Om hon s?g

Om hon s?g Blake Pierce “ETT M?STERVERK BLAND RYSARE OCH DECKARE. Blake Pierce har gjort ett fantastiskt jobb med att utveckla karakt?rer med en psykologisk sida s? v?l beskriven att vi befinner oss inuti deras sinnen; vi f?ljer deras r?dslor och hejar p? deras framg?ng. En bok full av v?ndningar som kommer att h?lla dig vaken till den allra sista sidan.”—Books and Movie Reviews, Roberto Mattos (om boken Borta) OM HON S?G (en Kate Wise deckare) ?r bok #2 i en ny deckarserie av den b?sts?ljande f?rfattaren Blake Pierce, vars #1 hit BORTA (Bok #1) har tagit emot ?ver 1000 femstj?rniga recensioner.N?r ett par hittas m?rdade utan n?gon misst?nkt kallas den 55-?riga, ensamst?ende Kate Wise ur sin pensionering efter en 30-?rig karri?r inom FBI —och ur sitt stillsamma f?rsamh?llesliv—f?r att ?terigen jobba hos byr?n. Kates kvickhet och o?vertr?ffade f?rm?ga att s?tta sig in i en seriem?rdares tankar ?r alldeles f?r oumb?rlig f?r att FBI ska kn?cka detta chockerande fall utan henne. Varf?r hittades tv? par, 80 kilometer ifr?n varandra, m?rdade p? exakt samma vis? Vad kan de m?jligtvis ha gemensamt?Svaret, inser Kate, ?r br?ttom att hitta; hon ?r s?ker p? att m?rdaren t?nker sl? till igen.Men under den d?dliga katt-och-mus-leken som f?ljer, hamnar Kate bland de m?rka vr?rna i m?rdarens sjuka sinne och riskerar att finna sig sj?lv en sekund f?r sent.En h?ndelserik och sp?nningsfylld rysare; OM HON S?G ?r bok #2 i en f?ngslande ny romanserie som du inte kommer att kunna l?gga ner.Bok #3 av KATE WISE DECKARSERIEN finns nu ocks? tillg?nglig att f?rbest?lla OM HON S?G (EN KATE WISE DECKARE—BOK 2) BLAKE PIERCE ?VERS?TTARE: RICHARD KARLSSON Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattaren bakom den b?sts?ljande rysarserien RILEY PAGE, som best?r av tretton b?cker (det kommer fler). Blake Pierce har ocks? skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som best?r av nio b?cker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som best?r av sex b?cker; rysarserien KERI LOCKE, som best?r av fem b?cker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som best?r av tv? b?cker (det kommer fler); och de tv? psykologiska sp?nningsromanerna om CHLOE FINE (det ?r fler p? v?g). Blake ?r en filtig l?sare och hon har ?lskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad n?r ni h?r av er, s? g? g?rna in p? www.blakepierceauthor.com f?r mer information och kontaktuppgifter. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE-RYSARE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) LOCKAD (Bok #4) EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SP?NNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1) DET PERFEKTA KVARTERET (Bok #2) CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SP?NNINGSROMANER GRANNEN (Bok #1) GRANNENS L?GN (Bok #2) ?TERV?NDNINGSGR?ND (Bok #3) KATE WISE RYSARSERIE OM HON VISSTE (Bok #1) OM HON S?G (Bok #2) DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE INNAN HAN D?DAR (Bok #1) INNAN HAN SER (Bok #2) INNEH?LLSF?RTECKNING PROLOG (#u5f5fcf8b-aa12-5fb5-833f-b53de18454f6) KAPITEL ETT (#ue1f9fbf6-b885-5b9c-9a8b-761b10c8b6ea) KAPITEL TV? (#u25c6b474-1b38-5e82-a99c-42a352659f0e) KAPITEL TRE (#u96277501-1878-5e98-b89f-b9a6cb97eae7) KAPITEL FYRA (#u001541d1-3876-5b46-8deb-e115b04a59ef) KAPITEL FEM (#u883d456f-b3e3-52cf-be69-fc859d292bd3) KAPITEL SEX (#ua4e9247a-2e3b-569f-a736-70963dd9752c) KAPITEL SJU (#u179b979d-6702-55e4-a31d-d286321e3000) KAPITEL ?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTV? (#litres_trial_promo) PROLOG Under tiden d? hon hade v?xt upp hade Olivia aldrig trott att dagen skulle komma d? hon faktiskt skulle vara glad ?ver att h?lsa p? hemma. Som de flesta andra ton?ringar hade hon under tiden i high school dr?mt om att flytta hemifr?n, l?sa p? college och b?rja sitt egna liv. Hon hade fullf?ljt planen n?r hon hade flyttat fr?n Whip Springs i delstaten Virginia och b?rjat l?sa p? Virginias statsuniversitet. Nu gick hon tredje ?ret och snart skulle sommaren vara h?r. Sommaren skulle antagligen inneb?ra en massa jobberbjudanden och mot slutet av lovet t?nkte hon ?ven b?rja leta efter en l?genhet. Olivia gillade faktiskt att bo p? campus men hon t?nkte ocks? att som sista?rsstudent var det kanske dags att bo n?gon annanstans i staden. I nul?get hade hon ? andra sidan en hel m?nad kvar av sommaren som hon skulle ?gna tillsammans med sina f?r?ldrar hemma i Whip Springs. Hon visste att den personen hon hade varit under high school-tiden aldrig hade f?rl?tit henne f?r l?ttnaden och v?gen av k?rlek hon upplevde n?r hon nu sv?ngde in p? sina f?r?ldrars uppfart. De bodde n?ra en mindre v?g i Whip Springs som var en s?mnig liten stad i centrala Virginia och som hade mindre ?n fem tusen inv?nare. Staden var omgiven av skog p? alla sidor och en str?cka av skog l?pte ocks? genom st?rre delen av staden. Det b?rjade bli m?rkt n?r hon sv?ngde in p? uppfarten. Hon hade v?ntat sig att hennes mamma skulle ha t?nt ljuset p? verandan p? framsidan ?t henne, men inget ljus lyste upp framd?rren. Hennes mamma visste ju att hon skulle komma nu i eftermiddag. De hade pratat om det p? telefon f?r tv? dagar sen och Olivia hade till och med sms:at henne f?r tre timmar sen och ber?ttat att hon var p? v?g. Visserligen hade hennes mamma inte skrivit tillbaka vilket var olikt henne, men Olivia t?nkte att hon antagligen slet med att se till att Olivias flickrum var i ordning och helt enkelt hade gl?mt att skriva tillbaka. N?r Olivia n?rmade sig huset s?g hon att det inte bara var verandalampan som var sl?ckt. Det verkade som om alla lampor i hela huset var sl?ckta, trots att hon var s?ker p? att hennes f?r?ldrar var hemma. B?da deras bilar stod parkerade p? uppfarten. Hennes mammas bil stod parkerad precis bakom hennes pappas pickup, exakt p? det s?ttet som de hade st?tt parkerade s? l?nge Olivia kunde minnas. Om de h?r mespropparna har ordnat n?gon sorts ?verraskningsfest f?r att v?lkomna mig hem kommer jag nog att b?rja gr?ta, t?nkte Olivia medan hon parkerade bredvid sin mammas bil. Hon ?ppnade bagageluckan och tog sina resv?skor. Hon hade bara tv? v?skor med sig men en av dem verkade v?ga ett ton. Hon sl?pade dem uppf?r trottoaren och upp mot verandan. Det hade g?tt n?stan ett ?r sedan hon varit h?r p? bes?k senast och hon hade n?stan gl?mt hur ensligt bel?get st?llet k?ndes. Den n?rmsta grannen l?g bara n?gra hundra meter bort men tr?den som omgav tomten fick det att k?nnas som att huset var totalt isolerat, s?rskilt i j?mf?relse med de tr?nga studentrummen p? universitetet. Pl?tsligt k?ndes bristen p? ljus inifr?n huset olycksb?dande – som n?gon sorts varning. “Mamma?” “Pappa?” ropade hon medan hon sakta ?ppnade d?rren med ena foten. D?rren ?ppnade sig och hallen som hon k?nde igen s? v?l uppenbarade sig. Huset var verkligen m?rkt men n?r hon steg in genom d?rren, sin v?xande r?dsla till trots, k?nde hon sig omedelbart lugn igen. N?gonstans i huset stod tv:n p? och hon h?rde det bekanta ljudet av plingandet och appl?derna fr?n t?vlingsprogrammet Lyckohjulet. Programmet hade alltid utgjort huvudutbudet av tv-underh?llning hemma hos dem. Hon gick nedf?r hallen och n?rmade sig vardagsrummet. Hon s?g det stora hjulet p? tv-sk?rmen som var uppsatt ovanf?r den ?ppna spisen. Sk?rmen var enorm och storleken fick det att se ut som om programledaren stod d?r i vardagsrummet. “Hall?", sa Olivia och tittade sig runt i det nedsl?ckta vardagsrummet. “Tack s? mycket f?r att ni hj?lpte mig med grejerna. Att l?mna d?rren p? gl?nt var...” Det var menat som ett sk?mt men orden fastnade i halsen p? henne. Hennes mamma l?g p? soffan. Hon hade lika g?rna kunnat ha legat och sovit, om det inte varit f?r allt blod. Hela hennes br?st var blodigt och soffan hon l?g p? hade blivit genombl?t av blod. Det var s? mycket blod ?verallt att Olivia f?rst knappt kunde f?rst? det. Att f?rs?ka ta in allt samtidigt som Lyckohjulet knattrade i bakgrunden gjorde det hela ?nnu sv?rare att f?rst?. “Mamma...” Pl?tsligt k?ndes det som om Olivias hj?rta hade stannat. Hon backade l?ngsamt genom rummet medan verkligheten l?ngsamt sj?nk in. Det k?ndes som om en del av henne sj?lv hade frigjort sig och h?ll p? att sv?va ut i rymden n?gonstans. Medan hon fortsatte backa formades ytterligare ett ord i munnen p? henne – Pappa. Precis d? s?g hon honom. Han l?g p? golvet bredvid soffbordet och han var t?ckt av lika mycket blod som hennes mamma var. Han l?g p? mage, or?rlig. Det s?g ut som om han l?g i en krypande position, som om han hade f?rs?kt fly p? n?got s?tt. Olivia s?g tydligt sex djupa huggs?r p? sin pappas rygg. Hon f?rstod med ens varf?r hennes mamma inte hade svarat p? hennes sms. Hon var d?d. Hennes pappa med. Hon k?nde ett begynnande skrik stiga upp ur halsen och hon f?rs?kte samtidigt f? sina ben att b?rja r?ra p? sig. Hon visste att vem som ?n hade gjort detta fortfarande kunde befinna sig i huset. Den tanken fick saker att h?nda. Den f?rl?ste skriket i hennes hals, den fick t?rarna att komma och den fick f?rlamningen i benen att sl?ppa. Olivia rusade ut ur huset och sprang och sprang. Hon slutade inte springa f?rr?n hon inte klarade av att skrika l?ngre. KAPITEL ETT Det var lustigt hur snabbt Kate Wise inst?llning hade f?r?ndrats. Under det ?ret hon hade varit pensionerad hade hon gjort allt hon kunde f?r att undvika tr?dg?rdsarbete. Hon hade skytt tr?dg?rdsarbete, stickande, bridgeklubbar – till och med bokklubbar – som pesten. De hade alla framst?tt som klich?artade saker som pensionerade kvinnor pysslade med. Men efter n?gra m?nader tillbaka i rollen som FBI-agent hade n?got h?nt med henne. Hon var inte s? naiv att hon trodde att hon hade blivit en helt ny m?nniska. Nej, det hade helt enkelt gett henne en liten energiinjektion. Hon hade ett syfte igen, och en anledning att se fram emot morgondagen. S? det var kanske d?rf?r som hon nu k?nde att det var okej att h?nge sig ?t