Innan han d?dar

Innan han d?dar Blake Pierce Fr?n den b?sts?ljande f?rfattaren Blake Pierce kommer nu en ny pulsh?jande deckarserie.Mitt ute bland majsf?lten i Nebraska hittas en kvinna d?d och fastbunden vid en p?le, offer f?r en vansinnig m?rdare. Polisen inser snart att de har att g?ra med en seriem?rdare — och att han bara har b?rjat.Kriminalinspekt?r Mackenzie White, ung, tuff och smartare ?n de ?ldrade, sexistiska m?nnen i den lokala polisk?ren, kallas motvilligt in f?r att f?rs?ka l?sa fallet. Det tar emot f?r de andra poliserna att erk?nna att de beh?ver hennes unga, skarpa sinne, som redan har lyckats l?sa tidigare ouppklarade brottsfall som l?mnat dem handfallna. Men ?ven f?r Mackenzie framst?r det h?r nya fallet n?rmast som en g?ta utan svar, ett fall vars like varken hon eller den lokala polisk?ren n?gonsin tidigare sett.N?r FBI kallas in f?r samarbete p?b?rjas en intensiv jakt. Mackenzies m?rka f?rflutna, hennes misslyckade relationer och hennes uppenbara attraktion till den nya FBI-agenten, tvingar henne att m?ta sina egna demoner samtidigt som m?rdaren tar henne till de allra m?rkaste delarna av hennes inre. N?r hon gr?ver sig allt djupare ner i m?rdarens v?rld, besatt av att hans vrickade psyke, inser hon att ondska verkligen existerar. Hon hoppas bara att hon inte ska bli fullkomligt uppslukad av det, samtidigt som hela hennes liv faller is?r omkring henne.N?r fler offer hittas och en hektisk kamp mot klockan p?b?rjas, s? finns det ingen annan utv?g ?n att hitta honom innan han d?dar igen.INNAN HAN D?DAR ?r en m?rk psykologisk thriller med pulsh?jande sp?nning, samt b?rjan p? en f?ngslande ny bokserie — och en ?lskv?rd ny karakt?r — som kommer f? dig att v?nda sida efter sida l?ngt in p? sm?timmarna.Den andra boken i deckarserien om Mackenzie White finns ute nu!Ute nu finns ocks? BORTA (En Riley Paige-deckare — Bok 1), en b?sts?ljare (etta p? Amazons b?sts?ljarlista) med ?ver 350 femstj?rniga recensioner — och gratis att ladda ner! INNAN HAN D?DAR (EN MACKENZIE WHITE-DECKARE — BOK 1) B L A K E P I E R C E ?VERS?TTNING AV PETTER MATTSSON Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattare av den b?sts?ljande deckarserien om RILEY PAIGE, som best?r av femton b?cker (p?g?ende serie). Blake Pierce ?r ocks? f?rfattare av deckarserien om MACKENZIE WHITE, som best?r av nio b?cker (p?g?ende serie), av deckarserien om AVERY BLACK, som best?r av sex b?cker, av deckarserien om KERI LOCKE, som best?r av fem b?cker, av deckarserien THE MAKING OF RILEY PAIGE, som best?r av tre b?cker (p?g?ende serie), av deckarserien om KATE WISE, som best?r av fyra b?cker (p?g?ende serie), av den psykologiska sp?nningsromanserien om CHLOE FINE, som best?r av tre b?cker (p?g?ende serie), samt den psykologiska thrillerserien om JESSE HUNT, som best?r av tre b?cker (p?g?ende serie) Blake ?r sj?lv en ivrig l?sare och livsl?ng beundrare av deckar- och thrillergenrerna, och skulle d?rf?r ?lska att h?ra fr?n dig som l?ser b?ckerna. S? bes?k g?rna www.blakepierceauthor.com f?r mer information och kontaktuppgifter. Copyright © 2016 av Blake Pierce. Alla r?ttigheter f?rbeh?llna. Med undantag f?r vad som till?ts enligt US Copyright Act of 1976, f?r ingen del av denna publikation reproduceras, spridas eller ?verf?ras i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller lagras i en databas eller ett h?mtningssystem, utan att ha f?reg?tts av tillst?nd fr?n f?rfattaren. Denna e-bok ?r licensierad endast f?r personligt bruk. Denna e-bok f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra m?nniskor. Om du vill dela denna bok med en annan person, v?nligen k?p en extra kopia f?r varje mottagare. Om du l?ser den h?r boken och inte k?pte den, eller om den inte k?ptes f?r endast din anv?ndning, v?nligen returnera den och k?p din egen kopia. Tack f?r att du respekterar det h?rda arbete som denna f?rfattare lagt ner p? att f?rdigst?lla boken. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser och incidenter ?r antingen produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nds sk?nlitter?rt. Alla likheter med faktiska personer, levande eller d?da, ?r rent slumpm?ssiga. Jacket image Copyright lassedesignen, anv?nds under licens fr?n Shutterstock.com. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE-RYSARE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SP?NNINGSROMANER GRANNEN (Bok #1) GRANNENS L?GN (Bok #2) KATE WISE RYSARSERIE OM HON VISSTE (Bok #1) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNEH?LL PROLOG (#u1314c49b-95f8-5108-a349-0289051d54cc) KAPITEL ETT (#ueb103131-60f9-543d-9f46-f29c03d62238) KAPITEL TV? (#u07ba3079-e7d3-5a6b-a170-7979b7414973) KAPITEL TRE (#ucfda23d8-3906-5a50-8840-b859497775e5) KAPITEL FYRA (#ud94db56b-bc9f-5379-bf9e-4538c92f4d10) KAPITEL FEM (#uc883d821-b7ff-5ebe-8c84-1be1e224326e) KAPITEL SEX (#uab7613d7-2270-5987-b087-17b5f85fdcb2) KAPITEL SJU (#ub2bdf490-3938-5499-b416-ef0a8772eb10) KAPITEL ?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOSEX (#litres_trial_promo) PROLOG Alla andra dagar hade gryningens solstr?lar mot majsstj?lkarna varit n?gonting vackert f?r henne. Hon s?g hur dagens f?rsta ljus dansade l?ngs stj?lkarna och skapade en d?mpad guldf?rg, som hon nu s? desperat f?rs?kte finna det vackra i. Hon var tvungen att distrahera sig sj?lv, annars skulle sm?rtan bli outh?rdlig. Hon var fastbunden vid en stor tr?p?le som str?ckte sig upp f?r hennes rygg och tog slut ungef?r sextio centimeter ovanf?r hennes huvud. Hennes h?nder var bundna och h?lls ihop bakom p?len. Hon hade bara p? sig svarta spetstrosor och en beh? som tryckte hennes redan gener?sa br?st n?rmare varandra och h?gre upp. Det var beh?n som bel?nade henne med mest dricks p? strippklubben, beh?n som fick hennes br?st att se ut som att de tillh?rde n?gon i tjugo?rs?ldern snarare ?n en trettiofyra?rig tv?barnsmor. P?len rev mot hennes rygg och skavde upp den. Men den sm?rtan var inte i n?rheten av den som mannen med den m?rka, hemska r?sten hade delat ut. Hon stelnade till n?r hon h?rde honom komma g?ende bakom henne, hans fotsteg landade mjukt i det r?jda majsf?ltet. Det fanns ett annat, svagare ljud ocks?. Han sl?pade p? n?gonting. Piskan, ins?g hon. Den han anv?nt sig av f?r att sl? henne. Det var en flersvansad piska och den m?ste ha varit f?rsedd med n?gonting vasst. Hon hade bara sett den som hastigast vid ett tillf?lle och det var mer ?n vad hon hade velat se. Hennes rygg br?nde efter dussintals piskrapp och det r?ckte med att hon h?rde hur piskan drogs l?ngs marken f?r att hon skulle gripas av panik. Hon gav ifr?n sig ?nnu ett skrik, av s?kert hundra likadana den h?r natten, men skriket bara dog ut d?r p? majsf?ltet. I b?rjan hade hon ropat efter hj?lp, i hopp om att n?gon skulle h?ra henne. Men efter ett tag hade skriken blivit mer som n?got slags pl?gat ylande, ett s?dant ljud som bara kan komma fr?n n?gon som vet att det inte finns n?gon hj?lp att f?. "Jag kommer ?verv?ga att sl?ppa dig fri", sa mannen. Han hade en r?st som indikerade att han antingen var storr?kare eller skrek mycket. Han hade n?gon slags udda l?spning n?r han talade ocks?. "Men f?rst m?ste du bek?nna dina synder." Han hade sagt detta fyra g?nger redan. Hon f?rs?kte verkligen f?rst?, men l?mnades undrande. Hon hade inte beg?tt n?gra brott. Hon hade varit en bra m?nniska mot alla hon k?nde, en bra mamma — inte s? bra som hon hade velat — men hon hade gjort sitt b?sta. Vad ville han ha av henne? Hon skrek igen och f?rs?kte b?ja sin rygg mot p?len. N?r hon gjorde det k?nde hon f?r en sekund att repet runt hennes handleder lossnade litegrann. Hon k?nde ocks? hur det kladdiga blodet f?renades med repet. "Bek?nn dina synder", sa han igen. "Jag vet inte vad du pratar om!" st?nade hon. "Du kommer minnas", sa han. Han hade sagt s?d?r innan ocks?. Han sa det precis innan varje— Ett mjukt susande ljud h?rdes n?r piskan ven genom luften. Hon skrek och vred sig mot p?len n?r slaget tr?ffade henne. Nytt blod forsade fr?n hennes f?rska s?r, men hon k?nde det knappt. Hon fokuserade p? sina handleder ist?llet. Blodet som hade samlats d?r, under den senaste timmen eller s?, blandades med hennes svett. Hon k?nde att det fanns plats mellan handlederna och repet. Hon t?nkte att hon skulle kunna ha en chans att fly. Hon m?rkte hur hennes medvetande f?rs?kte sv?va iv?g och avsk?rma sig fr?n situationen. Klatsch! Det h?r slaget tr?ffade henne r?tt p? axeln och hon vr?lade. "Sn?lla", sa hon. "Jag g?r vad som helst! L?t mig bara g?!" "Bek?nn dina—" Hon ryckte sina armar fram?t med all sin kraft. Hon k?nde en sk?rande sm?rta i sina axlar, men hon hade kommit loss. Det br?nde till n?r repet vidr?rde ovansidan av hennes hand, men det var ingenting i j?mf?relse med sm?rtan hon k?nde ?ver hela hennes rygg. Hon h?vde sig fram?t s? h?rt att hon n?stan f?ll till kn?na och tillintetgjorde alla chanser att fly. Men den primitiva ?verlevnadsinstinkten tog kontrollen ?ver hennes muskler och det tog ett tag innan hon ens var medveten om vad hon gjorde. Hon sprang. Hon sprintade, h?pen ?ver att hon verkligen var fri, f?rbluffad ?ver att hennes ben ?ver huvud taget fungerade efter att de varit bundna s? l?nge. Hon t?nkte inte stanna och ifr?gas?tta det. Hon fl?g fram genom majsf?ltet, stj?lkarna slog mot henne. Det var som om l?ven och grenarna str?ckte sig efter henne och smekte hennes upprivna rygg som gamla skrumpna fingrar. Hon kippade efter andan och fokuserade p? att h?lla en fot framf?r den andra. Hon visste att motorv?gen var n?gonstans i n?rheten. Allt hon beh?vde g?ra var att forts?tta springa och nonchalera sm?rtan. Bakom henne b?rjade mannen skratta. Hans r?st fick skrattet att l?ta som att det kom fr?n ett monster som varit g?mt i majsf?ltet i ?rhundraden. Hon kved och fortsatte springa, hennes bara f?tter slog mot jorden och hennes n?stan helt nakna kropp v?lte majsstj?lkarna ?t sidan. Hennes br?st hoppade upp och ner p? ett l?jligt vis, det v?nstra smet ur beh?n. I den stunden lovade hon sig sj?lv att om hon skulle ?verleva det h?r s? skulle hon aldrig strippa igen. Hon skulle hitta n?got b?ttre jobb, ett b?ttre s?tt att f?rs?rja sina barn p?. Insikten t?nde en ny gnista hos henne och fick henne att springa ?nnu fortare genom majsf?ltet. Hon sprang s? fort hon kunde. Om hon bara fortsatte att springa s? skulle hon bli fri fr?n honom. Motorv?gen l?g precis runt h?rnet. Eller? Kanske. Men ?ven om s? var fallet s? talade inte mycket f?r att n?gon skulle befinna ute p? v?gen. Klockan var inte ens sex p? morgonen ?n och motorv?garna i Nebraska var ofta v?ldigt ?dsliga den tiden p? dygnet. Framf?r henne uppenbarade sig en ?ppning bland