?rans L?fte

?rans L?fte Morgan Rice Trollkarlens Ring #5 I ?RANS L?FTE (Del fem av Trollkarlens ring), ger sig Thor och han vapenbr?der i Legionen av p? en storslagen jakt genom Imperiets vildmarker f?r att finna det urgamla ?dessv?rdet och r?dda Ringen. Kamratskapen blir starkare under resan till nya platser, m?ten med vidunder och strid sida vid sida i ofattbara slag. De bes?ker exotiska l?nder och m?ter odjur och m?nniskor som inte liknar n?got de kunnat f?rest?lla sig tidigare, och vart steg p? resan blir allt farligare. De tvingas uppamma alla sina f?rdigheter f?r att ?verleva n?r de f?ljer i stegen p? tjuvarna, allt djupare in i Imperiet. Jakten leder dem till sj?lva hj?rtat av Underjorden, en av helvetets sju kretsar, d?r de od?da h?rskar och f?lten t?cks av ben. Thor m?ste kalla p? sina krafter, och tvingas mer ?n n?gonsin k?mpa f?r att f?rst? vem och vad han egentligen ?r. I Ringen m?ste Gwendolyn leda h?lften av Kungsg?rd till det starka f?stet i v?st, Silesia, en ur?ldrig stad som i tusen ?r rest sig p? en klippa ?ver Klyftan. Silesias bef?stningsverk har motst?tt alla attacker genom ?rhundradena – men de har aldrig st?llts inf?r ett angrepp av en ledare som Andronicus och hans arm? med en miljon man. Gwendolyn tar p? sig ledarrollen och l?r sig vad det inneb?r att vara drottning, st?dd av Srog, Kolk, Brom, Steffen, Kendrick och Godfrey i f?rberedelserna inf?r det ankommande, v?ldiga kriget. Samtidigt sjunker Gareth allt djupare in i vansinnet och f?rs?ker avv?rja en kupp f?r att f? honom m?rdad i Kungsg?rd, medan Erec k?mpar f?r att r?dda sitt livs k?rlek, Alistair, och hertigens stad, Savaria, som nu n?r kraftsk?lden ?r nere ligger ?ppen f?r en invasion av vildar. Och Godfrey, som v?ltrar sig i dryckenskap, m?ste besluta om han ?r redo att g?ra upp med sitt f?rflutna och bli den man hans familj f?rv?ntar sig att han skall vara. Mitt i kampen f?r sina liv, och just som saker ser ut att inte kunna bli v?rre, slutar ber?ttelsen med tv? chockerande ?verraskningar. Kommer Gwendolyn att ?verleva anfallet? Kommer Thor att ?verleva i Imperiet. Kommer de att finna ?dessv?rdet? ?RANS L?FTE erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Det ?r en ber?ttelse om mod, om att finna sitt ?de och om trolldom. Det ?r fantasy som f?r l?saren till en helt of?rgl?mlig v?rld och som tilltalar alla ?ldrar och b?da k?n. Morgan Rice ?RANS L?FTE (Del Fem av Trollkarlens Ring) ?vers?ttning: Bi?rn Tj?ll?n Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.”     –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.”     –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna…     –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.”     –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.”     –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.”     –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!”     –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.”     –The Romance Reviews (om Loved) B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING / TROLLKARLENS RING A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJ?LTARS V?G A MARCH OF KINGS (Book #2) / KONUNGARS MARSCH A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ?DE A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ?RA A VOW OF GLORY (Book #5) / ?RANS L?FTE A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL A RITE OF SWORDS (Book #7) / SV?RDSRITEN A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENG?VAN A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESV?RJELSERNAS HIMMEL A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SK?LDAR A REIGN OF STEEL (Book #11) / ST?LFURSTEN A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS V?LDE THE SURVIVAL TRILOGY / ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJ?GARNA ARENA TWO (Book #2) / ARENA TV? THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK TURNED (Book #1) / OMV?ND LOVED (Book #2) / ?LSKAD BETRAYED (Book #3) / F?RR?D DESTINED (Book #4) / ?MNAD DESIRED (Book #5) / ?TR?DD BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD VOWED (Book #7) / VIGD FOUND (Book #8) / FUNNEN RESURRECTED (Book #9) / ?TERUPPST?NDEN CRAVED (Book #10) / BEG?RD FATED (Book #11) / D?MD Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Unholy Vault Designs och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. “Var man h?ller livet k?rt, men en god man h?ller ?ran k?rare ?n livet.”     —William Shakespeare     Troilus och Cressida KAPITEL ETT Andronicus red stolt genom gatorna i McClouds kungliga huvudstad, med hundratals generaler i f?lje och med sitt v?rdefullaste byte p? sl?p: Kung McCloud. Halvnaken, avsliten sin rustning och med fettet wobblande p? den h?riga kroppen – bunden med rep och sl?pad av en l?ng lina fr?n h?nderna till Andronicus sadel. Andronicus red sakta och nj?t av sin triumf samtidigt som McCloud sl?pades i gruset och smutsen och rev upp ett moln av damm. Folket samlades och gapade av h?pnad. Andronicus h?rde hur McCloud ropade och vred sig av sm?rta n?r han sl?pades fram ?ver gatorna i sin egen stad. Andronicus log brett. Ansiktena i folkmassan var stela av skr?ck. H?r var deras f?rre kung, och nu var han den uslaste av slavar. Andronicus kunde inte minnas att han n?gonsin haft en lika bra dag som den h?r. Andronicus var f?rv?nad ?ver att det g?tt s? l?tt att inta McClouds stad. Det verkade som om McClouds m?n demoraliserats redan innan han p?b?rjat sitt anfall. Andronicus m?n hade besegrat dem i en blixtattack, med tusentals soldater som kastat sig fram mot de f? McClouds som v?gade sig p? ett f?rsvar. De hade intagit staden p? ett ?gonblick. Kanske hade folk insett att det var meningsl?st att k?mpa emot? Kanske hade de lagt ned vapnen i hopp om att Andronicus skulle ta dem till f?nga? Men d? k?nde de inte Andronicus. Han f?raktade den som kapitulerade och han tog inga f?ngar. Att de s?nkt sina vapen hade bara gjort det l?ttare f?r honom. Blodet str?mmade p? gatorna i McClouds stad. Andronicus m?n gick varje gata, varje gr?nd och slaktade var man de kunde finna. Kvinnor och barn tog han som vanligt till slavar. Husen plundrades, ett efter ett. Andronicus red nu l?ngsamt genom gatorna och granskade sin triumf. ?verallt l?g kroppar, h?gar av byte, f?r?dda hem. Han v?nde sig och nickade till en av sina generaler och denne h?jde en fackla ?ver huvudet som signal till mannarna, som nu i hundratal spred sig runt staden och satte eld p? alla halmtak. Flammorna steg mot skyn p? alla h?ll och Andronicus kunde k?nna hettan redan p? avst?nd. ”NEJ!” McCloud skrek och slog f?rtvivlat omkring sig p? marken bakom Andronicus. Andronicus flinade ?nnu bredare och ?kade takten och siktade mot en st?rre sten p? gatan. Han h?rde en tillfredst?llande duns n?r McCloud sl?pades ?ver den. Andronicus nj?t verkligen av att se den h?r staden brinna. Precis som med alla st?der han besegrat f?r sitt v?lde s? skulle han f?rst j?mna den med marken. Sedan skulle han bygga upp den igen, men med sina egna m?n, sina egna generaler, sitt eget imperium. Det var s? han gjorde. Han ville inte ha n?gra sp?r av det gamla kvar. Han byggde en ny v?rld. Andronicus v?rld. Ringen – den heliga Ringen som undg?tt alla hans f?rf?der var nu en del av hans territorium. Han kunde knappt tro det. Han drog djupa andetag och f?rundrades ?ver sin egen storhet. Snart nog skulle han korsa H?gl?nderna och er?vra ?ven den andra halvan av Ringen. Efter det skulle det inte finnas n?gonstans p? planeten d?r han inte satt sin fot. Andronicus red fram och stannade vid den v?ldiga staty av McCloud som h?jde sig ?ver stadstorget. Den stod d?r som en helgedom, femton meter h?g och av marmor. Den visade en bild av McCloud som Andronicus inte k?nde igen – en ung, v?ltr?nad och muskul?s McCloud med sv?rdet i ett stolt grepp. Det var rena storhetsvansinnet, ett drag som Andronicus b?de kunde f?rst? och beundra. En del av honom ville plocka ned statyn och ta med den hem, som trof? i hans eget palats. Men en annan del av honom bara ?cklades av den. Utan att t?nka efter drog han sin slunga ur b?ltet – tre g?nger st?rre ?n vad n?gon m?nniska skulle anv?nda och stor nog f?r att kasta en mindre stenblock – str?ckte sig bak?t och slungade av all kraft. Stenen sk?t genom luften och tr?ffade i huvudet p? statyn. McClouds marmorskalle exploderade i spillror. Sedan vr?lade Andronicus, h?jde sitt tv?handsgissel, red fram och svingade med alla krafter. Han slog s?nder br?stet p? statyn, och marmorkroppen vacklade och f?ll till marken, d?r den splittrades med ett brak. Andronicus v?nde runt med h?sten f?r att f?rs?kra sig om att McClouds kropp skulle skrapas ?ver sk?rvorna n?r han red bort. ”Det d?r ska du f? betala f?r!”, kraxade McCloud f?rtvivlat. Andronicus skrattade. Han hade m?tt m?nga m?nniskor i sitt liv, men den h?r var kanske rentav den mest patetiske av dem alla. ”Ska jag det?”, ropade Andronicus. Den h?r McCloud var f?r tjockskallig. Han hade ?nnu inte f?rst?tt vidden av den store Andronicus makt. Han beh?vde l?ras en l?xa, en g?ng f?r alla. Andronicus spanade omkring sig i staden och ?gonen f?ll till sist p? vad som utan tvivel var McClouds slott. Han sporrade h?sten och satte av i galopp, och hans m?n kom p? efterk?lken, efter McCloud som sl?pades bort i dammet ?ver borgg?rden. Andronicus red upp f?r en marmortrappa och h?rde dunsarna av McClouds kropp och hans rop och st?n f?r vart och ett av stegen. S? fortsatte han rida, in genom marmorportarna. Andronicus m?n stod redan d?r p? vakt, med de blodiga kropparna av McClouds gamla vakter vid sina f?tter. Andronicus log bel?tet n?r han s?g att hela staden redan var hans, och han red vidare, r?tt in genom de v?ldiga d?rrarna och genom en korridor med h?ga takvalv av marmor. Andronicus h?pnade inf?r allt ?verd?d. Den h?r McCloud hade verkligen inte h?llit igen n?r det g?llt att unna sig sj?lv. Men nu hade McClouds timma slagit. Andronicus red vidare med sina m?n genom de breda korridorerna, med klappret av hovar ekande mot v?ggarna p? v?g mot vad som uppenbarligen var McClouds tronsal. Han spr?ngde in genom ekd?rrarna och red rakt till salens mitt, fram till en n?rmast motbjudande pr?lig tron av guld. Andronicus satt av h?sten och klev l?ngsamt upp f?r de gyllene stegen och satte sig i tronen. Han drog djupt efter andan och v?nde sig och granskade sina m?n, ett dussintal generaler som alla satt d?r p? h?starna och v?ntade p? hans befallning. Han s?g p? den blodige McCloud, fortfarande bunden efter h?sten och j?mrande. Han s?g sig omkring i salen, granskade v?ggarnas alla ban?r och vapen. Han tittade ned p? tronen och beundrade hantverket. Skulle han l?ta sm?lta ned den, eller ta hem den och anv?nda den sj?lv? Kanske skulle han ge den till n?gon av sina mindre betydelsefulla generaler? Naturligtvis var den inget i j?mf?relse med Andronicus egen tron – den st?rsta i alla kungariken – som det tagit tjugo hantverkare fyrtio ?r att f?rdigst?lla. Bygget hade p?b?rjats under Andronicus far och f?rdigst?llts samma dag som han sj?lv l?tit m?rda honom. Valet av tidpunkt hade varit uts?kt! Andronicus blickade ned p? McCloud, denna patetiska lilla varelse, och funderade p? hur han b?st skulle f? honom att lida. Han granskade formen och storleken p? McClouds skalle och besl?t att han nog skulle krympa den och h?nga den bland de andra skallarna runt halsen. Men han visste att det f?rst beh?vdes lite tid f?r att f? ansiktet och k?kbenen att smalna av, s? att det skulle se b?ttre ut runt halsen. Inget fett, brett ansikte skulle f? f?rst?ra halsbandets symmetri. Han skulle l?ta McCloud leva ett tag och tortera honom under tiden. Andronicus log f?r sig sj?lv. Det var en bra plan. ”F?r fram honom”, befallde Andronicus en av sina generaler med sin ur?ldriga, dovt morrande st?mma. Generalen hoppade utan tvekan av h?sten och skyndade fram till McCloud. Han skar av repen, sl?pade den blodiga kroppen s? att den l?mnade r?da r?nder p? golvet och l?t den falla framf?r Andronicus f?tter. ”Du kommer inte undan med det h?r!”, mumlade McCloud matt. Andronicus skakade p? huvudet. Den h?r m?nniskan l?rde sig visst aldrig. ”H?r sitter jag. P? din tron”, sa Andronicus. ”Och d?r ligger du, vid mina f?tter. Det ?r v?l ingen st?rre tvekan om att jag kommer undan med precis