid ett anst?ndigt klockslag och en vild kv?ll bestod av ett glas vin f?r mycket i soffan, med The Bachelor p? TV:n. Det var den sortens grannskap han avskydde. De betalade sina fastighetsf?reningsavgifter, de skyfflade upp sin hundskit i sm? plastp?sar f?r att inte f?rn?rma grannarna och deras barn spelade s?kerligen n?gon sport, b?de i skolan och i privata l?nsligor. Hela v?rlden fanns tillg?nglig f?r dem. De k?nde sig trygga. Visst, de l?ste d?rrarna och st?llde in sina larm men n?r allt kom omkring k?nde de sig trygga. Det skulle komma att ?ndras. Han sv?ngde upp ?ver en s?rskild gr?smatta. Hon var s?kert hemma vid det h?r laget och hennes man var alltid och jobbade i Dallas. Han visste vilket f?nster som var hennes sovrumsf?nster och han visste att deras s?kerhetslarm alltid slutade fungera i den bakre delen av huset n?r det regnade. Han vred p? sig och k?nde sig uppmuntrad av den undanstoppade kniven mellan byxkanten p? kalsongerna och jeansen. Han h?ll sig l?ngs husets sida, ?ppnade vattenflaskan han bar med sig och stannade n?r han n?dde baksidan. D?r gl?dde den gr?na lilla lampan p? larmdosan. Han visste att om han f?rs?kte f?rst?ra den skulle larmet g? ig?ng. Men han visste ocks? att den trasslade s?h?r i regnet. Det var n?got med fukten, trots att den h?r sortens system skulle vara hundra procent vattent?tt. Med detta i ?tanke h?jde han flaskan och dr?nkte l?dan i vatten. Han s?g p? medan det gr?na ljuset flackade, tappade styrkan. Med ett leende r?rde han sig mot den smala bakg?rden och upp f?r trappstegen till altanen. Att b?nda upp sk?rmd?rren med kniv var en barnlek; den gav inte ifr?n sig mycket till ljud i den stilla natten. Han rundade korgstolen i h?rnet, lyfte sittkudden och hittade nyckeln alldeles under. Han tog upp den med sin handskkl?dda hand, ?terv?nde till bakd?rren, l?t nyckeln glida in i l?set, vred om och klev in. En liten lampa var p?slagen i den smala hallen som ledde ut fr?n k?ket. Han f?ljde hallen till en trappuppg?ng och r?rde sig upp?t. ?ngslan virvlade i hans mage. Han b?rjade bli upphetsad—inte p? ett sexuellt vis, utan snarare p? samma s?tt som han blev n?r han ?kte bergochdalbana, med f?rv?ntan som v?xte inom honom d? han steg uppf?r banans f?rsta kulle. Han h?ll h?rdare i kniven och gick mot sovrummet i slutet av hallen. D?r l?g hon i sin s?ng. Hon sov p? sidan med kn?na sm?tt b?jda. Hon hade en t-shirt och ett par springshorts p? sig, inget imponerande, d? hennes make var bortrest. Han n?rmade sig s?ngen och iakttog henne sova en stund. Han funderade p? livets fibermassa. Hur ?mt?ligt det var. Sedan lyfte han kniven och svepte den ned?t, n?stan nonchalant, som om han bara m?lade en tavla eller viftade bort en fluga. Hon skrek. Bara f?r ett ?gonblick—innan han h?gg till ?nnu en g?ng. Och ?nnu en. KAPITEL ETT Av alla livsl?xor Kate Wise hade l?rt sig av sitt f?rsta ?r som pensionerad s? var detta tvekl?st den viktigaste: utan en riktig plan blir pensionen v?ldigt snabbt tr?kig. Hon hade h?rt ber?ttelser om kvinnor som gick i pension och skaffade sig nya intressen. Vissa ?ppnade sm? Etsybutiker online. Vissa roade sig med m?lning och virkning. Andra f?rs?kte sig p? att skriva en bok. Visst, de var skapliga tidsf?rdriv men ingen av dem tilltalade just henne. F?r n?gon som hade spenderat ?ver trettio ?r med en pistol p? h?ften var det sv?rt att hitta ett s?tt att h?lla sig lyckligt upptagen p?. Stickning kunde inte ers?tta sp?nningen i att jaga en m?rdare. Tr?dg?rdsarbete kunde inte ?terge adrenalinet som kom n?r hon br?t sig in i en byggnad, utan att veta vad som v?ntade p? andra sidan d?rren. Eftersom inget hon gav sig an kunde m?ta sig med lyckan hon upplevde som FBI-agent hade hon slutat f?rs?ka efter ett par m?nader. Det enda som ens kom i n?rheten var hennes bes?k till skyttebanan, tv? g?nger i veckan. Hon skulle v?ga sig dit oftare om det inte vore f?r oron att de yngre medlemmarna skulle se henne som en patetisk, pensionerad agent i en hoppl?s jakt efter k?nslan hon hade en g?ng i tiden, d? n?r hon var storslagen. Det var en rimlig oro. Det var trots allt exakt s? verkligheten s?g ut. Det var en tisdag, strax efter tv? p? eftermiddagen, n?r uppenbarelsen tr?ffade henne som en kula rakt i pannan. Hon hade precis kommit hem fr?n skyttebanan och lagt tillbaka sin M1911-pistol i nattduksbordsl?dan n?r hennes hj?rta br?ts i tu fr?n ingenstans. Trettioett ?r. Hon hade spenderat trettioett ?r p? byr?n. Hon hade tagit del av hundratals r?der och hade arbetat inom insatsstyrkan f?r h?gprofilerade fall vid tjugosex olika tillf?llen. Hon hade varit k?nd f?r sitt tempo, sin knivskarpa kvickhet och svala attityd. Hon hade ?ven varit k?nd f?r sitt utseende, n?got som fortfarande besv?rade henne ?ven vid femtiofem ?rs ?lder. N?r hon tog polisexamen vid tjugotre ?rs ?lder tog det inte l?ng tid att tilldelas smakl?sa smeknamn som Hon-Med-Benen eller Barbiedockan—smeknamn som i dagens sociala klimat skulle ge dessa m?n sparken men som p? den tiden tyv?rr var en del av vardagen f?r kvinnliga agenter. Kate hade orsakat ett antal brutna n?sor p? byr?n d? m?n fick f?r sig att tafsa. En g?ng slungade hon en manlig kollega genom en hiss n?r han viskade n?got vidrigt i hennes ?ra bakom henne. Smeknamnen h?ngde efter henne l?ngt upp i fyrtio?rs?ldern men att bli st?tt p? och utstirrad slapp hon d?remot. Ordet spreds och hennes manliga kollegor l?rde sig att respektera henne och se f?rbi hennes kropp—en kropp som hon kunde erk?nna, med tveksam stolthet, alltid hade varit i god form och vad de flesta m?n skulle kalla en tia. Som femtiofem?ring saknade hon till och med smeknamnen. Hon hade aldrig kunnat ana att pensionen skulle vara s? kr?nglig. Skyttebanan d?g v?l men den var bara en kvardr?jande ande i det f?rflutnas svall. Hon hade f?rs?kt skuta undan sin l?ngtan efter d?tiden genom att l?sa b?cker. S?rskilt b?cker om vapen; Kate hade l?st otaliga b?cker om historien bakom vapenanv?ndning, hur de tillverkades, milit?rens vapenpreferenser och s? vidare. Det var p? s? vis hon hade landat p? en M1911 f?r eget bruk; den hade en stark koppling till amerikanska krig och var en tidig modell som anv?nts till och med under f?rsta v?rldskriget. Hon hade gett sk?nlitteratur ett f?rs?k utan framg?ng—dock lyckades de om cyberbrottslighet underh?lla henne. Och trots att hon ?verv?gde b?cker hon en g?ng hade ?lskat fanns det inte l?ngre n?got av intresse i p?hittade liv. Dessutom v?grade hon bli den ynkliga pension?ren som praktiskt taget bodde p? biblioteket, s? alla b?cker hon hade l?st det senaste ?ret k?pte hon fr?n Amazon. Numera stod de hundratals otillr?ckliga b?ckerna p? h?g i hennes k?llare. S? sm?ningom skulle hon ta tag i saken och g?ra ett ordentligt kontor med bokhyllor d?r nere. Hon hade trots allt inget annat f?r sig. Uppskakad av tanken att hon hade spenderat det senaste ?ret ?t ingenting satte sig Kate Wise l?ngsamt ned p? s?ngkanten. Hon satt d?r, or?rlig, i flera minuter. Hon tittade p? skrivbordet p? andra sidan rummet och fotoalbumen som l?g d?r. Det fanns ett enda familjefoto inuti. Ett foto p? hennes avlidne man, Michael, med armarna runt deras dotter och Kate vid hans sida med ett leende p? l?pparna. Ett suddigt foto taget p? stranden, som alltid v?rmde hennes hj?rta. Alla de andra bilderna i albumen var fr?n jobbet: bakom-kulisserna-bilder, firmafestbilder, bilder p? en ung Kate som simmar l?ngder, en ung Kate p? skyttebanan, p? l?parbanan och s? vidare. Hon hade levt det senaste ?ret p? samma s?tt som en sportf?ne fr?n en sm?stad, som aldrig tar sig ut. Som h?nger runt vemsomhelst som ?r villig att lyssna p? hans historier om touchdowns fr?n gymnasietiden f?r trettio ?r sedan. Hon var inte b?ttre sj?lv. Det gav henne kalla k?rar att t?nka p?. Kate reste sig f?r att kasta en blick i albumen. L?ngsamt, n?stan metodiskt, gick hon igenom alla tre. Hon fann foton p? sitt unga jag, sin utveckling genom ?ren och hur bilderna ?vergick till att vara tagna med mobiltelefoner. Hon s?g sig sj?lv och folk hon hade k?nt, folk som hade d?tt vid hennes sida genom jobbet och hon b?rjade f?rst? att trots att dessa ?gonblick varit bidragande i hennes utveckling, hade de inte definierat henne. Inte helt. Tidningsurklipp fanns sparade l?ngre bak i albumen och de ber?ttade en mer ing?ende historia. Hon var huvudrubriken i dem allihop. 