Hj?ltars V?g

Hj?ltars V?g Morgan Rice Trollkarlens Ring #1 TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla. –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos#1 P? topplistan! En ny, fantastisk fantasyserie fr?n b?sts?ljarf?rfattaren Morgan Rice! HJ?LTARS V?G (f?rsta delen av TROLLKARLENS RING) ?r den storslagna ber?ttelsen om en alldeles s?rskild pojke, en fjorton?ring fr?n en liten by i utkanten av Ringens kungarike. Yngst av fyra syskon, minst omtyckt av sin far och avskydd av sina tre br?der har Thorgrin en k?nsla av att han ?r annorlunda. Han dr?mmer om att en dag bli en stor krigare, om att bli en av kungens m?n och skydda Ringen fr?n de vilda horder av fiender som lever p? den andra sidan Klyftan. N?r han v?l har ?ldern inne, men f?rbjuds av sin far att ens f?rs?ka bli uttagen till kungens legion s? v?grar han att ge upp: han ger sig av p? egen hand, fast besluten att ta sig till Kungsg?rd f?r att bli tagen p? allvar. Men Kungsg?rd ?r en plats full av familjeintriger, maktkamp, ambitioner, avund, v?ld och svek. Kung MacGil m?ste v?lja ett av sina barn till arvinge, och det ur?ldriga ?dessv?rdet – k?llan till all makt – ligger fortfarande or?rt, i v?ntan p? att den utvalde skall komma. Thorgrin ?r en fr?mling och k?mpar f?r att bli accepterad och tas in i Legionen. Thorgrin inser att han har m?rkliga krafter som han inte ens sj?lv kan f?rst?, att han har en s?rskild g?va och ett s?rskilt ?de. Mot alla odds f?r?lskar han sig i kungens dotter, och fast?n deras f?rbjudna k?rlek v?xer s? uppt?cker han att han har m?ktiga rivaler. N?r han k?mpar f?r att f?rst? sina krafter tas han i beskydd av kungens trollkarl, som ber?ttar om den mor han aldrig tr?ffat, i ett land l?ngt i fj?rran, bortom Klyftan och till och med bortom drakarnas land. Morgan Rice HJ?LTARS V?G (F?rsta boken av Trollkarlens ring) ?vers?ttning Bi?rn Tj?ll?n Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska. Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.”     –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.”     –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna…     –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.”     –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.”     –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.”     –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!”     –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.”     –The Romance Reviews (om Loved) B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING /TROLLKARLENS RING A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJ?LTARS V?G A MARCH OF KINGS (Book #2) / EN KONUNGS VANDRING A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ?DE A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ?RA A VOW OF GLORY (Book #5) / ?RANS L?FTE A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL A RITE OF SWORDS (Book #7) / SV?RDSRITEN A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENG?VAN A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESV?RJELSERNAS HIMMEL A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SK?LDAR A REIGN OF STEEL (Book #11) / ST?LFURSTEN A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS V?LDE THE SURVIVAL TRILOGY / ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJ?GARNA ARENA TWO (Book #2) / ARENA TV? THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK TURNED (Book #1) / OMV?ND LOVED (Book #2) / ?LSKAD BETRAYED (Book #3) / F?RR?D DESTINED (Book #4) / ?MNAD DESIRED (Book #5) / ?TR?DD BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD VOWED (Book #7) / VIGD FOUND (Book #8) / FUNNEN RESURRECTED (Book #9) / ?TERUPPST?NDEN CRAVED (Book #10) / BEG?RD FATED (Book #11) / D?MD Lyssnar! Amazon (http://www.amazon.com/Quest-Heroes-Book-Sorcerers-Ring/dp/B00F9VJRXG/ref=la_B004KYW5SW_1_13_title_0_main?s=books&ie=UTF8&qid=1379619328&sr=1-13) Audible (http://www.audible.com/pd/Sci-Fi-Fantasy/A-Quest-of-Heroes-Audiobook/B00F9DZV3Y/ref=sr_1_3?qid=1379619215&sr=1-3) iTunes (https://itunes.apple.com/us/audiobook/quest-heroes-book-1-in-sorcerers/id710447409) Copyright © 2012 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. ”Illa vilar konungshuvudet med kronan”     – William Shakespeare     Kung Henrik den fj?rde, andra delen Kapitel ett Pojken stod p? den h?gsta kullen i Ringens V?sterrikes l?gland. Han blickade norrut, mot den f?rsta av de uppg?ende solarna. S? l?ngt han s?g b?ljade gr?na kullar, med toppar och dalar som sj?nk och reste sig som pucklarna p? en kamel. Den f?rsta solens brandgula str?lar spelade i morgondimman s? att den gnistrade med ett f?rtrollande ljus som passade pojkens hum?r. Det var s?llan han vaknade s? tidigt, var s? l?ngt hemifr?n, eller kl?ttrade s? h?r h?gt – eftersom han visste att hans far skulle bli vred. Men den h?r dagen brydde han sig inte om det. Den h?r dagen struntade han i alla de tusen regler och p?tvingade g?rom?l som tryckt ned honom under hans fjorton ?r. Pojken – Thorgrin av klanen Mc Leod i V?sterrikets Sydland, men kallad Thor av dem han tyckte om – var yngst av fyra br?der och den som var minst omtyckt av deras far. Han hade legat vaken hela natten, sp?nd av f?rv?ntan – v?nt och vridit sig med r?da ?gon och v?ntat, ?nskat att den f?rsta solen skulle stiga upp. F?r en dag som den h?r kom bara vart sjunde ?r. Om han missade den s? betydde det att han var fast i byn, d?md att vakta faderns hjordar till d?ddagar. Och det var en tanke han inte kunde st? ut med. Rekrytdagen. Bara p? den dagen kom kungens h?r till provinserna f?r att handplocka frivilliga till Legionen. I hela sitt liv var det allt Thor dr?mt om. F?r honom var det meningen med livet: att bli en av Silvergardet, kungens riddarelit – rustade med det b?sta pansar och de mest uts?kta vapen som fanns att f? i de tv? rikena. Och det enda s?ttet att bli en i Silvergardet var att f?rst g? med i Legionen och dess trupp av v?pnare mellan fjorton och nitton ?r. F?r den som inte var son till en adelsman eller ber?md krigare s? fanns det inget annat s?tt att g? med i Legionen. Rekrytdagen var det enda undantaget, det s?llsynta tillf?lle d? Legionen f?tt brist p? soldater och kungens m?n genoms?kte landet i jakt p? nya rekryter. Alla visste att bara ett f?tal valdes ur allmogen, och att ?nnu f?rre verkligen klarade sig ?nda fram och blev del av Legionen. Thor stod d?r och spanade mot horisonten och s?kte efter tecken p? r?relse i landskapet. Silvergardet skulle komma den h?r v?gen. Thor var s?ker p? det. Det var den enda v?gen in mot byn, och han ville vara f?rst med att se dem. F?rhjorden protesterade runt omkring honom. De br?kte i en irriterande k?r f?r att f? honom att ta dem till b?ttre bete, l?ngre ned l?ngs sl?nten. Han f?rs?kte st?nga ute ljudet, och stanken. Han beh?vde koncentrera sig. Det enda som gjort allt det h?r uth?rdligt – alla ?r som han vaktat f?ren och varit hantlangare b?de till fadern och till de ?ldre br?derna, den som man minst brytt sig om men gett mest slitg?ra – var tanken att han en dag skulle komma h?rifr?n. En dag skulle Silvergardet komma. D? skulle han bli utvald och alla som underskattat honom f?rv?nas. Med en snabb r?relse skulle han stiga upp i Silvergardets vagn och ta farv?l av allt det h?r. Thors far hade naturligtvis aldrig sett honom som en verklig kandidat f?r Legionen – eller f?r n?gonting annat heller f?r den delen. Faderns omsorg och uppm?rksamhet gick ist?llet till Thors tre ?ldre br?der. Den ?ldste var nitton och de andra f?ljde med ett ?r var d?refter.  S? Thor var yngst med hela tre ?r. De h?ll ihop de tre, kanske f?r att de var n?rmare varandra i ?lder, eller f?r att de liknade varandra men inte Thor, vars existens de knappt noterade. V?rre var att de ocks? var st?rre och kraftigare ?n honom. Thor visste att han inte var kort, men han k?nde sig ?nd? liten intill br?derna, och j?mf?rt med deras ektunnor tycktes hans egna muskul?sa ben klena och br?ckliga. Fadern gjorde inget f?r att utj?mna skillnaderna, utan tycktes snarast road av dem. Thor fick vakta f?r och v?ssa vapen, medan br?derna fick tr?na. Det var inte uttalat, men ?nd? helt klart att Thor skulle leva i skuggan och tvingas se sina br?der utr?tta stord?d. Hans ?de, om fadern och br?derna fick som de ville, var att bli kvar h?r, uppslukad av byn och st?ndigt till tj?nst f?r familjens alla krav. Och ?nnu v?rre var det att Thor anade att br?derna m?rkligt nog k?nde sig hotade av honom, kanske till och med hatade honom. Han kunde se det i varje f?rstulen blick och gest. Han f?rstod inte varf?r, men han v?ckte n?gon sorts r?dsla eller avund i dem. Kanske var det f?r att han var annorlunda, inte s?g ut som dem eller talade p? samma s?tt. Han till och med kl?dde sig annorlunda, eftersom fadern f?rs?g br?derna med det b?sta – kappor i scharlakansr?tt och purpur och gl?nsande vapen – medan Thor gick kl?dd i trasor. Men Thor gjorde det b?sta av vad han hade och fann s?tt att f? kl?derna att passa. Han f?ste tunikan runt midjan med ett b?lte, och nu d? sommaren var h?r skar han ocks? av ?rmarna s? att armmusklerna smektes av vinden. Till det passade ett par grova linnebyxor – de enda han ?gde – och ett par st?vlar av uselt l?der som sn?rts l?ngs skenbenen. St?vlarna var knappast av samma kvalitet som br?dernas, men han fick dem att duga. Han var kl?dd som en typisk herde. Men hans h?llning var inte en herdes. Han var l?ng och sm?rt, och med markerade k?kar och kindknotor, rak haka och gr? ?gon s?g han ut som en krigare som bara kommit fel f?r stunden. Hans raka, bruna h?r f?ll i v?gor ?ver huvudet och r?ckte till strax under ?ronen. ?gonen glittrade som speglar i morgonljuset. Thors br?der skulle f? sova till l?ngt in p? morgonen, f? ett rej?lt m?l mat och sedan s?ndas till uttagningen, med faderns v?lsignelse och b?sta vapen. Sj?lv hade han inte ens lov att delta. En g?ng hade han f?rs?kt ta upp saken med fadern, men utan lycka. Hans far hade utan vidare avslutat samtalet, och d?refter hade han inte f?rs?kt igen. Det var helt enkelt inte r?ttvist. Men Thor var besluten att s?tta sig upp mot det ?de som fadern planerat f?r honom. Vid f?rsta anblick av det kungliga f?ljet skulle han rusa hem och konfrontera honom. Oavsett vad han tyckte s? skulle Thor sedan ge sig till k?nna f?r kungens m?n. Han skulle genomg? uttagningen tillsammans med de andra, och hans far kunde inte stoppa honom. Magen kn?t sig vid tanken. Den f?rsta solen steg h?gre p? himlen, och n?r den andra, mintgr?na solen br?t fram med nytt ljus ?ver horisontens purpur kunde Thor se dem. Han stod r?tt upp, och h?ren reste sig i nacken av upphetsning. D?r, mot horisonten, kunde man ana konturen av en h?stdragen vagn, med hjul som rev upp damm mot himlen. Hans hj?rta bultade snabbare n?r han s?g ytterligare en vagn, och s? en till! Till och med p? det h?r avst?ndet gl?nste de gyllene vagnarna i solen, som fiskar med silverfj?ll, i spr?ng ?ver vattnet. N?r han r?knat till tolv vagnar kunde han inte hejda sig l?ngre. Med hj?rtat bultande i br?stet – och f?r f?rsta g?ngen i livet utan en tanke p? f?ren – v?nde han om och snubblade ned ?ver sl?nten, fast besluten att inte hindras av n?got innan han visat sig. * Thor stannade knappt f?r att h?mta andan. Han rusade nerf?r kullarna och genom tr?den och rispades av riset utan att bry sig. Han kom till en gl?nta och s?g byn som l?g d?r nere: en s?mning landsortsby, d?r vitkalkade env?ningshus med vasstak stod t?tt intill varandra. D?r fanns bara n?gra dussin familjer. R?k steg fr?n skorstenarna eftersom de flesta steg upp tidigt f?r frukost. Det var en idyll, tillr?ckligt l?ngt fr?n Kungsg?rd – en hel dagsritt – f?r att hindra f?rbipasserande. Det var ?nnu en landsby i utkanten av Ringen, ?nnu en kugge i V?sterrikets stora hjul. Thor st?rtade den sista str?ckan fram mot bytorget och sparkade upp jord som han for fram. Hundar och kycklingar sprang ur v?gen, och en gumma, p? huk vid en kittel som kokade framf?r huset, v?ste ?t honom. ”Sakta ner, unge!”, tj?t hon n?r han rusade f?rbi och damm fl?g in i elden. Men Thor hade ingen tanke p? att sakta ned – inte f?r henne, och inte f?r n?gon annan heller. Han vek av mot en sidogata, och sedan in p? en annan, fram och tillbaka l?ngs v?gen han kunde utantill, tills han kom hem. Det var en liten och oansenlig byggnad, som alla andra, med sina vitkalkade lerv?ggar och brutna halmtak. Som i de flesta hus s? var det enda rummet delat i tv?. Hans far sov p? den ena sidan och de tre br?derna p? den andra. Till skillnad fr?n flertalet andra s? fanns ocks? ett h?nshus p? baksidan, och det var dit Thor f?rvisats att sova. Tidigare hade han sovit bland br?derna. Men allteftersom de v?xt sig st?rre, tarvligare och mer avvisande s? hade de ocks? gjort en po?ng av att det inte fanns plats f?r honom. Det hade sm?rtat f?rst, men nu nj?t han av att ha en plats f?r sig sj?lv och av att slippa br?derna inp? sig. Det bekr?ftade vad han redan visste, att han var en fr?mling i sin egen familj. Thor sprang fram till porten och rusade in utan att stanna. ”Far”, ropade han med andan i halsen. ”Silvergardet! De ?r p? v?g!” Hans far och br?der satt hukade ?ver frukostbordet, redan kl?dda i sina b?sta kl?der. Vid hans ord fl?g de upp och rusade f?rbi honom ut p? gatan, med en och annan tackling mot axlarna p? v?gen. Thor f?ljde efter, och sedan stod de d?r med blickarna mot horisonten. ”Jag ser inte en enda”, sa Drake, som var ?ldst, med sin djupa basst?mma. Med de bredaste axlarna, och samma kortklippta h?r som sina br?der bl?ngde han ned mot Thor, som vanligt. ”Inte jag heller”, upprepade Dross, som bara var ett ?r yngre och alltid h?ll med Drake. ”De ?r p? v?g!”, sn?rtade Thor tillbaka. ”Jag sv?r!” Hans far v?nde sig om och tog ett fast tag om hans axlar. ”Och hur vet du det?”, fr?gade han uppfordrande. ”Jag s?g