Drakarnas Gryning

Drakarnas Gryning Morgan Rice Un Trono para Las Hermanas #1 Om du k?nde att livet inte l?ngre hade n?gon mening sedan serien om Trollkarlens ring tagit slut s? hade du fel. Med DRAKARNAS GRYNING levererar Morgan Rice vad som ser ut att bli ?nnu en briljant fantasyserie, full av troll och drakar, tapperhet, ?ra, mod, magi och tro p? ?det. ?terigen har Morgan lyckats skapa en grupp f?rgstarka karakt?rer som man ?lskar att h?lla tummarna f?r p? varje sida… Det h?r ?r bara att rekommendera som del till den permanenta boksamlingen hemma hos alla som ?lskar v?lskriven fantasy. -- Books and Movie Reviews, Roberto MattosB?sts?ljaren #1! B?sts?ljarf?rfattaren Morgan Rice presenterar en ny och storslagen fantasyserie: DRAKARNAS GRYNING (KONUNGAR OCH H?XM?STARE – BOK 1) . Kyra ?r femton ?r och dr?mmer om att bli en ber?md krigare som sin far, fast?n hon ?r enda flickan i ett fort fullt av m?n. I f?rs?ken att f?rst? sina s?rskilda f?rm?gor och sin m?rkliga inre styrka s? inser hon att hon ?r annorlunda. Samtidigt undanh?lls hon hemligheten om profetian vid hennes f?dsel, vilket f?r henne att undra ?ver vem hon egentligen ?r. N?r Kyra n?r vuxen ?lder och traktens st?th?llare kommer f?r att f?ra bort henne s? f?rs?ker hennes far r?dda henne genom att gifta bort henne. Men Kyra v?grar och ger sig av p? egen hand, in i en farlig skog d?r hon m?ter en s?rad drake – ett m?te som s?tter ig?ng en kedja av h?ndelser som kommer att ?ndra riket f?r alltid. Samtidigt offrar sig femton?rige Alec f?r sin bror genom att ta hans plats som rekryt och skeppas iv?g till Flammorna, den skyh?ga mur av eld som skyddar riket mot trollen i ?ster. Och l?ngt bort i riket ?r Merk – en legosoldat som beslutat att l?mna sitt m?rka f?rflutna bakom sig – p? v?g genom skogen f?r att bli en av tornens V?ktare och skydda Eldssv?rdet, vilket ?r k?llan till makten i riket. Men ?ven trollen vill f? tag i sv?rdet, och f?rbereder d?rf?r en massiv invasion som kan ?del?gga riket. Med gripande st?mning och komplexa huvudpersoner erbjuder DRAKARNAS GRYNING en storslagen ber?ttelse med riddare och krigare, kungar och herrem?n, ?ra och tapperhet, magi, ?de och monster och drakar. Det ?r en historia om k?rlek och brustna hj?rtan, illusioner, ?regirighet och f?rr?deri. Det ?r fantasy n?r den ?r som allra b?st som tar oss med till en of?rgl?mlig v?rld och tilltalar b?da k?n och alla ?ldrar. Andra delen av KONUNGAR OCH H?XM?STARE kommer snart. DRAKARNAS GRYNING lyckas redan fr?n starten… Suver?n fantasy… B?rjar precis som den skall med en ensam huvudpersons kamp, till att inbegripa en allt vidare grupp av riddare, drakar, monster, ?den och magi… H?r finns allt som h?r till storslagen fantasy, fr?n soldater i stora slag till konfrontation med det egna jaget… Den h?r vinnaren rekommenderas till var och en som gillar storslagen fantasy med starka och trov?rdiga unga huvudpersoner. Midwest Book Review, D. Donovan, eBook Reviewer DRAKARNAS GRYNING (KONUNGAR OCH H?XM?STARE -- BOK 1) MORGAN RICE ?VERS?TTNING AV BI?RN TJ?LL?N Morgan Rice Morgan Rice ?r nummer #1 b?sts?ljande, och i USA Today ?r han den b?sts?ljande f?rfattaren av den episka fantasy-serien TROLLKARLENS RING, omfattar sjutton b?cker; av # 1 b?sts?ljande serien EN VAMPYRS DAGBOK, best?ende av elva b?cker, av # 1 b?sts?ljande serie ?VERLEVNADSTRILOGIN, en post-apokalyptisk thriller best?ende av tv? b?cker; och de nya episka fantasy-serien (KONUNGAR OCH H?XM?STARE, innefattar tv? b?cker. Morgans b?cker finns tillg?ngliga i ljudb?cker och tryckta utg?vor, och finns ?versatt i 25 spr?k. Morgan ?lskar att h?ra vad ni tycker, s? bes?k www.morganricebooks.com f?r att g? med i mejllistan, f? en gratis e-bok, f? gratis g?vor, ladda ner gratis-appen, skaffa de senaste exklusiva nyheterna, anslut p? Facebook och Twitter, och h?ll kontakten! Sagt om Morgan Rice “Om du trodde att d?r inte fanns n?gon anledning kvar till att leva efter slutet av TROLLKARLENS RING serierna, s? har du fel. I DRAKARS GRYNING har Morgan Rice lovat en annan briljant serie, som f?rdjupar oss i en fantasi av troll och drakar, av tapperhet, ?ra, mod, magi och hopp om ditt ?de. Morgan har lyckats att producera en stark samling av karakt?rer som f?r oss att heja f?r deras framg?ng p? varje sida.…Rekommenderas f?r det permanenta biblioteket f?r alla l?sare som ?lskar fantasy.” --Books and Movie Reviews Roberto Mattos “DRAKARS GRYNING har lyckas—redan fr?n b?rjan…. En ?verl?gsen fantasy…Det b?rjar med, precis som det borde, med huvudpersonens kamper och flyttar f?rsiktigt in i en vidare krets av riddare, drakar, magi och monster, och ?de.…Alla de yttre tecknen p? h?g fantasi finns h?r, fr?n soldater och strider till konfrontationer med sig sj?lv….En rekommenderad vinnare f?r de som njuter av episk fantasy driven av kraftfulla, trov?rdiga unga vuxna huvudpersoner.” --Midwest Book Review D. Donovan, e-Bok Recensent “[DRAKARS GRYNING] ?r en drivande novell med intriger som ?r l?tt att l?sa ut ?ver helgen…En bra start till en lovande serie.” --San Francisco Bokrecensent “En action-packad fantasy som garanterat kommer falla de i smaken som tycker om Morgan Rices tidigare noveller, tillsammans med fans av THE INHERITANCE CYCLE av Christopher Paolini…. Fans som tycker om ungdoms-fiction kommer att sluka den senaste novellen av Rice och be efter mer.” --The Wanderer, A Literary Journal (ang?ende Rise of the Dragons) “En sj?lfull fantasy som v?ver in element av mysterium och intriger i en r?d tr?d. A Quest of Heroes handlar om mod och om att inse att livet har mening som leder till utveckling, mognad, och ?verl?gsenhet….F?r de som s?ker kraftiga fantasy ?ventyr, protagonister och ?tg?rder ger som en kraftfull upps?ttning av m?ten som fokuserar v?l p? Tors utveckling fr?n ett dr?mmande barn till en ung vuxen som har om?jliga odds f?r ?verlevnad ... .Det ?r endast b?rjan av vad som ser ut att vara en episk ungdomsserie. " --Midwest Book Review (D. Donovan, e-Bok Recensent) “THE SORCERER’S RING har alla ingredienser f?r en lyckad bok: intriger, motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.” –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rices underh?llande episka fantasy [TROLLKARLENS RING] har klassiska drag av genren—en stark milj?, highly inspirerar av gamla Skottland och dess historia, och det ger en bra k?nsla f?r intriger.” —Kirkus Reviews “Jag ?lskar hur Morgan Rice byggde upp Thors karakt?r och v?rlden han levde i. Landskapet och varelserna som vandrade d?r var v?lbeskrivna…Jag tyckte om [intrigen]. Den var kort och ljuv….Det var den r?tta m?ngden av mindre karakt?rer, s? man blev inte f?rvirrad. D?r var ?ventyr och hemska stunder, men den actions om skedde var inte ?verdrivet grotesk. Boken ?r perfect f?r en ungdomlig l?sare… Detta ?r ?r b?rjan p? n?got anm?rkningsv?rt…” --San Francisco Book Review “I denna action-packade f?rsta boken i den episka fantasy-serien av Trollkarlens ring (som f?r nuvarande best?r av 14 b?cker), Rice introducerar sina l?sare till den 14 ?r gamla Thorgrin "Thor" McLeod, vars dr?m ?r att g? med i Silvergardet, elitknektarna som tj?nar kungen…. Rices skrivning ?r kompakt och lovar sp?nnande f?ruts?ttningar.” --Publishers Weekly “[HJ?LTARS V?G] ?r snabb och enkel att l?sa. Slutet p? varje kapitel g?r s? att du m?ste l?sa vad som h?nder sedan och du vill inte l?gga ifr?n dig boken. D?r ?r n?gra stavfel i boken, och n?gra namn ?r hopblandade, men det distraherar inte dig fr?n sj?lvaste storyn. Slutet p? boken gjorde s? att jag ville k?pa n?sta direkt och det ?r precis vad jag gjorde. Alla nio b?cker fr?n Trollkarlens ring kan k?pas p? Kindle, och Hj?ltars v?g ?r just nu gratis f?r dig att b?rja l?sa! Om du letar efter n?got snabbt och roligt att l?sa medans du ?r p? semester, ?r denna boken perfekt.” --FantasyOnline.net B?cker av Morgan Rice KONUNGAR OCH H?XM?STARE DRAKARNAS GRYNING (Book #1) DE TAPPRAS UPPKOMST (Book #2) TROLLKARLENS RING HJ?LTARS V?G (Book #1) KONUNGARS MARSCH (Book #2) DRAKARS ?DE (Book 3) EN KAMP OM ?RA (Book #4) ?RANS L?FTE (Book #5) ETT TAPPERT ANFALL(Book #6) SV?RDSRITEN (Book #7) VAPENG?VAN(Book #8) BESV?RJELSERNAS HIMMEL (Book #9) ETT HAV AV SK?LDAR(Book #10) ST?LFURSTEN(Book #11) ELDENS RIKE(Book #12) DROTTNINGARS V?LDE(Book #13) BRODERSEDEN (Book #14) D?DLIGAS DR?M (Book #15) RIDDARES DUST (Book #16) STRIDENS G?VA (Book #17) ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ETT: SLAVJ?GARNA(Book #1) ARENA TV?(Book #2) THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK OMV?ND(Book #1) ?LSKAD(Book #2) F?RR?D(Book #3) ?MNAD (Book #4) ?TR?DD(Book #5) TROLOVAD(Book #6) VIGD(Book #7) FUNNEN(Book #8) ?TERUPPST?NDEN(Book #9) BEG?RD(Book #10) D?MD(Book #11) Lyssna p? KUNGAR OCH H?XM?STARE i ljudboks-varianten! Copyright © 2014 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Photosani och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. INNEH?LL KAPITEL ETT (#u7e8de07c-fa79-505d-b07c-d1d755642253) KAPITEL TV? (#u0e233df2-e4dd-5723-a205-4e792032e9dc) KAPITEL TRE (#ua395c89b-4e4b-5f74-9bd2-959489372d23) KAPITEL FYRA (#u101f0bad-ad6a-58c4-a377-7abd79118bd0) KAPITEL FEM (#u4b441b26-4f51-5fcc-854e-dcb6dd08fcdd) KAPITEL SEX (#litres_trial_promo) KAPITEL SJU (#litres_trial_promo) KAPITEL ?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) ”Sitt ?de kan man stundom skapa sj?lv. Ej felet, Brutus, bor hos v?ra stj?rnor, Men hos oss sj?lva om vi duka under.” William Shakespeare Julius Caesar (?vers. Hagberg) KAPITEL ETT Kyra stod p? toppen av kullen. Marken var h?rdfrusen under st?vlarna, sn?n f?ll omkring henne, och hon f?rs?kte gl?mma den bitande kylan, h?jde b?gen och tog sikte p? m?let. Hon kisade med ?gonen och st?ngde ute resten av v?rlden – vindpustarna och en kr?kas l?te i fj?rran – och tvingade sig att inte se n?got annat ?n den magra bj?rken l?ngt borta, kritvit och ensam bland landskapets m?rka tallar. Fyrtio meter. Det var ett skott som ingen av hennes br?der skulle klara, som inte ens n?gon av hennes fars m?n skulle klara. Men det ?kade bara hennes beslutsamhet – hon som b?de var yngst och den enda flickan ibland dem. Kyra hade aldrig passat in. En del av henne ville naturligtvis g?ra allt som f?rv?ntades av henne och umg?s med de andra flickorna, som det passade sig, och ?gna sig ?t sysslor i hemmet. Men innerst inne var det inte den hon var. Hon var sin fars dotter, med en krigares hj?rta, och precis som honom s? kunde hon inte h?lla sig innanf?r stenmurarna i fortet, och bli fast i ett liv vid husets h?rd. Hon var en b?ttre skytt ?n m?nnen – faktum var att hon redan sk?t b?ttre ?n faderns b?sta b?gskyttar – och hon var beredd att g?ra vad som helst f?r att visa dem allihop – och i synnerhet visa sin far – att hon f?rtj?nade att tas p? allvar. Hennes far ?lskade henne, det visste hon. Men han v?grade att ta henne f?r den hon var. Kyra tr?nade helst l?ngt bort fr?n fortet, ensam h?r ute p? Volis sl?tter. Det passade henne b?st. Som enda flicka i ett fort med krigare s? hade hon l?rt sig att vara ensam. Det hade blivit en vana att dra sig undan varje dag, hit till favoritplatsen h?gt uppe p? plat?n med utsikt ?ver fortets oregelbundna stenmurar, d?r man hittade bra, smala tr?d som vara sv?ra att tr?ffa. Sm?llarna fr?n hennes pilar som tr?ffade stammarna ekade st?ndigt ?ver byn, och det fanns inte ett tr?d h?ruppe som skonats fr?n hennes ?vningar och stammarna var ?rrade och i vissa fall redan b?jda. Kyra visste att de flesta av faderns b?gskyttar tog sikte mot de m?ss som fanns ?verallt p? f?lten, och det hade hon sj?lv ocks? gjort n?r hon f?rst b?rjat tr?na. Det hade inte varit sv?rt att ta d?d p? dem, men det hade f?tt henne att m? illa. Hon var or?dd, men ocks? k?nslig, och hon ogillade tanken p? att d?da levande varelser i on?dan. Hon hade svurit att aldrig mer sikta p? n?got levande om det inte utgjorde en direkt fara eller anf?ll, som vargfladderm?ssen som fl?g n?ra faderns fort om n?tterna. Dem hade hon inget emot att ta k?l p?, inte minst sedan hennes lillebror Aidan f?tt ett bett som gjort honom sjuk i ett halvt m?nvarv. Dessutom var de snabbast av alla varelser som fanns att f? tag p? d?rute. Om hon kunde tr?ffa en av dem, och s?rskilt p? natten, d? kunde hon tr?ffa vad som helst. Hon hade tillbringat en hel natt under fullm?nen med att skjuta mot dem fr?n sin fars torn, och i gryningen efter hade hon ivrigt rusat ut och jublat ?ver att f? se m?ngder av vargfladderm?ss p? marken, fulla av hennes pilar. Byborna hade tr?ngts omkring dem och stirrat med h?pna blickar. Kyra tvingade sig sj?lv att fokusera. Hon s?g skottet f?r sitt inre ?ga, s?g sig lyfta b?gen, snabbt dra bak str?ngen till kinden, och sl?ppa den utan att tveka. Det verkliga b?gskyttet skedde redan innan sj?lva skottet, s? mycket visste hon. Hon hade sett m?nga skyttar