stj?lkarna. Gryningsljusets skumma sken rann mot henne och hennes hj?rta rusade n?r hon s?g motorv?gen. Hon fortsatte genom f?ltet och kunde knappt tro det, men hon h?rde ett motorljud som n?rmade sig. Hon fylldes av hopp. Hon s?g skenet av str?lkastarna som kom n?rmare och hon sprang ?nnu fortare, s? n?ra att hon kunde k?nna doften av den varma asfalten. Hon n?dde utkanten av majsf?ltet precis n?r en r?d pickup k?rde f?rbi. Hon skrek och viftade frenetiskt med armarna. "SN?LLA!" v?djade hon. Men till hennes fasa d?nade bilen f?rbi. Hon vinkade med armarna och gr?t. Kanske om f?raren r?kade titta i backspegeln— Klatsch! En skarp och bitande sm?rta exploderade i det v?nstra kn?vecket och hon f?ll mot marken. Hon skrek och f?rs?kte resa sig upp, men hon k?nde hur en stark hand greppade tag i nackh?ret och snart drog han tillbaka henne in mot majsf?ltet. Hon f?rs?kte slita sig loss, men den h?r g?ngen gick det inte. Piskan slog mot henne en sista g?ng innan hon, slutligen, med tacksamhet, f?rlorade medvetandet. Hon visste att snart skulle allt vara ?ver: oljudet, piskan, sm?rtan — och hennes korta, sm?rtsamma liv. KAPITEL ETT Kriminalinspekt?r Mackenzie White st?lsatte sig f?r det v?rsta n?r hon gick genom majsf?ltet den eftermiddagen. Ljudet av majsstj?lkarna gjorde henne illa till mods n?r hon passerade dem. Ett d?tt ljud uppstod n?r stj?lkarna skrapade mot hennes jacka d?r hon tog sig fram, l?nga efter l?nga. ?ppningen hon letade efter verkade vara flera kilometer bort. Hon kom fram till slut, men n?r hon gjorde det stannade hon tv?rt och ?nskade genast att hon befunnit sig n?gon helt annanstans. Det var en d?d, n?stan helt naken kropp av en kvinna i trettio?rs?ldern, fastbunden vid en p?le. Det fanns v?nda i hennes frusna ansiktsuttryck. Det var en syn som Mackenzie ?nskat att hon aldrig skulle f?tt se, samtidigt visste hon att hon aldrig skulle gl?mma den. Fem poliser hade infunnit sig p? brottsplatsen, utan att g?ra n?got s?rskilt. De f?rs?kte se upptagna ut men hon visste att allt de gjorde var att f?rs?ka greppa vad som egentligen h?nt. Hon var s?ker p? att ingen av dem hade sett n?gonting som det h?r tidigare. Det tog inte mer ?n fem sekunder f?r Mackenzie att f?rst? att det fanns n?got djupare kring det h?r brottet. Det liknade inte n?got annat som hon st?tt p? tidigare. S?dant h?r h?nde inte bland majsf?lten i Nebraska. Mackenzie n?rmade sig kroppen och gick l?ngsamt i en cirkel runt den. Hon k?nde hur de andra poliserna iakttog henne. Hon visste att somliga av dem tyckte att hon tog sitt jobb p? alldeles f?r stort allvar. Hon tog sig an saker och ting lite v?l noggrant, letade efter r?da tr?dar och sammanhang som framstod som n?rmast abstrakta. Hon var den unga kvinnan som hade n?tt positionen som kriminalinspekt?r alldeles f?r snabbt enligt m?nga av m?nnen i polisdistriktet, det var hon v?l medveten om. Hon var den ambiti?sa tjejen som alla antog hade siktet inst?llt p? st?rre och b?ttre saker ?n att f?rbli kriminalinspekt?r hos sm?stadspolisen i Nebraska. Mackenzie brydde sig inte om dem. Hon var fullt fokuserad p? den d?da kroppen och p? att vifta bort alla flugor som samlats. De fl?g hetsigt kring kvinnans kropp och bildade ett litet svart moln. Det gjorde inte saken b?ttre att hela sommaren hade varit varm och det k?ndes som att all den hettan hade samlats p? majsf?ltet och koncentrerats till precis den h?r platsen. Mackenzie gick n?rmare, studerade kroppen och f?rs?kte undantr?nga k?nslan av illam?ende och v?gen av sorg som kom ?ver henne. Kvinnans rygg var full av djupa s?r. De s?g uniforma ut till sin natur, vilket tydde p? att de alla orsakats av samma typ av tillhygge. Hennes rygg var t?ckt av blod, mestadels torkat och kladdigt. Baksidan av hennes stringtrosor var ocks? de dr?nkta i blod. Just som Mackenzie avslutade sin runda kring kroppen kom en kort men kraftig man emot henne. Hon k?nde honom v?l, men tyckte inte om honom. "Hej inspekt?r White", sa kriminalkommissarie Nelson. "Kommissarien", svarade hon. "Var ?r Porter?" Det fanns inget nedl?tande i hans tonfall, men hon k?nde det ?nd?. Den h?r h?rdhudade lokala kriminalkommissarien i femtio?rs?ldern hade inte mycket tilltro till att en tjugofem?rig kvinna skulle vara till n?gon hj?lp f?r att reda ut det h?r fallet. Walter Porter, hennes femtiofem?riga kollega, skulle vara b?st l?mpad f?r det h?r jobbet. "Borta vid motorv?gen", sa Mackenzie. "Han pratar med bonden som hittade kroppen. Han kommer att ansluta snart." "Okej", sa Nelson, uppenbart mer avslappnad. "Vad har du f?r tankar om det h?r?" Mackenzie var inte s?ker p? hur hon skulle svara p? den fr?gan. Hon visste att han testade henne. Han gjorde det d? och d?, ?ven om de enklaste saker. Han gjorde inte s? mot n?gra av de andra poliserna eller inspekt?rerna och hon var ganska s?ker p? att han gjorde s? mot henne f?r att hon var ung och kvinna. Hennes magk?nsla var att det h?r var n?got mer ?n ett teatraliskt mord. Var det de or?kneliga piskrappen p? hennes rygg? Var det faktumet att kvinnan hade en kropp som en utvikningsmodell? Hennes br?st var uppenbart fejk och om Mackenzie var tvungen att gissa skulle hon s?ga att hennes bakdel ocks? var det. Hon bar en hel del smink, som till stor del blivit kladdigt och smetats ut av t?rar. "Jag tror", sa Mackenzie till slut som svar p? Nelsons fr?ga, "att detta var ett brott helt och h?llet fokuserat p? misshandeln. Jag tror inte att kriminalteknikerna kommer att hitta sp?r av sexuella ?vergrepp. De flesta m?n som kidnappar en kvinna f?r att ha sex misshandlar s?llan offret s? h?r sv?rt, ?ven om de planerar att m?rda henne senare. Jag tror ocks? att den typ av underkl?der som kvinnan b?r tyder p? att hon var utmanande p? n?got s?tt. Helt ?rligt, baserat p? hennes sminkning och hennes fylliga br?st, s? skulle jag nog b?rja ringa runt till Omahas strippklubbar f?r att kolla om n?gon av dansarna var fr?nvarande ig?r." "Allt det d?r ?r redan gjort", svarade Nelson sj?lvbel?tet. "Den avlidna ?r Hailey Lizbrook, trettiofyra ?r gammal, mor till tv? pojkar och dansare p? The Runway i Omaha." Han reciterade dessa fakta som om han l?ste fr?n en instruktionsmanual. Mackenzie antog att han varit med s? l?nge att mordoffer inte l?ngre var m?nniskor f?r honom, bara pusselg?tor som skulle l?sas. Men Mackenzie var bara n?gra ?r in i sin karri?r, hon var inte lika h?rdhudad och hj?rtl?s. Hon s?g dels p? kvinnan med m?let att ta reda p? vad som h?nt, men samtidigt s?g hon en kvinna som hade l?mnat tv? pojkar efter sig, pojkar som nu skulle f? leva resten av sina liv utan en mamma. Att som tv?barnsmor ocks? jobba som strippa kunde bara betyda hon hade ont om pengar och att hon var villig att g?ra n?stan precis vad som helst f?r att f?rs?rja sina barn, t?nkte Mackenzie. Men h?r var hon nu, fastbunden vid en p?le och m?rbultad av n?gon anonym man som— Det prasslade till bland majsstj?lkarna bakom henne och hon blev v?ckt ur sina funderingar. Hon v?nde sig om och s?g Walter Porter komma vadande genom f?ltet. Han s?g irriterad ut n?r han kom ut p? den r?jda delen av f?ltet och borstade jord och majssilke fr?n sin rock. Han s?g sig omkring f?r en stund innan hans ?gon fastnade p? Hailey Lizbrooks kropp vid p?len. Ett f?rv?nat flin uppenbarade sig i hans ansikte, hans gr?nade mustasch vippade ?t h?ger i en skarp vinkel. Sedan tittade han mot Mackenzie och Nelson och ?dslade ingen tid innan han vandrade ?ver till dem. "Porter", sa kommissarie Nelson. "White h?ller p? att l?sa det h?r redan. Hon ?r r?tt skarp." "Hon kan vara det", sa Porter avvisande. Det var alltid p? det h?r viset. Nelsons komplimang var inte genuin. Han retades egentligen bara med Porter f?r att han var fast med en ung och snygg tjej som hade kommit fr?n ingenstans och f?tt tj?nsten som kriminalinspekt?r. Den snygga unga tjejen som f? av de m?n som var ?ldre ?n trettio i polisdistriktet tog p? allvar. Porter hatade detta. ?ven om hon faktiskt nj?t av att se Porter skruva p? sig n?r han blev retad, s? var det inte v?rt k?nslan av att vara otillr?cklig och underskattad. G?ng p? g?ng hade hon l?st fall som m?nnen inte klarat av och hon visste att det fick dem att k?nna sig hotade. Hon var bara tjugofem, alldeles f?r ung f?r att b?rja k?nna sig utbr?nd av sitt jobb som hon hade ?lskat s? mycket. Men att vara fast med Porter och resten av den h?r polisk?ren hade nu f?tt henne att b?rja k?nna avsky. Porter anstr?ngde sig f?r att positionera sig mellan Nelson och Mackenzie, f?r att markera att nu var det han som styrde den h?r skutan. Mackenzie k?nde hur hon b?rjade koka, men hon h?ll ilskan inom sig. Detta hade hon gjort i tre m?nader nu, ?nda sedan hon hade parats ihop med Porter. Sedan den f?rsta dagen hade han varit tydlig med sitt f?rakt mot Mackenzie. Det var ju trots allt s? att hon hade ersatt Porters n?rmsta kollega sedan tjugo?tta ?r, som nu hade f?tt l?mna k?ren. Anledningen till detta, enligt Porters b?sta teori, var f?r att kvotera in en ung kvinna. Mackenzie f?rbis?g hans uppenbara respektl?shet och hon v?grade att l?ta det p?verka hennes arbetsmoral. Utan att s?ga ett ord ?terv?nde hon till kroppen. Hon studerade den noggrant. Det gjorde ont att se den, men s? vitt hon visste skulle hon aldrig kunna p?verkas s? mycket av en d?d kropp som den f?rsta g?ngen hon hade sett en. Hon hade n?stan kommit till stadiet d?r hon inte l?ngre s?g sin pappas d?da kropp framf?r sig n?r hon kom till en mordplats. Men hon var inte d?r ?n. Hon var sju ?r n?r hon klev in i sovrummet och s?g honom ligga utstr?ckt ?ver s?ngen, i en blodp?l. Hon hade aldrig slutat se det sedan dess. Mackenzie s?kte efter ledtr?dar f?r att st?rka hypotesen att det h?r mordet inte handlade om sex. Hon s?g inga tecken som bl?m?rken eller rivs?r p? br?sten eller rumpan, ingen extern bl?dning kring vaginan. Sedan tittade hon p? kvinnans h?nder och f?tter och undrade om det skulle kunna finnas n?got religi?st motiv bakom d?det; sticks?r l?ngs handflatorna, anklarna och f?tterna skulle kunna vara en referens till korsf?stelse. Men det fanns inga sp?r av det heller. I den korta rapporten som hon och Porter f?tt ta del av hade de f?tt reda p? att offrets kl?der inte hade hittats. Mackenzie t?nkte att det borde betyda att m?rdaren hade dem, eller hade avyttrat dem. Enligt henne indikerade det att m?rdaren var antingen f?rsiktig eller hade n?gon slags besatthet. L?gg d?rtill att hans motiv n?stan s?kerligen inte varit sexuella, s? skulle det betyda att han var en potentiellt sv?rf?ngad och kalkylerande m?rdare. Mackenzie backade en bit f?r att f? en helhetsbild ?ver mordplatsen. Porter sneglade p? henne, men undvek henne totalt efter en stund och