F?rr?dd

F?rr?dd Morgan Rice Vampyrjournalerna #3 Det sp?nnande slutet p? F?RR?DD f?r l?saren att andl?st fl?mta efter mer, och F?RR?DD f?r h?gsta betyg f?r sitt snabba tempo och fantasifulla handling. The Dallas ExaminerI F?RR?DD (Bok #3 i Vampyrjournalerna), vaknar Caitlin Paine upp ur en djup koma och inser att hon nu blivit omv?nd. Nu ?r hon en sann fullblodsvampyr, och hon h?pnar ?ver sina nya krafter, som flygf?rm?ga och ?verm?nsklig styrka. Hon uppt?cker att hennes stora k?rlek, Caleb, fortfarande st?r vid hennes sida, i t?lmodig v?ntan p? att hon skall friskna till. Hon har allt hon n?gonsin kunnat dr?mma om. Tills allt pl?tsligt g?r fruktansv?rt fel. Caitlin f?rf?ras n?r hon uppt?cker Caleb med hans ex-fru, Sera, och ber honom att g? innan han f?r en chans att f?rklara. F?rvirrad och med brustet hj?rta vill Caitlin inget annat ?n krypa ihop och d?. Enda tr?sten ?r hennes vargunge, Rose. Caitlin finner ocks? tr?st i sina nya omgivningar. Hon har f?rts till en hemlig ? i Hudsonfloden – Pollepel – till ett elitf?rbund av ton?rsvampyrer, b?de killar och tjejer och sammanlagt tjugofyra till antalet med henne. Hon f?rst?r att det h?r ?r ett st?lle f?r utst?tta, precis som hon sj?lv, f?r en ny b?sta v?n, Polly, och inleder sin elittr?ning i strid f?r vampyrer. Hon inser att hon till sist funnit en plats som hon kan kalla sitt hem. Men ett stort vampyrkrig tornar upp sig, och hennes bror, Sam, ?r fortfarande d?r ute n?gonstans, kidnappad av Samantha. ?ven den ondskefulle Kyle, som nu har det mystiska sv?rdet, ?r p? krigsstigen, fast besluten att f?r?da New York. Trots att hon nu funnit ett nytt hem, och en ny romans med den mystiske vampyren Blake, s? vet Caitlin att hon inte kan dr?ja l?nge p? ?n innan ?det kallar henne igen. Hon ?r trots att fortfarande den enda, och alla f?rv?ntar sig att hon skall finna sin far och det vapen som kan r?dda dem alla. Sliten mellan nya v?nner och kvardr?jande k?nslor f?r Caleb m?ste hon best?mma sig f?r var hennes verkliga lojaliteter ligger, och om hon ?r beredd att riskera allt f?r att f?rs?ka finna Caleb igen och ha honom tillbaka i sitt liv… F?RR?DD ?r en utm?rkt del av serien. Morgan Rice har verkligen kommit med en vinnarserie. Tempot ?r h?gt, fyllt av action, k?rlek, sp?nning och intriger. Om du inte l?st hennes f?rsta tv? romaner, g?r det, och l?gg sedan vantarna p? F?RR?DD. F?RR?DD har bra romantik, en stark handling, massor av action och ett v?ldigt h?gt tempo. Rice har lyft hela ber?ttelsen till ett h?gre plan. Det ?r s? fullt av fantastiska ?verraskningar att man inte vill l?gga ned den innan slutet. Romance Reviews morgan rice f?rr?dd (bok #3 i the Vampire Journals) Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den #1 b?sts?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna som innefattar elva b?cker (och fler ?r p? v?g); den #1 b?sts?ljande serien THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller som innefattar tv? b?cker (och fler ?r p? v?g); och den #1 b?sts?ljande episka fantasyserien TROLLKARLENS RING, som innefattar femton b?cker (och fler ?r p? v?g). Morgan's b?cker finns tillg?ngliga i ljud- och bokformat, och ?vers?ttningar finns tillg?ngliga p? tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (med fler spr?k p? v?g). Morgan ?lskar att h?ra fr?n er, s? bes?k g?rna www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) f?r att skriva upp er f?r nyhetsbrevet, f? en gratis bok, f? gratis presenter, ladda ner appen som ?r gratis, f? de senaste exklusiva nyheterna, l?gg till p? Facebook och Twitter, och h?r av er! N?GRA ORD OM THE VAMPIRE JOURNALS ”F?RR?D ?r en j?ttebra del i den h?r serien. Morgan Rice har verkligen kommit p? en vinnare med den h?r serien. Den har ett h?gt tempo, ?r fylld av action, k?rlek, sp?nning och intriger. Om du inte redan har l?st hennes tv? f?rsta romaner, l?s dem och skaffa sedan F?RR?D. Jag l?ste b?ckerna i ordning, men varje bok ?r ocks? skriven f?r att kunna l?sas individuellt, s? ?ven om du inte har l?st de f?rsta tv?, skaffa dig F?RR?D. Jag ?r s?ker p? att du ocks? kommer skaffa de f?rsta tv? – de ?r alla v?rda att l?sa en g?ng…eller tv?!”     --VampireBookSite ”OMV?ND ?r en bok i klass med TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en som du kommer vilja forts?tta l?sa till den sista sidan! Om du gillar ?ventyr, k?rlek och vampyrer s? ?r denna bok f?r dig!”     --VampireBookSite ”Rice g?r ett bra jobb av att dra in dig i ber?ttelsen fr?n b?rjan, genom att anv?nda ett fantastisk bildspr?k som ?verg?r bara att m?la upp en omgivning…V?lskriven och extremt snabbl?st, ?r OMV?ND en bra b?rjan p? en ny vampyrserie som s?kerligen kommer bli en succ? bland l?sare som vill ha en enkel, men ?nd? underh?llande ber?ttelse.”     --Black Lagoon Reviews B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING A QUEST OF HEROES (Bok #1) A MARCH OF KINGS (Bok #2) A FATE OF DRAGONS (Bok #3) A CRY OF HONOR (Bok #4) A VOW OF GLORY (Bok #5) A CHARGE OF VALOR (Bok #6) A RITE OF SWORDS (Bok #7) A GRANT OF ARMS (Bok #8) A SKY OF SPELLS (Bok #9) A SEA OF SHIELDS (Bok #10) A REIGN OF STEEL (Bok #11) A LAND OF FIRE (Bok #12) A RULE OF QUEENS (Bok #13) AN OATH OF BROTHERS (Bok #14) A DREAM OF MORTALS (Bok #15) THE SURVIVAL TRILOGY ARENA ONE: SLAVERSUNNERS (Bok #1) ARENA TWO (Bok #2) THE VAMPIRE JOURNALS OMV?ND (Bok #1) ?LSKAD (Bok #2) F?RR?DD (Bok #3) F?RUTBEST?MD (Bok #4) L?NGTAN (Bok #5) TROLOVAD (Bok #6) LOVAD (Bok #7) FUNNEN (Bok #8) ?TERUPPST?NDEN (Bok #9) BEG?R (Bok #10) ?DESBEST?MD (Bok #11) Ladda ner b?cker av Morgan Rice nu! Lyssna p? THE VAMPIRE JOURNALS-serien i ljudbokformat! Copyright © 2012 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. F?rutom vad som till?ts enligt the U.S. Copyright Act of 1976, f?r ingen del av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verl?tas i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller f?rvaras i n?gon databas eller informationss?kningssystem, utan f?rfattarens medgivande. Denna e-bok ?r endast ?mnad f?r personlig njutning. Denna e-bok f?r inte vidares?ljas eller vidarebefordras till andra personer. Om du skulle vilja dela boken med n?gon, var sn?ll och k?p ytterligare en kopia f?r varje mottagare. OM du l?ser denna bok och inte har k?pt den, eller om den inte var ink?pt till dig, var v?nlig och ?terl?mna den och k?p en egen kopia. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser, och incidenter, ?r antingen en produkt av f?rfattarens fantasi eller anv?nds sk?nlitter?rt. Varje likhet med faktiska personer, levande eller d?da, ?r en ren tillf?llighet. FAKTA: 97 kilometer norr om Manhattan finns en liten, obskyr ? i Hudson River p? vilken det ligger ett s?nderfallet Skottskt slott. ?n ?r k?nd som Pollepel och ?r uppkallad efter en ung flicka som hette Polly, som f?r hundratals ?r sedan fastnade p? isen ?ver Hudson och hamnade p? ?ns str?nder. Legenden s?ger att hon blev romantiskt r?ddad av sin ?lskling och att de gifte sig p? ?n. ETT Pollepel, Hudson River, New York (Nutid) “Caitlin?” kom den mjuka r?sten. “Caitlin?” Caitlin Paine h?rde r?sten, och k?mpade f?r att ?ppna ?gonen. Men de var s? tunga; hur mycket hon ?n f?rs?kte kunde hon knappt lyfta ?gonlocken. Till slut lyckades hon f? upp dem, bara f?r en kort sekund, f?r att se var r?sten kom ifr?n. Caleb. Han stod