i sin egen ?lder dra tillbaks str?ngen, bara f?r att tveka – och d? vetat att de skulle missa. Hon tog ett djupt andetag, h?jde b?gen och drog och sl?ppte str?ngen, allt i en enda beslutsam r?relse. Hon beh?vde inte ens titta upp f?r att veta att hon tr?ffat sitt tr?d. Kyra h?rde ett gn?llande l?te vid f?tterna och s?g ned p? Leo, vargen som alltid f?ljde henne och nu gned sig mot hennes ben. Leo var en fullvuxen varg, och han r?ckte henne n?stan till midjan. Han var lika beskyddande om henne som hon var om honom, och de var oskiljaktiga fr?n varandra i faderns fort. Kyra kunde inte g? n?gonstans utan att Leo skyndade efter, och hela tiden h?ll hans sig vid hennes sida, om nu inte en kanin eller ekorre korsade v?gen – d? kunde han vara borta i timmar. ”Jag har inte gl?mt bort dig, pojken”, sa Kyra och satte handen i fickan och tog fram ett ben som blivit ?ver fr?n festen kv?llen innan. Han snappade ?t sig och travade glatt vidare intill. Kyra gick vidare. Andedr?kten steg i dimman framf?r henne och hon h?ngde b?gen ?ver axeln och andades i sina kalla h?nder. Hon gick ?ver den vida, platta sl?tten och blickade ut. H?rifr?n s?g hon hela landskapet, med Volis mjuka kullar som vanligtvis var gr?na men nu kl?dda i sn?. Det h?r var provinsen med hennes fars f?stning, inb?ddad i kungariket Escalons nord?stra h?rn. H?rifr?n hade Kyra f?gelperspektiv ?ver allt som f?rsiggick i fortet, ?ver bybor och krigare som kom och gick, ?ver f?stningsmurarna och tornen som reste sig m?ktiga bland kullarna och s?g ut att breda ut sig i evigheter. Volis var st?rst av alla f?stningar p? landsbygden. N?gra av byggnaderna var hela fyra v?ningar h?ga, och de omgavs av imponerande murar. Fortet hade ett runt torn p? ena sidan. Det var ett kapell f?r husfolket, men f?r henne mest av allt ett st?lle f?r att kl?ttra upp och se ut ?ver landskapet och vara f?r sig sj?lv. Stenbyggnaderna omgavs ocks? av en vallgrav som korsades av en bred v?g och en bro, och utanf?r denna fanns fler imponerande murar, vallar och diken. Det var en plats v?rdig en av kungens fr?msta krigare – hennes far. Fast?n Volis var det sista f?stet i riket innan Flammorna, ?tskilliga dagsritter fr?n Escalons huvudstad Andros, s? var det hem ?t m?nga av den f?rre kungens st?rsta krigare. Det hade blivit ett landm?rke, och dessutom hem ?t de hundratals bybor och b?nder som levde inom eller intill de skyddande murarna. Kyra tittade ned p? alla de sm? lerhus som l?g inb?ddade bland kullarna i utkanten av fortet. R?k steg fr?n skorstenarna och b?nder skyndade fram och ?ter i sina f?rberedelser inf?r vintern, och inf?r kv?llens festligheter. Kyra visste att det faktum att byborna k?nde sig trygga nog att bo utanf?r huvudmurarna – n?got man inte s?g p? andra h?ll i Escalon – var ett tecken p? deras stora respekt f?r hennes fars f?rm?ga. De var trots allt inte mer ?n en hornst?t bort fr?n beskydd. Hennes fars mannar kunde genast kallas in. Kyra tittade ned mot vindbryggan, som alltid packad med folk – b?nder, skomakare, slaktare, smeder, och naturligtvis, krigare – alla p? spr?ng, fr?n fortet ut till landsbygden och tillbaks igen. Innanf?r f?stningsmurarna fanns n?mligen inte bara plats f?r logi och tr?ning, utan ocks? f?r m?ngder av kullerstenstorg d?r k?pm?n samlades. Dagligen st?llde de upp sina st?nd och s?lde sina varor, prutade och visade upp dagens f?ngst eller exotiska kryddor och s?tsaker som handlats fr?n andra sidan havet. P? torgen k?nde man alltid en eller annan doft fr?n fj?rran, av n?got m?rkligt t? eller av sjudande stuvning. Ibland f?rlorade hon sig i timmar bland allt det d?r. Och alldeles utanf?r murarna – och det var en syn som fick hj?rtat att sl? lite snabbare – l?g K?mparporten, en cirkelrund arena med en l?g stenmur d?r hennes fars m?n tr?nade. Hon s?g upphetsat hur mannarna spr?ngde fram i r?ta linjer med h?starna och f?rs?kte tr?ffa m?l med lansarna – i sk?ldar som h?ngde fr?n tr?den. Hon l?ngtade s? att det gjorde ont efter att f? vara med och tr?na med dem. Pl?tsligt h?rde Kyra en r?st som ropade bortifr?n porthuset, en som hon k?nde v?l igen och som fick henne att v?nda sig om, genast p? alerten. Det var n?got rabalder i folkmassan, och n?r hon tittade n?rmare s?g hon en grupp bryta sig l?s ur tr?ngseln och ge sig av p? v?g mot huvudv?gen. Hon s?g sin lillebror, Aidan, ledd av hennes tv? ?ldre br?der, Brandon och Braxton. Kyra stelnade till, genast p? sin vakt. Det h?rdes tydligt p? hennes lillebror att de ?ldre br?derna inte hade n?got trevligt i tankarna. Kyras ?gon smalnade av n?r hon s?g sina storebr?der, och hon k?nde den gamla, v?lbekanta ilskan v?lla upp. Den fick henne att omedvetet krama h?rdare om b?gen. D?r kom de med Aidan mellan sig, b?da mer ?n huvudet h?gre ?n honom. De h?ll honom om armarna och sl?pade bort honom fr?n fortet. Aidan var liten, smal och k?nslig – inte mer ?n tio ?r – och han s?g s?rskilt s?rbar ut s?d?r inkl?md mellan sina br?der, b?da f?rvuxna odjur p? sjutton och arton ?r. Alla tre liknade de varandra, med kraftiga k?kar, markerade hakor, m?rkbruna ?gon och v?gigt, brunt h?r – men Brandon och Braxton var kortklippta medan Aidans h?r ?nnu f?ll ostyrigt ned ?ver ?gonen. De liknade alla varandra – men ingen liknade henne, med hennes ljusblonda h?r och ljusgr? ?gon. Kyra gick kl?dd i v?vda tights, ylletunika och kappa, och hon var l?ng och smal och folk sa att hon var alltf?r blek. Hon hade beg?vats med bred panna och liten n?sa, sl?ende drag som fick m?nga m?n att lyfta blicken. S?rskilt nu n?r hon n?rmade sig femton?rs?ldern hade hon m?rkt hur hon fick allt fler blickar. Det gjorde henne obekv?m. Hon gillade inte uppm?rksamheten och uppfattade sig inte som vacker. Hon brydde sig inte om sitt utseende, utan om tr?ning, ?ra och mod. Hellre ?n de n?tta dragen skulle hon precis som br?derna ha liknat sin far, som hon beundrade och ?lskade mer ?n allt annat. Hon s?g sig st?ndigt i spegeln, i hopp om att f? se n?gra av hans drag i sina ?gon. Men hur hon ?n anstr?ngde sig s?g hon det inte. ”Sl?pp mig sa jag!”, skrek Aidan, med en r?st som h?rdes hela v?gen upp till henne. N?r Kyra h?rde sin lillebrors n?drop – fr?n pojken hon tyckte s? mycket om – s? stod hon rak som en fura, som en lejoninna som vakade ?ver sin unge. ?ven Leo stelnade till s? att raggen reste sig i nacken p? honom. Deras mor var borta sedan l?nge, och Kyra s?g det som sitt ansvar att ta hand om Aidan, i st?llet f?r den mamma han aldrig haft. Brandon och Braxton drog bryskt iv?g med honom fr?n fortet, bort p? den ensliga landsv?gen mot skogen. Hon s?g att de f?rs?kte f? honom att h?lla ett spjut som var alldeles f?r stort f?r honom. Aidan hade blivit deras hackkyckling. Brandon och Braxton var ?versittartyper. De var starka och inte utan mod, men det var mer skryt ?n verklig skicklighet med dem, och de tycktes j?mt och st?ndigt hamna i sv?righeter som de inte sj?lva kunde ta sig ur. Det gjorde henne galen. Kyra f?rstod precis vad som h?ll p? att h?nda. Brandon och Braxton skulle sl?pa med sig Aidan p? en av sina jaktturer. Hon lade m?rke till vinl?glarna i deras h?nder och ins?g att de druckit, och hon kokade inombords. Det r?ckte inte med att de skulle ha ihj?l n?got stackars djur. De skulle dessutom tvinga med sig lillebror p? ?ventyret, trots hans protester. Kyras instinkter tog ?ver och hon satte sig i r?relse och sprang nedf?r kullen, r?tt mot dem och med Leo springande intill sig. ”Du ?r tillr?ckligt gammal nu”, sa Brandon till Aidan. ”Det ?r h?g tid att det blir karl av dig”, sa Braxton. Kyra kastade sig utf?r den v?lbekanta backen, och det dr?jde inte l?nge f?rr?n hon hunnit ikapp dem. Hon sprang ut p? v?gen och stannade till, mitt i deras v?g. Hon stod d?r med Leo och drog efter andan, och br?derna stannade till och s?g h?pet p? henne. Aidan, m?rkte hon, s?g l?ttad ut. ”Har du g?tt vilse?”, h?nade Braxton. ”Du st?r i v?gen”, sa Brandon. ”G? tillbaks till dina pilar och pinnar du.” B?da skrattade h?nfullt, men hon s?g bistert och of?rskr?ckt p? dem, och Leo morrade vid hennes sida. ”Ta bort det d?r odjuret”, sa Braxton. Han f?rs?kte l?ta modig, men r?dslan var tydlig i r?sten och hans grepp om spjutet i handen h?rdnade. ”Och vart tror ni att ni ska med Aidan?”, fr?gade hon, med d?dligt allvar i r?sten och med en blick som inte vek undan. De blev tysta, men med allt beslutsammare miner. ”Vi tar honom vart vi vill”, sa Brandon. ”Han ska p? jakt och l?ra sig att bli en riktig man”, sa Braxton, med betoning p? det sista ordet f?r att reta henne. Men hon gav sig inte. ”Han ?r f?r liten”, sa hon best?mt. Brandon bl?ngde p? henne. ”Enligt vem d??”, fr?gade han. ”Enligt mig.” ”Och du ?r hans morsa eller?”, fr?gade Braxton. Kyra rodnade, kokande av ilska och ?nskade mer ?n n?gonsin att deras mor verkligen varit d?r. ”Lika mycket som du ?r hans pappa”, svarade hon. Tystnaden l?g t?t och de stod kvar, och Kyra s?g p? Aidan, som tittade tillbaks med skr?mda ?gon. ”Aidan”, fr?gade hon, ”?r det h?r n?got du verkligen vill?” Aidan tittade skamset i marken. Han stod tyst och undvek hennes blickar, och Kyra visste att han var r?dd f?r att s?ga n?got som kunde reta storebr?derna. ”N?, d?r ser du”, sa Brandon. ”Han har inget emot det.” Kyra stod och kokade av frustration. Hon ?nskade att Aidan skulle tala f?r sig, men hon kunde inte tvinga honom. ”Det ?r oklokt av er att ta honom p? jakt”, sa hon. ”Det bl?ser upp till storm, och snart ?r det m?rkt. Skogen ?r full av faror. Om ni vill l?ra honom jaga f?r ni v?l ta med honom n?r han blivit ?ldre, en annan dag.” De bl?ngde p? henne, tydligt irriterade. ”Och vad vet du om att jaga?”, fr?gade Braxton. ”Vad har du jagat egentligen, annat ?n alla dina tr?d?” ”Har n?got av dem bitit ifr?n p? sistone?”, tillade Brandon. B?da skrattade och Kyra gl?dde om kinderna, os?ker p? vad hon skulle ta sig till. Om Aidan inte sa n?got s? var det inte mycket hon kunde g?ra. ”Du oroar dig f?r mycket, syster”, sa Brandon till sist. ”Inget kommer att h?nda Aidan n?r vi ?r med. Vi vill h?rda honom lite – inte ta d?d p? honom. Tror du verkligen att du ?r ensam om att bry sig om honom?” ”Dessutom har far ?gonen p? oss”, sa Braxton. ”Vill du g?ra honom besviken?” Kyra s?g genast upp ovanf?r deras axlar, och h?gt upp i tornet s?g hon deras far st? i en v?lvd f?nster?ppning och se p? dem. Hon k?nde sig otroligt besviken, att han inte satte stop f?r alltsammans! De f?rs?kte tr?nga sig f?rbi, men Kyra stod envist kvar i v?gen. De s?g ut som att de skulle till att knuffa henne ?t sidan, men Leo steg emellan och morrade, vilket fick dem p? andra tankar. ”Aidan”, sa hon till honom. ”Det ?r inte f?rsent. Du beh?ver inte g?ra det h?r. Vill du f?lja med mig tillbaks till fortet ist?llet?” Hon s?g forskande p? honom och m?rkte att han fick t?rar i ?gonen, men hon s?g ocks? hur han pl?gades. Det blev tyst en l?ng stund och det enda som h?rdes var vindens ylande ?ver sn?fallet. Till sist vred han p? sig. ”Jag vill jaga”, muttrade han halvhj?rtat. Och pl?tsligt tr?ngdes br?derna sig f?rbi med en knuff i hennes axel och med Aidan p? sl?p. De skyndade bort l?ngs v?gen, och Kyra v?nde sig om och s?g efter dem med en olustig k?nsla i magen. Hon v?nde sig mot fortet igen och blickade upp mot tornet, men fadern var redan f?rsvunnen. Kyra s?g de tre br?derna f?rsvinna ur sikte, bort i den tilltagande stormen, p? v?g mot T?rneskogen. Hon fick en klump i magen. Hon funderade p? att gripa tag i Aidan och ta med honom hem – men hon ville inte sk?mma ut honom. Hon visste att hon borde strunta i det – men det kunde hon inte. Det var n?gonting i henne som inte gick med p? det. Hon anade fara, s?rskilt som det nu var Vinterm?nsafton. Hon litade inte p? sina br?der. Hon visste att de aldrig skulle skada Aidan, men de var of?rsiktiga och alldeles f?r h?rdh?nta. Och det v?rsta var att de var ?verdrivet s?kra p? sina egna f?rm?gor. Det var en d?lig kombination. Kyra stod inte ut l?ngre. Om hennes far inte t?nkte g?ra n?got ?t det s? skulle hon. Hon var gammal nog nu – hon beh?vde inte lyssna p? n?gon annan ?n sig sj?lv. Hon gav sig sm?springande av med Leo, p? v?g l?ngs den ensliga stigen mot T?rnskogen. KAPITEL TV? Kyra klev in i den dystra T?rnskogen. Skogen l?g v?ster om fortet och v?xte s? t?t att man knappt kunde se mellan tr?den. Hon gick l?ngsamt fram med Leo, sn? och is krasade under deras f?tter, och hon tittade upp. Hon var inte mer ?n en pyssling bland t?rnetr?den, som v?xte ?t alla h?ll, till synes i all o?ndlighet. De var urgamla, svarta tr?d med knotiga grenar som liknade t?rntaggar och tjocka, svarta l?v. Det vilade en f?rbannelse ?ver det h?r st?llet, det k?nde hon. Inget gott kom n?gonsin h?rifr?n. Hennes fars m?n skadades ofta n?r de var h?r p? jakt, och mer ?n en g?ng hade troll som brutit sig in genom Flammorna g?mt sig h?r och tagit platsen till