2-?RS ERFAREN FBI-AGENT HAFFAR M?RDARE P? RYMMEN l?d en rubrik; KVINNLIG FBI-AGENT DEN ENDA ?VERLEVAREN I SKOTTLOSSNING MED 11 OFFER, ”M?NSKENSM?RDAREN” STOPPAD AV FBI-AGENT KATE WISE. Rent h?lsom?ssigt hade hon ?tminstone tjugo ?r till i sig—fyrtio om hon kunde h?rda nog att h?lla d?den p? avst?nd. S?, s?g trettio. Trettio ?r, innan hon kolade av vid ?ttiofem…Trettio ?r var l?nge. Man hann g?ra mycket p? s?dan l?ng tid. ?tminstone en tredjedel kunde ?gnas ?t n?got riktigt produktivt innan ?ldern b?rjade riva ned henne p? riktigt. Fr?gan var f?rst?s var hon skulle hitta n?got att g?ra med alla dessa ?r. Trots att hon hade sitt rykte som en av de skarpaste i byr?n under det senaste decenniet, hade hon ingen aning om var hon kunde b?rja leta. *** F?rutom skyttebanan och hennes n?stintill frenetiska l?svanor hade Kate ocks? rutinen att veckovis fika med tre andra kvinnor. De sk?mtade om sig sj?lva och hur de hade skapat ”den sorgligaste klubben n?gonsin”: fyra pensionerade kvinnor utan n?gon som helst aning om hur de skulle f?rdriva sin nyfunna fritid. Dagen efter sin uppenbarelse var Kate p? v?g till deras vanliga fik. Inte nog med att det var ett mysigt familje?gt st?lle d?r kaffet var betydligt b?ttre ?n den kostsamma s?rjan p? Starbucks, det var ?ven en frizon fr?n ton?ringar och fotbollsmorsor. Deras stammisbord f?ngade Kates blick innan hon n?tt fram till kassan. Tv? av tre v?ninnor var redan p? plats och vinkade glatt mot henne. Kate best?llde sin hasseln?tsbrew och slog sig ned bland sina v?nner. Bredvid henne var Jane Patterson, en femtiosju?ring inne p? sin sjunde m?nad som pensionerad efter att ha hoppat fram och tillbaka mellan f?retag, som anbudsansvarig f?r en statlig telekommunikationsfirma. Mittemot henne satt Clarissa James; f?re detta deltidsanst?lld kriminologiprofessor, numera heltidspensionerad, sedan lite ?ver ett ?r tillbaka. Den fj?rde medlemmen i deras sorgsna lilla klubb—femtiofem?riga, nyligen pensionerade Debbie Meade—hade ?nnu inte dykt upp. Konstigt, t?nkte Kate, Deb ?r vanligtvis den f?rsta p? plats. S? fort hon hade satt sig blev Jane och Clarissa m?rkbart stela. Det var s?rskilt underligt d? Clarissa alltid brukade vara s? livlig. Till skillnad fr?n Kate hade Clarissa fattat stort tycke f?r livet som pensionerad. Kate antog att det hj?lpte att Clarissa var gift med en drygt tio ?r yngre man som t?vlade i simning p? sin fritid. ”Vad ?r det med er?” fr?gade Kate. ”Ni vet att jag kommer hit f?r att daska upp mig, eller hur? Ni ser ju ledsna ut.” Jane och Clarissa gav varandra blickar som Kate hade sett otaliga g?nger f?rut. Under sin tid som FBI-agent hade hon sett den i vardagsrum, f?rh?rsrum och i v?ntrum p? sjukhus. Det var den blick som utan ett ord fr?gade: Vem ska ber?tta f?r henne? ”Vad ?r det?” sa Kate. Pl?tsligt blev Debs fr?nvaro v?ldigt markant. ”Det ?r Deb,” sa Jane, som f?r att bekr?fta Kates r?dsla. ”Tja, inte Deb specifikt,” la Clarissa till, ”Men hennes dotter, Julie. Har du tr?ffat henne?” ”En g?ng, tror jag,” sa Kate. ”Vad har h?nt?” ”Hon ?r d?d,” sa Clarissa. ”M?rdad. De vet inte vem som gjorde det ?n.” ”Herregud,” sa Kate, genuint bedr?vad ?ver sin v?ns situation. Hon hade k?nt Deb i femton ?r sedan de m?ttes p? Quantico. Kate hade vikarierat f?r nyanst?llda f?ltagenter och Deb jobbade p? teknikavdelningen med n?got nytt s?kerhetssystem. De hade klickat med en g?ng och blivit goda v?nner. Det faktum att Deb inte hade messat eller ringt henne ang?ende h?ndelsen var bevis p? hur snabbt v?nskap kan skifta under ?ren. ”N?r h?nde det?” undrade Kate. ”N?n g?ng ig?r,” sa Jane. ”Hon SMS:ade mig i morse.” ”Och de har inga misst?nkta?” Jane ryckte p? axlarna. ”Hon sa bara att de inte vet vem det ?r. Inga ledtr?dar, inga sp?r, nada.” Kate fann sig sj?lv i agentl?ge med detsamma. Hon t?nkte att det m?ste vara hur en atlet k?nner sig efter f?r l?ng tid fr?n sin arena. Hon hade visserligen inte hemmaplan och publik att p?minna henne om sin storhetstid p? samma vis, men hon hade ett finjusterat sinne f?r brottsl?sning. ”G?r det inte,” sa Clarissa med ett f?rs?k p? sitt b?sta leende. ”Vad f?r n?t?” ”Bli inte agent Wise nu,” sa hon. ”Just nu beh?ver du bara vara hennes v?n. Jag kan se hur kugghjulen r?r sig i din skalle. Herregud, kvinna. Har du inte en gravid dotter? Ska du inte bli mormor?” ”Snacka om att sparka p? den som ligger,” sa Kate och log. Hon sl?ppte kommentaren och fr?gade: ”Debs dotter… hade hon en pojkv?n?” ”Ingen aning,” sa Jane. Tystnaden som la sig ?ver bordet var minst sagt obekv?m. Under det dryga ?r deras grupp seniora v?ninnor hade umg?tts hade konversationerna alltid varit l?ttsinniga. Det h?r var deras f?rsta riktigt tunga ?mne och det fl?t inte med den vanliga rutinen. Men Kate var f?rst?s van. Hennes tid p? akademin hade l?rt henne hur man hanterar s?dana situationer. Clarissa hade dock r?tt. Kate slog l?tt ?ver till agentl?ge n?r hon h?rde nyheten och hon visste att hon borde t?nka som en v?n f?rst och fr?mst—t?nka p? Debs f?rlust och k?nslotillst?nd. Men FBI-agenten i henne var f?r stark; instinkterna fanns d?r vid ytan efter att ha legat undanstoppade i ett helt ?r. ”S?, vad kan vi hitta p? f?r att g?ra det l?ttare f?r henne?” fr?gade Jane. ”Jag t?nkte ett slags knytkalas,” sa Clarissa. ”Jag vet n?gra fler som skulle haka p?. D? kan vi se till att hon inte beh?ver laga mat ?t sin familj p? n?gra veckor, s? hon f?r tid att ta sig igenom det hela.” De spenderade de kommande tio minuterna med att diskutera det mest effektiva s?ttet att f? ihop ett knytkalas f?r deras s?rjande v?n men f?r Kate fl?t konversationen bara p? ytan. I djupet av hennes tankar befann sig n?gonting annat. Hon d?k och gr?vde efter detaljer och omst?ndigheter inom Debs familj i f?rs?k att g?ra ett fall av n?got som kanske inte ens kunde g?ras till ett. Eller s? kan det, t?nkte Kate. Jag antar att det bara finns ett s?tt att veta s?kert. KAPITEL TV? Efter att hon tog pension hade Kate flyttat tillbaka till Richmond i Virginia. Hon hade v?xt upp i den lilla staden Amelia, drygt fyrtio minuter fr?n Richmond, men hade g?tt h?gskola precis i kanten av stadsk?rnan. Hon spenderade sina f?rsta ?r p? VCU d?r hon till en b?rjan siktade p? en konstexamen—av alla ting. Tre ?r senare fann hon inom sig en fallenhet f?r kriminologi genom en av sina extrakurser i psykologi. Det ledde henne l?ngs en slingrande v?g med Quantico och en trettio?rig, ?rofylld karri?r som slutdestination. Nu fann hon sig bakom ratten p? en av de familj?ra v?garna i Richmond. Hon hade bara bes?kt Debbie Meades hus en g?ng f?rut men mindes exakt var det var. Hon mindes f?r att hon hade avundats omgivningen; huset var en gammaldags byggnad bland gatorna i centrum som omringades av tr?d i st?llet f?r gatlampor och h?ghus. H?stl?v l?g som ett t?cke ?ver Debs gata, str?dd fr?n almtr?den som lutade sig ?ver den. Kate fick parkera tre gator bort eftersom alla platser runt huset redan var tagna av Debs familj och v?nner. Kate f?rs?kte ?vertyga sig sj?lv om vilken dum id? det var medan hon gick l?ngs trottoaren mot huset. Visst, hon t?nkte g?ra bes?k i form av en v?n—?ven om Jane och Clarissa, till skillnad fr?n henne, hade best?mt sig f?r att v?nta tills senare p? eftermiddagen f?r att ge Deb lite andrum—men det fanns n?got djupare i Kates intentioner, ut?ver detta. Hon hade letat efter n?got att hitta p? under de senaste m?naderna, n?got b?ttre och mer meningsfullt att fylla sina dagar med. Hon hade ofta dr?mt om att f? frilansa f?r byr?n p? n?got vis, kanske bara med enkla efterforskningsuppgifter. ?ven de allra minsta kopplingarna till sitt f?re-detta jobb jagade upp henne. Hon var inkallad n?sta vecka f?r att vittna inom en villkorlig frigivningsf?rhandling och s?g visserligen inte fram emot att beh?va se g?rningsmannen i ?gonen igen, men att bara f? dyka tillbaka ned i sitt arbete—om ?n f?r en kort, kort stund—var guld v?rt. Men det var n?sta vecka. N?sta vecka k?ndes som en evighet bort. Hon s?g upp p? Debbie Meades veranda. Hon visste inom sig varf?r hon egentligen var h?r. Hon ville hitta svar p? n?gra av fr?gorna som stormade i hennes huvud. Kate k?nde sig sj?lvisk, som om hon utnyttjade sin v?ns f?rlust f?r att doppa t?rna i vattnet hon inte hade svalkat sig i p? ?ver ett ?r. Denna situation handlade om en n?ra v?n, vilket gjorde saker och ting lite kr?ngligare. Men agenten inuti henne hoppades att det kunde utvecklas till n?got annat. V?nnen inuti henne, d?remot, varnade f?r hur riskfyllt det kunde vara, och de b?da tillsammans undrade om det kanske vore b?st att bara fantisera om en comeback till jobbet. Det kanske ?r precis det jag g?r, t?nkte hon n?r hon tog stegen upp f?r trappan till familjen Meades hus, och ?rligt talat var hon inte s?ker p? vad hon tyckte om det. Hon knackade f?rsiktigt p? d?rren och den ?ppnades hastigt av en ?ldre dam Kate inte k?nde till. ”?r du familj?” fr?gade kvinnan. ”Nej,” svarade Kate, ”Bara en n?ra v?n.” Kvinnan fingranskade henne ett ?gonblick innan hon sl?ppte f?rbi henne. Kate steg p?, gick igenom hallen och n?dde vardagsrummet, som var fyllt med dystra m?nniskor i en ring runt en ensam person i en f?t?lj. Personen i f?t?ljen var Debbie Meade. Kate k?nde igen mannen som stod vid hennes sida och pratade med en annan man; det var Jim, hennes make. Kate gick taffligt in i vardagsrummet och direkt fram till Deb. Utan att ens ge henne en sekunds f?rberedelse lutade sig Kate ned och kramade om henne. ”Jag ?r s? hemskt ledsen, Deb,” sa hon. Deb var uppenbart dr?nerad fr?n allt gr?tande och orkade inte mer ?n att nicka mot Kates axel. ”Tack f?r att du kom,” viskade hon. ”Kan du m?ta mig i k?ket om n?gra minuter?” ”Sj?lvklart.” Kate sl?ppte taget, r?tade p? sig och nickade ?t de personer runtom som hon k?nde igen. Hon blev snabbt obekv?m och letade sig ut till hallen igen, d?r den slutade och k?ket b?rjade. K?ket var tomt p? m?nniskor men fullt med assietter och glas som fikats p? f?r n?gon stund sedan. N?gra pajer stod p? diskb?nken tillsammans med skinkrullar och annan plockmat. Kate b?rjade automatiskt att plocka ihop st?ket och handdiska fat och bestick. En stund senare kom Jim Meade in i k?ket. ”Det beh?ver du inte g?ra,” sa han. Kate v?nde sig f?r att se p? honom. Han var synligt tr?tt och om?ttligt sorgsen. ”Jag vet,” sa hon, ”Jag kom f?r att visa st?d men st?mningen verkade r?tt tung i vardagsrummet, s? jag