p? kn? bredvid henne, med hennes hand i sin, oro etsat ?ver hans ansikte. “Caitlin?” fr?gade han igen. Hon f?rs?kte hitta hennes h?llning, f?r att lyfta de tjocka n?ten fr?n hennes huvud. Var var hon? Hon kunde se tillr?ckligt f?r att se att rummet var bart, gjort av sten. Det var natt och ett stort f?nster sl?ppte in ljuset fr?n fullm?nen. Stengolv, stenv?ggar, ett v?lvt stentak. Stenen s?g sl?t och antik ut. Var hon i ett medeltida kloster? F?rutom m?nskenet var det enda ljuset en liten fackla f?st vid den bortersta v?ggen, och den gav inte s?rskilt mycket ljus. Det var f?r m?rkt f?r att se mer. Hon f?rs?kte fokusera p? Calebs ansikte, som var s? n?ra, bara decimeter ifr?n henne, som s?g p? henne med hoppfull blick. Hans ?gon verkade lysa upp n?r han kramade om hennes hand h?rdare. Hans h?nder k?ndes varma. Hennes var s? kalla. Hon kunde inte k?nna liv i dem. Trots hennes f?rs?k kunde Caitlin inte h?lla ?gonen ?ppna en sekund l?ngre. De var bara f?r tunga. Hon k?nde sig… sjuk var inte r?tt ord. Hon k?nde sig…tung. Hon k?nde sig sv?vande, som om hon var i limbo, fast mellan tv? v?rldar. Hon k?nde sig inte ansluten till sin egen kropp, k?nde sig inte som en del av jorden l?ngre. Men hon k?nde sig inte d?d heller. Hon k?nde sig som om hon f?rs?kte vakna upp fr?n en v?ldigt, v?ldigt djup s?mn. Hon k?mpade f?r att minnas. Boston…King's Chapel…sv?rdet. Och sen…bli knivhuggen. Liggandes d?r, d?ende. Med Caleb vid hennes sida. Och sen…hans huggt?nder. Som kom n?rmare. Caitlin k?nde en dov, dunkande sm?rta i sidan av hennes hals. Det m?ste vara fr?n d?r hon blev biten. Hon hade bett om det—b?nat f?r det. Men som hon k?nde sig nu var hon inte s?ker p? att hon borde ha gjort det. Det k?ndes inte r?tt. Hon k?nde ett isande, kallt blod rusa genom hennes ?dror. Det k?ndes som om hon d?tt, men inte tagit n?sta steg. Som om hon var fast. Mer ?n n?got annat k?nde hon sm?rta. En dov, dunkande sm?rta i hennes nedre h?gersida och i hennes mage. Det m?ste vara fr?n d?r hon blev knivhuggen. ”Vad du g?r igenom nu ?r normalt,” sa Caleb mjukt. ”Var inte r?dd. Vi g?r alla igenom det n?r vi f?rst v?nder. Det kommer bli b?ttre. Jag lovar dig. Sm?rtan kommer f?rsvinna.” Hon ville le, str?cka sig upp och smeka hans ansikte. Ljudet av hans r?st gjorde allt i v?rlden perfekt. Det gjorde allt det h?r v?rt det. Hon skulle vara med honom f?r evigt nu, och det gav henne hopp. Men hon var f?r tr?tt. Hennes kropp svarade inte p? vad hennes hj?rna ville. Hon kunde inte f?rm? hennes l?ppar att le, och hon kunde inte samla kraft nog att lyfta hennes hand. Hon kunde k?nna sig sj?lv glida tillbaka till s?mns. Pl?tsligt v?xlade hennes tankar igen vilket fick henne att vakna med ett ryck. Sv?rdet…det l?g d?r, och sedan…stulet. Vem hade det nu? Och sen mindes hon sin bror, Sam. Medvetsl?s. Sen, f?rd iv?g av den d?r vampyren. Vad h?nde med honom? Var han oskadd? Och Caleb. Varf?r var han d?r? Han borde f?lja efter sv?rdet. Stoppa dem. Var han h?r bara f?r hennes skull? Offrade han allt f?r att vara vid hennes sida? Fr?ga efter fr?ga rusade igenom hennes hj?rna. Hon samlade varje uns av styrka och ?ppnade hennes l?ppar en liten bit. ”Sv?rdet,” lyckades hon s?ga, hennes hals s? torr att det gjorde ont att prata. ”Du m?ste g?