dem.” ”Hur d?? Varifr?n?” Thor tvekade. Nu var han fast. Hans far visste f?rst?s att den enda plats d?r Thor kunde ha sett dem var ifr?n toppen av kullen. Nu var han inte s?ker p? vad han skulle svara. ”Jag … kl?ttrade upp p? kullen …” ”Med f?rhjorden? Du vet ju att de inte skall g? s? l?ngt.” ”Men det var ju n?got s?rskilt idag. Jag var tvungen att se.” Hans far bl?ngde ilsket ned p? honom. ”G? in och h?mta dina br?ders sv?rd, och putsa skidorna s? att de kommer till sin r?tt, innan kungens m?n hinner hit.” N?r fadern var f?rdig v?nde han ryggen mot honom till br?derna igen. De stod alla tre p? v?gen, med blickarna spanande. ”Tror du de v?ljer oss?”, fr?gade Durs, som var yngst av de tre men ?nd? hela tre ?r ?ldre ?n Thor. ”De ?r korkade om de inte g?r det”, svarade fadern. ”De har ont om m?n i ?r. Det har tydligen blivit en liten kull – annars skulle de inte ha brytt sig om att komma hit. St? rakt bara, alla tre, och upp med hakan och ut med br?stet. Se dem inte rakt i ?gonen, men titta inte bort heller. Var starka och sj?lvs?kra. Visa ingen svaghet. Den som vill bli med i Legionen m?ste bete sig som om han redan var det. ”Ja far”, svarade s?nerna med en mun, och st?llde upp sig. Han v?nde sig om och stirrade stint igen p? Thor. ”Vad, ?r du fortfarande h?r?”, sa han. ”In med dig!” Thor stod kvar, tveksam. Han ville inte vara olydig mot sin far, men han var tvungen att s?ga n?got. Hj?rtat bultade i br?stet n?r han ?verv?gde med sig sj?lv. Han besl?t att det var b?st att lyda, h?mta sv?rden och sedan tala klarspr?k. Att helt v?gra skulle inte hj?lpa. Thor rusade in i huset och ut till vapenf?rr?det p? bakg?rden. Han fanns br?dernas tre sv?rd. De var vackra vapen alla tre, dyrgripar kr?nta med silverf?sten. De var dyrbara g?vor som hans far slitit f?r i ?ratal. Han tog alla tre, f?rv?nades som alltid av deras vikt, och sprang sedan tillbaks igen genom huset. Han spurtade fram till br?derna och gav var och en sitt sv?rd. D?refter v?nde han sig till sin far. ”Vad nu d?, ingen puts?”, sa Drake. Fadern v?nde sig om med en ogillande min, men innan han hann s?ga n?got hade Thor b?rjat tala. ”Far, sn?lla. Jag m?ste tala med dig!” ”Jag sa ju ?t dig att putsa …” ”Sn?lla, far!” Hans far bl?ngde tillbaka och ?verv?gde med sig sj?lv. Han m?ste ha sett allvaret i Thors ansikte, f?r slutligen sa han, ”N??”. ”Jag vill ocks? st?lla upp. Med de andra. F?r Legionen.” Br?dernas skratt v?llde upp bakom hans rygg och fick rodnaden att br?nna i ansiktet. Men hans far skrattade inte. Ist?llet bl?ngde han mer ilsket ?n f?rr. ”S? det vill du?”, fr?gade han. Thor nickade jakande. ”Jag ?r fjorton. Jag har r?tt att st?lla upp i uttagningen.” ”Fjorton ?r den nedre gr?nsen”, sa Drake med f?rakt ?ver axeln. ”Om de valde dig skulle du vara yngst. Tror du verkligen att de skulle v?lja dig f?re n?gon som mig, som ?r fem ?r ?ldre?”. ”Du ?r uppstudsig”, sa Durs. ”Det har du alltid varit.” ”Thor v?nde sig mot br?derna. ”Det ?r inte er jag fr?gar”, sa han. Han v?nde sig ?ter mot fadern, som fortfarande bl?ngde mot honom. ”Sn?lla far”, sa han. ”Ge mig bara en chans. Det ?r allt jag ber om. Jag vet att jag ?r ung, men jag skall visa vad jag duger till med tiden”. Fadern skakade p? huvudet. ”Du ?r ingen soldat pojk, inte som dina br?der. Du ?r herde. Det ?r h?r du h?r hemma, hos mig. Du skall sk?ta dina sysslor, och sk?ta dem v?l. Man skall inte sikta f?r h?gt. L?r dig uppskatta livet som det ?r ist?llet.” Thor s?g livet falla samman framf?r ?gonen och k?nde hur hj?rtat gick s?nder i br?stet. Nej, t?nkte han. Det kan inte vara sant. ”Men far …” ”Nu tiger du!”, skrek han, s? h?gt att det skar genom luften. ”Det r?cker nu. H?r kommer de. H?ll dig undan, och du g?r b?st i att uppf?r dig under tiden de ?r h?r.” Hans far klev fram och skyfflade Thor ?t sidan, som n?got han helst slapp se. Det sved i br?stet d?r han knuffats av den k?ttiga handflatan. Nu h?rdes ett muller, och folk kom ut husen och tr?ngdes l?ngs gatorna. Ett dammoln som v?xte sig allt st?rre f?reb?dade f?ljet, och en kort stund senare kom de, tolv vagnar med f?rsp?nda h?star i ett muller som liknade ?ska. De kom som en arm? som pl?tsligt bel?grade staden, och stannade i n?rheten av Thors hem. Nu stod h?starna d?r. De frustade och stegrade sig. Det dr?jde l?nge innan dammet f?ll till marken, och Thor gjorde sitt b?sta f?r att stj?la en glimt av deras vapen och rustningar. Aldrig tidigare hade han kommit s? n?ra Silvergardet, och hj?rtat bultade i br?stet. Soldaten p? hingsten i t?ten steg av. D?r var han nu, en ?kta man av Silvergardet, kl?dd i gl?nsande ringbrynja och med ett l?ngsv?rd f?stat i b?ltet. Han s?g ut att vara i trettio?rs?ldern, en k?mpe med sk?ggstubb, ?rr ?ver kinden och n?san bruten i strid. Thor hade aldrig sett en kraftigare karl, dubbelt so bred som de andra och en h?llning som visade att det var han som gav order. Soldaten klev ned i v?gdammet. Sporrarna klirrade n?r han steg fram mot de pojkar som st?llt upp. ?verallt i byn stod dussintals hoppfulla pojkar i givakt. Att bli en i Silvergardet innebar ett liv av heder och strid, ryktbarhet och ?ra. Till det kom f?rl?ningar, titel och rikedomar. Det betydde de b?sta gifterm?len och den b?sta jorden och ett liv att var stolt ?ver. Det var en ?ra f?r familjen. Och det f?rsta steget var att v?rvas till Legionen. Thor granskade de stora, gyllene vagnarna och f?rstod att de inte kunde ta hur m?nga rekryter som helst. Riket var stort, och det fanns m?nga st?der och byar att bes?ka. Han svalde, chansen var verkligen ?nnu mindre ?n han trott. Han beh?vde vinna ?ver alla andra pojkar – m?nga redan pr?vade k?mpar – och d?ribland sina egna tre br?der. Han k?nde hur modet sj?nk i br?stet. Thor kunde knappt dra andan n?r soldaten stegade fram i tystnad och granskade raden av hoppfulla pojkar. Han b?rjade p? den andra sidan av gatan och gick l?ngsamt runt i cirkel. Thor k?nde naturligtvis de andra pojkarna. Han visste ocks? att n?gra av dem sj?lva inte ville v?rvas, ?ven om deras familjer g?rna skulle skicka iv?g dem. De var r?dda, och de skulle bli d?liga soldater. Thor k?nde hur f?r?dmjukelsen br?nde i honom. Han hade samma r?tt att bli vald som de andra. Bara f?r att hans br?der var ?ldre och st?rre s? var det inte r?tt att han f?rnekades sin chans att bli vald. Han gl?dde av hat mot sin far och k?nde hur han h?ll p? att explodera, allteftersom soldaten kom n?rmare. Soldaten stannade f?r f?rsta g?ngen, framf?r hans br?der. Han granskade dem uppifr?n och ned och tycktes imponerad. Han str?ckte ut armen, tog ett tag om en av deras sv?rdsskidor och drog till, som f?r att pr?va hur v?l den var f?stad. Han brast ut i ett leende. ”?nnu har du inte anv?nt ditt sv?r i strid, eller har du?”, fr?gade han Drake. F?r f?rsta g?ngen i livet s?g Thor att Drake var nerv?s. Han svalde. ”Nej, herre, men jag har ofta anv?nt det i tr?ning, och jag hoppas att …” ”I tr?ning!” Soldaten gav en rungande skrattsalva och v?nde sig mot de andra soldaterna, som st?mde in och skrattade Drake rakt i ansiktet. Drake rodnade, illr?d i ansiktet. Det var f?rsta g?ngen Thor sett honom generad, vanligen s? var det han som generade andra. ”Ja, d? skall vi verkligen l?ta fienden veta att frukta dig – du som svingar sv?rdet itr?ning!” Soldaterna skrattade igen. Sedan v?nde sig soldaten mot hans andra br?der. ”Tre pojkar av samma sl?kt”, sa han och gned sk?ggstubben. ”Det kan vara anv?ndbart. Det ?r bra m?tt p? er alla tre. Men opr?vade. Ni kommer beh?va mycket tr?ning f?r att klara er.” Han v?ntade en stund. ”Jag f?rmodar att vi kan finna rum.” Han nickade mot vagnen sist i ledet. ”Hoppa in, och l?t det g? undan. Innan jag ?ndrar mig.” Thors tre br?der sprang mot vagnen, brett leende. Thor m?rkte att hans far log brett ocks? han. Men sj?lv var han nedslagen n?r han s?g dem g?. Soldaten v?nde och fortsatte mot n?sta hem. Thor stod inte ut l?ngre. ”Herrn!”, ropade han ut. Hans far v?nde sig och bl?ngde mot honom, men Thor brydde sig inte l?ngre. Soldaten stannade, fortfarande med ryggen mot honom, och v?nde sig sedan l?ngsamt. Thor tog tv? steg fram?t. Hj?rtat bultade och han stack ut br?stet s? l?ngt han kunde. ”Jag har inte blivit granskad, herrn”, sa han. Soldaten s?g ?verraskad p? honom, upp och ner, som om han var ett sk?mt. ”Har jag inte?” fr?gade han, och brast ut i skratt. Hans m?n skrattade de ocks?. Men Thor brydde sig inte. Det h?r var hans chans, det var nu eller aldrig. ”Jag vill g? med i Legionen!”, sa Thor. Soldaten klev fram emot Thor. ”Jas?, det vill du?” Han s?g road ut. ”Och ?r du ens inne p? ditt fjortonde ?r ?nnu?” ”Det ?r jag, herrn. Sedan tv? veckor.” ”Tv? veckor sedan!” Soldaten vr?lade av skratt, precis som alla hans m?n bakom honom. ”Ja, i s? fall l?r fienden darra n?r de ser dig.” Thor k?nde hur han skakade av harm. Han var tvungen att g?ra n?got, det fick inte sluta s? h?r. Soldaten v?nde om och b?rjade g? – men Thor kunde inte l?ta det h?nda. Thor steg fram och skrek: ”Herrn! Ni g?r ett misstag!” Ett f?rskr?ckt andetag gick som ett sus genom folkmassan, och soldaten stannade och l?ngsamt v?nde sig om. Nu bl?ngde han bistert. ”Dumma pojke”, sa Thors far, och grep honom om skuldrorna, ”g? genast in igen!” ”Det g?r jag inte!” Thor r?t, och skakade av sig faderns grepp. Soldaten klev fram mot Thor och hans far backade undan. ”K?nner du till straffet f?r den som f?rol?mpar Silvergardet?” Thors hj?rta hamrade, men han visste att han inte kunde vika undan. ”F?rl?t honom herrn”, sa hans far. ”Han ?r bara en gosse, och …” ”Det ?r inte dig jag talar med”, sa soldaten. Han gav en isande blick som tvingade Thors far att se bort. Han v?nde sig ?ter mot Thor. ”Svara mig!”, sa han. Thor svalde, of?rm?gen att tala. Det var inte s? h?r han hade t?nkt sig att det skulle g? p? den h?r dagen. ”Att f?rol?mpa Silvergardet ?r att f?rol?mpa kungen sj?lv”, sa Thor fogligt, upprepande vad han l?rt sig innantill. ”Riktigt”, svarade soldaten. ”Vilket inneb?r att jag kan ge dig fyrtio piskrapp om jag s? ?nskar.” ”Min tanke var inte att f?rol?mpa, herrn”, sa Thor. ”Jag vill bara bli vald. Jag ber. Jag har dr?mt om det h?r i hela mitt liv. Sn?lla. L?t mig komma med.” Soldaten stod d?r, och l?ngsamt veknade ocks? hans bistra min. Efter en l?ng stund skakade han p? huvudet. ”Du ?r ung, pojke. Ditt hj?rta ?r stolt, men du ?r inte redo. Kom tillbaka till oss n?r du har v?xt till dig.” N?r det var sagt v?nde han om och klev iv?g, n?stan utan en blick p? de andra pojkarna. Han steg snabbt upp i sadeln. Thor stod d?r modl?s. Han s?g f?ljet bryta upp, och lika snart som det kommit hade det f?rsvunnit igen. Det sista Thor s?g av karavanen var hans br?der, som satt bakp? den sista vagnen, med ogillande, h?nfulla blickar i hans riktning. De f?rdes bort framf?r ?gonen p? honom, bort d?rifr?n och till ett b?ttre liv. I br?stet k?ndes det som om han ville d?. Allteftersom lugnet ?terv?nde drog sig folk tillbaka till sina hem. ”Inser du hur dum du var d?r, korkade unge?” Thors far sn?ste och greppade honom runt skuldrorna. ”Begriper du inte att du kunde ha f?rst?rt dina br?ders alla m?jligheter?” Thor sk?t bryskt undan sin fars h?nder, men fick d? en ?rfil med handens baksida ist?llet. Thor k?nde hur det sved och bl?ngde tillbaka mot fadern. F?r f?rsta g?ngen s? var det en del av honom som l?ngtade efter att sl? tillbaka. Men han h?ll igen. ”F?rsvinn nu och h?mta tillbaks mina f?r. Och det p? en g?ng! Och n?r du kommer tillbaka skall du inte f?rv?nta dig n?gon mat fr?n mitt h?ll. Du blir utan ikv?ll, s? f?r du t?nka ?ver vad du gjort.” ”Jag kanske inte alls kommer tillbaka!”, skrek Thor n?r han stormade iv?g, bort fr?n hemmet, upp mot kullarna. ”Thor!” Hans far ropade efter honom, medan andra bybor stannade till och stirrade. Thor klev bara snabbare fram och b?rjade sedan springa. Han ville komma s? l?ngt bort fr?n den h?r platsen som m?jligt. Han m?rkte knappt att han gr?t och att t?rarna str?mmade nedf?r kinderna. Allt han dr?mt om l?g krossat. Kapitel tv? Thor str?vade i timmar bland kullarna, kokande inombords, tills han fann en sl?nt d?r han satte sig ned, h?ll armarna omkring kn?na och blickade mot horisonten. Han s?g hur vagnarna avl?gsnade sig och molnet av damm de l?mnade efter sig i timmar. Det skulle inte bli n?gra fler bes?k. Nu var han d?md att bli kvar h?r i byn, i ?ratal i v?ntan p? en andra chans – om de nu n?gonsin skulle komma tillbaka. Och om hans far n?gonsin skulle till?ta. Nu skulle det bara bli han och hans far, ensamma i huset, och all hans fars ilska skulle nu g? ut ?ver honom. Han skulle forts?tta som faderns springpojke, ?ren skulle g? och han skulle vara fast d?r i huset, fast i ett tarvligt liv – medan hans br?der vann ?ra och ber?mmelse. Det br?nde av harm i hans ?dror ?ver all or?ttvisa och f?rnedring. Det h?r var inte hur han ville leva sitt liv. S? mycket visste han. Thor s?kte desperat efter n?gon sorts l?sning, n?got s?tt att ?ndra p? saker och ting. Men det fanns ingen l?sning. Det h?r var de kort han f?tt att spela med av livet. Efter att ha suttit i timmar p? sluttningen reste han sig modf?llt och b?rjade kryssa uppf?r de v?lbekanta kullarna, allt h?gre och h?gre. Det var ofr?nkomligt att han till sist kom tillbaka, p? v?g till f?rflocken p? den h?gsta kullen. Allteftersom han kl?ttrade s? dalade den f?rsta solen, medan den andra n?dde toppen av sin bana och kastade ett gr?naktigt ljus. Thor tog tid p? sig. Han sl?ntrade l?ngsamt fram och lossade stenslungan fr?n b?ltet, utan att riktigt t?nka p? det. L?dret var slitet efter ?ratal av anv?ndning. Han fingrade i p?sen vid h?ften d?r han hade sin samling av slungstenar, alla handplockade fr?n b?ckar och fall, och den ena lenare ?n den andra. Ibland sk?t han mot f?glar och ibland mot olika gnagare. I b?rjan missade han j?mnt. Men s? en dag tr?ffade han ett m?l i r?relse, och