vad jag vill. Och att jag redan har gjort det.” McCloud l?g kvar och j?mrade och vred sig. ”Min f?rsta befallning”, sa Andronicus, ”?r att du ska betyga l?mplig v?rdnad inf?r din nye herre och konung. Stig fram nu och ta emot ?ran att vara den f?rste som b?jer kn? inf?r mig i mitt nya rike, den f?rste att kyssa min hand och kalla mig kung i vad som en g?ng var McClouds sida av Ringen.” McCloud tittade upp och reste sig p? h?nder och kn?n och h?nlog ?t Andronicus. ”Aldrig!”, sa han, och v?nde sig bort och spottade p? golvet. Andronicus lutade sig tillbaks och skrattade. Det h?r var verkligen underh?llande. Inte p? l?nge hade han m?tt en s? oresonlig m?nniska. Andronicus v?nde sig med en nick, och en av hans m?n h?ll fast i McCloud bakifr?n, medan en annan h?ll fast hans huvud. En tredje kom fram med en l?ng rakkniv. McCloud ryckte av skr?ck n?r kniven n?rmade sig. ”Vad tar du dig till?”, fr?gade McCloud med panik i r?sten, flera oktaver h?gre ?n vanligt. Mannen b?jde sig ner och skar snabbt av h?lften av McClouds sk?gg. McCloud s?g sig f?rvirrat omkring, uppenbart f?rv?nad ?ver att mannen inte skadat honom. Andronicus nickade igen och ?nnu en man klev fram. Denne bar en l?ng eldgaffel med Andronicus rikes emblem i ena ?nden: ett lejon med en f?gel i gapet. Eldgaffeln gl?dde r?tt och ?ngade, och n?r de andra tagit McCloud i ett h?rdare grepp s? f?rde han den mot den sida av McClouds ansikte som rakats ren. ”NEJ!” McCloud vr?lade n?r han f?rstod vad som h?ll p? att h?nda. Men det var f?r sent. Ett fruktansv?rt skri ekade genom luften, ?tf?ljt av ett v?sande ljud och doften av br?nt k?tt. Andronicus s?g med f?rtjusning hur eldgaffeln br?nde sig djupare och djupare in i McClouds kind. V?sandet blev h?gre och skriken n?stan outh?rdliga. Till sist, efter s? mycket som tio sekunder, l?t de McCloud falla. McCloud hasade till golvet, medvetsl?s och dreglande och med r?k som steg upp fr?n sidan av ansiktet. Nu bar han Andronicus m?rke, br?nt in i k?ttet. Andronicus lutade sig fram, s?g p? den medvetsl?se McCloud och beundrade hantverket. ”V?lkommen till Imperiet.” KAPITEL TV? Erec stod p? kr?net av kullen vid skogsranden och s?g h?ren n?rma sig. Hans hj?rta fylldes av eld. Han var f?dd f?r en dag som den h?r. I vissa strider var gr?nsen mellan r?tt och or?ttf?rdigt suddiga – men inte den h?r dagen. Herren av Baluster hade skaml?st stulit hans brud och skrutit om det snarare ?n urs?ktat sig. Han hade f?tt veta sitt misstag, f?tt chansen att r?tta det, men v?grat. Och f?r det hade han f?tt betala. Hans m?n skulle ha l?tit det r?cka med det – s?rskilt nu n?r han ?nd? var d?d. Men d?r kom de ridande, hundratals legosoldater i tj?nst hos den d?r futtige borgherren – alla fast beslutna att ta d?d p? Erec bara f?r att de en g?ng f?tt betalt f?r det. De spr?ngde fram, rustade i sitt gr?na pansar, och n?r de n?rmade sig h?jde de sina stridsrop. Som om det skulle skr?mma honom. Erec k?nde ingen fruktan. Han hade sett alltf?r m?nga strider som den h?r. Och en sak hade han l?rt sig: att aldrig frukta n?r han k?mpade f?r det som var r?tt. R?ttvisan segrade inte alltid – men den gav sin f?rk?mpe styrkan hos tio man. Det var inte r?dsla Erec k?nde n?r han s?g de hundratals m?nnen n?rma sig, fast?n han visste att det f?rmodligen skulle bli hans sista dag. Det var f?rv?ntan. Han hade f?tt m?jlighet att m?ta d?den p? det mest ?rofulla vis, och det var en g?va. Han hade avlagt ett l?fte om att h?lla ?ran h?gst, och den h?r dagen verkade det som att det l?ftet skulle kr?vas in. Erec drog sv?rdet och rusade nedf?r kullen till fots, r?tt mot den framstormande h?ren. Han ?nskade mer ?n n?gonsin att han haft sin trogna springare – Warfkin – att rida med i striden. Men det gav honom ro att veta att Warfkin i samma stund bar Alistair tillbaks till Savaria, till s?kerheten vid hertigens hov. N?r Erec n?rmade sig soldaterna, knappt femtio meter bort, ?kade han takten och sprang fortare, r?tt mot riddaren som ledde i mitten. De saktade inte ned och det gjorde inte heller han, och han st?lsatte sig inf?r sammandrabbningen. Erec visste att han hade en f?rdel: det var om?jligt f?r trehundra m?n att rymmas p? en s? liten yta att alla kunde anfalla p? samma g?ng. Han visste fr?n sin tr?ning att h?gst sex personer till h?st kunde komma tillr?ckligt n?ra f?r anfall mot en man p? en och samma g?ng. Som Erec s?g det innebar det att oddsen inte var trehundra mot en – utan sex om en. S? l?nge han dr?pte de sex m?n han hade framf?r sig s? fanns en chans att vinna. Fr?gan var bara om han var tillr?ckligt uth?llig. N?r Erec rusade nedf?r kullen drog han det vapen fr?n h?ften som han visste var b?st: ett stridsgissel med tio meter l?ng spikf?rsedd kedja och ett j?rnklot med nitar i ?nden. Det var ett vapen avsett f?r att gillra f?llor p? v?gen – eller f?r en situation precis som den h?r. Erec v?ntade till sista stund, tills h?ren inte kunde stanna, och s? svingade han gisslet h?gt ?ver huvudet och kastade det ?ver slagf?ltet. Han siktade mot ett litet tr?d, och klotet virade sig runt stammen och kedjan str?cktes ut ?ver f?ltet. Sj?lv h?ll han med alla krafter fast i skaftet och kastade sig som en boll till marken f?r att undvika de spjut som snart skulle kastas mot honom. Det var i r?ttan tid. H?ren hann inte reagera. De s?g kedjan i sista sekund och f?rs?kte hejda sina h?star – men de red f?r snabbt och det fanns ingen tid att stanna. Hela det f?rsta ledet red in i spikkedjan som skar in i h?starnas framben och kastade ryttarna huvudstupa till marken. H?starna v?ltrade fram ovanp? och dussintals m?n krossades i kaoset. Erec hade inte tid att yvas ?ver f?r?delsen: h?rens ena flank v?nde om och stormade fram mot honom med ett h?rskri, och Erec rullade upp p? f?tter f?r att m?ta dem. Riddaren l?ngst fram h?jde ett kastspjut, men Erec drog nytta av sitt l?ge. Han hade ingen h?st och kunde allts? inte m?ta m?nnen i deras egen ?gonh?jd, men d?remot kunde han dra nytta av marken. Pl?tsligt kastade han sig ned, rullade fram och svepte med sv?rdet och h?gg benen av mannens h?st. H?sten vek sig och mannen f?ll framstupa innan han kastat sitt vapen. Erec rullade vidare och lyckades undvika de vilt stampande hovarna p? de h?star som nu f?rs?kte undvika den h?st som fallit framf?r dem. M?nga misslyckades och f?ll brakande till marken i ett moln av damm, d?r de l?g som ett stockbr?t till hinder f?r den framrusande h?ren. Det var exakt vad Erec hoppats p?: damm och f?rvirring och m?ngder av m?n som f?ll till marken. Erec kastade sig p? f?tter och h?jde sv?rdet till skydd mot ett hugg som kom mot hans huvud. Han snodde runt och parerade ett spjut, och s? en lans och sedan en yxa. Han f?rsvarade sig mot hugg som kom fr?n alla h?ll, men han visste att det inte kunde forts?tta s?. Om han alls skulle ha n?gon chans var han tvungen att anfalla. Erec kom upp p? kn? och kastade sv?rdet som ett spjut. Det kl?v luften och satte sig i br?stet p? den n?rmaste angriparen, som sp?rrade upp ?gonen och f?ll d?d p? sidan av h?sten. Erec tog tillf?llet att kasta sig upp p? mannens h?st och rycka stridsgisslet ur h?nderna p? honom innan han dog. Det var ett dugligt gissel, och just det var sk?let till att Erec siktat in sig p? mannen. Det hade ett l?ngs silverf?rgat skaft med beslag och meterl?nga kedjor med tre klot med spikar i ?nden. Erec svingade det h?gt ?ver huvudet, slog vapnen ur h?nderna p? flera opponenter och svingade igen och slog dem av h?starna. Nu granskade han slagf?ltet och s?g att han gjort omfattande skada. N?stan hundra riddare var slagna. Men ?terstoden, n?stan tv?hundra man, samlade sig igen till anfall – och de var alla fast beslutna. Erec red ut p? f?ltet f?r att m?ta dem – en man mot tv?hundra – och han h?jde sitt eget stridsrop, lyfte stridsgisslet h?gre och bad Gud att hans styrka skulle r?cka. * Alistair gr?t och h?ll sig fast med alla krafter i Warfkin som galopperade bort med henne l?ngs den alltf?r bekanta v?gen mot Savaria. Hon hade skrikit och sparkat h?sten allt hon kunde, allt f?r att f? den att v?nda om och tillbaka till Erec. Men den lyssnade inte. Hon hade aldrig m?tt en liknande h?st – den lyssnade p? sin herres befallning, utan att vika. Det var tydligt att den skulle f?ra henne dit Erec best?mt – och till sist gav hon upp inf?r faktumet att det inte var n?gonting hon kunde g?ra ?t det. Hon hade blandade k?nslor n?r hon red tillbaka in genom portarna till den stad d?r hon levt s? l?nge som tj?nare. ? ena sidan k?ndes det tryggt och bekant att vara d?r – men ? den andra ?ppnade det minnen av v?rdshusv?rden som hade f?rtryckt henne och allt annat som var fel med platsen. Hon hade sett s? mycket fram emot att komma vidare i livet, att l?mna den h?r platsen med Erec och b?rja ett nytt liv med honom. Hon k?nde sig f?rvisso s?ker h?r innanf?r murarna, men ocks? alltmer orolig f?r Erec som var kvar d?rute, ensam mot en hel arm?. Tanken fick henne att m? illa. N?r hon v?l f?rst?tt att Warfkin inte skulle v?nda om ins?g hon att det n?st b?sta var att finna hj?lp till Erec. Erec hade bett henne att stanna h?r, i s?kerheten innanf?r murarna – men det var det sista hon skulle g?ra. Hon var trots allt en kungadotter, och hon var inte den som v?nde ryggen fr?n striden av r?dsla. Erec hade m?tt sin like i henne: hon var lika ?del och beslutsam som han. Och hon skulle aldrig kunna leva med sig sj?lv om n?got h?nde honom d?r borta. Alistair var v?l bekant med staden och styrde Warfkin i riktning mot hertigens slott – och nu n?r de v?l var inom portarna s? lyssnade djuret. Hon red fram till slottsporten, steg av och sprang f?rbi vakterna som f?rs?kte hindra henne. Hon slet sig f?rbi och rusade nedf?r de marmorkorridorer d?r hon l?rt sig s? v?l att hitta som tj?nare. Alistair trycke till med axlarna mot de tunga d?rrarna till kammarsalen, knuffade upp dem och st?rtade in i hertigens privata kammare. ?tskilliga m?n ur r?det, alla i kungliga ?mbetsdr?kter, v?nde sig om och s?g p? henne. Hertigen satt i mitten, omgiven av flera riddare. De s?g alla h?pna ut. Uppenbarligen hade hon st?rt mitt i ett viktigt m?te. ”Vem ?r du kvinna?”, ropade en. ”Vem v?gar st?ra mitt i hertigens angel?genheter?”, ropade en annan. ”Jag k?nner den kvinnan”, sa hertigen och reste sig. ”Det g?r ?ven jag”, sa Brandt, som hon k?nde igen som Erecs v?n. ”Det ?r Alistair, ?r det inte?”, fr?gade han. ”Erecs nya fru?” Hon sprang mot honom med t?rar i ?gonen och tog tag i hans h?nder. ”Sn?lla, herre, hj?lp mig. Det g?ller Erec!” ”Vad har h?nt?”, fr?gade hertigen oroat. ”Han ?r i sv?r fara. I denna stund st?r han ensam inf?r en hel arm?! Han l?t mig inte bli kvar. Sn?lla! Han beh?ver hj?lp!” Utan ett ord kom alla riddare p? f?tter och b?rjade springa fr?n salen. Inte en enda av dem tvekade, och hon v?nde om och sprang med dem. ”Stanna h?r!”, uppmanade Brandt. ”Aldrig!”, sa hon och sprang i h?larna p? honom. ”Jag leder er till honom!” De sprang tillsammans l?ngs korridorerna, ut genom palatsets portar och till en grupp v?ntande h?star. Alla satt upp i sadelarna utan ett ?gonblicks tvekan. Alistair kastade sig upp p? Warfkin, sporrade honom och satte av, lika entr?gen som alla de andra. N?r de drog fram genom hertigens hov b?rjade soldater fr?n alla h?ll sitta upp och f?lja dem p? sina h?star – n?r de v?l l?mnade Savarias portar bakom sig ?tf?ljdes de av en kontingent om gott och v?l hundra man. Alistair red i t?ten, vid sidan av Brandt och hertigen. ”Om Erec f?r veta att du rider med oss s? blir det mitt huvud som ryker”, sa Brandt som red intill henne. ”Sn?lla, min fru, s?g oss bara var han ?r.” Men Alistair skakade envist p? huvudet, h?ll tillbaka t?rarna och red fortare, med mullret av alla ridande m?n omkring sig. ”Hellre d?r jag ?n ?verger Erec!” KAPITEL TRE Thor red vaksamt fram p? skogsstigen, med Reece, O’Connor, Elden och tvillingarna till h?st vid sin sida och Krohn i h?larna, p? v?g ut ur skogen p? andra sidan Klyftan. Thors hj?rta slog snabbare n?r de till sist n?dde den t?ta skogens gr?ns. Han lyfte en hand och signalerade att de andra skulle vara tysta, och alla stannade blickstilla bredvid honom. Thor blickade ut och spanade ?ver den vida vyn av str?nder, ?ppen himmel och l?ngst bort det v?ldiga gula hav som skulle f?ra dem till Imperiets fj?rran l?nder. Tartuviska