tr?dg?rdsarbete som en hobby. Det var inte s? avslappnande som hon hade trott att det skulle vara. Om n?got s? gjorde det henne nerv?s. Hon undrade om det verkligen var v?rt att ?gna s? mycket tid och energi ?t att plantera n?got om man ?nd? var tvungen att k?mpa mot v?der och vind bara f?r att se till att det ?verlevde. Men, det fanns ?nd? n?got v?ldigt tillfredsst?llande i att plantera n?got i jorden och se hur det bar frukt med tiden. Hon hade b?rjat med blommor, Tusensk?nor och Bougainvilleor, och hade sedan g?tt ?ver till att plantera ett litet gr?nsaksland i h?gra h?rnet av tomten. Det var d?r hon nu satt och skyfflade jord runt en tomatplanta och sakta kom till insikten att hon faktiskt inte hade haft n?got intresse f?r tr?dg?rdsarbete innan hon blev mormor. Hon funderade p? om det kanske hade n?got att g?ra med framv?xten av hennes v?rdande personlighetsdrag. Hon hade h?rt av v?nner och l?st i b?cker att det var n?got speciellt med att vara mormor. N?got som en kvinna aldrig helt kunde f?rst? medan hon fortfarande tog hand om barn som en mamma. Hennes dotter Melissa hade f?rs?krat henne om att hon hade varit en bra mamma. Det var ord som Kate faktiskt beh?vde h?ra d? och d? med tanke p? hur hon hade prioriterat sin karri?r ?ver sin familj. Hon var den f?rsta att erk?nna att hon hade prioriterat karri?ren alldeles f?r l?nge och hon skattade sig lycklig f?r att Melissa aldrig hade hatat henne f?r det. Bortsett fr?n den d?r tiden efter att hon hade f?rlorat sin pappa. ?h, den enda nackdelen med tr?dg?rdsarbete, t?nkte Kate medan hon st?llde sig upp och borstade av jorden fr?n h?nder och kn?n. Man flyter iv?g i tankarna och d? glider det f?rflutna oinbjudet in igen. Hon l?mnade tr?dg?rden, korsade baksidan av huset och gick mot altanen. Hennes hem l?g i huvudstaden Richmond, i delstaten Virginia. Hon var noga med att sparka av sig sina smutsiga gympaskor vid bakd?rren och lade ?ven tr?dg?rdshandskarna bredvid skorna eftersom hon inte ville dra med sig massa jord in i huset. Hon hade ?gnat de senaste tv? dagarna ?t att st?da huset. Hon skulle passa sin dotterdotter Michelle senare p? kv?llen och ?ven om Kate inte hade n?gon st?dmani ville hon ?nd? att huset skulle vara skinande rent. Det hade g?tt n?stan trettio ?r sedan hon hade tagit hand om en bebis och hon ville inte ta n?gra risker. Hon tittade misstroget p? klockan. G?sterna skulle komma om femton minuter. Det var ytterligare en negativ sak med tr?dg?rdsarbete, tiden bara f?rsvann. Hon tv?ttade sig i badrummet och gick sen ner till k?ket och satte p? en ny kanna kaffe. Kaffet var n?stan f?rdigbyggt n?r d?rrklockan ringde. Hon ?ppnade med en g?ng, alltid lika lycklig att tr?ffa de tv? kvinnorna hon hade umg?tts med minst tv? g?nger i veckan i ungef?r ett och ett halvt ?r nu. Jane Patterson steg in i hallen b?randes p? en bricka med kaffebr?d. Hon hade tagit med sig sina hemgjorda Wienerbr?d som hade vunnit den lokala dessertt?vlingen i stadsdelen Carytown tv? ?r i rad. Bakom henne bar Clarissa James p? en sk?l med f?rsk skivad frukt. De var b?da snyggt kl?dda och passade lika bra hemma hos en v?n p? brunch som p? stan f?r lite eftermiddagsshopping. Shopping var f?r ?vrigt n?got som de b?da hade en hel del erfarenhet av. “Du har varit ute och gr?vt i landet igen, eller hur? fr?gade Clarissa medan de st?llde ner maten p? k?ksb?nken. “Hur visste du det? undrade Kate. Clarissa pekade p? Kates h?r d?r det slutade precis under axlarna. Kate str?ckte sig och hittade en bit jord som p? n?got s?tt hade hamnat i h?ret. Clarissa och Jane skrattade ?t detta medan Jane tog plastfoliet av sin bricka med Wienerbr?d. “Skratta s? mycket ni vill", sa Kate. “Ni ska f? se n?r jag sk?rdar de d?r tomatplantorna.” Det var fredag morgon vilket n?stan automatiskt gjorde det till en bra morgon. De tre kvinnorna satte sig p? barstolar runt Kates k?ks? och ?t brunch och drack kaffe. Men ?ven om s?llskapet var trevligt och maten och kaffet var gott s? hade de sv?rt att inte k?nna att n?got viktigt saknades. Debbie Meade var inte l?ngre en del av gruppen. Debbie och hennes man Jim hade flyttat efter att deras dotter hade m?rdats. Hon var ett av tre offer f?r en m?rdare som Kate slutligen hade lyckades stoppa f?r gott. De bodde nu n?gonstans n?ra stranden i North Carolina. Debbie brukade skicka foton fr?n kusten d? och d? bara f?r att g?ra Kate avundsjuk p? ett v?nskapligt s?tt. De hade bott d?r i tv? m?nader nu och de verkade glada och l?ttade av att kunna g? vidare efter allt det tragiska. Samtalet var mestadels l?ttsamt och behagligt. Jane pratade om hur hon och hennes man funderade p? att pensionera sig n?sta ?r och att hon redan hade b?rjat fundera p? att skriva en roman. Clarissa ber?ttade om sina tv? barn som b?da var i tjugo?rs?ldern och b?da just hade blivit befordrade p? sina jobb. “P? tal om barn", sa Clarissa, “hur g?r det f?r Melissa? Trivs hon med att vara mamma?” “Jad?", svarade Kate. “Hon ?r helt tokig i sin lilla tjej. En liten tjej som jag ska passa ikv?ll faktiskt.” “?r det f?rsta g?ngen?” Fr?gade Jane. “Ja. Det ?r f?rsta g?ngen som Melissa och Terry ska iv?g n?gonstans utan henne. ?vernattning och hela grejen allts?.” “Har momorsgenen kickat in ?n?” Fr?gade Clarissa. “Jag vet inte", sa Kate med ett leende. “Jag antar att vi f?r se ikv?ll.” “Du vet", sa Jane, “du kan alltid g?ra som jag brukade g?ra n?r jag passade andras barn i high school. Jag brukade ta med mig min pojkv?n och s? fort som barnen hade g?tt och lagt sig…” “Det l?ter lite obehagligt", sa Kate. “Tror du inte att Allen hade st?llt upp d??” fr?gade Clarissa. “Jag vet inte", svarade Kate och f?rs?kte f?rest?lla sig Allen ta hand om en bebis. De hade b?rjat tr?ffas mer p? allvar ?nda sedan Kate och hennes nya kollega DeMarco hade l?st seriem?rdarfallet h?r i Richmond. Samma brottsfall och och samma m?rdare som Debbie Meades dotter hade fallit offer offer f?r. De hade aldrig pratat seri?st om framtiden och de hade heller inte legat med varandra ?n. De hade faktiskt s?llan varit intima ?verhuvudtaget. Hon gillade ju faktiskt att ?gna tid tillsammans med honom men tanken p? att dra in honom i mormorsdelen av hennes liv gjorde henne obekv?m. “?r allt fortfarande bra mellan er?” fr?gade Clarissa. “Jag tror det. Hela den h?r grejen med att h?lla p? och tr?ffa n?gon k?nns fortfarande konstig. Jag k?nner mig f?r gammal f?r att vara n?gons flickv?n. “S? fan heller", sa Jane. “Missf?rst? mig inte… Jag ?lskar min man, mina barn och mitt liv i allm?nhet, men jag skulle ge vad som helst f?r att vara tillbaka p? banan bara ett litet tag, f?rst?r du? Jag saknar det. Tr?ffa nya m?nniskor, dela nya saker…” “Ja, jag antar att det ?r ganska h?rligt", medgav Kate. “Allen tycker ocks? att hela id?n med att h?lla p? och tr?ffas k?nns konstig. Vi har kul med varandra men det blir liksom konstigt n?r det b?rjar luta mot mer romantiska grejer. “Bla, bla", sa Clarissa. “Men du t?nker ?nd? p? honom som din pojkv?n?” “M?ste vi prata om det h?r? Fr?gade Kate och k?nde att kinderna hettade. “Ja", sa Clarissa. “Vi gamla gifta tanter m?ste leva genom dig.” “Och det g?ller ?ven ditt s? kallade jobb", sa Jane. “Hur g?r det med det?” “Jag har inte h?rt n?got p? tv? veckor och det senaste jag h?rde var bara en f?rfr?gan om att hj?lpa till med lite efterforskningar. Ledsen, tjejer. Det ?r inte s? sp?nnande som ni hoppats p?. “S? du har g?tt i pension igen?” Fr?gade Clarissa. “Mer eller mindre. Det ?r komplicerat.” Det svaret satte stopp f?r utfr?gningen och de ?terv?nde till mer lokala ?mnen: kommande biofilmer, en lokal musikfestival, v?garbeten p? motorv?gen och s? vidare. Kate hade dock fastnat i tankarna p? sitt jobb. Det var tr?sterikt att veta att FBI fortfarande s?g henne som en resurs men hon hade hoppats p? en mer aktiv roll sedan hon hade lyckats avsluta den senaste utredningen. Hittills hade hon bara h?rt fr?n vice direkt?ren Duran en enda g?ng dock, och det var bara n?r han hade velat ha en utv?rdering av DeMarco. Hon visste hur konstigt hennes v?ninnor tyckte att det var att hon fortfarande tekniskt sett var en aktiv FBI-agent n?r hon precis hade b?rjat g? in f?r mormorsrollen. Fast det var konstigt f?r henne ocks?, i och f?r sig. Om man ocks? blandade i hennes begynnande f?rh?llande med Allen i smeten s? kunde hon faktiskt se hur hennes liv kunde verka sp?nnande f?r dem. ?rligt talat s? s?g hon sig sj?lv som tursam. I slutet av m?naden fyllde hon femtiosex och hon visste att m?nga kvinnor i hennes ?lder skulle vara avundsjuka p? det liv hon levde. Hon brukade p?minna sig sj?lv om det n?r hon k?nde sig stressad ?ver att hon borde jobba mer aktivt. Vissa dagar hade det faktiskt fungerat. Nu skulle hennes barnbarn komma p? bes?k f?r f?rsta g?ngen sedan hennes f?dsel och det r?kade faktiskt falla sig s? att den dagen var just en s?dan dag. *** En sak som gjorde det sv?rt f?r henne att balansera sin nya mormorsroll med viljan att s?tta t?nderna i ett nytt fall var ben?genheten att t?nka som en mormor. Samma eftermiddag l?mnade hon huset och gick ner till n?gra av de billiga aff?rerna i omr?det Carytown, i Richmond. Hon k?nde att hon m?ste k?pa en present till Michelle f?r att fira hennes f?rsta ?vernattning hos mormor. Det var sv?rt att sluta t?nka p? tj?nstevapen och g?rningsm?n och fokusera p? mjukisdjur och sparkdr?kter ist?llet, men det blev l?ttare allt eftersom hon gick igenom lite fler aff?rer. Hon ins?g att hon faktiskt tyckte om att shoppa ?t sitt barnbarn ?ven om hon inte ens var tv? m?nader gammal ?n och med st?rsta sannolikhet inte ens skulle bry sig om vilken present hon fick. Hon tyckte det var sv?rt att inte k?pa varenda gullig grej hon hittade i aff?ren men hon t?nkte det ?nd? s?klart var en mormors jobb att sk?mma bort sitt barnbarn. N?r hon hade betalat f?r sakerna hon hade k?pt i den tredje aff?ren hon hade bes?kt fick hon ett sms. Hon skyndade sig att l?sa det. De senaste veckorna hade ett