efter det tr?ffade han alltid vad han siktade p?. Att slunga sten var nu en del av hans v?sen – och det hj?lpte dessutom f?r att bli av med en del av all ilska. Hans br?der kunde m?h?nda hugga sv?rd genom vedtr?n – men de skulle aldrig kunna tr?ffa en flygande f?gel med sten. Thor lade tankspritt en sten i slungan, lutade sig tillbaka, l?tsades att m?let var hans far, och slungade med all kraft. Han tr?ffade en avl?gsen tr?dgren som gick rakt av och f?ll till marken. N?r han insett hur l?tt han d?dade de djur han tog till m?ltavla s? slutade han sikta p? dem. Han n?stan skr?mdes av sin egen makt och hade ingen lust att skada n?got, s? nu siktade han p? grenar ist?llet. Om det inte g?llde en r?v som var efter hans f?r f?rst?s. Men de hade l?rt sig att h?lla sig undan, med f?ljden att Thors hjord var tryggast i byn. Thor t?nkte p? sina br?der och p? var de befann sig just nu, och han k?nde hur han kokade av ilska igen. Efter en dagsritt skulle de anl?nda till Kungsg?rd. Han kunde se det framf?r sig. Hur de anl?nde under stort jubel, mottagna av folk kl?dda i sina finaste kl?der. Krigare skulle h?lsa dem, medlemmar av Silvergardet. De skulle tas emot och f? en plats att bo i Legionens baracker, en plats att ?va p? kungens f?lt, och de finaste vapen. Var och en av dem skulle utn?mnas till v?pnare ?t en ber?md riddare. Och en dag skulle de sj?lva bli riddare, med egen h?st, eget heraldiskt vapen och egen v?pnare. De skulle f? delta i alla festligheter och ?ta vid kungens bord. Ett f?rtrollat liv. Och det hade just g?tt honom ur h?nderna. Thor m?dde rent fysiskt illa och f?rs?kte tvinga sig sj?lv att t?nka p? annat. Men det var om?jligt. En del av honom, djupt inom honom, ropade att han inte skulle ge upp och att hans ?de var b?ttre ?n det h?r. Han visste inte vad det var, men var helt s?ker p? att det ?det inte fanns h?r. Han k?nde att han var annorlunda. Att det var n?got s?rskilt med honom. Att ingen f?rstod honom. Och att de alla underskattat honom. Thor n?dde den h?gsta kullen och s?g sin f?rhjord. V?l tr?nade som de var h?ll de fortfarande samman och tuggade n?jt p? vad det fanns av gr?s att ?ta. Han r?knade dem och h?ll utkik efter den r?da f?rg som han f?rgat in ullen p? deras ryggar. N?r han r?knat f?rdigt stod han som bed?vad. Ett f?r saknades. Han r?knade igen, och s? igen. Han kunde inte f?rst? det: ett saknades. Thor hade aldrig f?rlorat ett f?r, och s?kert var att hans far aldrig skulle l?ta honom komma undan med det. ?nnu v?rre var att han avskydde sj?lva tanken p? att ett av hans f?r f?rlorats, och att det nu gick ensamt och oskyddat i vildmarken. Han avskydde synen av oskyldigt lidande. Thor skyndade upp p? toppen av kullen och spanade l?ngs horisonten, tills han fick syn p? det. L?ngt bort, med flera kullar emellan – d?r var ett ensamt f?r med ett r?tt m?rke i ullen. Det var det b?ngstyrigaste av hjordens f?r. Hj?rtat sj?nk i br?stet n?r han ins?g att f?ret inte bara flytt, utan flytt v?sterut och mot M?rkskogen, av alla platser. Thor svalde. M?rkskogen var f?rbjudet omr?de – f?r f?r, men ocks? f?r m?nniskor. Det var bortom bygr?nsen, och s? l?nge Thor haft ben att g? med s? hade han ocks? vetat att inte g? dit. Han hade aldrig varit d?r. D?r – det kunde legender ber?tta – v?ntade en s?ker d?d och farliga djur, men inga k?nda stigar. Thor s?g upp mot den m?rknande himlen och ?verv?gde med sig sj?lv. Han kunde inte ?verge det d?r f?ret. Om han skyndade s? fanns m?jligheten att hinna tillbaka i tid. Med en sista blick ?ver axeln skyndade han iv?g v?sterut, mot M?rkskogen. M?rka moln b?rjade samlas p? himlen. Han hade en sugande, obehaglig k?nsla i magen, men hans ben tycktes b?ra honom av egen vilja. Det fanns ingen ?terv?ndo, inte ens om han ?nskat. Det var som att springa rakt in i en mardr?m. * Thor hastade nedf?r kullarnas, utan att stanna, och rakt in under M?rkskogens t?ta kronor. Stigarna slutade d?r skogen tog vid. Han sprang ?ver ok?nd mark nu, l?ven fr?n sommaren rasslade under hans f?tter. N?r han steg in i skogen uppslukades han av dunklet. Furorna tornade upp sig hindrade ljuset. Och det var kallare h?r, han k?nde en k?re n?r han korsade skogsgr?nsen. Det var inte bara m?rkret, eller kylan – det var n?got annat, n?got som han inte kunde s?tta namn p?. En k?nsla av att vara iakttagen. Thor s?g upp mot de urgamla grenarna. De var knotiga, bredare ?n honom sj?lv och vred sig och knakade i vinden. Han hade knappt g?tt femtio steg d? han b?rjade h?ra m?rkliga l?ten av djur. Han v?nde sig om, men kunde knappt se den ?ppning han kommit ifr?n. Redan nu k?ndes det som om det inte fanns n?gon v?g ut. Han tvekade. M?rkskogen hade alltid funnits d?r, i byns och i hans medvetandes gr?nsland som n?got dunkelt och g?tfullt. Ingen herde som f?rlorat ett f?r till skogen hade f?ljt efter. Inte heller hans far. S?gnerna om den h?r platsen var f?r m?nga och f?r olustiga. Men det var redan n?got med den h?r dagen som fick Thor att inte l?ngre bry sig, och kasta all f?rsiktighet ?t sidan. En del av honom ?nskade inget hellre ?n att korsa alla gr?nser, ta sig s? l?ngt som m?jligt hemifr?n och l?ta livet f?ra honom vart det ville. Han fortsatte l?ngre in, men stannade sedan, os?ker p? vart han skulle g?. Men han s?g sp?r, grenar som b?jts d?r f?ret m?ste ha g?tt, och f?ljde den riktningen. Efter en stund v?nde han igen. Innan en timma passerat var han hoppl?st vilse. Han f?rs?kte minnas den riktning han kommit ifr?n – men det gick inte l?ngre att vara s?ker. Olusten spred sig i maggropen, men han t?nkte att enda v?gen ut var fram?t, och fortsatte. L?ngre fram s?g han sol tr?nga ned genom l?vverket, och skyndade dit?t. Han kom till en gl?nta, och stannade framme vid kanten. Han stod som f?rstenad – of?rm?gen att tro sina ?gon. Med ryggen mot Thor, kl?dd i en l?ng, bl? sidenkappa stod en man. Nej – inte en vanlig man, det k?nde han ?ven p? avst?nd. Han var n?got annat. Kanske en druid. Han stod d?r, rak, l?ng och med huvudet t?ckt av en k?pa – helt stilla och till synes utan ett bekymmer i v?rlden. Thor stod kvar, os?ker p? vad han borde g?ra. Han hade h?rt det talas om druider, men aldrig m?tt n?gon. Av tecknen sydda p? k?pan och dess gyllene utsmyckning syntes att det inte heller var vilken druid som helst: det d?r var kungliga tecken, tecken som h?rde till hovet. Thor begrep det inte. Vad gjorde en kunglig druid h?r ute? Efter vad som k?ndes som en evighet v?nde sig druiden l?ngsamt och s?g p? honom. Thor f?rstod d? att det var ett ansikte han k?nde igen, och ett som fick honom att tappa andan. Ansiktet var ett av rikets mest k?nda – det h?rde till kungens druid, Argon: r?dgivare till V?sterrikes kungar i ?rhundraden. Vad han gjorde h?r, l?ngt fr?n Kungsg?rd och mitt i M?rkskogens hj?rta var en g?ta. Thor b?rjade undra om alltsammans var inbillning. ”Nej, dina ?gon f?rr?der dig inte.” Argon talade, med blicken riktad mot Thor. R?sten var djup, ur?ldrig, som om det var tr?den som talade. Hans stora, kristallklara ?gon tycktes se rakt in i Thor, och m?ta och v?ga honom. En stark kraft str?mmade ifr?n honom – det var som att st? inf?r solen. Thor kn?f?ll och b?jde huvudet. ”Herre”, sa han. ”Jag beklagar att jag st?rt er.” Brist p? aktning inf?r en av kungens r?dgivare innebar f?ngelse eller d?d, det hade Thor f?tt l?ra sig sedan barnsben. ”St?ll dig upp, gosse”, sa Argon. ”Om jag ?nskat att du skulle kn?falla s? hade jag sagt det.” Thor reste sig l?ngsamt och s?g p? honom. Argon tog flera steg n?rmare. Han blev st?ende och stirrade, tills Thor k?nde sig illa till mods. ”Du har din mors ?gon”, sa Argon. Thor baxnade. Han hade aldrig m?tt sin mor, eller n?gon annan hans far som k?nt henne. Man hade sagt att hon d?tt i barns?ng n?r han f?ddes. Det hade alltid givit honom skuldk?nslor, och han misst?nkte att det var orsaken till att hans ?vriga familj hatade honom. ”Jag tror att du misstar mig f?r n?gon annan”, sa Thor. ”Jag har ingen mor.” ”Har du inte?”, fr?gade Argon med ett leende. ”S? du ?r f?dd helt av manfolk?” ”Vad jag menar, herrn, ?r att min mor dog n?r jag f?ddes. Jag tror att du mistar mig f?r n?gon annan.” ”Du ?r Thorgrin av klanen McLeod, yngst av fyra br?der – och den ende som inte valdes ut.” Thor bara stirrade. Han visste inte vad han skulle tro. Att n?gon av Argons betydelse visste vem han var – det var mer ?n han kunde begripa. Han kunde inte ens f?rest?lla sig att n?gon utanf?r byn visste vem han var. ”Men… hur kan du veta det?” Argon log, men svarade inte. Thor blev genast nyfiken. ”Hur…”, fortsatte han, och f?rs?kte hitta de r?tta orden, ”…hur kan du k?nna till min mor? Har du tr?ffat henne? Vem var hon?” Argon v?nde och gick sin v?g. ”Fr?gor f?r v?nta till en annan g?ng”, sa han. Thor s?g honom g?, full av fr?gor. Det var ett s? f?rvirrande och m?rkligt m?te, och allt gick s? fort. Han kunde inte l?ta Argon g? utan skyndade efter. ”Vad g?r du h?r egentligen?”, fr?gade Thor samtidigt som han sprang f?r att komma ikapp. Argon gick raskare ?n vad det verkade, st?dd p? en stav vit som elfenben och med ur?ldrig utseende. ”Du v?ntade v?l inte p? mig, eller gjorde du det?” ”Vem annars?”, fr?gade Argon. Thor hastade efter, vidare in i skogen och bort fr?n gl?ntan. ”Men varf?r v?ntade du p? mig, och hur kunde du veta att jag skulle vara h?r? Vad ?r det du vill?” ”M?nga fr?gor”, sa Argon. ”Du fyller luften med dem. Ist?llet borde du lyssna.” Thor f?ljde efter, allt djupare in i skogen, och gjorde sitt b?sta f?r att h?lla mun. ”Du kom f?r att s?ka ditt f?rlorade f?r”, konstaterade Argon. ”Ett storsint ?tagande. Men du sl?sar med din tid. Den tackan ?verlever inte.” ”Hur kan du veta det?” ”Jag k?nner till hela v?rldar som du aldrig kommer veta om, pojke. Inte ?nnu i vilket fall.” Thor grubblade samtidigt som han skyndade f?r att h?nga med. ”Men lyssnar g?r du inte. Det ?r din natur. Envis, som mor din. Du kommer att forts?tta efter den d?r tackan, fast besluten att r?dda henne.” Thor rodnade. Argon tycktes l?sa hans tankar. ”Du ?r en modig gosse”, fortsatte han. ”Viljestark. Alltf?r stolt. Goda egenskaper. Men en dag kan de bli din underg?ng.” Argon stegade upp f?r en mossbekl?dd ?s, och Thor kom efter. ”Och du vill g? med i Legionen”, sa Argon. ”Ja visst!”, svarade Thor ivrigt. ”Finns det n?gon m?jlighet? Kan du g?ra s? att det blir s??” Argon skrattade till – ett dovt, ih?ligt l?te som fick Thor att rysa. ”Jag kan f? allt och ingenting att ske. Ditt ?de ?r redan skrivet. Men det ?r upp till dig att v?lja det.” Thor f?rstod inte. De n?dde ?skr?net och Argon h?ll upp och v?nde sig mot honom. Thor stod bara n?got steg bort, och kraften fr?n Argon br?nde i honom. ”?det ditt ?r ett viktigt ?de”, sa han. ”?verge det inte”. Thor s?g upp. Hans ?de? Viktigt? Han k?nde hur han svallade ?ver av stolthet. ”Jag f?rst?r inte. Du talar i g?tor. Sn?lla, ber?tta mer.” Pl?tsligt var Argon f?rsvunnen. Thor kunde inte tro sina ?gon. Han stod kvar d?r och s?g sig omkring, lyssnade och undrade. Var det inbillning alltsammans, n?got sorts storhetsvansinne? Thor v?nde om och granskade skogen runtom. Fr?n h?jden p? ?sen s?g han l?ngre ?n f?rr. Nu s?g han hur det r?rde sig en bit bort. Han h?rde ett ljud och var s?ker p? att det kom fr?n sitt f?r. Han snubblade nedf?r ?sens mossiga sl?nt, i riktning mot ljudet och tillbaka genom skogen. Han kunde inte sluta t?nka p? m?tet med Argon, sv?rt att f?rst? att det verkligen h?nt. Varf?r var kungens druid h?r, av alla st?llen? Han hade v?ntat p? honom. Men varf?r? Och vad menade han med talet om ?det? Ju mer Thor t?nkte p? det, desto mindre f?rstod han. Argon hade varnat honom f?r att forts?tta, men samtidigt lockat honom vidare. N?r Thor fortsatte fram?t var det med f?raningen att n?gonting viktigt h?ll p? att ske. Han kom runt en kr?k och stod som lamslagen inf?r synen framf?r sig. Det var som om alla hans v?rsta mardr?mmar besannats p? en och samma g?ng. Han k?nde h?ret resa sig och f?rstod att det varit ett allvarligt misstag att ge sig s? l?ngt in i M?rkskogen. D?r, rakt framf?r honom och knappt trettio steg bort, var en sybold. P? alla fyra och med spelande muskler, tornade den upp sig – stor som en h?st. Det var M?rkskogens mest fruktade best, kanske den mest skr?mmande i hela riket. Thor hade aldrig sett en sybold, men h?rt ber?ttelser. Den liknade ett lejon, men var st?rre, gr?vre. Skinnet var scharlakansr?tt och ?gonen gl?dde gulaktigt. Legenderna h?vdade att oskyldiga barns blod givit besten dess f?rg. Bara ett f?tal g?nger hade Thor h?rt att n?gon sett besten. Men de ber?ttelserna uppfattades allm?nt som tveksamma, kanske f?r att ingen verkligen ?verlevde ett m?te. Vissa menade att sybolden var en skogsgud och ett ont varsel. Men vad den f?reb?dade, om det hade Thor ingen aning. F?rsiktigt tog han ett steg tillbaka. Sybolden stod d?r, med halv?ppna, v?ldiga k?ftar och dregel droppande fr?n huggt?nderna. Dess gula ?gon stirrade tillbaka. I k?ften h?ngde Thors f?rlorade f?r, upp och ned och br?kande, till h?lften genomborrat av t?nderna. Halvd?tt. Sybolden tog sin tid med att d?da. Den tycktes njuta av det, och av den l?ngsamma tortyren. Thor stod inte ut med f?rets pl?gade ljud. Det ryckte hj?lpl?st, och han k?nde sig ansvarig. Hans f?rsta infall var att v?nda om och springa. Men han visste redan att det inte var l?nt. Det fanns inget den besten inte kunde springa ikapp. Att springa skulle bara egga den. Och han kunde inte l?mna f?ret att d? s? d?r. Han blev st?ende, stel av skr?ck men medveten om att han m?ste handla. Reflexerna tog ?ver. L?ngsamt f?rde han handen ned i p?sen, grep om en sten och lade den i slungan. Handen skakade, men han svingade slungan, tog ett kliv fram?t – och kastade. Stenen sk?t genom luften och tr?ffade. Det var ett perfekt kast. F?ret tr?ffades genom ?gat, s? stenen sk?t r?tt in i dess hj?rna. Tackan