havet. Thor hade senast sett dess v?gor p? resan till De hundra. Det k?ndes m?rkligt att vara tillbaka – och denna g?ng p? ett uppdrag som avgjorde ?det f?r hela Ringen. Efter att de korsat bron ?ver Klyftan hade ritten genom skogen i Vildlanden varit h?ndelsel?s. Thor hade f?tt instruktioner av Kolk och Brom att spana efter ett litet skepp som skulle ligga f?rt?jt vid det Tartuviska havets str?nder, v?l dolt under ett j?ttelikt tr?ds h?ngande grenar. Thor hade f?ljt anvisningarna till punkt och pricka, och redan n?r de kom till skogsranden s?g han skeppet, v?l dolt och redo att f?ra dem dit de nu var tvungna att resa. Han var l?ttad. Men s? s?g han sex imperiesoldater. De stod i sanden framf?r skeppet och inspekterade. En av dem hade kl?ttrat ombord p? skeppet, som l?g d?r intill stranden och guppade i det stillsamma v?gskvalpet. De skulle inte vara d?r. Det var rena oturen. N?r Thor spanade ut mot horisonten s?g han ocks? den avl?gsna siluetten av vad som s?g ut som hela Imperiets flotta, tusentals skepp med Imperiets svarta ban?r. Som tur var seglade de inte i riktning mot honom, utan ?t ett annat h?ll som skulle ta dem den l?nga v?gen runt Ringen till McClouds sida, d?r de nu tagit sig ?ver Klyftan. Det var tur att flottan nu var upptagen och p? annan v?g. Men en patrull var allts? h?r. Sex imperiesoldater, f?rmodligen spanare p? ett rutinuppdrag som mer eller mindre r?kat snubbla ?ver Legionens skepp. Tidpunkten var den s?msta t?nkbara. Om Thor och de andra kommit bara n?gra minuter tidigare s? skulle de f?rmodligen redan ha varit ombord och p? sin v?g. Nu hade de ist?llet en strid framf?r sig. Det gick inte att undvika. Thor spanade upp och ned l?ngs med stranden och s?g inga andra imperietrupper. Den omst?ndigheten var ?tminstone till deras f?rdel. F?rmodligen var det allts? bara en patrull som var d?r p? egen hand. ”Jag hade trott att b?ten skulle vara v?l g?md”, anm?rkte O’Connor. ”Inte tillr?ckligt, tydligen”, sa Elden. De satt alla sex p? sina h?star och s?g mot skeppet och soldaterna. ”Det l?r inte dr?ja l?nge innan de meddelar andra imperietrupper”, noterade Conven. ”Och d? f?r vi ett helt litet krig i famnen”, tillade Conval. Thor visste att de hade r?tt, och att det var en risk de inte kunde ta. ”O’Connor”, sa Thor. ”Du ?r den tr?ffs?kraste av oss. Jag har sett dig tr?ffa mitt i prick p? femtio meters h?ll. Ser du honom d?r i f?ren? Vi f?r bara en chans till det h?r. Klarar du det?” O’Connor nickade sammanbitet, med ?gonen f?stade p? imperiesoldaterna. Han str?ckte sig m?lmedvetet efter b?gen ?ver axeln, lyfte den, satte en pil till str?ngen och stod redo. Alla s?g p? Thor som sj?lv k?nde sig redo att ge ordern. ”O’Connor skjuter p? min signal. Samtidigt s?tter vi andra av mot dem d?r nedanf?r. Alla vi andra anv?nder kastvapen n?r vi n?rmat oss. F?rs?k komma s? n?ra som m?jligt.” Thor gjorde ett tecken med handen, och pl?tsligt hade O’Connor sl?ppt str?ngen. Pilen sk?t genom luften med ett vinande l?te. Tr?ffen var perfekt och pilspetsen satte sig i hj?rtat p? imperiesoldaten i f?ren av skeppet. Soldaten blev st?ende en stund med uppsp?rrade ?gon, som om han inte f?rst?tt vad som h?nt, och sedan kastade han armarna ?t sidan och f?ll huvudstupa fram?t, i ett svanhopp som slutade platt p? stranden vid de andra soldaternas f?tter. Sanden f?rgades r?d. Thor och de andra anf?ll, som ett v?loljat maskineri d?r varje del var synkroniserad med de andra. Ljudet av hovar i galopp gick inte att d?lja och de sex soldaterna v?nde sig om. Soldaterna kastade sig upp p? sina egna h?star och red f?r att m?ta dem i mitten. Men Thor och hans mannar hade fortfarande ?verraskningsmomentet p? sin sida. Thor str?ckte p? sig och kastade en sten med slungan som p? tjugo meters h?ll tr?ffade i tinningen p? en soldat som var p? v?g upp p? h?sten. Han f?ll av igen, d?d och med t?mmarna fortfarande i sina h?nder. N?r de kommit n?rmare kastade Reece sin yxa, Elden sitt spjut och tvillingarna sina dolkar. Sanden var oj?mn och h?starna halkade fram vilket gjorde det sv?rare ?n vanligt att kasta. Reece yxa n?dde sitt m?l och d?dade en, men de andra missade. D? ?terstod fyra. Ledaren l?sgjorde sig fr?n gruppen och satte av mot Reece som var obev?pnad eftersom han just kastat sin yxa men ?nnu inte hunnit dra sitt sv?rd. Reece st?lsatte sig, men i sista sekund hade Krohn kastat sig fram och bitit soldatens h?st i benet. H?sten rasade ihop och ryttaren f?ll till marken s? att Reece r?ddades i sista sekund. Reece drog sv?rdet, stack och dr?pte soldaten innan han hunnit komma p? f?tter. D? ?terstod tre. En av dem var p? v?g mot Elden med en yxa som han svingade mot huvudet. Elden blockerade med sk?lden och svingade i samma r?relse sitt sv?rd och h?gg yxskaftet itu. Sedan slog Elden till med sin sk?ld, med en tr?ff p? sidan av angriparens skalle s? att han slogs av h?sten. En annan soldat drog ett stridsgissel fr?n h?ften och svingade snabbt den l?nga kedjans spikf?rsedda ?nde mot O’Connor. Det gick f?r snabbt f?r att O’Connor skulle hinna reagera. Thor s?g vad som h?ll p? att h?nda och rusade fram till sin v?ns sida och h?gg med sv?rdet mot stridsgisslets kedja. Det h?rdes ett ot?ckt ljud av sv?rd som h?gg genom j?rn. Thor h?pnade ?ver sk?rpan i klingan. Spikklotet fl?g iv?g utan att skada n?gon och landade i sanden. Det r?ddade O’Connors liv. D? red Conval fram och st?tte ett spjut i soldaten och dr?pte honom. Den siste av imperiesoldaterna ins?g att han var i ett desperat underl?ge. Han v?nde om med skr?ck i ?gonen och galopperade bort ?ver stranden med djupa hovsp?r efter sig i sanden. Alla siktade nu in sig p? den flyende soldaten. Thor kastade en sten med slungan, O’Connor h?jde b?gen och sk?t och Reece kastade ett spjut. Men soldatens h?st sj?nk ned i sanden och fick honom att rida alltf?r ober?kneligt, och alla missade. Elden drog sitt sv?rd och Thor s?g att han skulle till att rida efter honom. Thor str?ckte fram en hand och manade honom att stanna. ”L?t bli!”, ropade Thor. Elden v?nde sig om och s?g p? honom. ”Om han f?r leva kommer han att skicka fler efter oss!”, protesterade Elden. Thor v?nde sig och s?g p? b?ten, och han visste att det skulle ta v?rdefull tid att jaga ikapp soldaten – tid de inte hade r?d att f?rlora. ”Imperiet kommer hur som helst att komma efter oss”, sa Thor. ”Vi har ingen tid att f?rlora. Det viktigaste just nu ?r att vi kommer h?rifr?n. Till skeppet!” Framme vid skeppet satt de av h?starna, och Thor b?rjade t?mma sina sadelv?skor p? proviant och de andra gjorde som han. De fyllde p? med vapen och s?ckar med mat och vatten. Vem visste hur l?ng tid resan skulle ta, hur l?nge det skulle dr?ja tills de s?g land igen – om de ?verhuvudtaget skulle se land igen. Thor stuvade ocks? in mat till Krohn. De kastade upp s?ckarna ?ver relingen p? b?ten och de landade med dunsar uppe p? d?cket. Thor grep tag i det tjocka knutade rep som h?ngde ?ver sidan p? b?ten. Det grova repet skar in i h?nderna n?r han drog f?r att pr?va det. S? lade han Krohn ?ver axlarna och b?rjade dra sig upp mot d?ck. Tyngden var en verklig pr?vning musklerna och Krohn gn?llde honom i ?rat och kl?ngde fast med sina skarpa klor. Snart var Thor ?ver relingen och Krohn hoppade av p? d?cket – och de andra kom inte l?ngt efter. Thor tittade ned p? h?starna som stod kvar p? stranden och tittade tillbaks p? honom, som om de inv?ntade sina order. ”Och vad blir det av dem?”, fr?gade Reece som kommit fram och st?llt sig vid hans sida. Thor v?nde sig och granskade skeppet. Det var kanske sju meter l?ngt och mindre ?n h?lften s? brett. Det var stort nog f?r dem, men inte f?r deras h?star. Om de f?rs?kte ta med dem s? kunde h?starna trampa s?nder tr?et och skada b?ten. De var tvungna att l?mna dem kvar. ”Vi har inget val”, sa Thor och tittade l?ngtansfullt ned p? dem. ”Vi f?r lov att hitta nya.” O’Connor lutade sig ?ver r?cket. ”De ?r klyftiga h?star”, sa han. ”Jag har tr?nat dem v?l. De ?terv?nder hem p? mitt kommando.” O’Connor visslade h?gt. P? en g?ng v?nde h?starna om och rusade iv?g, i full galopp ?ver sanden och in i skogen igen, p? v?g tillbaka till Ringen. Thor v?nde sig och s?g p? sina vapenbr?der, p? skeppet och p? havet framf?r dem. Nu var de strandsatta, utan h?star och utan annat val ?n att forts?tta fram?t. Deras verkliga bel?genhet b?rjade g? upp f?r honom. De var helt ensamma, utan annat ?n den h?r b?ten och p? v?g att l?mna Ringens kust f?r gott. Nu fanns ingen ?terv?ndo. ”Och hur ?r det t?nkt att vi ska f? den h?r b?ten i vattnet?”, fr?gade Conval, och alla tittade de n?gra meter ned l?ngs skrovet. En liten del av b?ten l?g i Tartuviska havets kluckande v?gor, men st?rre delen satt fast i sanden. ”H?r borta!”, sa Conven. De skyndade bort till andra sidan, d?r en tjock j?rnkedja dinglade ?ver kanten och slutade i ett v?ldigt j?rnklot som l?g i sanden. Conven b?jde sig och slet i kedjan. Han drog och st?nade men kunde inte rubba klotet. ”Det ?r f?r tungt”, grymtade han. Conval och Thor skyndade fram och hj?lpte till, och de tre tillsammans h?ll i kedjan och drog. Thor chockerades ?ver hur tung den var. Till och med n?r de var tre som drog rubbade de den inte mer ?n n?gra centimeter. Till sist sl?ppte de taget s? att den f?ll tillbaks i sanden igen. ”L?t mig hj?lpa till”, sa Elden och klev fram. Elden tornade upp sig ?ver dem med sin v?ldiga kroppshydda, och han b?jde sig, drog i kedjan och lyckades p? egen hand lyfta upp klotet i luften. Thor h?pnade. Alla kastade sig fram och slet tillsammans och lyckades f? upp klotet n?gra decimeter i taget. Till sist hade de ?ntligen f?tt det ?ver relingen och p? d?ck. B?ten b?rjade r?ra p? sig och gunga lite i v?gorna, men den satt fortfarande fast i sanden. ”P?larna!”, sa Reece. Thor v?nde sig om och s?g tv? tr?p?lar, n?stan sju meter l?nga, som satt surrade l?ngs sidorna p? b?ten, och han ins?g vad de var till f?r. Han sprang fram med Reece och tog tag i en, medan Conval och Conven tog den andra. ”N?r vi knuffar iv?g oss”, skrek Thor, ”s? hissar ni andra segel!” De lutade sig fram, tryckte p?larna i marken och knuffade av alla krafter. Thor st?nade av anstr?ngningen. L?ngsamt b?rjade b?ten r?ra sig, bara en liten aning. Och samtidigt sprang Elden och O’Connor till b?tens mitt och drog i linorna f?r att hissa seglen, m?dosamt och n?gra decimeter i taget. Lyckligtvis bl?ste stark bris, och samtidigt som Thor och de andra tryckte och pressade mot stranden f?r att f? den f?rv?nansv?rt tunga b?ten att r?ra sig s? steg seglen h?gre och b?rjade f?ngas av vinden. ?ntligen gungade b?ten till under deras f?tter och gled ut p? vattnet, guppande och viktl?s. Thors axlar skakade av anstr?ngningen, Elden och O’Connor hissade seglen till toppen av masten, och snart gled de ut p? havet. De ropade alla av triumf och satte tillbaks st?rarna p? sina platser och sprang fram och hj?lpte Elden och O’Connor att f?sta linorna. Krohn gl?fste intill dem i upphetsningen. B?ten drev nu planl?st och Thor skyndade fram till rodret med O’Connor vid sidan. ”Vill du ta rodret?”, fr?gade han O’Connor. O’Connor flinade brett. ”Sj?lvklart vill jag det.” De b?rjade f? upp farten och gled fram ?ver Tartuviskans gula v?gor med vinden i ryggen. ?ntligen r?rde de p? sig och Thor drog efter andan. De var p? v?g. Thor gick fram till f?ren, med Reece vid sidan, och Krohn kom fram mellan dem och lutade sig mot Thors ben och fick sin mjuka, vita p?ls klappad. Krohn lutade sig fram och slickade honom, och Thor str?ckte sig efter en s?ck och drog fram ett stycke k?tt som han snabbt nafsade ?t sig. Thor tittade ut ?ver det v?ldiga hav som l?g framf?r dem. Den fj?rran horisonten fl?ckades av svarta imperieskepp som helt s?kert var p? v?g mot McClouds sida av Ringen. Det var tur att de var distraherade och knappast kunde vara p? utkik efter en ensam b?t p? v?g mot deras territorium. Himlen var klar, vinden bl?ste starkt i ryggen och de b?rjade f? upp farten. Thor s?g sig omkring och undrade vad som l?g framf?r dem. Hur l?nge skulle det dr?ja innan de n?dde Imperiets l?nder, och vad skulle v?nta dem d?r? Han undrade hur de skulle kunna hitta sv?rdet, och hur allt skulle sluta. Han visste att de hade oddsen mot sig, men ?nd? k?nde han sig upprymd ?ver att ?ntligen vara p? v?g, lycklig ?ver att de klarat sig s? l?ngt och