visar st?d genom att diska.” Han nickade men s?g mer ut som att han skulle nicka till och somna helt. ”Ja, en av v?ra v?nner sa att hon s?g en kvinna komma upp mot g?rden f?r n?n minut sedan. Jag ?r glad att det var du, Kate.” Kate s?g en annan person komma mot dem bakom Jim med samma utmattade och f?rtvivlade uppsyn. Deb Meades ?gon var puffiga och r?da fr?n t?rar. Hennes h?r var trassligt och n?r hon f?rs?kte le mot Kate tycktes leendet lossna med en g?ng. Kate lade ned porslinet hon h?ll i, torkade snabbt h?nderna p? en handduk vid diskhon och n?rmade sig sin v?n. Hon var inte den mest kramgoda personen men hon visste n?r n?gon beh?vde omfamnas. Hon f?rv?ntade sig att k?nna Deb gr?ta mot henne men det enda som m?tte hennes kram var Debs slappa tyngd. Hon har f?rmodligen gr?tit ut all sin styrka, t?nkte Kate. ”Jag h?rde om det f?rst i morse,” sa Kate, ”Jag beklagar verkligen, Deb. B?da tv?,” sa hon och sl?ngde ett ?ga p? Jim. Han nickade bekr?ftande och blickade ut i hallen. N?r han s?g att ingen lurade d?r ute och f?rstod att g?sternas mumlande fortfarande kom fr?n vardagsrummet, tog han ett steg mot Kate. Hon och Deb sl?ppte taget om varandra. ”Kate, vi m?ste be dig om n?nting,” halvviskade han. ”Och sn?lla,” sa Deb med ett h?rt tag om Kates hand, ”L?t oss prata klart innan du s?ger nej.” Kates hj?rta brast en aning n?r hon k?nde hur Debs hand darrade. ”Polisen har ingen aning om vem som gjorde det,” sa Deb. Pl?tsligt f?rvandlades hennes utmattning till n?got som liknade ilska. ”P? grund av n?t vi sa och n?gra SMS de hittade p? Julies mobil, arresterade de hennes gamla pojkv?n direkt. Men de h?ll honom i mindre ?n tre timmar och sen sl?ppte de honom. Bara s?d?r. Men, Kate… Jag vet att han gjorde det. Det m?ste vara han.” Kate hade sett det h?r beteendet m?nga g?nger under sin tid som agent. S?rjande familjer ville ha uppr?ttelse s? snabbt som m?jligt. De kunde se f?rbi logik och polisutredningar i h?mndens namn. Och om h?mnden inte kom snabbt nog flyttade den s?rjande familjen m?ltavlan till polisen eller FBI och deras p?st?dda inkompetens. ”Deb… om de sl?ppte honom s? snabbt m?ste de ha haft en bra anledning. Hur l?ngesen var det de dejtade?” ”Tretton ?r sen. Men han har f?rs?kt f? kontakt med henne p? nytt i flera ?r. Till och med efter att hon gifte sig. Hon beh?vde till och med skaffa bes?ksf?rbud mot honom vid ett tillf?lle.” ”Men ?nd?… Polisen m?ste ha haft ett starkt alibi f?r honom om de sl?ppte honom s? snabbt.” ”Om de hade det s? har inte jag f?tt h?ra om det,” sa Deb. ”Deb… Lyssna,” sa Kate och gav henne en tr?stande kl?m p? handen, ”Ni f?rlorade henne s? himla nyligen. L?t det g? n?gra dagar s? ska du se att du b?rjar t?nka mer rationellt. Jag har sett det h?r hundra g?nger.” Deb skakade p? huvudet. ”Jag ?r s?ker p? det, Kate. De dejtade i tre ?r och inte en enda g?ng k?nde jag att han gick att lita p?. Vi ?r s?kra p? att han gav henne minst tv? hj?rnskakningar, hon sa det bara aldrig. Han hade kort stubin. Till och med han sj?lv skulle bekr?fta det.” ”Polisen har s?kert—” ”Det ?r vi skyldiga henne,” avbr?t Deb, ”Jag vill att du ska kolla upp det. Jag vill att du ska g? med i fallet.” ”Deb, jag jobbar inte l?ngre. Du vet det.” ”Jag vet. Men jag vet ocks? hur mycket du saknar det. Kate… Mannen som d?dade min dotter fick inte mer ?n att bli lite uppskr?md och spendera n?n timme i ett f?rh?rsrum. Och nu sitter han bekv?mt hemma hos sig medan jag m?ste planera min egen dotters begravning. Det ?r inte r?tt, Kate. Sn?lla… Kan du kolla upp det? Jag vet att du inte kan g?ra det rent officiellt men… Vad du ?n kan g?ra. Jag skulle uppskatta det.” Det var s? mycket sorg i Debs ?gon att Kate kunde k?nna det smitta ?ven henne. Allt inuti henne skrek att hon skulle st? p? sig—inte l?ta falska f?rhoppningar eldas p? av Debs sm?rta—men samtidigt hade hon r?tt. Kate hade saknat sitt jobb. Och ?ven om det Deb f?reslog bara var n?gra enkla telefonsamtal till Richmonds polismyndighet eller till och med till sina gamla kollegor p? byr?n, s? skulle det vara n?gonting. Det skulle definitivt vara b?ttre ?n att som besatt grubbla ?ver sitt f?rflutna genom ensamma bes?k p? skyttebanan. ”Okej, det h?r ?r vad jag kan g?ra,” sa Kate, ”N?r jag gick i pension f?rlorade jag alla officiella tillg?ngar. Visst, ibland ringer de f?r att fr?ga om min ?sikt i n?nting, men jag har ingen auktoritet. Dessutom skulle det h?r fallet vara helt bortom min r?ttsbefogenhet om jag fortfarande jobbade. Men jag ska ringa n?gra samtal till mina gamla kontakter och se till att bevisen de sl?ppte honom p? var starka nog. Och, ?rligt talat, Deb, det ?r det enda jag kan g?ra.” Tacksamheten syntes p? b?de Deb och Jim. Deb omfamnade henne igen och denna g?ng kom t?rarna. ”Tack ska du ha.” ”Inga problem,” sa Kate. ”Men jag kan verkligen inte lova n?got.” ”Vi vet,” sa Jim. ”Men nu vet vi i alla fall att vi har n?gon kompetent p? v?r sida.” Kate var obekv?m vid id?n att de s?g henne som n?gon slags legosoldat och likas? att de antog att polisen i ?vrigt inte stod bakom dem. Men ?terigen visste hon att det handlade om deras sorg och hur den bl?ndade dem i jakt p? svar. L?t g? f?r den h?r g?ngen, t?nkte hon. Hon t?nkte p? hur tr?tt hon hade varit mot slutet av sin karri?r—inte fysiskt tr?tt, utan mer k?nslom?ssigt dr?nerad. Hon hade alltid ?lskat sitt jobb men det h?nde ofta att hon n?dde slutet av ett fall och slogs av tanken: Fan vad leds jag ?r p? det h?r… Det hade h?nt oftare och oftare de senaste ?ren. Men detta handlade inte om henne. Hon h?ll h?rt i sin v?n och funderade p? hur det aldrig spelade n?gon roll hur mycket man f?rs?kte s?tta sitt f?rflutna bakom sig—vare sig det handlade om f?rh?llanden eller karri?ren—p? n?got vis f?rf?ljde det en alltid; alltid n?rmare en ?n man trodde. KAPITEL TRE Kate ?dslade ingen tid. Hon ?terv?nde hem och satte sig vid skrivbordet i sitt lilla kontor. Genom kontorsf?nstret s?g hon ut i sin smala bakg?rd. Solen kikade in genom f?nstret och la sina str?lar i en ruta p? tr?golvet. Golvet, som resten av huset, bar ?rr och s?r fr?n sin uppbyggnad p? 1920-talet. Huset stod i Carytownomr?det i Richmond och Kate k?nde sig ofta malplacerad d?r; Carytown var en trendig liten del av staden och hon visste att hon skulle flytta d?rifr?n s? sm?ningom. Hon hade tillr?ckligt med pengar f?r att skaffa sig ett hus i princip var som helst men bara tanken p? att flytta var utmattande. Det var m?jligtvis just den avsaknaden av motivation i henne som gjorde pensionen s? sv?r. Och, f?rst?s, hennes v?gran att sl?ppa taget om minnen fr?n den hon var inom byr?n i trettio ?r. N?r dessa k?nslor kolliderade blev hon omotiverad och ?ndam?lsl?s. Men nu fanns den tj?nst som Deb och Jim Meade hade bett henne om. Visst, det var en vilseledd beg?ran men det var inget fel med att ringa n?gra samtal. Om hon inte fick n?got utav det kunde hon ?tminstone s?ga till Deb att hon hade gjort sitt b?sta. Det f?rsta telefonsamtalet gick till Virginias bitr?dande poliskommissarie, Clarence Greene. Kate hade jobbat med honom p? m?nga fall de senaste tio ?ren och de hade en ?msesidig respekt f?r varandra. Hon hoppades att deras relation inte hade krossats helt av tystnaden det senaste ?ret. V?l medveten om att Clarence aldrig befann sig p? sitt kontor ringde Kate i st?llet direkt till hans privata telefon. Just n?r tillr?ckligt m?nga signaler hade g?tt fram utan svar och Kate b?rjade acceptera att han inte skulle plocka upp luren, m?ttes hon av en bekant r?st. F?r ett ?gonblick var det som om hon aldrig hade l?mnat sitt jobb fr?n f?rsta b?rjan. ”Agent Wise,” sa Clarence, ”Hur fan ?r’e?” ”Det ?r bra,” sa hon, ”Och med dig?” ”Samma som vanligt. Jag m?ste dock erk?nna… Jag trodde att jag hade sett ditt namn dyka upp p? min sk?rm f?r sista g?ngen.” ”P? tal om det,” sa Kate. ”Jag hatar att l?gga n?t s?nt h?r p? dig efter ett helt ?r av tystnad men jag har en v?n som nyss f?rlorat sin dotter. Jag lovade henne att jag skulle se ?ver utredningen.” ”S? vad vill du att jag ska g?ra?” fr?gade Clarence. ”Tja, den huvudmisst?nkta ?r dotterns expojkv?n. Som det l?ter blev han h?ktad och sl?ppt inom loppet av tre timmar. Naturligtvis undrar f?r?ldrarna varf?r.” ”Jaha,” sa Clarence. ”Se nu h?r… Wise, jag kan egentligen inte avsl?ja s?nt f?r dig och med all respekt borde du redan veta det.” ”Jag f?rs?ker inte ingripa,” f?rs?krade hon honom, ”Jag undrade bara varf?r ingen gav n?gon riktig f?rklaring till f?r?ldrarna om varf?r de sl?ppte den enda misst?nkta de hade. Hon ?r en s?rjande mamma som vill ha svar och—” ”?terigen, l?t mig avbryta dig lite,” sa Clarence. ”Som du nog vet om, hanterar jag s?rjande mammor och pappor och ?nkor ganska ofta. Bara f?r att du r?kar ha en personlig relation till en av dem nu betyder inte det att jag kan bryta protokollet eller ’se ?t ett annat h?ll,’ s? att s?ga.” ”Du har arbetat s? n?ra inp? mig. Du vet att jag bara vill det b?sta.” ”Det g?r du s?kert. Men det sista jag beh?ver ?r en pensionerad FBI-agent som petar runt i en p?g?ende utredning, oavsett hur oskyldigt det ?n verkar. Det m?ste du v?l ?nd? f?rst??” Det helvetiska var just att hon f?rstod. Och ?nd? var hon tvungen att g?ra ett sista f?rs?k. ”Jag skulle se det som en personlig tj?nst.” ”Ja, det skulle du nog,” sa Clarence, aningen nedl?tande. ”Men svaret f?rblir nej, agent Wise. Nu f?r du urs?kta, jag ?r p? v?g