bas f?r angrepp mot byborna. Kyra k?nde kylan s? snart hon kom dit. Det var m?rkare h?r, och kallare, och fuktigare i luften. Doften av t?rnetr?den l?g tung, som multnande jord, och de v?ldiga stammarna skymde det lilla som ?terstod av dagsljuset. Kyra var p? sin vakt, och rasande p? sina br?der. Det var farligt att vara h?r om man inte kom i s?llskap med en hel trupp krigare – och s?rskilt i skymningen. Hon ryckte till vid varje ljud. L?ngt p? avst?nd h?rde hon skriet av ett djur, och hon hajade till och v?nde sig om och s?g efter det. Men skogen var f?r t?t och hon s?g ingenting. Men Leo morrade intill henne, och pl?tsligt hade han tagit upp jakten p? djuret och gett sig av. ”Leo!”, ropade hon. Men han var redan f?rsvunnen. Hon suckade irriterat. S? d?r var det j?mt n?r n?got djur kom i n?rheten. Han skulle komma tillbaks, det visste hon – f?rr eller senare. Kyra gick vidare nu p? egen hand. Skogen blev allt m?rkare och hon k?mpade f?r att f?lja br?dernas sp?r – n?r hon h?rde ett skratt. Hon vaknade till, v?nde om i riktningen mot ljudet och sicksackade sig fram f?rbi de tjocka stammarna tills hon f?tt syn p? br?derna d?r framme. Kyra h?ll sig i bakgrunden, p? ordentligt avst?nd och utan att vilja bli sedd. Hon visste att Aidan skulle bli generad och bara skicka bort henne. Hon besl?t sig f?r att bara se p? fr?n skuggorna och se till att de inte r?kade ut f?r n?got trubbel. Det var b?st f?r Aidan att inte bli utsk?md, utan f? k?nna sig som en karl. En kvist br?ts under f?tterna p? henne, och Kyra duckade, r?dd f?r att bli avsl?jad av ljudet – men hennes fulla br?der var i sin egen v?rld d?r de gick fram med snabba steg, knappt trettio meter framf?r henne. Ljudet dr?nktes av deras skratt. Hon s?g p? kroppsspr?ket att Aidan var alldeles sp?nd, n?stan som om han skulle till att gr?ta. Han h?ll h?rt i sitt spjut, som f?r att ?vertyga sig sj?lv att han var en man. Men spjutet var alldeles f?r stort och han h?ll det i ett klumpigt grepp och k?mpade under tyngden. ”Kom hit upp!”, ropade Braxton och v?nde sig mot Aidan som kom n?gra meter p? efterk?lken. ”Vad ?r du s? r?dd f?r?”, sa Brendan till honom. ”Jag ?r inte r?dd–”, envisades Aidan. ”Tyst!”, sa Brandon pl?tsligt, och stannade till med en hand mot Aidans br?st, f?r f?rsta g?ngen med allvarlig min. Braxton stannade ocks?, och de stod tillsammans p? helsp?nn. Kyra tog skydd bakom ett tr?d och kikade p? sina br?der. De stod i kanten av en gl?nta och tittade rakt fram, som om de f?tt syn p? n?got. Hon kr?p l?ngsamt n?rmare och f?rs?kte f? en b?ttre ?verblick, och n?r hon genat mellan tv? grova stammar stannade hon till, h?pen efter att ha f?tt en glimt av vad de sett. D?r, ensam i gl?ntan, rotade den runt efter ekollon. Ett vildsvin. Men inget vanligt vildsvin, utan ett fullkomligt monstru?st, svarthornat vildsvin – det st?rsta hon sett – med l?nga, b?jda vita betar och tre l?nga, vassa svarta horn, ett fr?n trynet och tv? fr?n skallen. Det var n?stan stort som en bj?rn och ett s?llsynt djur, k?nt f?r sin vildsinthet och f?r att vara snabbt som blixten. Det var ett djur man fruktade, och ett som ingen j?gare hade lust att m?ta. Det betydde trubbel. H?ren reste sig p? Kyras armar. Hon ?nskade att Leo varit d?r, men samtidigt var hon tacksam ?ver att han inte var det. Han skulle ha gett sig i kast med odjuret, och det var en strid hon inte visste om han kunde vinna. Hon tog ett steg fram, tog l?ngsamt b?gen fr?n axeln samtidigt som hon instinktivt str?ckte sig efter en pil. Hon f?rs?kte r?kna ut hur l?ngt vildsvinet var fr?n pojkarna, och avst?ndet till henne sj?lv – och hon ins?g att resultatet av den utr?kningen inte b?dade gott. Det stod alltf?r m?nga tr?d i v?gen f?r en enkel tr?ff – och n?r det g?llde ett djur i den h?r storleken s? fanns inga utrymmen f?r misstag. Hon visste inte om det ens var m?jligt att f?lla det med en pil. Kyra s?g r?dslan blixtra till i sina br?ders ansikten, och sedan hur Brandon och Braxton snabbt dolde den bakom masker av ?vermod som hon var s?ker p? hade med drickat att g?ra. B?da h?jde sina spjut och klev fram?t. Braxton m?rkte att Aidan stod som fastfrusen och v?nde sig och grep tag i pojkens axlar och tvingade honom att g? fram han ocks?. ”H?r ?r din chans att bli en man”, sa Braxton. ”Om du tar d?d p? det d?r vildsvinet s? kommer man sjunga ditt namn i ?ratal.” ”Ta med huvudet hem s? blir du ber?md i resten av livet”, sa Brandon. ”Jag… jag ?r r?dd”, sa Aidan. Brandon och Braxton fnyste till och h?nskrattade sedan. ”R?dd?”, sa Brandon. ”Och vad tror du att far skulle s?ga om det?” Vildsvinet vaknade till och lyfte huvudet och glodde mot dem med lysande, gula ?gon och drog ihop trynet i ett ilsket morrande. Det ?ppnade k?ftarna och visade upp sina huggt?nder och dreglade, samtidigt som det utst?tte ett vilt knorrande ?nda fr?n djupet av buken. Kyra k?nde hur skr?cken grep tag i henne, ?ven p? avst?nd – och hon kunde bara gissa sig till vad Aidans m?ste k?nna. Kyra kastade f?rsiktigheten ?t sidan och rusade fram, fast besluten att hinna fram innan det var f?r sent. N?r hon var bara n?gra meter bakom br?derna ropade hon: ”L?t den vara!” Sk?rpan i hennes r?st skar genom tystnaden och hennes br?der snodde runt, uppenbart ?verraskade. ”Ni har haft ert lilla roliga”, fortsatte hon. ”Det r?cker nu.” Aidan s?g l?ttad ut, men Brandon och Braxton bl?ngde mot henne. ”Och vad har du med det att g?ra?”, v?ste Brandon som svar p? tal. ”Sluta l?gga dig i vad som ?r mansg?ra.” Vildsvinets n?rmade sig med allt dovare morrande, och Kyra var b?de r?dd och arg n?r hon klev fram. ”Om ni ?r dumma nog att reta den d?r besten, s? vars?goda”, sa hon. ”Men Aidan skickar ni hit till mig.” Brandon s?g ogillande p? henne. ”Aidan klarar sig fint h?r”, svarade han. ”Han ska just till att l?ra sig sl?ss. Eller hur Aidan?” Aidan stod tyst, bed?vad av skr?ck. Kyra skulle just ta ?nnu ett steg och ta tag i Aidans arm n?r det rasslade till i gl?ntan. Hon s?g vildsvinet n?rma sig l?ngsamt och hotfullt, en kl?v i taget. ”Det anfaller inte om det inte provoceras”, manade hon sina br?der. ”L?t det vara.” Men br?derna struntade i henne och v?nde om och h?jde sina spjut. De gick fram?t i gl?ntan, som f?r att visa hur modiga de var. ”Jag siktar mot huvudet”, sa Brandon. ”Och jag mot halsen”, sa Braxton. Vildsvinet grymtade h?gre, ?ppnade sina dreglande k?ftar och tog ?nnu ett hotfullt steg. ”Kom tillbaks!”, ropade Kyra desperat. Men Brandon och Braxton klev fram, h?jde sina spjut, och kastade pl?tsligt. Kyra s?g sp?nt hur spjuten fl?g genom luften och beredde sig p? det v?rsta. Till sin f?rtvivlan s?g hon Brandons spjut snudda ett ?ra, tillr?ckligt f?r att dra blod – och f?r att reta – medan Braxtons spjut bara seglade f?rbi, en halvmeter ovanf?r huvudet. F?r f?rsta g?ngen s?g Brandon och Braxton nu r?dda ut. De stod kvar med gapande munnar och f?niga miner. Kinderna som varit rosiga av vinet hade nu blivit bleka av skr?ck. Vildsvinet var uppretat nu, och s?nkte huvudet, grymtade fruktansv?rt, och anf?ll pl?tsligt. Kyra s?g med fasa hur det kastade sig efter hennes br?der. Hon hade aldrig sett n?got s? stort r?ra sig s? snabbt, med spr?ng som en hjort genom gr?set. Brandon och Braxton sprang f?r sina liv n?r den n?rmade sig, bort i motsatt riktning fr?n varandra. Medan Aidan stod ensam kvar, som rotad i marken och fastfrusen av skr?ck. Han stod med ?ppen mun och tappade l?ngsamt greppet om spjutet som f?ll till marken. Kyra visste att det inte spelade n?gon st?rre roll. Aidan skulle inte ha kunnat f?rsvara sig ens om han f?rs?kt. En fullvuxen man skulle inte ha klarat det. Och vildsvinet, som om det k?nt det p? sig, siktade in sig p? Aidan. Kyra satte sig i r?relse med bultande hj?rta. Hon visste att hon bara skulle f? en chans. Utan att t?nka sig f?r rusade hon fram, med b?gen framf?r sig och duckade mellan tr?den, v?l medveten om att hennes enda skott m?ste vara perfekt. Det hade varit sv?rt ?ven om vildsvinet inte r?rt sig, panikslagen som hon var – och nu kr?vdes det en perfekt tr?ff om de ?verhuvudtaget skulle ?verleva. ”DUCKA AIDAN!”, skrek hon. F?rst r?rde han sig inte. Aidan stod i Kyras v?g och hindrade skottet, och n?r hon rusade fram och h?jde b?gen ins?g hon att hennes enda f?rs?k skulle g? f?rlorat om han inte flyttade p? sig. Hon snavade fram genom skogen med f?tterna halkande i sn? och fuktig jord, och f?r ett ?gonblick k?nde hon att allt var f?rlorat. ”AIDAN!”, skrek hon desperat igen. Mirakul?st nog h?rde han den h?r g?ngen och kastade sig i sista sekund mot marken s? att Kyra fick f?ltet fritt f?r sitt skott. Hon k?nde tiden stanna till n?r vildsvinet rusade mot Aidan. Hon steg in i en fr?mmande zon, d?r n?got som hon aldrig k?nt f?rut och som hon inte helt f?rstod liksom v?llde upp inom henne. V?rlden smalnade av och blev skarpare. Hon h?rde ljudet av sina egna hj?rtslag, av sin andh?mtning, av de frasande l?ven och en kr?kas kraxande bland tr?den. Hon k?nde sig mer i harmoni med v?rlden ?n n?gonsin, som om hon klivit in i en v?rld d?r hon och universum var ett. Kyra k?nde hur handflatorna kittlades av en varm, stickande kraft som hon inte f?rstod, som om n?gonting fr?mmande tagit ?ver hennes kropp. Det var som om hon, f?r ett kort ?gonblick, hade blivit n?gon st?rre ?n den hon i sj?lva verket var, n?gon betydligt m?ktigare. Hon tr?dde in i ett tillst?nd d?r hon inte l?ngre t?nkte, och hon till?t instinkterna och den nya kraft som fl?dade i kroppen att ta ?ver. Hon placerade f?tterna stadigt i marken, h?jde b?gen, lade en pil p? str?ngen och sk?t. Hon visste i det ?gonblick hon sl?ppte str?ngen att det var ett alldeles s?rskilt skott. Hon beh?vde inte ens titta efter pilen f?r att f?rst? att den var p? v?g precis dit hon ville: r?tt in i odjurets h?gra ?ga. Och hon sk?t med s?dan kraft att pilen tr?ngde n?stan en halvmeter in innan den stannade. Besten grymtade till n?r benen pl?tsligt vek sig under kroppen och den f?ll huvudstupa i sn?n. Den gled ?ver vad som ?terstod av gl?ntan och vred sig, fortfarande vid liv, tills den n?dde ?nda fram till Aidan. D?r, till sist, slutade den glida, bara n?gon decimeter ifr?n honom och s? n?ra att de n?stan r?rde varandra. Den vred sig p? marken, och Kyra som redan hade en ny pil p? str?ngen klev fram, st?llde sig ?ver vildsvinet och satte ?nnu en pil i dess skalle. Till sist r?rde den sig inte mer. Kyra stod still i gl?ntan med hj?rtat bultande i tystnaden, medan den kittlande k?nslan l?ngsamt avtog i h?nderna och kraften ebbade ut. Hon undrade vad som h?nt. Hade hon verkligen klarat det d?r skottet? Genast kom hon att t?nka p? Aidan, och hon snodde runt och tog tag i honom, och han s?g upp p? henne som han kunde ha gjort mot en mor. ?gonen var fyllda av r?dsla, men han var oskadd. Hon k?nde en v?g av l?ttnad n?r hon s?g att han klarat sig. Kyra v?nde sig och s?g p? sina storebr?der. B?da l?g kvar i gl?ntan och stirrade p? henne, med chock – n?stan v?rdnad – i blicken. Men hon s?g ocks? n?got mer i den d?r blicken, n?got som oroade henne: en misst?nksamhet. Som om hon var annorlunda ?n dem. En fr?mling. Det var en blick Kyra sett f?rr. Inte m?nga g?nger, men tillr?ckligt ofta f?r att f? henne sj?lv att undra. Hon tittade ned och s?g p? den d?da besten, j?ttelik, monstru?s och stel vid hennes f?tter, och hon undrade hur hon, en femton?rig flicka, kunnat klara det. Det var n?got som ?vergick vanliga f?rdigheter med pil och b?ge, det visste hon. Det var n?got mer ?n en lycktr?ff. Det hade alltid varit n?got s?rskilt med henne. Hon stod som bed?vad och ville r?ra p? sig, men kunde inte. Det var inte odjuret som uppr?rt henne mest, utan blickarna fr?n hennes br?der. Och f?r miljonte g?ngen kom fr?gan som hon i hela sitt liv varit r?dd f?r: Vem var hon? KAPITEL TRE Kyra f?ljde efter sina br?der som traskade fram p? v?gen tillbaks mot fortet och s?g hur de k?mpade under tyngden av vildsvinet. Aidan gick intill henne och Leo, som ?terv?nt fr?n sin egen jakt, f?ljde henne i h?larna. Brandon och Braxton fick slita med det d?da djuret, som de bar mellan sig, surrat till tv? spjut som de lagt ?ver axlarna. Den olustiga st?mningen hade f?rsvunnit s? snart de kommit ut ur skogen och under den ?ppna himlen igen, och s?rskilt sedan de f?tt faderns fort i sikte igen. Brandon och Braxton ?tervann n?got av sin vanliga sj?lvs?kerhet med varje steg, och nu var de n?stan sina gamla arroganta jag igen, fulla i skratt och h?cklande varandra med skryt om sitt byte. ”Det var mitt spjut som snuddade”, sa Brandon till Braxton. ”Men”, sa Braxton som svar p? tal, ”det var mitt spjut som fick det att v?nda sig mot Kyras pilar”. Kyra h?rde alltsammans och rodnade om kinderna av alla l?gner. Hennes korkskallar till br?der h?ll redan p? att ?vertyga sig om sin egen version av ber?ttelsen, och nu verkade de till och med tro p? den. Hon