fortsatte att prata med Nelson. Mackenzie m?rkte att de andra poliserna bevakade henne. ?tminstone n?gra av dem studerade hur hon arbetade. N?r hon hade f?tt inspekt?rsrollen hade hon redan ett rykte med sig om att vara exceptionellt beg?vad och st? h?gt i kurs bland majoriteten av l?rarna p? polisskolan. D? och d? brukade yngre poliser, b?de m?n och kvinnor, st?lla fr?gor till henne om polisarbetet och de v?rderade hennes kunskaper h?gt. ? andra sidan, visste hon att ett par av m?nnen som befann sig p? brottsplatsen tittade p? henne av andra anledningar ocks?. Hon visste inte vad hon tyckte var v?rst: m?nnen som kollade in hennes rumpa n?r hon gick f?rbi eller de som skrattade bakom ryggen p? henne och tyckte att hon bara var en liten tjej som lekte h?rdkokt snut. Medan hon studerade brottsplatsen malde tankarna i hennes huvud om att det var n?got med det h?r som inte stod r?tt till. Det k?ndes som att hon hade ?ppnat en bok och b?rjat l?sa f?rsta sidan av en ber?ttelse som skulle vara v?ldigt sv?r att f?rst?. Det h?r ?r bara b?rjan, t?nkte hon. Hon tittade p? jorden kring p?len och s?g ett par nedslitna sp?r fr?n ett par k?ngor, men inte tillr?ckligt f?r att l?mna n?gra tydliga avtryck. Det fanns ocks? en serie av diffusa, slingrande former i jorden. Hon satte sig p? huk f?r att titta n?rmare p? dem och s?g att flera av formerna hade r?rt sig bredvid varandra, slingrades runt tr?p?len p? ett oregelbundet vis, som att vad det ?n var som orsakat dem att l?mna sp?r hade cirkulerat kring p?len flera g?nger. Hon tittade sedan p? kvinnans rygg och s?g att s?ren i hennes hud hade ungef?r samma form som sp?ren p? marken. "Porter", sa hon. "Vad ?r det?", fr?gade han, uppenbart irriterad ?ver att ha blivit avbruten. "Jag tror att jag har hittat sp?r av vapen h?r." Porter tvekade en sekund och gick sedan mot Mackenzie, d?r hon satt hukad mot marken. N?r han b?jde sig ner bredvid henne j?mrade han sig l?tt och hon kunde h?ra hur hans b?lte knarrade. Han hade runt tjugo kilos ?vervikt och det m?rktes allt mer i takt med att han n?rmade sig femtiofem. "En piska av n?got slag?" fr?gade han. "Ser ut s?." Hon unders?kte marken, f?ljde sp?ren i jorden hela v?gen fram till p?len. Medan hon gjorde det uppt?ckte hon n?got mer. Det var n?got mycket litet, s? litet att hon l?tt hade kunnat missa det. Hon gick fram till p?len, f?rsiktigt s? att hon inte skulle r?ka vidr?ra kroppen innan kriminalteknikerna unders?kt den. Hon satte sig p? huk igen och n?r hon gjorde det k?nde hon tyngden av eftermiddagssolen som pressade sig ner mot henne. Or?dd f?rde hon sitt huvud n?rmare p?len, s? n?ra att hon n?stan vidr?rde den. "Vad fan g?r du?" fr?gade Nelson. "N?got ?r inristat h?r" sa hon. "Det ser ut som siffror." Porter kom f?r att unders?ka saken men gjorde allt han kunde f?r att slippa b?ja sig igen. "White, det h?r tr?stycket ?r s?kert tjugo ?r gammalt", sa han. "Inristningen ser ut att vara lika gammal den." "Kanske," sa Mackenzie. Men hon trodde inte det. Porter hade redan tappat intresset f?r uppt?ckten och gick iv?g f?r att forts?tta prata med Nelson och g? igenom anteckningar han f?tt fr?n bonden som hade uppt?ckt kroppen. Mackenzie plockade fram sin telefon och tog en bild p? siffrorna. Hon f?rstorade bilden och d? blev siffrorna mer l?ttl?sta. N?r hon s?g dem s? tydligt fick hon ?terigen k?nslan av att det h?r var b?rjan p? n?gonting mycket st?rre. N511/J202 Siffrorna betydde ingenting f?r henne. Porter kanske hade r?tt, de kanske inte hade n?gon signifikans ?ver huvud taget. Kanske hade de ristats in av en tr?arbetare n?r den skapades. Kanske n?gon uttr?kad unge hade mejslat dit siffrorna n?gon g?ng under ?rens lopp. Men det k?ndes inte r?tt. Inget med det h?r k?ndes r?tt. Och hon k?nde, i sitt hj?rta, att det h?r var bara b?rjan. KAPITEL TV? Mackenzie fick en klump i magen n?r hon tittade ut genom bilrutan och s?g mediehusens sk?pbilar uppradade och reportrarna som tr?ngdes f?r att f? komma s? n?ra som m?jligt, redo att attackera henne och Porter n?r de kom k?rande in p? polisdistriktet. N?r Porter parkerade s?g hon flera reportrar n?rma sig. De sprang ?ver polisdistriktets gr?smatta, med kameram?n som k?nkande p? sin utrusning hack i h?l. Mackenzie s?g att Nelson redan var vid ytterd?rrarna och hade fullt upp med att f?rs?ka f?rsonas med de fr?gvisa journalisterna. Han s?g obekv?m och stressad ut. Hon kunde se redan fr?n sitt avst?nd hur svetten gl?nste i hans panna. N?r de kommit ur bilen lunkade Porter ikapp f?r att s?kerst?lla att Mackenzie inte var den f?rsta inspekt?ren som media fick syn p?. Han fortsatte f?rbi henne och sa, "S?g nu ingenting till de h?r vampyrerna." Hon k?nde en blixt av ilska ?ver hans nedl?tande kommentar. "Jag vet, Porter." Svansen av reportrar och kameror n?dde fram till dem. Det stack fram minst ett dussintals mikrofoner ur folkmassan och mot deras ansikten, medan de skyndade sig f?rbi. Fr?gorna kom mot dem som ljudet av surrande insekter. "Har offrets barn informerats ?n?" "Vad var bondens reaktion n?r han hittade kroppen?" "Har det skett sexuella ?vergrepp?" "?r det rimligt att en kvinna ska tilldelas ett s?nt h?r fall?" Den sista fr?gan h?gg till lite i Mackenzie. Visst, hon visste att de bara f?rs?kte provocera fram ett svar, i hopp om ett saftigt tjugosekundersinslag p? eftermiddagsnyheterna. Klockan var bara fyra, om de agerade snabbt skulle de ha en riktig guldklimp lagom till klockan sex. N?r hon tog sig in genom d?rrarna ekade den d?r sista fr?gan som ?ska i hennes huvud. ?r det rimligt att en kvinna ska tilldelas ett s?nt h?r fall? Hon t?nkte p? hur k?nslol?st Nelson hade presenterat informationen om Hailey Lizbrook. S?klart det ?r, t?nkte Mackenzie. Det ?r faktiskt helt avg?rande. Till slut kom de in och d?rrarna slogs igen bakom dem. Mackenzie suckade av l?ttnad ?ver att vara i tystnaden. "J?vla blodiglar", sa Porter. Han hade lagt ner sin sj?lvs?kra g?ngstil som han hade visat upp inf?r kamerorna utanf?r. Nu hasade han l?ngsamt f?rbi receptionen och bort mot korridoren som ledde till konferensrummen och kontoren som utgjorde deras polisdistrikt. Han s?g tr?tt ut, redo f?r hemf?rd och redo att f? det h?r fallet uppklarat. Mackenzie kom in i konferensrummet f?rst. Det satt flera poliser vid ett stort bord, n?gra i uniform och andra i sina vardagskl?der. Att de var n?rvarande, samt reportrarnas pl?tsliga ankomst, fick Mackenzie att tro att historien hade l?ckt ?t alla m?jliga olika h?ll under de drygt tv? och en halv timmarna som hade passerat sedan hon l?mnade sitt kontor, ?kte ut till majsf?ltet och ?terv?nde. Det var mer ?n en rutinm?ssig utredning av ett brutalt mord nu. Det hade det blivit ett sk?despel. Mackenzie tog en kopp kaffe och satte vid bordet. N?gon hade placerat ut mappar p? bordet med den lilla information som redan hade samlats in om fallet. Medan hon l?ste igenom informationen, anl?nde fler personer. Porter kom s? sm?ningom in och slog sig ned p? motsatta sidan av bordet. Mackenzie kollade sin telefon och s?g att hon hade ?tta missade samtal, fem r?stmeddelanden och ett dussintal mail. Det blev en skarp p?minnelse om att hon redan varit under full arbetsbelastning innan hon skickades ut till majsf?ltet tidigare under dagen. Det tragikomiska var att samtidigt som hennes ?ldre kollegor ?gnade mycket tid ?t att f?rminska henne och ge gliringar, s? var de ocks? medvetna om hennes talang. Det resulterade i att hon var en av de med h?gst arbetsbelastning i k?ren. Trots det hade hon aldrig hamnat efter och hon hade en enast?ende historia av uppklarade fall. Hon funderade p? att svara p? n?gra av mailen medan hon v?ntade, men kommissarie Nelson kom in innan hon fick m?jligheten. Han st?ngde snabbt d?rren till konferensrummet bakom sig. "Jag vet inte hur media fick nys om det h?r s? snabbt", brummade han, "men om jag f?r reda p? att n?gon i det h?r rummet ?r skyldig, s? kommer den att f? ett helvete." Rummet tystnade. N?gra poliser och andra medarbetare b?rjade bl?ddra nerv?st bland informationen i mapparna framf?r dem. ?ven om Mackenzie inte hade mycket till ?vers f?r Nelson, s? stod det i alla fall klart att blotta n?rvaron av mannen och hans r?st kunde ta kommandot ?ver ett helt rum, utan st?rre anstr?ngning. "S? h?r ligger det till", sa Nelson. "Offret ?r Hailey Lizbrook, en strippa fr?n Omaha. Trettiofyra ?r gammal, tv? s?ner i ?ldrarna nio och femton. Av informationen vi samlat in att d?ma blev hon bortf?rd innan hon kom till jobbet, eftersom hennes arbetsgivare s?ger att hon aldrig d?k upp kv?llen f?re. Inspelningar fr?n ?vervakningskamerorna p? The Runway, hennes arbetsplats, visar ingenting. S? v?r arbetshypotes ?r att hon blev bortf?rd n?gonstans p? v?gen mellan sin l?genhet och The Runway. Det ?r en landyta p? cirka tolv kilometer, som i detta nu unders?ks av n?gra av oss tillsammans med Omahas polisdepartement." Han tittade sedan p? Porter som om han var klassens stj?rna och sa: "Porter, du kan v?l beskriva brottsplatsen?" Sj?lvklart valde han Porter. Porter st?llde sig upp och tittade runt bordet f?r att s?kerst?lla att alla gav honom deras odelade uppm?rksamhet. "Offret var fastbunden vid en tr?p?le, med h?nderna fastsurrade bakom henne. Hon hittades p? en r?jd bit mark p? ett majsf?lt, omkring en och en halv kilometer fr?n motorv?gen. Hennes rygg hade m?rken av vad som verkar vara piskrapp. Vi hittade sp?r i jorden som hade samma storlek och form som piskrappen p? ryggen. ?ven om vi inte kan veta helt s?kert f?rr?n efter den r?ttsmedicinska unders?kningen ?r klar, s? ?r vi hyfsat s?kra p? att detta inte var ett brott med sexuella motiv, ?ven fast offret hade blivit avkl?dd till bara underkl?derna och resten av hennes kl?der inte gick att finna. "Tack Porter", sa Nelson. "P? tal om r?ttsmedicinsk unders?kning s? talade jag med r?ttsl?karen f?r ungef?r tjugo minuter sedan. Han s?ger att ?ven om de inte kan veta f?rr?n obduktionen ?r slutf?rd, s? ?r d?dsorsaken h?gst troligen blodf?rlust eller n?gon typ av skada, troligen mot huvudet eller hj?rtat. Hans blick riktades sedan mot Mackenzie och ?gonen lyste knappast av entusiasm n?r han fr?gade: "N?got att till?gga, White?" "Siffrorna", sa hon. Nelson himlade med ?gonen s? att hela rummet s?g. Det var uppenbart respektl?st men hon l?tsades inte om det, utan hade fullt fokus p? att ber?tta f?r alla i rummet innan hon skulle bli avbruten. "Jag uppt?ckte vad som verkade vara tv? olika serier av siffror, separerade av ett snedstreck och inristade i den nedre delen av p?len. "Vilka siffor var det?" fr?gade en av de yngre poliserna runt bordet. "Siffror och bokst?ver, faktiskt", sa Mackenzie. "N511 och J202. Jag har