h?ngde nu leal?s. D?d. Thor hade ?tminstone besparat djuret lidande. Sybolden bl?ngde h?tskt, rasande ?ver att Thor avlivat dess leksak. L?ngsamt ?ppnades de v?ldiga k?karna och f?ret f?ll med en duns till marken. Sedan f?ste den ?gonen p? Thor. Odjuret morrade, med ett dovt, ot?ckt l?te ?nd? fr?n buken. N?r den b?rjade lunka mot honom bultade hj?rtat i br?stet. Thor lade ?nnu en sten i slungan, lutade sig bak?t och f?rberedde ett nytt kast. Sybolden kastade sig fram, snabbare ?n n?gonting Thor sett f?rut. Han steg fram och slungade stenen, med en b?n att den skulle tr?ffa och fullt medveten om att han inte hade tid att kasta igen. Stenen tr?ffade och slet ut odjurets h?gra ?ga. Det var ett v?ldigt kast, ett som skulle ha s?nkt ett mindre djur till marken. Men det h?r var inget mindre djur. Besten var ostoppbar. Den vr?lade av sm?rta, men utan att stanna. ?ven utan ett ?ga, ?ven med en sten in i hj?rnan, rusade den vidare mot Thor. Det var inget han kunde g?ra. Ett ?gonblick senare var odjuret ?ver honom. Med v?ldiga klor svepte den ?ver hans skuldra. Thor skrek och f?ll till marken. Det k?ndes som tre knivblad h?gg i hans k?tt och varmt blod sprutade ut fr?n s?ren. Odjuret tryckte honom med alla fyra mot marken. Tyngden var oerh?rd, som om en elefant p? hans br?st. Thor k?nde br?stkorgen krossas samman. Besten sk?t tillbaka med huvudet, ?ppnade de v?ldiga k?karna s? att huggt?nderna blottades, och s?nkte dem mot Thors hals. Thor str?ckte armarna och h?ll emot djurets hals som var h?rd av muskler. Han kunde knappt h?lla emot, armarna skakade och t?nderna kom n?rmare. Han k?nde djurets heta andedr?kt och hur dregel droppade mot hans hals. Ett dovt muller r?t i djurets br?st och ringde i hans ?ron. Han f?rstod att nu skulle han d?. Thor sl?t ?gonen. Gode Gud. Ge mig styrka. L?t mig bek?mpa detta odjur. Sn?lla, jag ber. Jag skall g?ra allt du ber mig. Jag kommer att ha en stor skuld till dig. N?got h?nde. En oerh?rd hetta steg genom kroppen och rusade genom hans ?dror, en kraft som str?mmade genom honom. Han ?ppnade ?gonen och h?pnade ?ver synen. Fr?n handflatorna str?mmade gyllene ljus, och otroligt nog kunde han nu m?ta djurets styrka och h?lla tillbaka dess gap. Thor fortsatte pressa till dess att besten till och med trycktes bak?t. Styrkan sk?t fram, en ?skvigg av ren kraft – och bara ett ?gonblick senare fl?g odjuret av och landade tre meter bort, p? rygg. Thor satt upp, utan att f?rst? vad som hade h?nt. Djuret kom p? f?tter igen och rusade ursinnigt mot honom. Men den h?r g?ngen var n?gonting annorlunda – Thor k?nde det. Kraften str?mmade igenom honom och han k?nde sig starkare ?n n?gonsin. Besten tog ett spr?ng genom luften mot honom, men Thor gick ned p? kn?, greppade odjuret om livet och l?t det slungas vidare av egen kraft. Odjuret f?ll genom l?ven, brakade in i ett tr?d och sj?nk till marken. Thor v?nde sig om, f?rbluffad. Hade han just kastat iv?g en sybold? Odjuret blinkade och s?g sedan mot Thor. Igen anf?ll det. N?r besten den h?r g?ngen kastade sig ?ver honom h?ll Thor fast runt nacken. De f?ll b?da till marken, f?rst med odjuret ?ver Thor. Men han rullade ?verst igen. Han h?ll fast, och kl?mde ?t med b?da armar, samtidigt som besten f?rs?kte lyfta huvudet igen och f? tag i honom med t?nderna. Den var n?ra att lyckas. Thor, som k?nde sig starkare igen, tryckte h?nderna djupare in i k?ttet och sl?ppte inte taget. Han l?t kraften rusa igenom sig och ofattbart nog k?nde han sig snart starkare ?n odjuret. Han str?p sybolden till d?ds. Till sist l?g den leal?s under hans h?nder. Han h?ll kvar ?nnu n?gon minut. Han reste sig l?ngsamt, andf?dd och med vid?ppna ?gon, med en hand runt den skadade axeln. Han kunde inte tro vad som just hade h?nt. Hade han, Thor, just d?dat en sybold? Han f?rstod att det var ett tecken, s?rskilt den h?r dagen. N?gonting av oerh?rd betydelse hade h?nt. Han hade just d?dat det mest ?k?nda och fruktade odjuret i riket. Sj?lv. Utan n?got vapen. Det var overkligt, ingen skulle tro honom. Han stod d?r, vacklande, och undrade ?ver den kraft som kommit ?ver honom. Vad betydde det, och vem var han egentligen? De enda som hade s?dana krafter var druiderna. Men varken hans mor eller far var druider, och d? kunde han inte heller vara det. Eller kunde han? Thor k?nde pl?tsligt att det var n?gon bakom honom. Han snurrade runt och fick se Argon, med ?gonen f?stade p? djuret. ”Hur kom du hit?”, fr?gade Thor f?rundrad. Argon svarade inte. ”S?g du vad som h?nde?”, fr?gade Thor, fortfarande os?ker p? om det verkligen hade h?nt. ”Jag f?rst?r inte hur jag gjorde det.” ”Men i sj?lva verket vet du”, svarade Argon. ”Djupt inom dig vet du. Du ?r inte som andra.” ”Det var som… som om en kraft kom ?ver mig”, sa Thor. ”En kraft, jag visste inte att jag hade den.” ”Energif?ltet”, sa Argon. ”En dag kommer du att vara v?l bekant med det. Kanske till och med l?ra dig styra det.” Thor h?ll om skuldran. Sm?rtan var n?stan outh?rdlig. Han tittade ned och s?g hur handen fl?ckades av blod. Han k?nde sig yr och undrade vad som skulle h?nda om han inte fick hj?lp. Argon tog tre steg fram, greppade Thors hand och tryckte den best?mt mot s?ret p? axeln. Han h?ll den d?r, lutade sig tillbaka och sl?t ?gonen. Thor k?nde en v?rme str?la genom armen. Inom n?gra sekunder hade det klibbiga blodet p? handen torkat upp, och sm?rtan b?rjade avta. Han s?g ned, men kunde inte begripa det: s?ret var l?kt. Allt som ?terstod var tre ?rr d?r klorna skurit genom skinnet – men de s?g redan ut av vara flera dagar gamla. S?ren var helt slutna, och han bl?dde inte l?ngre. Thor blickade h?pet mot Argon. ”Hur gjorde du det d?r?”, fr?gade han. Argon log. ”Det var inte jag som gjorde det, utan du. Jag bara riktade kraften fr?n dig.” ”Men jag har ju inga helande krafter”, svarade Thor f?rbryllad. ”Har du inte?”, svarade Argon. ”Men jag f?rst?r inte. Det h?r ?r inte riktigt klokt…”, Sa Thor, alltmer ot?ligt. ”Sn?lla, f?rs?k att f?rklara.” Argon s?g bort. ”Det finns ting som det tar tid att l?ra.” Thor kom att t?nka p? n?got. ”Betyder det h?r att jag kan g? med i Legionen?”, fr?gade Thor upphetsat. ”Om jag nu kan ta d?d p? en sybold s? skall jag v?l kunna h?vda mig mot de andra pojkarna.” ”Visst kan du det”, svarade han. ”Men det var mina br?der som valdes – inte jag.” ”Dina br?der hade aldrig besegrat det h?r odjuret.” Thor stirrade tillbaka, fullt av tankar i huvudet. ”Men de har ju redan ratat mig, hur ska jag n?gonsin bli en av dem?”. ”N?r b?rjade krigare be om lov?”, fr?gade Argon. Argons ord sj?nk in. Thor k?nde en varm k?nsla i kroppen. ”Menar du att jag helt enkelt bara skall dyka upp? Utan inbjudan?” Argon log. ”Det ?r du som skapar ditt ?de, ingen annan.” Thor blinkade till – och n?r han ?ppnade ?gonen igen var Argon f?rsvunnen. Thor kunde inte tro sina ?gon. Han s?g sig omkring, runtom ?t alla h?ll i skogen, men inget sp?r av druiden. ”H?r borta!”, h?rdes en r?st. Thor v?nde om mot ett v?ldigt klippblock. R?sten hade h?rts fr?n toppen och han kl?ttrade genast upp?t. Han n?dde dit upp men f?rundrades ?ver att det inte heller d?r fanns n?got sp?r av Argon. D?remot fanns annat att se fr?n utsiktspunkten. Han blickade ?ver M?rkskogens tr?dkronor. Han kunde se var skogen slutade, att den andra solen nu gick ned i m?rkgr?nt, och d?rbortom, landsv?gen, mot kungens hov. ”D?r ?r din v?g”, h?rdes r?sten igen. ”Om du t?rs.” Thor v?nde snabbt p? klacken men s?g ingenting. Det var bara en r?st, ett ensamt eko. Men han visste att Argon fanns d?r n?gonstans, och att han sporrade honom att g? vidare. Och han visste, i djupet av sin sj?l, att det var r?tt sak att g?ra. Utan att tveka l?ngre skyndade Thor nedf?r klippan och vidare, genom skogen och mot v?gen i fj?rran. Han sprang f?r att m?ta sitt ?de. Kapitel tre Kung MacGil – stadig och bredbr?stad, med gr?spr?ngt sk?gg, h?r till axlarna och en bred panna som f?rats av alltf?r m?nga f?ltslag – stod med sin drottning p? de h?gsta bef?stningsverken och blickade ut ?ver festligheternas b?rjan f?r dagen. Hans kungliga egendomar str?ckte sig i all prakt s? l?ngt ?gat n?dde. Det var en blomstrande stad, inramad av urgamla f?stningsmurar. Det var Kungsg?rd. Stenhus av alla storlekar och former kn?ts samman av en labyrint av vindlande gator – f?r krigare, uppsyningsm?n och h?star, Silvergardet och Legionen, vakternas baracker, vapenhus och arsenalen – och dessutom hundratals boningshus, f?r allt folk som valt att bo innanf?r murarna. Mellan husen l?g ocks? vidstr?ckta gr?smattor, kungliga tr?dg?rdar, kullerstensbelagda torg och porlande font?ner. Kungsg?rd hade f?rsk?nats genom ?rhundraden, av hans far, och faderns far f?re honom, och det hade aldrig varit vackrare ?n nu. Utan tvekan var Kungsg?rd det starkaste f?stet i Ringens V?sterrike. Aldrig hade n?gon kung haft s? dugliga och trofasta krigare, och under kungens hela liv hade ingen v?gat sig p? ett anfall. MacGil hade haft tronen i trettiotv? ?r, och under den tiden styrt som en god och vis kung. Riket hade blomstrat, h?ren dubblats i storlek, st?derna v?xt och folket f?tt del av ?verfl?det. Inte ett klagom?l stod att finna ibland hans unders?tar. Han var k?nd som en frikostig kung, och i riket hade haft fred och ?verfl?d sedan han f?rst kom till tronen. Och det var just det som h?ll honom vaken om n?tterna. F?r MacGil var en kung som kunde sin historia. Under tidigare tids?ldrar s? hade det aldrig freden varat s? l?nge. Han hade slutat fr?ga sig om kriget skulle komma – nu undrade han n?r det skulle ske. Och vem som var fienden. Det st?rsta hotet kom naturligtvis fr?n barbarerna i Vildlanden, bortom Ringen och p? andra sidan Klyftan, d?r de hade underkastat sig alla folk. Vildlanden hade aldrig utgjort n?got hot mot MacGil och de sju generationer kungar som styrt f?re honom. Orsaken var hans rikes geografi. Format som en del av en perfekt cirkel – en ring – som avskildes fr?n v?rlden runtom av en djup och bred klyftdal, och skyddades av en kraftsk?ld ?nda sedan kungens kr?ning – riket hade inget att frukta fr?n Vildlanden. Barbarerna hade f?rs?kt anfalla, ta sig f?rbi sk?lden och ?ver klyftdalen. Men de hade aldrig lyckats. S? l?nge han och hans folk h?ll sig inom Ringen fanns inga hot utifr?n. Men det betydde inte att det saknades hot p? insidan. Det var det som p? senare tid f?tt MacGil att vaka p? n?tterna. Och just det var ocks? ?ndam?let med festligheterna f?r dagen: hans ?ldsta dotters br?llop, ett gifterm?l arrangerat f?r att blidka fienden och bevare den ?mt?liga freden mellan Ringens ?st- och V?sterriken. Ringen var n?stan tusen mil rakt ?ver, men delades p? mitten av en bergskedja, H?gl?nderna. P? andra sidan l?g Ringens ?sterrike, styrt sedan ?rhundraden av rivalerna, McCloud, som alltid var redo att bryta den os?kra vapenvilan med MacGil. McClouds var missn?jda och ?vertygade om att jorden i deras del av riket var mindre b?rdig. De gjorde ocks? anspr?k p? H?gl?nderna och h?vdade h?gljutt att bergskedjan var deras, fast?n minst h?lften av den h?rde till MacGils. Vid gr?nsen utspelades eviga sk?rmytslingar och yttrades st?ndiga hot om invasion. MacGil blev irriterad n?r han t?nkte ?ver situationen. McClouds hade all anledning att vara n?jda. De satt s?kra inom Ringen och p? b?rdigt land. De hade inget att frukta. De borde vara n?jda med h?lften av Ringen. Men det enda som, f?r f?rsta g?ngen i historien, hindrat McClouds fr?n att anfalla var att MacGil l?tit h?ren v?xa sig f?r stark. Men, vis kung som han var, MacGil anade att n?got var i g?rningen och att freden inte skulle best?. D?rf?r hade han drivit fram gifterm?let mellan sin ?ldsta dotter och den ?ldste prinsen av klanen McCloud. Och nu var den dagen h?r. N?r han blickade ned?t s?g han tusentals unders?tar, kl?dda i f?rgglada vapenrockar och anl?nda fr?n rikets alla h?rn och b?da sidor om H?gl?nderna – alla nu p? v?g inom f?stningsmurarna. F?rberedelserna bland folket hade varat i m?nader och de hade beordrats att se till att allt s?g rikt och starkt ut. Det h?r var inte bara en dag f?r br?llopsfestligheter. Det var ocks? ett tillf?lle att s?nda ett tydligt budskap till McClouds. MacGil synade de hundratals soldater som st?llts upp p? strategiska platser l?ngs bef?stningarna. De stod l?ngs gatorna och utefter murarna, fler soldater ?n vad han n?gonsin kunde beh?va. Det var han n?jd med. Det var den styrkedemonstration han beh?vde. Men han var ocks? p? helsp?nn. Det l?g sp?nning i luften, redo att bryta ut i en sammandrabbning. Han hoppades att inga hetsporrar p? n?gon av sidorna, eggade av ?l, skulle st?lla till br?k. Han s?g ut ?ver r?nnarbanan och f?lten och t?nkte p? de tornerspel, t?vlingar och festligheter som skulle lekas under dagen. Det skulle bli h?rda kamper. McClouds skulle helt s?kert komma med en mindre h?r. Och var tornering och brottningskamp, varje lek, skulle ges en s?rskild betydelse. Det kunde r?cka att en enda av dessa lekar gick snett f?r att verklig strid skulle utbryta. ”Min konung?” Han k?nde en len hand i sin egen och v?nde sig mot sin drottning, Krea. Hon var fortfarande den vackraste kvinna han m?tt. Deras ?ktenskap hade varat under hela hans regering. Det hade varit lyckligt, och hon hade givit honom fem barn, tre av dem pojkar. Aldrig hade hon klagat. D?rut?ver var hon ocks? den r?dgivare han hade st?rst f?rtroende f?r. Med ?ren f?rstod han att hon var klokare ?n alla hans m?n, och rentav klokare ?n honom sj?lv. ”Det ?r en dag i politikens tecken”, sa hon. ”Men det ?r ocks? v?r dotters br?llop. F?rs?k att njuta av det. Det sker bara en g?ng.” ”Jag oroade mig mindre n?r jag inte hade n?gonting”, svarade han. ”Nu d? vi har allt man kan ?nska, oroar jag mig ocks? f?r allt. Vi lever i trygghet. Men jag k?nner mig inte trygg.” Hon s?g p? honom med ?gon fulla av medlidande. De var stora och n?tbruna och s?g ut att rymma