hade f?rv?ntat sig det, att de skulle skryta om sitt byte n?r de v?l var tillbaks i faderns sal. Det h?ll p? att g?ra henne tokig. Men hon k?nde att det var under hennes niv? att r?tta dem. Hon trodde fullt och fast p? r?ttvisans lagar och visste att, f?rr eller senare, s? kom sanningen alltid fram. ”Ni ?r l?gnare”, sa Aidan, som gick bredvid henne och fortfarande var uppskakad efter h?ndelsen. ”Ni vet att det var Kyra som d?dade vildsvinet.” Brandon gav honom en h?nfull blick ?ver axeln, som om Aidan varit en insekt. ”Och vad vet v?l du om det?”, fr?gade han Aidan. ”Du var ju upptagen med att pissa p? dig.” B?da skrattade, som om historien blev sannare f?r varje steg. ”F?r ni tv? sprang ju inte livr?dda d?r borta?”, sa Kyra till Aidans f?rsvar n?r hon inte stod ut l?ngre. D? tystnade pojkarna. Kyra hade chansen att verkligen ge igen – men hon k?nde inget behov av att h?ja r?sten. Hon gick n?jd och glad och trivdes med sig sj?lv. Vetskapen om att hon r?ddat sin brors liv gav all den tillfredst?llelse hon beh?vde. Hon k?nde en liten hand p? sin axel, och tittade dit och s?g Aidan le tr?stande mot henne, uppenbart glad och tacksam ?ver att vara vid liv och i ett stycke. Kyra undrade om hennes ?ldre br?der ocks? uppskattade vad hon gjort f?r dem. Trots allt, om hon inte dykt upp n?r hon gjorde det s? skulle de ocks? ha d?dats. Hon s?g vildsvinet skumpa d?r framme med varje steg och grimaserade. Hon ?nskade att br?derna l?mnat kvar det i gl?ntan d?r det h?rde hemma. Det l?g en f?rbannelse ?ver det djuret, det h?rde inte till Volis och det h?rde inte hemma h?r. Det var ett ont varsel. S?rskilt som det kom fr?n T?rnskogen, och ?nnu mer f?r att det nu var Vinterm?nsafton. Hon mindes ett gammalt tales?tt som hon l?st: skryt inte n?r du r?ddats till livet. Hon k?nde att hennes br?der utmanade ?det och drog m?rker in i deras hem igen. Hon kunde inte l?ta bli att t?nka att det var ett f?rebud om annat ont som skulle komma. De n?dde toppen av en kulle, och d?rifr?n hade de en vid vy ?ver landskapet och s?g fortet breda ut sig. Trots vindbyarna och det allt t?tare sn?fallet k?nde Kyra stor l?ttnad ?ver att vara hemma. R?k steg fr?n skorstenarna i landskapet och en varm och v?lkomnande gl?d str?lade fr?n faderns fort, d?r eldar nu t?nts f?r att h?lla skymningen st?ngen. V?gen blev bredare och b?ttre underh?llen n?r de n?rmade sig bron, och de ?kade p? stegen och gick raskt den sista biten. V?gen var full av folk, alla ivriga inf?r festligheterna, trots v?dret och m?rkret som f?ll. Kyra var knappast ?verraskad. Vinterm?nens fest var en av ?rets viktigaste helger, och alla var upptagna med f?rberedelserna. En t?t folkmassa tryckte p? f?r att komma ?ver bron och f? sina varor fr?n f?rs?ljarna – samtidigt som lika m?nga tr?ngde sig ut genom portarna f?r att hinna hem och fira med sina familjer. Oxar drog vagnar med varor ?t b?da h?ll, samtidigt som murare slog och hamrade p? ?nnu en ny mur som uppf?rdes runt fortet. Ljudet av taktfasta hammare h?rdes ?verallt, genom larmet av hundar och boskap. Kyra undrade hur de kunde arbeta i det h?r v?dret och hur de skyddade h?nderna fr?n att bli stelfrusna. N?r de n?rmade sig bron och kom in i tr?ngseln tittade Kyra upp, och det kn?t sig i magen n?r hon s?g flera av Lordens m?n, soldater som tj?nade st?th?llaren som utsetts av Pandesien. De stod intill portarna, kl?dda i sina typiska scharlakansr?da ringbrynjor. Hon k?nde en v?g av ilska vid synen, en bitterhet som hon delade med hela sitt folk. N?rvaron av Lordens m?n var alltid betryckande – men s?rskilt nu under Vinterm?nen, n?r det knappast fanns annan anledning f?r dem att vara d?r ?n att de ville utkr?va det lilla som gick att pressa ur folket. I hennes ?gon var de inte annat ?n as?tare – ?versittare och rovdjur i tj?nst hos de f?raktliga aristokrater som tagit makten n?r Pandesien invaderat. Det var den f?rre kungens svaghet som bar skulden. Han hade kapitulerat f?r dem alla. Men det spelade mindre roll nu. Nu tvingades de till sin egen van?ra att foga sig efter de h?r m?nnen. Det gjorde Kyra arg. Det innebar att hennes far och hans skickliga krigare, ja hela folket, inte var annat ?n guldkantade tr?lar. Hon hoppades desperat att de skulle g?ra revolt och k?mpa f?r sin frihet och ta sig an det krig som deras f?rra kung varit r?dd f?r. Men hon visste ocks? att om de gjorde det s? skulle de st?llas inf?r hela Pandesiens arm?. M?jligen hade de kunnat h?lla st?nd om de inte sl?ppt in pandesierna fr?n f?rsta b?rjan, men nu n?r fienden hade satt sig fast s? var m?jligheterna till motst?nd sm?. De kom fram till bron och beblandade sig med tr?ngseln, och folk stannade och stirrade och pekade p? vildsvinet. Kyra fick en viss tillfredst?llelse av att se hur br?derna svettades och pustade och st?nkade under b?rdan. Folk v?nde sig och gapade n?r de gick f?rbi, och b?de allmoge och soldater imponerades av det v?ldiga djuret. Hon s?g ocks? n?gra skrockfulla blickar, folk som precis som hon sj?lv undrade om det hela inte var ett d?ligt f?rebud. Men alla s?g ?nd? p? hennes br?der med stolthet i ?gonen. ”Ett vackert byte till festen!”, ropade en bonde som ledde sina oxar bredvid dem p? v?gen. Brandon och Braxton sken av stolthet. ”Den d?r blir mat till halva er fars hov!”, ropade en slaktare. ”Hur lyckades ni med det d?r?”, fr?gade en sadelmakare. Br?derna utv?xlade blickar och Brandon grinade till sist brett mot mannen. ”Med ett fint kast och utan fruktan”, svarade han dj?rvt. ”Om man aldrig tar sig ut i skogen s? f?r man heller inte veta vad som finns”, tillade Braxton. N?gra m?n hurrade och dunkade deras ryggar. Kyra h?ll motvilligt tand f?r tunga. Hon k?nde inget behov av erk?nnande fr?n dessa m?n. Hon visste sj?lv vad hon gjort och inte. ”Det var inte de som d?dade vildsvinet!”, ropade Aidan ilsket. ”Du h?ller k?ften”, v?ste Brandon och v?nde sig om. ”Mer snack som det d?r s? ber?ttar jag att du pissade p? dig n?r det anf?ll.” ”Men det gjorde jag inte!”, protesterade Aidan. ”Och det kommer de att tro p??”, tillade Braxton. Brandon och Braxton skrattade, och Aidan s?g mot Kyra, som f?r att f? veta vad han skulle g?ra. Hon skakade p? huvudet. Sl?sa inte med krafterna”, sa hon till honom. ”Sanningen segrar till sist.” Folkmassan blev allt t?tare n?r de gick ?ver bron, och n?r de passerade vallgraven fick de g? axel mot axel i tr?ngseln. Kyra k?nde sp?nningen i luften, nu n?r det skymde och facklor t?ndes utmed bron och sn?n f?ll allt t?tare. Hon tittade upp och hj?rtat slog som alltid n?gra slag extra n?r hon s?g fortets stora portvalv av sten, vaktat av m?ngder av hennes fars m?n. H?gst upp syntes uddarna av det v?ldiga portgallret av j?rn. De skarpa spetsarna och j?rnbalkarna – kraftiga nog att h?lla alla fiender ute – var nu upphissade, men redo att f?llas ner vid ljudet av en hornst?t. Portvalven reste sig mer ?n tio meter, och p? toppen fanns en bred plattform som fortsatte runtom f?stningsmurarna och bemannades med spejare som alltid h?ll ett vakande ?ga. Kyra hade alltid varit stolt ?ver att Volis var en rej?l f?stning. Men ?nnu stoltare var hon ?ver m?nnen d?rinne, hennes fars mannar och Escalons fr?msta krigare, de m?n som nu l?ngsamt omgrupperade i Volis efter att ha varit spridda runt om i landet n?r kungen kapitulerade. Nu drogs de till hennes far som till en magnet. Mer ?n en g?ng hade hon sagt ?t honom att han borde utropa sig till ny kung, som alla ville – men han brukade bara skaka p? huvudet och s?ga att det inte var hans s?tt att g?ra saker p?. N?r de kom n?rmare porten spr?ngde ett dussintal av hennes fars m?n ut p? sina h?star, och folkmassan fick g?ra plats s? att de kunde rida ut till tr?ningsf?ltet, den stora, runda plats p? f?lten som omgavs av en l?g stenmur. Kyra v?nde sig om och s?g med snabbare puls hur de red bort. Tr?ningsf?ltet var det st?lle hon ?lskade mest. Hon brukade g? dit och titta i timmar hur de sparrade. Hon studerade varenda r?relse d?rute, hur de red, hur de drog sina sv?rd, kastade spjut och svingade stridsgissel. Det h?r var m?n som red ut f?r att tr?na – trots m?rker och sn? och till och med p? en helgdag – f?r att de inget hellre ?nskade ?n att f? tr?na och bli b?ttre och hellre befann sig ute p? slagf?ltet ?n p? fest inne i salarna. Precis som hon. Det var hennes verkliga landsm?n, t?nkte hon. En annan grupp av faderns m?n kom ut till fots, och n?r Kyra och br?derna n?rmade sig porten klev de ?t sidan med resten av folkmassan och gjorde rum f?r Brandon och Braxton, som kom med vildsvinet. De visslade till av beundran och kom n?rmare. Det var stora och muskul?sa m?n, huvudet h?gre ?n till och med hennes br?der, som inte heller de var sm?. De flesta hade st?nk av gr?tt i sk?ggen. De var m?n i trettio- och fyrtio?rs?ldern som sett alltf?r m?nga slag och som tj?nat under den gamle kungen och f?tt utst? van?ran av hans kapitulation. Det var m?n som aldrig sj?lva skulle ha gett upp. De hade sett det mesta och det skulle mycket till f?r att g?ra intryck p? dem – men de var uppenbart imponerade av vildsvinet. ”Tog ni sj?lva d?d p? den d?r?”, fr?gade en av dem Brandon och kom n?rmare och s?g p? bytet. Folksamlingen t?tnade och Brandon och Braxton stannade till och s?g ?t sig av karlarnas pris och beundran, samtidigt som de f?rs?kte d?lja hur mycket de kippade efter andan. ”Det gjorde vi!”, ropade Braxton stolt. ”En svarthornad”, utbrast en annan krigare som kommit fram f?r att stryka med handen ?ver djurets rygg. ”En s?dan har jag inte sett sedan jag var pojke. Jag hj?lpte sj?lv till att ta d?d p? en – men det var med ett helt jaktlag av m?n, och tv? av dem miste fingrar.” ”Vi miste inget”, ropade Braxton dj?rvt. ”Bara en spjutspets.” Kyra gl?dde av harm n?r m?nnen skrattade och beundrade bytet, samtidigt som ?nnu en krigare, ledaren Anvin, klev fram f?r att se n?rmare. M?nnen steg ?t sidan av respekt och gav honom ordentligt med utrymme. Anvin var hennes fars n?rmaste bef?lhavare och den Kyra gillade b?st av allihop. Han lydde endast under hennes far och var den som ledde alla dugliga krigare. Han var som en andra far f?r henne och hon hade k?nt honom s? l?nge hon kunde minnas. Hon visste att han tyckte om henne och att han h?ll uppsikt ?ver henne, och – vad som var ?nnu viktigare – han tog sig alltid tid med henne och l?rde henne tekniker vid sparring med olika vapen som ingen annan gjorde. Vid mer ?n ett tillf?lle hade han till och med l?tit henne tr?na med m?nnen, och det var ?gonblick hon ?lskat. Han var h?rdast av alla, men hade ocks? det varmaste hj?rtat – f?r dem han h?ll av. Men dem han inte gillade, dem var det synd om. Anvin hade inte mycket till ?vers f?r l?gner, och han var en man som alltid gick till botten med saker, oavsett hur sn?riga de var. Han hade ett tr?nat ?ga, och n?r han nu klev fram och granskade vildsvinet p? n?ra h?ll s?g Kyra hur han stannade till och s?g p? de tv? s?ren fr?n pilarna. Han hade ett sinne f?r detaljer, och om n?gon skulle inse hur det l?g till s? var det han. Anvin s?g n?rmare p? s?ren och granskade de sm? pilspetsarna som ?nnu satt kvar och resterna av tr?, d?r br?derna brutit av skaften p? hennes pilar. De hade brutit av dem intill spetsen, s? att ingen skulle kunna se vad det egentligen var som f?llt djuret. Men Anvin var inte vem som helst. Kyra s?g Anvin granska s?ren, s?g hur hans ?gon smalnade av, och ins?g att han snabbt f?rst?tt hur allt l?g till. Han b?jde sig ned, tog av sig handsken och tryckte fingrarna i vildsvins?gat, och drog fram den ena pilspetsen. Han h?ll upp den blodiga spetsen och v?nde sig sedan med skeptisk min mot br?derna. ”En spjutspets, sa ni?”, fr?gade han ogillande. En obekv?m tystnad f?ll ?ver gruppen och Brandon och Braxton s?g nerv?sa ut f?r f?rsta g?ngen och vred p? sig. Anvin v?nde sig mot Kyra. ”Eller kanske en pilspets?”, fortsatte han, och Kyra s?g kuggarna g? runt i huvudet p? honom n?r han drog sina egna slutsatser. Anvin klev fram till Kyra och drog fram en pil ur hennes koger och h?ll upp den bredvid pilspetsen i handen. De h?rde ihop, det kunde alla se. Han s?g stolt och menande p? Kyra, och pl?tsligt k?nde hon allas ?gon p? sig. ”Det var ditt skott, eller hur?”, sa han, mer som ett p?st?ende ?n en fr?ga. Hon nickade. ”Det var det”, svarade hon kort, och ?lskade honom f?r att han gav henne erk?nnandet som gav henne uppr?ttelse. ”Och det var skottet som f?llde”, avgjorde han. Det var en iakttagelse och inte en fr?ga, och sades med h?rd och beslutsam r?st n?r han s?g granskande p? vildsvinet. ”N?gra andra s?r ?n de h?r tv? ser jag inte”, fortsatte han och drog med handen genom p?lsen – tills han stannade vid ?rat. Han s?g granskande p? det, och v?nde sig sedan med f?rakt mot Brandon och Braxton. ”Om ni nu inte vill kalla spjutspetssnudden h?r f?r ett s?r, det vill s?ga.” Han h?ll upp vildsvinets ?ra, och