?tr?dd

?tr?dd Blake Pierce ?TR?DD ?r bok #3 i den b?sts?ljande Riley Paige rysarserien, som b?rjar med BORTA (Bok #1)--en hemladdning med ?ver 100 femstj?rniga recensioner!N?r prostituerade b?rjar hittas d?da i Phoenix s? ?r det inte m?nga som h?jer p? ?gonbrynen. Men n?r n?gon uppt?cker ett m?nster av hemska mord s? inser polisen att en seriem?rdare ?r l?s och att de har tagit vatten ?ver huvudet. FBI rings in eftersom morden ?r s? s?regna, och de vet att de m?ste ge fallet till sin mest briljanta agent: Specialagent Riley Paige.Riley som h?ller p? att ?terh?mta sig fr?n sitt f?rra fall f?rs?ker f? ihop sitt liv igen och ?r f?rst motvillig. Men n?r hon f?r h?ra hur hemska morden ?r s? inser hon att m?rdaren snart kommer sl? till igen och hon k?nner sig tvungen att ta fallet. Hon p?b?rjar jakten p? m?rdaren och hon blir besatt och g?r f?r l?ngt—kanske har hon den h?r g?ngen g?tt s? l?ngt att hon tappar greppet.Rileys jakt leder henne in i en obehaglig v?rld med prostituerade, olyckliga familjeliv, och brustna dr?mmar. Hon f?r reda p? att ?ven hos dessa utslagna kvinnor s? finns det hopp, hopp som en v?ldsam psykopat h?ller p? att ta ifr?n dem. N?r en ton?rsflicka blir kidnappad s? s?tts Riley i en hektisk kamp mot klockan och hon f?rs?ker s?tta sig in i m?rdarens tankar. Men det hon hittar d?r f?r henne att inse n?got s? chockerande hon aldrig kunnat f?rest?lla sig.En m?rk psykologisk thriller som f?r dig att s?tta hj?rtat i halsgropen. ?TR?DD ?r bok #3 i en hisnande ny serie—med en ?lskv?rd ny karakt?r—som kommer g?ra det sv?rt att sl?ppa boken.Bok #4 i Riley Paige serien kommer snart. ?TR?DD (EN RILEY PAIGE-RYSARE — BOK 3) B L A K E P I E R C E Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattaren bakom den b?sts?ljande rysarserien RILEY PAGE, som best?r av tretton b?cker (det kommer fler). Blake Pierce har ocks? skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som best?r av nio b?cker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som best?r av sex b?cker; rysarserien KERI LOCKE, som best?r av fem b?cker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); och de tv? psykologiska sp?nningsromanerna om CHLOE FINE (det ?r fler p? v?g). Blake ?r en filtig l?sare och hon har ?lskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad n?r ni h?r av er, s? g? g?rna in p? www.blakepierceauthor.com f?r mer information och kontaktuppgifter. Copyright © 2016 Blake Pierce. Alla r?ttigheter f?rbeh?lles. Med undantag till?tna i enlighet med U.S. Copyright Act 1976, ingen del av denna publikation f?r ?terskapas, distribueras eller s?ndas p? n?got vis, eller f?rvaras i databas eller h?mtningssystem utan f?rfattarens medl?tande. Den h?r e-boken ?r licenserad enbart f?r personligt bruk. Den h?r e-boken f?r inte ?terf?rs?ljas eller sk?nkas bort. Om ni vill dela den h?r boken med n?gon annan, var v?nlig och k?p ytterligare en kopia f?r varje mottagare. Om du l?ser boken och inte k?pte den, eller om den inte k?pts ?t dig, var d? god och l?mna tillbaka den och k?p en egen kopia. Tack f?r att ni respekterar denna f?rfattares h?rda arbete. Det h?r ?r sk?nlitteratur. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser, och incidenter ?r antingen en produkt av f?rfattarens fantasi eller anv?nds fiktivt. Eventuella liknelser med riktiga personer, levande eller d?da, ?r helt slumpm?ssig. Omslagsbild Copyright GongTo, anv?nd med licens fr?n Shutterstock.com. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE-RYSARE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) LOCKAD (Bok #4) EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SP?NNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1) DET PERFEKTA KVARTERET (Bok #2) CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SP?NNINGSROMANER GRANNEN (Bok #1) GRANNENS L?GN (Bok #2) ?TERV?NDNINGSGR?ND (Bok #3) KATE WISE RYSARSERIE OM HON VISSTE (Bok #1) OM HON S?G (Bok #2) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNAN HAN SER (Bok #2) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNEH?LL Prolog (#u14a62611-aa14-434c-802d-6bc1e268fbfe) Kapitel 1 (#uede489d2-73b6-54d4-8e98-f4a04b358e9d) Kapitel 2 (#u66effc9f-522c-5c9e-887c-4e085f47a62f) Kapitel 3 (#u956ff024-9e3f-5805-9141-2f82103cb057) Kapitel 4 (#udde778f2-1f0a-40cb-bb1a-15d086b1fc8a) Kapitel 5 (#u3a549992-d246-4f27-900b-e8dfa9646b82) Kapitel 6 (#u57bc5622-a94b-4a7d-90f2-1a554a430878) Kapitel 7 (#u06f65691-04d1-5933-908e-dd1c133c04be) Kapitel 8 (#u5eb738f4-36c3-5a6f-bc4f-cb4fe8079137) Kapitel 9 (#ub6b5236a-e7e2-56b9-aa80-4ca68f570cd4) Kapitel 10 (#u8d8d1da8-e7a0-5096-afb0-0e17992fd406) Kapitel 11 (#litres_trial_promo) Kapitel 12 (#litres_trial_promo) Kapitel 13 (#litres_trial_promo) Kapitel 14 (#litres_trial_promo) Kapitel 15 (#litres_trial_promo) Kapitel 16 (#litres_trial_promo) Kapitel 17 (#litres_trial_promo) Kapitel 18 (#litres_trial_promo) Kapitel 19 (#litres_trial_promo) Kapitel 20 (#litres_trial_promo) Kapitel 21 (#litres_trial_promo) Kapitel 22 (#litres_trial_promo) Kapitel 23 (#litres_trial_promo) Kapitel 24 (#litres_trial_promo) Kapitel 25 (#litres_trial_promo) Kapitel 26 (#litres_trial_promo) Kapitel 27 (#litres_trial_promo) Kapitel 28 (#litres_trial_promo) Kapitel 29 (#litres_trial_promo) Kapitel 30 (#litres_trial_promo) Kapitel 31 (#litres_trial_promo) Kapitel 32 (#litres_trial_promo) Kapitel 33 (#litres_trial_promo) Kapitel 34 (#litres_trial_promo) Kapitel 35 (#litres_trial_promo) Kapitel 36 (#litres_trial_promo) Kapitel 37 (#litres_trial_promo) Kapitel 38 (#litres_trial_promo) Kapitel 39 (#litres_trial_promo) Kapitel 40 (#litres_trial_promo) Kapitel 41 (#litres_trial_promo) Prolog Janine tyckte sig se n?got m?rkt f?rem?l i vattnet nere vid strandkanten. Det s?g ut att vara n?gonting stort och svart, och det verkade r?ra sig lite i det v?gskvalpiga vattnet. Hon tog ett bloss fr?n pipan med marijuana och ?verl?mnade den d?refter till sin pojkv?n. Kunde det kanske vara en riktigt stor fisk? Eller n?gon annan slags varelse? Janine ruskade lite p? huvudet, hon ville inte l?ta fantasin spela henne ett spratt. Om hon blev r?dd nu, s? skulle det bara f?rst?ra hennes rus. Nimbo Lake var en stor, konstgjord reservoar, byggd f?r fiske, precis som m?nga andra sj?ar i Arizona. Det hade trots allt aldrig funnits ber?ttelser om n?got slags Nessie-monstret h?r omkring. Colbys r?st drog henne pl?tsligt ur tankarna, "Wow, titta, sj?n st?r i l?gor!" Janine v?nde sig om f?r att titta p? sin pojkv?n. Hans fr?kniga ansikte och r?da h?r lyste upp i det sena eftermiddagsljuset. Han hade just tagit ett bloss fr?n pipan och tittade ut ?ver vattnet med glansiga ?gon och ett uttryck av total f?rundran. Janine fnittrade till. "Du ?r ju bara h?g." sa hon. "P? alla s?tt och vis." "Ja, men d? ?r sj?n det ocks?," sa Colby. Janine v?nde sig om och tittade ut ?ver Nimbo Lake. Trots att hennes eget rus ?nnu inte hade kickat in, s? var synen fantastisk. Den sena eftermiddagssolen s?g ut at s?tta kanjon v?ggen i l?gor och den omringade allt i en r?d och guldig ton. Vattnet verkade reflekterade f?rgerna som en stor, blank spegel. Hon kom pl?tsligt ih?g att nimbo betydde gloria p? spanska. Namnet passade perfekt. Hon tog tillbaka pipan, inhalerade djupt och k?nde den familj?ra, br?nnande k?nslan ner i halsen. Hon visste att hon skulle bli h?g vilken sekund som helst. Det skulle bli roligt. Men, vad var den d?r svarta skepnaden i vattnet? S?kert bara en skugga fr?n solnedg?ngen, t?nkte Janine f?r sig sj?lv. Oavsett vad det var, s? var det b?st att ignorera det, hon ville inte bli skr?md eller r?dd nu. Allting var s? perfekt. Det h?r var deras favoritplats, hennes och Colbys—s? lummigt och vackert, inb?ddad i en av vikarna av sj?n, borta fr?n campingplatserna, borta fr?n allt och alla. Hon och Colby brukar vanligtvis komma hit p? helgerna, men idag hade de ist?llet skippat skolan och bara dragit iv?g. Det sena sommarv?dret var helt enkelt f?r h?rligt f?r att missa. Det var mycket svalare och finare h?r uppe, ?n nere i Phoenix. Colbys gamla bil var parkerad p? sidan av grusv?gen bakom dem. Medan hon s?g ut ?ver sj?n b?rjade hon ?ntligen k?nna sig h?g—k?nslan av ett riktigt h?rligt, avslappnande rus. Sj?n var n?stan f?r vacker, f?r att titta p?. S? hon v?nde sig och s?g p? Colby ist?llet. Han s?g otroligt vacker ut han ocks?. Hon tog tag i honom och kysste honom. Han kysste henne tillbaka. ?h, han smakade fantastiskt. Allt om honom b?de k?ndes och s?g fantastiskt ut. Hon drog bort sina l?ppar fr?n hans, blickade djupt in i hans ?gon och viskade andl?st, "Nimbo betyder gloria, visste du det?" "Wow," sa han. "Wow." Det l?t som att det var det mest fantastiska han n?gonsin hade h?rt i hela sitt liv. Han s?g och l?t s? rolig ut n?r han sa det, som att det var religi?st eller n?tt. Janine b?rjade skratta, och Colby s?g p? henne med en f?rv?nad min, och b?rjade sedan skrattade han ocks?. Efter ett par sekunder kastade de sig in i varandras armar igen, smekandes. Janine l?sgjorde sig sj?lv. "Vad ?r det?" fr?gade Colby. "Ingenting alls", sa Janine och log. P? ett ?gonblick drog hon av sig sin topp. Colbys ?gon utvidgades. "Vad g?r du?" fr?gade han h?pet. "Vad tror du att jag g?r?" Hon b?rjade k?mpa med hans T-shirt, f?rs?kte dra den ?ver hans huvud. "V?nta lite," sa Colby best?rt. "Precis h?r?" "Varf?r inte h?r? Det ?r b?ttre ?n baks?tet p? din bil. Ingen ser." "Men t?nk om en b?t..." Janine skrattade till. "Om det kommer en b?t, s? vad?? Vem bryr sig?" Colby samarbetade nu och hj?lpte henne att ta av hans T-shirt. De var b?da klumpiga av upphetsning, vilket bara ?kade sp?nningen. Janine kunde inte f?rst? varf?r de inte hade gjort det h?r tidigare. Det var inte som att det h?r var f?rsta g?ngen de hade kommit hit f?r att r?ka gr?s. Men den d?r skepnaden nere i vattnet fortsatte att tr?nga in i Janines medvetande. Det var n?gonting d?r, och tills hon visste vad det var, skulle det forts?tta att gnata p? henne och f?rst?ra allt. Fl?mtande st?llde hon sig upp. "Kom igen," sa hon. "Kom och kolla n?got med mig." "Vad f?r n?tt?" fr?gade Colby. "Jag vet inte vad det ?r. Men kom igen." Hon tog Colbys hand och de stapplade ner f?r den grova sluttningen mot stranden. Janines rus b?rjade k?nnas obehagligt nu. Hon hatade n?r det h?nde. Ju snabbare hon kunde s?kerst?lla att allt detta var ofarligt, desto snabbare kunde hon g? tillbaka till att k?nna sig upprymd och h?rlig igen. Men hon b?rjade ?nd? ?nska att hennes rus inte vore s? intensivt. F?r varje stapplande steg de tog, blev f?rem?let i vattnet allt tydligare. Det s?g ut att vara gjord av svart plast, och h?r och d?r br?t sektioner av det genom vattenytan. Vid sidan av f?rem?let var det n?got litet och vitt som stack fram. En meter ifr?n strandkanten kunde Janine ?ntligen se att det var en stor svart sops?ck. Den var ?ppen p? ena sidan och ur ?ppningen pekade en onaturligt blek hand ut. Det kanske ?r en skyltdocka, t?nkte Janine f?rst. Hon b?jde sig ner mot vattnet f?r att ta en n?rmare titt. Naglarna var m?lade med ett r?tt nagellack som s?g onaturligt f?rgglatt ut i kontrast till den bleka handen. En fruktansv?rd insikt fort pl?tsligt igenom Janines kropp, som en elektrisk st?t. Handen var verklig. Det var en kvinnas hand. Den svarta sops?cken inneh?ll en d?d kropp. Janine b?rjade skrika. Sekunden senare s? b?rjade Colby skrika ocks?. Kapitel 1 Riley stod l?ngt fram i klassrummet p? FBI akademin, hon visste att de bilder som hon var p? v?g att visa skulle chocka hennes studenter. N?gra av dem skulle f?rmodligen inte kunna hantera det. Hon skannade de ivriga, unga ansiktena, som s?g p? henne fr?n en halvcirkel av skrivbord. L?t oss se hur de reagerar, t?nkte hon. Detta kan komma att bli viktigt f?r dem. Sj?lvklart visste Riley att seriemord var ett s?llsynt brott. ?nd? fick dessa unga individer studera allt som gick att l?ra ut. De str?var efter att bli f?ltagenter f?r FBI och de skulle snart sj?lva uppt?cka hur de flesta lokala lagf?rvaltare inte har n?gon som helst erfarenhet av seriem?rdare. Specialagenten Riley Paige var en auktoritetsfigur n?r det kom till seriemord. Hon klickade till sist p? fj?rrkontrollen. De f?rsta bilderna som skulle visas p? den stora plattsk?rmen var allt annat ?n v?ldsamma. De var fem olika portr?tt, ritade med kol. Portr?tten visade fem kvinnor, de varierade i ?ldrarna fr?n ton?ring till medel?lders. Alla kvinnorna var attraktiva och log mot besk?daren. Portr?tten hade gjorts med skicklighet och k?rleksfullt konstn?rskap. Samtidigt som Riley klickade p? kontrollen sa hon, "Dessa fem portr?tt gjordes f?r ?tta ?r sedan, av en konstn?r som heter Derrick Caldwell. Varje sommar tj?nade han gott med pengar genom att rita portr?tt av turister p? Dunes Beach Boardwalk h?r i Virginia. Dessa kvinnor tillh?rde hans allra sista kunder." Efter att det femte portr?ttet d?k upp p? sk?rmen, s? tvekade Riley en sekund innan hon tryckte p? fj?rrkontrollen igen. N?sta fotografi var en bild av en frysbox fylld med styckade, kvinnliga kroppsdelar. Hon h?rde eleverna fl?mta till. "Det h?r ?r vad som fanns kvar utav dessa kvinnor", sa Riley. "Medan Derrick Caldwell ritade av dem blev han ?vertygad att de, f?r att anv?nda hans egna ord, "var alltf?r vackra f?r att leva." S? han f?ljde efter kvinnorna en efter en, d?dade dem, styckade dem och beh?ll dem i sin frys." Riley klickade igen, och de bilder som kom upp n?st var ?nnu mer chockerande. De var fotografier som tagits av ett team medicinska unders?kare efter att de hade f?rs?kt sammans?tta kropparna. "Det visade sig att Caldwell ’blandade’ kroppsdelarna, s? att kvinnorna blev avhumaniserade och om?jliga att k?nna igen," sa Riley. Hon v?nde sig bort fr?n sk?rmen och blickade ut ?ver klassen. En manlig student sprang mot utg?ngen med en hand tryckt ?ver munnen. Flera av de andra eleverna s?g ocks? ut att var p? gr?nsen till att kr?kas. N?gra gr?t tyst. Endast en handfull tycktes vara or?rda. Paradoxalt nog k?nde sig Riley ganska s?ker p? att de studenter som var ober?rda, var de som inte skulle klara den akademiska tr?ningen. F?r dem var detta bara bilder, det var inte p? riktigt. Deras f?rsta riktiga m?te med n?got s? skr?ckinjagande skulle kunna bli farligt. De skulle inte kunna hantera de personliga eftereffekterna och den posttraumatiska stressen som de kunde drabbas av. Bilden av en flammande fackla d?k fortfarande upp i hennes medvetande fr?n stund till stund, men hennes PTSD hade minskat. Hon h?ll p? att l?ka, ?ntligen. Men hon var s?ker p? att en person f?rst m?ste k?nna n?got p? riktigt, innan de kan ?terh?mta sig fr?n det. "Och nu," sa Riley, "Kommer jag att s?ga ett par p?st?enden, och jag vill att ni ska ber?tta f?r mig om det ?r en myt eller ett faktum. H?r ?r den f?rsta. ’De flesta seriem?rdare d?dar av sexuella sk?l.’ Myt eller faktum?" Flera h?nder r?cktes upp bland eleverna. Riley pekade p? en student med ett, i synnerhet, ivrigt ansiktsuttryck p? f?rsta raden. "Faktum?" svarade studenten i en fr?gande ton. "Korrekt, det ?r ett faktum", sa Riley. "?ven om det kan finnas andra orsaker s? ?r en sexuell komponent den allra vanligaste. Detta kan sedan komma att visas p? olika s?tt, vissa ?r v?rre ?n andra. Derrick Caldwell ?r ett klassiskt exempel. Teamet av medicinska unders?kare fastst?llde att han begick nekrofilihandlingar p? offren innan han styckade dem." Riley pausade f?r en sekund, hon s?g att de flesta av eleverna skrev ner anteckningar i sina b?rbara datorer. Sedan fortsatte hon, "H?r ?r ett annat p?st?ende. "Seriem?rdare ?kar sitt v?ld mot sina offer medan de d?dar dem." H?nderna r?cktes upp igen. Den h?r g?ngen pekade Riley p? en student som satt n?gra rader l?ngre bak. "Faktum", sa studenten. "Myt", sa Riley och skakade p? huvudet. "Trots att jag faktiskt har sett n?gra undantag s? visar de flesta fallen att ingen s?dan f?r?ndring sker. Derrick Caldwells v?ldsniv? var konsekvent medan han d?dade. Han var absolut h?nsynsl?s, men knappast n?got ont geni. Han blev girig. Han tog alla sina offer inom en period av en och en halv m?nad. Alla dessa kvinnor f?rsvann allts? omkring samma plats, och efter att dragit till sig den typen av uppm?rksamhet, var hans arrestering praktiskt taget oundviklig." Hon tittade p? klockan och s?g att timmen hade kommit till sitt slut. "Det var allt f?r idag," sa hon avslutande. "Men kom ih?g att det finns m?nga felaktiga antaganden om seriem?rdare och m?nga myter cirkulerar fortfarande. Beteendeanalysenheten har samlat in och analyserat data, och jag har arbetat med seriemord ut?ver hela landet. Vi har fortfarande mycket information att t?cka i kommande lektioner." Klassen br?t upp och Riley b?rjade packa ihop sitt material f?r att g? hem. Tre eller fyra studenter samlade sig kring hennes skrivbord f?r att st?lla n?gra fr?gor. En manlig student fr?gade, "Agent Paige, var inte du inblandad i Derrick Caldwell-fallet?" "Jo, det var jag," svarade Riley. "Men det ?r en historia f?r en annan g?ng." Det var ocks? en historia som hon inte var speciellt ivrig att ber?tta, men det sa hon inte. En ung kvinna fr?gade, "Blev Caldwell n?gonsin avr?ttad f?r sina brott?" "Inte ?nnu". I ett f?rs?k till att inte vara of?rsk?md, tog Riley kvickt tag sina saker och slank f?rbi eleverna mot utg?ngen. Caldwells ?verh?ngande avr?ttning var inte n?got hon k?nde sig bekv?m med att diskutera. Sanningen var att hon f?rv?ntade sig ett datum f?r avr?ttningen vilken dag som helst nu. Som hans fr?msta tillf?ngatagare hade hon en st?ende inbjudan att bevittna hans d?d. Men hon hade inte best?mt sig f?r huruvida hon skulle g? eller inte. Riley k?nde att hon m?dde bra n?r hon gick ut ur byggnaden och m?ttes av en f?rtjusande septembereftermiddag. Hon var, efter allt, fortfarande p? ledighet. Hon hade lidit fr?n PTSD sedan en manisk m?rdare hade h?llit henne f?ngen. Hon hade rymt och s? sm?ningom f?rde hon sin pl?goande till r?ttvisan. Men hon hade inte tagit ledigt efter det. Ist?llet hade hon direkt fortsatt med att avsluta ett annat fall. Det hade varit en hemsk aff?r, i Upstate New York, som slutade med att m?rdaren begick sj?lvmord precis framf?r henne, genom att sk?ra av sig sin egen hals. Det ?gonblicket hems?kte henne fortfarande. N?r sedan handledaren, Brent Meredith, kontaktade henne med ett nytt fall, hade hon den h?r g?ngen tackat nej. Ist?llet tog hon Merediths andra f?rslag och gick med p? att undervisa en klass p? Quanticos FBI Akademi ist?llet. Medan hon hoppade in i sin bil och b?rjade k?ra hem t?nkte Riley p? vilket klokt val det hade varit. ?ntligen hade hennes liv ?terf?tt en k?nsla av frid och lugn. Men trots det, s? b?rjade en krypande, v?lbekant k?nsla att s?tta sig in. En k?nsla som gjorde att hennes hj?rta b?rjade dunka, trots den vackra och lugna dagen. Det var en ?kad k?nsla av f?rv?ntan, ins?g hon, att det var n?got otrevligt som skulle komma. Oavsett hur h?rt hon f?rs?kte f?rest?lla sig sj?lv i denna lugna tillvaro f?r alltid, s? visste hon, med en suck, att det inte skulle vara s? f?r evigt. Kapitel 2 Riley ryckte till av r?dsla n?r hon h?rde vibrationen i sin handv?ska. Hon stannade utanf?r ytterd?rren till sitt nya hus och tog upp telefonen. Hennes hj?rta dunkade i br?stet p? henne. Det var ett meddelande fr?n Brent Meredith. Ring mig. Riley blev orolig. Kanske ville hennes chef bara kolla in l?get f?r att se hur hon m?dde. Han gjorde det mycket dessa dagar. ? andra sidan kanske han ville att hon skulle ?terv?nda till hennes vanliga jobb. Vad skulle hon d? g?ra? Jag s?ger nej, sj?lvklart, t?nkte Riley f?r sig sj?lv. Men det kanske inte vore s? enkelt. Riley tyckte om sin chef, och hon visste att han kunde vara mycket ?vertygande. Detta var helt enkelt ett beslut hon inte ville beh?va g?ra, s? hon la ifr?n sig telefonen. N?r hon ?ppnade ytterd?rren och gick in i det ljusa, rena rummet i sitt nya hem, s? f?rsvann den tillf?lliga ?ngesten. Allt verkade s? r?tt sedan hon hade flyttade hit. En trevlig r?st ropade. "?Qui?n es?" "Soy yo," ropade Riley tillbaka. "Jag ?r hemma, Gabriela." En medel?lders, bastanta, kvinnan fr?n Guatemala kom ut ur k?ket och torkade sina h?nder med en handduk. Det k?ndes bra att se Gabrielas leende ansikte. Hon hade varit familjens hush?llerska i flera ?r, l?ngt innan Riley blev skild fr?n Ryan. Riley var tacksam ?ver att Gabriela hade g?tt med p? att flytta in h?r med Riley och hennes dotter. "Hur var din dag idag?" fr?gade Gabriela. "Den var bra," sa Riley. "?Qu? bueno!" Gabriela f?rsvann tillbaka in i k?ket. Doften av en underbar middag fyllde hela huset och hon h?rde hur Gabriela b?rja sjunga glatt p? spanska. Riley stod kvar ensam i sitt vardagsrum och nj?t av omgivningen. Hon och henne dotter hade nyligen flyttat hit. Det lilla lant-huset, som de hade bott i innan separationen, hade varit s? isolerat att det inte k?ndes s?kert. Dessutom hade Riley k?nt ett br?dskande behov av en f?r?ndring, b?de f?r sig sj?lv och f?r April. Nu n?r hennes skilsm?ssa hade g?tt igenom och Ryan var gener?s med barnunderh?llsbidraget, s? var det dags att unna sig ett helt nytt liv. Det var fortfarande n?gra finjusteringar att ta hand om. N?gra av m?blerna som de hade tagit med sig var ganska gamla, och s?g udda ut i en s?dan stilren och modern milj?. Hon m?ste nog k?pa n?gra nya. En utav v?ggarna i vardagsrummet s?g ocks? ganska tom ut och Riley hade slut p? tavlor att h?nga upp. Hon gjorde en mental anteckning f?r att g? och shoppa med April den kommande helgen. Den tanken fick Riley att le, hon k?nde sig ganska s? normal just nu, som en kvinna med ett trevligt familjeliv ist?llet f?r en agent som sp?rade ner n?gon avvikande m?rdare. Men nu undrade hon pl?tsligt—vart var April? Hon stannade upp f?r att lyssna. Ingen musik kom fr?n Aprils rum p? ?verv?ningen. D? pl?tsligt h?rde hon sin dotter skrika. Aprils r?st kom fr?n bakg?rden. Riley fl?mtade och rusade genom matsalen och ut p? det stora bakd?cket. N?r hon sedan s?g hur Aprils ansikte och ?verkropp pl?tsligt hoppade upp ovanf?r staketet p? grannen sida av tomten, s? tog det Riley ett ?gonblick att inse vad som p?gick. N?r den initiala paniken hade lagt sig, s? slappnade hon av och skrattade ?t sig sj?lv, det var bara en ?verreaktion. Men k?nslan hade varit instinktiv. Alltf?r nyligen hade Riley r?ddat April ifr?n greppet av en galning som hade riktat in sig p? henne, f?r att p? s? s?tt h?mnas henne mamma. April f?rsvann ur siktet och d?k sedan upp igen, skrikandes av gl?dje. Hon hoppade p? grannens trampolin. Hon hade blivit v?n med flickan som bodde d?r, en ton?ring som var ungef?r lika gammal som April och ?ven gick p? samma h?gstadium. "Var f?rsiktig!" ropade Riley till April. "Det g?r bra, mamma!" ropade April tillbaka andf?dd. Riley skrattade igen. Det var ett obekant ljud som kom fr?n k?nslor som hon n?stan hade gl?mt. Hon ville v?nja sig vid att skratta igen. Hon ville ocks? v?nja sig vid att de det glada uttrycket p? sin dotters ansikte. Det k?ndes som nyss d? April hade varit b?de upprorisk och tv?r, mer ?n vad som tycktes normalt f?r en ton?ring. Riley kunde knappast beskylla April f?r. Hon visste att hon sj?lv hade b?de missat och g?tt ifr?n mycket som var ?nskv?rt hos en mamma. Hon gjorde allt hon kunde f?r att ?ndra p? det nu. Det var speciellt en sak som hon tyckte om med att vara ledig fr?n f?ltarbetet, med alla l?nga, of?ruts?gbara timmar, ofta p? avl?gsna platser. Nu kunde schemat matcha med Aprils och Riley fruktade stunden d? det skulle beh?va f?r?ndras. B?st att njuta av det medan jag kan, t?nkte hon. Riley gick tillbaka in i huset precis i tid f?r att h?ra d?rrklockan. Hon ropade, "Jag tar det, Gabriela." Hon ?ppnade d?rren och blev f?rv?nad ?ver att se en leende man st? d?r, en man som hon inte hade sett tidigare. "Hejsan," sa han lite blygsamt. "Jag ?r Blaine Hildreth, fr?n huset bredvid. Din dotter ?r d?r borta med min dotter, Crystal." Han h?ll ut ett paket till Riley och lade till, "V?lkommen till grannskapet. Jag har tagit med mig en liten inflyttningspresent." "?h," sa Riley. Hon blev glatt ?verraskad ?ver den fr?mmande v?nligheten. Det tog henne en stund att till?gga, "Sn?lla, stig p?." Hon accepterade paketet lite besv?rat och erbj?d honom en plats i en utav vardagsrumsstolarna. Sj?lva slog hon sig ner i soffan och h?ll presenten i kn?et. Blaine Hildreth tittade p? henne f?rv?ntansfullt. "Det h?r var v?ldigt sn?llt av dig," sa hon och ?ppnade paketet. Det inneh?ll en blandad upps?ttning av f?rgstarka kaffemuggar, tv? av dem dekorerade med fj?rilar och de andra tv? med blommor. "Men titta s? vackra," sa Riley. "Vill du ha en kopp kaffe?" "Ja, det tar jag g?rna," sa Blaine. Riley ropade p? Gabriela, som kom in fr?n k?ket. "Gabriela, kan du h?lla upp lite kaffe till oss i dessa?" sa hon och gav henne tv? av muggarna. "Blaine, hur vill du ha ditt kaffe?" "Svart bli bra." Gabriela tog med sig muggarna in i k?ket. "Jag heter Riley Paige," sa hon till Blaine. "Tack f?r att du h?lsade p?. Och tack f?r g?van." "Vars?god," sa Blaine. Gabriela ?terv?nde med tv? muggar av uts?kt kaffe och gick sedan tillbaka till jobbet i k?ket. Till hennes f?rl?genhet, fann Riley sig sj?lv med att kolla in sin manliga granne. Nu n?r hon var singel kunde hon inte motst?. Hon hoppades att han inte m?rkte n?got. N?, ja, t?nkte hon. Kanske g?r han detsamma med mig. F?rst observerade hon att han inte hade p? sig en vigselring. ?nka eller separerad, t?nkte hon. F?r det andra s? uppskattade hon att han nog var runt samma ?lder som henne, kanske lite yngre, kanske i sena trettio?rs?ldern. Till sist var han snygg—eller ?tminstone rimligen s?. Han h?ll p? att blir tunnh?rig, vilket inte n?dv?ndigtvis var n?got d?ligt. Och han tycktes vara i god form. "S? vad jobbar du med?" fr?gade Riley. Blaine ryckte p? axlarna. "Jag ?ger en restaurang. K?nner du till Blaine's Grill i stan?" Riley blev positivt imponerad. Blaine's Grill var en av de trevligaste, mest avslappnade lunchplatserna i Fredericksburg. Hon hade h?rt att det var ett fantastiskt st?lle att ?ta middag p?, men hade inte haft en chans att prova det ?n. "Jag har varit d?r," sa hon. "N?, den ?r min" sa Blaine. "Och du, vad jobbar du med?" Riley tog ett djupt andetag. Det var aldrig l?tt att ber?tta f?r en total fr?mling vad hon jobbade med. M?n speciellt blev ibland avskr?ckta. "Jag