en bild p? min telefon." "Det kommer snart andra bilder, s? fort Nancy skrivit ut dem", sa Nelson. Han talade snabbt och med en kraftfull r?st, s? att hela rummet skulle f?rst? att diskussionen om siffrorna var avklarad. Mackenzie lyssnade p? Nelson medan han malde p? om uppgifterna som beh?vde g?ras f?r att t?cka hela ytan p? tolv kilometer som utgjorde gapet mellan Hailey Lizbrooks bostad och The Runway. Men hon lyssnade bara med ett halvt ?ra. Hennes medvetande gled in i tankar p? hur kvinnans fastbundna kropp hade sett ut d?r vid p?len. Det var n?gonting med den synen som n?stan hade k?nts bekant och som nu hade fastnat i henne, d?r hon satt i konferensrummet. Hon gick igenom de knapph?ndiga anteckningarna i mappen och hoppades att n?gon liten detalj skulle kunna v?cka upp n?got i hennes minne. Hon bl?ddrade igenom de fyra sidorna av information och hoppades hitta n?gonting. Hon k?nde redan till all information som fanns i mappen men hon granskade detaljerna ?nd?. Trettiofyra?rig kvinna, antas ha m?rdats f?reg?ende natt. Piskrapp, sk?rs?r, diverse bortn?tning av hud p? hennes rygg, bunden vid en gammal tr?p?le. D?dsorsak antas vara blodf?rlust eller m?jligt hj?rttrauma. Tillv?gag?ngss?ttet antyder eventuella religi?sa ?vertoner medan kvinnans kroppstyp antyder att det funnits sexuella motiv. N?r hon l?ste det, var det n?got som klickade. Hon zonade ut och l?t medvetandet vandra fritt, utan att st?ras av omgivningen. Just som hon kopplade ihop delar av information och b?rjade se ett m?nster som hon hoppades var fel, gjorde Nelson klart att m?tet var p? v?g att avslutas. "... och eftersom det ?r f?r sent f?r att s?tta upp v?gsp?rrar f?r att det ska ge n?got resultat, s? beh?ver vi till st?rsta delen f?rlita oss p? vittnesuppgifter, ingen detalj ?r f?r liten. S?, n?gon som har n?got att till?gga?" "En sak, sir", sa Mackenzie. Hon m?rkte att Nelson h?ll tillbaka en suck. Hon h?rde hur Porter p? andra sidan bordet gav ifr?n sig n?gon slags stillsam skrockning. Hon brydde sig inte om det, utan v?ntade p? att se hur Nelson skulle svara henne. "Ja, White?" fr?gade han. "Jag p?minns om ett brottsfall fr?n 1987 som liknar detta. Jag ?r r?tt s?ker p? att det var precis utanf?r Roseland. Tillv?gag?ngss?ttet var likadant, typen av kvinna likadan. Jag ?r r?tt s?ker p? att v?ldsmetoden var den samma ocks?." "1987?" fr?gade Nelson. "White, var du ens f?dd d??" Hans kommentar m?ttes med mjuka skratt fr?n mer ?n h?lften av rummet. Mackenzie l?t det rinna av henne. Sk?mmas kunde hon g?ra senare. "Nej, det var jag inte", sa hon utmanande. "Men jag har l?st rapporten." "Du gl?mmer en sak h?r, sir", sa Porter. "Mackenzie spenderar sin fritid med att l?sa om gamla ouppklarade fall. Tjejen ?r en vandrande encyklopedi n?r det g?ller den h?r typen av grejer." Mackenzie noterade direkt att Porter hade refererat till henne med f?rnamnet och kallat henne tjej ist?llet f?r kvinna. Det sorgliga var att han antagligen inte ens var medveten om hur respektl?s han framstod. Nelson kliade sig i huvudet och sl?ppte till slut ut den d?r tunga sucken som han h?llit tillbaka. "1987? ?r du s?ker?" "N?stan helt s?ker." "Roseland?" "Eller precis i n?rheten", sa hon. "Okej", sa Nelson och tittade mot andra sidan bordet d?r en medel?lders kvinna satt och lyssnade intensivt. Det stod en laptop framf?r henne, som hon tyst hade skrivit p? under hela tiden. "Nancy, kan du s?ka efter det i databasen?" "Ja, sir", sa hon. Hon b?rjade omedelbart knappa in n?gonting i distriktets interna databas. Nelson gav Mackenzie ?nnu en ogillande blick som mer eller mindre kunde ?vers?ttas till: B?st f?r dig att du har r?tt nu, annars har du kastat bort tjugo sekunder av min dyrbara tid. "Okej, pojkar och damer", sa Nelson. "S? h?r g?r vi. S? fort det h?r m?tet ?r ?ver s? vill jag att Smith och Berryhill ?ker ut till Omaha och hj?lper det lokala polisdepartementet d?r. D?rifr?n kommer vi, om det beh?vs, att rotera parvis. Porter och White, jag vill att ni tv? pratar med barnen till den avlidna och hennes arbetsgivare. Vi jobbar ocks? p? att f? tag p? adressen till hennes syster. "Urs?kta mig, sir", sa Nancy och tittade upp fr?n datorsk?rmen. "Ja, Nancy?" "Det verkar som att inspekt?r White hade r?tt. I oktober 1987 hittades en prostituerad kvinna d?d och fastbunden vid en linjestolpe av tr? precis utanf?r stadsgr?nsen till Roseland. I akten jag tittar i st?r det att kvinnan var avkl?dd f?rutom underkl?derna och allvarligt pryglad. Inga tecken p? sexuella ?vergrepp och inget s?rskilt motiv till d?det. Rummet f?ll ?ter i tystnad, d? det fanns s? m?nga obesvarade fr?gor. Till slut var det Porter som tog ordet. Mackenzie m?rkte att han f?rs?kte avf?rda det hela, men samtidigt tyckte hon sig h?ra en antydan till oro i hans r?st. "Det ?r n?stan trettio ?r sen", sa han. Det ?r vad jag skulle kalla ett tunt samband." "Men det ?r fortfarande ett samband", sa Mackenzie. Nelson slog sin v?nstra hand i bordet och hans ?gon br?nde mot Mackenzie. "Om det finns ett samband h?r, s? vet du vad det betyder, eller hur?" "Det betyder att vi har att g?ra med en seriem?rdare," sa hon. "Och bara misstanken om att vi har att g?ra med en seriem?rdare betyder att vi m?ste ?verv?ga att koppla in FBI." "F?r helvete", sa Nelson. "Nu f?rhastar du dig. Nu f?rhastar du dig faktiskt f?r j?vla mycket." "Med all respekt", sa Mackenzie, "det ?r v?rt att kika p?." "Och nu n?r din snillrika hj?rna har uppm?rksammat hos p? det h?r, ?r vi tvungna", sa Nelson. "Jag ringer n?gra samtal och kopplar in dig p? det h?r s? att du f?r unders?ka det vidare. Men l?t oss nu b?rja med saker som ?r relevanta och inte kan v?nta. Det var allt f?r tillf?llet, allihop. S?tt ig?ng." Den lilla gruppen runt konferensbordet tog sina mappar och l?stes upp. N?r Mackenzie var p? v?g ut ur rummet, fick hon ett bekr?ftande leende av Nancy. Det var mer uppmuntran ?n Mackenzie f?tt p? jobbet p? mer ?n tv? veckor. Nancy var receptionist och ibland ?ven faktakollare p? polisdistriktet. Hon var, s? vitt Mackenzie visste, en av de f? ?ldre kollegorna som inte direkt hade n?gra problem med henne. "Porter och White, v?nta ett slag", sa Nelson. Hon s?g att Nelson nu uppvisade samma typ av oro som hon hade sett och h?rt hos Porter n?r han pratade f?r en stund sen. Han s?g n?stan illam?ende ut. "Bra gjort att ?terropa fallet fr?n 1987", sa Nelson till Mackenzie. Det s?g ut som att han n?stan led fysiskt ?ver att ge henne en komplimang. "Det ?r l?ngs?kt, men man undrar ju..." "Undrar vad?" fr?gade Porter. Mackenzie, som alltid gick rakt p? sak, svarade i Nelsons st?lle. "Varf?r han best?mt sig f?r att bli aktiv igen", sa hon. Sedan lade hon till: "Och n?r han kommer att d?da igen." KAPITEL TRE Han satt i sin bil och nj?t av tystnaden. Lyktstolparnas sken f?ll sp?klikt mot gatan. Det var inte m?nga bilar ute s? h?r sent, vilket skapade ett kusligt lugn. Han visste att om n?gon var ute i den h?r delen av stan vid den h?r tiden, s? var den personen troligen upptagen eller sysslade med n?got hemlighetsmakeri. Det gjorde det l?ttare f?r honom att fokusera p? arbetet som l?g framf?r honom — det goda arbetet. Trottoarerna var oupplysta, s?n?r som p? det sporadiska neonljuset fr?n de sjabbiga etablissemangen. Den smakl?sa figuren av en storbystad kvinna lyste i f?nstret p? byggnaden som han studerade. Den blinkade som en fyr i ett stormigt hav. Men de d?r st?llena ledde en inte till n?gra s?kra hamnar — inte respektabla s?dana i alla fall. Medan han satt i sin bil, s? l?ngt fr?n gatubelysningen som han kunde komma, t?nkte han p? sin samling d?r hemma. Han hade studerat den noggrant innan han hade ?kt hemifr?n den h?r kv?llen. D?r fanns resterna av hans arbete p? hans lilla skrivbord: en handv?ska, ett ?rh?nge, ett guldhalsband, ett stycke blont h?r f?rvarat i en Tupperware-beh?llare. Samlingen var en p?minnelse om att han blivit utsedd att utf?ra det h?r arbetet. Och att han hade mer jobb att g?ra. En man kom g?ende fr?n byggnaden p? andra sidan gatan, vilket v?ckte honom ur sina tankar. Han f?ljde mannen med blicken och v?ntade t?lmodigt. Han hade l?rt sig ett och annat om t?lamod under ?rens lopp. P? grund av det blev han nu nerv?s av tanken p? att beh?va handla snabbt. T?nk om han r?kade slarva? Han hade inte n?got val. Mordet p? Hailey Lizbrook var redan p? nyheterna. M?nniskor var p? jakt efter honom — precis som om han som hade gjort n?got d?ligt. De f?rstod bara inte. Det han hade gett den d?r kvinnan var en g?va. En fr?lsning. F?rr hade han l?tit mycket tid passera mellan sina heliga handlingar. Men nu k?nde han att det var br?ttom. Det fanns s? mycket att g?ra. Det fanns st?ndigt kvinnor d?r ute — i gath?rn, kontaktannonser, p? tv. I slut?ndan skulle de f?rst?. De skulle f?rst? och de skulle tacka honom. De skulle fr?ga honom hur man blir ren, och han skulle ?ppna deras ?gon. Efter en stund sl?cktes neonfiguren av kvinnan och f?nstret blev svart. Skenet bakom f?nstren dog ut. St?llet hade blivit m?rkt och ljusen sl?cktes d? de st?ngde f?r natten. Han visste att det skulle betyda att kvinnorna snart skulle komma ut p? baksidan, g? mot sina bilar och sedan ?ka hem. Han lade i v?xeln och k?rde l?ngsamt runt byggnaden. Gatubelysningen tycktes jaga honom, men han visste att han inte hade n?gon ?gon efter sig. I den h?r delen av stan var det ingen som brydde sig. P? baksidan av byggnaden var de flesta bilarna fina. Det fanns bra pengar att tj?na p? att visa upp sin kropp. Han parkerade l?ngst bort p? parkeringsplatsen och v?ntade en stund till. Det tog ett bra tag innan de anst?lldas d?rr ?ppnades. Tv? kvinnor kom ut i s?llskap av en man som s?g ut som att han jobbade som v?ktare p? st?llet. Han tittade p? v?ktaren och funderade p? om han skulle komma att bli ett problem. Han hade en pistol under s?tet, som han skulle anv?nda om det var absolut n?dv?ndigt, men helst ville han inte det. Han hade ?nnu inte beh?vt anv?nda den. Han hatade egentligen pistoler. De var orena och l?ttjefulla p? n?got vis. Till slut hade de skiljts ?t och k?rde iv?g i sina bilar. Han s?g andra komma g?ende, och pl?tsligt satte han sig upp, spikrak i ryggen. Han k?nde hur hj?rtat bultade. Det var hon. Den utvalda. Hon var kort, hade l?sh?r och blond page. Han s?g henne s?tta sig i sin bil, men han k?rde inte fram f?rr?n han s?g bakljusen f?rsvinna bakom kr?ken. Han k?rde runt p? andra sidan av byggnaden f?r att inte dra till sig n?gon uppm?rksamhet. Han skuggade henne, hj?rtat b?rjade sl? fortare. Instinktivt str?ckte han sig mot underdelen av s?tet och k?nde p? repet. Det lugnade hans nerver. Han blev lugn av tanken p? att efter jakten skulle offrandet ske. Och s? blev