ivrig att ?terh?mta sv?rdet. ”Vad h?nder om det inte ?r d?r?”, fr?gade Reece. Thor v?nde sig om och s?g p? honom. ”Sv?rdet”, f?rtydligade Reece. ”Vad h?nder om det inte ?r d?r? Eller om det ?r f?rsvunnet? Eller f?rst?rt? Eller om vi helt enkelt inte lycks hitta det? Imperiet ?r ju trots allt j?ttelikt.” ”Eller om Imperiet lyckas lista ut hur det anv?nds?”, fr?gade Elden med sin djupa r?st sedan han kommit fram och st?llt sig bredvid dem. ”Eller om vi hittar det men inte lyckas ta det med oss?”, fr?gade Conven. D?r stod de allihop, nedslagna av vad som l?g framf?r dem och ett helt hav av obesvarade fr?gor. Den h?r resan var vansinne. Thor visste det. Vansinne. KAPITEL FYRA Gareth stegade fram ?ver stengolvet i sin fars arbetsrum – en liten kammare h?gst upp i slottet som hans far hade ?lskat – och slet rummet s?nder och samman, bit f?r bit. Gareth klev fr?n bokhylla till bokhylla, slog ner v?rdefulla gamla volymer – l?derband som funnits i familjen i ?rhundraden – och slet upp bokryggarna och rev sidorna i bitar. Pappersbitarna f?ll som sn?flingor ?ver huvudet p? honom och fastnade p? kl?derna och i dreglet som rann ?ver hans haka. Han var fast besluten att f?rst?ra allt, ned till minsta lilla bit av den h?r platsen som hans far tyckt om, en bok i taget. Gareth skyndade fram till ett h?rnbord och fick tag i vad som var kvar av opiumpipan. Han h?ll med skakande h?nder och s?g h?rt p? pipan. Han beh?vde den nu, mer ?n n?gonsin. Han var sv?rt beroende och r?kte s? mycket han kunde, allt f?r att st?nga ute bilderna av fadern som hems?kt honom i dr?mmarna, och nu ocks? kom n?r han var vaken. N?r Gareth st?llde ned pipan s?g han fadern st? d?r framf?r sig, som en ruttnande kropp. Varje g?ng han s?g den var den ?nnu mer s?nderfallen, och redan nu mer skelett ?n k?tt. Gareth v?nde sig bort fr?n den ohyggliga synen. F?rst hade Gareth f?rs?kt angripa synerna n?r de kom – men han hade l?rt sig att det inte hj?lpte. S? nu v?nde han bara bort blicken. St?ndigt tittade han bort. Varje g?ng var det samma sak: fadern med rostig krona p? huvudet, ?ppet gap, blicken full av f?rakt och ett anklagande finger pekande mot honom. Gareth kunde se det, i den d?r ohyggliga blicken s?g han att hans egna dagar var r?knade, att det bara var en tidsfr?ga tills han sj?lv skulle f?renas med fadern i d?den. Det fanns inget han avskydde mer ?n att se sin far s? d?r. Mordet p? fadern borde i alla fall ha f?rt det goda med sig att han inte skulle beh?va se honom igen. Men nu, ironiskt nog, s? s?g han honom oftare ?n n?gonsin. Gareth v?nde sig om och kastade opiumpipan mot uppenbarelsen, i hopp om att om han bara kastade snabbt nog s? skulle den verkligen tr?ffa. Men pipan fl?g genom luften och slog in i v?gen och splittrades. Hans far bara stod d?r och s?g bistert p? honom. ”Drogerna kan inte hj?lpa dig nu”, bannade hans far. Gareth stod inte ut l?ngre. Han rusad mot uppenbarelsen med utstr?ckta h?nder, kastade sig fram f?r att kl?sa den i ansiktet. Men som alltid famlade han bara i tomma luften, och den h?r g?ngen fick det honom att stappla fram och falla ?ver faderns bord, som v?lte och f?ll tillsammans med honom med ett brak i golvet. Gareth tappade andan och v?ltrade runt p? golvet. N?r han tittade upp s?g han att han skurit sig i armen. Blodet droppade nedf?r skjortan, och n?r han tittade efter s?g han att han fortfarande bar samma underskjorta som han sovit med i flera dagar. Faktum var att han inte bytt p? veckor. Han tittade bort mot sin egen spegelbild och s?g att h?ret stod p? ?nda. Han s?g ut som en verklig fl?buse. En del av honom kunde knappt tro att han sjunkit s? l?gt. Men en annan brydde sig inte l?ngre. Det enda som fanns kvar av honom var en brinnande lust att f?rst?ra – att f?rst?ra alla sp?r som fanns kvar av hans far. Han ville j?mna slottet med marken, och hela Kungsg?rd med det. Det skulle bli h?mnden f?r hur han behandlats som barn. Minnena satt instuckna i sj?len p? honom, som en tagg han inte kunde dra ut. D?rren till faderns arbetsrum ?ppnades p? vid gavel och en av Gareths tj?nare rusade in med skr?ckslagen min. ”Herre”, sa tj?naren. ”Jag h?rde ett brak. ?r allt som det ska? Herre, ni bl?der ju!” Gareth s?g upp p? pojken med hat i blicken. Han f?rs?kte komma upp p? f?tter och fara ut mot honom, men halkade p? n?got och f?ll i golvet igen, fortfarande yr av det sista opiumruset. ”Herre, l?t mig hj?lpa!” Pojken rusade fram och grep tag i Gareths arm, som blivit s? tunn att den nu bara var skinn och ben. Men Gareth hade ?nnu lite krafter kvar, och n?r pojken r?rde armen knuffade han bort honom ?ver rummet. ”R?r mig igen s? l?ter jag sk?ra h?nderna av dig”, v?ste han. Pojken backade skr?ckslagen undan. Samtidigt kom ?nnu en tj?nare in i rummet, ?tf?ljd av en ?ldre man som var vagt bekant f?r Gareth. N?gonstans i bakhuvudet visste han vem det var, men just nu kunde han bara inte minnas. ”Herre”, h?rdes en ?ldrig, raspig st?mma. ”Vi har v?ntat p? er i r?dssalen redan en halv dag. R?dets medlemmar kan inte v?nta l?nge till. De har br?dskande nyheter som m?ste delas med er innan dagen ?r ?ver. Kommer ni?” Gareth kisade med ?gonen mot mannen i ett f?rs?k att f? en klar bild av honom. Han hade ett vagt minne av att den mannen tj?nat under hans far. R?dssalen… M?tet… Allt bara snurrade runt i huvudet p? honom. ”Vem ?r du?”, fr?gade Gareth. ”Herre, jag ?r Aberthol, en av er fars betrodda r?dgivare”, sa han och tog ett steg n?rmare. L?ngsamt b?rjade det klarna. Aberthol. R?det. M?tet. Det susade mellan ?ronen p? honom och huvudet v?rkte fruktansv?rt. Han ville bara f? vara ifred. ”L?mna mig”, sn?ste han. ”Jag kommer.” Aberthol nickade och skyndade ut ur rummet, ?tf?ljd av tj?naren som st?ngde d?rren efter sig. Gareth stod kvar p? kn? med huvudet i h?nderna. Han f?rs?kte t?nka, f?rs?kte minnas. Det var bara f?r mycket alltsammans. Och l?ngsamt b?rjade det komma tillbaks till honom i sm? fragment. Sk?lden l?g nere. Imperiet hade g?tt till anfall. Halva hovet hade l?mnat honom… lett bort av hans syster, till Silesia. Gwendolyn… S? var det. Det var det han f?rs?kt komma ih?g. Gwendolyn. Han hatade henne med en gl?d som var fullkomligt obeskrivlig. Nu mer ?n n?gonsin ville han ha d?d p? henne. Han m?ste f? d?d p? henne. Alla hans bekymmer i v?rlden – allt var hennes fel. Han skulle finna ett s?tt att ge igen, om han s? skulle d? p? kuppen. Och d?refter skulle han dr?pa resten av sina syskon. Tanken fick honom att m? lite b?ttre. Med en oerh?rd kraftanstr?ngning k?mpade han sig upp p? f?tter, stapplade bort genom kammaren och v?lte ett litet bord p? v?gen. N?r han n?rmat sig d?rren fick han syn p? en alabasterbyst som f?rest?llde hans far, en skulptur som fadern hade ?lskat. Han b?jde sig fram, grep statyn runt huvudet och sl?ngde den i v?ggen. Bysten sprack i tusen bitar och Gareth log f?r f?rsta g?ngen den dagen. Kanske skulle den h?r dagen trots allt inte bli s? illa. * Gareth struttade in i r?dssalen omgiven av flera tj?nare. Han sm?llde upp de stora ekd?rrarna med handflatan och fick alla i salen att hoppa till n?r han kom. Alla st?llde sig snabbt i givakt. I vanliga fall skulle Gareth f? viss tillfredst?llelse av alltsamman, men den h?r dagen hade han annat i tankarna. Han k?nde sig hems?kt av sin fars v?lnad och gl?dde av raseri mot sin syster. K?nslorna virvlade runt i br?stet p? honom och han t?nkte l?ta det g? ut ?ver v?rlden. Gareth snubblade fram i opiumdimmorna genom den stora salen, p? v?g genom mittg?ngen upp mot tronen och f?rbi m?ngder av r?dm?n som steg ur hans v?g. Fler hade kommit till hovet. En m?rklig, nerv?s energi l?g i luften och fler och fler tycktes str?mma till efter nyheten om att halva Kungsg?rd gett sig av och att kraftsk?lden l?g nere. Det var som om alla som fanns kvar nu kommit f?r att f? svar. Gareth hade sj?lvfallet inga svar att ge. N?r han svassade upp f?r elfenbenstrappan till faderns tron s?g han Lord Kultin t?lmodigt p? post bakom den. Legosoldaten och hans trupp var de enda kvar i hovet som han kunde lita p?. Intill honom stod ett dussintal av hans k?mpar, tysta och med h?nderna p? sv?rden, redo att k?mpa till d?den f?r Gareth. Det var det enda som fortfarande gav honom tr?st. Gareth satt p? tronen och blickade ut ?ver salen. D?r var s? m?nga ansikten, n?gra som han k?nde igen men andra nya. Han litade inte p? n?gon av dem. Var dag gjorde han nya utrensningar fr?n hovet. Han hade redan s?nt s? m?nga till h?lorna, och ?nnu fler till b?deln. Det gick inte en dag utan att han l?t d?da minst en handfull. Han uppfattade det som klok politik. Det h?ll folk p? t? och f?rhindrade kuppf?rs?k. Salen var tyst, alla stirrade som bed?vade p? honom. De s?g f?r skr?ckslagna ut f?r att tala. Vilket var precis vad han ?nskade. Inget var s? tillfredsst?llande som att f? unders?tarna att darra av skr?ck. Till sist steg Aberthol fram. K?ppen ekade mot stengolvet och han klarade strupen. ”Herre”, b?rjade han med sin urgamla st?mma. ”Kungsg?rd befinner sig i ett tillst?nd av stor oreda. Jag vet inte vilka av nyheterna som ?nnu har n?tt er. Sk?lden ?r nere, och Gwendolyn har l?mnat Kungsg?rd, och med henne gick Kolk, Brom, Kendrick, Atme, Silvergardet – och h?lften av er arm?. De som ?r kvar h?r v?nder sig till er f?r v?gledning och f?r att f? veta vad vi ska g?ra nu. Folket vill ha svar min herre.” ”D?rtill”, sa en annan r?dsmedlem som Gareth vagt k?nde igen, ”s? har nyheten n?tt oss att Klyftan redan ?verkorsats. Enligt ryktet s? har Andronicus invaderat McClouds sida av ringen med sin miljonh?vdade h?r.” En uppr?rd fl?mtning spred sig genom salen. M?ngder av modiga krigare viskade till varandra. Skr?ck och panikk?nslor spred sig som en l?peld. ”Det kan inte vara sant!”, ropade en av soldaterna. ”Men det ?r sant!”, vidh?ll r?dmannen. ”D? ?r allt hopp f?rbi!”, ropade en annan soldat. ”Om McClouds har besegrats s? kommer Imperiet snart till Kungsg?rd. Det finns inga m?jligheter att h?lla dem st?ngna.” ”Vi blir tvungna att diskutera olika villkor f?r kapitulation, herre”, sa Aberthol till Gareth. ”Kapitulation!?”, ropade en annan. ”Vi kapitulerar aldrig!” ”Om vi inte g?r det”, ropade ?nnu en soldat, ”blir vi krossade. Hur ska vi kunna h?lla st?nd mot en miljon man?” Uppr?rt mummel br?t ut i salen och soldater och r?dm?n gr?lade med varandra i kaoset. R?dets ordf?rande sm?llde sin j?rnstav i stengolvet och skrek: ”TILL SAKEN!” L?ngsamt blev det tyst i salen. Alla v?nde sig och s?g p? honom. ”Det h?r ?r saker f?r kungen att besluta, inte f?r oss”, sa en av r?dm?nnen. ”Gareth ?r v?r lagliga kung, och det ?r inte upp till oss att diskutera villkor f?r kapitulation – eller om vi ?verhuvudtaget ska kapitulera.” Alla v?nde sig mot Gareth. ”Herre”, sa Aberthol med matthet i r?sten. ”Hur anser ni att vi ska hantera imperiearm?n?” Det blev d?dstyst i salen. Gareth blev sittande och stirrade ned mot m?nnen. Han ville svara. Men det blev allt sv?rare f?r honom att t?nka klart. Han bara h?rde sin fars r?st i huvudet som skrek ?t honom som n?r han var barn. Det gjorde honom tokig och r?sten ville inte f?rsvinna. Gareth str?ckte en arm och skrapade om och om igen p? tronens armst?d av tr?. Det skrapande ljudet av fingernaglarna var det enda som h?rdes i salen. R?dm?nnen utv?xlade oroliga blickar. ”Herre”, fordrade en annan r?dman, ”om ni v?ljer att inte kapitulera s? m?ste vi omg?ende b?rja f?rst?rka Kungsg?rds bef?stningar. Vi m?ste s?kra alla ing?ngar, alla v?gar och portar. Vi m?ste inkalla alla soldater, f?rbereda f?rsvaret. Vi m?ste bereda oss p? en bel?gring, ransonera maten och skydda inv?narna. Det ?r mycket att g?ra. Jag ber er, herre, ge oss er befallning. S?g vad vi ska g?ra.” ?terigen f?ll tystnaden i salen och allas ?gon v?ndes mot Gareth. Till sist lyfte han hakan och blickade ut i salen. ”Vi ska inte k?mpa mot Imperiet”, f?rklarade han. ”Och inte heller ska vi kapitulera.” Alla i salen s?g f?rvirrat p? varandra. ”S? vad ?r det i ska g?ra, herre?”, fr?gade Aberthol. Gareth klarade strupen. ”Vi ska d?da Gwendolyn!”, f?rkunnade han. ”Det ?r det enda som betyder n?got nu.” En bed?vande tystnad f?ljde. ”Gwendolyn?”, ropade sedan en av r?dm?nnen f?rv?nat, samtidigt som ett f?rv?nat mummel spred sig. ”Vi ska s?nda alla styrkor efter henne och slakta b?de henne och alla som f?ljt henne innan de n?tt