jobbar f?r FBI," sa hon. "Jag ?r en f?ltagent." Blaines ?gon utvidgades. "?r det sant?" sa han. "Ja, men jag ?r ledig fr?n det f?r tillf?llet. Jag undervisar ist?llet p? akademin." Blaine lutade sig mot henne med ett v?xande intresse. "Wow. Jag ?r s?ker p? att du sitter p? n?gra riktigt bra historier. Jag skulle g?rna h?ra en." Riley skrattade lite nerv?st. Hon undrade om hon n?gonsin skulle kunna ber?tta f?r n?gon utanf?r byr?n om n?gra av de saker hon hade sett. Det skulle vara ?nnu sv?rare att prata om en del saker som hon hade gjort. "Jag tror inte det," sa hon lite skarpt. Riley kunde se Blaine stelna till, och hon ins?g att tonen nog varit ganska of?rsk?md. Han s?nkte huvudet och sa, "Jag ber om urs?kt. Jag menade verkligen inte att du skulle k?nna dig obekv?m." De pratade i ett par minuter efter det, men Riley var medveten om att den nya grannen blev allt mer reserverad. Efter att han h?vligt sagt farv?l och l?mnat, st?ngde Riley d?rren bakom sig och suckade. Hon gjorde sig inte tillg?nglig, ins?g hon. Kvinnan som f?rs?kte s? h?rt med att b?rja ett nytt liv var fortfarande samma gamla Riley. Men hon talade om f?r sig sj?lv att det knappast betydde n?got just nu. Ett rebound-f?rh?llande var det allra sista som hon beh?vde just nu. Vad hon faktiskt beh?vde var att f? i ordning p? sitt liv, och hon hade just b?rjat att g?ra framsteg i den riktningen. Det hade ?nd? varit trevligt att spendera n?gra minuter pratandes med en attraktiv man, och en l?ttnad att ?ntligen ha grannar—och trevliga p? det. * N?r Riley och April satte sig ner vid middagsbordet, kunde April inte h?lla sina h?nder ifr?n mobiltelefonen. "Sn?lla, l?gg ifr?n dig din telefon," sa Riley. "Det ?r middagsdags." "Bara en sekund, mamma," sa April och fortsatte att skicka sms. Riley var bara m?ttligt irriterad ?ver Aprils uppvisning av detta ton?rsbeteende. Sanningen var att det definitivt hade en guldkant. April hade gjort bra ifr?n sig i skolan detta ?r och skaffat sig nya v?nner som, enligt Riley, var en mycket b?ttre grupp av barn ?n de April hade h?ngt med tidigare. Riley gissade att April nu skickade sms till en pojke som hon var intresserad av. Hittills hade April dock aldrig n?mnt honom. April slutade skriva n?r Gabriela kom in fr?n k?ket med en bricka chili rellenos. N?r hon satte ner de ?ngande, saftigt fyllda paprikorna p? k?ksbordet, b?rjade April skratta sk?lmskt. "Tillr?ckligt picante, Gabriela?" fr?gade hon. "S?," svarade Gabriela, och fnittrade ocks?. Det var ett p?g?ende sk?mt bland de tre av dem. Ryan hade ogillat mat som var f?r stark. Han kunde faktiskt inte ?ta det alls. N?r det kom till April och Riley s? var det b?ttre ju starkare det var. Gabriela beh?vde inte h?lla tillbaka—eller ?tminstone inte lika mycket som hon brukade. Riley tvivlade p? att varken hon sj?lv eller April skulle kunna hantera Gabrielas ursprungliga, Guatemalanska recept. N?r Gabriela var f?rdig med att st?lla fram maten f?r alla tre av dem, s? v?nde hon sig till Riley och sa, "Gentleman ?r guapo, eller?" Riley k?nde hur hon b?rjade rodna. "Stilig? Jag m?rkt inte det, Gabriela." Gabriela sl?ppte l?s ett gapskratt. Hon satte sig ner f?r att ?ta med dem och b?rjade nynna p? en lugn liten truddelutt. Riley gissade att det var en Guatemalansk k?rlekss?ng och April stirrade p? sin mamma. "Vilken gentleman, mamma?" fr?gade hon. "?h, v?r granne kom f?rbi f?r en liten stund sedan" April avbr?t ivrigt. "Herregud! Var det Crystals pappa? Det var det va! ?r han inte fin?" "Och jag tror att han ?r singel," sa Gabriela. "Okej, sluta nu," sa Riley med ett skratt. "Ge mig lite utrymme till att leva. Jag beh?ver inte att ni tv? f?rs?ker fixa ihop mig med ’killen i huset bredvid’." De fortsatte att sm?prata medan de ?t sina fyllda paprikor, och middagen var n?stan f?rdig ?ten n?r Riley k?nde telefonen vibrera i fickan. Fan, t?nkte hon. Jag borde inte ha tagit med mig den till bordet. Den fortsatte att vibrera. Hon var tvungen att ta samtalet. Sedan hon hade kommit hem hade Brent Meredith l?mnat ytterligare tv? textmeddelanden, och Riley hade sagt till sig sj?lv att hon skulle ringa honom senare. Hon kunde inte undvika det l?ngre. Hon urs?ktade sig fr?n bordet f?r att ta emot samtalet. "Riley, jag ?r ledsen att jag st?r dig s? h?r," sa hennes chef. "Men jag beh?ver verkligen din hj?lp." Riley var f?rv?nad ?ver att h?ra Meredith tilltala henne vid f?rnamn. Det var s?llsynt. Trots att hon k?nde sig ganska n?ra honom, h?nvisade han vanligtvis henne som agent Paige. Han var normalt v?ldigt aff?rsm?ssig, ibland ?ven lite f?r tv?r. "Vad ?r det?" fr?gade Riley. Meredith blev tyst en sekund. Riley undrade varf?r han var s? ?terh?llsam. Hennes hj?rta hoppade ?ver ett slag och hon k?nde sig pl?tsligt s?ker p? att det r?rde sig just om de nyheter som hon hade fruktat. "Riley, jag kommer att be dig om en personlig tj?nst," sa han, och han l?t mindre befallande ?n vanligt. "Jag har blivit ombedd att unders?ka ett mord i Phoenix." Riley blev ?verraskad. "Ett enda mord?" fr?gade hon. "Varf?r skulle det kr?va FBI?" "Jag har en gammal v?n p? f?ltkontoret i Phoenix," sa Meredith. "Garrett Holbrook. Vi gick p? akademin tillsammans. Hans syster var offret, hon hette Nancy." "Jag ?r hemskt ledsen," sa Riley. "Men den lokala polisen..." Det var en s?llsynt men subtil beg?ran i Merediths r?st. "Garrett vill verkligen ha v?r hj?lp. Hon var prostituerad. Hon bara f?rsvann och sen d?k kroppen upp i en sj?. Han vill att vi ska se p? det som en seriem?rdares arbete." Riley tyckte att f?rfr?gan verkade konstig. Prostituerade f?rsvinner ofta utan att bli d?dade. Ibland best?mde de sig f?r att g?ra sitt arbete n?gon annanstans. Eller bara sluta. "Har han n?gon anledning att t?nka s??" fr?gade hon. "Jag vet inte, sa Meredith. "Kanske vill han t?nka s? f?r att f? oss inblandade. Men det ?r sant, som du vet, att prostituerade ?r frekventa m?l f?r seriem?rdare." Riley visste att det var sant. Prostituerades livsstil gjorde dem speciellt utsatta. De var synliga och tillg?ngliga, ensamma med fr?mlingar och ofta drogberoende. Meredith fortsatte, "Han ringde mig personligen. Jag lovade honom att jag skulle skicka mina allra b?sta agenter till Phoenix. Och sj?lvklart—s? inkluderar det dig." Riley k?nde sig r?rd. Meredith gjorde det inte l?tt att s?ga nej. "Sn?lla f?rs?k att f?rst?," sa hon. "Jag kan bara inte ta p? mig n?got nytt." Riley k?nde sig vagt o?rlig. Kan inte eller vill inte? fr?gade hon sig sj?lv. Efter att hon hade f?ngats och torterats av en seriem?rdare, hade alla insisterat p? att hon skulle ta ledigt fr?n jobbet. Hon hade f?rs?kt att g?ra det, men fann sig i ett desperat behov utav att jobba. Nu undrade hon vad den desperationen verkligen hade handlat om. Hon hade varit h?nsynsl?s och sj?lvf?rst?rande, och hade haft det sv?rt att f? sitt liv under kontroll. N?r hon ?ntligen hade d?dat Peterson, hennes pl?goande, trodde hon att allt skulle bli bra igen. Men han pl?gade henne fortfarande och hon hade f?tt nya problem ?ver uppl?sningen efter sitt senaste fall. Efter en paus tillade hon, "Jag beh?ver mer tid fr?n f?ltet. Jag ?r fortfarande tekniskt sett ledig och jag f?rs?ker verkligen s?tta ihop mitt liv igen." En l?ng tystnad f?ljde. Det l?t inte som om Meredith skulle argumentera emot, ?n mindre beordra henne. Men han skulle inte s?ga att han var okej med det heller. Han skulle inte sl?ppa p? trycket. Hon h?rde Meredith ge ifr?n sig en l?ng, sorgsen suck. "Garrett hade avl?gsnat sig fr?n Nancy i ?ratal. Vad som h?nde med henne nu t?r p? honom n?got s? fruktansv?rt. Jag antar att det finns n?got att l?ra sig d?r, ?r det inte? Ta inte n?gon i ditt liv f?r givet. H?ll alltid kontakten." Riley tappade n?stan telefonen. Merediths ord vidr?rde en nerv som inte hade ber?rts p? l?nge. Riley hade f?rlorat kontakt med sin egen, ?ldre syster f?r m?nga ?r sedan. De var nu fr?mlingar och hon hade inte ens undrat ?ver Wendy p? v?ldigt l?nge. Hon hade ingen aning om vad hennes egen syster gjorde nu eller vart hon befann sig. Efter ?nnu en paus sa Meredith, "Lova mig att du t?nker ?ver detta." "Jag ska," sa Riley. De avslutade samtalet. Hon k?nde sig fruktansv?rd. Meredith hade f?ljt henne genom flera hemska stunder och han hade aldrig visat en s?dan s?rbarhet gentemot henne tidigare. Hon hatade att svika honom. Och hon hade just lovat honom att t?nka ?ver det. Och oavsett hur g?rna hon ville, s? var Riley inte s?ker p? att hon kunde s?ga nej. Kapitel 3 Mannen satt i sin bil p? parkeringen och tittade mot horan medan hon n?rmade sig l?ngst gatan. "Chiffon", kallade hon sig sj?lv. Vilket sj?lvklart inte var hennes riktiga namn. Och han var s?ker p? att hon satt p? m?nga hemligheter. Jag kan f? henne att ber?tta f?r mig, t?nkte han. Men inte h?r. Inte idag. Han skulle inte d?da henne h?r idag heller. Nej, inte precis h?r, s? n?ra hennes vanliga arbetsplats—det s? kallade "Kinetic Custom Gym". Fr?n d?r han satt kunde han se de fallf?rdiga tr?ningsmaskinerna genom skyltf?nstret—tre l?pband, en roddmaskin och ett par viktmaskiner; ingen av dem fungerade. S?vitt han visste, kom ingen n?gonsin hit f?r att faktiskt tr?na. ?tminstone inte p? ett socialt acceptabelt s?tt, t?nkte han med ett flin. Han kom inte speciellt ofta till den h?r platsen—inte sedan han hade tagit brunetten som jobbat h?r f?r m?nga ?r sedan. Sj?lvklart hade han inte d?dat henne h?r. Han hade lockat med henne till ett motellrum f?r "extra tj?nster" och med l?ftet om extra st?lar. Det hade inte ens varit ?verlagt mord. Plastp?sen ?ver hennes huvud hade endast varit avsedd f?r att l?gga till en fantasifaktor av fara. Men n?r det var gjort hade han blivit f?rv?nad ?ver hur djupt n?jd han hade k?nt sig. Det hade varit ett epikureiskt n?je, utm?rkande ?ven i en livstid av n?jen. ?nd? hade han i sina fantasifulla lekar sedan dess, ut?vat mer omsorg och ?terh?llsamhet. Eller ?tminstone hade han gjort det tills f?rra veckan, n?r samma lek blev d?dligt igen, med den d?r eskorten—vad var hennes namn? ?h, ja, han kom ih?g. Nanette. Han hade misst?nkt att Nanette kanske inte var hennes riktiga namn. Nu skulle han aldrig f? reda p? det. I sitt hj?rta visste han att hennes d?d inte var en olycka. Inte p? riktigt. Han hade menat att g?ra det. Och samvetet var fl?ckfritt. Han var redo att g?ra det igen. Hon som kallade sig sj?lv f?r Chiffon n?rmade sig. Hon var nu ungef?r ett halvt kvarter bort, kl?dd i en gul tubtopp och en knappt existerande kjol, kom hon g?endes mot gymmet p? orimligt h?ga klackar medan hon pratade i sin mobiltelefon. Han ville verkligen veta om Chiffon var hennes riktiga namn. Deras tidigare professionella m?te hade varit ett misslyckande - hennes fel, helt s?kert, inte hans egna. N?gonting med henne gjorde honom illa till mods. Han hade helt klart f?rst?tt att hon var ?ldre ?n hon h?vdade sig att vara. Det var mer ?n bara hennes kropp—till och med ton?rshoror hade streckm?rken fr?n f?rlossningar. Och det var inte linjerna i hennes ansikte. Horor ?ldras snabbare ?n andra kvinnor han k?nde. Han kunde inte l?gga fingret p? det. Men det fanns mycket om henne, som f?rvirrade honom. Hon visade en viss typ av fejkad, flickaktig entusiasm som inte var ett tecken p? n?gon som var professionell—inte heller f?r en nyb?rjare. Hon fnissade f?r mycket, som ett barn som spelade ett spel. Hon var f?r ivrig. Och det mest m?rkliga var att han misst?nkte att hon faktiskt tyckte om sitt jobb. En hora som verkligen gillar sex, t?nkte han och tittade p? henne n?r hon kom n?rmare. Vem har n?gonsin h?rt talas om en s?dan sak? Uppriktigt sagt, s? tyckte han att det var avt?ndande. N?, ?tminstone var han s?ker p? att hon inte var en hemlig polis. Han skulle ha f?rst?tt det p? en sekund. N?r hon kom n?ra nog f?r att se honom, tutade han p? henne. Hon slutade prata i telefonen f?r ett ?gonblick och tittade ?t hans h?ll, samtidigt som hon f?rs?kte t?cka sina ?gon fr?n morgonens solljus. N?r hon s?g vem det var b?rjade hon vifta och le—ett leende som s?g ut att vara, f?r allt i v?rlden, helt uppriktigt. Sedan gick hon runt baksidan av gymmet mot "service" ing?ngen. Han ins?g att hon f?rmodligen hade ett m?te inne p? bordellen. Oavsett vilket s? skulle han hyra henne n?gon annan dag n?r han var p? hum?r f?r en viss typ av n?je. Under tiden fanns det m?nga andra horor runt omkring. Han kom ih?g hur de hade l?mnat saker f?rra g?ngen. Hon hade varit glad, godmodig och urs?ktande. "Kom tillbaka n?r som helst," hade hon sagt till honom. "Det kommer att bli b?ttre n?sta g?ng. Gnistor kommer att flyga. Det kommer bli v?ldigt sp?nnande." "?h, Chiffon," mumlade han h?gt f?r sig sj?lv. "Du har ingen aning." Kapitel 4 Skottlossningar h?rdes runt omkring Riley. Till v?nster h?rde hon bullriga sm?llar av pistoler. Till h?ger h?rde hon tyngre vapen—spr?ngningar fr?n automatkarbinen och rappande rundor fr?n kulsprutepistolerna. I mitten av ov?sendet tog hon sin Glock-pistol fr?n h?fth?ljen, sj?nk ner till en ben?gen position och avfyrade sex rundor. Hon st?llde sig i kn?b?j och avfyrade tre rundor. Hon laddade snabbt och skickligt om, st?llde sig upp och sk?t sex rundor, slutligen kn?b?jde hon och