litet hopp t?nts varje g?ng hon hade f?tt ett samtal eller ett sms och hon hoppades att det skulle vara Duran eller n?gon annan p? FBI-kontoret. Hon tillr?ttavisade sig sj?lv ljudl?st n?r hon blev besviken ?ver att det inte var kontoret, utan Allen. S? fort hon kommit ?ver k?nslan av att det inte var kontoret som s?kte henne ins?g hon att hon faktiskt blev glad att h?ra av honom. Hon blev faktiskt alltid glad. “Allen, du m?ste m?ste hj?lpa mig", skojade hon n?r hon svarade i telefonen. “Jag handlar en present ?t Michelle och jag vill k?pa allt jag ser ?t henne. ?r det normalt?” “Jag vet inte", sa Allen. Ingen av mina s?ner har skaffat familj eller gjort mig till farfar ?n.” “Lita p? mig. B?rja spara.” Allen skrattade. Kate hade b?rjat gilla hans skratt en hel del. “S? det ?r ikv?ll det g?ller, va?” “Ja, och jag vet att jag har uppfostrat ett barn redan och vet hur det funkar, men jag ?r ganska skr?ckslagen.” “?h, det kommer g? bra. Om vi snackar skr?ckslagen s? ska jag ut p? n?gra ?l med mina pojkar ikv?ll och jag har nog inte druckit mer ?n tv? ?l p? en kv?ll p? ungef?r fem ?r.” “Lycka till d?.” “Jag t?nkte om du kanske vill tr?ffas och ?ta middag tillsammans imorgon. Vi kan utbyta krigshistorier om v?ra kv?llar.” “Det g?r jag g?rna. Vill du komma f?rbi mig vid sju n?gon g?ng?” “Det l?ter bra. Ha det s? kul ikv?ll. Sover lilla Michelle hela natten ?n?” “Jag tror inte det.” “Aj, aj", sa Allen och avrundade sedan samtalet. Kate trixade med sina kassar medan hon lade ner telefonen i fickan. Ett ov?ntat leende spred sig ?ver hennes l?ppar. Hon stod i solskenet i sin favoritdel av staden och hade just shoppat presenter ?t sin lilla dotterdotter som hon skulle passa p? kv?llen. Ville hon verkligen att kontoret skulle ringa ?verhuvudtaget med tanke p? hur hennes dag s?g ut? Hon var p? v?g tillbaka till sitt hus som l?g ungef?r tre kvarter fr?n st?llet d?r hon hade pratat med Allen p? telefon. Pl?tsligt fick hon fick syn p? en liten flicka i en My little pony-tr?ja. Hon kom g?endes hand i hand med sin mamma och var bara n?gra meter framf?r henne, g?endes i samma riktning. Hon var fem eller sex ?r gammal och hade h?ret i en h?stsvans som bara en mamma hade kunnat bry sig om att fixa till. Hon hade bl?a ?gon och en spetsig liten n?sa som p?minde om en ?lvas. Det var just den likheten som fick det att knyta sig av f?rtvivlan i br?stet p? Kate. Kate fick upp en bild i tankarna. Bilden var av en liten flicka som s?g identisk ut med den hon nu s?g framf?r sig p? gatan, men flickan i hennes tankar var smutsig i ansiktet och gr?t. Bl?ljuset fr?n polisbilar blinkade bakom henne. Bilden var s? stark att Kate var tvungen att sluta promenera. Hon slet blicken fr?n flickan f?r att inte framst? som l?skig eller konstig. Hon h?ngde kvar vid bilden i huvudet och anstr?ngde sig f?r att hitta minnet som var kopplat till den. Minnet kom l?ngsamt tillbaka till henne och det vecklade sakta ut sig som om hon l?ste utredningsrapporten. Fem?rig flicka, hittad tre dagar efter en anm?lan om hennes f?rsvinnande. Undang?md i en fiskebod i Arkansas bredvid f?r?ldrarnas d?da kroppar. F?r?ldrarna var de femte och sj?tte offren f?r en seriem?rdare som terroriserat Arkansas – en seriem?rdare som Kate till slut hade satt stopp f?r, men inte f?rr?n nio m?nniskor hade m?rdats. Kate ins?g att hon pl?tsligt stod frusen som en staty mitt p? gatan men hon verkade inte kunna r?ra sig. Brottsutredningen hade hems?kt henne sedan ett tag tillbaka. S? m?nga ?terv?ndsgr?nder, s? m?nga felaktiga ledtr?dar. Hon hade g?tt runt i cirklar och hade varit of?rm?gen att hitta m?rdaren medan han hade fortsatt att producera fler och fler offer. Gud visste vad han hade planerat att g?ra med den lilla flickan. Men du r?ddade henne, sa hon till sig sj?lv. Du r?ddade henne till sist. Kate b?rjade sakta g? igen. Det var inte f?rsta g?ngen som ett slumpm?ssigt minne fr?n hennes f?rflutna hade f?tt henne att sv?va iv?g i tankarna. Ibland kom minnena lite lugnare, i och f?r sig ifr?n ingenstans, men det fanns andra tillf?llen d? minnena slog till h?rt och snabbt, som en flashback orsakad av posttraumatisk stress. Minnet av flickan i Arkansas l?g n?gonstans mittemellan och det var Kate v?ldigt tacksam f?r. Det fallet hade n?stan f?tt Kate att sluta som FBI-agent, 2009. Det hade varit f?rkrossande och det hade varit tillr?ckligt f?r att Kate skulle be om tv? veckors tj?nstledigt. Men d?r gick hon nu hem?t, b?randes presenter till sitt barnbarn, och pl?tsligt k?ndes det som om hon hade rest tillbaka i tiden f?r en kort sekund. Det hade g?tt n?stan tio ?r sedan hon hade r?ddat den d?r flickan. Kate undrade var hon befann sig; om hon hade kommit ?ver traumat ?n. “Urs?kta?” Kate blinkade och hoppade till av ljudet av en fr?mmande r?st framf?r henne. En ton?rspojke stod framf?r henne. Han s?g orolig ut, som om han inte riktigt visste om han borde st? kvar eller fly. “?r du okej?” fr?gade han. “Du ser typ… sjuk ut. Som om du h?ller p? att svimma eller n?got.” “Nej", sa Kate. “Det ?r lugnt. Tack.” “Killen nickade och avl?gsnade sig. Kate fortsatte g?. Hon hade blivit uppdragen ur n?t h?l fr?n det f?rflutna som hon antog inte riktig hade slutit sig ?n. Medan hon n?rmade sig huset b?rjade hon undra precis hur m?nga h?l fr?n hennes f?rflutna som hade l?mnats ?ppna. Och om sp?kena fr?n hennes f?rflutna skulle forts?tta att hems?ka henne tills ?ven hon f?rvandlades till ett sp?ke. KAPITEL TV? Kate ?gnade den f?ljande timmen ?t att st?da huset, trots att hon redan hade st?dat innan hon ?kte och handlade. Hon k?nde sig illa till mods ?ver att hon var s? nerv?s ?ver att Michelle skulle komma och h?lsa p?. Michelle hade bott i det h?r huset under tiden hon gick i high school och n?r hon kom p? bes?k (vilket inte var tillr?ckligt ofta om man fr?gade Kate) k?nde Kate inte alls samma stress ?ver att allt m?ste vara fl?ckfritt. S? varf?r var hon s? orolig ?ver hur det skulle framst? f?r en tv?m?naders bebis? Det kanske ?r n?got sorts bobyggande som morm?drar h?ller p? med, t?nkte hon medan hon skrubbade handfatet p? g?sttoaletten. Hon var helt medveten om att hennes barnbarn aldrig ens skulle se den h?r toaletten, och ?n mindre anv?nda den. Medan hon sk?ljde ur handfatet ringde telefonen. Hon fylldes av en iver som hon inte var riktigt redo f?r. Hon bar ett brett leende n?r hon ?ppnade ytterd?rren. Melissa stod p? andra sidan och bar p? Michelle i ett bilbarnstol. Den lilla bebisen sov tungt med en tjock filt instoppad under benen. “Hej, mamma", sa Melissa medan hon steg in i huset. Hon tittade sig hastigt runt och himlade med ?gonen. “Hur mycket har du st?dat idag egentligen?” “Ingen kommentar", sa Kate och gav sin dotter en kram. Melissa satte f?rsiktigt ner bilstolen p? golvet och tog l?ngsamt av Michelle b?ltet. Hon tog upp henne och gav henne varsamt till Kate. Det hade g?tt en hel vecka sedan Kate hade bes?kt Melissa och Terry, men n?r hon tog Michelle i sin famn k?ndes det som mycket l?ngre. “Vad har du och Terry planerat ikv?ll?” fr?gade Kate. “Inget speciellt direkt", sa Melissa. “Och det ?r det som ?r det fina. Vi ska g? ut och ?ta middag och ta n?gra drinkar och kanske dansa lite. Men vi har ?ndrat oss om att be dig att passa henne ?ver natten. Vi ins?g att vi inte riktigt ?r redo f?r det ?n. Vi skulle beh?va en hel natts s?mn men vi kan inte vara ifr?n henne s? l?nge.” “Jaha, jag tror jag f?rst?r vad du menar", sa Kate. “G? ni ut och ha det s? kul ikv?ll.” “Melissa h?ngde av sig p?sen med bl?jor fr?n axeln och st?llde den bredvid bilstolen. “Allt du beh?ver finns h?r i. Hon kommer vilja ?ta igen om en timme och hon kommer f?rs?ka h?lla sig vaken. Terry tycker att det ?r gulligt men jag tycker att det ?r dj?vulens verk. Om hon blir gasig finns det droppar i bakfickan och… “Lissa, vi klarar oss. Jag har uppfostrat ett barn sj?lv, vet du. Hon blev en ganska fin person till slut ocks?. Melissa log och ?verraskade Kate med att ge henne en puss p? kinden. “Tack, mamma. Jag h?mtar henne runt elva n?gon g?ng. ?r det f?r sent?” “Nej d?, det blir perfekt.” Melissa gav sin bebis en sista blick. Det var en blick som fick Kates hj?rta att fyllas av k?rlek. Hon kunde minnas k?nslan av att vara mamma och k?nna k?rleken bubbla upp inuti sig. Det var en k?rlek som betydde att man skulle g?ra vad som helst f?r att f?rs?kra sig om att den lilla m?nniskan man hade skapat skulle vara trygg. “Ring om du beh?ver n?got", sa Melissa, ?ven om hon fortfarande tittade p? Michelle och inte p? Kate. “Det g?r jag. G? nu. Ha s? kul.” Till slut v?nde sig Melissa om och gick mot d?rren. N?r hon st?ngde d?rren vaknade lilla Michelle i Kates armar. Hon gav sin mormor ett s?mnigt litet leende och gav ifr?n sig en j?tteliten g?spning. “S?, vad g?r vi nu?” fr?gade Kate. Fr?gan var lekfullt riktad mot Michelle men hon anade en tyngd bakom den som fick henne att undra om det inte var en retorisk fr?ga riktad till sig sj?lv. Hennes dotter var vuxen nu och hade en egen dotter. Och h?r var hon, n?stan femtiosex, och med sitt f?rsta barnbarn i sin famn. S?