till r?ttssalen f?r att tala med en av de d?r s?rjande ?nkorna jag n?mnde. Jag ?r ledsen att jag inte kunde hj?lpa dig.” Han lade p? utan att s?ga hejd?. Kate blev l?mnad utan mycket annat att g?ra ?n att stirra p? den l?ngsamt skiftande solljusrutan p? tr?golvet. Hon ?verv?gde sitt n?sta steg och noterade f?r sig sj?lv det kommissarie Greene hade sagt om att vara p? v?g in i r?ttssalen. Kate antog att det smarta vore att ta hans v?gran som sitt nederlag. Men hans v?gran f?rst?rkte bara hennes lust att gr?va djupare och starkare. De sa ju alltid att jag hade en envis sida till mig som agent, t?nkte hon d? hon st?llde sig upp fr?n skrivbordsstolen, Det ?r sk?nt att se att vissa saker aldrig ?ndras. *** En halvtimme senare parkerade Kate sin bil i garaget intill tredje distriktets polisstation. Med tanke p? var mordet p? Julie Meade—eller Julie Hicks, som hon hette som gift—hade intr?ffat, visste Kate att detta skulle vara den b?sta k?llan f?r information. Det enda problemet var att f?rutom kommissarie Greene k?nde hon egentligen ingen p? den avdelningen, s?rskilt inte nere i tredje distriktet. Hon s?g till att g? in med sj?lvs?kerhet. En observant polisman skulle l?gga m?rke till ett antar saker: f?rst och fr?mst hade hon inte n?got tj?nstevapen fastsp?nd p? h?ften. Hon hade tillst?nd att b?ra dolt vapen men med tanke p? vad hon hade p? lur t?nkte Kate att det f?rmodligen bara skulle skapa fler problem ?n det l?ste att bli p?kommen att vara det minsta lilla o?rlig. Och o?rlighet var n?got som hon absolut inte hade r?d med. Pensionerad eller ej, hennes rykte stod p? spel—ett rykte hon hade k?mpat f?r med n?bbar och klor. Det g?llde att ta det f?rsiktigt de kommande minuterna, men hon v?lkomnade detta. Hon hade inte k?nt sig s? h?r ?ngslig under hela sitt ?r som pensionerad. Hon stegade in i receptionen, ett v?l upplyst rum som separerades fr?n ett mindre rum i mitten av en skiljev?gg i glas. En kvinna kl?dd i uniform satt bakom receptionsdisken och st?mplade i n?gon p?rm. Hon s?g upp p? Kate n?r hon n?rmade sig, med ett ansikte som inte tycktes ha lett p? flera dagar. ”Hur kan jag hj?lpa dig?” fr?gade receptionisten. ”Jag ?r en pensionerad agent hos FBI och jag beh?ver kolla lite info om ett nyligen intr?ffat mord. Jag hoppades kunna f? namnen p? poliserna som har hand om fallet.” ”Har du ID?” fr?gade kvinnan. Kate fiskade upp k?rkortet ur fickan och h?ll ut det genom h?let i glaset. Kvinnan betraktade det i s? mycket som en sekund innan hon gav tillbaka det. ”Jag kommer beh?va se ditt ID inom k?ren.” ”Som jag sa, jag ?r pensionerad.” ”Jaha, och vem skickade hit dig? Jag kommer beh?va deras namn och kontaktinformation och sedan f?r de fylla i en beg?ran f?r dig att ta del av informationen.” ”Jag hade faktiskt hoppats p? att f? skippa lagenligheterna.” ”D? kan jag inte hj?lpa dig,” sa kvinnan. Kate funderade p? hur l?ngt hon kunde dra ut p? det. Om hon tryckte p? f?r h?rt skulle n?gon s?kerligen meddela Clarence Greene, och d? kunde hon f? det hett om ?ronen. Hon fr?gade sig sj?lv vilka andra v?gar hon kunde ta. Den enda hon kunde komma p? var ?nnu mer riskfylld ?n den hon f?rs?kte med nu. Med ett suckande, ”Happ, tack ?nd?,” v?nde Kate p? klacken och l?mnade byggnaden. Hon sk?mdes en aning. Vad fan h?ll hon p? med? ?ven om hon fortfarande bar p? ID-kortet skulle det vara olagligt f?r polisen i Richmond att ge ut information utan godk?nnande fr?n hennes handledare i DC. Det vore en underdrift att kalla det f?r?dmjukande n?r Kate till slut vandrade tillbaka till sin bil med en s? fullkomlig k?nsla—k?nslan av att vara en helt vanlig civilperson. Men en civilperson som avskyr att ta ett nej. Hon tog fram sin mobil och drog upp Deb Meades nummer. N?r Deb svarade l?t hon fortfarande tr?tt och fr?nvarande. ”F?rl?t att jag st?r, Deb,” sa Kate, ”Men har du namn eller adress till expojkv?nnen?” Det visade sig att Deb hade b?de och. KAPITEL FYRA Kate hade inte kvar sitt ID-kort fr?n byr?n men hon hade den sista polisbrickan hon hade ?gt. Den stod lutad mot spiseln ovanf?r ?ppenspisen i hennes hem, som en relik fr?n en svunnen tid, inte mer v?rd ?n ett slitet fotografi. N?r hon kom hem fr?n tredje distriktet gick hon direkt fram till ?ppenspisen och tog ned brickan. Hon funderade h?rt och l?nge p? om hon ocks? skulle plocka p? sig sitt sidovapen. Hon gav sin M1911 en l?ngtande blick men beslutade sig f?r att l?mna den d?r den l?g i nattduksbordsl?dan. Att ta den med sig dit hon var p? v?g skulle vara ett recept f?r ytterliggare problem. Hon tog d?remot handklovarna som delade rum med n?gra andra skatter fr?n hennes karri?r i en skokartong under s?ngen. Utifall att. Hon l?mnade huset och begav sig mot adressen som Deb hade gett henne. Det var ett st?lle i Shockoe Bottom, en tjugo minuters bilf?rd fr?n Kates hem. Hon var inte nerv?s under resans g?ng men hon kunde k?nna en viss ivrighet gro inuti henne. Hon visste att det var en d?lig id? att g?ra det hon planerade men samtidigt k?ndes det bra att vara ute p? jaktmarkerna igen—?ven om det var i hemlighet. S? fort hon n?tt hem till Julie Hicks expojkv?n, en ung man vid namn Brian Neilbolt, kom Kate att t?nka p? sin make. Han d?k upp i hennes huvud d? och d? men ibland verkade han vilja stanna en l?ngre stund. Det gjorde han n?r hon sv?ngde upp p? den sista gatan. Hon kunde se honom skaka p? huvudet i frustration. Kate, du vet att du inte borde g?ra det h?r, tycktes han s?ga. Hon flinade smalt. Ibland var saknaden efter honom s? h?ftig, en passande kontrast till hur hon ibland k?nde att hon g?tt vidare efter hans bortg?ng lite v?l snabbt. Hon viftade bort spindelv?ven som minnena l?mnat efter sig och parkerade bilen framf?r huset som Deb hade lett henne till. Det var ett ganska fint hus, delat i tv? olika l?genheter med varsina verandor. N?r hon klev ur bilen h?rde hon genast att det var n?gon hemma; h?gljudda r?ster kom fr?n huset. Kate gick upp f?r den lilla ytterd?rrstrappan och fick intrycket av att ha taget ett steg bak?t i tiden, n?rmare best?mt ett ?r tillbaka. Hon k?nde sig som en hemlig agent igen, trots den tomma platsen p? h?ften d?r sidovapnet saknades. Fast?n den k?nslan styrde henne fram?t visste hon inte alls vad hon skulle s?ga efter att ha knackat p?; hon var fortfarande bara en pensionerad agent. Det fick inte stoppa henne. Hon knackade p? d?rren med samma fasad av auktoritet som hon hade haft f?r ett ?r sedan. Vid ljudet av den st?kiga konversationen inomhus best?mde hon sig f?r att helt enkelt h?lla sig till sanningen. Att ljuga i en situation som hon inte ens borde vara del av skulle g?ra saker och ting mycket v?rre, om hon blev p?kommen. Hon ?verraskades av mannen som ?ppnade d?rren. Han var drygt hundranittio centimeter l?ng och minst sagt v?ltr?nad. Bara axelbredden i sig avsl?jade en utf?rlig gymrutin. Han kunde l?tt misstas som professionell brottare. Det enda som bedrog fasaden var ilskan i hans ?gon. ”N??” sa han. ”Vem ?r du?” D?r kom det—tillf?llet hon hade l?ngtat efter s? utomordentligt mycket. Hon visade honom sin bricka. Hon hoppades att den skulle h?lla vikten mot hennes presentation. ”Jag heter Kate Wise, jag ?r en pensionerad FBI-agent och jag hade hoppats att f? prata med dig en liten stund.” ”Om vad??” fr?gade han i kort och koncis ton. ”?r du Brian Neilbolt?” fr?gade Kate. ”Ja.” ”S? d? ?r Julie Hicks din exflickv?n, eller hur? Tidigare Julie Meade?” ”Men vad fan, det h?r igen? H?r nu h?r, polisen har redan dragit mig ur huset f?r utredning. Ska FBI h?lla p? nu i st?llet?” ”Oroa dig inte, jag ?r inte h?r f?r en utredning. Jag vill bara st?lla n?gra fr?gor.” ”Det l?ter som en utredning,” sa han. ”Oavsett s? sa du ju att du ?r pensionerad. D? ?r jag ganska s?ker p? att jag inte beh?ver g?ra n?t du s?ger.” Hon l?tsades bli s?rad ?ver hans ord och l?t blicken vandra ifr?n honom. Egentligen f?rs?kte hon bara se f?rbi hans massiva siluett p? vad som kunde t?nkas vara bakom honom. Hon s?g en resv?ska och tv? ryggs?ckar lutade mot v?ggen. Hon s?g ?ven ett pappersark liggande ovanp? resv?skan. En stor logga avsl?jade att det var ett utskrivet kvitto fr?n resebyr?n Orbitz. Det verkade som att Brian Neilbolt t?nkte l?mna staden ett tag. Kanske inte det b?sta scenariot n?r ens exflickv?n blivit m?rdad och man blir omedelbart intagen—och sl?ppt—av polisen. ”Vart ?r du p? v?g?” fr?gade Kate. ”Det ang?r inte dig.” ”Vem pratade du med s? h?gt i telefonen innan jag knackade p??” ”?terigen, det ang?r inte dig. S? om du urs?ktar mig…” Han tog tag i d?rrhandtaget f?r att st?nga men Kate stretade p?. Hon tog ett steg fram?t och anv?nde foten som d?rrstopp. ”Herr Neilbolt, jag ber bara om fem minuter av din tid.” En v?g av ursinne sk?ljde ?ver hans ?gon f?r att sedan spolas bort. Han s?nkte huvudet och f?r ett ?gonblick s?g han ledsen ut. Ungef?r lika ledsen som Kate hade sett paret Meades vara. ”Du sa att du ?r en pensionerad FBI-agent, eller hur?” fr?gade Neilbolt. ”Det st?mmer,” bekr?ftade hon. ”Allts? inte anst?lld,” sa han. ”D? kan du dra ?t helvete.” Hon stod stadigt kvar f?r att visa att hon inte t?nkte dra n?gonstans. ”Jag sa dra f?r i helvete bort fr?n mitt hus!” Han nickade och str?ckte sig ut f?r att putta henne. Hon k?nde kraften i hans h?nder n?r de slog i hennes axlar och agerade s? fort hon kunde. Hon blev genast imponerad av sina egna reflexer, hur de vaknade till liv tillsammans