fram till Silesia”, tillk?nnagav Gareth. ”Men herre, hur kan det hj?lpa oss?”, ropade en annan r?dman. ”Om vi ger oss av f?r att angripa henne s? inneb?r det att v?ra styrkor ligger oskyddade. De kommer att omringas och slaktas av Imperiet.” ”Det skulle ocks? l?mna Kungsg?rd utan f?rsvarare!”, ropade en annan. ”Om vi inte kapitulerar s? m?ste vi genast f?rst?rka Kungsg?rd!” M?nga av m?nnen ropade till bifall. Gareth v?nde sig och gav r?dmannen en kall blick. ”Varenda man ska anv?ndas till att dr?pa min syster!”, sa han hotfullt. ”Vi ska inte undvara en enda!” Det blev tyst i salen och en r?dman sk?t tillbaks sin stol s? att den skrapade mot stengolvet och reste sig upp. ”Jag t?nker inte st? vid sidan av och se p? n?r ni driver Kungsg?rd i f?rd?rvet bara f?r att tillfredsst?lla era tv?ngstankar. Jag, f?r min del, st?r inte p? er sida.” ”Och inte heller jag!”, upprepade h?lften av m?nnen i salen. Gareth k?nde hur han kokade av ilska, och han skulle just st?lla sig upp n?r pl?tsligt d?rrarna till salen slogs upp och bef?lhavaren ?ver den kvarvarande arm?n rusade in. Alla ?gon v?ndes mot honom. I armarna sl?pade han en man, en orakad buse med flottigt h?r och bundna h?nder. Han sl?pade mannen ?nda till mitten av salen och stannade framf?r kungen. ”Herre”, sa bef?lhavaren bistert. ”Sex tjuvar avr?ttades f?r st?lden av ?dessv?rdet. Den h?r mannen ?r den sjunde, han som kom undan. Han ber?ttar den mest ofattbara historia om vad som h?nde.” ”Tala!”, uppmanade bef?lhavaren och skakade skurken. Busen s?g sig nerv?st ?t alla h?ll och det flottiga h?ret klistrade sig mot kinderna. Till sist skrek han ut: ”Vi befalldes att stj?la sv?rdet!” Ett uppr?rt mummel gick genom salen. ”Vi var nitton fr?n b?rjan!”, fortsatte busen. ”Ett dussin av oss skulle ta det med, i skydd av m?rkret och ?ver bron vid Klyftan och bort i Vildlanden. De g?mde det i en vagn och eskorterade det ?ver bron s? att inga av soldaterna som stod vakt skulle f?rst? vad det var. Vi sju som var kvar hade order om att stanna kvar efter st?lden. Vi fick h?ra att vi skulle f?ngslas, men bara p? l?tsas, och att vi sedan skulle sl?ppas fria. Ist?llet avr?ttades alla mina kamrater, och det skulle jag ocks? ha blivit om jag inte lyckats fly.” Uppr?rda r?ste h?jdes runtom i salen. ”Och vart skulle de f?ra sv?rdet?”, fordrade bef?lhavaren. ”Jag vet inte. Till n?gonstans l?ngt inne i Imperiet.” ”Och vem befallde n?got s?dant?” ”Han!”, sa busen och pekade pl?tsligt ett benigt finger mot Gareth. ”V?r kung! Han befallde oss att g?ra det!” Ett v?ldsamt, f?rf?rat mummel spred sig i salen och folk ropade, tills en r?dman till slut slog flera g?nger med sin j?rnstav och skrek ?t folk att vara tysta. Det blev n?got tystare, men inte helt. Gareth som redan skakade av skr?ck och ilska reste sig nu l?ngsamt fr?n tronen. Alla tystnade och s?g mot honom. Han gick ett steg i taget nedf?r elfenbenstrappan. Fotstegen ekade i tystnaden som l?g s? t?t att man kunnat sk?ra den med kniv. Han gick genom salen tills han till sist kom fram till busen. Han gav honom en kall blick, p? bara en halvmeters avst?nd och mannen vred sig i bef?lhavarens grepp och s?g sig vilt omkring. ”Tjuvar och l?gnare vet vi hur man tar hand om i mitt rike”, sa Gareth lent. Pl?tsligt drog han en dolk fr?n h?ften och stack den i skurkens hj?rta. Mannen skrek av sm?rtan s? att ?gonen stod ut ur h?lorna, och sedan f?ll han d?d till golvet. Bef?lhavaren s?g bistert p? Gareth. ”Ni har just m?rdat en som vittnade mot er”, sa bef?lhavaren. ”Inser ni inte att det bara f?rst?rker misstanken om att ni ?r skyldig?” ”Vilket vittne?”, fr?gade Gareth med ett leende. ”D?da m?n talar inte.” Bef?lhavaren blev r?d i ansiktet. ”Om ni kanske har gl?mt det s? f?r jag bef?l ?ver h?lften av arm?n. Jag t?nker inte h?llas f?r en f?ne. Fr?n era handlingar kan jag inte annat ?n anta att ni verkligen ?r skyldig till det brott som han anklagade er f?r. D?rf?r ?r varken jag eller min h?r l?ngre i er tj?nst. Faktum ?r att jag tar er i f?rvar, f?r f?rr?deri mot Ringen!” Bef?lhavaren nickade till sina m?n, och flera drog p? en g?ng sina sv?rd och steg fram f?r att arrestera Gareth. Men Lord Kultin klev fram med dubbelt s? m?nga av sina egna m?n, alla med dragna sv?rd bakom Gareth. D?r blev de st?ende, mitt emot bef?lhavarens soldater och bakom Gareth. Gareth log segervisst mot bef?lhavaren. Han visste att bef?lhavarens styrka var underl?gsen hans egen. ”Jag ska inte s?ttas i n?got f?rvar”, sn?ste Gareth. ”Och allra minst av din hand. Ta dina m?n och l?mna mitt hov – eller k?nn p? min egen vaktstyrkas vrede.” Efter flera sp?nda sekunder v?nde bef?lhavaren om med en gest till sina mannar, och de backade vaksamt ut ur salen med dragna vapen. ”L?t det bli k?nt”, dundrade bef?lhavaren, ”att fr?n den h?r dagen ?r vi inte l?ngre i din tj?nst! Du f?r m?ta imperiearm?n p? egen hand. Jag hoppas att de kommer att behandla dig v?l. B?ttre ?n du behandlade din far!” Soldaterna stormade ut ur salen med skr?llande rustningar. Ett dussintal r?dm?n, tj?nare och adelsm?n stod kvar i tystnad och viskade till varandra. ”L?mna mig!”, skrek Gareth. ”ALLESAMMANS UT!” Alla, inklusive Gareths vaktstyrka stegade ut ur salen. Bara en var kvar, dr?jande en stund efter de andra. Lord Kultin. Det var bara han och Gareth, ensamma i salen. Han steg fram till Gareth och stannade n?gon meter bort och s?g granskande honom, som om han v?gde honom med blicken. Som vanligt r?jde hans ansikte inga k?nslor. Det var en legosoldats ansikte. ”Jag bryr mig inte om vad du gjort eller varf?r”, b?rjade han med sin dova, hesa st?mma. ”Jag bryr mig inte om politik. Jag ?r en k?mpe. Det enda jag bryr mig om ?r de pengar du ger till mig och mina m?n.” Han v?ntade. ”Men jag vill ?nd? veta, bara f?r att stilla min personliga nyfikenhet: befallde du verkligen de d?r m?nnen att b?ra iv?g med sv?rdet?” Gareth s?g tillbaks p? mannen. Det var n?got i de d?r ?gonen han k?nde igen i sig sj?lv. Ocks? de var kalla, utan ?nger och redo att dra nytta av ett tillf?lle. ”Och om jag gjorde det?”, fr?gade Gareth till svar. Lord Kultin stirrade tillbaks en l?ng stund. ”Men varf?r?”, fr?gade han. Gareth s?g p? honom i tystnad. Kultins ?gon sp?rrades upp n?r han f?rstod. ”Eftersom du inte kunde lyfta sv?rdet s? skulle ingen annan g?ra det heller?”, fr?gade Kultin. ”?r det s? det ?r?” Han funderade ?ver vad det betydde. ”Men trots det”, tillade Kultin, ”s? var du naturligtvis medveten om att om att sk?lden skulle f?rsvinna och att vi skulle bli s?rbara f?r ett anfall om sv?rdet f?rsvann.” Kultin gjorde ?nnu st?rre ?gon. ”Du ville att vi skulle bli angripna, gjorde du inte? Det ?r n?got i dig som vill att Kungsg?rd ska f?rst?ras”, sa han och ins?g pl?tsligt alltsammans. Gareth log till svar. ”Det ?r inte alla platser”, sa Gareth l?ngsamt, ”som ?r t?nkta att vara f?r evigt.” KAPITEL FEM Gwendolyn marscherade omgiven av ett stort f?lje soldater, r?dgivare, tj?nare och r?dm?n. Hela Silvergardet och Legionen och halva Kungsg?rd var med p? f?rden – en hel stad p? marsch – p? v?g bort fr?n Kungsg?rd. Gwen var ?verv?ldigad av alla k?nslor. ? ena sidan var hon l?ttad ?ver att ?ntligen vara fri fr?n sin bror Gareth, utom hans r?ckh?ll och omgiven av p?litliga krigare som kunde skydda henne. Hon beh?vde inte frukta f?rr?deri eller att giftas bort mot sin vilja. Framf?rallt beh?vde hon inte ?gna varje vaken minut ?t att se sig ?ver axeln av r?dsla f?r l?nnm?rdare. Och hon k?nde sig b?de ?rad och ?dmjuk f?r att ha valts till att leda alla dessa m?nniskor. Alla f?ljde henne, p? v?g p? den l?nga marschen mot Silesia, som om hon var n?gon sorts profet. De s?g henne som h?rskare och de lade sina f?rhoppningar p? henne – det syntes i varje ?gonkast hon fick. Hon k?nde sig skyldig eftersom hon f?redragit att ?ran skulle ha g?tt till n?gon av hennes br?der – vem som helst, bara inte till henne. Men hon s?g ocks? hur det gav folket hopp att ha en r?ttvis ledare, och det gladde henne. Om hon nu kunde leva upp till den rollen, d? skulle hon ocks? g?ra det, s?rskilt i dessa sv?ra tider. Gwen t?nkte p? Thor, p? deras sorgsna avsked vid Klyftan. Det krossade n?stan hj?rtat i henne. Hon s?g honom framf?r sig, f?rsvinna in i dimman ?ver bron, mot en resa som med st?rsta s?kerhet skulle kosta honom livet. Det var ett tappert och hederv?rt f?rs?k – ett som hon inte kunde neka honom – och n?got som hon visste var n?dv?ndigt f?r Ringen. Men hon kunde ?nd? inte l?ta bli att fr?ga sig varf?r det n?dv?ndigtvis m?ste g?ras av just honom. Hon ?nskade att n?gon annan kunde ha gjort det, vem som helst. Nu mer ?n n?gonsin ville hon ha honom vid sin sida. I den h?r tiden av kaos och omv?lvningar, n?r hon l?mnats kvar med hans barn inom sig och ensam att styra – nu ville hon ha honom hos sig. Och mest av allt oroade hon sig. Hon kunde inte t?nka sig ett liv utan honom. Tanken fick henne att vilja gr?ta. Men Gwen tog ett djupt andetag och h?ll sig vid mod. Hon hade allas ?gon p? sig nu p? marsch med den enorma karavanen p? de dammiga v?garna norrut, p? v?g mot det fj?rran Silesia. Hon var ocks? i ett tillst?nd av chock, uppryckt fr?n sitt hemland. Hon kunde knappt fatta att den urgamla sk?lden nu l?g nere och att fienden tagit sig ?ver Klyftan. Rykten fr?n spioner l?ngt bort surrade om att Andronicus redan landstigit p? McClouds str?nder. Hon visste inte s?kert vad hon kunde lita p?. Hon hade sv?rt att tro att det kunnat g? s? fort – Andronicus var trots allt tvungen att skicka flottan hela v?gen ?ver havet. Om nu inte McCloud legat bakom sv?rdsst?lden och ordnat med sk?lden. Men hur? Hur hade han lyckats stj?la det, och vart hade han f?rt det? Gwen k?nde hur alla omkring henne var nedslagna, och hon kunde knappast klandra dem. Uppgivenheten l?g som ett lock ?ver gruppen, och det fanns goda sk?l till det. Utan sk?lden var de f?rsvarsl?sa. Det var bara en tidsfr?ga. Andronicus skulle invadera, om inte idag s? i morgon, eller dagen efter det. Och n?r han v?l gjorde det s? fanns inga m?jligheter att h?lla st?nd mot hans m?n. Snart skulle den h?r platsen, allt hon l?rt sig ?lska och bry sig om – alltihop skulle er?vras och alla hon ?lskade skulle d?das. De marscherade, men det var som om de marscherade mot d?den. Andronicus var inte h?r ?nnu, men det k?ndes som om de redan var f?ngna. Hon mindes n?gra ord fr?n sin far: besegra en h?rs hj?rta och slaget ?r vunnet. Gwen visste att det var upp till henne att inspirera dem alla och f? dem att k?nna trygghet och s?kerhet – kanske till och med optimism. Hon var fast besluten att g?ra det. Hon fick inte l?ta sin egen privata r?dsla och pessimism ta ?ver i en tid som den h?r. Och hon v?grade att tycka synd om sig sj?lv. Det h?r handlade inte l?ngre bara om henne, utan om alla dessa m?nniskor och deras liv och deras familjer. De beh?vde henne. De hade v?nt sig till henne f?r att f? hj?lp. Gwen t?nkte p? sin far och undrade vad han skulle ha gjort. Tanken p? honom fick henne att le. Han skulle ha beh?llit en sj?lvs?ker min alldeles oavsett l?get. Han hade alltid sagt ?t henne att hon kunde d?lja sin r?dsla bakom ilsket gormande, och n?r hon t?nkte p? honom slog det henne att han aldrig verkat r?dd. Inte en enda g?ng. Kanske var det bara teater, men i s?dana fall var det bra teater. Som ledare visste han att han alltid fanns i allas blickar och att det var just teater de beh?vde, kanske till och med mer ?n verkligt ledarskap. Han hade varit f?r osj?lvisk f?r att ge vika f?r sina privata r?dslor. Hon skulle l?ra sig av hans exempel. Hon skulle inte heller ge vika. Gwen s?g sig omkring och lade m?rke till Godfrey som gick bredvid henne, och att Illepra, helerskan, gick intill honom. De var mitt i ett samtal och Gwen hade m?rkt – det var tydligt – att de tyckte allt b?ttre om varandra sedan den dag Illepra r?ddat hans liv. Gwen l?ngtade efter sina andra syskon och ?nskade att de ocks? var d?r. Men Reece hade rest med Thor, Gareth hade hon naturligtvis f?rlorat f?r alltid och Kendrick var fortfarande n?gonstans ?sterut d?r han hj?lpte till att ?teruppbygga en fj?rran stad. Hon hade skickat en budb?rare efter honom – det var det f?rsta hon gjort – och hon bad att han skulle n?s i tid och att han skulle komma till henne i Silesia och hj?lpa till med f?rsvaret. ?tminstone tv? av hennes syskon, Kendrick