det. KAPITEL FYRA Mackenzie satt i passagerars?tet, hon hade flera brottsakter utspridda i kn?t. Porter satt bakom ratten och trummade till en Rolling Stones-l?t. Radion var inst?lld p? kanalen med klassisk rock som han alltid lyssnade p? n?r han k?rde. Mackenzie tittade upp, t?lamodet var slut. Hon s?g bilens str?lkastare sluka v?gen framf?r i 130 kilometer i timmen, och hon v?nde sig mot honom. "Kan du vara sn?ll att s?nka musiken?" fr?ste hon. I vanliga fall hade hon inte brytt sig, men nu f?rs?kte hon glida in i r?tt sinnesst?mning f?r att f?rst? m?rdarens modus operandi. Med en suck och skakande p? huvudet, skruvade Porter ner volymen p? radion. Han kastade en f?raktfull blick p? henne. "Vad ?r det du tror att du ska hitta?" fr?gade han. "Jag f?rs?ker inte hitta n?gonting", sa Mackenzie. "Jag f?rs?ker att l?gga ihop pusselbitarna f?r att b?ttre kunna f?rst? m?rdarens personlighetstyp. Om vi kan s?tta oss in i hur han t?nker har vi en mycket st?rre chans att hitta honom." "Eller", sa Porter, "s? kan du ju v?nta tills vi kommer fram till Omaha och f?r prata med offrets barn och syster, som Nelson sagt till oss att g?ra." Utan att ens beh?va titta p? honom m?rkte Mackenzie att han gjorde sitt yttersta f?r att h?lla inne med n?gon spydig kommentar. Det hedrade v?l honom p? n?got vis, t?nkte hon. N?r det bara var de tv? ute p? v?garna eller p? en brottsplats, s? h?ll Porter tillbaka med spydiga kommentarer och nedl?tande beteende. Hon ignorerade Porter f?r ett ?gonblick och tittade p? anteckningarna i hennes kn?. Hon j?mf?rde anteckningarna om fallet fr?n 1987 med Hailey Lizbrook-mordet. Ju mer hon l?ste igenom dem, desto mer ?vertygad blev hon om att de b?da morden hade utf?rts av samma person. Men det som frustrerade henne var att det inte fanns n?got tydligt motiv. Hon letade i aktens dokument, bl?ddrade bland sidorna och skummade igenom informationen. Hon b?rjade mumla, st?llde fr?gor och konstaterade olika fakta h?gt f?r sig sj?lv. Det var n?got som hon hade gjort sedan gymnasiet, en egenhet hon aldrig riktigt hade v?xt ifr?n. "Inga tecken p? sexuellt ?vergrepp i n?got av fallen", sa hon d?mpat. "Inga uppenbara likheter mellan offren f?rutom deras yrke. Inga direkta tecken p? ett religi?st motiv. Varf?r inte g? hela v?gen med krucifix ist?llet f?r vanliga tr?p?lar om du ?r ute efter ett religi?st tema? Siffrorna f?rekom i b?da fallen men de ger inte n?gon tydlig mening till morden." "Ta inte det h?r p? fel s?tt", sa Porter, "men jag skulle verkligen f?redra att lyssna p? Stones just nu." Mackenzie slutade att prata och s?g sedan att notifikationslampan blinkade p? hennes telefon. Efter att hon och Porter l?mnat distriktet hade hon mailat Nancy och bett henne g?ra n?gra snabba s?kningar med nyckelorden p?le, strippa, prostituerad, servitris, majs, piskrapp, samt talf?ljden N511/J202 fr?n mordfall de senaste trettio ?ren. N?r Mackenzie kollade sin telefon, uppt?ckte hon att Nancy i vanlig ordning hade handlat snabbt. I Nancys svarsmail stod det: Hittade inte mycket, tyv?rr. Men jag har bifogat sammanfattningar av de f? mordfall som jag fann. Lycka till! Det var bara fem bifogade filer s? Mackenzie kunde l?sa igenom dem ganska snabbt. I tre av dem var det uppenbart att de inte hade n?got att g?ra med Lizbrook-mordet eller fallet fr?n 87. Men de tv? andra var tillr?ckligt intressanta f?r att ?tminstone fundera p?. En av dem var ett fall fr?n 1994 d?r en kvinna hade hittats d?d bakom en ?vergiven lada p? landsbygden, omkring tretton kilometer utanf?r Omaha. Hon hade bundits vid en tr?p?le och man trodde att hennes kropp hade varit d?r i minst sex dagar innan hon hittades. Hennes kropp hade stelnat och hennes ben hade blivit tuggade p? av skogsdjur, troligtvis r?dlo. Kvinnan hade f?rekommit ett flertal g?nger i brottsregistret, bland annat hade hon blivit gripen tv? g?nger f?r att ha utf?rt sex mot betalning. Inte heller i det h?r fallet fanns det n?gra uppenbara tecken p? sexuella ?vergrepp, och ?ven fast det fanns sp?r av piskrapp p? hennes rygg, s? var inte skadorna i n?rheten av lika omfattande som de som hittades p? Hailey Lizbrook. I sammanfattningen av mordet stod det dock ingenting om att n?gra siffror hittats p? p?len. Det andra m?jligen relevanta dokumentet handlade om en nitton?rig tjej som rapporterades kidnappad efter att hon inte hade kommit hem till julledigheten, n?r hon gick sitt f?rsta ?r p? universitetet i Nebraska, 2009. N?r hennes kropp hittades, delvis begravd p? ett ?vergivet f?lt, tre m?nader senare, hittades sp?r av piskrapp p? hennes rygg. Bilder som visade den unga flickan naken och involverad i ett vilt sexparty p? n?gon studentf?rening, l?ckte senare till pressen. Bilderna hade tagits en vecka innan hon anm?ldes f?rsvunnen. Det senare fallet k?ndes l?ngs?kt, men Mackenzie t?nkte att b?da fallen ?nd? skulle kunna ha ett samband med mordet fr?n 87 och Hailey Lizbrook. "Vad ?r det du har d?r?" fr?gade Porter. "Nancy har skickat sammanfattningar till mig fr?n n?gra andra fall som skulle kunna ha kopplingar." "N?got lovande?" Hon tvekade, men uppdaterade sedan honom om de tv? potentiella sambanden. N?r hon ber?ttat klart nickade Porter och stirrade ut i kv?llsdunklet. De k?rde f?rbi en skylt som visade att Omaha l?g tre och en halv mil bort. "Jag tycker du f?rs?ker f?r mycket ibland", sa Porter. "Du sliter h?cken av dig och m?nga har lagt m?rke till det. Men om vi ska vara ?rliga s? spelar det inte n?gon roll hur mycket du ?n f?rs?ker. Alla brottsfall inneh?ller inte n?gon gigantisk ledtr?d som kommer ge dig ?rhundradets mordg?ta." "S?, ber?tta f?r mig d?", sa Mackenzie. "I precis det h?r ?gonblicket, vad s?ger din magk?nsla om det h?r fallet? Vad har vi att g?ra med h?r?" "Det ?r bara en typisk f?r?vare med moderskomplex", sa Porter avf?rdande. "Om vi bara snackar med tillr?ckligt m?nga m?nniskor, s? kommer vi hitta honom. Allt det h?r analyserandet ?r sl?seri med tid. Man hittar inte n?gon genom att f?rs?ka krypa in i hans huvud. Man hittar honom genom att st?lla fr?gor. Jobba p? gatan. D?rrknackning. Vittnen." De f?ll i tystnad, och Mackenzie b?rjade oroa sig ?ver hans enkla v?rldsbild, hur svartvit den var. I den fanns inga nyanser och ingenting som hotade att rubba hans f?rutbest?mda ?sikter fick n?gon plats. Hon t?nkte att psykopaten de hade att g?ra med var alldeles f?r sofistikerad f?r det. "Vad t?nker du om v?r m?rdare?" fr?gade han till slut. Hon m?rkte att det fanns en irritation i hans r?st, som om han verkligen inte velat fr?ga henne men k?nt sig f?r obekv?m med tystnaden som uppst?tt. "Jag tror att han hatar kvinnor p? grund av vad de representerar", sa hon f?rsiktigt, medan hon funderade p? hur hon skulle forts?tta. "Han kanske ?r en femtiofem?rig oskuld som tycker att sex ?r ?ckligt, samtidigt s? finns det ett beg?r hos honom efter sex. Att m?rda kvinnor f?r honom att k?nna att han har makten ?ver sina egna instinkter, som han ser som ?ckliga och om?nskliga. Om han kan utrota k?llan till var dessa sexuella beg?r kommer ifr?n, s? k?nner han att han har kontroll. Piskrappen tyder p? att han n?rmast bestraffar dem, antagligen p? grund av att de ?r utmanande i sitt s?tt att vara. Sedan ?r det faktumet att det inte finns n?gra tecken p? sexuella ?vergrepp. Det f?r mig att fundera p? om det h?r ett f?rs?k till n?got slags renande, i m?rdarens ?gon. Porter skakade p? huvudet, n?stan som om han var en besviken f?r?lder. "Det ?r det h?r jag pratar om", sa han. "Sl?seri med tid. Du har gr?vt dig sj?lv s? djupt ner i det h?r att du inte ens sj?lv vet vad du tror l?ngre — och det kommer sannerligen inte att hj?lpa oss. Du kan inte se skogen f?r alla tr?d." Den obekv?ma tystnaden lade sig ?ter som en filt ?ver dem. Porter k?nde sig tydligen f?rdig med samtalet, f?r han skruvade upp volymen p? radion igen. Det varade dock bara i n?gra minuter. N?r de n?rmade sig Omaha skruvade Porter ner volymen igen, den h?r g?ngen utan att ha blivit ombedd att g?ra s?. Porter tog till orda, och n?r han gjorde det l?t han nerv?s, men Mackenzie lade ocks? m?rke till hur han anstr?ngde sig f?r att f? det att framst? som att han var den som best?mde. "Har du n?gonsin intervjuat barn efter att de f?rlorat en f?r?lder?" fr?gade Porter. "En g?ng", sa hon. "Efter en drive-by. En elva?rig pojke." "Jag har gjort det n?gra g?nger ocks?. Det ?r inte kul." "Nej, det ?r det inte", inst?mde Mackenzie. "Okej, lyssna nu. Vi ska snart st?lla fr?gor till tv? pojkar om deras d?da mamma. Fr?gan om hennes arbetsplats kommer oundvikligen att dyka upp. Vi kommer att beh?va behandla situationen med silkesvantar, och inget illa menat, men det h?r ?r ingen lek. Hon kokade. Han pratade med henne p? det d?r nedl?tande s?ttet, som om hon var ett barn. "L?t mig ta kommandot. Du kan erbjuda dig sj?lv som tr?st, ifall de skulle b?rja gr?ta. Nelson har sagt att systern kommer vara d?r ocks?, men jag kan inte t?nka mig att hon ?r kapabel att ge n?gon trygghet just nu. Hon ?r antagligen precis lika f?rst?rd som ungarna." Mackenzie tyckte egentligen inte att det l?t som en s?rskilt bra id?. Men hon visste ocks? att n?r Porter och Nelson var inblandade s? gjorde hon klokt i att v?lja sina strider. S? om Porter ville ta ansvaret f?r att fr?ga ut tv? s?rjande barn om deras d?da mamma, s? skulle inte hon st? i v?gen f?r hans m?rkliga egotripp. "Som du vill", v?ste hon mellan t?nderna. Det blev tyst i bilen igen, men den h?r g?ngen skruvade inte Porter upp volymen p? radion. Det enda ljud som h?rdes var prasslet n?r Mackenzie v?nde p? pappren i hennes kn?. Hon var s?ker p? att det fanns en st?rre historia g?md bland de d?r sidorna och i dokumenten som Nancy hade skickat. Men f?r att historien skulle kunna ber?ttas, beh?vde f?rst?s alla karakt?rer presenteras. Men just nu g?mde sig huvudkarakt?ren i skuggorna. Bilen saktade in och Mackenzie tittade upp n?r de sv?ngde in i ett tyst kvarter. Hon k?nde en bekant klump i magen och ville helst vara n?gon helt annanstans. De skulle snart prata med en d?d kvinnas barn. KAPITEL FEM Mackenzie blev f?rv?nad n?r hon kom in i Hailey Lizbrooks l?genhet. Det s?g inte ut som hon hade f?rv?ntad sig. Det var prydligt och v?lst?dat, m?blerna var smakfullt utplacerade och putsade. Inredningsstilen var typisk f?r en huslig kvinna, fr?n de matchande kaffemuggarna med gulliga livsvisdomar till kastrullh?ngare med snirkliga krokar vid spisen. Det var tydligt att hon hade haft ordning och reda i allt fr?n heminredningen till s?nernas frisyrer och pyjamasar. Det var p? m?nga s?tt den familj hon sj?lv alltid dr?mt om att ha. Mackenzie drog sig till minnes fr?n dokumentationen att pojkarna var nio och femton, den ?ldre var Kevin och den yngre var Dalton. N?r hon tr?ffade Dalton var det tydligt att han hade gr?tit mycket, hans bl? ?gon var p?siga och r?dspr?ngda. Kevin, d?remot, s?g mest arg ut. Detta visade sig inte minst n?r de satt sig ner och Porter hade tagit kommandot. Han b?rjade prata med pojkarna p? ett s?tt som l?t b?de nedl?tande och som en f?rskolel?rare som f?rs?kte f?r mycket. Mackenzie r?s till n?r hon h?rde Porter prata. "Nu skulle jag beh?va veta om er mamma hade n?gra manliga v?nner", sa Porter. Han stod i mitten av rummet medan pojkarna satt i vardagsrumssoffan. Haileys syster, Jennifer, stod i det angr?nsade k?ket och r?kte en cigarett under k?ksfl?kten. "Menar du som en pojkv?n?" fr?gade Dalton. "Javisst, det skulle kunna vara en manlig v?n", sa Porter. "Men det ?r inte riktigt det jag t?nker p?. Jag menar vilken man som helst som hon kan ha pratat med mer ?n en g?ng. ?ven n?gon som exempelvis brevb?raren eller n?gon i mataff?ren." B?da pojkarna tittade p? Porter som om de f?rv?ntade sig att han snart skulle utf?ra ett trolleritrick eller pl?tsligt g? upp i r?k. Mackenzie gjorde det samma. Hon hade aldrig h?rt honom prata med en s? mjuk r?st. Det var n?stan komiskt att h?ra en s? mild st?mma komma ur hans mun. "Nej, jag tror inte det", sa Dalton. "Nej", inst?mde Kevin. "Och hon hade inte n?gon pojkv?n heller. Inte som jag k?nner till." Mackenzie och Porter tittade mot spisen och Jennifer efter ett svar. Hon svarade med en axelryckning. Mackenzie var ganska s?ker p? att Jennifer var i n?gon form av chock. Det fick henne att fundera p? ifall det m?jligen skulle finnas n?gon annan familjemedlem som skulle kunna ta hand om pojkarna ett tag, eftersom Jennifer uppenbarligen inte verkade vara en l?mplig v?rdnadshavare f?r tillf?llet. "Okej, m?nniskor som ni och er mamma var ov?nner med d??" fr?gade Porter. "H?rde ni henne n?gonsin gr?la med n?gon?" Dalton skakade bara p? huvudet. Mackenzie var r?tt s?ker p? att killen var p? v?g att b?rja gr?ta igen. Kevin, d?remot, himlade med ?gonen mot Porter. "Nej", sa han. "Vi ?r inte dumma i huvudet. Vi vet vad du f?rs?ker f? fram. Du vill veta om vi kan komma p? vem som kan ha d?dat v?r morsa, eller hur?" Porter s?g ut som om han hade f?tt ett slag i magen. Han sneglade nerv?st p? Mackenzie men lyckades ?terf? fattningen hyfsat snabbt. "Tja, jo", sa han. "Det ?r vad jag f?rs?ker f? fram. Men det verkar ju st? klart att ni inte har n?gon information att ge." "Tror du det?" sa Kevin sarkastiskt. Ett sp?nt ?gonblick infann sig d?r Mackenzie var s?ker p? att Porter skulle ryta ifr?n. Kevin s?g p? Porter med en anstr?ngd blick, n?stan som om han utmanade Porter att forts?tta f?rs?ka. "Ja, ja", sa Porter, "Jag tror best?mt att jag har besv?rat er nog, pojkar. Tack ska ni ha." "V?nta", sa Mackenzie. Hennes inv?ndning kom reflexm?ssigt och hon blev f?rv?nad sj?lv n?r hon h?rde sin r?st. Porter gav henne en blick som hade kunnat sm?lta vax. Det var tydligt att han k?nde att det var sl?seri med tid att prata med dessa tv? s?rjande pojkar, s?rskilt med en femton?rig som hade uppenbart sv?rt f?r auktoriteter. Mackenzie skakade av sig hans blick och satte sig p? kn? s? att hon hamnade i ?gonh?jd med Dalton. "Tror du att du skulle kunna g? ut i k?ket till din moster, en liten stund?" "Ja", sa Dalton. Hans r?st var sk?r och hes. "Inspekt?r Porter, kan inte du g? med honom?" ?terigen fick hon en hatfull blick fr?n Porter. Mackenzie stirrade tillbaka p? honom utan att blinka. Hon sp?nde sitt ansikte s? att det k?ndes som sten och hon visade best?mt att den h?r g?ngen skulle hon inte backa. Ville han tjafsa skulle hon ta diskussionen utanf?r. Men det var tydligt att han inte ville riskera att generas framf?r tv? barn och en n?stan katatonisk kvinna. "Sj?lvfallet", v?ste han mellan t?nderna. Mackenzie v?ntade en stund medan Porter och Dalton gick in i k?ket. Hon reste sig upp igen. Hon visste att n?r barn kommit upp i runt tolv?rs?ldern s? fungerade inte l?ngre taktiken att sitta p? kn? och prata. Hon s?g p? Kevin och m?rkte att trotsigheten han visat Porter fortfarande satt i. Mackenzie hade ingenting emot ton?ringar, men hon visste att de ofta var sv?ra att prata med, s?rskilt n?r de var mitt uppe i sorgearbetet. Men hon hade sett hur Kevin svarat Porter och t?nkte att hon visste hur hon skulle kunna n? fram till honom. "Jag tror att jag fattar, Kevin", sa hon. "K?nner du att vi d?k upp h?r f?r fort? Tycker du att vi ?r ok?nsliga som kommer h?r och st?ller fr?gor s? snart efter att ni fick h?ra nyheterna om er mamma?" "Typ", sa han. "K?nner du inte f?r att prata just nu?" "Jo, jag ?r okej med det", sa Kevin. "Men den d?r gubben ?r en idiot." Mackenzie s?g en ?ppning. Hon skulle kunna ta sin vanliga professionella och formella roll, eller s? skulle hon ta vara p? det h?r tillf?llet och bli bundis med en arg ton?rspojke. Hon visste att i ton?ringars v?rld s? var ?rlighet det viktigaste av allt. De gick med p? vad som helst n?r deras k?nslor fick styra. "Du har r?tt", sa hon. "Han ?r en idiot." Kevin tittade stor?gt p? henne. Hon hade ?verraskat honom. Det var tydligt att detta inte var ett svar han hade v?ntat sig. "Men det ?ndrar inte faktumet att jag m?ste jobba med honom", tillade hon med sin mest ink?nnande r?st. "Det ?ndrar inte heller faktumet att vi ?r h?r f?r att hj?lpa er. Vi vill f? reda p? vem som gjorde det h?r mot din mamma, vill inte du det?" Han var tyst en l?ng stund, sedan nickade han. "Tror du att du skulle kunna prata med mig, d??" fr?gade Mackenzie. "Bara n?gra snabba fr?gor, sen sticker vi h?rifr?n." "Och vem kommer hit efter det?" fr?gade Kevin misst?nksamt. "Ska jag vara ?rlig?" Kevin nickade och hon s?g att han var n?ra att b?rja gr?ta. Hon undrade ifall han hade h?llit tillbaka t?rarna under hela den h?r tiden, f?r att framst? som stark inf?r sin bror och moster. "Tja, efter att vi ?ker h?rifr?n s? kommer vi att rapportera in den information som vi f?tt, och sedan kommer socialtj?nsten att komma hit f?r att kunna s?kerst?lla att din moster Jennifer ?r l?mplig att ta hand om er under tiden som de sista f?rberedelserna g?rs f?r din mamma." "F?r det mesta ?r hon lugn", sa Kevin och tittade mot Jennifer. "Men hon och morsan var riktigt n?ra. Typ som b?sta v?nner." "S? ?r det med systrar ibland", sa Mackenzie, utan att ha en aning om ifall det var sant eller inte. "Men nu beh?ver jag veta om du kan fokusera p? mina fr?gor. Kan du det?" "Ja." "Vad bra. S?, jag tycker inte om att beh?va fr?ga dig om det h?r, men det ?r r?tt viktigt. Vet du vad din mamma arbetade med?" Kevin nickade samtidigt som han stirrade ner mot golvet. "Ja", sa han. "Och jag vet inte hur, men andra i skolan visste ocks?. N?gons k?ta farsa var antagligen p? klubben och s?g henne och k?nde igen henne fr?n n?got f?r?ldram?te eller n?got. Det suger. Jag blev retad f?r det j?mt." Mackenzie kunde bara f?rest?lla sig vilken pl?ga det m?ste ha varit, men hon fick ocks? f?rbannat mycket st?rre respekt f?r Hailey Lizbrook. Visst, hon strippade mot betalning p? kv?llarna men under dagtid var hon uppenbarligen en mamma som var engagerad i sina barn. "Okej", sa Mackenzie. "Eftersom du k?nner till hennes arbetsplats, s? kan du f?rest?lla dig vilken typ av m?n som g?r till den ett s?nt st?lle, eller hur?" Kevin nickade, och Mackenzie s?g hur den f?rsta t?ren gled nedf?r hans v?nstra kind. Hon var n?ra att str?cka ut sin hand mot honom f?r att ge tr?st, men hon ville inte riskera att det skulle g?ra honom uppr?rd. "Jag vill att du hj?lper mig genom att fundera p? om din mamma n?gonsin kom hem och var arg eller uppr?rd ?ver n?gonting. Jag vill ocks? att du funderar p? n?gra m?n som kan ha... ja, om n?gra m?n f?ljde med henne hem." "Ingen f?ljde n?gonsin med henne hem", sa han. "Jag s?g typ aldrig morsan arg eller uppr?rd ?ver n?gonting. Enda g?ngen jag s?g henne uppr?rd var n?r hon h?ll p? att tjafsa med juristerna f?rra ?ret." "Juristerna?" fr?gade Mackenzie. "Vet du varf?r hon pratade med jurister?" "Typ. Jag vet att n?gonting h?nde p? jobbet en kv?ll och att hon v?nde sig till n?gra jurister efter det. Jag h?rde delar av det n?r hon pratade i telefon. Jag ?r r?tt s?ker p? att hon pratade med dem om ett bes?ksf?rbud." "Och tror du att detta handlade om n?got som h?nt p? arbetsplatsen?" "Jag ?r inte helt s?ker", sa Kevin. Han verkade lite uppmuntrad n?r han m?rkte att han hade ber?ttat n?got som skulle kunna vara till hj?lp. "Men jag tror det." "Detta var till stor hj?lp, Kevin", sa Mackenzie. "Finns det n?got annat du kan komma p??" Han skakade l?ngsamt p? huvudet och tittade sedan Mackenzie i ?gonen. Han f?rs?kte vara stark men det fanns s? mycket sorg i pojkens ?gon att det fick Mackenzie att undra hur det var m?jligt att han ?nnu inte hade brutit ihop. "Mamma sk?mdes ?ver det, vet du." sa Kevin. "Hon jobbade hemifr?n litegrann under dagarna. Hon var n?gon slags teknisk skribent, gjorde hemsidor och s?. Men jag tror inte att hon tj?nade s? mycket pengar. Hon gjorde det andra f?r att tj?na pengar f?r att v?r pappa... ja, han stack f?r l?ngesen. Han skickar aldrig pengar l?ngre. S? mamma... hon var tvungen att ta det h?r andra jobbet. Hon gjorde det f?r mig och Dalton och..." "Jag vet", sa Mackenzie, och den h?r g?ngen str?ckte hon ut handen. Hon lade sin hand p? hans axel och han verkade vara tacksam ?ver det. Hon m?rkte att han verkligen ville gr?ta men att han antagligen inte t?nkte l?ta det h?nda framf?r fr?mlingar. "Inspekt?r Porter", sa Mackenzie. Han kom ut fr?n det andra rummet och stirrande p? henne. "Hade du n?gra fler fr?gor?" Hon skakade subtilt p? huvudet n?r hon st?llde fr?gan, i hopp om att han skulle fatta vinken. "Nej, jag tror att vi ?r klara h?r", sa Porter. "Okej", sa Mackenzie. "?terigen, stort tack f?r vi fick prata med er, killar." "Ja, tack", sa Porter och ansl?t till Mackenzie i vardagsrummet. "Jennifer, du har ju mitt nummer s? om du kommer p? n?gonting som skulle kunna vara till hj?lp f?r oss, tveka inte att h?ra av dig. ?ven de minsta sakerna kan vara till stor hj?lp." Jennifer nickade och kraxade fram ett "tack." Mackenzie och Porter l?mnade och gick n?gra tr?trappor ner mot l?genhetskomplexets parkeringsplats. N?r de var p? tillr?ckligt l?ngt avst?nd fr?n l?genheten, gick Mackenzie n?rmare Porter. Hon kunde k?nna hur han n?stan kokade ?ver av ilska, men hon valde att strunta i det. "Jag fick en ledtr?d", sa hon. "Kevin sa att hans mamma jobbade p? att f? igenom ett bes?ksf?rbud mot n?gon p? arbetsplatsen f?rra ?ret. Han sa att det var den enda g?ngen han sett henne verkligt uppr?rd eller arg ?ver n?gonting." "Bra", sa Porter. "Det betyder att n?gonting gott kom ur att du