med muskelminnet. N?r hon f?ll bak?t grabbade hon tag i Neilbolts h?gerarm med b?da sina egna. Samtidigt sk?t hon ut ett kn? bak?t f?r att bromsa sitt fall. Hon gjorde sedan sitt b?sta f?rs?k att h?ftkasta honom men hans vikt var alldeles f?r mycket f?r henne. N?r han ins?g vad hon f?rs?kte g?ra kastade han en v?ldsam armb?ge i hennes revben. Andan slets ur henne men eftersom han hade sl?ngt ut armb?gen hade han tappat f?stet. Hon f?rs?kte ?terigen med h?ftkastningen—och denna g?ng fungerade det. Men d? hon hade satsat all sin styrka p? den man?vern, fungerade den lite f?r bra. Neilbolt fl?g fr?n verandan och landade i slutet av trappan. Han vr?lade av sm?rta och f?rs?kte direkt ta sig upp p? f?tterna igen. Han s?g upp p? henne som i ett f?rs?k att f?rst? vad som just h?nt. Driven av raseri och chock stapplade han uppf?r trappan mot henne, uppenbart omt?cknad. Hon lurade honom med ett h?gerkn? mot hans ansikte n?r han n?rmade sig toppen av trappstegen. N?r han drog sig ?t sidan f?r att undvika attacken, f?ngade hon hans huvud och tvingade det ?terigen mot kn?t. Hon slog hans huvud ned i verandans tr?golv medan han f?ktade med armar och ben i ett desperat f?rs?k att f? f?ste p? nytt. Kate var snabb att rycka handklovarna ur sin innerficka och sp?nna dem ?ver hans handleder med en smidighet som bara trettio ?rs erfarenhet kunde ligga bakom. Hon backade ett steg och s?g ned p? Brian Neilbolt. Han stretade inte emot handklovarna. Han s?g mest yrvaken ut, ins?g hon. Kates hand s?kte mobilen f?r att ringa polisen och hon ins?g hur skakig den var. Hon var uppjagad av adrenalinet som forsade genom henne. Och hon ins?g att hennes l?ppar var dragna i ett leende. Gud, vad jag har saknat det h?r. Slaget mot hennes revben v?rkte n?got dj?vulskt—mycket mer ?n det hade gjort f?r fem eller sex ?r sedan, utan tvekan. Och inte brukade v?l lederna och kn?na g?ra s? h?r ont efter ett litet br?k? Hon l?t sig sj?lv njuta av det hon gjort en stund innan hon ringde polisen. Under tiden hon hade dem p? luren f?rblev Brian Neilbolt lika groggig vid hennes f?tter. Kanske undrade han hur en tjugo ?r ?ldre dam hade lyckats sp?a honom s? l?tt. KAPITEL FEM Helt ?rligt hade Kate f?rv?ntat sig bakslag f?r det hon hade gjort men ingenting i s? h?g grad som det hon upplevde n?r hon ?terv?nde till polisstationen. Hon visste att n?got var p? g?ng n?r hon m?ttes av alla sneglande poliser som svepte f?rbi henne p? v?g mot sina respektive ?renden. Vissa blickar tydde p? beundran medan andra var som spott i ansiktet. Kate l?t deras h?nfulla blickar rinna av henne som vatten p? en g?s. Hon var f?r tr?tt fr?n konfrontationen p? Neilbolts veranda f?r att bry sig. Efter att ha v?ntat n?gra minuter vid receptionen kom till slut en till synes nerv?s polisman fram till henne. ”Du ?r agent Wise, inte sant?” sa han. ”Ja, det ?r jag.” N?got i hans ?gon sa att han k?nde igen henne. Det var n?got hon var van vid fr?n den tid d? polism?n och agenter som tidigare bara h?rt talas om henne, m?tte henne f?r f?rsta g?ngen. Hon hade saknat den blicken. ”Polischefen vill prata med dig.” Hon var ?rligt talat chockad. Hon hade f?rv?ntat sig att f? tala med Clarence Greene, eller n?gon annan i samma stil. Visst var hon tuff p? telefonen men hon var v?l medveten om att hennes ?vertalningsf?rm?ga var dubbelt s? effektiv ansikte mot ansikte. Polischef Randall Budd var dock en man som inte uppskattade n?got sorts trams. Kate hade bara tr?ffat honom en g?ng, f?r n?gra ?r sedan. Hon mindes knappt hur eller n?r det var men intrycket av Budd l?mnade henne aldrig; han var viljestark och strikt professionell. Trots detta ville inte Kate verka skr?md eller nerv?s. S? hon st?llde sig upp och f?ljde med polismannen fr?n v?ntsalen ut i tjurf?ktningsringen. De passerade ett flertal skrivbord fr?n vilka de anst?llda gav henne os?kra sneglingar och n?dde sedan en korridor. I mitten av korridoren befann sig polischefens kontor. D?rren stod ?ppen som om han hade v?ntat p? henne l?nge. Polismannen hade ingenting mer att s?ga henne; n?r han hade gjort sitt jobb och f?rt henne till Budds d?rr v?nde han tv?rt om och f?rsvann. Kate kikade in i kontoret och s?g Budds hand vinka in henne. ”Kom in, du,” sa han. ”Jag ska vara ?rlig. Jag ?r inte s? n?jd med var du h?ller p? med men jag bits inte. St?nger du d?rren efter dig?” Kate steg p? och st?ngde d?rren som han bett om. Sedan drog hon ut en av de tre stolarna som stod mittemot Budds skrivbord och satte sig. Skrivbordet bar fler personliga ?n jobbrelaterade dekorationer: foton av hans familj, en signerad baseboll, en kaffemugg med personligt tryck och en sentimentalt inramad gev?rskula. ”L?t mig b?rja med att s?ga att jag ?r v?l medveten om dina meriter,” sa Budd. ”Mer ?n hundra arresteringar under hela din karri?r. B?st i klassen p? akademin. Guld- och silvervinster i ?tta kickboxningsturneringar p? rad och detta ut?ver din bastr?ning d?r du ocks? sparkade r?v. Ditt namn b?rjade cirkulera n?r man fattade att det var du som styrde saker och ting och jag kan s?ga det, att de flesta personer h?r i Virginias statliga polisdepartement respekterar skiten ur dig, allts?.” ”Men?” sa Kate. Det var inget f?rs?k att vara rolig men hon ville att han skulle f?rst? att hon inte hade problem att f? sk?ll… ?ven n?r hon inte k?nde sig f?rtj?nt av det. ”Men trots allt det d?r har du ingen r?tt att g? runt och misshandla folk f?r att du tror att de ?r inblandade i mordet p? en av dina v?nners d?ttrar.” ”Jag bes?kte honom inte med avsikten att kl? upp honom,” sa Kate, ”Jag bes?kte honom f?r att st?lla n?gra fr?gor. N?r han blev hotfull s? f?rsvarade jag mig.” ”Han vittnade om att du sl?ngde ned honom f?r trapporna och dr?mde hans huvud mot verandan.” ”Jag kan inte beskyllas f?r att jag ?r starkare ?n honom,” sa hon. Budd s?g ?ver henne noggrant. ”Jag kan inte avg?ra om du f?rs?ker vara rolig, inte kan ta det h?r p? allvar, eller bara alltid har en attityd.” ”Budd, sn?lla, jag f?rst?r din position och hur en pensionerad femtiofem?ring som kl?r upp n?gon som nyss fr?gats ut av dina m?n och blivit sl?ppt kan ge dig migr?n men… sn?lla, f?rs?k f?rst?. Jag bes?kte bara Brian Neilbolt f?r att min v?n bad mig. Och ?rligt talat, ju mer jag fick reda p? om honom, desto viktigare blev det att jag tr?ffade honom.” ”S? du tog f?r givet att mina m?n inte utf?rde sina jobb?” fr?gade Budd. ”Det sa jag inte.” Budd himlade med ?gonen och suckade. ”Okej, jag f?rs?ker inte k?bbla. ?rligt, jag skulle ?lska att veta att n?r du l?mnar mitt kontor om n?gra minuter s? ?r hela grejen ?verst?kad. Men du m?ste f?rst? att du har g?tt ?ver gr?nsen och att om du g?r n?got liknande igen s? kan jag till och med beh?va arrestera dig.” Det fanns m?nga saker Kate hade velat s?ga till sitt f?rsvar men hon t?nkte att om Budd kunde komprimera alla sina argument p? det d?r viset, kunde ?ven hon det. Det var helt i hans makt att sl? med ordf?randeklubban om han ville, d?rf?r hon beh?vde vara s? h?vlig hon bara kunde. ”Jag f?rst?r,” svarade hon. Budd tycktes ?verv?ga n?got f?r ett ?gonblick innan han l?ste h?nderna ?ver skrivbordet, som i ett f?rs?k att stadga sig sj?lv. ”Och bara s? du vet, vi ?r helt s?kra p? att Brian Neilbolt inte d?dade Julie Hicks. Vi har honom p? band fr?n s?kerhetskameror utanf?r en pub, samma natt som hon d?dades. Han gick in runt tio och kom inte ut f?rr?n vid midnatt. Och vi har ?ven en SMS-konversation mellan honom och n?gon brud han h?ll p? med, mellan ett och tre p? natten. Allt klickar. Han ?r inte g?rningsmannen.” ”Han hade sina v?skor packade,” p?pekade Kate, ”Som om han hade br?ttom att ta sig ifr?n stan.” ”I SMS:en diskuterar han och hans brud att ?ka till Atlantic City tillsammans. De skulle ha ?kt nu i eftermiddag.” ”Jas?,” nickade Kate. Hon sk?mdes inte precis, men hon b?rjade ?ngra hur aggressivt hon hade betett sig p? Neilbolts veranda. ”En sak till,” sa Budd, ”Och ?terigen m?ste du se det fr?n mitt perspektiv. Jag hade inget val ?n att kontakta din f?re detta handledare hos FBI. Det ?r enligt protokoll. Det f?rst?r du nog.” Hon f?rstod sannerligen. Men hon hade inte t?nkt p? det. En gnagande irritation b?rjade v?xa i magen p? henne. ”Jo, jag vet,” sa hon. ”Jag pratade med vice polisdirekt?r Duran. Han var inte glad. Han ville tala med dig.” Kate himlade med ?gonen och nickade. ”Visst. Jag ringer upp honom och s?ger att det ?r enligt dina instruktioner.” ”Nej, du f?rst?r inte,” sa Budd. ”De vill att du kommer till DC.” Och d?r v?xte hennes irritation till n?got hon inte hade upplevt p? l?nge: riktig oro. KAPITEL SEX Efter sitt m?te med polischef Budd ringde Kate upp sina f?re detta handledare f?r att f?rs?kra dem om att hon hade mottagit deras f?rfr?gan om att f? henne till DC. Hon erbj?ds ingen vidare information via telefon och fick heller inte prata med n?gon som satt p? n?gon riktig makt, utan l?mnade i st?llet n?gra sm?tt otrevliga h?lsningar genom tv? stackars sekreterare. Det hj?lpte henne i alla fall att sl?ppa ut en del av stressen hon bar p?. Hon l?mnade Richmond morgonen d?rp? n?r klockan hade slagit ?tta. M?rkv?rdigt nog fann hon mer iver ?n nervositet i sig. Det gick kanske att likna med en student som ?terbes?ker sitt gamla universitetscampus efter tillr?ckligt l?ng tid p? annan ort. Hon hade saknat byr?n n?got enormt under det senaste ?ret och s?g fram emot att vara tillbaka i