… vad g?r vi nu? Hon t?nkte p? den d?r starka drivkraften att ?terv?nda till jobbet till vilket pris som helst och f?r kanske f?rsta g?ngen k?ndes det futtigt. Den lilla flickan hon nu h?ll i sina armar fick allt det d?r att k?nnas s? obetydligt. *** N?r klockan blev ?tta b?rjade Kate undra om inte Melissa och Terry hade lyckats skapa den mest v?luppfostrade bebisen i v?rldshistorien. Michelle hade inte gr?tit en enda g?ng och hade inte ens gnytt ?ver n?got. Hon hade helt enkelt varit n?jd med att bli buren. Efter tv? timmar i Kates famn hade Michelle somnat. Kate placerade f?rsiktigt Michelle i mitten p? hennes dubbels?ng och stod sen ett tag i d?rr?ppningen och tittade p? sitt sovande barnbarn. Hon var inte s?ker p? hur l?nge hon hade st?tt d?r n?r telefonen surrade p? k?ksbordet bakom henne. Hon var tvungen att slita blicken fr?n Michelle men lyckades svara inom ett par sekunder. Det korta surrandet betydde att det var ett sms och inte ett samtal och hon blev inte alls f?rv?nad n?r hon s?g att det var Melissa. Hur ?r det med henne? fr?gade Melissa. Kate kunde inte motst? och svarade med ett leende: Jag satte en gr?ns p? tre ?l ?t henne. Hon stack iv?g med en kille p? motorcykel f?r ungef?r en timme sen. Jag sa till henne att vara tillbaka vid 11. Svaret kom snabbt: ?h, du ?r inte rolig alls. Den sk?mtsamma jargongen fram och tillbaka gjorde henne n?stan lika glad som den sovande bebisen i hennes sovrum. Efter att hennes pappa hade d?tt hade Melissa blivit tillbakadragen, speciellt gentemot Kate. Hon hade skyllt sin pappas d?d p? Kates arbete. Och ?ven om hon hade f?rst?tt att det inte var sant senare i livet fanns det stunder d? Kate k?nde att Melissa fortfarande var bitter ?ver tiden efter hans d?d d? hon hade fortsatt arbeta vidare inom FBI. Konstigt nog hade Melissa, trots allt, ?nd? visat ett visst intresse f?r en karri?r inom FBI, ?ven om hon inte var direkt positivt inst?lld till f?rra ?rets h?ndelser d? hennes mamma hade avbrutit sin pension. Kate, fortfarande med ett leende, tog med sig telefonen in till sovrummet och kn?ppte en snabb bild av Michelle. Hon skickade bilden till Melissa och efter en sekunds eftertanke skickade hon den ?ven till Allen. Bara hans foto inneh?ll meddelandet: Slutfestat! Hon kom p? sig sj?lv med att ?nska att Allen var d?r med henne. Hon hade faktiskt ofta kommit p? sig sj?lv med att k?nna s? det senaste. Hon var inte s? naiv att hon trodde att hon ?lskade honom redan, men hon kunde definitivt se sig sj?lv falla f?r honom om saker och ting fortsatte som de gjorde. Hon saknade honom n?r han inte var d?r och n?r han kysste henne fick han henne att k?nna sig tjugo ?r yngre. Hon kom p? sig sj?lv med att le igen n?r Allen svarade med en egen bild. Det var en selfie av honom tillsammans med tv? yngre m?n som s?g exakt ut som honom. Hans s?ner, uppenbarligen. Telefonen b?rjade ringa i hennes hand n?r hon studerade bilden. Namnet som d?k upp p? sk?rmen fick henne att darra av f?rv?ntan. Det var FBI:s vice direkt?r Vince Duran som ringde henne. Detta hade gjort henne nerv?s av f?rv?ntan i vanliga fall men faktumet att klockan var ?ver ?tta p? en fredagkv?ll fick alarmklockor att ringa i huvudet p? henne. Alarmklockor vars ljud hon faktiskt nj?t av. Hon fortsatte att stirra p? lilla Michelle och v?ntade en kort stund innan hon svarade. “Ja, det ?r Kate Wise", sa hon och f?rs?kte h?lla sina nerver i schack. “Wise. Det ?r Duran. Kan du prata?” “Det ?r inte den b?sta tajmingen men det g?r bra", svarade hon. “?r allt okej?” “Det beror p?. Jag ringer f?r att h?ra om du ?r intresserad av att ta dig an en utredning.” “?r det ett kallt fall som vi pratade om innan?” Nej. Detta… Detta ser ut att vara likt fallet du l?ste ganska enkelt nittiosex. Som det ser ut nu har vi fyra lik p? tv? olika st?llen i Whip Springs, Virginia. Det ser ut som om det inte gick mer ?n tv? dagar mellan morden. Just nu sk?ter Virginias delstatspolis ruljangsen men jag har pratat med dem och om du vill ha fallet ?r det ditt, men d? m?ste agera med en g?ng. “Jag tror inte att jag kan", sa hon. Jag ?r upptagen med en sak som jag inte kan komma ifr?n.” Det var l?tt att s?ga nu n?r hon tittade p? Michelle men varenda molekyl i hennes kropp k?mpade emot hennes nyfunna mormorsinstinkter. “Okej, men du kan v?l lyssna p? detaljerna i alla fall? Offren ?r gifta par. Det ena ?r i tidiga femtio?rs?ldern och det andra i tidiga sextio?rs?ldern. Det senaste offren var de i femtio?rs?ldern. Deras dotter hittade dem m?rdade n?r hon h?lsade p? under sommarlovet tidigare idag. Samtliga mord skedde inom en radie p? femtio kilometer, det ena i Whip Springs och det andra precis utanf?r Roanoke.” “Par? Fanns det n?gra kopplingar mellan dem? F?rutom att de var gifta?” “Inte ?n, men alla fyra liken var uppskurna v?ldigt illa. M?rdaren anv?nder en kniv och arbetar l?ngsamt och metodiskt. Om du fr?gar mig s? gissar jag att ytterligare ett par kommer att stryka med om n?gra dagar eller s?. “Ja, det l?ter som en begynnande seriem?rdare", sa Kate. Hon t?nkte tillbaka p? fallet 1996 som Duran hade n?mnt. Det hade slutat med att en galen kvinna som hade arbetat som barnsk?tare hade tagit tre olika pars liv p? bara tv? dagar. Det visade sig att hon hade arbetat f?r alla tre paren under en tio?rsperiod. Kate hade gripit kvinnan n?r hon var p? v?g att m?rda ett fj?rde par och efter det, enligt hennes hennes egen utsaga, ta sitt eget liv. Kunde hon verkligen s?ga nej till det h?r? Kunde hon verkligen tacka nej till ett tillf?lle att stoppa en m?rdare, s?rskilt efter den intensiva flashback hon hade haft tidigare idag? “Hur l?ng tid f?r jag p? mig f?r att besluta mig?” fr?gade hon. “Du har en timme p? dig. Inte mer ?n det. Jag beh?ver n?gon som kan ta p? sig det h?r med en g?ng. Jag t?nkte att du och DeMarco skulle fungera bra tillsammans p? det h?r. En timme, Wise. Fortare ?n det om du kan. Duran avslutade samtalet innan hon kunde ge honom ett okej eller ett tack. Han var vanligtvis hj?rtlig och trevlig men n?r han inte fick som han ville kunde han bli v?ldigt snarstucken. Hon gick in till sovrummet och satte sig p? kanten av s?ngen s? tyst som hon kunde. Hon tittade p? Michelle n?r hon sov. Hon s?g br?stet p? henne l?ngsamt h?ja sig och s?nka sig n?r hon andades. Hon kunde tydligt komma ih?g n?r Melissa var s? liten men hon hade ingen aning om var tiden hade tagit v?gen. Det var ju detta som var roten till hennes problem. Hon k?nde att hon hade missat s? mycket av livet som mamma och fru p? grund av sitt jobb, men hon k?nde trots det fortfarande en stark pliktk?nsla. S?rskilt nu, n?r hon visste att hon kunde vara d?r ute och se till att en m?rdare fick sitt straff. Vilken slags m?nniska skulle hon vara om hon tackade nej till erbjudandet och tvingade Duran att v?lja en annan agent som kanske inte alls hade samma f?rdigheter som hon hade? Men vilken slags mormor och mamma skulle hon vara om hon ringde Melissa och bad henne h?mta sin dotter tidigare och f?rst?ra hennes kv?ll bara f?r att FBI hade ringt ?nnu en g?ng? Kate stirrade p? Michelle i ungef?r fem minuter. Hon lade sig till och med ner bredvid henne i s?ngen och la sin hand p? bebisens mage bara f?r att k?nna henne andas. Att se det lilla oskyldiga livet som ?nnu inte hade vetskap om vilka grymheter som existerade i v?rlden gjorde beslutet mycket enklare f?r Kate. Hon rynkade p? pannan f?r f?rsta g?ngen den dagen, lyfte telefonen och ringde Melissa. *** En g?ng n?r Melissa var sexton hade hon smugit in en kille p? rummet sent en natt n?r Kate och Michael redan hade g?tt och lagt sig. Kate hade vaknat av n?got oljud (som hon senare fick reda p? antagligen var n?gons kn? som tr?ffade v?ggen i Melissas sovrum) och stigit upp f?r att unders?ka. Hon hade ?ppnat sin dotters d?rr och sett henne topless i s?ngen med en kille. Kate hade sl?ngt ner killen fr?n s?ngen och skrikit ?t honom att sticka d?rifr?n. Vreden i Melissas ?gon den natten var ingenting i j?mf?relse med vad Kate nu s?g i sin dotters blick n?r hon sp?nde fast Michelle i sin bilstol. Klockan var halv tio p? kv?llen, bara strax efter en timme efter att Duran hade ringt om fallet i Roanoke. “Det h?r ?r f?rj?vligt, mamma", sa hon. “Jag ?r s? ledsen, Lissa, men vad fasen skulle jag g?ra? “S?vitt jag f?rst?r s? h?ller sig folk pensionerade n?r de v?l har g?tt i pension. Testa det, kanske!” “Det var inte s? enkelt", f?rs?kte Kate. “Tro mig, jag vet, mamma", sa Melissa. “Det var aldrig enkelt med dig.” “Du ?r inte r?ttvis...” “Och tro inte att jag ?r f?rbannad bara f?r att du f?rst?rde min enda lediga kv?ll. Jag bryr mig inte ens om det. Jag ?r inte s? sj?lvisk, till skillnad fr?n vissa andra. Jag ?r f?rbannad f?r att ditt jobb som du skulle vara f?rdig med f?r ?ver ett ?r sen forts?tter att vara viktigare ?n din familj. Till och med efter allt som har varit. Efter pappa...” “G?r inte s? h?r, Lissa.” Melissa lyfte upp bilstolen med ett lugn som stod i kontrast till hennes r?st och hennes anstr?ngda h?llning. “Jag h?ller med", sa Melissa och spottade p? marken. “Vi g?r inte s? h?r.” Med de orden l?mnade Melissa huset och sm?llde igen d?rren. Kate str?ckte sig efter d?rrhandtaget men hejdade sig. Vad skulle hon g?ra? Ville hon verkligen forts?tta den h?r diskussionen ute p? framsidan? Hon k?nde ocks? Melissa v?l. Om n?gra dagar skulle hon ha lugnat ned sig och skulle nog kunna lyssna p? Kates sida av saken. Hon skulle kanske till och med skulle godta en urs?kt. Kate k?nde sig som en f?rr?dare n?r hon lyfte mobiltelefonen. N?r hon ringde Duran informerade han henne att han hade r?knat med att hon skulle dyka upp. Som det s?g ut nu hade han instruerat n?gon fr?n delstatspolisen i Virginia att m?ta upp henne och DeMarco klockan halv fem p? morgonen nere i Whip Springs. N?r det g?llde DeMarco hade hon redan stuckit fr?n Washington, D.C en halvtimme tidigare i en agentbil. Hon skulle vara vid Kates hus n?gon g?ng runt midnatt. Kate ins?g att hon enkelt hade kunnat passa Michelle till elvatiden som de hade kommit ?verens om, och undvikit konfrontationen med Melissa, men det fanns ingen mening med att dr?ja vid det nu. Kate k?nde sig ?verrumplad av att allt hade h?nt s? snabbt. ?ven om det senaste fallet hon hade tagit p? sig ocks? hade verkat komma fr?n ingenstans hade det i alla fall haft n?gon sorts f?ruts?gbarhet. Det hade varit l?ngesen som hon hade blivit tilldelad ett fall s?h?r sent p? natten. Det k?ndes skr?mmande men hon k?nde sig ocks? uppspelt. Uppspelt nog f?r att tillf?lligt lyckas f?rtr?nga Melissas ilska mot henne. Trots det gjorde sig en enerverande tanke p?mind n?r hon packade en v?ska och v?ntade p? att DeMarco skulle komma: Det ?r ju precis det d?r, din f?rm?ga att skjuta bort allt f?r jobbets skull, som har orsakat s? mycket problem er emellan fr?n f?rsta b?rjan. Men ?ven den tanken gick l?tt att skjuta bort. KAPITEL TRE En av de m?nga saker som Kate hade f?tt l?ra sig om DeMarco under deras senaste utredning tillsammans var att hon var punktlig. Det var ett karakt?rsdrag som hon blev p?mind om n?r hon h?rde en knackning p? d?rren klockan tio ?ver tolv p? natten. Jag kommer inte ens ih?g sist g?ng jag fick bes?k s? h?r sent, t?nkte hon. Under collegetiden kanske? Hon gick till ytterd?rren med sin packade v?ska. N?r hon ?ppnade d?rren s?g hon att DeMarco faktiskt inte alls hade f?r avsikt att skynda iv?g till brottsplatsen med en g?ng. “Med risk f?r att l?ta otrevlig s? beh?ver jag verkligen l?na din toalett", sa DeMarco. “Att halsa tv? flaskor Cola f?r att h?lla sig vaken var en riktigt d?lig id?.” Kate log och tog ett steg ?t sidan f?r att sl?ppa in DeMarco. Med tanke p? att Duran hade understrukit att det var viktigt att de agerade snabbt och br?dskande s? var DeMarcos oavsiktligt abrupta s?tt ett v?lkommet komiskt avbrott och precis vad hon beh?vde. Det k?ndes ocks? betryggande att veta att ?ven efter n?stan tv? m?nader ifr?n varandra s? var hon och DeMarco fortfarande lika bekv?ma med varandra som innan de skiljdes ?t efter det senaste fallet. DeMarco kom ut fr?n badrummet n?gra minuter senare med ett l?tt generat ansiktsuttryck. “Och godmorgon p? dig ocks?", sa Kate. Kanske var det p? grund av koffeinet men DeMarco s?g inte speciellt sliten ut, uppenbarligen helt obekymrad om att det var mitt i natten. DeMarco tittade p? sin klocka och nickade. “Ja, jag antar att det faktiskt ?r morgon.” “N?r fick du samtalet?” fr?gade Kate. “Runt ?tta eller nio, antar jag. Jag hade kunnat sticka tidigare men Duran ville f?rs?kra sig till hundra procent att du var ombord.” “Ledsen f?r det", sa Kate. “Jag passade mitt barnbarn f?r f?rsta g?ngen. “? nej, Wise. Fan vad illa. Jag ?r ledsen att det h?r f?rst?rde det f?r dig.” Kate ryckte p? axlarna och viftade bort ?mnet.”Det ?r lugnt med mig. ?r du redo att sticka?” “Japp. Jag ringde n?gra samtal p? v?gen hit medan detta hanterades av g?nget i Washington. Vi har ett m?te med en av killarna fr?n Virginias delstatspolis halv fem vid makarna Nash hus.” “Makarna Nash?” undrade Kate. “Det senaste paret som blev m?rdade.” De gick mot d?rren tillsammans. Innan hon l?mnade huset sl?ckte Kate ljuset i vardagsrummet och plockade upp sin v?ska. Hon var f?rv?ntansfull ?ver vad som l?g framf?r henne, men det k?ndes ocks? som om hon l?mnade hemmet n?got irrationellt. Hennes tv? m?nader gamla barnbarn hade trots allt sovit i hennes s?ng f?r bara n?gra timmar sedan. Och h?r var hon nu, i f?rd med att k?ra direkt till en mordplats. Hon s?g standardbilen som FBI-anst?llda anv?nde st? parkerad framf?r huset, precis bredvid trottoarkanten. Det s?g surrealistiskt men inbjudande ut. “Vill du k?ra?” fr?gade DeMarco. “Visst", sa Kate. Hon undrade om den yngre DeMarco erbj?d henne att k?ra som ett s?tt att visa respekt, eller bara helt enkelt f?r att hon ville ha en paus i k?randet. Kate satte sig bakom ratten medan DeMarco tog fram v?gbeskrivningen till platsen d?r det senaste mordet hade skett. Det hade skett i Whip Springs i Virginia, en liten h?la precis vid foten av Blue Ridge Mountains, utanf?r Roanoke. De ?gnade bara en kort stund ?t kallprat. Kate ber?ttade f?r DeMarco om hur det k?ndes att vara mormor medan DeMarco mest satt tyst och bara kort n?mnde ?nnu ett misslyckat f?rh?llande d?r hennes flickv?n hade l?mnat henne. Det kom som en ?verraskning f?r Kate som inte ens hade anat att DeMarco var gay. Om n?got s? var det ett bevis p? att hon verkligen beh?vde ?gna mer tid ?t att l?ra k?nna kvinnan som mer eller mindre var hennes arbetspartner. Punktligheten hade hon lagt m?rke till, att hon var gay hade hon missat helt. Vad tusan sa det om henne som arbetspartner? DeMarco l?ste utredningsrapporterna som Duran hade skickat dem medan de n?rmade sig mordplatsen. Under tiden h?ll Kate f?rg?ves utkik efter tecken p? solens uppg?ng i horisonten. “Tv? ?ldre par", sa DeMarco. “Sorry... ett i femtio?rs?ldern. Ta det inte personligt.” “Det g?r jag inte", sa Kate. Hon var os?ker p? om detta var DeMarcos m?rkliga f?rs?k till humor. “Vid f?rsta anblick verkar offren inte ha n?got gemensamt f?rutom geografiskt l?ge. Den f?rsta mordplatsen l?g i mitten av Roanoke och den senaste inte mer ?n femtio kilometer d?rifr?n, i Whip Springs. Det verkar inte finnas n?gra indikationer p? att frun eller mannen var en f?rberedande m?ltavla. Alla morden var brutala och lite ?verdrivet utf?rda, vilket indikerar att m?rdaren nj?t av det. “Och det brukar antyda att det ?r n?gon som k?nner att den har blivit felaktigt behandlad av sina offer p? n?got s?tt", p?pekade Kate. “Antingen det, eller n?got vridet psykologiskt behov av blod och d?d.” “De senaste offren, makarna Nash, hade varit gifta i tjugofyra ?r. De har tv? barn, ett som bor i San Diego och ett som g?r p? universitetet i Virginia. Det var hon som hittade kropparna n?r hon var hemma p? bes?k ig?r.” “Och det andra paret?” fr?gade Kate. “Hade de n?gra barn?” “Inte enligt rapporten.” Kate funderade ?ver alla detaljer och av n?gon outgrundlig anledning b?rjade hon t?nka p? den lilla flickan hon hade sett p? gatan tidigare under dagen. Eller snarare flashbacken som synen av den lilla flickan hade utl?st i hennes tankar. N?r de anl?nde till makarna Nash hus hade horisonten ?ntligen b?rjat lysas upp av den stigande men ?nnu fr?nvarande solen. Ljuset sken igenom raden av tr?d som omgav den st?rre delen av makarnas tomt. I ljuset kunde de se en ensam bil st? parkerad framf?r huset. En man stod lutad mot motorhuven och r?kte en cigarett och h?ll i en kopp kaffe. “?r det ni som ?r Wise och DeMarco?” fr?gade mannen. “Ja, det ?r vi", sa Kate och tog ett steg fram?t med sitt ID-kort. “Vem ?r du?” “Palmetto. Hos Virginias delstatspolis. Kriminaltekniska. Jag fick ett samtal f?r n?gra timmar sen om att ni tv? skulle ta p? er utredningen. Jag t?nkte att det var lika bra att jag var h?r och l?mnade ?ver all info jag har. Vilket inte ?r mycket alls, f?rresten. Palmetto tog ett sista bloss p? sin cigarrett, kastade den p? marken och fimpade den med foten. “Liken har sj?lvklart flyttats och vi hittade v?ldigt lite bevis ?verhuvudtaget, men kom in ?nd?. Det ?r… tankev?ckande. Palmetto talade med ett k?nslokallt tonfall som skvallrade om en man som antagligen hade arbetat med detta v?ldigt l?nge. Han f?ljde dem l?ngs trottoaren utanf?r makarnas hus och uppf?r verandan. N?r d?rren ?ppnades och Kate steg in i huset kunde hon k?nna lukten – det luktade som en mordplats d?r en massa blod hade spillts. Lukten hade n?got kemiskt ?ver sig, inte bara den kopparaktiga lukten av blod, utan ocks? av r?relse och av tekniker med latexhandskar som nyligen hade unders?kt brottsplatsen. Palmetto t?nde varenda lampa som fanns medan de gick genom huset. Genom entr?n, nedf?r hallen och in i vardagsrummet. I det starka skenet fr?n taklamporna s?g Kate den f?rsta fl?cken av blod p? parkettgolvet. Och sen en till, och en till. Palmetto ledde dem till soffan och pekade p? blodfl?ckarna p? ett man?r som p?minde om en man som helt enkelt bara bekr?ftar att vatten ?r v?tt. “D?r befann sig kropparna, en p? soffan och en p? golvet. Det verkade som om mamman d?dades f?rst, antagligen av ett hugg mot halsen men det fanns ?ven ett hugg n?ra hj?rtat, dock med ing?ngspunkt p? ryggen. Den nuvarande teorin ?r att pappan k?mpade emot. Det fanns bl?m?rken p? hans armar, det hade runnit blod ur hans mun och soffbordet hade st?tts till.” “N?gra tankar om hur l?ng tid det dr?jde mellan morden och tidpunkten d? dottern hittade dem?” fr?gade Kate. “Inte mer ?n en dag", svarade Palmetto. “Antagligen mellan tolv och sexton timmar. Jag tror obducenten kommer att kunna s?kerst?lla det lite mer precist senare idag.” “N?got annat viktigt?” fr?gade DeMarco. “Ja, faktiskt. Bevismaterial. Det enda vi har.” Han str?ckte sig efter fickan p? sin tunna jacka och plockade fram en liten bevisp?se i plast. “Jag beh?ll det h?r. Jag fick till?telse s? bli inte chockade. Det ?r det enda bevismaterial vi har hittat, men det ?r ganska kusligt.” Han gav den genomskinliga p?sen till Kate. Hon tog emot den och unders?kte inneh?llet. S?vitt hon kunde se s? var det en enkel bit tyg som m?tte ungef?r femton g?nger ?tta centimeter. Biten var tjock, bl? till f?rgen och hade en fluffig textur. Hela den h?gra sidan var fl?ckad av blod. “Var hittades denna?” fr?gade Kate. “Nedtryckt i mammans mun. Den hade tryckts ner d?r djupt. N?stan nere i halsen.” Kate h?ll upp biten mot ljuset. “N?gon aning om varifr?n den kommer?” fr?gade hon. “Ingen aning. Ser ut som en vanlig tygbit.” Men Kate var inte s? s?ker. I sj?lva verket b?rjade hennes mormorsintuition blinka. Det h?r var inte alls n?gon vanlig bit tyg. Nej, det var mjukt, det var ljusbl?tt och s?g ut att vara v?ldigt fluffigt. Det h?r ?r en bit fr?n en filt. Kanske ett barns snuttefilt. “Har du n?gra fler ?verraskningsbevis ?t oss", fr?gade DeMarco. “Nej, det var allt jag hade att erbjuda", sa Palmetto och var redan p? v?g mot d?rren. “Om ni damer beh?ver n?gon mer hj?lp fr?n och med nu kan ni kontakta oss vid statspolisen.” Kate och DeMarco tittade p? varandra med irriterade ansiktsuttryck bakom ryggen p? honom. Utan att s?ga n?gonting visste de b?da tv? att det var orden “ni damer” som hade gjort dem b?da f?rbannade. “Okej, det gick fort", sa DeMarco medan Palmetto gav dem en loj vinkning fr?n entr?d?rren. “Lika bra", sa Kate. “P? det h?r viset kan vi b?rja unders?ka fallet med v?ra egna ?gon, utan p?verkan av vad andra har hittat.” “Tycker du att vi borde prata med dottern h?rn?st?” “Antagligen. Och sen borde vi unders?ka den f?rsta brottsplatsen och se om vi kan hitta n?got d?r. F?rhoppningsvis kan vi hitta n?gon som ?r lite mer social ?n v?r kompis Palmetto.” De sl?ckte ljusen och l?mnade huset. N?r de kom ut kikade solen f?rsiktigt ?ver kanten