all v?rldens visdom. Hon sl?t dem en aning, som hon alltid gjort, s? att hon s?g lite dr?mmande ut. ?gonen inramades av vackert, rakt brunt h?r som f?ll p? b?da sidor, med bara str?k av gr?tt ?nnu. Ansiktet hade f?tt n?gra fler linjer, men hon hade inte f?r?ndrats. ”Det ?r av det enkla sk?let att du inte ?r trygg”, sa hon. ”Ingen kung ?r trygg. Det finns fler spioner vid v?rt hov ?n vad du ens vill veta. S? ?r det.” Hon lutade sig fram, kysste honom, och log. ”F?rs?k att njuta av det”, sa hon. ”Det ?r i alla fall ett br?llop”. Efter det v?nde hon om och stegade ned fr?n f?stningsmuren. Han s?g henne g? och v?nde sig sedan och blickade ut ?ver sin borgg?rd. Hon hade r?tt, som alltid. Han ?nskade verkligen njuta av tillf?llet. Han ?lskade sin ?ldsta dotter, och det var trots allt ett br?llop. Det var den vackraste dagen av den vackraste tiden p? ?ret, p? kr?net av v?ren och med sommaren f?r d?rren. De tv? solarna stod h?gt i skyn och en l?tt bris lekte. Allt stod i full blom och ?verallt lyste det av sk?rt, vitt, purpur och orange i tr?den. Han ?nskade inget hellre ?n g? dit ned till sina m?n, se sin dotter giftas och fylla sig med kannor av ?l tills han druckit f?rdigt. Men det var om?jligt. Han hade m?nga plikter att klara av innan han ens kunde t?nka p? att l?mna slottet. En kungadotters br?llop betydde m?nga m?sten f?r kungen sj?lv. Han beh?vde tr?ffa sitt r?d, sina barn, och alla supplikanter som hade r?tt att tr?ffa kungen denna dag. Med lite tur kunde han l?mna slottet i tid f?r ceremonin vid solnedg?ngen. * MacGil steg fram genom slottets salar med sitt f?lje. Han var ikl?dd sin b?sta kungliga skrud, med byxor av svart sammet, gyllene b?lte ?ver en dr?kt av purpur och gyllensiden, den vita manteln och h?ga skinande l?derst?vlar, och kronan – ett utsirat gyllene band med en stor rubin i mitten. Han klev genom rum efter rum, nedf?r trappan fr?n br?stv?rnet, genom sitt kungliga gemak och under de m?ktiga valvb?garna och f?rgade glasen i den stora salen. Till sist kom han till en urgammal d?rr av ek, tjock som sj?lva stammen. Den ?ppnades av en tj?nare som steg ?t sidan. Tronsalen. R?dm?nnen stod i givakt n?r MacGil klev in i salen och ekd?rren slog igen. ”Sitt ned”, sa han, kortare i tonen ?n vanligt. Han var tr?tt p? de eviga formaliteter som kom med styret av riket, och det s?rskilt den h?r dagen, och han ville ha dem ?verst?kade. Han stegade fram genom tronsalen. Rummet upph?rde aldrig att imponera p? honom, med taket som reste sig hissnande femton meter, en hel v?gg av m?lat glas och golv och murar huggna av halvmetertjocka block. D?r fanns plats f?r minst hundra dignit?rer. Men p? dagar som den h?r, n?r r?det samlades, var det bara han sj?lv och en handfull r?dgivare under de v?ldiga valven. Salen dominerades av ett enormt halvcirkelformat bord, och bakom det stod r?dgivarna. Han steg fram genom mitten av salen, mot tronen. Han klev uppf?r stentrappan, f?rbi de skulpterade gyllene lejonen och sj?nk ned p? den r?da sammetsdynan p? tronen, som i ?vrigt var smidd helt av guld. Hans far hade suttit p? den tronen, och hans far f?re honom, liksom alla MacGils hade gjort. MacGil k?nde tyngden av f?rf?derna n?r han satt d?r, vikten av alla tidigare generationer. Han granskade de r?dgivare som var d?r. D?r stod Brom, hans b?sta general och r?dgivare i milit?ra angel?genheter; Kolk, general ?ver Legionen d?r pojkarna skrevs in; Aberthol, ?ldst av dem alla och en l?rd man och historiker som givit r?d ?t tre generationer av kungar; Firth, hans r?dgivare om de inre angel?genheterna vid hovet, en magerlagd man med kortklippt, gr?tt h?r och djupt insjunkna, rastl?sa ?gon. MacGil hade aldrig litat p? den mannen och f?rstod inte ens vad som menades med hans titel. Men b?de hans far och farfar hade h?llit sig med r?dgivare speciellt f?r angel?genheter inom hovet, och han fortsatte traditionen av respekt f?r dem. D?r var ocks? Owen, hans skattm?stare; Bradaigh, r?dgivare f?r angel?genheter utrikes; Earnan, hans skatteuppb?rdsman; Duwayne, hans r?dgivare om folket, och Kelvin, representant f?r adeln. Kungen hade f?rvisso absolut makt att best?mma. Men hans regering var frisinnad och hans f?rf?der hade alltid varit stolta ?ver adelns r?tt att bli h?rd i alla fr?gor, genom representanten i r?det. Historiskt sett hade det varit en k?nslig balans mellan kungen och adeln. Nu r?dde endr?kt, men under andra tider hade det skett resningar och maktkamp mellan adel och kung. Det var en h?rfin balans. N?r MacGil s?g ut ?ver salen m?rkte han att det var en som saknades: just den man han mest ?nskade tala med. Argon. Som vanligt var det om?jligt att f?ruts?ga var och n?r han skulle dyka upp. Det retade MacGil som inget annat, men han hade inget annat val ?n att acceptera det som det var. Druidernas s?tt att vara och leva var f?r honom en g?ta. Och utan Argons n?rvaro s? blev MacGil ?nnu mer angel?gen om att skynda p?. Han ville f? det h?r avklarat och ta itu med de tusen andra g?rom?l som v?ntade innan br?llopet. R?dgivarna satt v?nda mot honom runt det halvcirkelformade bordet, tre meter emellan och var och en i en ?ldrig stol av ek med m?rkligt snidade armst?d. ”Min herre, om jag f?r inleda”, ropade Owen ut. ”Det g?r an. Och h?ll det kort. Idag har jag ont om tid.” ”Din dotter kommer att f? m?nga dyrbara g?vor, och alla hoppas vi att de kommer att fylla hennes kistor. Och tusentals m?nniskor ?r h?r f?r hyllningen, och deras personliga g?vor till dig och bes?k p? v?ra krogar och bordeller kommer ocks? att g?ra sitt f?r att fylla v?r kammare. Trots det s? kommer f?rberedelserna f?r dagens festligheter ocks? t?mma en stor del av den kungliga skattkammaren. Jag f?resl?r en h?jd skatt, av b?de folk och adel. En tillf?llig skatt, f?r att minska utgifterna fr?n denna stora festlighet. MacGil s?g oron i r?dgivarens ansikte, och han k?nde sj?lv olust inf?r tanken p? den t?mda skattkammaren. ?nd? skulle han inte h?ja skatterna igen. ”Jag har hellre en tom skattkammare, och trogna unders?tar”, svarade MacGil. ”Folkets lycka ?r v?r verkliga rikedom. Vi l?gger ingen mer skatt.” ”Men min herre, om vi inte…” ”Jag har fattat mitt beslut. Vad mer?” Owen sj?nk tillbaka i stolen, stukad. ”Min konung”, mullrade Broms r?st. ”Som ni befallt s? ?r huvuddelen av v?ra styrkor nu i staden. Det blir en imponerande styrkedemonstration. Men vi st?r nu glest runtom riket, vi kommer att vara s?rbara.” MacGil nickade medan han t?nkte ?ver saken. ”Fienden kommer inte att anfalla s? l?nge vi f?der honom.” M?nnen skrattade. ”Och vad nytt fr?n H?gl?nderna?” ”Inga incidenter har rapporterats p? veckor. Deras trupper tycks ha flyttats inf?r br?llopet. Kanske ?r de redo att sluta fred.” MacGil var inte s? s?ker. ”Det betyder antingen att br?llopet har f?tt avsedd verkan, eller att de v?ntar med anfallet till ett senare tillf?lle. Vilket ?r det, gamle man?” MacGil v?nde sig mot Aberthol. Aberthol rensade strupen, och r?sten var hes n?r han talade: ”Herre, din far och hans far f?re honom litade aldrig p? McClouds. Att de slumrar hindrar inte att de en g?ng vaknar”. MacGil nickade inst?mmande. ”Och vad med Legionen?”, fr?gade han, v?nd mot Kolk. ”Vi har idag v?lkomnat nya rekryter”, svarade Kolk, med en snabb nick tillbaka. ”Och min son ibland dem?”, fr?gade MacGil. ”Han st?r stolt mitt ibland dem, och det ?r en rej?l pojke.” MacGil nickade och v?nde sig sedan mot Bradaigh. ”Och vilka ?r nyheterna fr?n andra sidan Klyftan?” ”Herre, v?ra patruller har under de senaste veckorna bevittnat nya f?rs?k att ta sig ?ver Klyftan. Det kan vara ett tecken p? att man i Vildlanden samlar sig f?r ett anfall.” Det viskades d?mpat bland m?nnen. MacGil k?nde magen knyta sig vid tanken. Kraftsk?lden var o?vervinnerlig. Men det b?dade ?nd? inte v?l. ”Och om det blir ett fullskaligt anfall?”, fr?gade han. ”S? l?nge sk?lden ?r i kraft har vi ingenting at frukta. Barbarerna har inte lyckats ta sig ?ver Klyftan p? ?rhundraden. Det finns inga sk?l att tro att det skulle bli annorlunda den h?r g?ngen.” MacGil var inte s? s?ker. Ett anfall utifr?n kunde f?rv?ntas, och hade redan g?tt ?ver tiden. Allt han kunde g?ra var undra n?r det skulle ske. ”Herre”, h?rdes Firths nasala st?mma. ”Det ?r min plikt att till?gga att v?rt hov idag ?r fyllt av s?ndebud fr?n McClouds rike. Fiender eller ej, det skulle ses som en f?rol?mpning om du inte skulle underh?lla dem som v?rd. Jag skulle r?da att ni anv?nder eftermiddagen till att v?lkomna var och en av dem. De medf?r ett stort f?lje, m?nga g?vor – och, s?gs det, m?nga spioner.” ”Och vad ?r det som s?ger att de inte redan ?r h?r?”, svarade MacGil, samtidigt som han granskade Firth med blicken, undrande – som s? ofta f?r – om han inte sj?lv kunde vara en av dem. Firth ?ppnade munnen f?r att svara, men MacGil suckade och h?ll upp handen. Han hade f?tt nog. ”Om det var allt s? g?r jag nu f?r att delta i min dotters br?llop.” ”Herre”, sa Kelvin och klarade strupen. ”Det ?r visst ytterligare en sak. Traditionen bjuder att en arvtagare utses p? dagen f?r det ?ldsta barnets br?llop. Varje MacGil har utsett sin eftertr?dare. Folket f?rv?ntar sig att ni g?r detsamma. Det pratas. Det ?r inte tillr?dligt att g?ra dem besvikna. S?rskilt som ?dessv?rdet ?nnu sitter fast.” ”Vill du att jag skall utse en arvinge, fast?n jag ?nnu ?r i min krafts dagar?”, fr?gade MacGil. ”Herre, jag menar ingen anst?t.” Kelvin snubblade p? orden och s?g oroad ut. MacGil h?ll upp handen. ”Jag ?r bekant med traditionen. Och f?rvisso skall jag idag utse n?gon.” ”Kan ni t?nkas l?ta oss veta vem?”, fr?gade Firth. MacGil f?ste blicken p? honom, irriterad. Firth var en pratmakare, och inte en man han litade p?. ”Ni f?r veta tids nog, n?r det ?r dags f?r det.” MacGil reste sig, och de andra med honom. De bugade, v?nde om, och skyndade ut fr?n salen. MacGil stod d?r i tankar, utan att veta hur l?nge. Det var dagar som den h?r ?nskade han att han inte var kung. * MacGil steg ned fr?n tronen. St?vlarna ekade i tystnaden n?r han korsade salen. Med ett ryck i j?rnhandtaget ?ppnade han sj?lv den ?ldriga ekd?rren och steg in i en sidokammare. Han hade alltid trivts i friden och lugnet i detta lilla rum. Det var inte mer ?n tjugo steg mellan v?ggarna, men ?nd? h?ga takvalv. Rummet var helt i sten, med ett litet, runt f?nster i m?lat glas i en av v?ggarna. Ljuset f?ll in genom dess gula och r?da rutor och lyste upp ett ensamt f?rem?l i det annars kala rummet. ?dessv?rdet. D?r l?g det, mitt i rummet, p? v?gr?ta j?rnbalkar, som en fresterska. MacGil steg fram tills han stod n?ra sv?rdet, gick varvet runt och granskade det med blicken – som han gjort ?nda sedan han var pojke. ?dessv?rdet. Ett sv?rd omtalat i legender, sj?lva k?llan till all makt i riket och ned?rvt fr?n en generation till n?sta. Den som hade kraft att lyfta sv?rdet skulle vara den utvalde, den som var ?desbest?md att styra riket p? livstid och befria det fr?n alla hot, b?de utifr?n och inom Ringen. Det hade varit en vacker saga att v?xa upp med, och s? snart han sj?lv blivit smord till kung hade han f?rs?kt lyfta det, eftersom endast kungar av ?tten MacGil hade r?tt att f?rs?ka. Alla kungar f?re honom hade misslyckats. Han var s?ker p? att han skulle vara annorlunda, att han skulle vara den utvalde. Men han hade haft fel, liksom alla av ?tten f?re honom. Och misslyckandet hade kastat en skugga ?ver hans styre sedan dess. N?r han nu s?g p? det granskade han dess l?nga klinga, smidd av en m?rklig metall som ingen lyckats f?rst?. Sv?rdets ursprung var ?nnu dunklare. Det sades ha uppst?tt fr?n jorden sj?lv, vid ett jordskalv. N?r han s?g p? det k?nde han ?terigen stinget av misslyckande. Han var kanske en god kung, men han var inte den utvalde. Folket visste det. Hans fiender viste det. Han var kanske en god kung, men han skulle aldrig bli den utvalde. Han misst?nkte att om han varit det s? hade det varit mindre oro vid hovet, mindre sammansv?rjningar och hemliga planer. Hans eget folk skulle lita p? honom mer och fienden skulle inte ens ?verv?ga attack. En del av honom ?nskade att sv?rdet bara skulle f?rsvinna, och alla legender med det. Men han visste att det inte skulle ske. Det var legendens f?rbannelse, och dess makt. Starkare ?n n?gon arm?. N?r han s?g p? det f?r tusende g?ngen kunde MacGil inte hj?lpa att ?terigen undra vem det skulle bli. Vem av hans ?tt var ?desbest?md att svinga det d?r sv?rdet? N?r han t?nkte p? vad han hade att g?ra, hans plikt att utn?mna en tronarvinge, s? fr?gade han sig vem, om n?gon, var utsedd att lyfta det. ”Den d?r klingan v?ger tungt”, h?rdes en r?st. MacGil v?nde om, f?rv?nad ?ver att ha s?llskap i det lilla rummet. D?r, i d?rren, stod Argon. MacGil k?nde igen r?sten redan innan han s?g honom och var b?de irriterad ?ver att han inte kommit tidigare och glad ?ver att se honom nu. ”Du ?r sen”, sa MacGil. ”Jag delar inte din tidsuppfattning”, svarade Argon. MacGil v?nde mot sv?rdet igen. ”Trodde du n?gonsin att jag skulle kunna lyfta det?”, fr?gade han eftert?nksamt. ”Den dag det var dags f?r mig att bli kung?” ”Nej”, svarade Argon, utan omsvep. MacGil v?nde sig om och stirrade p? honom. ”Du visste att jag inte skulle kunna. Du s?g det, eller hur?” ”Ja.” MacGil grubblade ?ver vad han nyss h?rt. ”Det oroar mig n?r du ger raka svar. Det ?r inte likt dig.” Argon stod tyst och MacGil ins?g till sist att han inte skulle s?ga n?got mer. ”Jag utser min arvinge idag”, sa MacGil. ”Det k?nns meningsl?st att utse en arvinge en dag som den h?r. Det stj?l verkligen all gl?dje fr?n en kung p? hans barns br?llop.” ”Kanske ?r det meningen att den gl?djen skall d?mpas.” ”Men jag har s? m?nga ?r kvar att styra”, sa MacGil, n?stan b?nfallande. ”Kanske ?nd? inte s? m?nga som du tror”, svarade Argon. MacGil s?g forskande p? Argon. Vad betydde det d?r? Men Argon sa inget mer. ”Sex barn har jag. Vem