den v?lk?nda omgivningen… ?ven om det var f?r att bli uppl?xad. Hon distraherade sig sj?lv genom att lyssna p? n?gon obskyr podcast om film—en rekommendation fr?n hennes dotter. Fem minuter in i poddens f?rsta avsnitt hade ber?ttarr?sten blivit till ett sus i bakgrunden av hennes reflekterande. De senaste ?ren passerade revy framf?r hennes ?gon. F?r det mesta var hon inte en sentimental person men, av n?gon anledning som hon aldrig hade f?rst?tt sig p?, hade hon en tendens att bli nostalgisk och begrundande n?r helst hon satt i f?rars?tet. S? i st?llet f?r att lyssna p? podden t?nkte hon p? sin dotter—sin gravida dotter, vars f?rlossningsdatum l?g endast fem veckor fram i tiden. Det var en liten flicka som var p? v?g; Michelle, skulle hon heta. Barnets pappa var en hyfsad man men han hade aldrig, enligt Kates bed?mning, varit bra nog f?r Melissa Wise. Melissa, som Kate hade kallat f?r Lissa sedan hon b?rjat krypa p? alla fyra, bodde i Chesterfield, ett omr?de som officiellt tillh?rde Richmond men som ans?gs avskilt av inv?narna. Kate hade aldrig ber?ttat f?r Melissa att det var d?rf?r hon flyttade tillbaka till Richmond. Inte bara f?r hennes anknytningar till staden fr?n collegetiden, utan f?r att det var d?r hennes familj var—det var d?r hennes f?rsta barnbarn skulle bo. Ett barnbarn, spekulerade Kate ofta. Hur blev Melissa s? gammal? Fan, hur blev jag s? gammal? Och n?r hennes tankar fokuserade p? Melissa och of?dda lilla Michelle, r?rde de sig snart ?ven till Kates avlidne man. Han hade blivit m?rdad f?r sex ?r sedan, skjuten i bakhuvudet under sin kv?llspromenad med hunden. Hans pl?nbok och telefon blev stulna och hon blev kallad att identifiera kroppen mindre ?n tv? timmar efter att han hade l?mnat huset med deras hund. Det hela var fortfarande ett ?ppet s?r men f?r det mesta kunde hon d?lja det. N?r hon tog pension hade hon gjort det med bara ?tta m?nader kvar till den officiella pensions?ldern. Men hon hade varit fullst?ndigt inkapabel att ?gna sin tid, sin uppm?rksamhet och sin fokus p? jobbet, efter att ha spritt Michaels aska ?ver en ?vergiven gammal basebollplan i n?rheten av hans barndomshem i Falls Church. Kanske var det d?rf?r hon hade spenderat det senaste ?ret deprimerad ?ver att l?mna jobbet. Hon hade trots allt haft fler m?nader hos byr?n ?n hon i slut?ndan utnyttjat. Vad hade de d?r sista m?naderna kunnat erbjuda? Vad mer kunde hon ha gjort av sin karri?r? Hon hade alltid funderat ?ver dessa saker men aldrig g?tt l?ngt nog att faktiskt k?nna ?nger. Michael f?rtj?nade de d?r m?naderna av hennes totala uppm?rksamhet. Han f?rtj?nade mer men hon visste att till och med efter d?den skulle han inte f?rv?nta sig att hon orkade vara utan jobb s?rskilt l?nge. Han skulle ha f?rst?tt att det kr?vdes stor anstr?ngning fr?n henne att n? den punkt d?r hon kunde s?rja p? riktigt—och den anstr?ngningen innebar att jobba f?r byr?n s? l?nge som hennes kropp orkade efter hans d?d. Det var en l?ttnad att inse att ju n?rmare hon kom DC desto mindre k?nde hon att hon p? n?got vis f?rr?dde Michael. Hon trodde inte att d?den var det sanna slutet. Vare sig det innebar en himmel eller ?terf?delse visste hon inte men hon var okej med att inte veta. Hon visste att oavsett var Michael befann sig, skulle han vara lycklig av att veta att hon var p? v?g tillbaka till DC—?ven om det var f?r en utsk?llning. F?rmodligen fick han sig ett gott skratt p? hennes bekostnad. Det fick Kate att le, trots alltihop. Hon st?ngde av radion och fokuserade p? v?gen som str?ckte ut sig framf?r henne, sina tankar; och ?ven om hon hade klantat till det f?r sig sj?lv, verkade livet f?rbli ett naturligt kretslopp. *** Hon fick ingen v?g av k?nslor ?ver sig n?r hon klev ?ver tr?skeln till FBI-h?gkvarterens stora lobby. Hon k?nde snarare hur p?tagligt hon inte h?rde hemma d?r—som en kvinna som bes?ker sin gamla h?gstadieskola f?r att finna att korridorerna numera gjorde henne mer sorgsen ?n nostalgisk. K?nslan av bekantskap fanns dock fortfarande d?r och den hj?lpte. Hon tyckte sig vara malplacerad men k?nde samtidigt hur kort tid hon faktiskt varit borta. Hon gick genom lobbyn, gav sitt namn till receptionisten och begav sig mot hissarna som om hon varit h?r senast f?rra veckan. Till och med det lilla utrymmet i hissen tycktes tr?sta henne d? den f?rde henne upp till chefsassistentens kontor. N?r hon klev ut p? v?ningen d?r Durans kontor l?g m?ttes hon f?rst av ett v?ntrum och, inuti det, samma kvinna bakom receptionsdisken som hade suttit d?r f?r ett ?r sedan. Kate hade aldrig varit s?rskilt n?ra med henne men kvinnan fl?g ?nd? upp ur sin stol f?r att ge henne en kram. ”Kate! Vad roligt att se dig!” Tack och lov d?k receptionistens namn upp i hennes huvud just i r?tt ?gonblick. ”Detsamma, Dana,” sa Kate. ”Jag trodde inte att du skulle klara dig som pensionerad,” sk?mtade Dana. ”Ja du, det ?r r?tt s? d?trist.” ”G? in du bara,” sa Dana. ”Han sitter och v?ntar p? dig.” Kate knackade p? den st?ngda kontorsd?rren. Till och med det buttra l?tet hon fick till svar fr?n andra sidan d?rren hj?lpte henne att slappna av. ”Det ?r ?ppet,” ropade vice polisdirekt?r Vince Duran. Hon ?ppnade och steg p?, fullt beredd att m?tas av Duran—inte lika beredd p? hennes f?re detta arbetspartner, Logan Nash, som log ?t henne och reste sig fr?n en av stolarna framf?r Durans skrivbord. Durans blick f?ll ?t sidan f?r att l?ta ?terf?reningen ske i n?gorlunda avskildhet. Kate och Logan Nash m?tte varandra i en v?nskaplig kram vid de tv? g?ststolarna. Hon hade arbetat med Logan under de sista ?tta ?ren av hennes karri?r. Han var tio ?r yngre men p? god v?g att v?va ihop sin egen fartfyllda karri?r d? hon hade stuckit. ”Vad kul att se dig igen, Kate,” sa han intill hennes ?ra innan de sl?ppte kramen. ”Dig med,” sa hon. Hennes hj?rta sv?llde och l?ngsamt, n?stan retsamt, s?nktes insikten ?ver henne, att oavsett hur hon s?g p? saken, hade hon saknat den h?r delen av hennes liv sm?rtsamt mycket. N?r de lutade sig ifr?n varandra igen blev det pl?tsligt stelt att sitta d?r framf?r Duran. Under sin tid tillsammans som kollegor hade de suttit h?r m?nga g?nger men aldrig med avsikt att bli tillr?ttavisade. Vince Duran tog ett djupt andetag och suckade ut det. Kate kunde ?nnu inte avg?ra exakt hur uppr?rd han var. ”Vi ska inte tassa p? t? runt ?mnet,” sa han. ”Kate, du vet varf?r du ?r h?r. Och har jag f?rs?krat polischef Budd om att jag t?nker hantera situationen s? effektivt som m?jligt. Han verkade okej med det och jag ?r r?tt s?ker p? att hela det h?r st?ket med dig som slungar misst?nkta ?ver verandor kan sopas under mattan. Det jag skulle vilja veta ?r hur det ens kom sig att du var hemma hos honom fr?n f?rsta b?rjan.” Hon visste att den sortens barska konversation hon hade f?rv?ntat sig inte skulle ta plats. Duran var mer best ?n man; runt hundratio kilo ren och sk?r muskelmassa. Han hade varit en sv?ng till Afghanistan i sina unga ?r och fast?n Kate aldrig f?tt reda p? exakt vad han hade upplevt d?r fanns det tillr?ckligt med rykten som cirkulerade. Idag verkade han dock vara p? gott hum?r. Hon undrade om det hade att g?ra med att han inte l?ngre talade till n?gon som han var ansvarig ?ver. Situationen k?ndes mer som tv? v?nner som uppdaterade varandra om livet. Detta gjorde det enkelt att ber?tta om mordet p? Julie Hicks. Hon gick igenom hur hon hade talat med paret Meade n?r hon bes?kte deras hem och hur de hade m?tt. Hur de hade betett sig. Hon ?terber?ttade ?ven scenen som utspelat sig vid Neilbolts ytterd?rr och f?rklarade hur hon hade f?rsvarat sig, f?r att sedan kanske ta det steget f?r l?ngt. D? och d? drog hon ett skratt ur Logan. Duran, d?remot, f?rblev n?stan helt uttrycksl?s. N?r hon vad klar inv?ntade hon hans reaktion och f?rv?nades n?r den bara var ett ryck p? axlarna. ”Allts?… som jag f?rst?r det,” sa Duran, ”?r det inget problem. Visst, du kanske satte n?san i bl?t men den d?r mannen hade ingen r?tt att l?gga h?nderna p? dig—s?rskilt inte efter att du f?rklarat att du var en f?re detta FBI-agent. Det var ju bara dumt av honom. Det enda jag reagerar p? ?r att du satte handbojor p? honom.” ”Som sagt… Jag kanske gick lite ?ver styr.” ”Du?” utbrast Logan i falsk f?rv?ning. ”N?!” ”Hur mycket vet du om fallet?” fr?gade Duran. ”Bara att hon m?rdades i sitt hem medan hennes man var borta p? aff?rsresa. Expojkv?nnen var huvudmisst?nkt men polisen avf?rdade det sp?ret ganska snabbt. Jag fick senare reda p? att han hade ett vattent?tt alibi.” ”Ingenting annat?” sa Duran. ”Inte som jag vet om.” Duran nickade och fick fram ett v?nligt leende. ”S? f?rutom att kasta ut m?n fr?n sina hus, hur har du haft det som pensionerad?” ”F?r j?vligt,” erk?nde hon. ”Det var trevligt de f?rsta veckorna men det blir trist snabbt. Jag saknar mitt jobb. Jag har l?st sjukligt m?nga deckare. Och jag ser p? alldeles f?r m?nga kriminals?por p? Biography Channel.” ”Du skulle f?rv?nas av hur m?nga agenter som h?r av sig efter bara sex till tolv m?naders pension. En del b?nar och ber att f? komma tillbaka till n?t slags arbete. Vad som helst. Till och med att sortera sketna transkriberingar av dold-mikrofon-inspelningar.” Kate sa ingenting men nickade f?r att indikera att hon kunde relatera. ”Men du ringde inte,” sa Duran. ”Om jag ska vara ?rlig hade jag f?rv?ntat mig att du skulle det. Jag trodde inte att du kunde sl?ppa det