Brandon och Braxton rodnade n?r krigarna skrattade. Ytterligare en av faderns m?n steg fram. Vidar. Han var en n?ra v?n till Anvin, en kort och senig man i trettio?rs?ldern med ett t?rt ansikte med ett ?rr ?ver n?san. Att d?ma av den tunna kroppen kunde man inte tro det, men Kyra visste b?ttre: Vidar var h?rd som sten och ber?md f?r sin skicklighet i n?rstrid. Han var en av de h?rdaste m?n hon tr?ffat och k?nd f?r sin f?rm?ga att vinna i brottning mot tv? m?n dubbelt s? stora som honom sj?lv. Alltf?r m?nga m?n hade misstagit sig p? hans ringa storlek och retat honom – bara f?r att l?ra sig l?xan den h?rda v?gen. ?ven han hade tagit Kyra under sina vingar och var alltid beskyddande. ”Det ser ut som att de missade”, sammanfattade Vidar, ”och som att flickan r?ddade dem. Vem l?rde er att kasta egentligen?” Brandon och Braxton s?g allt nerv?sare ut. Det var uppenbart att de tagits p? bar g?rning med l?gn, och ingen av dem sa ett ord. ”Det ?r en allvarlig sak att ljuga om vad man dr?pt”, sa Anvin hotfullt och v?nde sig mot br?derna. Ut med det nu. Er far skulle vilja att ni sa sanningen.” Brandon och Braxton blev st?ende och skruvade p? sig, uppenbarligen obekv?ma. De s?g p? varandra som om de tvekade om vad de skulle s?ga. Det var f?rsta g?ngen Kyra kunde p?minna sig att hon sett dem med tungh?fta. Just som de skulle till att s?ga n?got skar pl?tsligt en fr?mmande r?st genom tr?ngseln. ”Det spelar ingen roll vem som hade ihj?l svinet”, h?rdes r?sten. ”Nu ?r det v?rt.” Kyra v?nde sig om med de andra, h?pen ?ver den grova och obekanta r?sten – och fick en klump i magen n?r hon s?g en grupp av Lordens m?n, l?tt igenk?nnliga i sina scharlakansr?da rustningar, som klev fram genom folkmassan, d?r byborna gick ur v?gen f?r dem. De n?rmade sig vildsvinet och kastade giriga ?gon mot det, och Kyra ins?g hur mycket de ville ha trof?n – inte f?r att de beh?vde den, utan f?r att f?r?dmjuka hennes folk genom att ta detta lilla sk?l till stolthet ifr?n dem. Leo morrade vid hennes sida och hon lade en lugnande hand p? hans nacke f?r att h?lla honom tillbaka. ”I er herre st?th?llarens namn”, sa en av Lordens m?n – en fetlagd soldat med l?g panna, tjocka ?gonbryn, stor buk och en nuna som liksom fastnat i en min av dumhet – ”tillvaratar vi detta vildsvin. St?th?llaren tackar er f?r er g?va p? denna helgdag.” Han gjorde ett tecken ?t sina m?n, och de gick fram mot vildsvinet som f?r att ta det. N?r de gjorde det klev Anvin, med Vidar vid sidan, pl?tsligt fram och st?llde sig i v?gen f?r dem. En h?pen tystnad s?nkte sig ?ver folksamlingen – ingen satte sig upp mot Lordens m?n, det var en oskriven lag. Ingen ville v?cka Pandesiens vrede. ”Ingen har vad jag vet erbjudit er n?gon present”, sa Anvin med st?l i r?sten, ”eller till er herre st?th?llaren.” Folksamlingen t?tnade och hundratals bybor tr?ngde sig fram f?r att bevittna den sp?nda situationen. Samtidigt backade andra undan, f?r att ge plats ?t de tv? m?nnen n?r sp?nningen i luften blev allt t?tare. Kyra k?nde hj?rtat bulta i br?stet. Utan att hon t?nkte p? det kramade hon h?rdare om b?gen, v?l medveten om att situationen kunde f?rv?rras. Lika mycket som hon ville sl?ss och f? sin frihet s? visste hon att folket h?r inte hade r?d att v?cka st?th?llarens ilska. ?ven om de p? n?got mirakul?st s?tt skulle lyckas besegra de pandesier som var h?r s? hade de hela Pandesiens arm? bakom sig. De kunde kalla p? m?ngder av m?n, talrika som alla droppar i havet. Men samtidigt var Kyra s? stolt ?ver Anvin f?r att han stod upp mot dem. F?rr eller senare var n?gon tvungen att g?ra det. Soldaten bl?ngde bistert p? Anvin. ”V?gar du trotsa din herre st?th?llaren?”, fr?gade han. Anvin r?rde sig inte. ”Det d?r vildsvinet ?r v?rt – ingen har gett det till er”, sa Anvin. ”Det var ert”, r?ttade soldaten. ”Men nu h?r det till oss.” Han v?nde sig mot sina m?n. ”Ta med det d?r vildsvinet”, befallde han. Lordens m?n n?rmade sig, men n?r de gjorde det klev m?ngder av hennes fars m?n fram till st?d f?r Anvin och Vidar, i v?gen f?r Lordens m?n och med h?nderna p? vapnen. St?mningen var s? t?t att Kyra kramade om b?gen tills knogarna vitnade. Och det k?ndes hemskt alltsammans, som om det p? n?got vis var hon som var ansvarig f?r alltihop eftersom det var hon som dr?pt vildsvinet. Hon anade att n?got hemskt h?ll p? att h?nda och f?rbannade sina br?der f?r att de f?rt det illavarslande djuret tillbaks till byn, och s?rskilt till Vinterm?nen. Det h?nde alltid underliga saker den helgen. Det var m?rkliga tider, n?r de d?da sades g? mellan v?rldarna. Varf?r hade hennes br?der n?dv?ndigtvis beh?vt provocera andemakterna s? d?r? M?nnen stod ansikte mot ansikte p? randen till ett blodbad, redo att dra sina sv?rd, n?r pl?tsligt en befallande st?mma h?rdes i luften, d?nande genom tystnaden. ”Det ?r flickans byte!”, sa r?sten. Det var en h?g r?st, full av sj?lvf?rtroende. Det var en r?st som kr?vde uppm?rksamhet, och en r?st som Kyra beundrade och respekterade mer ?n alla andra – hennes fars r?st, kommend?r Duncans. Allas ?gon v?nde mot hennes far n?r han kom g?ende, och folkmassan vek respektfullt undan f?r att ge honom plats. D?r stod han, som rena berget till karl – l?ngre ?n de andra och med bredare axlar, yvigt brunt sk?gg och halvl?ngt, gr?spr?ngt, brunt h?r. Han hade p?lsverk ?ver axlarna, tv? l?ngsv?rd i b?ltet och ett spjut ?ver ryggen. Hans rustning, Volis svarta, hade en drake – symbolen f?r deras ?tt – inristad i br?stpl?ten. Hans vapen var n?tta och slitna efter m?ngder av strider och han utstr?lade erfarenhet. Han var en man att frukta, en man att beundra, och en man som alla visste var r?ttvis. Han var en man som var ?lskad, men ?nnu mer respekterad. ”Det ?r Kyras byte”, upprepade han, med en ogillande blick mot br?derna, och v?nde sig sedan och s?g p? Kyra, utan att bev?rdiga Lordens m?n med en blick. ”Det ?r upp till henne at besluta om vad som ska ske med det.” Kyra chockades ?ver sin fars ord. Hon hade inte v?ntat sig det h?r. Hon hade aldrig v?ntat sig att han skulle l?gga ett s?dant ansvar i hennes h?nder och f? henne att fatta ett s? viktigt beslut. B?da visste de att det var ett beslut som inte bara g?llde vildsvinet, utan ett som g?llde hela folkets framtid. Soldater p? helsp?nn stod redo p? b?da sidor, alla med h?nderna p? sv?rden. Hon s?g hur alla ansikten v?ndes mot henne och v?ntade p? hennes svar, och hon visste att hennes n?sta val och hennes n?sta ord skulle bli hennes viktigaste n?gonsin. KAPITEL FYRA Merk vandrade l?ngsamt fram p? stigen, sicksackade sin v?g genom Vitskogen och t?nkte p? sitt liv. Hans fyrtio ?r hade varit h?rda ?r. Aldrig f?rr hade han tagit sig tiden att vandra genom en skog och beundra sk?nheten omkring sig. Han tittade ned p? vita l?v som frasade under hans f?tter till taktfasta ljud av hans tr?stav mot den mjuka marken, och han s?g upp och tog in sk?nheten av Aesoptr?den, med deras blanka vita l?v och gl?dr?da grenar som bl?nkte i morgonsolen. L?v f?ll till marken omkring honom som sn?, och f?r f?rsta g?ngen i livet k?nde han verklig frid. Medell?ng och medelbygd, med svart h?r och st?ndigt orakat ansikte, breda k?kar, l?nga, h?ga kindknotor och stora svarta ?gon med m?rka ringar inunder – Merk s?g st?ndigt utvakad ut, som om han inte sovit p? dagar. Och det var s? han alltid k?nt sig. Men nu. Nu ?ntligen k?nde han sig utvilad. H?r i Ur, i den nord?stligaste delen av Escalon, kom ingen sn?. Den milda brisen fr?n havet som bara l?g en dagsritt bort gav varmare v?der och till?t blad av alla f?rger att frodas. S? Merk kunde resa utan annat ?n en kappa, eftersom det inte beh?vdes n?got skydd mot de isande vindar som i det ?vriga av Escalon. Han h?ll fortfarande p? att v?nja sig vid tanken p? att b?ra en k?pa ist?llet f?r rustning, en stav ist?llet f?r sv?rd, och p? att s?tta staven i l?ven p? marken ist?llet f?r en dolk i sina fiender. Det var en ny k?nsla. Han f?rs?kte k?nna efter hur det var att vara den nya m?nniska som han l?ngtade efter att bli. Det k?ndes fridfullt – men underligt. Som om han l?tsades vara n?gon han inte var. Merk var n?mligen ingen resande, ingen munk – och inte heller n?gon fridens man. I blodet var han ?nnu en krigare. Och inte vilken krigare som helst, utan en man som k?mpade efter egna regler, och som aldrig f?rlorat en strid. Han var en man som inte tvekat att ta kampen fr?n torneringarnas r?nnarbanor till de bakgator och krogar som han ?lskade. Han var vad somliga kallade en legosoldat. En l?nnm?rdare. Ett hyrsv?rd. Och det fanns andra namn f?r honom, och vissa var till och med ?nnu mindre smickrande. Men Merk brydde sig lite om s?dana st?mplar, eller om vad m?nniskor t?nkte. Det enda som spelade roll var att han var en av de b?sta. F?r att passa sina roller hade Merk haft m?nga namn, och ?ndrat dem n?r andan fallit p?. Han gillade inte det namn han f?tt av sin far – faktum var att han inte gillade sin far heller – och han hade ingen tanke p? att g? genom livet med ett namn som n?gon annan klistrat p? honom. Merk var det vanligaste av alla de namn som kom och gick, och f?r tillf?llet trivdes han med det. Han brydde sig inte om vad han blev kallad, utan bara om tv? ting i livet: att hans dolkspets fann den r?tta platsen, och att hans uppdragsgivare betalade i nyslaget guld – och m?ngder av det. Redan som ung hade Merk uppt?ckt sin s?rskilda g?va, d?r han var b?ttre ?n alla andra. Hans br?der, far och alla hans ber?mda f?rf?der var stolta, ?dla riddare som sv?ngde sina ban?r och sitt lockiga h?r och vann t?vlingar medan damer sl?ngde blommor vid deras f?tter. De kunde inte g?rna ha varit stoltare ?ver sig sj?lva ?n vad de var. Merk, ? andra sidan, avskydde pompan och rampljuset. I hans ?gon var alla de d?r riddarna klumpiga och ineffektiva i sitt d?dande. Han hade ingen respekt f?r dem. Och han hade heller inget behov av all den erk?nsla, alla utm?rkelser, ban?r och vapensk?ldar som riddarna l?ngtade efter. Allt det d?r var f?r folk som saknade det enda som egentligen betydde n?got: f?rm?gan att ta en mans liv, snabbt, tyst och effektivt. Det var det enda, i hans ?gon, som var v?rt att tala om. N?r han var ung och hans kamrater f?r sm? f?r att f?rsvara sig sj?lva n?r de blev hackade p?, d? hade de kommit till honom. Redan d? var han k?nd f?r sin of?rlikneliga skicklighet med sv?rdet, och han hade tagit betalt f?r att f?rsvara dem. Pl?goandarna hade aldrig pl?gat igen, eftersom Merk tagit saken till sin spets. Ryktet om hans skicklighet hade snabbt spritt sig och Merk tog mer och mer betalt, samtidigt som hans skicklighet att d?da f?rb?ttrades. Merk kunde ha blivit en riddare, en firad krigare som sina br?der. Men ist?llet hade han valt att verka i skuggorna. Att vinna hade varit det enda som intresserat honom, den d?dliga effektiviteten. Och snart hade han f?rst?tt att riddare, trots alla vackra vapen och skrymmande rustningar, inte d?dade ens h?lften s? snabbt och effektivt som vad han gjorde sj?lv, en ensam man med l?derskjorta och vass dolk. Minnet av en natt p? en krog med sina br?der kom nu d?r han vandrade och st?tte staven i l?ven. Sv?rd hade dragits mot andra riddare. Hans br?der hade varit omringade och i underl?ge, och n?r de fl?diga riddarna h?llit p? ceremonin s? hade Merk inte tvekat. Han hade kastat sig genom gr?nden med dolken och skurit halsen av m?nnen, innan de ens hunnit dra sina sv?rd. Br?derna borde ha tackat honom f?r sina liv – men ist?llet hade de tagit avst?nd fr?n honom. Han skr?mde dem, och de s?g ner p? honom. Det var tacken han fick, och det var ett svek som sved mer ?n Merk kunde erk?nna. Det fick klyftan mellan dem att vidgas. All ridderlighet, all ?delhet – allt var sj?lvr?ttf?rdigt hyckleri i hans ?gon. De kunde g? d?rifr?n i sina skinande rustningar och se ner p? honom. Men om det inte varit f?r hans dolk s? hade de alla legat d?da kvar i gr?nden. Merk vandrade vidare, suckade och f?rs?kte sl?ppa taget om det f?rflutna. N?r han t?nkte p? det f?rstod han inte sj?lv var hans talanger kom ifr?n. Kanske var det hans snabbhet och smidighet, att han hade s? kvicka h?nder och handleder, att han hade en s?rskild talang f?r att hitta m?nniskokroppens d?dliga punkter, kanske att han aldrig tvekade inf?r att ta saken till sin spets och s?tta det d?r sista hugget som andra m?n fruktade, kanske att han aldrig beh?vde tv? hugg, eller att han kunde improvisera och d?da med vilket f?rem?l som helst – en g?spenna, en hammare, ett gammalt vedtr?. Han var smartare ?n andra, mer anpassningsbar och snabbare p? f?tterna. Det var en d?dlig kombination. Under hans uppv?xt hade alla stolta riddare tagit avst?nd fr?n honom och till och med h?nat honom i viskningar (f?r ingen v?gade h?na honom r?tt upp i ansiktet). Men nu, n?r de ?ldrats och tappat sina krafter samtidigt som hans eget rykte spridits, s? var det han