sk?t tre rundor med sin v?nstra hand. Hon st?llde sig upp och stoppade ner vapnet i pistolfodralen, steg tillbaka fr?n skjutlinjen och tog av sig b?de h?rselskydd och ?gonskydd. M?ltavlan med den flaskformade konturen var tjugofem meter bort. ?ven fr?n det h?r avst?ndet kunde hon se att hon hade sammanfogat alla sina skott fint tillsammans. I angr?nsande banor fortsatte FBI-akademiska studenter under sin instrukt?rs v?gledning. Det hade varit ett tag sedan Riley hade avfyrat ett vapen, trots att hon alltid var bev?pnad p? jobbet. Hon hade reserverat den h?r banan p? FBI-akademins skjutbana f?r en egen ?vning p? m?ltavlan, och som alltid, s? fanns det n?got som var tillfredsst?llande med pistolens kraftfulla rekyl, den r?a makten den besatt. Hon h?rde en r?st bakom sig. "Ganska gammaldags, ?r du inte?" Hon v?nde sig om och s?g special agent Bill Jeffreys st?ende i n?rheten, flinandes. Hon log tillbaka. Riley visste exakt vad han menade med "gammaldags". F?r n?gra ?r sedan hade FBI ?ndrat reglerna n?r det kommer till riktig ammunition f?r pistolkvalificering. Skottlossning fr?n en ben?gen position hade varit en del av hur det brukade g?ra ?vningar, men nu var det inte l?ngre n?dv?ndigt. Nu satsades det mer fokus p? att skjuta p? m?ltavlor fr?n n?ra h?ll, mellan tre och sju meter. Det kompletterades av den virtuella verkligheten d?r agenter f?rdjupades i scenarier med v?pnade konfrontationer, ocks? p? n?ra h?ll. Och studenter f?r ?ven g? igenom den ?k?nda Hogan's Alley, en fyra hektar modellstad d?r de sl?ss mot imiterade terrorister med paintballgev?r. "Ibland gillar jag att vara gammaldags," sa hon. "Jag r?knar med att jag en dag kommer att beh?va anv?nda d?dlig kraft p? avst?nd." Fr?n hennes egen erfarenhet, visste Riley att den verkliga faran n?stan alltid var n?ra och personlig, och ofta ov?ntad. Faktum var att hon faktiskt hade beh?vt sl?ss f?r hand, under hennes tv? senaste fall. Hon hade d?dat en angripare med hans egen kniv och en annan med en slumpm?ssig sten. "Tror du att n?gonting kommer att f?rbereda dessa ungar f?r det verkliga jobbet?" fr?gade Bill och nickade mot studenterna som nu var f?rdiga och p? v?g att l?mna skjutomr?det. "Troligtvis inte," sa Riley. "I VR accepterar din hj?rna scenariot som verkligt, men det finns ingen ?verh?ngande fara, ingen sm?rta, ingen vrede att kontrollera. N?gonting inuti, vet alltid att det inte finns n?gon chans att bli d?dad." "Sant," sa Bill. "De m?ste sj?lva ta reda p? hur det verkligen k?nns, precis som vi gjorde f?r m?nga ?r sedan." Riley tittade sidledes mot honom n?r de r?rde sig l?ngre bort fr?n skjutlinjen. Precis som hon s? var han fyrtio ?r gammal med fl?ckar av gr?a h?rstr?n i sitt m?rka h?r. Hon undrade vad det innebar att hon kom p? sig sj?lv med att psykiskt j?mf?ra honom med sin smalare, manliga granne. Vad var hans namn igen? fr?gade hon sig sj?lv. ?h, just ja—Blaine. Blaine var snygg, men hon var inte s?ker p? om han ens kunde j?mf?ras med Bill. Bill var stor, fast och ganska attraktiv. "Vad f?r dig att komma hit?" fr?gade hon. "Jag h?rde att du skulle vara h?r," sa han. Riley kisade mot honom tveksamt. Detta var nog inte bara ett v?nligt bes?k. Fr?n hans uttryck, m?rkte hon att han inte var redo att ber?tta f?r henne vad han ville riktigt ?n. Bill sa: "Om du vill g?ra den gamla ?vningen, s? kan jag h?lla reda p? tiden ?t dig." "Det skulle jag uppskatta," sa Riley. De flyttade sig till en separat sektion av skjutbanan d?r hon inte skulle riskera att drabbas av stridskulor fr?n studenterna. Medan Bill satte ig?ng en timer, tog sig Riley igenom alla faser av FBI:s pistolkvalifikationskurs med l?tthet; skott p? m?ltavlan fr?n tre meter, sedan fem, d?refter sju och sedan femton. Den femte och sista fasen var den enda delen som hon tyckte var lite utmanande—skjuta bakom en barrikad vid tjugofem meter. N?r hon var igenom tog Riley av sig sitt skydd igen. Hon och Bill gick upp till m?ltavlan och kollade hennes arbete. Alla kulh?l var samlade i en klunga, snyggt tillsammans. "Hundra procent—ett perfekt resultat," sa Bill. "Som det ska vara," sa Riley. Hon skulle hata om hon hade blivit ringrostig. Bill pekade mot den stora kullen bakom m?ltavlan. "Ganska surrealistiskt, eller hur?" sa han. Flera vitsvanshjortar betade bel?tet p? toppen av kullen. De hade samlats d?r medan hon hade skjutit. De var inom ett enkelt avst?nd, ?ven med hennes pistol. Men de var inte det minsta st?rda av alla tusentals kulor som sk?ts mot m?ltavlorna strax under den h?ga ?sen som de gick p?. "Ja," sa hon, "och vackert." Runt denna ?rstid var hjortar en vanlig syn h?r p? skjutbanan. Det var jakts?song, och p? n?got s?tt visste de om att de skulle vara s?kra h?r. FBI-akademien hade faktiskt blivit ett slags himmelrike f?r m?nga djur, inklusive r?var, vilda kalkoner och murmeldjur. "F?r n?gra dagar sedan s?g en av mina studenter en bj?rn p? parkeringsplatsen," sa Riley. Hon tog n?gra steg mot kullen. Hjortarna lyfte sina huvuden, stirrade p? henne och travade iv?g. De var inte r?dda f?r skottlossningarna, men de ville inte att folk skulle komma f?r n?ra. "Hur tror du att de vet?" fr?gade Bill. "Att det ?r s?kert h?r, menar jag. L?ter inte alla skott lika?" Riley skakade lite l?tt p? huvudet. Det var ett mysterium ?ven f?r henne. Hennes far hade tagit med henne p? jakt n?r hon var liten. F?r honom var hjortar helt enkelt resurser—mat och p?ls. Det hade inte besv?rat henne att ha d?dat dem f?r flera ?r sedan. Men det hade f?r?ndrats. Det verkade konstigt, nu n?r hon t?nkte p? det. Hon hade inga problem med att anv?nda d?dlig kraft mot en m?nniska n?r det var n?dv?ndigt. Hon kunde d?da en man utan att blinka. Men att d?da en av dessa f?rtroende varelser verkade nu ot?nkbart. Riley och Bill gick bort till en n?rliggande rastplats och satte sig tillsammans p? en b?nk. Oavsett vad det var han kommit f?r att prata med henne om, s? verkade han fortfarande f?rtegen. "Hur klara du dig sj?lv?" fr?gade hon med en mild r?st. Hon visste att det var en k?nslig fr?ga och hon s?g honom rycka till. Hans fru hade nyligen l?mnat honom efter ?r av ansp?nning mellan hans jobb och hemmalivet. Bill hade varit orolig ?ver m?jligheten att f?rlora kontakten med sina unga s?ner. Han bodde nu i en l?genhet i staden Quantico och spenderade varje helg med sina pojkar. "Jag vet inte, Riley," sa han. "Jag vet inte om jag n?gonsin kommer v?nja mig." De var tydligt att han var b?de ensam och deprimerad. Hon hade varit med om det tillr?ckligt mycket sj?lv under sin egen separation, och sedan skilsm?ssa. Hon visste ocks? att tiden precis efter en separation var s?rskilt sk?r. ?ven om f?rh?llandet inte varit speciellt bra, s? finnar man sig sj?lv pl?tsligt i en v?rld full av fr?mlingar, d?r man har missat ?r av f?rtrogenhet, aldrig vetat riktigt vad man ska g?ra med sig sj?lv. Bill r?rde hennes arm. Hans r?st var full av k?nslor, n?r han sa, "Ibland t?nker jag att allt jag har kvar att f?rlita mig p? i livet... ?r du." F?r ett ?gonblick k?nde Riley f?r att krama honom. N?r de hade arbetat som samarbetspartners hade Bill kommit till r?ddningen m?nga g?nger, b?de fysiskt och emotionellt. Men hon visste att hon var tvungen att vara f?rsiktig. Och hon visste att folk kunde tappa greppet efter en separation. Hon hade sj?lv faktiskt ringt Bill en natt n?r hon var full och f?reslagit att de skulle ha en aff?r. Nu var situationen omv?nd. Hon kunde k?nna hans ?verh?ngande beroende av henne, nu n?r hon b?rjade k?nna sig fri och var stark nog att vara ensam. "Vi var bra samarbetspartners," sa hon. Det var tr?kigt sagt, men hon kunde inte komma p? n?got annat att s?ga. Bill tog ett l?ngt, djupt andetag. "Det h?r var vad jag kom hit f?r att prata med dig om," sa han. "Meredith sa till mig att han hade ringt dig om Phoenix-fallet. Jag jobbar p? det. Jag beh?ver en partner." Riley k?nde ett litet sp?r av irritation. Bills bes?k b?rjade verka som lite av ett bakh?ll. "Jag sa till Meredith att jag skulle t?nka p? det," sa hon. "Och nu ber jag dig," sa Bill. En tystnad f?ll mellan dem. "Varf?r inte Lucy Vargas?" fr?gade Riley. Agent Vargas var en nyb?rjare som hade jobbat n?ra ihop med Bill och Riley p? deras senaste fall. De var b?da imponerade av hennes arbete. "Hennes fotled har inte l?kt," sa Bill. "Hon kommer inte att vara tillbaka p? f?ltet f?rens ?tminstone en m?nad." Riley k?nde sig dum f?r att ha fr?gat. N?r hon, Bill och Lucy hade kommit n?rmare Eugene Fisk, den s? kallade "kedjem?rdaren", hade Lucy ramlat, brutit fotleden och n?stan blivit d?dad. Sj?lvklart kunde hon inte g? tillbaka till jobbet s? snart. "Jag vet inte, Bill," sa Riley. "Den h?r pausen fr?n jobbet g?r mig s? bra. Jag har funderat p? att bara undervisa fr?n och med nu. Allt jag kan s?ga ?r det jag sa till Meredith." "Att du kommer att t?nka p? det." "Precis." Bill sl?ppte ut en grymtning av missn?je. "Skulle vi ?tminstone kunna tr?ffas och prata igenom det?" fr?gade han. "Kanske imorgon?" Riley blev tyst igen f?r en stund. "Inte imorgon" sa hon. "Imorgon m?ste jag se en man d?." Kapitel 5 Riley tittade genom f?nstret, in i rummet d?r Derrick Caldwell snart skulle d?. Hon satt bredvid Gail Bassett, mor till Kelly Sue Bassett, Caldwells sista offer. Mannen hade d?dat fem kvinnor innan Riley hade stoppat honom. Riley hade varit os?ker p? om hon skulle acceptera Gails inbjudan till avr?ttningen. Hon hade bara bevittnat en annan tidigare, dock som ett frivilligt vittne som sitter bland reportrar, advokater, brottsbek?mpande myndigheter, andliga r?dgivare och juryns f?rm?n. Nu befann hon och Gail sig bland nio sl?ktingar till kvinnorna som Caldwell hade m?rdat, alla hade tr?ngt ihop sig i ett tr?ngt utrymme, sittandes p? plaststolar. Gail, en liten, sextio?rig kvinna med ett k?nsligt, f?gellikt ansikte, hade haft kontakt med Riley genom ?ren. Vid tiden f?r avr?ttningen hade hennes man d?tt, och hon hade skrivit till Riley och ber?ttat att hon inte hade n?gon som kunde f?lja med henne genom denna betydelsefulla h?ndelse. S? Riley hade beslutat sig f?r att g? med henne. D?dskammaren var precis d?r, p? andra sidan f?nstret. De enda m?blerna i rummet var en avr?ttningsbrits och ett korsformat bord. En bl? plastgardin h?ngde bakom den sida av britsen d?r huvudet skulle vara. Riley visste att IV-dropparna och dem d?dliga kemikalierna fanns bakom den gardinen. En r?d telefon satt p? v?ggen, ansluten till guvern?rens kontor. Den skulle bara ringa om ett beslut fattades i sista sekund. Ingen f?rv?ntade sig att det skulle h?nda den h?r g?ngen. En klocka ?ver d?rren till rummet var den enda andra synliga inredningen. I Virginia kunde d?mda lagbrytare v?lja mellan den elektriska stolen eller en d?dlig injektion, kemikalierna valdes dock mycket oftare. Om f?ngen inte valde n?got av valen, tilldelades denna injicering. Riley var n?stan f?rv?nad ?ver att Caldwell inte hade valt den elektriska stolen. Han var en samvetsl?s man, som tycktes v?lkomna sin egen d?d. Klockan l?ste 8:55 n?r d?rren ?ppnades. Riley h?rde ett ordl?st mumlande i rummet n?r flera medlemmar av avr?ttningsteamet ledde Caldwell in i kammaren. Tv? vakter st?llde sig p? vardera sida om honom och grep tag i hans armar, d?refter st?llde sig en tredje vakt strax bakom honom. En v?lkl?dd man kom in strax efter—f?ngelsevaktaren. Caldwell hade p? sig bl?a byxor, en bl? arbetsskjorta och sandaler utan strumpor. Han var handf?ngslad. Riley hade inte sett honom p? flera ?r. Under sin korta tid som seriem?rdare hade han haft ov?rdat, l?ngt h?r och ett lurvigt sk?gg; ett bohemiskt utseende som passade en trottoarkonstn?r. Nu var han renrakad och s?g helt vanlig ut. Trots att han inte k?mpade emot, s? s?g han f?rskr?ckt ut. Bra, t?nkte Riley. Han blickade mot britsen, och sedan snabbt bort igen. Han verkade f?rs?ka att inte titta p? den bl? plastgardinen som h?ngde vid ena ?nden. F?r ett ?gonblick stirrade han in i f?nstret mot alla som v?ntade. Han verkade pl?tsligt lugnare och mer samlad. "Jag ?nskar att han kunde se oss," mumlade Gail. De var avsk?rmade fr?n hans syn bakom tv?v?gsspegeln och Riley delade inte Gails ?nskan. Caldwell hade redan tittat p? henne f?r mycket, och alldeles f?r n?ra f?r hennes smak. F?r att f?nga honom hade hon g?tt under t?ckmantel. Hon hade l?tsats vara en turist p? Dunes Beach Boardwalk och anst?llt honom f?r att rita sitt portr?tt. N?r han arbetade hade han ?ver?st henne med smicker och ber?ttat f?r henne att hon var den vackraste kvinnan han hade ritat av p? l?nge. Hon visste d?r och d? att hon var hans n?sta avsedda offer. Den natten hade hon arbetat som bete f?r att locka ut honom och l?tit honom f?lja efter henne l?ngs stranden. N?r han hade f?rs?kt att attackera henne hade s?kerhetsagenterna inte haft n?gra problem med att f?nga honom. Hans gripande hade inte varit direkt sp?nnande. Uppt?ckten av hur han hade styckat upp sina offer och haft dem i sin frys var en helt annan sak. Att st? d?r n?r frysen ?ppnades var ett av de mest uppr?rande ?gonblicken i Rileys karri?r. Hon k?nde fortfarande medlidande f?r offrens familjer—Gail bland dem—f?r att ha beh?vt identifiera sina s?nder styckade