p? horisonten. Kate lade f?rsiktigt biten som hon gissade var fr?n ett barns filt i sin ficka. Hon kunde inte sluta t?nka p? sitt eget barnbarn som sov med en liknande filt. Solens v?rme hj?lpte ingenting mot de kalla k?rarna som gick nedf?r hennes ryggrad. KAPITEL FYRA Frukosten fick best? av n?gra take-away-frallor i Roanoke. I bilen utanf?r kaf?t ringde DeMarco flera samtal f?r att f?rs?ka f? tag p? Olivia Nash, dottern till de nyligen m?rdade makarna. Hon bodde tydligen f?r tillf?llet med sin moster i Roanoke och var enligt hennes moster helt f?rst?rd. Efter att ha f?tt mosterns adress och samtycke satte de kurs mot hennes hus strax efter klockan sju. Mostern hade inte tyckt att det var ett problem att det var s? tidigt p? morgonen f?r Olivia hade tydligen ?nd? v?grat att sova ?nda sedan hon hade hittat sina f?r?ldrar d?da. N?r Kate och DeMarco anl?nde till huset satt mostern p? verandan p? framsidan. Cami Nash st?llde sig upp n?r Kate gick ur bilen men stod kvar d?r hon var och kom inte f?r att m?ta dem. Hon hade en kopp kaffe i ena handen, och Kate t?nkte att av hennes tr?tta ansiktsuttryck att d?ma var det inte morgonens f?rsta. “Cami Nash?” fr?gade Kate. “Ja, det ?r jag", svarade hon. “F?rst och fr?mst vill jag beklaga sorgen", sa Kate. “Var du n?ra din bror?” “Ganska n?ra, ja. Men just nu m?ste jag bara t?nka p? n?got annat. Jag kan inte… s?rja just nu. Olivia beh?ver st?d. Hon ?r inte samma person som jag pratade med p? telefon f?rra veckan. Hon ?r trasig inombords. Jag kan inte ens f?rest?lla mig… hur det m?ste ha varit att hitta dem s?d?r och…” Hon sv?vade iv?g och smuttade p? sitt kaffe v?ldigt fort i ett f?rs?k att distrahera sig sj?lv fr?n floden av t?rar som verkade vara p? v?g. “?r hon tillr?ckligt okej f?r att prata med oss?” fr?gade DeMarco. “Ett litet tag, kanske. Jag ber?ttade f?r henne att ni var p? v?g och hon verkade f?rst? vad jag menade. Det var d?rf?r jag ville tr?ffa er h?r ute f?rst innan ni g?r in. Jag k?nner att jag m?ste ber?tta f?r er att hon ?r en normal och sk?tsam tjej. Jag vill inte att ni ska tro att hon har n?gra psykiska problem n?r ni ser henne p? det h?r s?ttet.” “Tack f?r f?rvarningen", sa Kate. Hon hade sett folk totalt krossade av sorg f?rut och det var aldrig en trevlig syn. Hon undrade hur mycket erfarenhet DeMarco hade av det. Cami visade dem in i huset. Det var tyst som i graven inomhus. Det enda h?rbara ljudet var det tysta surrandet fr?n AC:n. Kate m?rkte att Cami gick l?ngsamt och var noggrann med att inte g?ra f?r mycket v?sen. Kate gjorde detsamma och undrade om Cami hoppades att tystnaden skulle hj?lpa Olivia att ?ntligen f? sova eller om hon bara f?rs?kte att inte skr?mma den redan sk?ra tjejen p? n?got s?tt. De kom in i vardagsrummet d?r en ung kvinna satt halvliggandes p? soffan. Hennes ansikte var r?tt och hennes ?gon n?got svullna, som om hon precis hade gr?tit. Hon s?g ut som om hon inte hade sovit p? ungef?r en vecka och inte bara ett dygn. Hon satte sig upp n?got n?r hon s?g Kate och DeMarco. “Hej, miss Nash", sa Kate. “Tack f?r att du tar dig tid att tr?ffa oss. Vi beklagar verkligen sorgen.” “Sn?lla, kalla mig Olivia.” Hennes r?st var tr?tt och hes, n?stan lika sliten som hennes ?gon var. “Vi ska vara s? snabba som m?jligt", sa Kate. “Jag har f?rst?tt att du h?lsade p? fr?n college. Vet du om dina f?r?ldrar hade v?ntat n?gra andra bes?k den dagen?” “Om de gjorde det s? vet jag ingenting om det.” “Du f?r urs?kta min fr?ga, men vet du om dina f?r?ldrar hade n?gon fejd med n?gon?” Folk som de kanske ans?g vara fiender?” Olivia skakade kraftigt p? huvudet. “Pappa var gift en g?ng innan, innan han tr?ffade mamma, men han hade till och med en bra relation med sin exfru. Olivia b?rjade gr?ta ljudl?st. T?rar b?rjade droppa fr?n hennes ?gon men hon gjorde inga f?rs?k att torka bort dem. “Jag vill visa dig n?got", sa Kate. “Jag vet inte om detta s?ger dig n?got eller inte. Om det g?r det s? finns det en risk att det blir k?nslom?ssigt jobbigt. Skulle du ha lust att ta en titt och ber?tta om det h?r ?r n?got som ser bekant ut f?r dig?” Olivia s?g orolig ut, kanske till och med lite skr?md. Kate f?rstod henne och ville n?stan inte visa tygbiten som Palmetto hade gett dem, biten som Kate var s?ker p? tillh?rde en filt eller ett t?cke. Lite motvilligt tog hon tyget ur fickan. Hon f?rstod med en g?ng att Olivia inte k?nde igen den. Det spred sig en omedelbar l?ttnad ?ver ansiktet p? den unga tjejen n?r hon tittade p? bevisp?sen och vad den inneh?ll. Olivia skakade p? huvudet men h?ll blicken p? den genomskinliga p?sen. “Nej, jag k?nner inte igen den. Hur s??” “Vi kan inte avsl?ja det i nul?get", sa Kate. I sj?lva verket fanns det inte inget otill?tet med att avsl?ja det f?r familjemedlemmar, men Kate s?g inte meningen med att traumatisera Olivia ytterligare. “Har ni n?gon aning om vem som gjorde det h?r?” undrade Olivia. Hon s?g vilsen ut, som om hon inte visste var hon var, eller kanske till och med vem hon var. Kate kunde inte minnas sist g?ng hon hade sett n?gon s? avskild fr?n allting runt omkring henne. “Inte i nul?get", sa Kate. “Men vi kommer h?lla dig underr?ttad. Och sn?lla", sa hon och tittade p? Olivia och sen p? Cami, “kontakta oss om ni kommer ih?g n?got som skulle kunna vara till hj?lp. Vad som helst.” Vid den kommentaren drog DeMarco fram ett visitkort ur innerfickan p? sin jacka och gav det till Cami. Kanske var det p? grund av tiden hon hade varit pensionerad, eller p? grund av att hon hade varit tvungen att ?verge sitt barnbarn kv?llen innan, men Kate k?nde sig f?rskr?cklig n?r hon l?mnade rummet och l?mnade Olivia Nash ?t sin intensiva sorg. Hon och DeMarco gick tillbaka ut p? verandan och kunde h?ra den unga tjejen kvida av ?ngest. Kate och DeMarco tittade p? varandra p? ett s?tt som signalerade olust n?r de gick mot bilen. Kate kunde n?stan k?nna den d?r tygbiten i fickan, och pl?tsligt k?ndes dess n?rvaro onekligen tung. KAPITEL FEM Medan de b?da kollegorna l?mnade den lilla staden Whip Springs och k?rde mot Roanoke anv?nde DeMarco sin iPad f?r att ta fram filerna om den f?rsta mordplatsen. Den var n?stan en exakt kopia av morden av makarna Nash. ?ven d?r hade ett gift par m?rdats i sitt hem p? ett ovanligt makabert vis. Inga misst?nkta hade dykt upp i de prelimin?ra s?kningarna och det hade inte funnits n?gra vittnen. “St?r det n?got om n?got har l?mnats i halsen eller i munnen p? n?got av offren?” fr?gade Kate. DeMarco skummade rapporterna och skakade p? huvudet. “Inte vad jag kan se. Jag tror att det kanske ?r… Nej, v?nta. H?r st?r det. I obducentens rapport. Tygbiten hittades inte f?rr?n ig?r, en och en halv dag efter att kropparna hittades. Men ja… Det st?r i rapporten att det fanns en liten bit tyg som satt fast i mammans hals.” “Finns det n?gon beskrivning?” “Nej. Jag ringer obducenten och ser om jag kan f? en bild av den.” DeMarco spillde ingen tid och ringde med en g?ng. Medan hon ringde f?rs?kte Kate komma p? vad som skulle kunna l?nka samman tv? till synes slumpm?ssiga par med tanke p? vad som hade hittats i kvinnornas halsar. ?ven om Kate ?nnu inte hade sett tygbiten som plockats ur halsen p? den f?rsta kvinnliga offret s? var hon ?vertygad om att den skulle matcha biten som plockats ur halsen p? fru Nash. DeMarcos samtal varade i tre minuter. Bara n?gra sekunder efter att hon hade lagt p? fick hon ett sms. Hon tittade p? sin mobil och sa: “Vi har en matchning.” De n?rmade sig ett trafikljus p? v?g mot Roanoke. Kate tittade p? sk?rmen p? DeMarcos telefon som hon visade f?r henne. Precis som Kate hade v?ntat sig var tyget mjukt och bl?tt till f?rgen, en exakt kopia av biten de hade hittat i halsen p? Olivias mamma. “Vi har v?l ganska grundliga bakgrundsfakta p? b?da paren, eller hur?” fr?gade Kate. “Ganska bra, skulle jag s?ga", sa hon. “Det kanske fattas n?gra f? grejer med tanke p? bakgrundsuppgifterna och utredningsrapporterna vi har, men jag tror vi har en hel del att g? p?.” Hon gjorde en paus eftersom GPS-appen p? hennes iPad plingade till. “Sv?ng till v?nster h?r vid trafikljuset", sa DeMarco. “Huset ligger en kilometer nedf?r n?sta gata d?r.” “Kates tankeprocess snabbade upp allteftersom de n?rmade sig den f?rsta brottsplatsen. Tv? gifta par, brutalt slaktade. ?verblivna bitar eller resten fr?n en gammal filt hittas i halsen p? fruarna… Det fanns m?nga olika v?gar att v?lja baserat p? bevismaterialet de hade f?tt, men innan Kate kunde fokusera p? vilken h?rde hon DeMarcos r?st. “D?r ?r det.” Hon pekade p? en litet tegelhus p? h?ger sida. Kate sv?ngde upp bredvid trottoarkanten. Huset var bel?get p? en smal sidogata som kopplade samman tv? st?rre v?gar. Ytterligare n?gra f? sm?hus stod utplacerade l?ngs den lugna gatan. Gatan k?ndes n?stan antik. Trottoarerna var blekta och spruckna och husen var ?ven de i ett liknande skick. Det stod LANGLEY i blekta, vita bokst?ver p? brevl?dan. Kate s?g ?ven ett prydnads-L i ?ldrat tr? som h?ngde p? ytterd?rren. L:et stod i kontrast till den skarpt gula avsp?rrningstejpen som h?ngde fr?n trappr?ckena till verandan. DeMarco halvt l?ste och halvt reciterade bakgrundsinformationen de hade p? familjen Langley. “Scott och Bethany Langley. Scott femtionio ?r gammal, Bethany sextioett. Scott hittades d?d i k?ket och Bethany i tv?ttrummet. De hittades av en femton?rig pojke som fick gitarrlektioner av Scott. Det ber?knas att de m?rdades bara n?gra timmar innan deras lik hittades. N?r de klev in i makarna Langleys hus stod Kate kvar i d?rr?ppningen en sekund och unders?kte husets layout. Det var ett mindre hus, men v?lsk?tt. Precis innanf?r d?rren fanns en liten hall som sedan ledde till ett vardagsrum. En liten barb?nk separerade k?ket fr?n vardagsrummet. Till h?ger l?g en korridor som ledde till resten av huset. Bara genom att titta p? layouten av huset f?rstod Kate att maken antagligen hade blivit m?rdad f?rst, men fr?n ytterd?rren s?g man mer eller mindre rakt in i k?ket. Scott