skall jag v?lja?”, fr?gade MacGil. ”Varf?r fr?ga mig? Du har redan gjort ditt val.” MacGil s?g p? honom. ”Du ser mycket. Ja, det ?r riktigt, jag har valt. Men jag vill ?nd? veta vad du tycker.” ”Jag tycker att ditt val ?r klokt”, sa Argon. ”Men kom ih?g att ingen kung kan styra fr?n graven. Oavsett vem du t?nker att du har valt s? har ?det sitt eget s?tt att v?lja.” ”Kommer jag att leva, Argon?” MacGil kastade fram den fr?ga som han st?llt sig sedan han vaknat natten innan ur en fruktansv?rd mardr?m. ”Jag dr?mde om en kr?ka”, fortsatte han. ”Den kom och stal min krona. Sedan kom en annan och bar mig d?rifr?n. Jag s?g mitt rike str?cka sig l?ngt under mig. Jorden svartnade d?r jag fl?gs fram, blev karg och ofruktsam. Det var ett ?de land.” Han s?g upp mot Argon, ?gonen vattnade av t?rar. ”Var det bara en dr?m, eller var det mer ?n det?” ”Dr?mmar ?r alltid n?gonting mer, ?r de inte?”, fr?gade Argon. MacGil k?nde en ilning av obehag. ”Var ?r faran? S?g mig i alla fall det!” Argon steg fram och blickade rakt in i hans ?gon, med s?dan intensitet att MacGil k?nde det som om han s?g in i en annan v?rld. Argon lutade sig fram och viskade: ”Den ?r alltid n?rmare ?n du anar.” Kapitel fyra Thor g?mde sig i h?et p? en vagn som kr?ngde fram p? landsbygdsv?gen. Kv?llen innan hade han hunnit fram till v?gen, och sedan hade han v?ntat t?lmodigt tills det kom en vagn som var tillr?ckligt stor f?r att han skulle kunna ta sig ombord osedd. D? hade det redan hunnit bli m?rkt, och vagnen hade rullat f?rbi just s? l?ngsamt att han kunnat springa ikapp och hoppa in fr?n baksidan. Han hade landat i h?et och begravt sig sj?lv djupt i lasset. Tur nog hade kusken inte sett honom. Thor hade inte varit s?ker p? att vagnen verkligen skulle till Kungsg?rd. Men den gick i r?tt riktning, och en vagn av den storleken och med s?dana k?nnetecken kunde inte g?rna vara p? v?g n?gon annanstans. N?r Thor f?rdades genom natten l?g han vaken i timmar och t?nkte p? m?tet med sybolden. Argon. Hans ?de. Hans tidigare hem. Hans mor. Han k?nde att v?rlden hade svarat honom och sagt att hans ?de var ett annat. Han hade legat d?r, med h?nderna kn?ppta bakom huvudet och blickat upp mot natthimlen som syntes genom vagnens slitna kapell. Han hade sett universum, s? str?lande, med sina r?da stj?rnor l?ngt, l?ngt borta. Han var upphetsad. F?r en g?ngs skull i livet var han p? en resa. Han visste inte vart, men han var p? v?g. P? ett eller annat s?tt s? skulle han ta sig till Kungsg?rd. N?r Thor ?ppnade ?gonen var det morgon. Ljuset fl?dade in och han ins?g att han slumrat in. Han satte sig snabbt upp, s?g sig omkring och klandrade sig sj?lv f?r att ha somnat. Han borde ha varit mer uppm?rksam – det var rena turen att han inte blivit uppt?ckt. Vagnen r?rde sig fortfarande, men den kr?ngde inte lika mycket. Det kunde bara betyda en sak: en b?ttre v?g. De m?ste vara n?ra en stad. Thor blickade ned och s?g hur sl?t v?gen var, fri fr?n stenar och gropar och belagd med fina, vita sn?ckskal. Han hj?rta slog snabbare: de n?rmade sig Kungsg?rd. Thor kikade ut fr?n vagnens baksida och blev helt ?verv?ldigad av synen. De oklanderliga v?garna sj?d av liv. Dussintals vagnar, alla former och storlekar och lastade med alla typer av gods, fyllde v?garna. En var lastad med p?lsverk, en annan med mattor, och ytterligare en med kycklingar. Och mitt ibland dem gick hundratals k?pm?n, n?gra med boskap i f?lje, andra bar korgar med varor p? huvudet. Fyra m?n bar balar av silke, balanserade mellan sig p? p?lar. Det var en hel arm? av m?nniskor, och alla p? v?g i en och samma riktning. Thor k?nde sig s? levande. Aldrig hade han sett s? m?nga m?nniskor, s? mycket gods och s? mycket h?nda p? en och samma g?ng. Hela livet hade han varit i en liten by, och nu var han mitt i en knutpunkt, omgiven av allt m?nskligt. Han h?rde ett h?gt ov?sen, tunga kedjor som rasslade och en duns av tr?balkar som slog i backen s? h?rt att marken skakade. Ett ?gonblick senare h?rdes ett annat ljud, av hovar som klapprade mot tr?. Han s?g ned och ins?g att de passerade en bro och att under dem fl?t en vallgrav. Det var en vindbrygga. Thor stack ut huvudet och s?g ett par v?ldiga stenpelare och den spetsade j?rnporten d?rovan. Det var Kungsporten de passerade. Han hade aldrig sett en st?rre port. Han blickade upp mot j?rnspetsarna och h?pnade ?ver tanken p? att de, om porten pl?tsligt f?ll ned, skulle klyva honom i stycken. Han lade m?rke till fyra m?n ur Silvergardet som vaktade ing?ngen, och hans hj?rta slog snabbare igen. Nu rullade de genom en l?ng tunnel av sten, och sedan s?g man himlen igen. De var inom murarna i Kungsg?rd. Han kunde knappt tro det. H?r var det om m?jligt ?nnu mer liv och r?relse – tusentals m?nniskors tycktes myllra vart man s?g. D?r var ocks? gr?skl?dda f?lt, oklanderligt klippta och ?verallt med blomster. V?gen vidgades och l?ngs sidorna fanns st?nd, f?rs?ljare och byggnader av sten. Och mitt ibland alltsammans fanns kungens m?n, soldater kl?dda i rustning. Thor hade klarat det. Mitt i upphetsningen hade han inte kunnat l?ta bli att st?lla sig upp. Nu stannade vagnen tv?rt s? att Thor f?ll bakl?nges, in i h?et igen. Innan han klarat att resa sig igen h?rde han hur n?got av tr? s?nktes ned, och n?r han s?g upp m?ttes hans blick av en ilsken, skallig gammal man som bl?ngde mot honom, kl?dd i trasor. Kusken str?ckte in sina knotiga h?nder, grep Thor om fotlederna och drog ut honom. Thor f?ll ned och landade h?rt p? ryggen, i ett moln av damm i gruset. Skratt h?rdes fr?n alla h?ll. ”N?sta g?ng du tar en tur i min vagn s? blir det bojorna f?r dig gosse! Tur f?r dig att jag inte ropar hit Silvergardet nu p? en g?ng!” Gamlingen v?nde sig om och spottade och skyndade sedan upp p? vagnen och piskade p? h?starna fram?t. Thor sk?mdes, men ?terfick till sist fattningen och kom p? f?tter. Han s?g sig omkring. En och annan f?rbipasserande skrockade och Thor sn?ste ?t dem tills de tittade bort igen. Han borstade av sig dammet och gned sig om armarna. Stoltheten var s?rad, men inte kroppen. Han ?terfick snart modet n?r han s?g sig omkring, bl?ndades av allt, och ins?g att han skulle vara glad som tagit sig s? l?ngt. Nu n?r han inte hindrades av vagnen kunde han se sig omkring utan hinder. Och det var verkligen en otrolig syn – staden str?ckte sig s? l?ngt ?gonen kunde n?. I dess mitt reste sig ett magnifikt slott av sten, omgivet av bef?sta murar som tornade upp sig och kr?nt av br?stv?rn, d?r man ?verallt s?g m?n ur kungens arm? p? patrull. ?verallt omkring honom l?g ocks? v?lh?llna gr?na f?lt, stenlagda torg, font?ner och lundar med tr?d. Det var en stad. Och den sv?mmade ?ver av folk. ?verallt str?mmade det av alla typer av m?nniskor – k?pm?n, soldater, ?mbetsm?n – och alla tycktes ha br?dska. Det tog flera minuter innan Thor f?rstod att n?got speciellt var i g?rningen. F?rberedelser var ig?ng ?verallt d?r han sl?ntrade fram. Stolar st?lldes fram och ett altare restes. Det s?g ut som om de f?rberedde f?r ett br?llop. Hj?rtat hoppade ?ver ett slag n?r han, l?ngt fram, s?g en r?nnarbana f?r tornering, med l?nga banor f?r ryttarna som avdelats med rep. P? ett annat f?lt s?g han soldater kasta spjut mot avl?gsna m?l, och p? ytterligare ett sk?t man b?ge mot m?l av h?. ?verallt tycktes det vara spel och t?vlingar p? g?ng. Och det var musik i luften: lutor, fl?jt och cymbaler och grupper av musikanter som vandrade runt. Och vin. Stora tunnor rullades fram, och bord med mat st?lldes i ordning f?r bankett s? l?ngt han kunde se. Det var som om han anl?nt mitt i en stor festlighet. Allt detta var bl?ndande, men Thor k?nde ?nd? att det br?dskade att finna Legionen. Han var sen redan som det var, och det var n?dv?ndigt att han gav sig till k?nna. Han skyndade fram till den f?rsta person han s?g, en ?ldre man som, att d?ma av det blodiga f?rkl?det, tycktes vara en slaktare som skyndade nedf?r gatan. Alla h?r var i s?dan br?dska. ”Urs?kta herrn”, sa Thor och h?ll tag i mannens arm. Mannen s?g ogillande p? Thors hand. ”Vad vill du, pojk?” ”Jag s?ker Kungens legion. Vet ni var de tr?nar?” ”Ser jag ut som en karta, eller?”, v?ste mannen och skyndade vidare. Thor var alldeles h?pen ?ver mannens brist p? h?vlighet. Han skyndade fram till n?sta m?nniska han s?g, en kvinna som kn?dade i mj?l p? ett l?ngt bord. Det stod flera kvinnor runt bordet, alla i h?rt arbete, och Thor t?nkte att ?tminstone en av dem borde veta. ”Urs?kta mig fr?ken, men vet ni kanh?nda var Kungens legion tr?nar?” De s?g p? varandra och fnissade, n?gra bara ?r ?ldre ?n honom sj?lv. Den ?ldsta v?nde sig om och s?g p? honom. ”Du letar p? fel plats”, sa hon. ”H?r f?rbereder vi f?r festligheterna.” ”Men jag fick h?ra att de tr?nade i Kungsg?rd”, sa Thor, n?got f?rvirrad. Kvinnorna skrockade igen. Den ?ldsta av dem satte h?nderna i h?fterna och skakade p? huvudet. ”Du beter dig som om du aldrig varit i Kungsg?rd f?rr. Har du ens n?gon aning om hur stort det ?r?” Thor rodnade n?r de andra kvinnorna skrattade och stegade sedan iv?g. Han avskydde n?r man gjorde narr av honom. Han s?g framf?r sig dussintals gator som slingrade sig hit och dit genom Kungsg?rd. Och i murarna fanns minst ett dussin ing?ngar. Den h?r platsens storlek var helt ?verv?ldigande. Han fick den obehagliga k?nslan att han skulle kunna s?ka i dagar utan att hitta r?tt. S? fick han en id?: En soldat m?ste naturligtvis veta var de andra tr?nar. Tanken p? att g? fram till en av kungens soldater gjorde honom nerv?s, men han ins?g att han var tvungen. Han v?nde om och skyndade mot muren, fram till den soldat som stod vakt vid den n?rmaste ing?ngen. Han hoppades att han inte skulle bli utsl?ngd. Soldaten stod rakryggad och med blicken rakt fram. ”Jag letar efter Kungens legion”, sa Thor, med den tappraste st?mma han kunde uppb?da. Soldaten fortsatte att blicka rakt fram, utan att bry sig. ”Jag sa att jag letar efter Kungens legion!”, envisades Thor, h?gre den h?r g?ngen och fast besluten att bli h?rd. Efter flera sekunder s?g soldaten ned p? honom, h?nfullt. ”Kan du s?ga var de ?r?”, trugade Thor. ”Och vad har du f?r ?rende med dem?” ”Ett mycket viktigt ?rende”, understr?k Thor, och hoppades att soldaten inte skulle fr?ga ut honom. Soldaten v?nde tillbaka igen, blickade ?ter rakt fram och ignorerade honom som tidigare. Thor fruktade att han inte skulle f? n?got svar och besvikelsen sved i hj?rtat. Men efter vad som k?ndes som en evighet s? svarade soldaten: ”Ta ?stra porten och forts?tt norrut s? l?ngt du kan. Ta den tredje porten till v?nster, vik av till h?ger, och s? h?ger igen. Passera det andra stenvalvet, s? ligger deras mark efter porten. Men jag kan ocks? tala om f?r dig att du sl?sar med din tid. De tar inte emot bes?kare.” Det var allt Thor beh?vde h?ra. Utan att dr?ja ett ?gonblick v?nde han och sprang fram enligt anvisningarna, som han upprepade i huvudet f?r att f?rs?ka komma ih?g dem. Han s?g att solen redan stod h?gt p? himlen och kunde bara be att det inte skulle vara f?rsent n?r han v?l kom fram. * Thor sprang l?ngs oklanderligt putsade, sn?ckskalsbelagda gatstigar, ?n hit, ?n dit genom Kungsg?rd. Han gjorde sitt b?sta f?r att f?lja anvisningarna och hoppades att han inte lurats p? villov?gar. Han kom till g?rdsplanens ?nde, s?g alla port?ppningar och valde den tredje till v?nster. Han sprang igenom den och fortsatte genom korsningarna, en v?g efter en annan. Han sprang genom all trafik, alla tusentals m?nniskor som str?mmade in i staden i horder som t?tnade f?r var minut. Han st?tte in i lutspelare, jongl?rer, gycklare och alla typer av underh?llare som kommit kl?dda i de finaste utstyrslar. Thor stod inte ut med tanken p? att uttagningen skulle b?rja utan honom. Han gjorde sitt b?sta f?r att koncentrera sig, i kurva efter kurva och st?ndigt p? utkik efter tr?ningsf?ltet. Han l?pte fram under en valvb?ge och nedf?r ?nnu en gata. Men d?refter, l?ngt bort, anade han vad som inte kunde vara annat ?n hans m?l: en amfiteater, en perfekt cirkel byggd i sten. I mitten fanns en v?ldig portg?ng, med soldater p? vakt. Thor h?rde d?mpade hurrarop fr?n andra sidan murarna som fick hj?rtat att sl? snabbare. H?r var det. Han spurtade fram s? det v?rkte i lungorna. N?r han kom till porten klev tv? av vakterna fram med s?nkta lansar och blockerade v?gen. En tredje vakt steg fram och h?ll upp handflatan. ”Halt”, befallde han. Thor tv?rstannade och fl?mtade efter andan. Han kunde knappt l?gga band p? sin upphetsning. ”Ni… missf?rst?r”, fl?mtade han fram mellan andh?mtningarna. ”Jag m?ste komma in. Jag ?r sen.” ”Sen f?r vad??” ”Uttagningen.” Vakten var en kort, satt man med kopp?rrigt ansikte. Han v?nde sig mot de andra och de utv?xlade skeptiska blickar. Han v?nde sig och s?g misst?nksamt p? Thor igen. ”Rekryterna togs in med det kungliga vagnsf?ljet redan f?r flera timmar sedan. Om du inte bj?ds in att delta s? f?r du heller inte komma in.” ”Men ni f?rst?r inte, jag m?ste…” Vakten str?ckte sig fram och grabbade tag i Thors skjortkrage. ”Det ?r du som inte f?rst?r, uppstudsige pojkhalva. Hur v?gar du komma hit och f?rs?ka tvinga dig in? F?rsvinn, omedelbart – eller s? s?tter jag dig i bojor.” Thor k?nde ett sting i br?stet d?r vaktens gripit tag. Men v?rre var stinget av att bli avvisad. Han blev arg. Han hade inte kommit s? l?ngt bara f?r att avvisas av en vakt, utan att ens bli sedd. Han var fast besluten att ta sig in. Vakten stegade tillbaka till sina m?n, och Thor gick l?ngsamt d?rifr?n, medsols runt den runda byggnaden. Han hade en plan. Han fortsatte att g? tills han var utom synh?ll, men b?rjade sedan jogga, hela tiden t?tt intill v?ggen. Han s?g efter att vakterna inte tittade ?t hans h?ll och ?kade sedan farten tills han sprang. Halvv?gs runt byggnaden fick han syn p? en annan ?ppning in till arenan: h?gt upp i stenmuren fanns valvb?gar med ?ppningar som blockerades av j?rnst?nger. En av dessa ?ppningar hade tappat sina j?rnst?nger. Han h?rde ytterligare ett vr?l inifr?n arenan och h?vde sig upp p? avsatsen till ?ppningen och s?g in. Hj?rtat slog fortare i br?stet. D?rinne, utspridda ?ver det stora cirkelrunda tr?ningsf?ltet var dussintals rekryter – och ?ven hans br?der.  