fruar, d?ttrar, systrar... "Alltf?r vackra f?r att leva," hade han kallade dem. Tanken p? att hon hade varit en av de kvinnor han hade sett p? det s?ttet fick Riley att rysa. Hon hade aldrig t?nkt p? sig sj?lv som vacker, och m?n—?ven hennes exmake Ryan—sa s?llan att hon var det. Caldwell var ett kallt och hemskt undantag. Vad betydde det, undrade hon, att ett patologiskt monster hade tyckt att hon var s? underbar? Hade han sett n?gonting inom henne som var lika ohyggligt som honom? N?gra ?r efter hans r?tteg?ng och f?llande dom, hade hon haft mardr?mmar om hans beundrande ?gon, hans smickrande ord och hans frys full av kroppsdelar. Avr?ttningsteamet fick Caldwell upp p? avr?ttningsbritsen, tog bort handbojorna och kedjorna, tog av hans sandaler och sp?nde fast honom. De f?ste honom med l?derband—tv? ?ver br?stkorgen, tv? f?r att h?lla fast hans ben, tv? runt hans anklar och tv? runt hans handleder. Hans nakna f?tter v?ndes mot f?nstret. Det var sv?rt att se hans ansikte. Pl?tsligt st?ngdes gardinerna ?ver visningsrummets tv?v?gsspegel. Riley f?rstod att detta var f?r att d?lja den delen av avr?ttningen d? det var mest troligt att n?gonting skulle kunna g? fel—l?t oss s?ga, att teamet hade problem med att hitta en l?mplig blod?der. Hon fann det ?nd? m?rkligt. M?nniskorna i b?da visningsrummen var p? v?g att se Caldwell d?, men de fick inte bevittna det ointressanta inf?randet av n?larna. Gardinerna sv?ngde lite, troligen vidr?rt av en i teamet som r?rde p? sig p? andra sidan. N?r gardinerna ?ppnades igen, var IV-droppet p? plats och str?ckte sig fr?n f?ngens armar, genom h?l i de bl? plastgardinerna. N?gra medlemmar fr?n avr?ttningsteamet hade ?terv?nt bakom dessa gardiner, d?r de skulle administrera de d?dliga drogerna. En man h?ll den r?da telefonmottagaren, redo att ta emot ett samtal som s?kert aldrig skulle komma. En annan talade till Caldwell, hans ord var knappt h?rbara genom det knastrande ljudsystemet. Han fr?gade Caldwell om han hade n?gra sista ord. I motsats s? kom Caldwells svar igenom med h?pnadsv?ckande klarhet. "?r agent Paige h?r?" fr?gade han. Hans ord fick Riley att rycka till. Tj?nstemannen svarade inte. Det var inte en fr?ga som Caldwell hade n?gon r?tt att f? svar p?. Efter en sp?nd tystnad b?rjade Caldwell tala igen. "Ber?tta f?r agent Paige att jag ?nskar att min konst kunde ha gjort henne r?ttvisa." ?ven om Riley inte riktigt kunde se hans ansikte, s? tyckte hon att hon h?rde honom sm?skratta. "Det var allt," sa han. "Jag ?r redo." Riley sv?mmade ?ver med raseri, skr?ck och f?rvirring. Det var det sista hon hade f?rv?ntat sig. Derrick Caldwell hade valt att g?ra sina sista levande stunder om henne. Och sittandes h?r bakom denna okrossbara glassk?ld, var hon hj?lpl?s, hon kunde inte g?ra n?gonting ?t det. Hon hade f?rt honom till r?tta, men i slut?ndan hade han uppn?tt en konstig, sjuk slags h?mnd. Hon k?nde Gails lilla hand greppa tag om sin. Herregud, t?nkte Riley. Hon tr?star mig. Riley h?ll tillbaka en v?g av illam?ende. Caldwell sa en sak till. "Kommer jag att k?nna n?r det b?rjar?" ?terigen fick han inget svar. Riley kunde se v?tska r?ra sig genom de transparenta IV-r?ren. Caldwell tog flera djupa andetag och tycktes somna in. Hans v?nstra fot ryckte ett par g?nger och blev sedan stilla. Efter en stund n?p en av vakterna i hans b?da f?tterna, utan att f? n?gon reaktion. Det verkade som en udda sak att g?ra. Men Riley ins?g att vakten kontrollerade f?r att se till s? att det lugnande medlet fungerade och att Caldwell var helt omedveten. Vakten ropade n?gonting oh?rbart till m?nniskorna bakom gardinen. Riley s?g ett f?rnyat fl?de av v?tska r?ra sig genom IV-r?ren. Hon visste att ett andra l?kemedel var p? g?ng f?r att stoppa hans lungor. Om ett tag skulle ett tredje l?kemedel komma att stoppa hans hj?rta. N?r Caldwells andning saktade ner, fann Riley sig sj?lv med att t?nkte p? vad hon tittade p?. Hur skiljde sig detta fr?n de g?ngerna som hon hade anv?nt d?dlig kraft sj?lv? I tj?nst hade hon d?dat ett flertal m?rdare. Men det h?r var inte som n?got av de andra d?dsfallen. I j?mf?relse var det h?r bisarrt, s? kontrollerat, rent, kliniskt, oklanderligt. Det verkade of?rklarligt fel. Irrationellt, fann Riley sig sj?lv t?nkta... Jag borde inte ha l?tit det komma till det h?r. Hon visste att hon hade fel och att hon hade utf?rt Caldwells gripande professionellt och enligt konstens alla regler. Men hon t?nkte ?ven... Jag borde ha d?dat honom sj?lv. Gail h?ll Rileys hand stadigt i tio l?nga minuter. Slutligen sa tj?nstemannen bredvid Caldwell n?got som Riley inte kunde h?ra. F?ngelsevaktaren tr?dde ut bakom gardinen och talade i en tillr?ckligt tydlig r?st, f?r att bli f?rst?dd av alla vittnen. "Domen genomf?rdes framg?ngsrikt klockan 09:07." Sedan st?ngdes gardinerna ?ver f?nstret igen. Vittnena hade sett allt som de var menade att se. Vakter kom in i rummet och uppmanade alla att l?mna s? fort som m?jligt. N?r gruppen kom ut i korridoren tog Gail tag i Rileys hand igen. "Jag ?r ledsen att han sa s? som han sa", sa hon till henne. Riley k?nde sig sk?rrad. Hur kunde Gail oroa sig f?r Rileys k?nslor vid en s?dan h?r tidpunkt, n?r r?ttvisan ?ntligen hade skipats f?r hennes egen dotters m?rdare? "Hur m?r du, Gail?" fr?gade hon n?r de gick i raska steg mot utg?ngen. Gail fortsatte en stund i tystnad. Hennes uttryck tycktes helt tomt. "Det ?r f?rdigt," sa hon ?ntligen, hennes r?st l?t nu avdomnad och kall. "Det ?r gjort." P? ett ?gonblick steg de ut i morgonens dagsljus. Riley kunde se tv? folkmassor tv?rs ?ver gatan, separerade fr?n varandra med rep och t?tt kontrollerade av polisen. P? den ena sidan var m?nniskor som hade samlats f?r att jubla f?r avr?ttningen, svingandes med hatfulla skyltar, n?gra av dem respektl?sa och motbjudande. Men det var ett f?rst?eligt jublande. P? andra sidan stod andra m?nniskor med deras egna skyltar och protesterade mot d?dstraff. De hade varit ute hela natten, h?llandes i lyktor med stearinljus. De var mycket mer d?mpade. Riley fann sig sj?lv of?rm?gen att samla sympati f?r n?gon av grupperna. Dessa m?nniskor var h?r endast f?r sig sj?lva, f?r att g?ra en offentlig show av deras uppr?rdhet och r?ttf?rdighet, d?r sanningen ?r att de agerar av ren sj?lvtillfredsst?llelse. S?vitt hon var bekymrad, hade ingen anledning att vara d?r—inte bland m?nniskor vars sm?rta och sorg var alltf?r verklig. Mellan ing?ngen och folkmassorna var ett myller av reportrar, med nyhetsbilar i n?rheten. N?r Riley vadade igenom dem, rusade en kvinna upp till henne med en mikrofon och en kameraman bakom sig. "Agent Paige? ?r du agent Paige?" sa hon. Riley svarade inte. Hon f?rs?kte g? f?rbi reportern. Reportern stannade envist med henne. "Vi har h?rt att Caldwell n?mnde dig i sitt sista yttrande. Vill du kommentera detta?" Andra reportrar b?rjade omringa henne och fr?gade samma fr?ga. Riley gnisslade t?nder och pressade p? genom myllret. ?ntligen br?t hon sig fri fr?n dem. N?r hon skyndade sig mot sin bil, fann hon sig sj?lv med att t?nka p? Meredith och Bill. B?da hade bett henne att ta p? sig ett nytt fall. Och hon undvik att ge n?gon av dem n?got slags svar. Varf?r? undrade hon f?r sig sj?lv. Hon hade precis sprungit iv?g fr?n reportrarna. H?ll hon p? springa bort fr?n Bill och Meredith ocks?? H?ll hon p? att springa bort fr?n vem hon verkligen var? Fr?n allt som hon var tvungen att g?ra? * Riley var tacksam ?ver att vara hemma. Den d?den hon hade bevittnat den morgonen f?ljde henne fortfarande som en tom k?nsla i magen, och v?gen tillbaka till Fredericksburg hade varit tr?ttsam. Men n?r hon ?ppnade d?rren till sitt radhus, tycktes det som att n?got inte st?mde. Det var onaturligt tyst. April borde vara hemma fr?n skolan nu. Vart var Gabriela? Riley gick in i k?ket och fann det tomt. En lapp l?g p? k?ksbordet. Me voy a la tienda, stod det. Gabriela hade g?tt till aff?ren. Riley greppade i ryggen en stol, medan en v?g av panik svepte ?ver henne. En annan g?ng s? Gabriela hade g?tt till aff?ren hade April kidnappats fr?n hennes fars hus. M?rker, en glimt av en flamma. Riley v?nde sig om och sprang till trappan. "April!" skrek hon. Inget svar. Riley sprang upp f?r trappan. Ingen befann sig i n?got av sovrummen. Ingen fanns i hennes lilla kontor. Rileys hj?rta dunkade, trots att hennes sinne sa att hon var l?jlig. Hennes kropp lyssnade inte. Hon sprang tillbaka ner och ut p? bakd?cket. "April!" skrek hon. Men ingen lekte i g?rden bredvid och inga barn var i sikte. Hon stoppade sig sj?lv fr?n att sl?ppa ut ?nnu ett skrik. Hon ville inte att dessa grannar skulle bli ?vertygade om att hon var galen. Inte ?nnu. Hon fumlade i fickan och drog upp sin mobiltelefon. Hon skrev ett meddelande till April. Hon fick inget svar. Riley gick tillbaka in och satte sig i soffan. Hon la huvudet i h?nderna. Hon var tillbaka i kryputrymmet, liggandes p? smuts i m?rkret. Det lilla ljuset r?rde sig mot henne. Hon kunde se hans elaka ansikte i flammans gl?d. Men hon visste inte om m?rdaren kom f?r henne eller f?r April. Riley tvingade sig sj?lv till att skilja visionen fr?n sin nuvarande verklighet. Peterson ?r d?d, sa hon best?mt till sig sj?lv. Han kommer aldrig att tortera n?gon av oss igen. Hon satt upp i soffan och f?rs?kte fokusera p? h?r och nu. Idag var hon h?r, i sitt nya hem, i sitt nya liv. Gabriela hade g?tt till aff?ren. April var f?rmodligen i n?rheten n?gonstans. Hennes andning saktade ner, men hon kunde inte mana sin kropp till att st?lla sig upp. Hon var r?dd f?r att hon skulle g? ut och skrika igen. Efter vad som k?ndes som en evighet, h?rde Riley hur d?rren ?ppnades. April kom sjungandes in genom hallen. Nu kunde Riley st?lla sig upp. "Var i helvete har du varit?" April s?g chockad ut. "Va, vad ?r ditt problem, mamma?" "Vart var du? Varf?r svarade du inte p? mitt meddelande?" "F?rl?t, jag hade min telefon i tyst l?ge. Mamma, jag var ?ver hos Cece. R?tt ?ver gatan. N?r vi hoppade av skolbussen bj?d hennes mamma oss p? glass" "Hur skulle jag veta vart du var?" "Jag trodde inte att du skulle vara hemma ?n." Riley h?rde sig sj?lv skrika, men hon kunde inte stoppa sig sj?lv. "Jag bryr mig inte om vad du trodde. Du t?nkte inte. Du m?ste alltid l?ta mig veta..." T?rarna som nu f?ll ner f?r Aprils kinder gjorde att hon slutade. Riley tog ett andetag, rusade fram och kramade om sin dotter. I b?rjan var Aprils kropp stel av ilska, men Riley kunde k?nna hur hon l?ngsamt b?rja slappna av. Hon ins?g att t?rar rann ner f?r hennes eget ansikte ocks?. "Jag ?r ledsen," sa Riley. "Jag ?r s? ledsen. Det ?r bara det att vi gick igenom s? mycket...s? mycket hemskheter." "Men det ?r ?ver nu," sa April. "Mamma, allt ?r ?ver." De satte sig b?da tv? i soffan. Det var en ny soffa, k?pt n?r de precis hade flyttat in. Hon hade k?pt den f?r sitt nya liv. "Jag vet att det ?r ?ver," sa Riley. "Jag vet att Peterson ?r d?d. Jag f?rs?ker v?nja mig vid det." "Mamma, allt ?r s? mycket b?ttre nu. Du beh?ver inte oroa dig f?r mig f?r varje sekund. Och jag ?r inte ett dumt litet barn l?ngre. Jag ?r femton." "Och du ?r v?ldigt smart", sa Riley. "Jag vet. Jag m?ste bara p?minna mig sj?lv. Jag ?lskar dig, April," sa hon. "Det ?r d?rf?r jag blir s? galen ibland." "Jag ?lskar dig ocks?, mamma," sa April. "Oroa dig inte s? mycket." Riley var glad ?ver att se sin dotter le igen. April hade kidnappats, h?llits f?ngslad och hotad med den d?r flamman. Men hon verkade vara helt tillbaka, en helt perfekt och normal ton?ring, ?ven om hennes mamma ?nnu inte hade ?terf?tt sin stabilitet. Likv?l undrade Riley huruvida de m?rka minnena fortfarande lurade n?gonstans i hennes dotters sinne, och bara v?ntade p? att bryta ut. N?r det kom till henne sj?lv, s? visste hon att hon beh?vde prata med n?gon om sin egen r?dsla och ?terkommande mardr?mmar, och det m?ste ske snart. Kapitel 6 Riley skruvade besv?rat p? sig d?r hon satt i stolen. Hon f?rs?kte formulera vad hon ville dela med sig av till Mike Nevins. Hon k?nde sig os?ker och nerv?s. "Ta din tid," sa den r?ttsmedicinska psykiatern, han lutade sig fram?t i sin kontorsstol och tittade p? henne bekymrat. Riley sm?skrattade bedr?vat. "Det ?r problemet," sa hon. "Jag har inte tid. Jag har sl?pat mina f?tter allt f?r l?nge. Jag har ett beslut att g?ra. Jag har redan avst?tt fr?n att g?ra det under en l?nge tid nu. Har du n?gonsin sett mig s? h?r obeslutsam?" Mike svarade inte. Han bara fortsatte att le l?tt och tryckte fingertopparna mot varandra. Riley var van vid denna typ av tystnad fr?n Mike. Den v?lkl?dda, petiga mannen hade varit m?nga saker f?r henne under ?ren—en v?n, en terapeut, en g?ng ?ven en slags mentor. Dessa dagar kontaktade hon honom vanligtvis f?r att f? hans insikter i en kriminells m?rka sinne. Men detta bes?k var annorlunda. Hon hade ringt honom ig?r kv?ll efter att ha kommit hem fr?n avr?ttningen, och hade k?rt till hans kontor i DC den h?r morgonen. "S? vad exakt ?r dina val?" fr?gade han till sist. "Jag antar att jag m?ste best?mma mig f?r vad jag ska g?ra med resten av mitt liv, undervisa eller vara f?ltagent. Eller komma p? n?gonting helt annat." Mike skrattade lite. "V?nta en sekund. L?t oss