s? enkelt. Den h?r lilla incidenten tyder p? att jag hade r?tt.” ”Med all respekt,” sa Kate, ”kallade du hit mig f?r att sl? mig p? fingrarna eller trycka det i ansiktet p? mig att jag inte kan v?xa ur mitt gamla jobb?” ”Ingetdera,” sa Duran. ”Jag gick igenom dina filer ig?r efter att jag fick samtalet fr?n Richmond. Jag lade m?rke till att du hade varit vittne i ett r?ttsfall om villkorlig frigivning. St?mmer det?” ”Ja, det g?r det. Det var Muellerfallet. Dubbelmord.” ”?r det f?rsta g?ngen du har blivit kontaktad av oss sedan du gick i pension?” ”Nej,” sa hon, s?ker p? att han redan visste svaret. ”N?gon assistent ringde mig ungef?r tv? m?nader efter att jag slutat f?r att fr?ga om ett ouppklarat brott som jag jobbade p? 2005. Och killarna p? registeravdelningen har h?rt av sig n?gra g?nger ang?ende metodiken p? n?gra ?ldre fall ocks?.” Duran nickade igen och lutade sig tillbaka i sin stol. ”Du b?r ocks? veta att en del handledare p? akademin anv?nder dina tidigare fall som exempel i kursuppgifterna. Du har verkligen gjort ett intryck h?r hos oss, agent Wise. Och, ?rligt talat, jag hoppades att du skulle vara en av dem som ringde upp f?r att se om hon kunde hj?lpa till trots sin pensionering.” ”S? du vill att jag ska b?rja hj?lpa till med n?gra fall d?, eller?” fr?gade Kate. Hon gjorde sitt absolut b?sta f?r att h?lla den hoppfulla tonen ur r?sten. ”Tja, riktigt s? simpelt ?r det inte. Vi t?nkte kanske s?tta en eller tv? agenter med fina meriter p? v?ra cold cases. Dock inget l?ngsiktigt eller p? heltid. Och, ja, n?r vi diskuterade ropade i stort sett alla ut ditt namn i k?r. Men innan du blir helt till dig, var medveten om att det inte ?r n?got som s?tter ig?ng nu med en g?ng. Vi ser g?rna att du slappnar av ett tag f?rst. Ta lite semester. Riktig semester.” ”Det kan jag g?ra,” sa Kate. ”Tack s? mycket.” ”Tacka mig inte ?n,” sa Duran. ”Det kan handla om n?gra m?nader. Och tyv?rr kommer jag att beh?va ta tillbaka mitt erbjudande om du ?ker hem och sl?r ned en massa m?n i deras egna hem.” ”Jag ska nog kunna h?lla mig i skinnet,” sa Kate. ?terigen gav Logan ifr?n sig ett litet skratt bredvid henne. Duran s?g underh?llen ut han ocks? n?r han reste p? sig. ”Om du nu verkligen ska hj?lpa till kommer vi tyv?rr beh?va b?rja med n?got mindre roligt.” Kate antog att det var prat om pappersarbete och fr?gade, ”Formul?r? Dokument?” ”Nej nej, inget s?nt,” sa Duran. ”Jag har schemalagt ett m?te f?r att f? ig?ng det hela. Jag t?nkte att det var det b?sta s?ttet att h?lla alla inblandade parter uppdaterade.” ”Ah, jag hatar m?ten.” ”?h jo, det vet jag,” sa Duran. ”Jag minns det. Men, du… vad finns det annars f?r b?ttre s?tt att v?lkomna dig tillbaka?” Logan skrockade d?r han satt och reste sig fr?n stolen han ocks?. Kate gjorde detsamma och hon och Logan f?ljde Duran ut ur kontoret. F?r Kate var det hela kusligt bekant. *** Det visade sig vara ett inte allt f?r farligt m?te. Det var endast tre ?vriga personer i det lilla konferensrummet i slutet av korridoren. Tv? av dem var agenter, en man och en kvinna. S? vitt Kate visste hade hon inte m?tt n?gon av dem tidigare. Den tredje personen var en man som hon tyckte sig k?nna igen; hon var n?stan helt s?ker p? att hans efternamn var Dunn. N?r Duran st?ngde d?rren efter dem, st?llde sig en av agenterna upp och str?ckte ut handen. ”Agent Wise, det ?r en ?ra att f? tr?ffa dig,” sa han. Hon skakade hans hand—inte helt bekv?m i situationen—och agenten verkade inse att han hade gjort ett spektakel av det hela. ”F?rl?t,” sa han under andan och satte sig snabbt ned igen. ”Det g?r ingenting, agent Rose,” sa Duran och satte sig vid bordets ?nde. ”Du ?r inte den f?rsta som blir golvad av den n?stintill legendariska agent Kate Wises n?rvaro.” Hans ord yttrades med sarkasm genom ett smalt leende ?t Kates h?ll. Mannen som hon trodde hette Dunn stod ut fr?n de andra tv?—de var uppenbart yngre ?n honom. Han var nog n?gon slags handl?ggare; det syntes p? hans stoiska uppsyn och finstrukna kostym. ”Agent Wise,” sa Duran, ”dessa tv? agenter ?r Rose och DeMarco. De har varit partners under de senaste sju m?naderna men bara f?r att chefsassistent Dunn och jag har haft problem att hitta en bra placering ?t dem. De har b?da sina unika styrkor. Och om du v?ljer att ta p? dig fallet i Richmond kommer du f?rmodligen att bli tilldelad en av dem som partner.” Agent Rose s?g fortfarande generad ut men v?grade bryta sin koncentration. Kate kunde inte minnas sist hon m?tte n?gon som blev s? synligt p?verkad av att tr?ffa henne. Det m?ste ha varit under hennes n?st sista ?r n?r n?gon fr?n Quantico hamnade i labbet med henne en dag. Man l?rde sig om ?dmjukhet men det var samtidigt avskr?ckande. ”Jag borde till?gga,” sa chefsassistent Dunn, ”att vice polisdirekt?r Duran och jag ?r de som har k?mpat f?r det h?r programmet f?r att f? in pensionerade agenter. Jag vet inte om han har sagt det ?n men ditt namn var det f?rsta som d?k upp.” ”Jo,” samtyckte Duran. ”Naturligtvis skulle vi uppskatta det om du kunde h?lla lite l?g profil med det h?r f?r tillf?llet. Och, givetvis, att du g?r ett fantastiskt jobb.” ”Jag ska f?rs?ka mitt b?sta,” sa Kate. Hon b?rjade f?rst? att det hela kom till priset av f?rv?ntningarnas press. Men det gjorde henne inte s?rskilt mycket. Trots allt fungerade hon b?ttre under lite stress. ”Underbart,” sa Duran. ”Till att b?rja med, skulle du vilja g? igenom fallet som du f?rst?tt det?” Kate nickade och klev omedelbart tillbaka in i rollen hon alltid hade haft. Det var som om det inte hade g?tt en enda dag, ?nnu mindre ett helt ?r. Medan hon gav sitt sammandrag om vad som p?gick i Richmond och hur hon hade blivit inblandad h?ll Rose och DeMarco st?ndig ?gonkontakt med henne. Kanske f?r att klura ut hur de b?st skulle jobba med henne. Hon l?t det inte distrahera henne. D? hon tog dem igenom fallets detaljer k?nde hon hur de ?kte bak?t i tiden. Det var ?verl?gset den nutid hon precis hade levt. KAPITEL SJU Tre timmar senare satt Kate tillsammans med Logan under ett t?lttak vid ett av borden p? en italiensk uteservering. Logan mumsade i sig en k?ttbullemacka medan Kate nj?t av pastasallad och ett glas vitt vin. Hon drack s?llan—och n?stan aldrig tidigare ?n fem p? eftermiddagen—men detta var ett s?rskilt tillf?lle. Blotta tanken av att snart f? bli aktiv inom byr?n igen var n?got som beh?vde firas, enligt henne. ”S? vilka slags fall h?ller du p? med nu?” fr?gade Kate. ”S?na som skulle tr?ka ut dig, s?kert,” sa Logan. ?nd? visste hon att han skulle ber?tta; han ber?ttade f?r att han ?lskade sitt jobb lika mycket som hon gjorde. ”Vi f?rs?ker ta ner n?gra bedragare som mixtrar med bankomater, f?r det mesta. Sedan har jag typ ett partnerskap med n?gra andra agenter p? ett fall som verkar kunna grunda sig i en liten prostitutionsring i Georgetown… men det ?r allt.” ”J?klar,” sa Kate. ”Sa ju det. Tr?kigt.” ”S? l?ngt ifr?n de cold cases Duran n?mnde? Vad vet du ens om dem? Hur l?nge har de sp?nat p? sitt lilla sidoprojekt?” ”Ett tag, antar jag. Jag blev bara varse f?r tv? veckor sedan. Duran och n?gra andra bakom-st?ngda-d?rrar-typer fr?gade om n?gra fall vi hade jobbat p? som aldrig blev uppklarade. De undrade inte om metodik eller n?got s?nt, bara detaljer och arkivplacering.” ”Och de sa inte varf?r?” ”Nepp. Och…v?nta, varf?r l?ter du misst?nksam? Jag som trodde du skulle gl?djas ?ver m?jligheten.” ”Jo d?, jag t?nker l?ta mig gl?djas s? sm?ningom... Men jag blir fundersam om det finns ett specifikt cold case de ?r extra intresserade av. N?got m?ste ju ha satt ig?ng deras pl?tsliga intresse i ouppl?sta fall. Jag tvivlar starkt p? att det bara ?r ett s?tt f?r Duran att f? tillbaka mig.” ”Jag vet inte,” sa Logan, ”Du skulle f?rv?nas ?ver hur mycket folk har saknat dig. En del av de nyare agenterna pratar om dig som om du vore en mytologisk figur.” Hon ignorerade komplimangen, fast i sitt tankesp?r. ”Och varf?r skulle han kalla in mig bara f?r att skicka tillbaka mig med uppmaningen att jag ska ta ledigt ett tag till innan vi b?rjar? Det f?r mig att undra. Vad nu den egentliga anledningen bakom det hela ?r, ?r den riktigt utt?nkt ?n?” ”Tja, du vet,” sa Logan, ”Med tanke p? hur mycket du ?veranalyserar hela grejen har han kanske r?tt. Slappna av, Kate. Som han sa… det finns tonvis med pensionerade agenter som skulle d? f?r den h?r chansen. S?, ja, ?k hem igen. Koppla av. G?r absolut ingenting.” ”Du k?nner mig tillr?ckligt v?l f?r att veta att jag inte fungerar s?,” sa hon. Hon drack en klunk vin och ?verv?gde om han kanske ?nd? hade r?tt. Kanske skulle hon bara njuta av det faktum att hon skulle f? sin come-back. Tja, p? s?tt och vis. ”S? att ta pension ?ndrade inte p? det, eller?” fr?gade Logan. ”Nej. Det har snarare f?rv?rrat det. Jag verkar inte kunna sitta still. Det kliar i fingrarna. Korsord och stickning r?cker inte f?r mig. Kanske vet Duran l?ngst inne att jag ?r f?r ung f?r att sl?ppas ut p? bete.” ”Jo, men gr?set d?r ute ?r ganska gr?nt och saftigt.” ”Och det ?r koskit ?verallt.” Logan suckade och tryckte i sig den sista tuggan av hans macka. ”Okej,” sa han. ”Vissa av oss m?ste tillbaka till jobbet.” ”L?gt,” sa hon och h?llde i sig det sista av vinet. ”S? vad ska du g?ra?” sa han. ”Dra hem igen?” Helt ?rligt visste hon inte s?kert ?n. En del av henne ville stanna i DC bara f?r att. Hon kunde kanske shoppa lite eller s?ka sig till