De stod uppst?llda, v?nda mot ett antal m?n ur Silvergardet. Kungens m?n gick mitt ibland dem, granskade dem. En annan grupp rekryter stod vid sidan av. Under en soldats vakande ?ga kastade de spjut mot ett m?l p? l?ngt avst?nd. En av dem missade. Det br?nde av harm i Thors ?dror. Han kunde ha tr?ffat de d?r m?len. Han var lika bra som de andra. Det var inte r?ttvist att han l?mnats utanf?r bara f?r att han var yngre och n?got mindre. Pl?tsligt k?nde Thor en hand i ryggen som slet honom bak?t s? att han fl?g genom luften. Han f?ll h?rt i backen och tappade andan. Han s?g upp, p? vakten fr?n porten som h?ngrinade ned mot honom. ”Vad var det jag sa, pojk?” Innan han hann reagera lutade sig vakten bak?t och gav honom en h?rd spark. Thor fick en v?ldsam sm?ll i revbenen, och vakten beredde en ny spark. Men nu greppade han vaktens fot p? v?g mot honom, ryckte den ?t sidan s? att han tappade balansen och f?ll. Thor kom snabbt p? f?tter, och ?ven vakten reste sig. Thor bara stod d?r och stirrade tillbaka, chockad ?ver vad han just gjort. Mitt emot honom bl?ngde vakten, rasande. ”Inte bara skall jag sl? dig i bojor”, v?ste vakten. ”Men du skall f? betala. Ingen r?r en kungsvakt! Gl?m alla tankar p? att g? med i Legionen – du skall ruttna i den djupaste f?ngelseh?la! Du har tur om du n?gonsin f?r se dagsljus igen!” Vakten drog fram en kedja med en boja i ?nden. Han n?rmade sig Thor med h?mndlystnad ristad i ansiktet. Tankarna skenade i Thors huvud. Han kunde inte till?ta sig att bli f?ngslad – men samtidigt ville han inte skada en medlem av vaktstyrkan. Han var tvungen att g?ra n?got – och snabbt. Han kom ih?g slungan. Reflexerna tog ?ver n?r han drog fram den, lade i en sten, siktade och kastade. Stenen for genom luften och slog bojorna ur den chockerade vaktens grepp. Den tr?ffade vaktens fingrar. Han f?ll tillbaka, ruskade handen och skrek av sm?rta samtidigt bojorna f?ll till marken. Vakten stirrade p? Thor med d?d i blicken. Han drog sitt sv?rd och klingan kom fram med en distinkt metallisk klang. ”Det var ditt sista misstag”, hotade han med dov r?st, och anf?ll. Thor hade inget val nu: den h?r mannen skulle inte l?ta honom g?. Han lade en ny sten i slungan och kastade. Han siktade med omsorg. Han ville inte d?da vakten, men var tvungen att stoppa honom. D?rf?r undvek han kast mot hj?rtat, n?san, ?gonen eller skallen. Thor siktade mot den enda plats han visste skulle stoppa, utan att d?da. Mellan vaktens ben. Han skickade iv?g stenen, inte med full kraft, men tillr?ckligt f?r att s?nka mannen. Det var mitt i prick. Vakten vek sig dubbel och tappade sv?rdet f?r att h?lla sig om skrevet. Han f?ll i backen, ihoprullad i fosterst?llning. ”Det h?r skall du h?ngas f?r!”, ylade han fram genom grymtningar av sm?rta. ”Vakter! Vakter!” Thor tittade upp och s?g ett flertal av kungens vakter komma rusande mot honom. Det var nu eller aldrig. Utan att dr?ja ett ?gonblick spurtade han mot avsatsen vid f?nster?ppningen. Han var tvungen att hoppa igenom, rakt in i arenan. Och han skulle k?mpa mot vem som ?n kom i hans v?g. Kapitel fem MacGil satt i slottets ?vre sal. Det var den mindre och intimare m?tessalen och den han anv?nde f?r privata angel?genheter. Han satt p? sin mer vardagliga tron, skuren i tr?, och s?g ut ?ver fyra av hans barn som stod framf?r honom. D?r var Kendrick, hans ?ldste, nu tjugofem ?r och en god krigare och verklig gentleman. Han var den som mest liknade MacGil av alla barn. Det var ironiskt, med tanke p? att han var en o?kting, MacGils enda avkomma med en annan kvinna, n?gon han gl?mt sedan l?nge. MacGil hade fostrat Kendrick tillsammans med sina ?vriga barn, till trots mot drottningens inledande protester. Men han hade f?tt lova att Kendrick aldrig skulle ?rva tronen. Det sm?rtade kungen nu, eftersom Kendrick var den b?ste man han n?gonsin k?nt, och en son han var stolt ?ver. En b?ttre arvtagare till kungariket hade man inte kunnat t?nka sig. Bredvid, men i skarp kontrast till honom, stod Gareth, hans andre son men den f?rste som var f?dd inom ?ktenskapet. Han var tjugotre, mager, med insjunkna kinder och stora, bruna rastl?sa ?gon. Till sinnet kunde han inte ha varit mer olik sin ?ldre bror. Gareth var allt som brodern inte var. D?r brodern var r?ttfram dolde Gareth alltid sina verkliga tankar. D?r brodern var stolt och ?delmodig var Gareth o?rlig och svekfull. Det sm?rtade MacGil att tycka illa om sin egen son, och han hade m?nga g?nger f?rs?kt att ?ndra hans natur. Men n?gon g?ng efter ton?rstiden hade han accepterat att pojkens natur var av ?det: r?nksmidande, makthungrig och ambiti?s i ordets alla s?msta bem?rkelser. Gareth hade heller inget intresse f?r kvinnor, det visste MacGil, men d?remot ?tskilliga manliga ?lskare. Andra kungar skulle ha kastat ut en s?dan. Men MacGil var mer ?ppensinnad, och f?r honom var det inget sk?l att inte ?lska sin son. Det var inget han skulle d?mas f?r. Vad som d?mde honom d?remot var hans ondskefulla, r?nksmidande natur. Den kunde MacGil inte ha ?verseende med. Intill Gareth stod MacGils andra dotter, Gwendolyn. Hon hade just fyllt sexton och var vacker som de vackraste flickor han sett. Och till s?ttet var hon vackrare ?nd?: hon var v?nlig, frikostig och ?rlig – den finaste unga kvinna han l?rt k?nna. I det avseendet var hon lik Kendrick. Hon s?g p? MacGil med en dotters k?rlek till sin far, och han k?nde hennes lojalitet i varje ?gonkast. Han var till och med ?nnu stoltare ?ver henne ?n han var ?ver s?nerna. Bredvid Gwendolyn var MacGils yngste son, Reece: stolt och livfull, och med sina fjorton ?r just p? v?g att bli man. MacGil hade med stor gl?dje sett hans invigning i Legionen, och redan kunde han ana vad slags man han skull bli. MacGil var s?ker p? saken: Reece skulle en dag bli den b?ste av s?nerna och en mycket duglig h?rskare. Men den dagen var ?nnu avl?gsen. Han var ?nnu f?r ung, och hade alltf?r mycket att l?ra. MacGil granskade sina fyra barn med blandade k?nslor, de tre s?ner och den dotter som stod framf?r honom. Det var stolthet blandad med besvikelse. Han k?nde dessutom ilska och irritation eftersom tv? av barnen saknades. Den ?ldsta, hans dotter Luanda, f?rberedde sig naturligtvis f?r sitt eget br?llop, och eftersom hon giftes bort till ett annat rike s? hade hon ?nd? inget med diskussionen om arvingar att g?ra. Men en annan av hans s?ner, mellansonen p? arton ?r, Godfrey, fr?nvarade. MacGil rodnade av ilska inf?r nonchalansen. ?nda sedan pojk?ren hade Godfrey helt saknat respekt f?r allt som hade med det kungliga ?mbetet att g?ra. Han visade med all tydlighet att han inte brydde sig om det och att han heller aldrig skulle styra. Som MacGils st?rsta besvikelse ?gnade sig Godfrey ist?llet ?t att sl?sa bort dagarna tillsammans med sina uslingar till v?nner i ?lstugor, till st?ndigt tilltagande skam och van?ra f?r kungafamiljen. Han var en l?tting, sov st?rre delen av dagen och fyllde vad som ?terstod av den med att dricka. ? ena sidan var MacGil l?ttad ?ver att han inte var d?r, men ? den andra var det en skymf som han inte kunde tolerera. Han hade i sj?lva verket v?ntat sig just detta och d?rf?r redan tidigt s?nt ut sina m?n f?r att genoms?ka ?lstugorna och f?ra honom hem. MacGil satt tyst i v?ntan p? dess att de skulle g?ra det. Slutligen slogs den tunga ekd?rren upp och in marscherade m?n ur den kungsvakten, med Godfrey p? sl?p mellan dem. De gav honom en knuff, s? att han stapplade in i rummet, och slog ?ter igen d?rren. Barnen v?nde sig om och stirrade. Godfrey var sjabbig, stank av ?l, orakad och halvkl?dd. Han log tillbaka. Fr?ck, som alltid. ”Hejsan far”, sa Godfrey. ”Har jag missat det roliga?” ”Du st?ller dig med dina syskon och v?ntar tills jag talar. Annars, Gud hj?lpe mig, f?r jag dig kedjad i f?ngelseh?lorna bland de vanliga f?ngarna, utan mat – och ?l ?nnu mindre – i tre hela dagar.” Godfrey stod d?r, trotsig, och bl?ngde tillbaks mot sin far. I den blicken kunde MacGil ana en uppd?md styrka hos pojken, n?gonting av honom sj?lv, en liten gnista som en dag skulle kunna bli till stor nytta f?r Godfrey. F?rutsatt att han f?rst kunde besegra sin egen personlighet. Utmanande in i det sista v?ntade Godfrey minst tio sekunder innan han lydde, men hasade d?refter ?ver till de andra. MacGil granskade sina fem barn d?r de stod: o?ktingen, avvikaren, hans dotter och hans yngste son. Det var en m?rklig blandning och han hade n?stan sv?rt att tro att de alla var hans avkomma. Och nu, p? dagen f?r hans ?ldsta dotters br?llop, hade han uppgiften att utv?lja en arvinge fr?n denna skara. Hur var det ens m?jligt? Det hela var en meningsl?s uppvisning. Han var trots allt ?nnu i sin krafts dagar och kunde gott och v?l f? styra ?nnu i trettio ?r. Oavsett vilken arvinge han valde idag s? skulle denne kanske inte f? bestiga tronen p? ?rtionden. Han fann hela traditionen irriterande. Den hade kanske varit n?dv?ndig p? hans f?rf?ders tid, men nu hade den spelat ut sin roll. Han rensade strupen. ”Vi har samlats h?r eftersom traditionen kr?ver det. Som ni vet s? ?r det min uppgift att idag, dagen f?r min ?ldsta dotters br?llop, utse en eftertr?dare. En arvinge till detta rike. Om jag skulle d? s? finns det ingen som ?r b?ttre l?mpad att styra detta rike ?n er mor. Men rikets lagar kr?ver att endast ett kungabarn kan eftertr?da. Allts? m?ste jag v?lja. MacGil drog efter andan och funderade. En tung tystnad h?ngde i luften och han kunde k?nna ansp?nningen av f?rv?ntan. Han s?g in i deras ?gon och m?rke olika uttryck i dem alla. O?ktingen s?g resignerad ut, v?l medveten om att han inte skulle bli vald. Avvikaren ?gon lyste av ?regirighet, som om han f?rv?ntade sig att valet helt naturligt skulle falla p? honom. Suputen s?g ut genom f?nstret. Han brydde sig inte. Dottern s?g p? honom med k?rlek i blicken, medveten om att hon inte heller skulle komma p? fr?ga. Men ?nd? ?lskade hon sin far. Samma sak med den yngste. ”Kendrick, alltid har jag sett dig som en ?kta son. Men v?rt rikes lagar f?rbjuder mig att l?mna styret till n?gon som saknar full legitimitet.” Kendrick bugade. ”Far, jag hade inte v?ntat att du skulle g?ra annat. Jag ?r n?jd med min lott. Jag ber dig allts?, l?t inte det h?r g?ra det sv?rt f?r dig.” MacGil sm?rtades av svaret eftersom han k?nde hur ?rligt det var. Det fick honom att ?nnu mer ?nska att han kunde v?lja honom till arvinge. ”D? ?terst?r fyra av er. Reece, du ?r en bra ung man. Den b?ste jag sett. Men du ?r f?r ung f?r att komma p? fr?ga.” ”Det var vad jag v?ntat mig far”, svarade Reece med en l?tt bugning. ”Godfrey, du ?r en av mina tre ?kta s?ner, och ?nd? tillbringar du dagarna i ?lstugorna, med sl?ddret. Du har f?tt alla f?rm?ner i livet, och alla har du f?rsm?tt. Om jag har en stor besvikelse i livet, s? ?r det du.” Godfrey grimaserade tillbaka och r?rde sig besv?rat. ”Ja, d? f?rmodar jag att jag ?r f?rdig h?r. S? det ?r v?l bara att bege sig tillbaks till ?lstugan igen, eller vad s?ger far?” Men en kort och respektl?s bugning, v?nde sig Godfrey och stegade ut ur rummet. ”Kom tillbaks!”, r?t MacGil. ”GENAST!” Godfrey klev vidare utan att reagera. Han korsade rummet och ryckte upp d?rren. D?r stod tv? vakter. MacGil kokade av ilska och vakterna s?g fr?gande p? honom. Men Godfrey v?ntade inte utan knuffade sig f?rbi och vidare ut i salen. ”H?ll honom!”, ropade MacGil. ”Och h?ll honom utom synh?ll f?r drottningen. Jag vill inte att hon skall beh?va st? ut med hans ?syn p? sin dotters br?llopsdag.” ”Ja, herre”, sa de, st?ngde d?rren och skyndade efter honom. Mac Gil satt stilla, r?d i ansiktet och f?rs?kte lugna ner sig. F?r tusende g?ngen fr?gade han sig vad han gjort f?r att f?rtj?na ett s?dant barn. Han s?g igen p? sina kvarvarande barn. De fyra stod d?r och v?ntade i den tryckande tystnaden. MacGil tog ett djupt andetag, f?rs?kte fokusera. ”Det inneb?r att tv? av er ?terst?r”, fortsatte han. ”Och bland dessa tv? har jag valt min eftertr?dare.” MacGil v?nde sig mot sin dotter. ”Det blir du, Gwendolyn.” Det gick en fl?mtning genom rummet. Hans barn verkade chockerade, och Gwendolyn allra mest. ”Talade du riktigt far?”, fr?gade Gareth. ”Sa du Gwendolyn?” ”Far, det ?r en stor ?ra”, sa Gwendolyn. ”Men jag kan inte ta emot den. Jag ?r kvinna.” ”Det ?r riktigt, ingen kvinna har tidigare haft MacGils tron. Men jag har beslutat att det ?r dags att ?ndra p? den traditionen. Till sinne och sj?l ?r du den b?sta unga kvinna jag m?tt, Gwendolyn. Du ?r ung ?nnu, men om Gud vill s? lever jag l?nge ?n, och n?r det ?r dags f?r det s? har du hunnit bli vis nog att styra. Riket skall bli ditt.” ”Men far!” Gareth skrek, askgr? i ansiktet. ”Jag ?r din f?rstf?dde, din ?kte son! I hela MacGils historia har makten alltid g?tt till den ?ldste sonen!” ”Det ?r jag som ?r kung”, svarade MacGil med m?rker i st?mman, ”och jag som avg?r vad som ?r tradition.” ”Men det ?r inte r?ttvist!”, bad Gareth gn?llande. ”Det ?r jag som skall bli kung. Inte min syster. Inte en kvinna!” ”Vakta din tunga pojke!” MacGil skakade av raseri och h?jde r?sten. ”Hur v?gar du ifr?gas?tta mitt omd?me?” ”S? jag f?rbig?s allts? f?r en kvinna? Har du inga h?gre tankar om mig?” ”Jag har fattat mitt beslut”, sa MacGil. ”Och du skall respektera det och f?lja det lydigt, precis som alla andra unders?tar i mitt rike. Ni kan g? nu, allesammans.” Hans barn b?jde hastigt sina huvuden och skyndade fr?n rummet. Men Gareth blev kvar i d?rren och kunde inte f?rm? sig att g?. Han v?nde om och gick ensam fram till sin far. MacGil s?g