inte f?rs?ka planera hela din framtid idag. L?t oss h?lla fast vid just nu. Meredith och Jeffreys vill att du ska ta p? dig ett fall. Bara ett fall. Det ?r inte antingen eller. Ingen s?ger att du m?ste ge upp undervisningen. Allt du beh?ver g?ra ?r att s?ga ja eller nej till det h?r. S? vad tycks vara problemet?" Nu var Rileys tur att bli tyst. Hon visste inte vad problemet var. Det var d?rf?r hon satt h?r. "Jag uppfattar det som att du ?r r?dd f?r n?gonting," sa Mike. Riley svalde h?rt. Det var det. Hon var r?dd. Hon hade v?grat att erk?nna det, ?ven f?r sig sj?lv. Men nu skulle Mike f? henne att prata om det. "Vad ?r du s? r?dd f?r?" fr?gade Mike. "Du sa att du hade haft n?gra mardr?mmar." Riley sa fortfarande ingenting. "Detta m?ste vara en del av ditt PTSD-problem," sa Mike. "F?r du fortfarande tillbakablickar?" Riley hade f?rv?ntat sig den fr?gan. Mike hade trots allt gjort mer ?n n?gon annan, f?r att f? henne genom traumat av en s?rskilt hemsk upplevelse. Hon lutade huvudet mot stolen och st?ngde ?gonen. F?r en kort stund var hon i Petersons m?rka bur igen, och han hotade henne med en propanflamma. I m?nader efter att Peterson hade h?llit henne f?ngen, hade det minnet st?ndigt tvingat sig in i henne sinne. Men d? hade hon sp?rat ner Peterson och d?dat honom sj?lv. Faktum ?r att hon slog honom tills han var livl?s massa. Om inte det ?r ett avslut, s? vet jag inte vad som ?r det, t?nkte hon. Nu verkade minnena opersonliga, som om hon tittade p? medan n?gon annans historia utvecklades. "Jag b?rjar bli b?ttre," sa Riley. "De ?r kortare och kommer inte lika ofta." "Och din dotter?" Fr?gan skar Riley som en kniv. Hon k?nde ett eko av den fasa som hon hade upplevt n?r Peterson hade tagit April till f?nga. Hon kunde fortfarande h?ra April skrika efter hj?lp. "Jag antar att jag inte ?r ?ver det," sa hon. "Jag vaknar upp r?dd f?r att hon ska har tagits igen. Jag m?ste g? till hennes sovrum mitt i natten och se till s? att hon ?r d?r." "?r det d?rf?r du inte vill ta p? dig ett annat fall?" Riley k?nde hur kalla k?rar sk?t ner f?r ryggen. "Jag vill inte uts?tta henne f?r n?gont s?nt igen." "Det ?r inte ett svar p? min fr?ga." "Nej, jag antar att det inte ?r det," sa Riley. Det blev tyst igen. "Jag har en k?nsla av att det finns n?got mer," sa Mike. "Vad mer ger dig mardr?mmar? Vad mer v?cker dig om natten?" Med ett ryck, f?ngade hennes sinne upp en annan fruktansv?rd bild. Ja, det fanns n?got mer. ?ven med sina ?gon vid?ppna, kunde hon se hans ansikte—Eugene Fisks barnsliga, groteskt oskyldiga ansikte med sina sm?, p?rlformade ?gon. Riley hade tittat djupt in i dessa ?gon under sin d?dliga konfrontation. M?rdaren hade h?llit fast Lucy Vargas med en rakhyvel riktad mot halsen. I det ?gonblicket var Riley tvungen att unders?ka en av sina mest fruktansv?rda r?dslor. Hon hade b?rjat pratat om kedjorna—dem kedjorna som han, Eugene, trodde pratade med honom och tvingade honom att beg? mord efter mord, tvingade honom att kedja upp kvinnor och slita halsen av dem. "Kedjorna vill inte att du ska d?da den h?r kvinnan", hade Riley sagt till honom. "Hon ?r inte vad de beh?ver. Du vet vad kedjorna vill att du ska g?ra ist?llet." Hans ?gon hade fyllt utav t?rar och han hade nickat ?verensst?mmande. D? tillfogade han samma d?d p? sig sj?lv som han hade tillfogat sina offer. Han skar av sig sin hals framf?r Rileys ?gon. Och nu, sittandes h?r p? Mike Nevins kontor, kv?vdes Riley n?stan av sin egen skr?ck. "Jag d?dade Eugene", sa hon med en fl?mtning. "Kedjem?rdaren, menar du. Han var dock inte den f?rsta mannen du d?dade." Det var sant—hon hade anv?nt d?dlig kraft flera g?nger. Men med Eugene hade det varit annorlunda. Hon hade t?nkt p? hans d?d ganska ofta, men hon hade aldrig pratat med n?gon om det f?rr?n nu. "Jag anv?nde inte ett vapen, en sten eller mina h?nder", sa hon. "Jag d?dade honom med f?rst?else, med empati. Mitt eget sinne ?r ett d?dligt vapen. Jag hade inte vetat om det tidigare. Det skr?mmer mig, Mike." Mike nickade sympatiskt. "Du vet vad Nietzsche sa om att se f?r l?ngt in i avgrunden." "Avgrunden ser ocks? p? dig," sa Riley och avslutade det v?lbekanta uttrycket. "Men jag har gjort mycket mer ?n att titta p? en avgrund. Jag har praktiskt taget bott d?r. Jag har n?stan blivit bekv?m d?r. Det ?r som ett andra hem. Det skr?mmer mig till d?ds, Mike. En av dessa dagar kanske jag g?r in i den avgrunden och aldrig kommer tillbaka. Och vem vet vem jag kan skada—eller d?da." "N?," sa Mike och lutade sig tillbaka i stolen. "Kanske kommer vi n?gonstans nu." Riley var inte s? s?ker. Och hon k?nde sig inte i n?rheten av att fatta ett beslut. * N?r Riley ?ppnade sin egen ytterd?rr en stund senare, kom April galopperande nerf?r trappan f?r att m?ta henne. "?h, mamma, du m?ste hj?lpa mig! Kom!" Riley f?ljde April uppf?r trappan till hennes sovrum. En resv?ska l?g ?ppen p? hennes s?ng, och kl?der var utspridda runt omkring. "Jag vet inte vad jag ska packa!" sa April. "Jag har aldrig beh?vt g?ra det h?r f?rut!" Leendes ?ver sin dotters blandade panik och upprymdhet, b?rjade Riley hj?lpa till att f? hennes saker i ordning. April ?ker imorgon p? en skolresa—en hel vecka i n?rliggande Washington DC. Hon skulle ?ka med en grupp studenter som alla l?ste avancerad amerikansk historia, och deras l?rare. N?r Riley hade signerat formul?ret och betalat avgifterna inf?r resan, hade hon k?nt en del ?ngsla inf?r det. Peterson hade h?llit April f?ngslad i Washington, och ?ven om det hade varit l?ngt borta, vid utkanten av staden, s? oroade sig Riley f?r att resan skulle kunna utl?sa traumatiska minnen. Men det verkade g? riktigt bra f?r April, b?de akademiskt och emotionellt. Och resan var en underbar m?jlighet. Medan hon och April retade varandra l?ttsamt om vad som skulle packas, s? ins?g Riley att hon hade kul. Den avgrund som hon och Mike hade pratat om f?r en liten stund sedan, k?ndes l?ngt borta. Hon hade fortfarande ett liv utanf?r den avgrunden. Det var ett bra liv, och oavsett vad hon best?mde sig f?r att g?ra, var hon fast besluten f?r att beh?lla det. Medan de sorterade saker gick Gabriela in i rummet. "Se?ora Riley, min taxi kommer vara h?r pronto, vilken minut som helst," sa hon leendes. "Jag ?r f?rdig packad och redo. Mina saker st?r vid d?rren." Riley hade n?stan gl?mt bort att Gabriela skulle l?mna. D? April skulle vara borta, hade Gabriela fr?gat om lite ledig tid till att bes?ka sl?ktingar i Tennessee. Riley hade glatt sagt ja. Riley kramade om Gabriela och sa, "Buen viaje mi amiga." Gabrielas leende bleknade lite, och hon sa, "Me preocupo." "?r du orolig?" fr?gade Riley ?verraskat. "Vad ?r du orolig f?r, Gabriela?" "F?r dig," sa Gabriela. "Du kommer att vara ensam i det h?r nya huset." Riley skrattade lite. "Oroa dig inte, jag kan ta hand om mig sj?lv." "Men du har inte varit sola efter att s? m?nga d?liga saker har h?nt," sa Gabriela. "Jag oroar mig." Gabrielas ord gav Riley en liten v?ndning. Det hon sa var sant. ?nda sedan pr?vningen med Peterson hade ?tminstone April alltid varit i n?rheten. Kunde ensamheten ?ppna upp ett m?rkt och skr?mmande tomrum i hennes nya hem? Skulle avgrunden ropa p? henne igen? "Jag m?r bra," sa Riley. "?k och ha en underbar tid med din familj." Gabriela str?lade och ?verl?mnade Riley ett kuvert. "Det h?r l?g i brevl?dan," sa hon. Gabriela kramade om April, d?refter kramade hon om Riley igen och gick sedan ner f?r att v?nta p? sin taxi. "Vad ?r det, mamma?" fr?gade April. "Jag vet inte," sa Riley. "Det var inte postat." Hon rev upp kuvertet och fann ett plastkort inuti. Dekorativa bokst?ver p? kortet proklamerade "Blaine's Grill." Nedanf?r l?ste hon h?gt, "Middag f?r tv?." "Jag antar att det ?r ett presentkort fr?n v?r granne," sa Riley. "Det var sn?llt av honom. Du och jag kan ?ka dit p? middag n?r du kommer tillbaka." "Mamma!" grymtade April. "Han menar inte du och jag." "Varf?r inte?" "Han f?rs?ker bjuda ut dig p? middag." "?h! Tror du verkligen det? Det st?r inte det h?r." April skakade p? huvudet. "Var inte dum. Mannen vill dejta dig. Crystal ber?ttade att hennes pappa gillar dig. Och han ?r v?ldigt s?t." Riley kunde k?nna hur hon rodnade djupt. Hon kunde inte komma ih?g den sista g?ngen n?gon hade fr?gat ut henne p? en dejt. Hon hade varit gift med Ryan i s? m?nga ?r och sedan deras skilsm?ssa hade hon varit inriktad p? att g?ra sig hemmastadd i sitt nya hem, och p? de beslut som beh?vde fattas om hennes jobb. "Mamma du rodnar," sa April. "L?t oss f? dina saker f?rdig packade", muttrade Riley och harklade sig. "Jag f?r t?nka p? allt detta senare." De ?tergick till att g? igenom Aprils kl?der. Efter n?gra minuters tystnad sa April: "Jag ?r ocks? orolig f?r dig, mamma. Det som Gabriela sa..." "Jag klarar mig," sa Riley. "?r du s?ker?" Riley vek ihop en blus, hon var inte s?ker p? vad hon skulle svara. Visserligen hade hon nyligen m?tt v?rre mardr?mmar ?n ett tomt hus— en m?rdande psykopat, besatt av kedjor, dockor och bl?slampor. Men kunde en m?ngd inre demoner bryta sig fria nu n?r hon skulle vara ensam? Pl?tsligt b?rjade en vecka k?nnas som en l?ng tid. Och tanken p? att best?mma om hon skulle dejta mannen som bodde bredvid eller inte, verkade skr?mmande p? sitt eget s?tt. Jag tar hand om det, t?nkte Riley. Dessutom hade hon fortfarande ett annat alternativ, och det var dags att fatta ett beslut en g?ng f?r alla. "Jag har blivit ombedd att jobba p? ett fall," ber?ttade hon till sist. "Jag skulle vara tvungen att ?ka till Arizona direkt." April slutade vika sina kl?der och tittade p? Riley. "S? du kommer att ?ka, eller hur?" fr?gade hon. "Jag vet inte, April," sa Riley. "Vad finns d?r att veta? Det ?r ditt jobb, eller hur?" Riley m?tte sin dotters blick. Den sv?ra tiden mellan dem verkade verkligen vara ?ver. ?nda sedan de b?da ?verlevde de grymheter som Peterson hade ?lagts, hade de aldrig varit mer f?rbundna. "Jag har funderat p? att inte g? tillbaka till f?ltarbetet," sa Riley. Aprils ?gon sp?rrades upp av f?rv?ning. "Va? Men mamma, att ta fast skurkar ?r vad du g?r b?st." "Jag ?r ocks? bra p? att undervisa," sa Riley. "Jag ?r v?ldigt bra p? det. Och jag ?lskar det. Det g?r jag verkligen." April ryckte p? axlarna. "N?v?l, forts?tt att undervisa d?. Ingen hindrar dig. Men sluta inte upp att vara tuff. Det ?r lika viktigt." Riley skakade p? huvudet. "Jag vet inte, April. Efter allt som jag har utsatt dig f?r—" April s?g och l?t skeptisk. "Efter allt du har utsatt mig f?r? Vad pratar du om? Du utsatte mig inte f?r n?gonting. Jag blev tillf?ngatagen av en psykopat vid namnet Peterson. Om han inte hade tagit mig, hade han tagit n?gon annan. B?rja inte skylla p? dig sj?lv." Efter en paus, sa April: "S?tt dig ner, mamma. Vi m?ste prata." Riley log och satte sig p? s?ngen. April l?t som en mamma sj?lv. Kanske ?r en liten f?r?ldraf?rel?sning precis vad jag beh?ver, t?nkte Riley. April satte sig ner bredvid sin mamma. "Har jag n?gonsin ber?ttat om min v?n Angie Fletcher?" fr?gade April. "Jag tror inte det." "Okej, det var s? att vi brukade vara ganska bra kompisar under en tid, innan hon bytte skola. Hon var v?ldigt smart, bara ett klass ?ver mig, femton ?r gammal. Jag h?rde att hon b?rjade k?pa droger fr?n en kille som alla kallade Trip. Hon blev verkligen, verkligen beroende av heroin. Och n?r hon hade slut p? pengar, l?t Trip henne jobba som sexarbetare. Han tr?nade upp hennes personlighet, gjorde s? att hon kunde flytta in med honom. Hennes mamma ?r s? skruvad att hon m?rkte knappt att Angie var borta. Trip till och med annonserade ut henne p? sin hemsida, fick henne att skaffa en tatuering d?r hon svor att hon skulle var hans f?r evigt." Riley var chockad. "Vad h?nde med henne?" "N?, Trip blev slutligen tagen, och Angie hamnade p? ett rehab center. Det var den sommaren medan vi var i Upstate New York. Jag vet inte vad som h?nde med henne efter det. Allt jag vet ?r att hon bara ?r sexton ?r nu och hennes liv ?r f?rst?rt." "Jag blir s? ledsen ?ver att h?ra det h?r," sa Riley och tog sin dotters hand. April j?mrade sig med ot?lighet. "Du f?rst?r verkligen inte, mamma? Du har inget att vara ledsen f?r. Du har tillbringat hela ditt liv med att stoppa den h?r typen av saker. Och du har tagit fast en massa m?n som Trip—n?gra av dem f?r alltid. Men om du slutar g?ra det du ?r b?st p?, vem ska ta ?ver efter dig? N?gon som ?r lika bra som du ?r? Jag tvivlar p? det, mamma. Jag tvivlar verkligen p? det." Riley blev tyst en kort stund. Sedan kl?mde hon Aprils hand med ett leende och sa, "Jag tror att jag har ett telefonsamtal att g?ra." Kapitel 7 N?r FBI-planet lyfte fr?n Quantico, k?nde Riley att hon var p? v?g att konfrontera ?nnu ett monster. Hon var djupt oroad ?ver tanken. Hon hade hoppats p? att h?lla sig borta fr?n m?rdare ett tag, men att ta detta jobb hade ?ntligen k?nts som den r?tta saken att g?ra. Meredith hade varit betydligt l?ttad n?r hon hade sagt att hon skulle f?lja med. Den morgonen hade April l?mnat f?r sin f?ltresa, och nu var Riley och Bill p? v?g till Phoenix. Utanf?r flygplansf?nstret hade eftermiddagen blivit m?rk och regnet str?ckte sig s? l?ngt ?gat n?dde. Riley stannade fastsp?nd i sitt