sina favoritst?llen i gallerian och bara s?tta sig ned och reflektera. Det var en perfekt dag f?r den sortens aktivitet. Men samtidigt ville hon hem. Hon hade inte haft n?gon tur med Brian Neilbolt men faktum var att n?gon hade m?rdat Julie Meade. Och ?n s? l?nge verkade polisen handfallen. ”Jag vet inte riktigt,” sa hon. ”Jag kanske h?nger kvar en stund men jag ?ker nog hem innan kv?llen.” ”Om du ?ndrar dig, sl? en signal. Det var verkligen trevligt att tr?ffa dig, Kate.” De betalade notan och skildes ?t med en snabb kram. Redan innan Kate hade ?kt fastnade hennes tankar p? en specifik punkt som tycktes ha dykt upp fr?n ingenstans. Julie blev m?rdad i hennes hem medan hennes make var bortrest. Om det hade skett ett inbrott p? n?got vis s? har de inte n?mnt det f?r mig. Varken polisen n?r de sk?llde ut mig eller Debbie och Jim. Om det hade skett ett inbrott… borde de ha n?mnt det. Det fick kugghjulen att snurra. Var g?rningsmannen i huset f?r att han blev inbjuden? Eller f?r att han visste var extranyckeln l?g? Dessa fr?gor var droppen som fick b?garen att rinna ?ver. N?r vinet hade g?tt igenom henne skulle hon omedelbart k?ra tillbaka till Richmond. Hon hade lovat Duran att hon inte skulle hamna i slagsm?l med n?gra fler. Men hon hade inte sagt n?got om lite utredning. Naturligtvis kom begravningen f?rst. Hon skulle visa respekt, ge sitt beklagande och g?ra sitt b?sta f?r att finnas d?r f?r Deb i morgon. Efter det skulle hon stiga in i sin gamla roll igen—m?jligtvis med mer entusiasm ?n hon v?gade erk?nna. KAPITEL ?TTA Eftermiddagen d?rp? befann sig Kate i den bakre raden bland s?rjande v?nner och sl?ktingar som samlats tillsammans med familjen Meade p? kyrkog?rden. Hon stod tillsammans med sitt lilla frukostg?ng—Clarissa och Jane kl?dda i svart med ansikten som inte dolde deras upprivenhet—som hade hunnit ge Debbie sitt st?d tidigare under dagen. Debbie s?g ut att ha ryckt upp sig lite sedan dagen hon bad Kate l?gga sig i mordfallet. Hon gr?t ?ppet och sl?ppte ut ett j?mmer men hon var ?tminstone psykiskt n?rvarande. Jim ? andra sidan var en krossad man. En man som skulle ?terv?nda hem och maniskt grubbla ?ver hur j?vla or?ttvist livet kunde vara. Kate kunde inte l?ta bli att t?nka p? sin egen dotter. Hon skulle beh?va ringa Melissa efter ceremonin. Hon hade inte k?nt Julie Meade s?rskilt v?l men baserat p? konversationer hon haft med Debbie antog Kate att Julie hade varit runt samma ?lder som Melissa, mer eller mindre. Hon lyssnade p? pr?sten som gick igenom de v?lbekanta bibelcitaten. Och medan hennes tankar var hos Debbie str?ckte de sig ?ven ?ver fr?gan, hur kan detta ha skett? Hon hade inte fr?gat rakt ut om det fanns bevis f?r ett inbrott sedan hon kom tillbaka fr?n DC men hon hade h?llit ?ronen ?ppna. Varken Jane eller Clarissa hade n?mnt n?got inbrott heller. Vilket var underligt d? Clarissa tenderade att luska ut allt om alla, hon med sin n?sa f?r skvaller. Kate s?g p? Debbie och Jim och lade m?rke till en l?ng man som stod bredvid Jim. Han s?g relativt ung ut och k?ck p? ett v?lv?rdat vis. Hon puffade till Jane med armb?gen och fr?gade: ”Den l?nge bredvid Jim. ?r det Julies man?” ”Ja, Tyler heter han. De hade inte varit gifta l?nge. Mindre ?n ett ?r, tror jag.” Det slog Kate att hennes lilla Breakfast Club inte k?nde varandra s?rskilt v?l trots allt. Visst, de visste om varandras f?re detta jobb, deras favoritkaffe och de dr?mmar och f?rhoppningar de hade inf?r pensionen—djupare hade de aldrig g?tt. Det var underf?rst?tt mellan dem. De pratade inte om sina familjer; de h?ll konversationerna ytliga, roliga, underh?llande. Det var f?rst?s inget fel med det men det gjorde att Kate visste v?ldigt lite om familjen Meade. Allt hon visste vad att Julie var deras enda barn… precis som Melissa var hennes enda barn. Trots att Kate och Melissa inte var s? n?ra som de en g?ng var, sved ?nd? tanken p? att f?rlora henne. N?r ceremonin var ?ver och folksamlingen b?rjade dela upp sig i h?rvor av kramar och stela handskakningar h?ngde Kate och hennes kaffegrupp p?. Kate drog sig tillbaka dit en mindre grupp m?nniskor stod halvt g?mda f?r att r?ka. Hon r?kte inte (det var f?r henne en vidrig vana) men hon kunde uppskatta att h?lla sig utom synh?ll f?r ett ?gonblick. Hon skannade folkhavet och fick syn p? Tyler Hicks. Han samtalade med ett ?ldre par som b?da l?t t?rarna rinna fritt. Tyler d?remot verkade g?ra sitt b?sta f?r att h?lla sina inne. N?r det gamla paret hade g?tt gick Kate fram till honom. Tyler var redan p? v?g mot en medel?lders kvinna och hennes tv? barn men Kate hann fram till honom f?rst. ”Urs?kta,” sa hon och gled upp bredvid honom. ”Du ?r Tyler, eller hur?” ”Ja, det st?mmer,” sa han. N?r han v?nde sig mot henne s?g hon till slut allt el?nde m?lat p? hans ansikte. Han var t?md, utmattad och allm?nt ih?lig. ”K?nner jag dig?” ”F?r att vara ?rlig, nej,” sa hon. ”Men jag ?r v?n med Julies mamma. Jag heter Kate Wise.” Igenk?nnande blixtrade till i hans ?gon. Det fick honom att se vid liv ut, f?r bara en sekund. ”Jaha, jag har h?rt Debbie n?mna dig. Du ?r polis eller n?t, va?” ”Nypensionerad men, ja, i stort sett.” ”F?rl?t att hon skickade dig att ta reda p? vad som h?nde med Julie. Jag kan t?nka mig att det blev en stel situation.” ”Du beh?ver inte be om urs?kt,” sa Kate. ”Jag kan inte ens f?rest?lla mig hur hon har haft det. Men lyssna… Jag ska g?ra det kort. Jag vill inte ta upp f?r mycket av din tid. Jag vet att Debbie ville att jag skulle kolla upp expojkv?nnen och fast jag inte har hunnit s?ga n?got till henne s? vet jag att han ?r oskyldig.” ”Mrs. Wise, du beh?ver inte g?ra det h?r ?t henne.” ”Jag vet,” sa hon. ”Men jag undrade om du kunde svara p? n?gra korta fr?gor.” Han s?g f?rol?mpad ut men lyckades snabbt tygla det. Hans ansiktsuttryck gick fr?n nyfiken till ledsen och han fr?gade: ”Tror du att det finns fr?gor v?rda att st?lla?” ”Kanske.” ”D? kan jag svara p? n?gra. Men fort, ?r du sn?ll.” ”Sj?lvklart. Jag undrade om du hade sett n?gonting i huset n?r du kom hem den kv?llen, n?got som inte var som det brukade. Kanske n?got som inte k?ndes viktigt med tanke p? vad som h?nde med Julie. Kanske n?got du t?nkte att du skulle kolla upp senare n?r saker och ting lugnat ned sig.” Han skakade l?ngsamt p? huvudet och kastade en blick till h?let i marken d?r hans fru skulle hissas ned inom den n?rmsta timmen. ”Inte vad jag kommer p?.” ”Inte ens n?gra tecken p? inbrott?” Han v?nde tillbaka blicken till Kate och n?got uppskr?mt fladdrade till i den. ”Vet du, jag har funderat p? det d?r jag med,” sa han. ”Alla d?rrar var l?sta n?r jag kom hem, dagen d?rp?. Jag ringde p? d?rrklockan eftersom mina nycklar l?g i ena v?skan och jag orkade inte gr?va efter dem. Men Julie ?ppnade aldrig. Jag hade inte ens ?verv?gt det f?rr?n ig?r n?r jag skulle sova. N?gon tog sig in smidigt, utan att beh?va g?ra inbrott. Och l?ste efter sig. N?gon visste hur man tar sig in. Men det g?r inte ihop.” ”Och varf?r inte?” ”F?r att s?kerhetslarmet har en kod som bara jag, Julie och st?derskan k?nner till. Vi ?ndrar den varannan m?nad.” ”Inga misstankar runt st?derskan eller hennes familj?” ”Nja, hon ?r drygt sextio och vi k?nner inte ens hennes familj. Polisen kikade p? det men fann ingenting.” ”Och du d??” fr?gade Kate. ”Kan du komma p? n?gon som m?jligtvis skulle kunna ha gjort det?” Han skakade p? huvudet utan att ens t?nka efter. ”Jag har spenderat varenda sekund sedan jag kom hem den dagen och hittade hennes kropp p? att klura ut vem som skulle ha anledning att m?rda henne—eller ens vara arg p? henne. Jag kommer inte p? n?gon.” Han stannade upp och gav henne ett skeptiskt uttryck. ”Du sa att du ?r pensionerad. Varf?r ?r du d? intresserad i fallet?” Hon gav det enda svaret som skulle antas acceptabelt. ”Jag vill bara g?ra vad jag kan f?r att hj?lpa Debbie.” Hon visste att sanningen var djupare ?n s?. Och mer sj?lvisk, dessutom. F?r att, genom att beblanda mig i det h?r fallet—till och med bara en aning—f?r jag mer mening i livet ?n jag haft p? ett helt ?r nu. ”Jag uppskattar din hj?lp,” sa Tyler. ”Och om du beh?ver n?gonting mer fr?n mig, s?g bara till.” ”Jag g?r s?,” sa hon och klappade honom tafatt p? ryggen f?r att sedan l?mna honom ensam med sin sorg. Sanningen var att hon f?rmodligen aldrig skulle tala med honom igen. Hon hade varit FBI-agent l?nge nog att k?nna igen en oskyldig och hj?rtekrossad man n?r hon s?g honom. Hon skulle satsa allt hon ?gde p? att Tyler Hicks inte l?g bakom sin frus mord. Hon k?nde sig elak nog f?r att ha tagit upp hans tid p? sin frus begravning. Hon skulle h?lla sig borta fr?n honom fr?n och med nu; om han kunde hj?lpa ?nnu mer fick han g? till polisen. Hon ?terv?nde till sin bil och f?ll i led med den tr?tta trafiken som r?rde sig bort fr?n kyrkog?rden. Kate k?rde i tystnad tillbaka till sitt hus med tankar som susade fram och tillbaka mellan Melissa och hennes of?dda dotterdotter. Hennes tankesp?r hejdades av mobilen som ringde. Sk?rmen visade ett nummer i st?llet f?r ett namn. Kate svarade misst?nksamt, fortfarande uppskakad efter begravningen och alla tankar som den satt ig?ng om hennes egen dotter. ”Kate Wise?” h?rdes en mansr?st p? andra ?nden. ”Ja, jag ?r Kate,” sa hon. ”Det ?r Randall Budd. Hur ?r l?get?” Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=51922786&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.