som fick uppdrag av kungarna, medan de f?ll i gl?mska. F?r vad hans br?der aldrig f?rst?tt var att det inte var ridderligheten som gjorde kungarna till kungar. Det var snarare det grymma, nakna v?ldet, fruktan, f?rintelsen av fienderna, en i taget. Det d?r ohyggliga m?rdandet som ingen annan ville ?ta sig – det var det som skapade kungar. Och det var honom de v?nde sig till n?r de ville ha de d?r verkliga kungag?rningarna utf?rda. F?r varje st?t med staven i marken mindes han ett av sina offer. Kungens sv?raste motst?ndare hade han dr?pt. Inte med gift – f?r det hyrde man enklare l?nnm?rdare, apotekare och f?rf?rerskor. Dr?pet p? de sv?raste fienderna m?ste framst? som tydliga markeringar, och f?r det beh?vde de honom. Det skulle g?rna vara n?got fruktansv?rt, och n?got f?r alla att se: en dolk i ?gat eller en kropp i stycken p? ett torg eller h?ngande fr?n ett f?nster. N?got som alla sj?lva kunde se n?r solen gick upp p? morgonen, s? att alla fick h?pna ?ver att n?gon satt sig upp mot kungen. N?r gamle kung Tarnis hade kapitulerat s? hade riket lagts ?ppet f?r Pandesien, och f?r f?rsta g?ngen i sitt liv hade Merk tappat lusten. Utan en kung att tj?na hade han k?nt att han fl?t fritt utan mening. N?got som l?nge r?rt sig inom honom hade kommit upp till ytan, och av sk?l som han inte sj?lv f?rstod s? b?rjade han t?nka ?ver sitt liv. Hela sitt liv hade han bara t?nkt p? d?den, och p? att ta liv. Det hade blivit l?tt – f?r l?tt. Men nu h?ll n?got inom honom p? att ?ndras, som om han knappt k?nde marken under f?tterna l?ngre. Han hade alltid vetat, av egen erfarenhet, hur k?nsligt livet var och hur l?tt det kunde ryckas bort, men nu hade han b?rjat fundera ?ver hur man bevarade det. Livet var s? k?nsligt. Var det inte en st?rre utmaning att bevara det ?n att ta det? Och mot sin egen vilja hade han b?rjat undra: vad var det f?r n?got egentligen, det som han tog ifr?n andra? Merk visste inte vad det var som satt ig?ng alla tankar. Men det fick honom att k?nna sig obekv?m. N?got hade kommit upp till ytan inom honom, ett illam?ende, ett ?ckel inf?r allt d?dande – han hade utvecklat en lika stor avsky inf?r det som han en g?ng glatt sig ?t. Han ?nskade att han kunde peka ut vad det var som satt ig?ng alltsammans – till exempel mordet p? n?gon viss person – men det var inget s?dant. Det hade bara kommit ?ver honom, utan orsak. Och det var det allra mest st?rande. Till skillnad fr?n andra legosoldater s? hade Merk bara ?tagit sig uppdrag han trott p?. Det var f?rst senare i livet, n?r han hade blivit alltf?r skicklig och summorna han erbjudits alltf?r stora, som han b?rjat arbeta i gr?zonen och tagit betalt f?r att dr?pa ?ven de som inte n?dv?ndigtvis gjort n?got ont, och de som kanske inte gjort n?got alls. Och det var det som st?rde honom. Merk hade f?tt en lika stark vilja att g?ra allt ogjort, att bevisa f?r andra att han kunde f?r?ndras. Han ville sudda ut sitt f?rflutna, ta tillbaks allt han gjort och g?ra bot. Han hade svurit en ed f?r sig sj?lv att aldrig mer dr?pa, att aldrig igen lyfta ett finger mot en levande varelse, att bli en b?ttre m?nniska. Och det var det som f?rt honom till den skogsstig d?r han nu gick och satte sin stav i marken. Merk s?g stigen kl?ttra framf?r sig och sedan g? ned i en s?nka som lyste av vita l?v, och han blickade mot horisonten igen p? spaning efter Urs torn. Fortfarande ingen skymt av det. Han visste att stigen f?rr eller senare skulle f?ra honom dit, till m?let f?r den pilgrimsvandring som pockat p? honom i m?nader. Redan som barn hade han f?ngats av ber?ttelserna om V?ktarna, den hemlighetsfulla orden av riddarmunkar, delvis m?n men delvis ocks? n?got annat, vars plikt det var att bo i de tv? tornen – Urs torn i nordv?st och Kos torn i syd?st – och d?r vaka ?ver rikets heligaste relik: Eldssv?rdet. Enligt legenden var det Eldssv?rdet som h?ll Flammorna vid liv. Ingen visste med s?kerhet i vilket av tornen som sv?rdet bevarades. Det var en hemlighet f?r alla utom de allra ?ldsta av V?ktarna. Om det n?gonsin skulle flyttas eller stj?las s? skulle Flammorna f?rg?s f?r alltid – och det skulle l?mna Escalon ?ppet f?r anfall. Att vakta tornen uppfattades som ett kall, en helig och ?rofull plikt – om man v?l accepterats av V?ktarna. Merk hade alltid dr?mt om V?ktarna som pojke. Han hade g?tt till s?ngs om kv?llarna och undrat hur det skulle vara att bli en av dem. Han ville f?rlora sig sj?lv i ensamheten, i tj?nsten, i sj?lvreflektion, och han visste att det inte fanns n?gon b?ttre m?jlighet ?n att bli en av V?ktarna. Merk k?nde sig redo f?r det. Han hade ersatt ringbrynjan med l?der, sv?rdet med en stav, och f?r f?rsta g?ngen hade han levt ett helt m?nvarv utan att dr?pa eller skada en enda sj?l. Han b?rjade m? bra. Merk kom upp till toppen av en liten kulle och blickade hoppfullt ut, som han redan gjort i flera dagar, med tanken att han just h?rifr?n skulle f? se Urs torn i horisonten. Men det fanns inget att se – bara mer skog, s? l?ngt ?gat n?dde. Men ?nd? visste han att han n?rmade sig – efter s? m?nga dagars vandring kunde tornet inte vara l?ngt borta nu. Merk fortsatte nedf?r sl?nten p? stigen. Skogen blev allt t?tare i dalg?ngen, tills han kom till botten d?r ett stort tr?d hade f?llts och l?g och blockerade stigen. Han stannade till och s?g beundrande p? den grova stammen och ?verlade hur han p? b?sta s?tt skulle ta sig runt. ”L?ngre ?n s? kommer du inte”, h?rdes en illasinnad r?st. Merk k?nde genast igen det hotfulla tonfallet i r?sten. Han visste allt om den, och han beh?vde inte ens v?nda sig om f?r att veta vad som skulle komma d?rn?st. ?verallt omkring sig h?rde han l?v som prasslade p? marken, och fram ur skogen tr?dde ansikten som passade till r?sten: banditer, den ene r?are ?n den andre. Det var ansikten till m?n som d?dade utan sk?l. Tjuvars och m?rdares ansikten, m?n som livn?rde sig p? att utpressa de svaga med slumpm?ssigt, meningsl?st v?ld. I Merks ?gon var det m?n som h?rde till den allra l?gsta sorten. Merk s?g att han var omringad och att han g?tt i en f?lla. Han s?g sig snabbt omkring utan att visa det – hans gamla instinkter gick ig?ng – och han r?knade till ?tta m?n. Alla h?ll de i dolkar och var kl?dda i trasor, med skitiga ansikten, h?nder och naglar. De var orakade, med n?got desperat i blicken som visade att de inte ?tit p? dagar. Och de var uttr?kade. Merk k?nde sp?nningen n?r skurkarnas ledare n?rmade sig. Men inte f?r att han var r?dd f?r honom. Merk kunde dr?pa honom – han kunde dr?pa dem allesammans – utan att ens blinka, om han s? ?nskade. Ansp?nningen kom snarare av m?jligheten att han skulle tvingas till v?ld. Han var fast besluten att h?lla sin ed, oavsett vad det skulle kosta. ”Och vad har vi h?r d??”, fr?gade en av dem, som cirklade runt Merk och kom n?rmare. ”Ser ut som en munk”, sa en annan med h?nfull r?st. ”Men de d?r st?vlarna passar inte till det.” ”Kanske ?r det en munk som tror att han ?r en soldat”, skrattade en. Alla br?t ut i skratt, och en av dem, en t?lpaktig karl i fyrtio?rs?ldern som saknade en framtand, b?jde sig fram med d?lig andedr?kt och petade Merk p? axeln. Den gamle Merk skulle ha dr?pt den man som kom ens h?lften s? n?ra. Men den nye Merk hade best?mt sig f?r att bli en b?ttre m?nniska och h?ja sig ?ver allt v?ld – ?ven n?r det tycktes f?lja honom. Han blundade och andades djupt och tvingade sig att beh?lla lugnet. H?nfall inte till v?ld, sa han om och om igen till sig sj?lv. ”Vad h?ller munken p? med?”, undrade en av dem. ”Ber han?” Alla gapskrattade igen. ”Din gud kommer inte att hj?lpa dig, gosse!”, ropade en annan. Merk ?ppnade ?gonen igen och s?g tillbaks p? idioten. ”Jag har ingen ?nskan att skada er”, sa han lugnt. Alla flabbade igen, och ?nnu h?gre ?n f?rr, och Merk ins?g att h?lla sig lugn och inte reagera med v?ld, var det sv?raste han n?gonsin gjort. ”Det var tur f?r oss det!”, svarade en av dem. Alla skrattade, och s? tystnade de n?r ledaren klev fram och st?llde sig ansikte mot ansikte med Merk. ”Men t?nk om”, sa denne med allvar i r?sten, och s? n?ra att Merk kunde k?nna hans d?liga andedr?kt, ”t?nk om det ?r vi som vill skada dig?” En man klev upp bakom Merk och slog en kraftig arm runt hans hals och kramade ?t. Merk fl?mtade till och k?nde hur han h?ll p? att kv?vas. Greppet var h?rt nog f?r att vara sm?rtsamt, men inte tillr?ckligt f?r att hindra all luft. Hans omedelbara reflex var att str?cka sig och dr?pa mannen. Det skulle vara l?tt. Han k?nde till den nervpunkt i underarmen som han kunde trycka p? f?r att f? mannen att sl?ppa. Men han tvingade sig att l?ta bli. L?t dem g?, sa han till sig sj?lv. V?gen till ?dmjukhet m?ste b?rja n?gonstans. Merk v?nde sig mot ledaren. ”Ta vad ni vill av mina tillh?righeter”, sa han fl?mtande. ”Ta det och ge er av.” En av dem klev fram och rotade runt midjan p? Merk med giriga h?nder, p? jakt efter de f? ?godelar han hade kvar i livet. Till sist drog de fram hans v?lanv?nda silverdolk, hans favoritvapen. Men hur sm?rtsamt det ?n var s? reagerade Merk inte p? det. L?t den fara, sa han till sig sj?lv. ”Men vad har vi h?r?”, undrade en av r?varna. ”En dolk?” Han s?g bistert p? Merk. ”Vad ska en spr?tt till munk som du med en dolk?”, fr?gade en. ”Vad har du f?r dig egentligen gosse, ristar i tr?n?”, undrade en annan. Alla skrattade r?tt och Merk gnisslade t?nder och undrade hur mycket mer han kunde st? ut med. Mannen som tagit dolken stannade till, s?g ner p? Merks handled och ryckte upp hans ?rm. Merk st?lsatte sig, medveten om att de sett den. ”Vad ?r det h?r?”, fr?gade tjuven och grep tag i hans handled och h?ll upp den f?r granskning. ”Det ser ut som en r?v”, sa en. ”Varf?r har munken en r?vtatuering?”, undrade en annan. Ytterligare en man klev fram – en l?ng, mager, r?dh?rig karl – och tog tag i handleden och s?g forskande p? den. Han sl?ppte den och s?g med vaksamma ?gon p? Merk. ”Det d?r ?r ingen r?v din idiot”, sa han till sina m?n. ”Det ?r en varg. Det ?r Kungsm?nnens m?rke – en legosoldats.” Merk k?nde hur han rodnade och ins?g att alla stirrade p? hans tatuering. Han ville inte bli avsl?jad. Tjuvarna stod tysta och stirrade, och f?r f?rsta g?ngen skymtade Merk tveksamhet i deras ansikten. ”Det d?r ?r dr?parnas orden”, sa en av dem och s?g p? honom. ”Hur fick du det d?r m?rket, gosse?” ”F?rmodligen gav han det till sig sj?lv”, svarade en annan. ”V?garna blir s?krare s?.” Ledaren nickade till sin man, som lossade greppet om Merks hals, och han drog in n?gra djupa, l?ttade andetag. Men ledaren drog fram en kniv och h?ll den mot Merks hals, och han undrade om han skulle d? d?r, p? den d?r dagen och platsen. Han undrade om det var straffet f?r allt hans eget d?dande. Han undrade om han var redo att d?. ”Svara honom”, morrade ledaren. ”Gav du dig sj?lv den d?r tatueringen, gosse? Det s?gs att man m?ste ha dr?pt hundra m?n f?r att f? det d?r m?rket.” Merk andades och i tystnaden som f?ljde t?nkte han p? vad han skulle s?ga. Till sist suckade han. ”Tusen”, sa han. Ledaren blinkade f?rvirrat. ”Vadd??”, fr?gade han. ”Tusen m?n”, f?rklarade Merk. ”Det ?r vad som ska till f?r att f? den d?r tatueringen. Och jag fick den av kung Tarnis sj?lv.” Alla stirrade chockat p? honom, och en djup tystnad f?ll ?ver skogen, s? t?t att Merk kunde h?ra insekternas knarranden. Han undrade vad som skulle ske d?rn?st. En av dem b?rjade skratta hysteriskt – och de andra st?mde in. De skrattade s? att de skrek och tyckte uppenbarligen att det var det roligaste de h?rt. ”Den var bra du gosse”, sa en av dem. ”Du ?r en lika god l?gnare som munk du.” Ledaren tryckte dolken h?rdare mot halsen p? honom, tillr?ckligt f?r att b?rja dra blod. ”Jag sa att du skulle ge mig ett svar”, upprepade han. ”Ett riktigt svar. Eller vill du d? h?r och nu gosse?” Merk stod kvar och k?nde p? sm?rtan och t?nkte p? fr?gan – han t?nkte verkligen p? den. Ville han d?? Det var en bra fr?ga, och en som var sv?rare ?n skurken sj?lv f?rstod. N?r han t?nkte efter, n?r han verkligen t?nkte p? det, s? ins?g han att en del av honom verkligen ?nskade d?. Han var tr?tt p? livet. D?dstr?tt. Men n?r han t?nkte mer p? saken s? ins?g han att han n?r allt kom omkring inte var redo att d?. Inte nu. Inte n?r han var redo att b?rja om p? nytt. Inte n?r han just b?rjat njuta av livet. Han ville f? en chans att f?r?ndras. Han ville f? en chans att tj?na i tornet, att bli en av V?ktarna. ”Nej, det vill jag faktiskt inte”, svarade han. Till sist s?g han sin tillf?ngatagare r?tt i ?gonen, samtidigt som beslutsamheten v?xte i honom. ”Och d?rf?r”, fortsatte han, ”s? ger jag er en chans att l?ta mig g?, innan jag dr?per er alla.” Alla s?g chockat p? honom, tills ledaren gjorde en bister min och satte sig i r?relse. Merk k?nde eggen sk?ra in i sin hals, och samtidigt hur n?got inom honom tog ?ver kontrollen. Det var den professionella