besvikelsen i hans ansikte. Det var tydligt att han v?ntat sig utn?mningen till tronarvinge. Och mer ?n det: han hade ?nskat att det skulle ske. Desperat. Vilket inte f?rv?nade MacGil det minsta – det var ju sj?lva sk?let till att han inte l?tit det ske. ”Varf?r hatar du mig far?”, fr?gade han. ”Jag hatar dig inte. Jag anser bara att du inte ?r l?mpad att styra mitt rike.” ”Och varf?r det?” ”F?r att det ?r vad du ?nskar allra mest.” Gareths ansikte skiftade i en f?rg av blodr?tt. MacGil hade just givit honom en inblick i hans sanna natur. Han s?g in i Gareths ?gon och s?g hur de brann av ett hat som han aldrig trott m?jligt. Utan ett ord stormade Gareth ut och sm?llde igen d?rren bakom sig. MacGil sk?lvde i ekot fr?n sm?llen. Han s?g sonens blick framf?r sig och f?rstod att d?r fanns ett djupt hat, till och med djupare ?n hatet fr?n hans fiender. I den stunden t?nkte han p? Argon och p? hans ord, att faran var n?ra. Kunde den vara s? n?ra, till och med? Kapitel sex Thor spurtade ?ver arenans v?ldiga f?lt, s? fort han orkade. Han kunde h?ra trampet fr?n de den vaktstyrkan bakom sig, n?ra inp? hasorna. De f?rf?ljde honom ?ver arenans heta, dammiga landskapet och svor steg efter steg. Utspridda framf?r honom fanns Legionens medlemmar och dess nya rekryter, m?ngder av pojkar som honom sj?lv, men st?rre och starkare. De tr?nade och testades i olika formeringar, vissa kastade spjut, andra slungade kastspjut, ett f?tal ?vade grepp p? lansar. De kastade mot avl?gsna m?l, och de missade s?llan. De var hans medt?vlare, och de ingav respekt. Ibland dem fanns m?nga riktiga riddare, medlemmar av Silvergardet som stod i en vid halvcirkel och bevittnade aktiviteterna. De granskade och d?mde. De best?mde vilka som skulle bli kvar och vilka som skulle s?ndas hem igen. Thor visste att han hade mycket att bevisa, att han var tvungen att imponera p? dessa m?n. Inom bara n?gra ?gonblick skulle vakterna ha ?verrumplat honom. Om han hade n?gon chans att g?ra ett intryck s? var det nu. Men hur? Tankarna rusade i huvudet p? honom under spurten fram ?ver f?ltet. Han var fast besluten att inte bli avvisad. Andra b?rjade m?rka att han kom rusande ?ver f?ltet. Vissa rekryter avbr?t vad de h?ll p? med och v?nde sig om, och det gjorde ?ven vissa av riddarna. Inom ett ?gonblick var alla blickar riktade mot honom. De s?g f?rbryllade ut och han ins?g att de m?ste undra vem han var, som kom springande ?ver deras tr?ningsf?lt med tre av kungens vakter i h?larna. Det h?r var inte det intryck han t?nkt sig. Hela livet hade han dr?mt om att g? med i Legionen, men i dr?mmen hade det inte sett ut s? h?r. Medan han sprang och ?verv?gde vad han skulle g?ra s? blev det pl?tsligt tydligt vad han m?ste. En stor pojke, en av rekryterna, besl?t sig f?r att imponera p? de andra genom att ta saken i egna h?nder och stoppa Thor. Han var stor och muskul?s, n?stan dubbelt s? bred som Thor, och han h?jde sitt tr?sv?rd i v?gen. Thor s?g att han best?mt sig f?r att sl? ned honom inf?r allas ?syn, f?r att p? s? s?tt vinna en f?rdel ?ver de andra rekryterna. Det gjorde Thor rasande. Han hade inget otalt med pojken, som inte hade n?got med striden att g?ra. Men nu hade han ?nd? gjort striden till sin, och det bara f?r att vinna en f?rdel ?ver de andra. N?r han n?rmade sig slogs han av hur ofattbart stor pojken var: han tornade upp sig ?ver honom och bl?ngde ned mellan svarta lockar som f?ll ?ver pannan, och han hade den bredaste k?ke Thor n?gonsin sett. Pojken skulle anfalla med tr?sv?rdet och Thor ins?g att han skulle vara ute ur leken, om han inte gjorde n?got snabbt. Reflexerna tog ?ver. Instinktivt greppade han efter slungan, lutade sig tillbaka och kastade mot pojkens vapenhand. Den n?dde m?let och slog sv?rdet ur handen, just som pojken h?gg ned?t. Vapnet fl?g iv?g och pojken skrek och h?ll sig om handen. Thor sl?sade ingen tid. Han anf?ll, drog nytta av tillf?llet, tog ett spr?ng genom luften som slutade med f?tterna mitt i pojkens br?st. Men han var s? bred, det k?ndes som att sparka en ekstam. Pojken bara stapplade n?gra steg bak?t, samtidigt som Thor tv?rstannade och f?ll i backen framf?r hans f?tter. Det b?dar inte gott, t?nkte Thor, och slog i gruset med en duns som fick det att ringa i ?ronen. Thor f?rs?kte komma p? f?tter, men pojken var ett steg f?re. Han str?ckte sig ned, grabbade tag i Thors rygg och sl?ngde honom genom luften ner i dammet igen, rakt p? ansiktet. En grupp pojkar samlades snabbt i en cirkel omkring dem och hurrade. Thor rodnade, f?r?dmjukad. Han v?nde sig om f?r att komma upp, men pojken var f?r snabb. Han var redan ?ver honom och tryckte honom mor marken. Innan Thor visste ordet av s? hade kampen f?rbytts till en brottningsmatch, och pojken var otroligt tung. Thor h?rde de andra rekryternas d?mpade rop fr?n cirkeln runtomkring, skr?nande och blodlystna. Pojkens ansikte bl?ngde ned mot honom, och han str?ckte ut tummarna, ned mot Thors ?gon. Han kunde knappt tro det, den h?r pojken ville verkligen skada honom. Kunde han verkligen vara s? girig efter att vinna en f?rdel? I sista ?gonblicket lyckade Thor kasta huvudet ?t sidan. Pojkens h?nder missade och slog ned i dammet. Thor tog tillf?llet att rulla undan. Thor kom p? f?tter och v?nde sig mot pojken, som reste sig ocks? han. Pojken anf?ll med en rallarsving mot ansiktet – Thor duckade i sista sekund. Han k?nde vinden fr?n n?ven ?ver ansiktet och ins?g att en tr?ff skulle ha brutit k?ken p? honom. Thor h?ll ut och placerade ett slag i pojkens mage – men utan effekt: det var som att sl? mot ett tr?d. Innan han hann reagera fick han en armb?ge i ansiktet. Thor stapplade bakl?nges, vacklande av sm?llen. Det var som ett slag av en hammare, och det ringde i ?ronen. Medan han ?nnu stapplade och f?rs?kte h?mta andan anf?ll pojken igen, med en h?rd spark i br?stet. Thor fl?g bakl?nges och landade p? ryggen i gruset. De andra pojkarna hurrade. Thor f?rs?kte s?tta sig upp, alldeles yr i huvudet. Men pojken anf?ll igen innan han satt upp, med en ny sving i ansiktet som slog honom platt till marken igen – och denna g?ng f?r gott. Thor blev liggande. Han h?rde det d?mpade ropen, k?nde smaken av salt blod som rann fr?n n?san och m?rkena i ansiktet. Han st?nade av sm?rta. Han s?g upp och kunde se den stora pojken v?nda sig om och g? tillbaka till kamraterna som redan firade hans seger. Thor ?nskade inget hellre ?n att ge upp. Den d?r pojken var en j?tte. Det var meningsl?st att f?rs?ka sl? honom, och sj?lv kunde han inte ta mer stryk. Men n?got inom honom manade. Han fick inte f?rlora. Inte inf?r alla dessa m?nniskor. Ge inte upp. Res dig. Res dig! P? n?got s?tt hittade han styrkan: st?nande rullade han ?ver till sidan, kom upp p? h?nder och kn?n och sedan, sakta, upp p? f?tter. Han v?nde sig mot pojken, bl?dande, med ?gon s? svullna att han knappt kunde se och med sv?righeter att andas. Han h?jde n?varna. Den v?ldige pojken v?nde sig om och s?g ned p? Thor. Han skakade p? huvudet, som om han hade sv?rt att fatta det. ”Du borde ha legat kvar, gosse”, hotade han och b?rjade g? mot Thor. ”DET R?CKER!”, ropade en st?mma. ”Elden, tillbaka!” Pl?tsligt klev en riddare fram och st?llde sig mellan dem. Han h?ll ut handflatan och hindrade Elden fr?n att g? n?rmare Thor. Hopen tystnade och s?g p? riddaren: det h?r var utan tvekan en man som kr?vde respekt. Thor s?g upp och h?pnade inf?r riddarens ?syn. Han var l?ng och bred ?ver skuldrorna, hade en markerad k?ke, brunt, v?lklippt h?r och var n?gonstans i tjugo?rs?ldern. Thor tyckte genast om honom. Hans f?rstklassiga ringbrynja gl?nste av silver och var t?ckt av det kungliga emblemet: MacGils falk. Thor blev torr i strupen: han stod inf?r en medlem av kungafamiljen. Han kunde knappt tro det. ”F?rklara dig, pojke”, sa han till Thor. ”Varf?r har du oinbjuden sprungit in p? arenan?” ”Innan han hann svara br?t de tre m?nnen fr?n kungsvakten in i cirkeln. Ledaren stod d?r och pekade p? Thor. ”Han trotsade v?r order!”, skrek vakten. ”Han skall f?ngslas och kastas i h?lan!” ”Jag gjorde inget fel”, protesterade Thor. ”Inte det inte?”, vr?lade vakten. ”Oinbjuden tr?nga sig in i kungens egendom?” ”Allt jag ville var att f? en chans!”, ropade Thor och v?nde sig bedjande till riddaren framf?r honom, mannen av kungafamiljen. ”Jag ville bara f? en chans att bli med i Legionen!” ”Den h?r tr?ningsplatsen ?r endast f?r de som kallats in, pojke”, h?rdes en grov st?mma. In i cirkeln steg en krigare i femtio?rs?ldern, en bred, skallig karl med kort sk?gg och ett ?r tv?rs ?ver n?san. Han s?g ut att ha varit soldat hela livet, och med tecknen p? rustningen – guldbroschen p? hans br?st – s?g han ut att vara deras bef?l. Thors hj?rta bultade snabbare: en general. ”Jag bj?ds inte in, herre”, svarade Thor. ”Det st?mmer. Men det ?r vad jag dr?mt om i hela mitt liv, att vara h?r. Det enda jag ber om ?r en chans att visa vad jag g?r f?r. Jag ?r lika god som n?gon av dessa rekryter, ge mig bara m?jligheten att visa det. Jag ber, att bli med i Legionen ?r allt jag n?gonsin ?nskat.” ”Slagf?lt ?r ingen plats f?r dr?mmare pojke”, svarade generalen k?rvt. ”D?r beh?vs k?mpar. Vi ger inga undantag fr?n v?r regel: rekryter kommer hit f?r att de valts ut.” Generalen nickade och vakterna n?rmade sig, beredda med bojorna. Men pl?tsligt steg den kunglige riddaren fram igen, med handen i v?gen f?r vakterna. ”Kanske kan man en g?ng g?ra ett undantag fr?n regeln”, sa han. Vakten s?g upp p? honom med f?rvirring i ansiktet. Det var tydligt att han protesterade, men var tvungen att bita sig i tungan, av respekt f?r n?gon ur kungafamiljen. ”Jag beundrar din gl?d, pojke”, fortsatte riddaren. ”Innan vi g?r oss av med dig skulle jag g?rna se vad du kan.” ”Men Kendrick, vi har v?ra regler …”, sa generalen, uppenbarligen missn?jd. ”Kungafamiljen s?tter reglerna”, svarade Kendrick kort. ”Och Legionen lyder under kungafamiljen.” ”Vi lyder din far, konungen – inte dig”, svarade generalen, med en lika stor portion trots. Det var ett d?dl?ge och luften var tjock av ansp?nning. Thor kunde knappt tro att han orsakat n?got liknande. ”Jag k?nner min far v?l, och jag vet vad han skulle ha ?nska. Han skulle ge pojken en chans. Och det ?r precis vad vi skall g?ra.” Efter ytterligare n?gra sp?nda ?gonblick gav generalen med sig. Kendrick v?nde sig mot Thor och s?g honom rakt i ?gonen. De var bruna och m?lmedvetna ?gon, i ett ansikte som h?rde till en prins, men ocks? till en krigare. ”Jag ger dig en chans”, sa han till Thor. ”Visa oss om du kan tr?ffa det d?r m?let.” Han pekade mot en h?stack, l?ngt ute p? f?ltet och med en liten r?d fl?ck i mitten. ?tskilliga spjut stack in i h?et, men inget i det r?da. ”Om du klarar vad ingen av de andra klarat – om du verkligen kan tr?ffa det d?r m?rket h?rifr?n, d? blir du en av oss.” Riddaren steg ?t sidan och Thor k?nde alla ?gon p? sig. Han s?g ett st?ll med spjut och granskade dem noga: de var av finare kvalitet ?n n?got han sett tidigare, av ek lindad i finaste l?der. Hj?rtat bultade n?r han klev fram. Han torkade undan blodet med handens baksida och k?nde sig mer nerv?s ?n n?gonsin tidigare i livet. Det var en n?stan om?jlig uppgift. Men han m?ste f?rs?ka. Thor str?ckte sig efter ett spjut. Det var varken f?r l?ngt eller f?r kort. Han v?gde det i handen – det var tungt, stadigt. Inte alls som spjuten hemma. Men det k?ndes r?tt. Han k?nde att kanske, kanske var det m?jligt att tr?ffa m?let. Spjutkastning var trots allt hans b?sta gren, n?st efter stenslungan, och m?nga dagar p? drift i vildmarken hade givit honom gott om tid att kasta prick. Han hade alltid kunnat tr?ffa m?l som varit om?jliga till och med f?r hans br?der. Thor sl?t ?gonen och andades djupt. Om han missade nu s? skulle han ?vermannas av vakten och sl?pas i f?ngelse – och det skulle inneb?ra slutet f?r alla m?jligheter att g? med i Legionen. Allt han dr?mt om v?gde i det h?r ?gonblicket. Han bad f?r allt han var v?rd till Gud. Utan att tveka ?ppnade han sedan ?gonen, tog tv? steg fram?t, str?ckte sig, och l?t spjutet g?. Han s?g det segla genom luften och h?ll andan. Gode Gud. Sn?lla. Spjutet sj?ng genom den v?ldiga, stumma tystnaden, och Thor kunde k?nna de hundratals ?gon som f?stats p? det. Sedan, efter en evighet, kom ljudet – det omissk?nnliga ljudet av en spjutspets genom h?. Thor beh?vde inte ens titta. Han visste i alla fall: han visste att det var en perfekt tr?ff. Han k?nde det redan n?r spjutet l?mnade hans hand, p? handledens vinkel som sa att han skulle tr?ffa. Thor v?gade till sist titta, och s?g med stor l?ttnad att han haft r?tt. Spjutet hade tr?ffat mitt i det r?da m?rket – och det var det enda spjutet d?r. Han hade gjort vad ingen annan av rekryterna kunnat. Han omgavs nu av en bed?vande tystnad och m?rkte att de andra rekryterna – och riddarna – stod och gapade mot honom. Till sist klev Kendrick fram och dunkade honom h?rt i ryggen med ett ljud av bel?tenhet. Han flinade brett. ”Jag hade r?tt”, sa han. ”Du f?r bli kvar!” ”Men, herre!”, ropade kungsvakterna. ”Det ?r inte r?ttvist! Den d?r pojken kom ju hit oinbjuden!” ”Han tr?ffade det d?r m?let. Det r?cker som inbjudan f?r mig.” ”Han ?r b?de betydligt yngre och mindre ?n de andra. Det h?r ?r inget sm?ttingsregemente”, sa generalen. ”Jag tar hellre en kort soldat som tr?ffar sitt m?l en bj?sse som missar”, svarade riddaren. ”Rena turkastet!”, ropade den store pojke som Thor just slagits mot. ”Med n?gra fler chanser skulle vi ocks? tr?ffa!” Riddaren v?nde sig om och m?tte pojken med en h?rd blick. ”Skulle du?”, fr?gade han. ”Skall vi se om du klarar det nu? Skall vi kanske sl? vad om din plats h?r?” Pojken rodnade och s?nkte huvudet i skam, tydligen inte villig att anta vadet. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/morgan-rice/hjaltars-vag/?lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.