Langley hade beh?vt vara v?ldigt upptagen f?r att inte m?rka att n?gon bara gick in genom framd?rren. Kanske kom m?rdaren in n?gon annanstans, t?nkte Kate. De gick in i k?ket d?r blodfl?ckarna fortfarande lyste tydligt p? det laminatgolvet. En stekpanna och en flaska matlagningsspray stod bredvid spisen. Han skulle precis laga n?gonting att ?ta, t?nkte Kate. S? kanske blev de m?rdade precis runt middagsdags. DeMarco gick nedf?r korridoren och Kate f?ljde efter. Det fanns ett litet rum precis till v?nster som visade sig vara ett belamrat tv?ttrum. Blodst?nket h?r inne var mycket v?rre. Det var blodfl?ckar p? tv?ttmaskinen, torktumlaren, v?ggarna, golvet och p? en h?g med prydligt vikta rena kl?der som l?g i en tv?ttkorg. Nu n?r kropparna hade flyttats verkade det inte som om makarna Langleys hus kunde erbjuda dem speciellt mycket men Kate ville kolla en sista sak. Hon gick tillbaka ut till vardagsrummet och tittade p? fotografierna som satt p? v?ggen och stod ovanp? stereohyllan. Hon s?g fotografier av familjen Langley som log och var glada. P? ett fotografi s?g hon ett ?ldre par som poserade p? en strandpromenad tillsammans med makarna Langley. “Vad har vi p? makarnas familjeliv?” fr?gade Kate. DeMarco scrollade igenom informationen p? iPaden som hon fortfarande h?ll i ena handen och b?rjade l?sa upp detaljerna de hade. F?r varje sak DeMarco l?ste upp k?nde Kate att hennes f?raning n?gra minuter tidigare antagligen st?mde. “De var gifta i tjugofem ?r. Bethany Langley hade en syster som dog i en bilolycka f?r tolv ?r sedan och ingen av deras f?r?ldrar lever l?ngre. Scott Langleys pappa dog nyligen, f?r bara sex m?nader sen, i en aggressiv form av prostatacancer. “St?r det n?got om barn?” “Nix. Inga barn.” DeMarco pausade h?r och verkade f?rst? vad Kate spekulerade. “Du t?nker p? tygbiten, eller hur? Att det ser ut som ett barns filt.” “Ja, det var vad jag t?nkte, men om paret Langley inte hade n?gra barn s? tror jag inte att det finns n?gon uppenbar koppling.” “Jag tror inte jag n?gonsin har sett en uppenbar koppling till n?got", sa DeMarco med ett litet skratt. “Det ?r sant", sa Kate, men hon k?nde ?nd? att det m?ste finnas en h?r. ?ven om paren verkade vara slumpm?ssiga offer fanns det n?gra saker de faktiskt hade gemensamt. B?da paren var i femtio?rs?ldern eller tidiga sextio?rs?ldern. B?da var gifta. B?da fruarna har f?tt vad som verkar vara en bit av en filt nedk?rd i halsen. S?, jo. Det fanns likheter, men de hade inte lett till n?gra ordentliga kopplingar. Inte ?n i alla fall. DeMarco, tror du att du kan ringa n?gra samtal och se till att vi f?r lite kontorsutrymme hos den lokala polisen? “Redan fixat", sa hon. “Jag ?r r?tt s?ker p? att Duran tog hand om allt s?dant innan vi ens anl?nde.” Han tror att han k?nner mig s? v?l, t?nkte Kate lite irriterad. Men ? andra sidan s? verkade det som om han faktiskt k?nde henne ganska j?kla v?l. Kate tittade sig runt i huset igen, p? fotografierna, p? blodfl?ckarna. Hon skulle beh?va gr?va djupare i bakgrundsdetaljerna p? b?da paren om hon skulle komma n?gonstans med det h?r. Hon skulle ocks? beh?va n?gon slags kriminalteknisk analys av tygbitarna. Att d?ma av likheterna mellan de tv? brottsplatserna antog hon att lite hederligt detektivarbete dock skulle leda till fler ledtr?dar ?n n?got annat skulle g?ra. De ?terv?nde till bilen och Kate p?mindes ?terigen om att de hade b?rjat den h?r dagen l?jligt tidigt. Hon k?nde sig lite piggare n?r hon s?g att klockan bara var strax efter tio p? morgonen. De hade fortfarande den st?rre delen av dagen framf?r sig. Om hon hade tur och fallet gick som hon hoppades skulle hon kanske kunna vara tillbaka i Richmond till helgen f?r att kunna tr?ffa Michelle igen, om nu Melissa till?t det. Titta, sa en vis del av henne n?r hon satte sig bakom ratten p? bilen. Till och med n?r du ?r omgiven av blodiga mord t?nker du p? ditt barnbarn och din familj. S?ger inte det dig n?got? Hon antog att det gjorde det. Men till och med n?r hon nu hade p?b?rjat den sista fj?rdedelen av sitt liv hade hon fortfarande v?ldigt sv?rt att erk?nna att det fanns mer i livet ?n sitt arbete. Det var ?nnu sv?rare n?r hon nu var en m?rdare p? sp?ren och visste att han n?r som helst skulle kunna sl? till igen. KAPITEL SEX Det hade ordnats ett litet konferensrum ?t Kate och DeMarco i den bakre delen av Roanokepolisens station. En liten, fetlagd kvinna i receptionen hade lett dem genom byggnaden till konferensrummet. S? fort de hade satt sig ned och b?rjat fixa till en arbetsyta knackade det p? d?rren. “Kom in", sa Kate. D?rren ?ppnades och de s?g de ett bekant ansikte. Det var Palmetto fr?n delstatspolisen, den lite surmulna mannen som hade m?tt dem framf?r makarna Nash hus tidigare under dagen. “Jag s?g att ni var p? v?g hit n?r jag satt och skrev under mitt pappersarbete", sa Palmetto. “Jag ?r p? v?g ut, ska k?ra tillbaka till Chesterfield om ett par timmar. Jag t?nkte att jag skulle kolla om det var n?got mer ni beh?ver hj?lp med.” “Inget superviktigt", sa Kate. “Var du medveten om att en bit av samma tygstycke ocks? hittades i halsen p? Bethany Langley?” “Inte f?rr?n ungef?r en halvtimme sedan. En av er ringde tydligen labbet f?r att f? en bild skickad.” “Ja", sa DeMarco. “Och det verkar som om den matchar biten som du gav oss.” Kate lade bevisp?sen som Palmetto hade givit henne p? bordet. “Just nu ?r detta det enda bevismaterial vi har som kopplar samman morden p? n?got konkret s?tt.” “Och kriminalteknikerna hittade mer eller mindre ingenting p? den", sa Palmetto. “F?rutom fru Nash DNA.” “Den kriminaltekniska rapporten p? tygbiten fr?n Langley gav inget att g? p? heller", sa DeMarco. “Det kanske fortfarande ?r v?rt ett bes?k hos det kriminaltekniska labbet", sa Kate. “Lycka till med det", sa Palmetto. “N?r jag pratade med dem om biten fr?n fru Nash hade de inte en susning.” “Var du med under utredning av mordplatsen i Langley-huset?” fr?gade Kate. “Nej, jag kom precis efter?t. Jag s?g liken och tittade igenom st?llet men det fanns ingenting. Men n?r ni pratar med kriminalteknikerna, fr?ga dem om det oidentifierade h?rstr?et de hittade bland den rena tv?tten. Det verkar inte tillh?ra fru Langley s? de ska k?ra lite tester p? det. “Innan du g?r", sa Kate. “Har du n?gra teorier du vill dela med dig av?” “Jag har inga teorier", sa Palmetto torrt. “Efter allt gr?vande jag har gjort kan jag s?ga att det inte verkar finnas n?gon som helst koppling mellan makarna Nash och Langley. Tyget i halsarna dock… N?got s? personligt och tydligt kopplat till m?rdaren m?ste ju koppla samman dem p? n?got s?tt, eller hur?” “Det ?r vad jag gissar ocks?", sa Kate. Palmetto daskade till d?rren p? ett sk?mtsamt s?tt och Kate s?g honom le f?r f?rsta g?ngen. “Jag ?r ?vertygad om att du kommer lista ut det hela. Jag har h?rt mycket om dig, vet du. Det har m?nga av oss h?r vid delstatspolisen.” “S?kert", sa hon med ett flin. “Mestadels bra saker. Och du avslutade din pension f?r att s?tta stopp f?r n?gon f?r n?gra m?nader sedan, eller hur? “Det skulle man kunna s?ga.” “Palmetto s?g att Kate inte bara t?nkte sitta d?r och l?ta sig hyllas och ryckte p? axlarna. “Sl? oss statskillar en signal om ni beh?ver hj?lp med n?got p? detta, agent Wise.” “Det ska jag g?ra", sa Kate medan Palmetto gav sig av. “N?r Palmetto hade st?ngt d?rren bakom sig skakade DeMarco sk?mtsamt p? huvudet. “Blir du aldrig tr?tt p? att h?ra folk sjunga din lov?” “Det blir jag faktiskt", sa Kate, men inte p? ett otrevligt s?tt. ?ven om det var upplyftande att bli p?mind om vad hon ?stadkommit i sin karri?r s? visste hon innerst inne att hon alltid bara hade gjort sitt jobb. Kanske hade hon gjort sitt jobb med lite mer ?vertygelse ?n vad andra hade gjort, men det var precis vad det hade varit, ett v?l utf?rt jobb. Ett jobb hon inte kunde l?mna bakom sig. Inom ett par minuter, och med lite hj?lp fr?n polisstationens systemadministrat?r, hade Kate och DeMarco f?tt tillg?ng till stationens databas. De arbetade tillsammans med att unders?ka makarna Nash och Langleys f?rflutna. Ingen av familjerna ?terfanns i brottsregistret ?verhuvudtaget. Faktum var att b?da familjernas bakgrunder gjorde det sv?rt att f?rest?lla sig att n?gon n?gonsin hade hyst n?got agg mot dem. Makarna Langley hade st?llt upp som fosterf?r?ldrar under n?gra ?r av sina liv och hade d?rf?r ocks? genomg?tt grundliga bakgrundskontroller flera g?nger under den tiden. Makarna Nash hade varit v?ldigt delaktiga i sin lokala f?rsamling och hade till och med varit p? flera missionsresor de senaste ?ren, fr?mst till Nepal och Honduras. Kate gav upp efter ett tag och b?rjade vanka fram och tillbaka i rummet. Hon anv?nde konferensrummets whiteboardtavla f?r att skriva ner lite anteckningar. Hon hoppades att synen av allt nedskrivet p? ett st?lle skulle f? henne att fokusera l?ttare, men inget h?nde. Inga kopplingar, inga ledtr?dar och ingen tydlig v?g att g?. “Inte du heller?” sa DeMarco. “Inget?” “Inte ?n s? l?nge. Jag tror att vi m?ste k?ra p? det vi har snarare ?n att f?rs?ka komma p? n?got nytt. Jag tror vi m?ste omv?rdera tygbitarna. ?ven om labbrapporten inte hittade n?got s? kanske sj?lva materialet kan leda oss n?gonstans.” “Jag h?nger inte med", sa DeMarco. “Det ?r lugnt", sa Kate. “Jag ?r inte s?ker p? att jag h?nger med heller, men jag hoppas att vi fattar n?r vi v?l ser det.” *** Kate k?nde de f?rsta riktiga v?gorna av tr?tthet sk?lja ?ver henne medan hon och DeMarco k?rde fr?n polisstationen mot det kriminaltekniska laboratoriet. Det var en p?minnelse om att hon inte hade sovit p? ungef?r tjugosju timmar och att hennes arbetsdag hade startat sinnessjukt tidigt. F?r tjugo ?r sen hade hon inte haft n?gra problem med det, men nu n?r femtiosex bara var n?gra veckor bort var saker och ting helt annorlunda. F?rden till labbet tog bara fem minuter och l?g n?ra b?de polisstationen, domstolshuset och h?ktet. De visade sina ID-brickor och blev