underminerade mig." "Jag underminerade dig inte", sa Mackenzie. "Det var helt enkelt s? att jag s?g att situationen mellan dig och den ?ldste sonen h?ll p? att sp?ra ur, s? jag br?t in f?r att l?sa det." "Skitsnack", sa Porter. "Du fick mig att verka svag och underl?gsen inf?r ungarna och deras moster." "Det ?r inte sant", sa Mackenzie. "Och ?ven om det var sant, vad spelar det f?r roll? Du pratade med barnen som att de var idioter och knappt f?rstod spr?ket." "Du agerade p? ett uppenbart respektl?st s?tt", sa Porter. "L?t mig p?minna dig om att jag har haft det h?r yrket l?ngre ?n vad du har levt. Om jag beh?ver n?gon som bryter in och hj?lper mig, s? kan du vara j?vligt s?ker p? att jag fr?gar f?rst." "Du avslutade det, Porter" svarade hon. "Det var ?ver, minns du det? Det fanns inget kvar att underminera. Du var p? v?g ut genom d?rren. Det var ditt beslut. Och det var fel beslut." De hade n?tt bilen nu, och medan Porter l?ste upp stirrade han med brinnande ?gon p? Mackenzie ?ver taket. "N?r vi kommer tillbaka till stationen kommer jag att g? till Nelson och l?mna in en f?rfr?gan om att bli omplacerad. Jag ?r f?rdig med den h?r respektl?sheten." "Respektl?sheten", sa Mackenzie och skakade p? huvudet. "Du vet inte ens vad det ordet betyder. Du skulle ju kunna b?rja med att fundera p? hur du behandlar mig." Porter gav ifr?n sig en sk?lvande suck och satte sig i bilen, utan att s?ga n?got mer. Mackenzie var fast besluten att inte l?ta Porters stela hum?r f? henne ur balans, n?r ?ven hon satte sig i bilen. Hon tittade ?ver axeln mot l?genheten och undrade om Kevin hade till?tit sig sj?lv att gr?ta ?nnu. I det stora hela s? framstod br?ket med Porter inte som s?rskilt viktigt. "Vill du avrapportera?" fr?gade Porter, tydligt f?rbannad ?ver att ha blivit trampad p?. "Ja," sa hon och tag fram sin telefon. Medan hon letade fram Nelsons nummer kunde hon inte f?rneka att en viss tillfredst?llelse l?ngsamt v?xte i henne. En ans?kan om bes?ksf?rbud hade l?mnats in f?r ett ?r sedan och nu var Hailey Lizbrook d?d. Vi har den j?veln, t?nkte hon. Men samtidigt undrade hon om det verkligen skulle vara s? enkelt att l?sa det h?r saken. KAPITEL SEX Mackenzie kom hem klockan 22:45, utmattad. Det hade varit en l?ng och kr?vande dag, men hon visste att hon inte skulle kunna sova ?nnu p? ett tag. Hon var alldeles f?r fokuserad p? ledtr?den som Kevin Lizbrook hade l?mnat. Hon hade ringt in informationen till Nelson, som hade lovat att han skulle ordna s? att n?gon ringde till strippklubben och den av advokatfirmorna som hade arbetat med att ta fram hennes ans?kan om bes?ksf?rbud. Medan hennes hj?rna jobbade p? h?gvarv satte Mackenzie p? lite musik, tog en ?l fr?n kylsk?pet och tappade upp ett bad. Vanligtvis var hon inte f?rtjust i att bada, men ikv?ll k?ndes musklerna i hennes kropp alldeles f?r sp?nda. Under tiden som badkaret fylldes med vatten gick hon runt och plockade upp efter Zack, som uppenbarligen hade v?ntat till sista sekunden igen med att ta sig iv?g till jobbet. Hon och Zack hade flyttat ihop f?r lite ?ver ett ?r sedan, i ett f?rs?k att vidta alla t?nkbara ?tg?rder i sin relation f?r att avv?rja fr?gan om gifterm?l s? l?nge som m?jligt. Mackenzie k?nde sig redo att gifta sig, men Zack verkade livr?dd. De hade varit tillsammans i tre ?r nu, och medan de tv? f?rsta ?ren varit j?ttebra, hade det senaste ?ret snarare definierats av monotoni och Zacks r?dsla f?r att vara ensam och att gifta sig. Om han fick m?jligheten att befinna sig n?gonstans mellan de tv? alternativen, med Mackenzie som sin trygghet, s? verkade han vara n?jd. Samtidigt som hon samlade ihop tv? smutsiga tallrikar fr?n soffbordet och klev ?ver en Xbox-skiva p? golvet, funderade Mackenzie p? om hon var f?rdig med att vara en snuttefilt. Det var dessutom s? att hon inte l?ngre sig s?ker p? att hon skulle vilja gifta sig med Zack om han skulle fr?ga henne imorgon. Hon k?nde honom allt f?r v?l, hon hade f?rest?llt sig hur livet som gift med honom skulle vara, och ?rligt talat s?g det inte s?rskilt lovande ut. Hon hade fastnat i ett d?tt f?rh?llande, med en partner som inte satte v?rde p? henne. P? samma s?tt, ins?g hon, satt hon fast i ett jobb d?r kollegorna inte uppskattade henne. Det k?ndes som att hela hennes liv hade hakat upp sig. Hon visste att hon beh?vde f?r?ndra saker och ting men det k?ndes skr?mmande. Och med tanke p? hur utmattad hon var, s? hade hon helt enkelt inte energin som kr?vdes. Mackenzie gick tillbaka till badrummet och vred av vattenkranen. ?ngan steg upp fr?n vattenytan, som om den ville v?lkomna henne att kliva i. Hon kl?dde av sig, s?g sig i spegeln och blev genast ?n mer p?mind om att hon hade spenderat ?tta ?r av sitt liv med en man som inte hade n?gon direkt vilja att binda sig. Hon k?nde att hon var attraktiv, p? ett alldagligt s?tt. Hon hade ett snyggt ansikte (kanske s?rskilt n?r hon hade h?ret uppsatt) och hon hade en fast kropp, ?ven om den var lite smal och muskul?s. Hennes mage var platt och h?rd — till den grad att Zack ibland sk?mtade om att hennes magrutor fick honom att k?nna sig hotad. Hon gled i badkaret, med ?len vilande p? ett litet bord bredvid henne. Hon andades ut tungt och l?t vattnet omsluta henne. Hon blundade och slappnade av s? gott hon kunde, men bilden av Kevin Lizbrooks ?gon ?terkom st?ndigt framf?r henne, som i en loop. Sorgen i dem hade varit n?stan outh?rdlig. Den p?minde om en sm?rta som Mackenzie burit en g?ng, men som hon hade lyckats pressa tillbaka n?gonstans djupt inom sig. Hon blundade och halvsov, bilden f?rf?ljde henne under hela tiden. Hon k?nde en tydlig n?rvaro, som om Hailey Lizbrook fanns i rummet med henne och uppmanade henne att l?sa mordet. * Zack kom hem en timme senare, direkt fr?n ett tolvtimmarspass p? en lokal textilfabrik. Varje g?ng Mackenzie k?nde doften av smuts, svett och sm?rjmedel p? honom, p?mindes hon om att Zack saknade ambition. Mackenzie hade inget problem med jobbet i sig, det var ett respektabelt yrke f?r m?n som var byggda f?r h?rt arbete och h?ngivenhet. Men Zack hade en kandidatexamen som han hade planerat att anv?nda f?r att komma in p? ett masterprogram och bli l?rare. Den planen hade fallit i gl?mska f?r fem ?r sedan och han hade varit fast i rollen som arbetsledare p? textilfabriken sedan dess. Mackenzie var inne p? sin andra ?l n?r han kom hem, och hon satt i s?ngen och l?ste en bok. Hon t?nkte att hon skulle f?rs?ka somna runt tretiden, vilket skulle ge henne en stabil natts?mn p? fem timmar, innan hon skulle ?ka till jobbet vid nio n?sta morgon. Hon hade aldrig brytt sig om s?mnen s?rskilt mycket och hade uppt?ckt att om hon sov mer ?n sex timmar s? var hon snarare sl? och surmulen dagen efter. Zack kom in i rummet med sina smutsiga arbetskl?der. Han sparkade av sig skorna vid sidan av s?ngen och tittade p? henne. Hon hade p? sig ett linne och ett par cykelshorts. "Hej ?lskling", sa han och studerade henne ing?ende. "Det h?r ?r trevligt ju att komma hem till." "Hur var din dag?" fr?gade hon, utan att knappt titta upp fr?n sin bok. "Den var okej", sa han. "Men sen kom jag hem och hittade dig s? h?r och d? blev den pl?tsligt mycket b?ttre." Med de orden kr?p han ner i s?ngen och mot henne. Han f?rde sin hand mot hennes kind och vinklade sitt huvud f?r att kyssa henne. Hon sl?ppte boken och drog sig genast undan. "Zack, ?r du galen?" fr?gade hon. "Vad??" fr?gade han konfunderat. "Du ?r ju j?ttesmutsig. Inte nog med att jag precis har tagit ett bad, du smutsar ju ner lakanen med gud vet vad f?r all ?cklig s?rja." "Herregud", sa han irriterat. Han s?g medvetet till att smutsa av sig s? mycket han kunde p? lakanen n?r han rullade av s?ngen. "Varf?r ?r du s? petig?" "Jag ?r inte petig", sa hon. "Men jag skulle f?redra att inte bo i en svinstia. Tack s? mycket f?r att du st?dade efter dig innan du stack till jobbet, f?rresten." "?h, vad det ?r h?rligt att vara hemma", h?nlog Zack, innan han gick till badrummet och st?ngde d?rren efter sig. Mackenzie suckade och drack det sista ur ?len. Hon s?g sig sedan omkring i rummet. Zacks smutsiga arbetsk?ngor l?g fortfarande p? golvet — d?r skulle de ligga tills han tog p? sig dem n?sta dag. Hon visste ocks? att n?r hon skulle vakna imorgon och g? till badrummet, s? skulle hon hittade hans smutsiga kl?der i en h?g p? golvet d?r. Skit samma, t?nkte hon och ?terv?nde till sin bok. Hon l?ste bara n?gra sidor, medan hon lyssnade p? ljudet av rinnande vatten fr?n badrummet d?r Zack duschade. Hon lade undan boken och gick ut till vardagsrummet. Hon plockade sin portf?lj, bar den till sovrummet och tog fram den senaste akten om Lizbrook-mordet som hon hade h?mtat p? stationen innan hon ?kte hem. ?ven fast hon beh?vde vila, om s? bara f?r n?gra timmar, kunde hon inte l?ta bli. Hon l?ste igenom dokumenten, borrade sig djupt ner i detaljerna i hopp om att hitta n?got nytt. N?r hon var s?ker p? att alla sp?r hade unders?kts, s?g hon Kevins t?rfyllda ?gon framf?r sig och det drev henne till att g? igenom alla dokumenten en g?ng till. Mackenzie var s? uppslukad av sina papper att hon inte m?rkte n?r Zack kom in i rummet. Han luktade mycket b?ttre nu, och med handduken virad kring midjan s?g han mycket b?ttre ut ocks?. "F?rl?t f?r det d?r med lakanen", sa Zack, n?stan fr?nvarande, medan han l?t handduken falla och tog p? sig ett par boxershorts. "Jag... jag vet inte... det ?r bara det att jag inte kan komma ih?g n?r du senast faktiskt gav mig n?gon uppm?rksamhet." "Pratar du om sex?" fr?gade hon. Till hennes f?rv?ning kom hon p? sig sj?lv med att faktiskt vilja ha sex. Det kanske var det som skulle kr?vas f?r att hon skulle kunna slappna av och sedan kunna somna. "Inte bara sex", sa Zack. "Jag menar all typ av uppm?rksamhet. Jag kommer hem och antingen sover du eller s? l?ser du brottsakter." "Tja, det g?r jag ju efter jag plockat upp din skit som du l?mnat under dagen", sa hon. Du lever ditt liv som en liten pojke som v?ntar p? att mamma ska st?da upp efter honom. S?, jo, ibland jobbar ist?llet f?r att gl?mma hur frustrerande du kan vara." "S?, tillbaka till det h?r igen, allts??" fr?gade han. "Tillbaka till vad?" "Tillbaka till att du gr?ver ner dig i arbete som ett s?tt att ignorera mig." "Jag anv?nder det inte som ett s?tt att ignorera dig, Zack. Just nu bryr jag mig mer om att ta reda p? vem som brutalt m?rdade en tv?barnsmamma ?n att s?kerst?lla att du f?r den uppm?rksamhet du beh?ver." "Precis det h?r", sa Zack, "?r anledningen till varf?r jag inte har br?ttom att gifta mig. Du ?r redan gift med ditt jobb." Det fanns tusentals kommentarer hon skulle kunna ge honom som svar, men Mackenzie visste att det var meningsl?st. Hon