delen av honom, den som han tr?nat hela livet. Den del som inte stod ut l?ngre. Det innebar att han br?t sin ed – men han brydde sig inte l?ngre. Den gamle Merk kom rusande tillbaks, s? snabbt som om han aldrig varit borta – och inom bara ett ?gonblick var han en dr?pare igen. Merk fokuserade och s?g motst?ndarnas alla r?relser, minsta ryckning och nervknut och alla k?nsliga punkter. Lusten att d?da tog ?ver. Den kom som en gammal v?n, och Merk l?t det ske. Med en blixtsnabb r?relse grep han tag i ledarens handled och gr?vde in ett finger i en nervknut, ryckte till tills den brast. Dolken f?ll fr?n handen, och han f?ngade den i fallet och skar med en enda l?ng r?relse halsen av mannen, fr?n ?ra till ?ra. Ledaren stirrade tillbaks med ett h?pet uttryck och sj?nk ihop till marken, d?d. Merk v?nde sig mot de andra. De stirrade som bed?vade p? honom med munnarna ?ppna. Nu var det Merks tur att le, och han s?g p? dem och nj?t i fulla drag av vad som skulle h?nda. ”Ibland, gossar”, sa han, ”Ibland j?vlas man helt enkelt med fel person.” KAPITEL FEM Kyra stod mitt i tr?ngseln p? bron och k?nde allas ?gon p? sig. Alla v?ntade p? hennes beslut om vad som skulle g?ras med vildsvinet. Hon rodnade om kinderna och tyckte inte om att bli centrum f?r all uppm?rksamhet. Men hon ?lskade sin far f?r att han gett henne den erk?nslan, och hon var stolt ?ver att han lagt beslutet i hennes h?nder. Men samtidigt k?nde hon ocks? vilket tungt ansvar det innebar. Hon visste att vad hon ?n besl?t sig f?r s? skulle det p?verka folkets framtid. Hur mycket hon ?n avskydde pandesierna s? hade hon ingen lust att kasta in sitt folk i ett krig som de inte kunde vinna. Men hon ville inte heller ge med sig, g?ra Lordens m?n ?nnu dj?rvare och bringa van?ra ?ver sitt folk genom att f? dem att framst? som svaga, s?rskilt som Anvin och de andra visat s?dant mod och st?tt upp f?r saken. Hon ins?g hur klokt det var av hennes far. Att s?tta beslutet i hennes h?nder innebar att flytta det fr?n Lordens m?n, och det beslutet i sig r?ddade ansiktet p? dem. Hon ins?g ocks? att han lagt beslutet i hennes h?nder av en anledning: han f?rstod att situationen kr?vde en utomst?ende r?st f?r att alla sidor skulle kunna r?dda ansiktet – och han hade valt henne f?r att det varit enklast, och f?r att han visste att hon skulle vara en medlande r?st snarare ?n en dumdristig. Ju l?ngre hon t?nkte p? det, desto mer ins?g hon varf?r han valt henne: inte f?r att starta krig – f?r det hade han lika g?rna kunnat v?lja Anvin – utan f?r att f? sitt folk ut ur ett. Hon fattade ett beslut. ”Det vilar en f?rbannelse ?ver odjuret”, sa hon avvisande. ”Det d?dade n?stan mina br?der. Och det kom fr?n T?rnskogen och dr?ptes p? Vinterm?nsafton, en dag d? vi ?r f?rbjudna att jaga. Det var ett misstag att ens b?ra det till v?ra portar – b?ttre hade det varit att l?mna det kvar att ruttna i skogen, d?r det h?r hemma.” Hon v?nde sig h?nfullt mot Lordens m?n. ”Ta det ni till er herre st?th?llaren”, sa hon med ett leende. ”D? g?r ni oss en tj?nst.” Lordens m?n flackade med blickarna fr?n henne till djuret, och minerna f?rvreds i deras ansikten. Nu s?g de ut att ha bitit i n?gonting ruttet, n?got de inte l?ngre ville ha. Kyra s?g Anvin och de andra se uppskattande och med tacksamhet p? henne – och det g?llde i ?nnu h?gre grad hennes far. Hon hade klarat det – hon hade r?ddat ansiktet p? sitt folk, och r?ddat dem fr?n ett krig – och samtidigt f?tt in ett litet stick mot Pandesien. Hennes br?der sl?ppte vildsvinet i marken, och det f?ll med en duns i sn?n. De tog n?gra steg bak?t, ?dmjukade och uppenbart med v?rk i axlarna. Nu v?ndes allas ?gon mot Lordens m?n, som stod kvar och inte visste vad de skulle g?ra. Det var uppenbart att Kyras ord tr?ffat en nerv, f?r nu s?g de p? djuret som om det var n?got sk?mt som sl?pats upp ur jordens innanm?ten, och de tycktes ha tappat allt intresse f?r det. Efter en l?ng tystnad gav deras bef?l till sist tecken ?t sina m?n att plocka upp djuret, och s? v?nde han om och marscherade iv?g med bister min, tydligt irriterad och v?l medveten om att han ?verlistats. Folksamlingen l?stes upp och sp?nningen avtog och ersattes av l?ttnad. Flera av hennes fars m?n kom fram f?r att visa sin uppskattning och lade h?nderna p? hennes axel. ”Bra gjort”, sa Anvin, och s?g uppskattande p? henne. ”Du blir en bra h?rskare en dag.” Byborna ?tergick till sitt, och det blev liv och r?relse igen och den sp?nda st?mningen f?rsvann och Kyra v?nde sig om f?r att s?ka sin fars ?gon. Hon m?rkte att han s?g tillbaks p? henne och att han inte stod mer ?n n?gon meter bort. Inf?r sina mannar var han alltid reserverad mot henne, och den h?r g?ngen var inget undantag – hans min var uttrycksl?s, men han nickade l?tt, och hon visste att den nicken visade uppskattning. Kyra tittade bort och s?g Anvin och Vidar ta tag i sina spjut f?r att g? vidare, och hon k?nde pulsen sl? snabbare. ”F?r jag f?lja med?”, fr?gade hon Anvin, eftersom hon visste att de var p? v?g mot tr?ningsf?ltet med resten av faderns m?n. Anvin s?g nerv?st mot hennes fars h?ll, medveten om att han skulle misstycka. ”Sn?n faller allt t?tare”, svarade han till sist med tvekan i r?sten. ”Och det b?rjar bli m?rkt.” ”Men det hindrar ju inte er”, protesterade Kyra. Han grinade brett. ”Nej, det g?r det ju inte”, erk?nde han. Anvin blickade bort mot hennes far igen, och hon v?nde sig om och s?g honom skaka p? huvudet innan han v?nde sig f?r att g? in igen. Anvin suckade. ”De f?rbereder en verklig fest till kv?llen”, sa han. ”Det ?r b?st att du g?r in.” Kyra kunde sj?lv k?nna doften – luften var tung av fint k?tt ?ver elden – och hon s?g br?derna v?nda om och g? in, tillsammans med m?ngder av bybor som nu skyndade f?r att f?rbereda festligheterna. Men Kyra v?nde sig bort och kastade l?ngtansfulla blickar ut mot tr?ningsf?lten. ”Maten kan v?nta”, sa hon. ”Men det kan inte tr?ningen. L?t mig f? f?lja med.” Vidar log och skakade p? huvudet. ”?r du s?ker p? att du ?r en flicka, och inte en krigare?”, fr?gade han. ”Kan jag inte vara b?de och?”, svarade hon. Anvin gav ifr?n sig en l?ng suck, och skakade p? huvudet. ”Din far skulle fl? mig levande”, sa han. Men s? nickade han till sist. ”Du tar visst inte ett nej”, slog han fast, ”och det ?r mer hj?rta i dig ?n i h?lften av mina mannar. Och det skadar v?l inte om vi blir en till.” * Kyra sprang ?ver det sn?t?ckta landskapet, i sp?ren av Anvin, Vidar och flera andra av faderns m?n, och med Leo som vanligt vid sidan. Sn?n f?ll allt t?tare, men hon brydde sig inte. Hon k?nde sig lika fri och upprymd som alltid n?r hon passerade K?mparporten, det l?ga portvalv som ledde genom muren in till tr?ningsf?ltet. Hon drog djupt efter andan n?r hon sprang ut p? den plats hon gillade b?st i v?rlden, d?r de mjuka kullarna nu var t?ckta av sn? och omgivna av en oregelbunden stenmur med n?gra hundra meters diameter. Hon tyckte att allt s?g ut precis som det skulle n?r hon blickade ut ?ver alla m?n som tr?nade och red till h?st med lans och siktade mot avl?gsna m?l. I hennes ?gon var det meningen med livet. Tr?ningsf?ltet var avsett f?r faderns mannar. Kvinnor var inte till?tna, och det var heller inte pojkar som ?nnu inte fyllt arton, och inte bjudits in. Brandon och Braxton v?ntade ot?ligt varenda dag p? att bjudas in – men Kyra misst?nkte att det aldrig skulle h?nda. K?mparporten var avsedd f?r redbara, h?rdade krigare, och inte f?r skrytm?nsar som hennes br?der. Kyra sprang ?ver f?lten. H?r var hon lyckligare och mer levande ?n n?gon annanstans. Energin d?r innanf?r murarna var p?taglig och det var fullt av hennes fars b?sta krigare, alla med n?got olika rustningar och h?rkomst fr?n olika delar av Escalon, alla m?n som med tiden s?kt sig hit till fortet. D?r fanns m?n fr?n s?dern, fr?n Thebus och Leptis, fr?n rikets mitt och d? s?rskilt huvudstaden Andros, men ?ven fr?n bergen i Kos, v?sterl?nningar fr?n Ur, flodkarlar fr?n Thusis och alla m?n fr?n grannskapen i Esephus. D?r fanns ocks? m?n fr?n Irsj?n, och de som kommit hela v?gen fr?n Eviga fallen. Alla bar olika f?rger och rustningar och anv?nde olika typer av vapen. Alla var de m?n av Escalon, men var och en representerade sin egen trakt. Det var en bl?ndande uppvisning av kraft. Hennes far var den f?rre kungens f?rk?mpe och en man som bem?ttes med stor respekt. I dessa tider och detta splittrade kungad?me var han den ende som folk kunde samlas kring. Faktum var att n?r den gamle kungen beslutat sig f?r att de skulle l?gga ned sina vapen utan strid s? hade folket uppmanat hennes far att ta tronen och leda striden vidare. Med tiden hade de fr?msta av den gamle kungens krigare s?kt sig till honom, och nu v?xte styrkorna dagligen, s? att Volis f?tt en h?r som snart gick upp mot huvudstadens. Kanske var det d?rf?r, t?nkte Kyra, som Lordens m?n k?nde ett s?dant behov av att de f?r?dmjuka dem. P? andra h?ll i Escalon till?t Pandesiens st?th?llare knappast riddare att samlas eller liknande friheter, av r?dsla f?r uppror. Men h?r i Volis var det annorlunda. H?r hade pandesierna inget annat val. De var tvungna att till?ta det eftersom man beh?vde s? dugliga m?n som m?jligt f?r att h?lla vakt vid Flammorna. Kyra v?nde sig och tittade bort, bortom murarna och bortom de mjuka kullarna. L?ngt borta vid horisonten s? gick det precis att se den, till och med genom sn?fallet: den d?r svaga gl?den fr?n Flammorna. Det var eldv?ggen som skyddade Escalons gr?ns mot ?ster, Flammorna, en femton meter bred och skyh?g mur av eld som brann lika klart som alltid d?r borta och lyste upp i natten. Man s?g hur den str?ckte sig utmed horisonten, allt tydligare ju m?rkare det blev. Flammorna str?ckte sig i n?stan ?tta mil, och de var det enda som stod mellan Escalon och det folk av vilda troll som levde i ?ster. Men trots den s? br?t sig troll igenom och skapade kaos och f?r?delse, och om det inte varit f?r Vaktposterna, hennes fars modiga m?n som h?ll Flammorna vid liv, s? skulle Escalon inte ha varit mer ?n ett land av slavar ?t trollen. Trollen fruktade vatten och kunde d?rf?r bara anfalla Escalon landv?gen, och Flammorna var det enda som h?ll dem st?ngna. Vaktposterna gjorde sina skift och patrullerade, och de beh?vdes av Pandesien. ?ven andra fanns utposterade vid Flammorna – inkallade, slavar och f?rbrytare – men hennes fars m?n, Vaktposterna, var de enda verkliga soldaterna bland dem, och de enda som visste hur man h?ll Flammorna vid liv. I utbyte till?t Pandesien att Volis m?n fick beh?lla vissa sm? friheter, som fortet och tr?ningsf?lten, riktiga vapen – alltsammans sm? smakprov p? den frihet som fick dem att fortsatt k?nna sig som fria krigare, ?ven om det var en illusion. De var inga fria m?n, och det visste de. De levde dagligen med en obekv?m blandning av frihet och slaveri som ingen i l?ngden kunde uth?rda. Men h?r innanf?r K?mparporten var m?nnen ?tminstone fria som f?rr att vara krigare och t?vla och tr?na och f?rb?ttra sina f?rdigheter. De representerade det b?sta av Escalon, b?ttre krigare ?n n?gra Pandesien kunde erbjuda. Alla var veteraner fr?n Flammorna och gick p? skift d?r, bara en dagsritt bort. Kyra ?nskade inget hellre ?n att bli en av dem, att visa sig v?rdig och utposteras vid Flammorna f?r att k?mpa mot de troll som br?t sig igenom och skydda sitt land fr?n invasion. Naturligtvis visste hon att det aldrig skulle till?tas. Hon var f?r ung f?r att v?ljas – och hon var flicka. Det fanns inga andra flickor i leden, och ?ven om det funnits det s? skulle hon aldrig f? till?telse av sin far. ?ven mannarna hade sett henne som ett barn n?r hon f?rst b?rjat komma dit f?r n?gra ?r sedan, och de hade roats av hennes n?rvaro n?r hon satt som ?sk?dare och tittade p?. Men n?r m?nnen v?l g?tt hem s? hade hon stannat kvar, ensam, och tr?nat dag och natt p? de tomma f?lten med deras vapen och m?ltavlor. De hade f?rv?nats ?ver att komma dagen efter och se nya m?rken p? sina m?l – och ?nnu mer ?ver att de var mitt i prick. Men med tiden hade de vant sig. Kyra b?rjade f? deras respekt, och s?rskilt efter de s?llsynta tillf?llen d? de l?t henne deltaga. Nu, efter tv? ?r, visste alla att hon kunde tr?ffa m?l som de flesta av dem inte klarade – och nu hade toleransen f?rbytts till n?got annat: respekt. Men naturligtvis, till skillnad fr?n de andra m?nnen s? hade hon aldrig k?mpat i n?gon verklig strid, aldrig dr?pt n?gon man eller st?tt vakt vid Flammorna eller m?tt ett troll i strid. Hon kunde inte svinga vare sig sv?rd, stridsyxa eller hillebard, och inte brottas som m?nnen. Hon kom inte i n?rheten av deras fysiska styrka, och det var n?got hon s?rjde djupt. Men Kyra hade i alla fall uppt?ckt en beg?vning f?r tv? typer av vapen – b?gen och tr?staven – och med dem i h?nderna blev hon en formidabel motst?ndare, trots sin ringa storlek och sitt k?n. Att