eskorterade f?rbi receptionen p? det kriminaltekniska labbet och in till sj?lva hj?rtat av laboratoriedelen. De blev ombedda att v?nta i ett litet v?ntrum ett tag medan labbet efters?kte teknikern som hade varit ansvarig f?r svabbandet av tygbitarna. “Tror du att det finns n?gon chans att tyget ?r n?got sorts signum f?r m?rdaren", fr?gade DeMarco. “Det kan vara s?. Det kanske inte kan f?rklara motivet f?r brotten. Det kanske bara har en betydelse f?r m?rdaren. Hur som helst verkar det som att tyget ?r v?r enda koppling till honom, och jag ?r r?tt s?ker p? att det ?r fr?n en filt av n?got slag.” Det fick Kate att t?nka p? ett brutalt fall vars utredning hon hade varit delaktig i under b?rjan av nittiotalet. En man hade m?rdat fem m?nniskor som alla hade varit ex-flickv?nner till honom. Innan han hade m?rdat dem genom att strypa dem hade han tvingat var och en att sv?lja en kondom. Det hade visat sig att han inte hade haft n?gon specifik anledning till varf?r han hade tvingat dem till det, f?rutom att han alltid hade hatat att b?ra kondom under sex. Kate kunde inte l?ta bli att fundera p? om de h?r tygbitarna skulle visa sig vara lika meningsl?sa i det h?r fallet. Det blev en kort v?ntan. En l?ng, ?ldre man kom skyndsamt ut genom en d?rr och gick rakt emot dem. “?r ni fr?n FBI?” fr?gade han. “Det ?r vi", svarade Kate och visade sin ID-bricka. DeMarco gjorde detsamma och mannen studerade var och en noggrant. “Trevligt att tr?ffa er", sa mannen. “Jag heter Will Reed och det var jag som gjorde testerna p? tygbitarna fr?n morden. Jag antar att det ?r d?rf?r ni ?r h?r? Agent DeMarco, det var v?l dig jag skickade bilden till tidigare idag?” “Det st?mmer", sa DeMarco. “Vi hade hoppats p? att du skulle kunna ber?tta n?got mer om det h?r bitarna f?r oss.” “Jag hj?lper er mer ?n g?rna men om det g?ller de d?r tv? tygbitarna ?r jag r?dd att jag inte kan erbjuda er s? mycket. Det ser ut som om att m?rdaren inte bara anstr?ngde sig v?ldigt mycket f?r att trycka in tyget i munnarna p? offren, han var ocks? v?ldigt f?rsiktig med att inte l?mna n?gra sp?r efter sig.” “Ja, vi f?rst?r det", sa Kate. “Men eftersom vi inte har n?gra konkreta fysiska resultat att g? p? s? undrar jag om det finns n?got du kan ber?tta om sj?lva materialet.” “Ja", sa Reed. “Det kan jag faktiskt g?ra.” “Jag ?r av ?sikten att bitarna kom fr?n samma k?llmaterial", sa Kate. “Troligtvis en filt.” “Jag tror att det ?r h?gst troligt", sa Reed. “Jag var inte helt s?ker innan jag fick se den andra biten. De passar ihop ganska v?l – f?rg, textur och s? vidare.” “Kan man p? n?got s?tt sl? fast hur gammal filten ?r?” fr?gade Kate. “Jag ?r ledsen, men jag tror inte det. Jag kan ber?tta vad filten ?r gjord av dock och det fick mig att reagera. S?vitt jag vet s? ?r det en m?rklig kombination av material med tanke p? hur en vanlig filt brukar se ut. Till st?rsta delen best?r filten av ylle och det ?r ju s?klart inte ovanligt alls, men det andra materialet den best?r av ?r bambutyg.” “?r det s? ovanligt j?mf?rt med andra material?” fr?gade Kate. “Jag ?r inte helt s?ker", sa han. “Men vi ser m?ngder av kl?der och tyg h?r och jag kan r?kna g?ngerna p? ena handen som vi har f?tt in n?got som b?r s? tydliga sp?r av bambufibrer. Det ?r inget extremt ovanligt material men det ?r inte lika vanligt som exempelvis vanlig bomull.” “Med andra ord", sa DeMarco, “borde det inte vara s? sv?rt att hitta vilka f?retag som anv?nder det som huvudmaterial?” “Det vet jag faktiskt inte", sa Reed. “Men jag kan ber?tta att bambutyg ?r vanligt i m?nga av de fluffigare filtarna som finns. Det andas v?ldigt bra vad jag har sett. Ni borde antagligen leta efter n?got som ?r lite dyrare. Det finns faktiskt ett lager precis utanf?r stan som tillverkar precis den sorten som jag menar. Dyra filtar, t?cken, lakan. Den sortens saker. “Vet du vad det heter?” fr?gade DeMarco. “Biltmores tyg. De ?r ett litet f?retag som n?stan gick i konkurs n?r folk b?rjade k?pa allt p? n?tet.” “Finns det n?got mer som du kan ber?tta f?r oss?” fr?gade Kate. “Ja, men det ?r ganska hemskt. Jag tror att tygbiten trycktes s? l?ngt ner i fru Nash hals att hon n?stan kr?ktes, till och med n?r hon var s? n?ra d?den. Det fanns magsyra p? tyget.” Kate t?nkte p? hur mycket kraft och styrka det skulle kr?vas f?r n?gon att lyckas med n?got s?nt, och hur mycket av n?gons hand som skulle beh?va tvingas in i offrets mun. “Tack f?r hj?lpen, Mr. Reed", sa Kate. “Ingen orsak. L?t oss bara hoppas att jag inte beh?ver se en tredje bit av den d?r filten.” KAPITEL SJU Kusligt nog var v?gen till Biltmores tyg samma v?g som Kate och DeMarco hade tagit till Whip Springs klockan fyra samma morgon. Fabriken och lagerlokalen l?g en bit in p? en tv?filig v?g som ringlade sig ned fr?n den stora motorv?gen. Lokalerna och deras tillh?rande d?ende gr?smatta l?g avsides och i exakt samma skogsomr?de som skymde synen av familjen Nash hus fr?n huvudv?gen. Av parkeringen utanf?r att d?ma gick det inte s? d?ligt f?r Biltmores tyg som Will Reed hade antytt. Enbart baserat p? den h?r tiden p? dagen s?g det ut som om att de anst?llde ?tminstone femtio m?nniskor. Kate antog att det ocks? f?rekom skiftarbete p? en s?dan h?r fabrik och att ytterligare ett femtiotal anst?llda skulle trilla in vid kv?llsskiftet b?rjan. Det tog sig in i en gr?daskig reception. En kvinna satt bakom en disk och tittade p? dem med ett f?rv?nat uttryck. Det var tydligt att de inte fick s? m?nga bes?kare. “Kan jag hj?lpa er med n?got?” fr?gade kvinnan. DeMarco f?rklarade vilka de var och efter att de hade visat sina ID-brickor tryckte kvinnan p? en knapp och sl?ppte in dem genom en d?rr vid den bortre ?nden av receptionen. Samma kvinna m?tte sedan upp dem bakom d?rren och ledde dem nedf?r en liten korridor. Vid slutet av korridoren ?ppnade hon tv? stora d?rrar som ledde ut till fabriksgolvet p? Biltmores tyg. Flera olika upps?ttningar av maskiner och v?vstolar som Kate aldrig hade sett f?rut surrade av aktivitet. Vid den bortre ?nden av det stora fabriksgolvet bar en kompakt gaffeltruck en lastpall med staplat tyg vidare in i lagerlokalen n?gonstans. Efter att f?rsiktigt ha lett dem runt kanten av golvet stannade kvinnan framf?r en annan d?rr och visade dem in. Innanf?r fanns en smal korridor och fem rum p? sidorna. Kvinnan ledde dem till det f?rsta rummet och knackade p?. “Ja?” mullrade en mansr?st inifr?n rummet. “Vi har bes?k", ropade kvinnan. “Tv? damer fr?n FBI.” “Det blev en paus p? n?gra sekunder och sedan ?ppnades d?rren fr?n andra sidan. En man med m?rkt h?r och tjocka glas?gon m?tte dem i d?rren. Han tittade dem upp och ner, inte utav nervositet utan av ren nyfikenhet. “FBI?” fr?gade han. “Vad kan jag g?ra f?r er?” “?r det okej om vi st?r en sekund?” fr?gade Kate. “Visst", sa han och st?llde sig ?t sidan f?r att sl?ppa in dem p? kontoret. F?rutom stolen bakom mannens skrivbord fanns d?r bara en extra sittplats p? kontoret. Varken Kate eller DeMarco satte sig. Den m?rkh?riga mannen satte sig inte heller ner utan valde att st? bredvid dem. “Jag antar att du ?r f?rmannen h?r?” fr?gade Kate. “Jag ?r regionchefen och f?rmannen f?r dagskiftet, ja", sa han. Han str?ckte snabbt ut sin hand som om han var lite generad ?ver att han inte hade gjort det innan. “Ray Garraty.” Kate skakade den utstr?ckta handen och visade sitt ID. Ur sin ficka tog hon bevisp?sen med tygbiten fr?n mordplatsen hos familjen Nash. “Det h?r ?r en tygbit fr?n ett mord som intr?ffade nyligen", sa hon. “Och vi tror att det skulle kunna vara en pusselbit till att f?nga m?rdaren. Det kriminaltekniska labbet hittade bambufibrer i materialet och som jag f?rst?r det s? anv?nder Biltmores tyg bambutyg r?tt ofta.” “Det g?r vi", sa Garraty. Han str?ckte sig efter p?sen men tvekade innan han fr?gade: “?r det okej att jag tittar?” “Kate nickade och gav honom p?sen. Garraty tittade noga p? inneh?llet och nickade. “Utan att dra is?r den helt s? kan jag inte garantera n?got, men ja, det ser ut som att den har n?got s?dant i sig. Vet ni var materialet kommer ifr?n?” “Jag misst?nker en filt", sa Kate. “Det ser ut som det", sa Garraty. “Och jag ?r inte hundra procent s?ker, men det ser ut som att den designats och producerats h?r.” “H?r, p? Biltmores tyg?” fr?gade Kate. “Kanske.” Garraty gav tillbaka bevisp?sen till Kate och gick sedan fram till ett gammalt slitet dokumentsk?p i det bakre h?rnet av kontoret. Han ?ppnade den nedersta l?dan, r?rde runt i inneh?llet ett tag och fiskade sedan fram tv? olika b?cker. De var b?da ganska stora och n?r han b?rjade bl?ddra igenom dem s?g Kate att de var inventeringskataloger. “F?rgen och designen som man kan urskilja p? ett ungef?r ser bekanta ut", f?rklarade Garraty medan han gick igenom sidorna. “Om den tillverkades h?r s? finns den i en av de h?r katalogerna.” Det var en sp?nnande tanke, men Kate visste heller inte riktigt vad det skulle betyda. ?ven om filten faktiskt var tillverkad hos Biltmores tyg, skulle det verkligen ?ppna upp s? m?nga m?jligheter i fallet? Det fanns m?nga fler fr?gor att st?lla innan de skulle komma till en slutsats. “H?r", sa Garraty. Han v?nde katalogen emot dem och pekade p? en av flera listade filtar p? en sida ungef?r tre fj?rdedelar in i en av katalogerna. “Ser inte det ut som en matchning?” Kate och DeMarco studerade sidan. Kate tittade fram och tillbaka f?r att f?rs?kra sig om att hon inte inbillade sig likheter. Efter ett par sekunder svarade DeMarco ?t henne. “Tyget vi har ?r blekt, men det ?r samma tyg. Till och med det lilla vita, rutiga m?nstret ?r likadant.” “Det ?r blekt f?r att det ?r en ?ldre produkt", sa Garraty. Han pekade p? en rad i produktbeskrivningen. “H?r st?r det att det b?rjade tillverkas 1991 och togs ur produktion 2004", sa Kate. “Det betyder att bevismaterialet ?r mellan femton och trettio ?r gammalt.” Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=51922730&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.