och Godfrey, kunde finna en tillflyktsort i Silesia. D? ?terstod bara hennes ?ldsta syster, Luanda. Det var f?rsta g?ngen p? l?nge som Gwen t?nkt p? Luanda. Hon och storasystern hade alltid varit bittra rivaler och Gwen hade inte alls blivit f?rv?nad n?r Luanda tagit f?rsta m?jliga chans att ge sig av fr?n Kungsg?rd och gifta den d?r McCloud. Gwendolyn hade ?lskat henne och sett upp till henne n?r hon var liten. Men Luanda hade alltid bara t?vlat och inte ?terg?ldat k?rleken. Och efter ett tag hade Gwen slutat att ens f?rs?ka. Men ?nd? undrade hon nu och oroade sig. Vad hade det blivit av henne, nu n?r McClouds invaderats av Andronicus? Skulle hon d?das? Gwen ryste vid tanken. De var kanske rivaler, men de var trots allt ocks? systrar, och hon ville inte se henne d?d i f?rtid. Gwen t?nkte ocks? p? sin mor, som var den enda av familjen som nu var kvar d?r i Kungsg?rd med Gareth, och fortfarande i samma skick. Tanken fick henne att bli kall. Vad skulle h?nda om Kungsg?rd blev intaget? Skulle hennes mor slaktas? Gwen kunde inte annat ?n k?nna hur det liv som genom ?ren byggts upp omkring henne nu h?ll p? att kollapsa. Det k?ndes som bara ig?r, n?r det var h?gsommar och Luandas br?llop. Det hade varit en otrolig fest, Kungsg?rd hade varit fullt av ?verfl?d och hon och hennes familj hade firat tillsammans – och Ringen hade varit ointaglig. Det hade k?nts som att det skulle vara f?r evigt. Men nu hade allt fallit i bitar. Inget var som det en g?ng varit. En kall h?stvind friskade i och Gwen drog den bl? ylletr?jan n?rmare runt axlarna. H?sten hade varit kort det h?r ?ret. Vintern var redan p? v?g. Hon k?nde de iskalla vindarna som blev allt tyngre av fukt n?r de r?rde sig norrut l?ngs Klyftan. Himlen m?rknade tidigare p? kv?llen och vinden bar p? ett nytt l?te: vinterf?glarnas skrin, ljudet av de r?da och svarta gamar som cirklade l?gt ?ver marken i kylan. De kraxade oupph?rligt och ibland gick l?tet henne p? nerverna. Det var ljudet av annalkande d?d. Efter avskedet till Thor hade de fortsatt utefter Klyftan p? v?g norrut, en v?g som de visste ledde till v?stra Ringens v?stligaste stad – Silesia. Klyftans kusliga dimma v?ltrade sig in ?ver v?gen och slingrade sig runt Gwens fotleder. ”Det ?r inte l?ngt nu min fru”, h?rdes en r?st. Gwen tittade dit och s?g Srog st? d?r vid hennes sida, kl?dd i Silesias typiska r?da rustning och omgiven av ?tskilliga krigare, som ocks? de bar r?da ringbrynjor och st?vlar. Gwen var r?rd ?ver Srogs v?nlighet mot henne, och ?ver hans lojalitet mot minnet av hennes far, som f?tt honom att erbjuda Silesia som tillflyktsort. Hon visste inte vad hon och alla dessa m?nniskor annars skulle ha gjort. De skulle fortfarande ha varit fast i Kungsg?rd och i Gareths f?rr?diska h?nder. Srog var en av de mest hederv?rda herrem?n hon tr?ffat. Han hade tusentals soldater till sitt f?rfogande, och kontrollerade V?sterrikets starkaste f?ste. Srog hade inte beh?vt sv?ra trohet till n?gon. Men ?nd? hade han svurit trohet till hennes far. Maktbalansen hade alltid varit h?rfin. P? hennes farfars tid hade Silesia verkligen beh?vt Kungsg?rd. Det st?mde mindre bra p? hennes fars tid. Och nu, i hennes tid, s? st?mde det inte alls. Faktum var att nu, med sk?lden nere och Kungsg?rd i kaos, s? var det de som beh?vde Silesia. Visst hade hon Silverlegionen, de b?sta krigare som fanns att f?, och tusentals soldater – h?lften av Kungens arm? – hade hon ocks? med sig. Men Srog kunde likv?l ha gjort som de flesta andra herrar, och helt enkelt st?ngt sina portar och sk?tt sitt och de sina. Ist?llet hade han varit den som s?kt upp Gwen och svurit henne sin trohet, och han hade insisterat p? att de skulle komma till honom som g?ster. Det var en v?nlighet som hon var fast besluten att en dag betala tillbaks. Om de ?verlevde. ”Oroa dig inte”, svarade hon v?nligt och lade en hand p? han handled. ”Vi skulle g? till jordens slut om det var n?dv?ndigt f?r att n? fram till din stad. Vi har tur som f?r del av din godhet i denna sv?ra tid.” Srog log. Han var en medel?lders krigare med ett ansikte som f?tt alltf?r m?nga f?ror av strider, med r?dbrunt h?r, markerad haka och inget sk?gg. Srog var en man bland m?n, en verklig krigare och inte bara en herreman. ”F?r din far skulle jag g? genom eld”, svarade han. ”Det finns inget att tacka f?r. Det ?r en stor ?ra att f? ?terbetala vad jag ?r skyldig honom genom att tj?na hans dotter. Det var trots allt hans ?nskan att du skulle styra. S? n?r jag lyder dig, s? lyder jag honom.” ?ven Kolk och Brom marscherade i n?rheten av Gwen, och bakom dem h?rdes det eviga slamret av tusentals sporrar, sv?rd som sv?ngde i skidorna och sk?ldar som skrapade mot pansar. Det var en kakafoni av ov?sen, p? v?g l?ngre och l?ngre norrut l?ngs Klyftans kant. ”Min fru”, sa Kolk. ”Samvetet pl?gar mig. Vi borde inte ha l?tit Thor, Reece och de andra ge sig av sj?lva mot Imperiet. Fler av oss borde ha anm?lt sig att g? med dem. Skulden ?r min om det h?nder dem n?got.” ”Det var ett uppdrag de valde”, svarade Gwen. ”Det var ett ?rofullt uppdrag, och de som var menade att g? har g?tt. Skuldk?nslor tj?nar inget till.” ”Och vad h?nder om de inte ?terv?nder i tid med sv?rdet?”, fr?gade Srog. ”Det l?r inte dr?ja l?nge innan Andronicus h?r st?r inf?r v?ra portar.” ”D? blir det strid”, sa Gwen sj?lvs?kert, med s? mycket mod i r?sten som hon kunde och i hopp om att det skulle lugna de andra. Hon m?rkte att generalerna v?nde sig och s?g mot henne. ”Vi f?rsvarar oss till siste man”, fortsatte hon. ”Det blir ingen retr?tt och ingen kapitulation.” Hon anade att generalerna imponerats. Hon blev sj?lv imponerad av sin egen r?st och f?rv?nad ?ver styrkan som v?llde upp inom sig. Det var styrkan fr?n hennes far, fr?n sju generationer kungar av huset MacGil. De fortsatte marschen. V?gen b?jde snart av skarpt till v?nster, och n?r Gwen kom runt kr?ken blev hon st?ende mitt i steget, andl?s inf?r synen. Silesia. Gwen mindes att hennes far tagit med henne hit p? resa n?r hon var en liten flicka. Staden hade funnits med henne sedan dess i dr?mmarna, n?stan som en magisk plats. N?r hon nu s?g den igen, som vuxen kvinna, s? fick den henne fortfarande att tappa andan. Silesia var den m?rkligaste stad hon sett. Alla byggnader, alla bef?stningsverk, all sten i staden var samma urgamla, gl?nsande r?da. Silesias ?vre del reste sig h?g, lodr?t och full av br?stv?rn och spiror p? fastlandet, medan stadens l?gre del var huggen in i sidan av Klyftan. Klyftans virvlande dimmor gled in och ut ur staden och fick den r?da stenen att glittra i ljuset – och staden att se ut som om den var byggd bland molnen. Yttermurarna reste sig trettio meter, kr?nta av br?stv?rn och med rader av inre murar i ryggen. Hela staden var en f?stning. ?ven om en h?r p? n?got s?tt lyckades bryta igenom murarna s? skulle den fortfarande beh?va ta sig ned till stadens nedre delar, r?tt nedf?r klippv?ggarna, och k?mpa p? randen till sj?lva Klyftan. Det var en typ av strid som ingen invasionsarm? ?nskade utk?mpa. Och det var sk?let till att staden st?tt i tusen ?r. Hennes m?n stannade och gapade, och Gwen ins?g att ?ven de h?pnade. F?r f?rsta g?ngen p? l?nge k?nde Gwen ett visst hopp. P? den h?r platsen var de utom r?ckh?ll f?r Gareth. Det h?r var en plats de kunde f?rsvara. Det var en plats d?r hon kunde styra. Och kanske – bara kanske – fanns det hopp om att MacGils rike kunde resa sig ur askan igen. Srog stod d?r med h?nderna i h?fterna och s?g p? sin stad som om han s?g den f?r f?rsta g?ngen, med ?gon str?lande av stolthet. ”V?lkommen till Silesia.” KAPITEL SEX Thor ?ppnade ?gonen i gryningen och blickade ut ?ver havets mjukt rullande v?gor som sj?nk och steg till h?ga kullar, t?ckta av den f?rsta solens lena ljus. Tartuviska havets ljusgula vatten bl?nkte i morgondimmorna. B?ten guppade tyst i vattnet och det enda som h?rdes var v?gornas kluckande mot skrovet. Thor satte sig upp och s?g sig omkring. ?gonen var tunga av s?mn – faktum var att han aldrig k?nt sig s? tr?tt. De hade seglat i dagar och allt p? den h?r sidan v?rlden k?ndes annorlunda. Luften var s? tjock av fukt, och det var s? mycket varmare, det var som att andas in en st?ndig str?m av vatten. Det fick honom att k?nna sig sl?, med tunga armar och ben. Det var som om han kommit r?tt in i sommarhettan. Thor s?g sig omkring och m?rkte att v?nnerna, som vanligtvis var uppe f?re gryningen, alla l?g utslagna och sov p? d?ck. Till och med Krohn, som alltid var vaken, l?g och sov intill honom. Det t?ta, tropiska v?dret hade p?verkat dem allesammans. Ingen brydde sig ens l?ngre om att sk?ta rodret – det hade de gett upp redan tv? dagar tidigare. Det var inte l?nt: seglen stod i toppen av masten och pressades p? av v?stanvinden, och havets m?rkliga tidvatten drog skeppet i en och samma riktning. Det var som om de drogs mot en viss plats. Flera g?nger hade de f?rs?kt att styra undan och byta kurs – men det var meningsl?st. De hade gett upp, beredda att l?ta Tartuviska havet f?ra dem dit det ville. De hade ju ?nd? ingen aning om vart i Imperiet de skulle, t?nkte Thor. S? l?nge tidvattnen f?rde dem till torra land s? fick det duga. Krohn vaknade till, gn?llde lite och lutade sig fram och slickade Thor i ansiktet. Thor str?ckte sig efter s?cken, som nu n?stan var tom, och gav Krohn en av de f? bitar torkat k?tt som var kvar. Men till Thors f?rv?ning s? snappade Krohn inte ?t sig biten som vanligt. Ist?llet tittade han mot den tomma s?cken och sedan p? Thor med en menande blick. Han tvekade inf?r att ta maten, och Thor ins?g att Krohn inte ville ta hans sista bit. Thor blev r?rd av gesten, men han envisades och tryckte in biten i kamratens mun. Han visste att de snart skulle ha slut p? mat och bad att de nu var n?ra land. Han hade ingen aning om hur mycket l?ngre resan skulle vara. T?nk om det tog m?nader? Hur skulle de f? mat? Solen steg upp snabbt h?r och blev bl?ndande stark alldeles f?r tidigt, och Thor reste sig samtidigt som dimman drevs bort av hettan och gick fram mot f?ren. Han stod d?r p? det gungande d?cket och blickade ut ?ver dimman som uppl?stes. Han blinkade till och undrade om han s?g i syne, men l?ngt d?r borta vid horisonten syntes verkligen konturerna av avl?gset land. Pulsen slog snabbare i kroppen. Det var land. Land p? riktigt! Landet antog en m?rklig form n?r dimman l?ttade: tv? l?ngsmala halv?ar stack r?tt ut i havet, som spetsarna p? en h?gaffel. Thor tittade till v?nster och h?pnade ?ver att se tv? landtungor, en p? var sida om b?ten och inte mer ?n femtio meter bort. De s?gs r?tt in i en l?ng, smal vik. Thor visslade till och vapenbr?derna fr?n Legionen vaknade. De kom p? f?tter och skyndade fram till hans sida d?r han stod i f?ren och s?g ut. De tappade andan inf?r synen och blev st?ende: kuststr?ckan var den mest exotiska de n?gonsin sett, t?tt bevuxen av djungel och med h?ga tr?d som klamrade sig fast vid stranden, s? t?ta att det var om?jligt att se n?got bortom dem. Thor fick syn p? v?ldiga ormbunkar som lutade sig ?ver vattnet, s?kert tio meter h?ga, och tr?d i gult och purpur som str?ckte sig mot himlen. Fr?n alla h?ll h?rdes fr?mmande och p?tr?ngande l?ten av djur, f?glar och insekter, morranden, skrin och s?ng som han inte kunde placera. Thor svalde. Det k?ndes som om de var p? v?g in i ett ogenomtr?ngligt djurrike. Allt h?r k?ndes annorlunda. Luften luktade annorlunda, fr?mmande. Inget p?minde ?verhuvudtaget om n?got i Ringen. De andra legion?rerna v?nde sig om och s?g p? varandra, och Thor s?g tveksamheten i deras ?gon. Alla undrade de vilka odjur som l?g och v?ntade p? dem inne i den d?r djungeln. Men de hade knappast n?got val. Str?mmen bar dem ?t det h?r h?llet, och uppenbarligen var det h?r de var tvungna att stiga iland f?r att n? Imperiet. ”H?r borta!”, ropade O’Connor. De sprang fram till O’Connors sida av relingen d?r han lutade sig fram och pekade ned i vattnet. D?r nere s?g de, simmande bredvid b?ten, en v?ldig insekt, tre meter l?ng och i gl?nsande purpur, med hundratals ben. Den gl?nste under v?gorna, men sedan kom den upp och kilade en bit p? ytan, och n?r den gjorde det s? b?rjade tusentals sm? vingar surra och den lyfte precis ?ver vattenytan. D?refter gled den fram p? vattenytan igen, och s? d?k den under. Processen upprepades om och om igen. N?r