s?te tills planet hade flugit igenom de t?ta, gr? molnen och in i den bl? himmelen ovanf?r. D?refter spred sig ett fluffigt t?cke under dem och dolde jorden d?r folk f?rmodligen skyndade sig f?r att hitta skydd. Och, t?nkte Riley, lever sina vardagliga liv, med n?jen, fasor eller allt som finns d?r emellan. S? snart resan blev lugnare v?nde sig Riley till Bill och fr?gade: "Vad har du att visa mig?" Bill ?ppna upp sin b?rbara dator p? bordet framf?r dem. Han tog upp ett foto av en stor svart sopp?se, knappt neds?nkt i det grunda vattnet. En d?d vit hand kunde ses sticka ut ur p?sens ?ppning. Bill f?rklarade, "Kroppen av Nancy Holbrook hittades i en konstgjord sj?, i reservoar systemet utanf?r Phoenix. Hon var en trettio?rig eskort, anst?lld av en dyr service. Med andra ord, en dyr prostituerad." "Drunknade hon?" fr?gade Riley. "Nej. Kv?vning verkar ha varit d?dsorsaken. D?refter stoppades hon in i en sopp?se och dumpades i sj?n. Sopp?sen hade v?gts ner med stora stenar." Riley studerade fotot noggrant. Flera fr?gor hade redan b?rjat formats i hennes sinne. "Hade m?rdaren l?mnat n?gra fysiska bevis?" fr?gade hon. "Fingeravtryck, fibrer, DNA?" "Inte en enda sak." Riley skakade p? huvudet. "Jag f?rst?r inte. Undanr?jandet av kroppen, menar jag. Varf?r anstr?ngde sig m?rdaren inte lite mera? En s?tvattensj? ?r perfekt f?r att bli av med en kropp. Lik sjunker och bryts ner snabbt i f?rskt vatten. Visst, de kan dyka upp senare p? grund av uppbl?sthet och gaser. Men tillr?ckligt med stenar i p?sen skulle l?sa det problemet. Varf?r l?mna henne i grunt vatten?" "Jag antar att det ?r upp till oss att r?kna ut det," sa Bill. Bill tog upp flera andra bilder av brottsplatsen, men de gav inte Riley speciellt mycket information. "S? vad tror du?" sa hon. "Handskas vi med en seriem?rdare eller inte?" Bill h?jde ?gonbrynen. "Jag vet inte," sa han. "Vi tittar verkligen bara p? en enda m?rdad person. Visst, andra prostituerade har f?rsvunnit i Phoenix. Men det ?r inget nytt. Det h?nder rutinm?ssigt i alla v?ra st?rre st?der." Ordet "rutinm?ssigt" satt inte r?tt med Riley. Hur kan f?rsvinnandet av en viss klass av kvinnor betraktas som "rutin"? ?nd? visste hon att det Bill sa var sant. "N?r Meredith ringde, l?t han som att det var br?dskande," sa hon. "Och nu ger han oss ?ven VIP-behandling och flyger oss direkt dit p? ett BAU-plan." Hon t?nkte tillbaka f?r en kort stund. "Hans exakta ord var att hans v?n ville att vi skulle se p? det som en seriem?rdares arbete. Men det l?ter som att ingen ?r s?ker p? att det ?r en seriem?rdare." Bill ryckte p? axlarna. "Det kanske inte ?r det. Men Meredith verkar st? Garrett Holbrook, Nancy Holbrooks bror, v?ldigt n?ra." "Ja," sa Riley. "Han ber?ttade att de gick p? akademin tillsammans. Men hela den h?r grejen ?r alldeles f?r ovanlig." Bill argumenterade inte emot. Riley lutade sig tillbaka i sitt s?te och t?nkte ?ver situationen. Det verkade ganska uppenbart att Meredith t?njde p? FBI-reglerna, som en tj?nst f?r en v?n. Det var inte typiskt f?r Meredith att g?ra s?. Men det h?r gjorde inte att hon t?nka s?mre om sin chef. Faktum var att hon beundrade hans h?ngivenhet gentemot sin v?n. Hon undrade… ?r det n?gon jag skulle t?nja p? reglerna f?r? Bill, kanske? Han hade varit mer ?n en partner genom ?ren, mer ?n till och med en v?n. ?nd? s? var Riley inte s?ker. Och det fick henne att undra—hur n?ra k?nde hon sig till n?gon av sina medarbetare idag, inklusive Bill? Men det tj?nade inte mycket till att t?nka p? det nu. Riley st?ngde ?gonen och somnade. * Det var en solig dag n?r de v?l landade i Phoenix. N?r de l?mnade planet, knuffade Bill till henne lite med armb?gen och sa, "Wow, vilket h?rligt v?der. Kanske vi ?tminstone f?r ut en liten semester ur denna resa." P? n?got s?tt tvivlade Riley p? att det h?r skulle bli roligt. Det hade varit l?nge sedan hon hade tagit en riktig semester. Hennes sista f?rs?k till en utflykt i New York med April hade blivit avbruten p? grund av de vanliga mord och f?r?delser som var en s? stor del av hennes liv. En av dessa dagar, m?ste jag f? en riktig vila, t?nkte hon. En ung, lokalagent m?tte upp dem vid planet och k?rde dem direkt till FBI:s f?ltkontor i Phoenix, en sl?ende sprillans ny och modern byggnad. N?r chauff?ren k?rde in bilen till byr?ns parkeringsplats, kommenterade han, "Cool design, eller hur? Den vann n?gon form av utm?rkelse. Kan du gissa vad det ska se ut som?" Riley tittade ut ?ver fasaden. Allt var rakt, l?nga rektanglar och smala vertikala f?nster. Allt var noga placerat och m?nstret verkade bekant. Hon stannade och stirrade p? det en stund. "DNA-sekvensering?" fr?gade hon. "Det ?r riktigt," sa agenten. "Men jag sl?r vad om att du inte kan gissa vad stenlabyrinten d?r borta ser ut som ovanifr?n." De gick dock in i byggnaden innan Riley eller Bill kunde v?ga sig p? en gissning. Inuti s?g Riley hur DNA-motivet upprepade sig i de skarpt m?nstrade golvplattorna. Agenten ledde in dem bland flera horisontella v?ggar och skiljev?ggar, tills de kom fram till den ansvarige specialagenten Elgin Morleys rum, och l?mnade dem d?r. Riley och Bill presenterade sig f?r Morley, en liten litter?r man i femtio?rs?ldern med en tjock, svart mustasch och runda glas?gon. En annan man v?ntade p? dem inne p? kontoret. Han var i fyrtio?rs?ldern, l?ng, mager och lite kr?kt. Riley tyckte att han s?g tr?tt och deprimerad ut. Morley sa, "Agenter Paige och Jeffreys, jag skulle vilja att ni tr?ffar agent Garrett Holbrook. Hans syster var offret som hittades i Nimbo Lake." Flera handskakningar utbyttes och de fyra agenterna satte sig ner f?r att prata. "Tack f?r att du kom," sa Holbrook. "Det h?r har varit ganska ?verv?ldigande." "Kan du ber?tta f?r oss om din syster," sa Riley. "Det finns inte s? mycket att s?ga," sa Holbrook. "Jag kan inte s?ga att jag k?nde henne v?ldigt bra. Hon var min halvsyster. Min pappa var en kurtis?r, l?mnade min mamma och fick barn med tre olika kvinnor. Nancy var femton ?r yngre ?n mig. Vi hade knappt kontakt under alla ?ren." Han stirrade blankt p? golvet f?r ett ?gonblick, hans fingrar r?rde sig fr?nvarande p? stolens armar. D?, utan att titta upp sa han, "Den sista jag h?rde fr?n henne var att hon hade ett kontorsarbete och tog lektioner p? ett komvux. Det var f?r n?gra ?r sedan. Jag var chockad ?ver att f? reda p? vad som hade blivit av henne. Jag hade ingen aning." Sen blev han tyst. Riley tyckte att han s?g ut som att han l?mnade n?got osagt, men hon talade om f?r sig sj?lv att det kanske faktiskt var allt som mannen visste. Trots allt, vad kunde Riley s?ga om sin egen ?ldre syster om n?gon fr?gade henne? Hon och Wendy hade varit utan kontakt s? l?nge nu att de lika g?rna inte beh?vde vara systrar. ?nd? s? k?nde hon n?got mer ?n sorg f?r Holbrooks upplevelse. Det slog henne s? underligt. Morley f?reslog att Riley och Bill skulle g? med honom till den r?ttsmedicinska patologin, d?r de kunde ta en titt p? kroppen. Holbrook nickade och sa att han skulle vara p? sitt kontor. N?r de f?ljde den ansvarige specialagenten ner i hallen fr?gade Bill, "Agent Morley, vilken anledning finns det f?r att tro att vi har att g?ra med en seriem?rdare?" Morley skakade p? huvudet. "Jag ?r inte s?ker p? att vi har mycket av en anledning," sa han. Men n?r Garrett uppt?ckte Nancys d?d v?grade han att l?ta det vara. Han ?r en av v?ra b?sta agenter, och jag har f?rs?kt att tillm?tesg? honom. Han f?rs?kte f? ig?ng sin egen utredning men kom inte n?gonstans. Sanningen ?r att han inte har varit sig sj?lv under hela den h?r tiden." Riley hade definitivt m?rkt att Garrett verkade vara fruktansv?rt oroligt. Kanske lite mer ?n en erfaren agent skulle vara vanligtvis, ?ven ?ver en sl?ktings d?d. Han hade klargjort att de inte var n?ra. Morley ledde Riley och Bill till byggnadens r?ttsmedicinska omr?de, d?r han introducerade dem till sin lagchef, Dr. Rachel Fowler. Patologen ?ppnade upp den kylda enheten d?r Nancy Holbrooks kropp beh?lls. Riley ryckte tillbaka lite vid den v?lbekanta lukten av f?rruttnelse, trots att lukten inte hade blivit s?rskilt stark ?nnu. Hon s?g att kvinnan hade varit kort och v?ldigt smal. "Hon hade inte varit i vattnet l?nge," sa Fowler. "Huden b?rjade just skrynkla sig n?r hon hittades." Dr Fowler pekade p? hennes handleder. "Du kan se br?nnskador fr?n rep. Det ser ut som att hon var bunden n?r hon blev d?dad." Riley s?g upph?jda m?rken p? likets arm. "Dessa ser ut som m?rken fr?n n?lar," sa Riley. "Sant. Hon tog heroin. Min gissning var att hon b?rjade halka in i ett allvarligt missbruk." F?r Riley s?g det ut som att kvinnan hade varit anorektisk, och det verkade ?verensst?mma med Fowlers missbruksteori. "Den typen av missbruk verkar inte st?mma in p? en h?gklassig eskort," sa Bill. Hur vet vi att det var det hon var?" Fowler l?mnade ?ver ett laminerat visitkort i en bevisp?se av plast. Det hade ett utmanande foto av den d?da kvinnan p? framsidan. Namnet p? kortet var helt enkelt "Nanette" och verksamheten hette "Ishtar Escorts." "Detta visitkort hade hon p? sig n?r hon hittades," f?rklarade Fowler. "Polisen kom i kontakt med Ishtar Escorts och fick reda p? hennes riktiga namn, och det ledde snabbt till v?r identifiering av henne som agent Holbrooks halvsyster." "Har du n?gon aning om hur hon blivit kv?vd?" fr?gade Riley. "Det finns n?gra bl?m?rken runt halsen," sa Fowler. "M?rdaren kan ha h?llit en plastp?se ?ver huvudet." Riley tittade noggrant p? m?rkena. Var det n?gon slags sexlek som gick fel, eller en avsiktlig mordhandling? Hon visste inte s?kert ?nnu. "Vad hade hon p? sig n?r hon hittades?" fr?gade Riley. Fowler ?ppnade en l?da som inneh?ll offrets kl?der. Hon hade p? sig en rosa kl?nning med en l?g urringning—knappt respektabel, observerade Riley, men definitivt en grad ovanf?r en prostituerads typiska skr?pkl?dsel. Det var kl?nningen till en kvinna som ville se b?de v?ldigt sexig ut och passa in p? nattklubbarna. Liggandes ovanp? kl?nningen var en genomskinlig plastp?se med smycken. "F?r jag titta?" fr?gade Riley Fowler. "Absolut." Riley tog ut inneh?llet ur p?sen och tittade p? det. Det mesta var ganska eleganta kostym smycken—ett p?rlhalsband, armband och enkla ?rh?ngen. Men ett f?rem?l stod ut bland resten. Det var en smal guldring med en diamant. Hon plockade upp den och visade den f?r Bill. "?kta?" fr?gade Bill. "Ja," svarade Fowler. "Riktigt guld och en riktig diamant." "M?rdaren brydde sig inte om att stj?la den," kommenterade Bill. "S? det handlade inte om pengar." Riley v?nde sig till Morley. "Jag skulle vilja se vart kroppen hittades", sa hon. "Nu direkt, medan det fortfarande ?r ljust ute." Morley s?g lite f?rbryllad ut. "Vi kan ta dig dit med helikopter", sa han. "Men jag vet inte vad du f?rv?ntar dig att hitta. Poliser och agenter har varit ?ver hela platsen." "Lita p? henne," sa Bill menande. "Hon kommer att ta reda p? n?got." Kapitel 8 Den breda ytan av Nimbo Lake s?g stilla och lugn ut n?r helikoptern n?rmade sig den. Skenet kan bedra, p?minde Riley sig sj?lv. Hon visste mycket v?l att lugna ytor kunde skydda m?rka hemligheter. Helikoptern steg ned?t, vinglande medan den sv?vade, p? jakt efter en plats att landa p?. Riley k?nde sig lite illam?ende fr?n den ostabila r?relsen. Hon tyckte inte om helikoptrar s? speciellt mycket. Hon tittade p? Bill som satt bredvid henne. Hon tyckte att han s?g lika orolig ut. N?r hon tittade p? agent Holbrook, tyckte hon att hans ansikte s?g uttrycksl?st ut. Han hade knappt sagt ett ord under halvtimmesflygningen fr?n Phoenix. Riley visste ?nnu inte vart hon hade honom. Hon var van att enkelt l?sa av m?nniskor—ibland f?r enkelt f?r sitt eget b?sta. Men Holbrook k?ndes fortfarande som en g?ta. Helikoptern landade till slut och de tre FBI-agenterna klev ut p? den fasta marken och duckade sina huvuden under de, fortfarande, snurrande bladen. V?gen som helikoptern hade landat p? var inget mer ?n parallella d?cksp?r genom en ?ken av ogr?s. Riley observerade att v?gen inte s?g speciellt anv?nd ut. ?nd? visade det sig att tillr?ckligt med fordon hade passerat p? den, under den senaste veckan, f?r att d?lja sp?r som kunde vara kvar fr?n m?rdarens fordon. Den bullriga helikoptermotorn tystade ner, vilket gjorde det l?ttare att prata medan Riley och Bill f?ljde Holbrook till fots. "Ber?tta vad du vet om den h?r sj?n", sa Riley till Holbrook. "Den tillh?r en serie reservoarer som skapats av dammar l?ngs Acacia Floden," sa Holbrook. "Detta ?r den minsta av de konstgjorda sj?arna. Den ?r fylld med fisk och det ?r en popul?r rekreationsplats, men de allm?nna omr?dena ligger p? andra sidan sj?n. Kroppen uppt?cktes av ett par ton?ringar, h?ga p? cannabis. Jag ska visa er vart." Holbrook ledde dem fr?n v?gen till en sten ?s med utsikt ?ver sj?n. "Ungarna var precis h?r, d?r vi st?r," sa han. Han pekade sedan ner till kanten av sj?n. "De tittade ner och s?g sopp?sen. De sa att det bara s?g ut som en m?rk gestalt i vattnet." "Vilken tid p? dagen var dem h?r?" fr?gade Riley. "Lite tidigare ?n det ?r just nu" sa Holbrook. "De hade skippat skolan och blivit h?ga." Riley absorberade in omgivningen. Solen stod l?gt och