anv?nda b?gen hade kommit naturligt f?r henne, medan f?rdigheten med staven kommit mer av en slump, m?nga m?nar tidigare, n?r hon inte klarat av att ens lyfta ett tv?handssv?rd. Den g?ngen hade m?nnen skrattat ?t hennes of?rm?ga att svinga sv?rdet och en av dem hade kastat till henne en stav, mest p? ren elakhet. ”F? se om du kan lyfta den h?r pinnen ist?llet!”, hade han ropat, och alla hade skrattat gott. Kyra skulle aldrig gl?mma skammen i det ?gonblicket. Till en b?rjan hade faderns m?n sett staven mest som ett sk?mt. F?r dessa dj?rva m?n, som bar tv?handssv?rd, hackor och hillebarder som kl?v tr?d med ett enda hugg, s? var staven trots allt bara ett tr?ningsvapen. De s?g hennes tr?k?pp som en leksak, vilket minskade deras respekt f?r henne. Men hon hade gjort sk?mtet till ett verktyg f?r h?mnd och till ett fruktat vapen. Nu var staven ett vapen som till och med m?nga av faderns m?n hade sv?rt att f?rsvara sig mot. Kyra hade f?rv?nats ?ver hur l?tt den v?gt i hennes h?nder, och ?nnu mer ?ver sin naturliga fallenhet med den – att hon var s? snabb att hon ofta slagit till redan innan soldaterna lyft sina sv?rd. Mer ?n en av de m?n hon sparrats mot hade slagits gul och bl? av staven, och med ett slag i taget hade hon k?mpat sig till deras respekt. Kyra hade ?gnat l?nga n?tter i ensamhet till tr?ning d?r hon l?rt sig att bem?stra tekniker som fick m?nnen att h?pna och som de inte helt f?rstod. De hade b?rjat intressera sig f?r hennes stav, och hon hade l?rt dem. Kyra menade att b?gen och staven kompletterade varandra, och att b?da var lika n?dv?ndiga: pilb?gen f?r strid p? distans och staven i n?rstrid. Kyra hade ocks? uppt?ckt att hon hade en annan beg?vning som m?nnen saknade: hon var snabb. Hon var som en m?rt i ett hav fullt av hajar, och ?ven om de ?ldre m?nnen var urstarka s? kunde Kyra dansa runt dem, med spr?ng genom luften och till och med volta ?ver dem och landa med en perfekt kullerbytta – eller p? f?tterna. Och smidigheten och tekniken med staven var en d?dlig kombination. ”Vad g?r hon h?r”, h?rdes en barsk st?mma. Kyra stod vid sidan av tr?ningsf?lten, bredvid Anvin och Vidar, och h?rde h?star som n?rmade sig och v?nde sig om. Hon s?g Maltren rida fram, omgiven av n?gra soldatkamrater. Han andades tungt och h?ll fortfarande sv?rdet i handen, just tillbaks fr?n tr?ning p? f?lten. Han s?g f?raktfullt ner p? henne, och hon k?nde hur det kn?t sig i magen. Av alla faderns m?n var det bara Maltren som ogillade henne. Av n?gon anledning avskydde han henne, redan fr?n f?rsta g?ngen de setts. Maltren satt till h?st, och det s?g ut att koka av ilska i hans fula ansikte med dess platta n?sa. Han var en man som ?lskade att hata, och i Kyra tycktes han ha hittat en bra m?ltavla f?r sitt hat. Han hade alltid motsatt sig hennes n?rvaro p? f?lten, f?rmodligen f?r att hon var flicka. ”Du borde vara d?r borta i din fars fort, flicka”, sa han, ”och ordna f?r festen med alla andra okunniga sm?flickor.” Leo, stod intill henne och morrade upp mot Maltren, och Kyra fick l?gga en lugnande hand p? hans huvud. ”Och varf?r till?ts den d?r vargen att h?lla till p? tr?ningsf?lten”, tillade Maltren. Anvin och Vidar gav Maltren bistra blickar. De var p? hennes sida, och Kyra l?t sig inte rubbas, utan log, v?l medveten om att hon var under deras beskydd och att han inte kunde tvinga henne att g? d?rifr?n. ”Kanske borde du ?terg? till din tr?ning ist?llet”, sa hon med h?n i r?sten, ”ist?llet f?r att bekymra dig om hur en okunnig sm?flicka kommer och g?r.” Maltren rodnade om kinderna, of?rm?gen att ge svar p? tal. Han v?nde om, redo att storma iv?g, men inte utan ett sista hugg mot henne. ”Idag ?r det spjut som g?ller”, sa han. ”Du g?r klokast i att h?lla dig ur v?gen n?r riktiga m?n kastar riktiga vapen.” Han v?nde om och red iv?g med de andra, och n?r hon s?g honom f?rsvinna k?nde hon hur gl?djen ?ver att vara h?r solkades av hans n?rvaro. Anvin gav henne en tr?stande blick och lade en hand p? hennes axel. ”Det ?r det f?rsta man l?r sig som krigare”, sa han. ”Man l?r sig att leva med dem som hatar en. Oavsett vad man tycker om det, en dag s? st?r man sida vid sida med dem i strid och ?r beroende av varandra. Ofta kommer de v?rsta motst?ndarna inte utifr?n, utan ?r inre fiender.” ”Och det ?r ocks? sant att de som inte kan sl?ss l?ter k?ften g? ist?llet”, h?rdes en r?st. Kyra v?nde sig om och fick se Arthfael n?rma sig med ett grin, som vanligt snabb att ta hennes sida. Precis som Anvin och Vidar var Arthfael en h?rd krigare, l?ng, skallig och med ett svart, styvt sk?gg, och han hade alltid varit svag f?r henne. Han var en av de b?sta sv?rdsk?mparna och s?llan besegrad, och han st?llde alltid upp f?r henne. Det k?ndes bra att vara i hans s?llskap. ”Det ?r bara prat”, fortsatte Arthfael. ”Om Maltren var en b?ttre krigare s? skulle han ?gna sig mer ?t sig sj?lv och mindre ?t andra.” Anvin, Vidar och Arthfael satt upp till h?st och gav sig av med de andra, och Kyra stod kvar och s?g efter dem och t?nkte. Varf?r var vissa m?nniskor tvungna att hata? Hon visste inte, och hon var inte s?ker p? att hon n?gonsin skulle f?rst?. De v?ldiga stridshingstarna spr?ngde fram ?ver f?lten, i full galopp i vida b?gar omkring, och Kyra f?ljde dem noggrant med blicken, fylld av l?ngtan efter att en dag ha en egen. Hon s?g m?nnen rida i cirklar runt f?lten l?ngs stenmurarna och hur h?starna av och till halkade i sn?n. M?nnen slet till sig spjut fr?n flinka v?pnare, och n?r de hunnit ett varv runt banan kastade de mot avl?gsna m?l: sk?ldar som h?ngde fr?n grenar. Vid varje tr?ff h?rdes en h?g metallisk klang. Hon ins?g att det var sv?rare ?n det s?g ut att kasta medan man satt till h?st, och m?nga av m?nnen missade ocks?, s?rskilt de som siktat mot de mindre av sk?ldarna. Och av de som tr?ffade s? var de f? – ut?ver Anvin, Vidar, Arthfael och en handfull andra – som tr?ffade i mitten. Hon m?rkte att Maltren missade ofta, och att han svor tyst f?r sig sj?lv och bl?ngde ?t hennes h?ll, som om det varit hennes fel. Kyra ville h?lla sig varm och drog d?rf?r fram staven och b?rjade snurra och sv?nga den i h?nderna, som om den hade sitt eget liv. Hon slog till mot t?nkta fiender, parerade t?nkta slag, bytte hand, snurrade staven runt nacken och midjan, som om staven av tr? som slitits av ?ratals anv?ndning var en tredje arm f?r henne. Medan m?nnen red runt omkring f?lten tog Kyra sig bort till sitt eget lilla f?lt, vid en liten del av omr?det som s?llan anv?ndes av m?nnen men som hon sj?lv tyckte om. D?r i en dunge h?ngde delar av rustningar och dinglade i olika h?jd i rep fr?n grenarna, och Kyra sprang f?rbi och l?tsades att varje enskilt m?l var en fiende som hon slog staven med. Luften fylldes av ljudet av sm?llarna n?r hon sprang genom dungen och h?gg, sicksackade, och duckade n?r de kom sv?ngande tillbaks mot henne. I fantasin var det ?rofulla anfall i en segerrik kamp mot den inbillade fienden. ”Har du f?tt d?d p? n?gon ?nnu?”, h?rdes en h?nfull r?st. Kyra snodde runt och s?g Maltren rida fram och h?nskratta ?t henne, innan han red bort igen. Hon kokade av ilska och ?nskade att n?gon skulle s?tta honom p? plats. Hon drog efter andan och s?g att m?nnen avslutade tr?ningen med spjuten och satt av fr?n h?starna och bildade en ring i mitten av gl?ntan. Deras v?pnare sprang fram och gav dem deras tr?ningssv?rd, gjorda av kraftig ek och n?stan lika tunga som riktiga sv?rd av st?l. Kyra h?ll sig i utkanten. Pulsen slog snabbare n?r hon s?g m?nnen i kamp mot varandra, och mer ?n n?got annat ville hon vara med. Innan de b?rjade klev Anvin in i mitten och v?nde sig runt mot dem alla. ”P? den h?r helgdagen k?mpar vi om ett s?rskilt pris”, utropade han. ”Vinnaren f?r de b?sta bitarna fr?n festen!” Det h?rdes ivriga rop till svar, och m?nnen anf?ll varandra och luften fylldes av tr?sv?rdens klackande n?r de tvingade varandra fram och tillbaka. ?ver ljuden av sparringen h?rdes av och till hornst?tar, var g?ng en k?mpe tr?ffades och fick kliva till sidan. Hornet h?rdes ofta, och snart blev det tunnare i leden och de flesta stod p? sidan av och tittade p?. Kyra stod ocks? vid sidan, ivrig att sparras, men inte till?ten att g?ra det. Men nu var det hennes f?delsedag. Hon var femton nu, och hon k?nde sig redo. Hon k?nde att det var dags att tala f?r sin sak. ”L?t mig vara med!”, bad hon Anvin, som stod intill och tittade. Anvin skakade p? huvudet, utan att ta ?gonen fr?n kampen. ”Idag ?r det min femtonde ?rsdag!”, envisades hon. ”L?t mig k?mpa!” ”Det h?r ?r en tr?ningsplats f?r m?n”, inflikade Maltren, som ocks? han stod vid sidan av efter att ha f?rlorat en po?ng. ”Inte f?r unga flickor. Du kan sitta vid sidan av med de andra v?pnarna, och h?mta vatten n?r vi vill ha.” Kyra blev r?d av ilska. ”?r du s? r?dd att du ska f? stryk av en tjej?”, svarade hon, utan att vika en tum och full av ilska. Hon var trots allt sin fars dotter, och ingen hade r?tt att tala till henne p? det s?ttet. N?gra av m?nnen fnissade, och nu var det Maltrens tur att rodna. ”Hon har en po?ng”, inflikade Vidar. ”Kanske borde vi l?ta henne sparra. Vad har vi att f?rlora?” ”Sparras med vad?”, sk?t Malten in. ”Med min stav!”, ropade Kyra. ”Mot era tr?sv?rd.” Maltren skrattade. ”Det vore just en syn”, sa han. Alla ?gon v?ndes mot Anvin som stod d?r och ?verlade med sig sj?lv. ”Om du blir skadad s? tar din far livet av mig”, sa han. ”Det blir jag inte”, b?nade hon. Han blev st?ende i vad som tycktes som en evighet, tills han slutligen suckade. ”D? ser jag inget fel i det”, sa han. ”Om inte annat f?r det tyst p? dig. S? l?nge inte dessa m?n har n?got att inv?nda”, tillade han och v?nde sig mot soldaterna. ”BIFALLES!”, ropade ett dussintal av hennes fars m?n, alla till entusiastiskt st?d f?r henne. Kyra ?lskade dem f?r det, mer ?n hon n?gonsin kunde s?ga. Hon s?g deras beundran f?r henne, samma typ av k?rlek som de gav hennes far. M?nga v?nner hade hon inte, och de h?r m?nnen betydde allt f?r henne. Maltren fnyste. ”L?t flickan g?ra sig till ?tl?je d?”, sa han. ”S? l?r hon sig kanske en l?xa en g?ng f?r alla.” ?nnu en hornst?t h?rdes, och n?r en man l?mnade cirkeln passade Kyra p? att rusa in. Kyra k?nde hur alla stirrade p? henne. Det h?r hade ingen v?ntat sig. Hon stod ansikte mot ansikte med sin motst?ndare, en l?ng och kraftig man i trettio?rs?ldern, en duglig krigare som hon k?nt sedan sin fars tid vid hovet. Hon hade studerat honom och visste att han var en skicklig k?mpe – men ocks? att han var ?verdrivet sj?lvs?ker och ofta anf?ll v?rdsl?st redan i b?rjan av en strid. Han v?nde sig mot Anvin och bl?ngde. ”F?rs?ker ni f?rol?mpa mig?”, fr?gade han. ”Jag t?nker inte sl?ss mot en flicka.” ”Du f?rol?mpar dig sj?lv genom att visa dig r?dd att m?ta mig”, svarade Kyra ilsket. ”Jag har tv? armar och tv? ben precis som du. Om du v?grar att k?mpa s? f?r du erk?nna dig besegrad!” Han anf?ll med full hastighet, precis som hon anat, med tr?sv?rdet h?gt och h?rt p? v?g r?tt ner mot hennes axel. Det var ett drag hon v?ntat sig, ett hon sett honom g?ra m?nga g?nger, och ett som han var klumpig nog att avsl?ja i f?rv?g med hur han r?rde armarna. Tr?sv?rdet var h?rt och kraftfullt, men det var klumpigt ocks?, i j?mf?relse med hennes stav. Kyra f?ljde honom noggrant med blicken, v?ntade tills det sista ?gonblicket, d? hon steg ?t sidan och l?t det v?ldiga hugget glida f?rbi hennes sida. I samma r?relse sv?ngde hon runt med staven och sm?llde till p? sidan av hans axel. Han st?nade till och stapplade ?t sidan. Han blev st?ende som bed?vad, irriterad ?ver att beh?va erk?nna sig besegrad. ”N?gon fler?”, fr?gade Kyra, och log brett och v?nde sig runt mot cirkeln av m?n. De flesta av dem log, uppenbarligen stolta ?ver henne, ?ver att ha sett henne v?xa upp och n? den h?r niv?n. Utom Maltren f?rst?s, som s?g bistert p? henne. Han s?g ut som om han just skulle till att utmana henne, n?r pl?tsligt en annan soldat klev fram och st?llde sig framf?r henne med allvarlig min. Den h?r mannen var kortare och bredare, med yvigt r?tt sk?gg och vilda ?gon. Hon m?rkte p? hur han h?ll sitt sv?rd att han var f?rsiktigare ?n hennes tidigare motst?ndare. Det tog hon som en komplimang: ?ntligen b?rjade de ta henne p? allvar. Han anf?ll. Kyra visste inte hur, men av n?gon anledning hade hon ingen sv?righet att veta vad hon skulle g?ra. Det var som om instinkterna tog ?ver. Hon var s? mycket l?ttare och snabbare ?n dessa m?n, med deras tunga rustningar och tr?sv?rd. Alla k?mpade de med kraft, som om de v?ntade sig att motst?ndaren skulle m?ta upp och blockera. Men Kyra n?jde sig ist?llet med att bara ducka och v?grade att sl?ss p? deras villkor. M?nnen stred om vem som var starkast – men hon om vem som var snabbast. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697287&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.