de tittade p? den s? steg den pl?tsligt h?gre upp i luften, ?nda till ?gonh?jd med pojkarna, och hovrade d?r och stirrade p? dem med fyra stora gr?na ?gon. Den v?ste till och de hoppade bak?t p? ren reflex och drog efter sv?rden. Elden klev fram och h?gg till. Men innan han f?tt upp sv?rdet i luften var den redan i vattnet igen. Thor och de andra f?ll pl?tsligt handl?st p? d?cket. B?ten hade g?tt p? grund och stannat till med ett ryck. Thors hj?rta slog snabbare n?r han s?g ut ?ver kanten: d?r nere str?ckte sig en smal strandremsa som bestod av tusentals sm? skarpa, klart purpurf?rgade stenar. Land. De hade n?tt fram. Elden gick fram till ankaret och de hj?lptes ?t att lyfta det och kasta det ?ver relingen. Var och en kl?ttrade ned l?ngs kedjan och hoppade i land, och Thor r?ckte Krohn till Elden p? v?gen. Thor drog en suck av l?ttnad n?r han satte f?tterna i marken. Det k?ndes fantastiskt att ha land – torrt och stadigt land – under f?tterna igen. Han skulle g?rna slippa s?tta sig i en b?t igen. De tog alla tag i linorna och drog b?ten s? l?ngt upp p? land som m?jligt. ”Tror ni att tidvattnet driver iv?g med den?”, fr?gade Reece och tittade upp mot b?ten. Thor s?g p? den. Den s?g ut att ligga s?kert i sanden. ”Inte med det d?r ankaret”, sa Elden. ”Tidvattnet kommer inte att ta den”, sa O’Connor. ”Fr?gan ?r v?l om n?gon annan kommer att g?ra det.” Thor s?g en sista g?ng p? b?ten och ins?g att hans kamrat hade r?tt. ?ven om de hittade sv?rdet s? skulle de mycket v?l kunna komma tillbaks till en tom strand. ”Och hur skulle vi d? ta oss tillbaks?”, fr?gade Conval. Thor kunde inte hj?lpa det. Det k?ndes som att de br?nde alla broar bakom sig. ”Vi kommer p? n?got”, sa Thor. ”Trots allt m?ste det v?l finnas andra skepp i Imperiet, eller hur?” Han f?rs?kte l?ta s?ker f?r att uppmuntra sina v?nner. Men innerst inne var han inte s? s?ker. Hela resan k?ndes allt mer olycksb?dande. Tillsammans v?nde de om och s?g mot djungeln. Allt man s?g var blad, och bakom dem var det svart. L?tena av olika djur steg i en s?dan kakafoni d?rbakom att han knappt kunde h?ra vad han sj?lv t?nkte. Det var som om alla djur i hela Imperiet kommit dit f?r att f?r att h?lsa dem v?lkomna med skrik. Eller f?r att varna dem. * Thor och de andra gick sida vid sida genom den t?ta, tropiska djungeln, f?rsiktigt och p? sin vakt. Thor hade sv?rt att h?ra sig sj?lv t?nka f?r alla skrin och oljud som kom fr?n djur och insekter runtomkring. Men m?rkligt nog s?g han inte ett enda av dem n?r han spanade in i l?vverkets m?rker. Krohn gick i h?larna p? honom och morrade med rest ragg. Thor hade aldrig sett honom s? vaksam. Han tittade bort mot sina vapenbr?der och s?g att alla gick med h?nderna p? sv?rdsf?stet, p? helsp?nn de ocks?. De hade redan vandrat i timmar, allt djupare in i djungeln. Luften blev allt hetare och tjockare, fuktigare och tyngre att andas. De hade f?ljt vad som s?g ut att en g?ng ha varit en stig, och n?gra brutna kvistar antydde att en grupp m?n kommit den h?r v?gen. Thor kunde bara hoppas att det var sp?ren efter de m?n som stulit sv?rdet. Thor tittade upp, h?pen inf?r naturen. Allt h?r hade v?xt till v?ldig storlek, varje blad var stort som honom sj?lv. Han k?nde sig som en insekt i ett land f?r j?ttar. Han s?g n?got prassla till bakom n?gra blad men kunde inte se vad det var. Han fick den obehagliga k?nslan av att de var iakttagna. Pl?tsligt slutade stigen framf?r dem i en t?t v?gg av gr?nska. De stannade till och s?g f?rbryllat p? varandra. ”Men stigen kan ju inte bara f?rsvinna!”, sa O’Connor uppgivet. ”Det gjorde den inte heller”, sa Reece som s?g n?rmare p? bladen. ”Djungeln har helt enkelt v?xt ihop.” ”S? vart ska vi nu ta v?gen?”, fr?gade Conval. Thor s?g sig omkring och undrade samma sak. L?vverket v?xte lika t?tt ?t alla h?ll och det tycktes inte finnas n?gon v?g ut. Han k?nde sig alltmer illa till mods och vilsen. S? fick han en id?. ”Krohn”, sa han och f?ll p? kn? och viskade i Krohns ?ra. ”Kl?ttra upp i det d?r tr?det. Spana ?t oss. S?g vilken v?g vi ska ta.” Krohn s?g upp mot honom med sina sj?lfulla ?gon och Thor k?nde att han hade f?rst?tt. Krohn rusade fram mot ett j?ttelikt tr?d med en stam bred som tio man, och utan att tveka kastade han sig mot det och drog sig upp med klorna. Krohn rusade rakt upp och hoppade sedan ut p? en av de h?gsta grenarna. Han gick ut till slutet av grenen och blickade ut med spetsade ?ron. Thor hade alltid k?nt p? sig att Krohn f?rstod honom, och nu visste han det med s?kerhet. Krohn drog sig bak?t med ett underligt spinnande l?te fr?n strupen och satte sedan av nedf?r stammen och bort i en best?md riktning bland tr?den. Pojkarna utv?xlade nyfikna blickar och v?nde sedan om, f?ljde efter Krohn in i djungeln och sk?t tjocka blad ?t sidan f?r att ta sig fram. Inom n?gra minuter s?g Thor stigen ta vid igen, med samma brutna kvistar som visade vart gruppen innan tagit den v?gen. Det var en l?ttnad. Thor b?jde sig ned och klappade Krohn och pussade honom p? huvudet. ”Jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan honom”, sa Reece. ”Inte jag heller”, svarade Thor. Krohn spann f?rtjust, stolt ?ver sig sj?lv. De fortsatte djupare in i djungeln p? den vindlande stigen och kom fram till en ny typ av l?vverk, fullt av enorma blommor i Thors egen storlek och sprudlande av kraftiga f?rger av alla slag. Andra tr?d bar frukter stora som stenbumlingar fr?n grenarna. Alla stannade till i beundran och Conval gick fram till en av frukterna som var lysande r?d och str?ckte sig upp f?r att r?ra vid den. Pl?tsligt h?rdes ett dovt, morrande l?te. Conval backade undan och str?ckte sig efter sv?rdet, och de andra blickade nerv?st p? varandra. ”Vad var det d?r?”, fr?gade Conval. ”Det kom d?rifr?n”, sa Reece med en gest mot en annan del av djungeln. Alla v?nde sig om och s?g efter. Men Thor kunde inte se annat ?n blad. Krohn morrade tillbaka. L?tet v?xte sig starkare och mer ih?llande, och pl?tsligt b?rjade grenarna att skaka. Thor och de andra tog ett steg bak?t, drog sina sv?rd och v?ntade. De fruktade det v?rsta. Varelsen som klev fram ur djungeln ?vertr?ffade Thors v?rsta farh?gor. Framf?r dem reste sig en enorm insekt, fem g?nger st?rre ?n Thor. Den liknade en b?nsyrsa, med tv? bakben och tv? kortare framben med l?nga klor som den h?ll dinglande i luften framf?r sig. Kroppen var lysande gr?n, t?ckt av fj?ll, och hade tv? sm? vingar som surrade och vibrerade. H?gst upp p? huvudet satt tv? ?gon, och ett tredje satt l?ngst fram p? dess nos. Den grep i luften omkring sig och visade fler klor som tidigare dolts under halsen, som darrade och klippte i luften. D?r stod den, h?gt ?ver dem, och ?nnu en klo str?cktes fram p? en l?ng, mager arm fr?n dess buk. Pl?tsligt, snabbare ?n n?gon av dem hann reagera, hade den str?ckt p? sig och ryckt till sig O’Connor. Tre klor grep honom om midjan och lyfte honom h?gt upp i luften, som bara ett blad. O’Connor h?gg till med sv?rdet, men allt f?r l?ngsamt. Odjuret skakade om honom n?gra g?nger, ?ppnade sedan ett gap med rad efter rad av skarpa t?nder, v?nde O’Connor p? sidan och b?rjade mata honom mot munnen. O’Connor vr?lade. Han var p? v?g r?tt mot en snabb men pl?gsam d?d. Thor reagerade. Utan att t?nka lade han en sten i slungan, siktade och kastade mot bestens tredje ?ga, mot spetsen av nosen. Det var en direkt tr?ff. Odjuret skrek, ett fruktansv?rt obehagligt l?te, h?gt nog att klyva tr?, och sl?ppte O’Connor som rullade ?t sidan och f?ll med en duns i djungelns mjuka mark. Odjuret var rasande nu och v?nde sig mot Thor. Thor visste att det var meningsl?st att f?rs?ka h?lla st?nd och k?mpa mot besten. Minst en av hans vapenbr?der skulle d? i striden, och f?rmodligen ocks? Krohn, och det skulle ta allt av den lilla energi de hade kvar. Kanske hade de kommit in i odjurets revir och i s? fall skulle den kanske l?mna dem ifred om de lyckades ta sig tillr?ckligt snabbt d?rifr?n. ”SPRING!”, skrek Thor. De v?nde och sprang – och odjuret jagade efter. Thor h?rde ljudet av bestens klor som h?gg genom tjocka blad bakom honom och i luften och bara missade hans huvud med centimeter. S?nderrivna blad kastades upp i luften och regnade ned ?ver honom. De sprang tillsammans, och Thor anade att de kanske skulle kunna ta skydd, om de bara lyckades komma p? tillr?ckligt avst?nd. Om det inte gick var de tvungna att ta strid. Men pl?tsligt snubblade Reece bredvid honom, f?lld av en gren, och med huvudet f?rst in i gr?nskan. Thor visste att han inte skulle hinna upp i tid. Han stannade och drog sitt sv?rd och st?llde sig mellan Reece och odjuret. ”FORTS?TT SPRING!”, skrek Thor till de andra ?ver axeln, samtidigt som han sj?lv stod kvar, redo att f?rsvara Reece. Odjuret kastade sig fram med ett skri och h?gg en klo mot Thors ansikte. Thor duckade undan och svingade p? samma g?ng sv?rdet, och odjuret skrek fruktansv?rt n?r Thor h?gg av en klo. En gr?n v?tska sprutade ut ?ver Thor, men till sin fasa s?g han att bestens klo v?xte ut igen, lika snabbt som den f?rsvunnit. Det var som om han aldrig gjort n?gon skada. Thor svalde. Den h?r besten var om?jlig att dr?pa. Och nu hade han gjort den arg. Odjuret svepte ned med ?nnu en arm, fr?n n?gon annan del av kroppen, och tr?ffade Thor s? h?rt i sidan att han kastades undan och landade bland n?gra tr?dstammar. Besten kom fram och s?nkte ?nnu en klo mot honom, och nu visste han att han var illa ute. Elden, O’Connor och tvillingarna kom rusande just som besten h?gg med ?nnu en klo mot honom. O’Connor sk?t en pil genom gapet som satte sig i halsen och fick den att vr?la. Elden h?gg med tv?handsyxan i ryggen, samtidigt som Conven och Conval kastade var sitt spjut som f?ste sig p? var sida av odjurets hals. Reece kom p? f?tter och st?tte sv?rdet i bestens buk. Thor hoppade upp och h?gg mot en av armarna. Och Krohn kastade sig fram genom luften och s?nkte sina huggt?nder i odjurets hals. Besten utst?tte skrik efter skrik och tog emot v?rre skador ?n Thor trott var m?jligt. Men det var ofattbart – den stod ?nnu upp och vibrerade ?nnu med vingarna. Odjuret v?grade d?. De s?g med fasa hur besten str?ckte sig upp och, ett i taget, slita loss spjuten, sv?rden och yxan som f?st sig i den, samtidigt som s?ren l?ktes inf?r deras ?gon. Odjuret var o?vervinnerligt. Besten reste sig och r?t och allt Thors vapenbr?der kunde g?ra var att chockerat se p?. De hade gjort sitt b?sta men inte ens l?mnat en skr?ma. Besten f?rberedde sig f?r ett nytt anfall och klippte med sina rakbladsvassa k?kar och klor, och Thor ins?g att det inte fanns n?got mer att g?ra. De skulle d?. ”UR V?GEN!”, h?rdes pl?tsligt ett rop. R?sten kom bakom dem, och den l?t ung. Thor v?nde sig om och fick se en liten pojke, kanske i elva?rs?ldern, som sprang fram med vad som s?g ut som en kruka med vatten i h?nderna. Thor duckade och pojken kastade upp vattnet s? att det plaskade r?tt ?ver monstrets huvud. Besten b?jde sig bak?t och skrek. ?nga steg fr?n dess ansikte och den h?jde sina klor och rev sig ?ver kinderna, ?gonen och skallen. Den skrek igen, och denna g?ng s? h?gt att Thor tvingades h?lla h?nderna ?ver ?ronen. Till sist v?nde odjuret om och rusade bort, tillbaks in i djungeln d?r den f?rsvann bland bladen. Alla v?nde sig om och s?g h?pna och tacksamma p? pojken. Han gick kl?dd i trasor, hade halvl?ngt brunt h?r och kvicka, klargr?na ?gon och var t?ckt av smuts. Att d?ma av hans bara f?tter och smutsiga h?nder s? levde han h?rute. Thor hade aldrig k?nt sig mer tacksam. ”Inga vapen kan skada Gatorbesten”, sa pojken och rullade med ?gonen. ”Tur f?r er att jag h?rde skriken och var i n?rheten. Annars hade ni varit d?da nu. Vet ni inte att man aldrig ska ge sig p? en Gatorbest?” Thor s?g p? sina v?nner och visste inte vad han skulle s?ga. ”Vi gav oss inte p? den”, sa Elden. ”Den gav sig p? oss.” ”De ger sig inte p? en”, sa pojken. ”Inte om man inte ger sig in i dens revir.” ”S? vad skulle vi ha gjort d??”, fr?gade Reece. ”Till att b?rja med ska man aldrig se den i ?gonen”, sa pojken. ”Och om den anfaller ska man ligga med ansiktet mot marken tills den sticker. Och viktigast av allt: f?rs?k inte springa.” Thor steg fram och lade en hand p? pojkens axel. ”Du r?ddade v?ra liv”, sa han. ”Vi st?r i stor skuld till dig.” Pojken ryckte p? axlarna. ”Ni ser inte ut som