topparna av de r?da stenklipporna p? andra sidan sj?n s?g ut att vara i l?gor av ljuset. Det fanns ett par b?tar ute p? vattnet. Fallh?jden fr?n ?sen ner till vattnet var inte l?ngt—bara tio meter kanske. Holbrook pekade p? en plats i n?rheten d?r sluttningen inte var s? brant. "Ungarna kl?ttrade ner dit f?r att ta en n?rmare titt", sa han. "Det var d? de ins?g vad det verkligen var." Stackars barn, t?nkte Riley. Det hade varit n?gra decennier sedan hon hade provat marijuana i h?gstadiet. ?nd? kunde hon v?l f?rest?lla sig den skr?cken att g?ra en s?dan uppt?ckt under p?verkan. "Vill du kl?ttra ner f?r en n?rmare titt?" fr?gade Bill Riley. "Nej, det ?r en bra utsikt h?rifr?n, tack," sa Riley. Hennes magk?nsla talade om f?r henne att hon var precis d?r hon beh?vde vara. M?rdaren hade trots allt inte sl?pat kroppen ner f?r samma sluttning som ungarna hade g?tt ner. Nej, t?nkte hon. Han stod h?r. Det s?g till och med ut som om den glesa vegetationen fortfarande br?ts ner lite d?r hon stod. Hon tog n?gra andetag och f?rs?kte se igenom hans ?gon. Han hade utan tvekan kommit hit p? natten. Men var det en klar natt eller en molnig? N?, i Arizona vid den h?r tiden av ?ret, var chansen stor att natten var klar. Hon kunde minnas att m?nen skulle ha varit ljus f?r en vecka sedan. I stj?rnljuset och m?nskenet kunde han ha sett vad han h?ll p? med ganska s? bra—m?jligen ?ven utan ficklampa. Hon f?rest?llde sig att han la ner kroppen h?r. Men vad hade han gjort efter det? Sj?lvklart hade han rullat kroppen fr?n avsatsen. Den hade fallit rakt ner i det grunda vattnet. Men det var n?got med detta scenario som Riley tyckte k?ndes fel. Hon undrade igen, som hon hade gjort p? planet, hur han kunde ha varit s? v?rdsl?s. Fr?n h?r uppe p? avsatsen kunde han f?rmodligen inte ha sett att kroppen inte hade sjunkit speciellt djupt. Ungarna hade beskrivit p?sen som "en m?rk gestalt i vattnet." Fr?n den h?r h?jden hade den neds?nkta p?sen sannolikt varit osynlig ?ven under en ljus natt. Han hade antagit att kroppen hade sjunkit, som nyligt d?da kroppar g?r i f?rskt vatten, speciellt n?r de v?gs ner med stenar. Men varf?r antog han att vattnet var djupt h?r? Hon kikade ner i det klara vattnet. I det sena eftermiddagsljuset kunde hon enkelt se den neds?nkta avsatsen d?r kroppen hade landat. Det var ett litet horisontellt omr?de, inget mer ?n toppen av ett stenblock. Runt omkring den var vattnet svart och djupt. Hon tittade runt sj?n. Klippor h?jde sig ?verallt ur vattnet. Hon kunde se att Nimbo Lake hade varit en djup kanjon innan dammen hade fyllt den med vatten. Hon s?g bara n?gra f? platser d?r man kunde g? l?ngs strandlinjen. Klippornas sidor f?ll rakt ner i djupet. Till sitt h?ger och v?nster s?g Riley ?sar som liknade den d?r de stod, upph?jd till ungef?r samma niv?. Vattnet under dessa klippor var m?rkt och visade inga tecken p? att n?gon typ av avsats skulle ligga nedanf?r. En k?nsla av f?rst?else sk?ljde ?ver henne. "Han har gjort det h?r f?rut", sa hon till Bill och Holbrook. "Det finns en annan kropp i denna sj?." * I helikoptern p? v?g tillbaka till FBI Phoenix Division huvudkontor, sa Holbrook, "S? du tror att det h?r ?r ett seriefall trots allt?" "Ja, det g?r jag," sa Riley. Holbrook sa, "Jag var inte positiv. F?r det mesta s? var jag bara ivrig att f? n?gon bra att arbeta p? fallet. Men vad s?g du som gjorde att du drog den slutsatsen? "Det finns andra avsatser som ser precis ut som den som han knuffade den h?r kroppen ?ver," f?rklarade hon. "Han anv?nde en av de andra branta sluttningarna tidigare, och den kroppen sj?nk precis som den skulle. Men han kanske inte kunde hitta samma plats den h?r g?ngen. Eller trodde han kanske att det var samma plats. Hur som helst s? f?rv?ntade han sig samma resultat den h?r g?ngen. Men han hade fel." Bill sa, "Jag sa ju att hon skulle hitta n?got d?r." "Dykare m?ste s?ka igenom denna sj?", la Riley till. "Det kommer att kr?vas mycket arbete," sa Holbrook. "Det m?ste ?nd? ske. Det finns en annan kropp d?r nere n?gonstans. Du kan r?kna med det. Jag vet inte hur l?nge den har varit d?r, men den ?r d?r." Hon stannade upp och bed?mde mentalt vad allt detta kunde s?ga om m?rdarens personlighet. Han var kompetent och kapabel. Detta var inte en patetisk f?rlorare, som Eugene Fisk. Han var mer som Peterson, m?rdaren som hade f?ngat och pl?gat b?de henne och April. Han var skarp och klar, och han nj?t ytterst av att d?da—en sociopat snarare ?n en psykopat. Framf?r allt s? var han sj?lvs?ker. Kanske f?r sj?lvs?ker f?r sitt eget b?sta, t?nkte Riley. Det kan mycket v?l visa sig vara hans st?rsta misstag. Hon sa, "Mannen vi letar efter ?r inte n?gon kriminell luffare. Min gissning ?r att han ?r en vanlig medborgare, rimligen v?lutbildad, kanske med fru och barn. Ingen som k?nner honom t?nker att han ?r en m?rdare." Riley betraktade Holbrooks ansikte medan de pratade. Trots att hon nu visste n?gonting om det fall som hon inte hade k?nt till f?rut, slog det henne att Holbrook fortfarande var kall och avl?gsen. Helikoptern cirkulerade ?ver FBI-byggnaden. Skymningen hade fallit och omr?det nedanf?r var v?l upplyst. "Titta d?r," sa Bill och pekade ut genom f?nstret. Riley tittade ner dit han pekade. Hon var f?rv?nad ?ver att se att tr?dg?rden av sten s?g ut som ett gigantiskt fingeravtryck fr?n d?r hon var. Det spred sig under dem som ett v?lkomsttecken. N?gon excentrisk landskapsarkitekt hade best?mt sig f?r att den h?r bilden, arrangerad av stenar, var b?ttre l?mpad f?r den nya FBI-byggnaden ?n vad en planterad tr?dg?rd skulle ha varit. Hundratals stora stenar hade noggrant placerats i b?jda rader f?r att skapa illusionen. "Wow," sa Riley till Bill. "Vems fingeravtryck tror du att de anv?nde? N?gon legendarisk antar jag. Dillinger, kanske? " "Eller kanske John Wayne Gacy. Eller Jeffrey Dahmer." Riley tyckte det var ett konstigt spektakel. P? marken skulle ingen n?gonsin gissa att arrangemanget av stenar var n?got mer ?n en meningsl?s labyrint. Det slog henne n?stan som ett tecken och en varning. Detta fall skulle kr?va att hon s? saker fr?n ett nytt och obehagligt perspektiv. Hon var p? v?g att utforska nya omr?den av m?rker, m?rker som inte ens hon hade f?rest?llt sig Kapitel 9 Mannen nj?t medan han betraktade de prostituerade. Han gillade hur de grupperade sig i h?rnet och sprang upp och ner l?ngst trottoarerna, mestadels parvis. Han fann dem vara mycket mer l?ttretliga ?n gl?djeflickor och eskorter, ben?gna att l?tt f?rlora sitt hum?r. Till exempel, just nu s?g han en av dem skrika mot en grupp ohyfsade unga pojkar, som satt i ett l?ngsamt k?rande fordon och f?rs?kte ta bilder p? henne. Mannen klandrade henne inte alls. Hon var trots allt h?r f?r att g?ra aff?rer, inte behandlas som en cirkusakt. Var ?r deras respekt? t?nkte han med ett sm?flin. Ungar nuf?rtiden. Nu skrattade pojkarna ?t henne och skrek oanst?ndigheter. Men de kunde inte matcha hennes f?rgstarka svar, n?gra av dem p? spanska. Han gillade hennes stil. Han var parkerad l?ngs en rad billiga motell d?r prostituerade samlades. De andra tjejerna var mindre livliga ?n den som hade skrikit. Deras f?rs?k till att se sexiga ut s?g rent ut obehagliga ut i j?mf?relse, och de var r?are mot m?nnen n?r de n?rmade sig. Medan han funderade, s? lyfte en av dem upp sin kjol f?r att visa sina sm? underkl?der till f?raren av en l?ngsamt, passande bil. F?raren stannade inte. Mannen h?ll ?gonen p? flickan som f?rst hade f?ngat hans uppm?rksamhet. Hon stampade runt indignerat och klagade till de andra tjejerna. Mannen visste att han kunde f? henne om han ville ha henne. Hon kunde bli hans n?sta offer. Allt han hade beh?vt g?ra f?r att f? hennes uppm?rksamhet var att k?ra l?ngs trottoarkanten mot henne. Men nej, det skulle han inte g?ra. Han skulle aldrig g?ra det. Han skulle aldrig n?rma sig en hora p? gatan. Det var upp till henne att n?rma sig honom. Det var ?ven detsamma med horor han tr?ffade genom en service eller en bordell. Han fick dem att tr?ffa honom ensam n?gonstans, separat, utan att n?gonsin fr?ga direkt. Det skulle se ut om det vore deras id?. Med lite tur skulle den l?ttretliga tjejen l?gga m?rke till hans dyra bil och g? direkt mot honom. Hans bil var det perfekta lockbetet. Lika s? var det faktum att han kl?dde sig bra. Men oavsett hur natten skulle sluta, m?ste han vara f?rsiktigare ?n f?rra g?ngen. Han hade varit slarvig, rullat hennes kropp ?ver kanten och f?rv?ntat sig att hon skulle sjunka. Och en s?dan uppst?ndelse hon hade skapat! En FBI-agents egen syster! Och de hade ringt in experterna fr?n Quantico. Han tyckte inte om det. Han var inte ute efter publicitet eller ber?mmelse. Allt han ville g?ra var att tillfredsst?lla sina beg?r. Och hade han inte den r?tten? Vilken frisk vuxen man hade inte sina beg?r? Nu skulle de skicka dykare ner i sj?n f?r att leta efter kroppar. Han visste vad de kunde hitta d?r, ?ven efter tre ?r. Han tyckte inte alls om det. Det var inte bara utav oro f?r sig sj?lv. Konstigt nog k?nde han sig elak mot sj?n. Det k?ndes motbjudande och inkr?nkande f?r honom att ha dykare som unders?ker och rotar i varje skrymsle och vr?, en of?rklarlig ?vertr?delse. Sj?n hade trots allt inte gjort n?got fel. Varf?r ska den trakasseras? Hur som helst s? var han inte orolig. Det fanns ingen chans att de skulle kunna sp?ra n?gon av hans offer tillbaka till honom. Det skulle helt enkelt inte h?nda. Han var dock klar med den d?r sj?n. Han hade ?nnu inte best?mt sig f?r vart han skulle l?gga sitt n?sta offer, men han var s?ker p? att han skulle fatta ett beslut innan natten var ?ver. Nu tittade den livliga tjejen p? hans bil. Hon b?rjade g? mot honom, med mycket attityd i sina steg. Han rullade ner passagerarf?nstret och hon stoppade in huvudet. Hon var en m?rkhyad latinsk tjej, tungt sminkad med tjockt markerad l?pplinje, f?rgglad ?gonskugga och h?rda v?lvda ?gonbryn som kunde vara tatueringar. Hennes ?rh?ngen var stora guldf?rgade krucifixer. "Snygg bil," sa hon. Han log. "Vad g?r en snygg tjej som du ute, s? h?r sent?" fr?gade han. "Borde inte du vara i s?ng?" "Kanske skulle du vilja stoppa om mig," sade hon och log. Hennes t?nder slog honom som anm?rkningsv?rt rena och raka. Faktiskt s? s?g hela hon anm?rkningsv?rt frisk ut. Det var ganska s?llsynt h?r ute p? gatorna, d?r de flesta av tjejerna var "pundare", i olika stadier av meth-missbruk. "Jag gillar din stil," sa han. "Mycket chola." Hennes leende f?rstorades. Han kunde se att hon tolkade en ’Latina gangster’ som en komplimang. "Vad heter du?" fr?gade han. "Socorro." ?h, "socorro", t?nkte han. Spanska f?r "hj?lp." "Jag sl?r vad om att du ger bra socorro", sa han med ett l?mskt leende. Hennes djupa bruna ?gon sneglade tillbaka. "Du ser ut som om du kanske skulle beh?va lite socorro just nu." "Kanske beh?ver jag det," sa han. Men innan de kunde b?rja fastst?lla villkoren k?rde en bil in p? parkeringsplatsen strax bakom honom. Han h?rde en man ropa ut fr?n f?rarf?nstret. "?Socorro!" skrek han. "?Vente!" Flickan drog sig sj?lv upp med en ganska l?jlig eskapad av ilska. "?Porqu??" skrek hon tillbaka. "Vente aqu?, ?puta!" Mannen uppt?ckte ett sp?r av r?dsla i tjejens ?gon. Det kunde inte vara f?r att mannen i bilen hade kallade henne f?r hora. Han gissade p? att mannen var hennes hallick och checkade in f?r att se hur mycket pengar hon hade tj?nat hittills ikv?ll. "Pinche Pablo!" muttrade hon tyst. Sedan gick hon mot bilen. Mannen satt d?r och undrade om hon skulle komma tillbaka, och fortfarande vilja g?ra aff?rer med honom. Oavsett vilket s? tyckte han inte om det. Att v?nta var inte hans stil. Hans intresse f?r flickan f?rsvann pl?tsligt. Nej, han skulle inte oroa sig f?r henne. Hon hade ingen aning om hur lyckligt lottad hon nu var. Dessutom, vad gjorde han i ett s?dant h?r omr?de? Hans n?sta offer borde vara mer elegant. Chiffon, t?nkte han. Han hade n?stan gl?mt bort Chiffon. Men kanske har jag bara sparat henne till ett speciellt tillf?lle. Han kunde v?nta. Det beh?vde inte bli ikv?ll. Han k?rde iv?g, gottade sig ?t sin sj?lvbeh?rskning, trots sitt enorma beg?r. Han betraktade det som en av sina b?sta, personliga egenskaper. Han var ju en v?ldigt civiliserad man trots allt. Kapitel 10 De tre unga kvinnorna i intervjurummet s?g inte alls ut som Riley hade f?rv?ntat sig. F?r ett ?gonblick tittade hon bara p? dem genom env?gsspegeln. De var smakfullt kl?dda, n?stan som v?lbetalda sekreterare. Hon hade f?tt veta att deras namn var Mitzi, Koreen och Tantra. Sj?lvklart visste Riley att det inte var deras riktiga namn. Hon tvivlade ocks? p? att de kl?dde sig s? acceptabelt n?r de var p? jobb. D? de arbetar f?r ungef?r 2500 kronor i timmen s? kunde de s?kert investera i utrustade garderober f?r att tillgodose alla kundernas fantasier. De hade varit kollegor till Nancy "Nanette" Holbrook vid Ishtar Escorts. Kl?derna Nancy Holbrook hade p? sig n?r hon d?dades varit m?rkbart oanst?ndiga i j?mf?relse. Men, t?nkte Riley, nu n?r de inte var p? jobb, s? ville de nog se respektabla ut. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=51923178&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.