visste att han, p? ett s?tt, hade r?tt. I princip varje kv?ll fann hon sig mer intresserad av brottsakter som hon tagit hem, ?n av Zack. Hon ?lskade honom fortfarande, utan tvekan, men det fanns inget med honom som var nytt eller utmanande. "God natt", sa han bittert och kr?p ner i s?ngen. Hon tittade p? hans nakna rygg och undrade om det, p? n?got s?tt, var hennes ansvar att ge honom uppm?rksamhet. Skulle det g?ra henne till en bra flickv?n? Skulle det g?ra henne till ett b?ttre kap f?r en man som var livr?dd f?r att gifta sig? Den pl?tsliga impulsen att vilja ha sex var gl?md. Mackenzie ryckte p? axlarna och ?tergick till brottsakterna. Om hennes privatliv h?ll p? att tyna bort, s? fick det v?l vara s?. Det h?r livet, inuti brottsfallet, k?ndes mer p? riktigt f?r henne i vilket fall som helst. * Mackenzie gick mot hennes f?r?ldrars sovrum, och innan hon kommit ?ver tr?skeln s? k?nde hon lukten av n?gonting som fick hennes sju?riga mage att v?nda sig ut och in. Det var en skarp doft, som p?minde om den som fanns inuti hennes spargris — en doft av kopparmynt. Hon klev in i rummet och s?g fot?ndan av s?ngen, en s?ng som hennes mamma inte hade sovit i sedan ett ?r tillbaka eller s? — en s?ng som s?g ut att vara alldeles f?r stor f?r bara hennes pappa. Hon s?g honom d?r, benen h?ngde ?ver ena sidan av s?ngen, armarna var utstr?ckta som om han f?rs?kte flyga. Det var blod ?verallt. P? s?ngen, p? v?ggen, till och med en del i taket. Hans ansikte var v?nt ?t h?ger, som om han f?rs?kte att inte titta p? henne. Hon visste omedelbart att han var d?d. Hon tog ett steg mot honom, hennes bara f?tter trampade i blodst?nket, ovilliga att g? n?rmare, men tvungna att g?ra det. "Pappa", viskade hon. Hon gr?t redan. Hon str?ckte sig mot honom, livr?dd, men hon drogs mot honom som en magnet. Pl?tsligt v?nde han sig om och stirrade p? henne, fast han var d?d. Mackenzie skrek. Hon ?ppnade sina ?gon och s?g sig omkring i rummet med f?rvirring. Brottsakterna l?g fortfarande utspridda i hennes kn?. Zack sov bredvid henne, hans rygg var fortfarande v?nd mot henne. Hon tog ett djupt andetag och torkade svetten ur pannan. Det var bara en dr?m. Sedan h?rde hon ett knarrande. Mackenzie stelnade till. Hon tittade mot d?rren till sovrummet och gick sakta ur s?ngen. Hon hade h?rt knarret fr?n den l?sa br?dan i vardagsrummet, ett ljud hon bara h?rde n?r n?gon gick i vardagsrummet. Visst, hon hade sovit och varit mitt uppe i en mardr?m, men hon hade h?rt det. Eller hade hon det? Hon var p? benen och tog fram sin tj?nstepistol fr?n den ?versta byr?l?dan d?r den l?g bredvid hennes bricka och lilla handv?ska. Hon lutade sig ljudl?st runt d?rrkarmen och gick sedan ut i hallen. Skenet fr?n gatubelysningen utanf?r filtrerades genom vardagsrummets persienner och avsl?jade att rummet var tomt. Hon gick in i rummet, med pistolen i ett stadigt grepp framf?r sig. Magk?nslan sa att det inte fanns n?gon i rummet, men hon var fortfarande skakad. Hon visste att hon hade h?rt knarret fr?n golvplankan. Hon fram gick till den delen av rummet, precis framf?r soffbordet, och hon h?rde knarret. Fr?n ingenstans kom hon att t?nka p? synen av Hailey Lizbrook. Hon s?g framf?r sig piskrappen p? kvinnans rygg och sp?ren i marken. Hon b?rjade skaka. Hon tittade stumt ner p? pistolen i sina h?nder och f?rs?kte komma p? n?r ett fall senast hade p?verkat henne s? h?r mycket. Vad hade hon trott egentligen? Att m?rdaren hade varit d?r i hennes vardagsrum och smugit p? henne? Mackenzie ?terv?nde irriterad till sovrummet. Hon placerade tyst pistolen i den ?versta byr?l?dan och gick till sin sida av s?ngen. Hon k?nde sig fortfarande lite uppskr?md och hade resterna fr?n mardr?mmen surrande i huvudet, n?r hon lade sig ner. Hon st?ngde ?gonen och f?rs?kte somna igen. Men hon visste att det v?ntade tuffa tider. Hon var pl?gad, av de levande och de d?da. KAPITEL SJU Mackenzie kunde inte minnas n?r stationen senaste hade varit s? kaotisk. Det f?rsta hon s?g n?r hon kom in genom entr?d?rrarna var Nancy som kom springande i korridoren mot n?gons kontor. Hon hade aldrig tidigare sett Nancy r?ra sig s? snabbt. Dessutom hade varenda polis hon passerade, p? v?g till konferensrummet, ett oroligt ansiktsuttryck. Det verkade som att morgonen skulle bli h?ndelserik. Det fanns en sp?nning i luften som p?minde henne om den tjocka atmosf?ren som infann sig innan en riktigt h?ftig sommarstorm. Hon hade k?nt av sp?nningen redan innan hon ?kte hemifr?n. Det f?rsta samtalet hade kommit 07:30 och hon hade informerats att de skulle f?lja upp ledtr?den inom n?gra timmar. Tydligen hade det, medan hon sov, visat sig att ledtr?den som hon lyckats f? ur Kevin varit v?ldigt lovande. En arresteringsorder hade utf?rdats och en plan f?r gripande h?ll p? att arbetas fram. En sak hade dock redan fastslagits: Nelson ville att hon och Porter skulle plocka in den misst?nkte. Under de tio minuter som hon varit p? stationen hade det varit kaos. Medan hon h?llde upp en kopp kaffe, r?t Nelson ut sina order till alla samtidigt som Porter s?g gravallvarlig ut i en stol vid konferensbordet. Porter p?minde om ett tjurigt barn som f?rs?kte f? uppm?rksamhet. Hon visste att det m?ste st?ra honom n?got enormt att denna ledtr?d hade kommit fr?n en pojke som Mackenzie pratat med — en pojke som han hade varit beredd att g? ifr?n. Mackenzie och Porter hade f?tt uppdraget, och tv? andra bilar var anvisade att f?lja dem ifall de skulle beh?va uppbackning. Det var den fj?rde g?ngen under hennes karri?r som hon hade f?tt uppdraget att utf?ra ett s?dant gripande, och hon skulle aldrig tr?ttna p? adrenalinp?slaget som infann sig n?r det skedde. Trots energip?slaget som forsade genom henne h?ll sig Mackenzie lugn och samlad. Hon gick ut fr?n konferensrummet med ett upph?jt lugn och sj?lvf?rtroende, och b?rjade k?nna att det h?r var hennes fall nu, oavsett hur g?rna Porter ville att det skulle vara hans. N?r hon var p? v?g ut kom Nelson fram till henne och tog henne l?tt i armen. "White, kan jag f? prata med dig en sekund?" Han tog henne ?t sidan och puttade henne mot kopiatorrummet innan hon hann svara. Han s?g sig omkring med en konspiratorisk blick och s?kerst?llde att ingen annan befann sig p? h?ravst?nd. Sedan tittade han p? henne p? ett s?tt som fick henne att undra om hon gjort n?got fel. "Lyssna", sa Nelson, "Porter kom till mig ig?r kv?ll och fr?gade om han fick bli omplacerad. Jag sa blankt nej. Jag sa till honom att det vore dumt av honom att hoppa av det h?r fallet nu. Vet du varf?r han vill bli omplacerad? "Han tycker att jag trampade honom p? t?rna ig?r kv?ll", sa Mackenzie. "Men det var tydligt att ungarna inte gav honom n?gra svar och att han inte t?nkte f?rs?ka s?rskilt mycket f?r att n? dem heller". "?h, du beh?ver inte f?rklara det d?r f?r mig", sa Nelson. "Jag tycker att du gjorde ett j?vligt bra jobb men den ?ldsta grabben. Han hade till och med sagt till n?gra av de andra som ?kte dit — inklusive socialtj?nsten — att han verkligen gillade dig. Jag ville bara att du skulle veta att Porter ?r f?rbannad idag. Om han ger dig n?gon skit, s? s?ger du till mig. Men jag tror inte att han kommer att g?ra det. ?ven om han inte ?r din st?rsta beundrare, s? fattade jag, utan att han sa det r?tt ut, att han respekterar dig skitmycket. Men det stannar mellan oss, okej?" "Ja, sir", sa Mackenzie, ?verraskad ?ver det pl?tsliga st?det och uppmuntrandet. "D? s?", sa Nelson, och klappade henne f?rsiktigt p? ryggen. "Stick och h?mta in killen nu". Mackenzie gick ut till parkeringsplatsen d?r Porter redan satt i bilens f?rars?te. Han gav henne en vad fan var det som tog s?dan tid-blick n?r hon skyndade sig mot bilen. S? fort hon satt sig, k?rde Porter ut fr?n parkeringen innan Mackenzie ens helt hunnit att st?nga d?rren. "Jag antar att du tog del av hela rapporten i morse?" fr?gade Porter medan han sv?ngde ut p? motorv?gen. Tv? andra bilar k?rde upp bakom dem, med Nelson och fyra andra poliser som f?rst?rkning om det skulle beh?vas. "Det gjorde jag", sa Mackenzie. "Clive Traylor, en fyrtioett?rig d?md sexualf?rbrytare. Satt sex m?nader i f?ngelse f?r att ha attackerat en kvinna 2006. Han arbetar f?r n?rvarande i ett lokalt apotek men g?r ocks? en del tr?arbete fr?n ett litet skjul p? sin tomt." "Jaha, d? m?ste du ha missat Nancys senaste memo", sa Porter. "Har jag?" fr?gade hon. "Vad har jag missat?" "Fanskapet hade flera tr?p?lar bakom sitt skjul. Intel visar att p?larna har n?stan exakt samma storlek som den vi hittade ute p? majsf?ltet." Mackenzie skrollade igenom sina mail p? telefonen och s?g att Nancy hade skickat ut informationen f?r mindre ?n tio minuter sedan. "Det l?ter som v?r kille d?", sa hon. "Det kan du ge dig p?", sa Porter. Han l?t som en robot, som om han hade blivit programmerad att s?ga vissa saker. Han tittade inte p? henne en enda g?ng. Det var tydligt att han var f?rbannad, men det var okej f?r Mackenzie. S? l?nge han anv?nde ilskan och beslutsamheten till att f?nga in den misst?nkte, s? kunde hon inte bry sig mindre. "Jag f?r v?l n?mna elefanten i bilen", sa Porter. "Det gjorde mig skitf?rbannad n?r du tog ?ver ig?r kv?ll. Men tamejfan, du utf?rde n?gon form av mirakel med grabben ig?r. Du ?r skarpare ?n vad jag gett dig ber?m f?r, jag erk?nner det. Men respektl?sheten..." Han tappade bort sig d?r, som om han var os?ker p? hur han skulle slutf?ra meningen. Mackenzie svarade ingenting. Hon tittade bara rakt fram och f?rs?kte sm?lta faktumet att hon precis hade f?tt vad som n?stan skulle kunna anses vara komplimanger fr?n tv? v?ldigt osannolika h?ll, under de senaste femton minuterna. Pl?tsligt k?nde hon att det h?r kunde bli en riktigt bra dag. F?rhoppningsvis skulle de mot slutet av dagen ha plockat in mannen som var skyldig till mordet p? Hailey Lizbrook och flera andra ol?sta mord de senaste tjugo ?ren. Om det var bel?ningen, kunde hon sannerligen tolerera Porters sura hum?r. * Mackenzie tittade ut och k?nde sig nedst?md av att se hur bostadsomr?dena f?r?ndrades, n?r Porter k?rde in i de f?rsummade f?rorterna till Omaha. V?lb?rgade kvarter ledde till l?genhetskomplex med billiga hyresr?tter och efter dem kom de mer ruffiga bostadsomr?dena. Snart hade de n?tt Clive Traylors omr?de, som bestod av bost?der f?r de med l?gre inkomster, bel?gna p? halvd?da gr?smattor och f?rsedda med skeva postl?dor l?ngs gatan. Raderna av hus s?g ut att aldrig upph?ra, det ena huset s?g mer f?rsummat ut ?n det andra. Hon visste inte vad som var mest ledsamt f?r henne: f?rsummelsen eller den f?rlamande monotonin. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=51923018&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.