imperiesoldater”, sa han. ”Ni ser ut som om ni kom fr?n n?gon annan del av v?rlden. S? varf?r skulle jag inte hj?lpa till? Ni liknar lite den d?r gruppen som kom fr?n skeppet f?r n?gra dagar sedan.” Thor och de andra utv?xlade menande blickar och v?nde sig mot pojken. ”Vet du vart den d?r gruppen tog v?gen?”, fr?gade Thor. Pojken ryckte p? axlarna. ”Det var en stor grupp och de bar p? ett vapen. Det verkade v?ldigt tungt: de fick hj?lpas ?t allesammans f?r att b?ra det. Jag f?ljde efter dem i n?gra dagar. De var l?tta att sp?ra. Dels gick de l?ngsamt. Men de var slarviga ocks?. Jag vet vart de var p? v?g, ?ven om jag inte sp?rade dem s?rskilt l?ngt bortom byn. Jag kan ta er dit och peka ut riktningen om ni vill. Men inte idag.” De andra s?g fr?gande p? varandra. ”Varf?r inte det?”, fr?gade Thor. ”Om bara n?gra timmar ?r det natt. Man kan inte vara ute efter m?rkrets inbrott.” ”Men varf?r?”, fr?gade Reece. Pojken s?g p? honom som om han var galen. ”Etabaggarna”, sa han. Thor klev fram och s?g p? pojken. Han tyckte genast om honom. Han var klipsk, ?rlig, or?dd och hade ett stort hj?rta. ”Vet du n?gonstans d?r vi kan ta skydd f?r natten?” ”Jag tror inte att jag borde det”, sa han. ”Farfar blir arg.” Pl?tsligt d?k Krohn upp bakom Thor och gick fram till pojken – och pojkens ?gon lyste upp av f?rtjusning. ”Oj!”, ropade han. Krohn slickade pojken om och om igen i ansiktet och pojken fnissade f?rtjust och str?ckte sig fram och klappade hans huvud. S? satte sig pojken p? kn? och lade ner sitt spjut och kramade Krohn, och Krohn tycktes krama tillbaka. Det fick pojken att skratta hysteriskt. ”Vad heter han?”, fr?gade pojken. ”Vad ?r han f?r n?got?” ”Han heter Krohn”, sa Thor med ett leende. ”Han ?r en s?llsynt vit leopard och kommer fr?n andra sidan havet, fr?n Ringen. Det ?r d?rifr?n vi kommer. Han gillar dig.” Pojken pussade flera g?nger p? Krohn och reste sig till slut och s?g p? Thor. ”Ja”, sa pojken och tvekade. ”Jag antar att jag kan ta er med tillbaka till byn. F?rhoppningsvis blir farfar inte alltf?r arg. Om han blir det ?r det synd f?r er. F?lj mig. Vi f?r skynda oss p? f?r natten faller snart.” Pojken v?nde om och b?rjade kryssa fram genom djungeln, och Thor och de andra f?ljde efter. Thor h?pnade ?ver pojkens smidighet och ?ver hur v?l han tycktes k?nna till djungeln. Det var sv?rt att hinna med. ”Folk kommer hit ibland”, sa pojken. ”Havet och str?mmarna leder dem r?tt in i hamnen. Vissa kommer fr?n havet och genar f?rbi h?r p? v?g ?t annat h?ll. Men de flesta klarar sig inte. De blir upp?tna av ett eller annat i djungeln. Ni killar hade tur. Det finns betydligt v?rre saker h?r ?n Gatorbestar.” ”V?rre ?n det d?r? Som vadd??” Pojken skakade p? huvudet och vandrade vidare. ”Det vill ni inte ens veta. Jag har sett r?tt ruggiga saker h?r.” ”Hur l?nge har du varit h?r?”, fr?gade Thor nyfiket. ”Hela livet”, sa pojken. ”Farfar tog oss hit n?r jag var liten.” ”Men varf?r just hit? Det m?ste v?l finnas mer g?stv?nliga platser?” ”Du vet inte mycket om Imperiet, eller hur?”, fr?gade pojken. ”Trupperna finns ?verallt och det ?r inte s? l?tt att h?lla sig undan. Om de tar oss s? f?ngas vi som slavar. Men det ?r s?llan de kommer hit – inte s? l?ngt in i djungeln.” De banade v?g genom ett stycke t?t v?xtlighet och Thor str?ckte sig f?r att borsta bort ett blad ur v?gen, men pojken v?nde sig och knuffade undan Thors hand och skrek: ”R?R INTE DEN D?R!” De stannade till och Thor tittade n?rmare p? bladet som han n?stan hade r?rt. Det var stort och gult och s?g r?tt oskyldigt ut. Pojken str?ckte sig fram med en k?pp och r?rde f?rsiktigt vid bladets kant, och n?r han gjorde det slingrade sig bladet pl?tsligt runt k?ppen – otroligt snabbt! – och det h?rdes ett v?sande ljud n?r k?ppens spets f?r?ngades. Thor var chockad. ”Gr?mblad”, sa pojken. ”Gift. Om du r?rt vid den hade du inte haft n?gon hand l?ngre.” Thor s?g sig omkring i gr?nskan med nyvunnen respekt. Han h?pnade ?ver vilken tur de haft som m?tt den h?r pojken. De fortsatte vandringen och Thor och de andra h?ll h?nderna t?tt intill kroppen. De f?rs?kte vara f?rsiktigare nu med var de satte ned f?tterna. ”H?ll er n?ra varandra och f?lj exakt i mina fotsp?r”, sa pojken. ”R?r ingenting. F?rs?k inte ?ta de d?r frukterna. Och lukta inte p? de d?r blommorna heller – om ni inte vill tuppa av.” ”V?nta, vad ?r det d?r?”, fr?gade O’Connor och v?nde sig och s?g p? en stor frukt som dinglade fr?n en gren och var l?ng, smal och blank och gul. O’Connor klev fram och str?ckte sig mot den. ”NEJ!”, skrek pojken. Men det var f?r sent. N?r O’Connor r?rde den ?ppnade sig marken under deras f?tter, och Thor k?nde hur han pl?tsligt rutschade nedf?r en brant av lera och vatten. De befann sig mitt i ett lerskred och kunde inte stanna. De skrek och kanade i leran, m?nga l?nga meter, r?tt ned i djungelns svarta djup. KAPITEL SJU Erec satt till h?st, drog tungt efter andan och f?rberedde sig att rida till anfall mot de tv?hundra soldater som st?llt upp framf?r honom. Han hade k?mpat tappert och lyckats besegra de f?rsta hundra – men nu var axlarna matta och h?nderna skakade. I sinnet var han redo att k?mpa i evigheter, men han visste inte hur l?nge kroppen skulle orka. ?nd? skulle han k?mpa av alla krafter, som han gjort i hela sitt liv, och l?t ?desgudinnorna fatta sina beslut. Erec skrek, sporrade den h?st han tagit fr?n en av sina motst?ndare och red till anfall mot soldaterna. De anf?ll ocks? och m?tte hans ensamma stridsrop med vilda skrik. Mycket blod hade redan spillts p? det h?r f?ltet, och det var tydligt att ingen t?nkte l?mna det innan motst?ndaren var d?d. P? v?g ?ver f?ltet lossade Erec en kastkniv fr?n b?ltet, siktade och kastade mot den ledande soldaten d?r framme. Det var ett perfekt kast. Kniven sj?nk in i strupen, soldaten h?ll sig om halsen, tappade t?mmarna och f?ll fr?n h?sten. Precis som Erec hoppats f?ll han framf?r hovarna p? andra h?star och fick flera att snubbla och falla till marken med ett brak. Erec h?jde ett spjut i en hand och en sk?ld i den andra, s?nkte sitt visir och red av alla krafter. Han skulle rida s? h?rt och snabbt som det var m?jligt in i h?ren, blockera de slag han kunde och sk?ra r?tt igenom trupperna. Erec skrek och red r?tt mot soldaterna. ?ratal av tornering kom till anv?ndning nu, och han anv?nde det l?nga spjutet till att st?ta den ene soldaten efter den andre fr?n h?sten. Han hukade sig l?gt i sadeln och skyddade sig med sk?lden. Slagen regnade fr?n alla h?ll mot hans sk?ld och rustning. Sv?rd, yxor, stridsklubbor – en storm av st?l – slog ned, och Erec bad att hans rustning skulle h?lla. Han h?ll h?rt om spjutet och f?llde s? m?nga soldater som han kunde och skar en v?g genom trupperna. Erec saktade inte ned, och inom en minut kom han ut p? andra sidan, efter att ha skurit en rak v?g av f?r?delse genom soldaternas mitt. Han hade dr?pt ett dussintal soldater – men han hade ocks? betalat f?r det. Han andades tungt, kroppen v?rkte och klangen av metall ringde i ?ronen. Det k?ndes som om han g?tt genom en k?ttkvarn. N?r han tittade ned s?g han att han var t?ckt av blod. Lyckligtvis k?nde han inte av n?gra st?rre s?r. Det tycktes vara mindre skr?mor och sk?rs?r. Erec red runt i en vid cirkel och tillbaka igen, redo att ?ter m?ta h?ren. Soldaterna hade ocks? v?nt om, i sin tur redo till nytt anfall. Erec var stolt ?ver de segrar han haft s? l?ngt, men det blev allt sv?rare att h?mta andan, och han visste att n?sta ritt bland de d?r soldaterna kunde bli hans sista. ?nd? gjorde han sig redo att anfalla igen, ovillig att n?gonsin vika fr?n en strid. S? h?rdes andra, ov?ntade rop som kom fr?n den andra sidan av h?ren. Erec blev f?rst f?rvirrad n?r han s?g en trupp av soldater som anf?ll fr?n andra sidan. Men s? k?nde han igen rustningarna, och han blev l?ttare om hj?rtat. Det var hans v?n fr?n Silvergardet, Brandt, och med honom kom hertigen och ett dussin av hans m?n. Erec k?nde ett styng av oro n?r han s?g Alistair ibland dem. Han hade bett henne att s?tta sig i s?kerhet i slottet, men hon hade inte lyssnat. F?r det ?lskade han henne mer ?n han n?gonsin skulle kunna s?ga. Hertigens m?n anf?ll h?ren bakifr?n med vildsinta stridsrop och skapade kaos. H?lften av h?ren v?nde om och mot dem och det h?rdes ett v?ldsamt brak av metall n?r de slog ihop. Brandt ledde v?gen med sin tv?handsyxa. Han svingade mot den fr?mste av soldaterna och h?gg huvudet av honom och fortsatte sedan i samma r?relse igen och f?ste den i br?stet p? en annan. Erec gladdes och k?nde styrkan ?terv?nda. Han drog nytta av kaoset och red mot ?terstoden av h?ren. N?r han galopperade fram b?jde han sig ?t sidan och slet till sig ett spjut som satt i marken, lutade sig bak?t och kastade det med styrkan av tio m?n. Spjutet sk?t r?tt genom halsen p? en soldat och fortsatte genom och satte sig i br?stet p? en annan. S? h?jde Erec sv?rdet h?gt ?ver huvudet och h?gg mot f?rste soldat som kom inom r?ckh?ll. F?rst kl?v han skaftet p? soldatens stridsklubba och sedan snurrade han runt och h?gg huvudet av honom. Erec fortsatte k?mpa och kastade sig in bland soldaterna med alla krafter han hade kvar, och stack och blockerade, parerade och anf?ll soldaterna som sv?rmade runt p? alla sidor. Han v?xlade mellan att h?ja sk?lden till f?rsvar och skydd mot slag efter slag och egna anfall. Inom n?gra ?gonblick var han omringad av slag fr?n alla h?ll av dussintals soldater. Han dr?pte fler ?n han kunde r?kna, men till och med med hertigens m?n som anf?ll i flanken var de f?r m?nga. En av dem lyckades f? in ett slag med en stridsklubba i ryggen p? Erec, mitt mellan skulderbladen. Han skrek av sm?rtan n?r det taggiga metallklotet tr?ffade hans ryggrad och han f?ll fr?n h?sten till marken och tappade andan av sm?llen. Men han gav inte upp. Instinkterna tog ?ver och han hade sinnesn?rvaro nog att snabbt rulla runt och h?ja sk?lden till skydd mot det slag som var p? v?g mot hans huvud. S? riposterade han med sitt sv?rd och h?gg armen av mannen. En annan soldat f?rs?kte trampa honom i huvudet, men Erec snodde runt och h?gg benen av h?sten s? att ryttaren kastades till marken – dit Erec rullade fram och stack honom i br?stet. Fler och fler m?n drog samman runt Erec, och han lyckades komma upp p? kn? och blockera slag efter slag och kontra n?r han kunde mot sv?rmen av fiender. Han blev allt svagare i axlarna. En ovanligt stor riddare med ett rakt, l?ngt sk?gg klev fram och h?jde en yxa h?gt ?ver huvudet. Erec h?jde sin sk?ld f?r att blockera, men en annan soldat sparkade den ur hans hand, och innan han reagerat hade ?nnu en soldat kommit fram och tryckt ned honom i marken med foten. De var allt f?r m?nga, och Erec var f?r utmattad. Han kunde inte annat ?n se p? n?r den store riddaren p?b?rjade hugget med yxan. Pl?tsligt h?rdes ett v?ldigt larm, och Erec tittade upp och s?g Brand kliva fram med ett vildsint rop och h?ja sv?rdet och svinga det av alla krafter och med ett och samma hugg klyva skaftet p? yxan och hugga huvudet av riddaren. Hertigen och hans m?n kom efter och anf?ll soldaterna runt Erec och h?gg sig fram till honom. Erec sj?lv snodde runt och greppade benet p? soldaten som st?llt sig p? honom, slet honom till marken och rullade fram och br?t nacken av honom med sina bara h?nder. Erec slet en dolk fr?n den d?de mannens b?lte, snodde runt och stack en annan fiende, som just h?gg mot honom, i sidan av halsen. Han kom p? f?tter igen, lyfte sv?rdet fr?n det blodiga f?ltet och k?nde hur han ?nnu en g?ng ?terfick krafterna. Erec svingade sv?rdet ?t alla h?ll, upplivad av att ?ter k?mpa vid sidan av sin v?n Brandt och f?rst?rkningarna fr?n fler av hertigens m?n. Snart hade de huggit sig fram och tillsammans dr?pt minst ett dussintal av de m?n som st?tt runt dem. Erec fann en ny h?st och satt upp igen, och snart hade han f?renats med de andra. Han tog in situationen. Han hade flera dussin av hertigens m?n vid sin sida, och tillsammans stod de nu inf?r vad som ?terstod av borgherrens m?n, omkring hundra m?n allt som allt. Han spanade genast efter Alistair, och s?g att hon satt upp p? Warfkin vid sidan av slagf?ltet. Hon var trygg d?r fr?n striden och det fick Erec att k?nna sig l?ttad. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697295&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.