…” tillade hon. ”Du m?ste r?dda…” ”Shhh,” sa Caleb. ”Vila bara.” Hon ville s?ga mer. S? mycket mer. Hon ville ber?tta hur mycket hon ?lskade honom. Hur tacksam hon var. Hur hon hoppades att han aldrig skulle l?mna hennes sida. Men det fick v?nta. En ny v?g av suddighet sk?ljde ?ver henne, och hennes l?ppar ville inte ?ppna igen. Trots hennes f?rs?k, fann hon sig sj?lv sjunka tillbaka till m?rkret, tillbaka till hennes od?dliga s?mn. TV? Medan Kyle fl?g ?ver norra Manhattan k?nde han sig upprymd som aldrig f?rut. Bakom honom fl?g Sergei, hans lydiga soldat, och bakom honom hundratals vampyrer som anslutit sig p? v?gen. Kyle h?ll nu det mytomspunna sv?rdet i sitt b?lte, och inget mer beh?vde s?gas. Illasinnade vampyrer l?ngs med hela ?stkusten hade redan h?rt nyheten, och medan Kyle fl?g ?ver var m?nga klaner ivriga att ansluta sig till honom. De visste att krig var p? g?ng, och Kyles rykte f?regick honom. Dessa vinstlystna vampyrer visste att han, var han ?n var p? v?g, skulle g?ra n?got ont. Och de ville vara med p? det. Kyle k?nde sp?nningen av den v?xande arm?n bakom sig, och k?nde ytterligare en h?jning av sj?lvf?rtroende n?r han fl?g ?ver staden. Sergei hade gjort bra i att ta sv?rdet och hugga den d?r tjejen, Caitlin. Kyle hade faktiskt blivit f?rv?nad. Han trodde aldrig att Sergei hade det i sig. Han hade underskattat honom, och som bel?ning hade han best?mt sig f?r att l?ta honom leva, eftersom han insett att han kunde vara en bra sidekick. Han var s?rskilt imponerad av att Sergei plikttroget gett honom sv?rdet omedelbart efter att de l?mnat King's Chapel. Ja, Sergei visste sin plats. Om han fortsatte s? h?r kanske Kyle till och med kunde uppgradera honom, ge honom en egen liten legion. Kyle hatade det mesta om de flesta, men det han uppskattade var lojalitet. S?rskilt efter vad hans egen grupp, Blacktide-klanen, hade gjort mot honom. Efter tusentals ?r av lojalitet hade Rexius, deras h?gste ledare, drivit Kyle ut som om han vore ingenting, som om hans tusen ?r av tj?nst inte betytt n?gonting. Allt f?r ett enda litet misstag. Det var obegripligt. Kyles plan hade fungerat perfekt. Nu hade han sv?rdet, och inget—absolut inget—skulle komma i v?gen f?r honom. Krig med m?nskligheten, och med de andra vampyrraserna, skulle snart vara hans att f?ra. Medan Kyle fortsatte downtown, nu ?ver Harlem, fl?g han n?rmare marken och anv?nde sin vampyrsyn f?r att zooma in p? detaljerna nedanf?r. Han log bredare. Hans spridning av b?ldpest hade verkligen fungerat. Det var kaos och tumult. De patetiska lilla m?nniskorna skyndade ?t alla h?ll, k?rde deras bilar ?t fel h?ll p? enkelriktade v?gar, br?kade med varandra, plundrade butiker. Han kunde se att de flesta m?nniskorna var t?ckta av hemska s?r fr?n pesten. Han kunde ocks? se liken, redan staplade h?gt p? varandra i n?stan varje gatuh?rn. Det var Armageddon d?r nere. Och inget gjorde honom lyckligare. Det var bara fr?ga om dagar innan varje m?nniska i staden f?ll. D? kunde Kyle och hans mannar enkelt utpl?na resten av dem. De skulle ?ta som de aldrig gjort f?rut. Och sen skulle de f?rslava resten av den m?nskliga rasen. Det enda lilla hindret som fanns kvar var den Vita Klanen, de patetiska vampyrerna som bara ?t djur, som trodde att de var b?ttre ?n alla andra. Ja, de skulle f?rs?ka. Men de skulle inte bli n?gon match f?r Sv?rdet. N?r han var f?rdig med m?nniskorna skulle han utpl?na dem ocks?. F?rst och fr?mst skulle han ta tillbaka sin plats i sin klan. Och han skulle g?ra det brutalt. Rexius hade gjort ett allvarligt misstag i att straffa honom, t?nkte Kyle medan han str?ckte sig upp och k?nde p? de stelnande ?rr l?ngs med sidan av hans ansikte, hans hemska ?de, hans straff f?r att han l?t Caitlin fly undan. Rexius skulle f? betala f?r vartenda ett av Kyles ?rr. Rexius var m?ktig, men nu, med Sv?rdet, var Kyle ?nnu m?ktigare. Kyle skulle inte vila f?rr?n han d?dat Rexius sj?lv, och f?rr?n han var f?rklarad ny h?gste ledare. Kyle log brett ?t tanken. H?gste ledare. Efter alla dessa tusentals ?r. Det var vad han f?rtj?nat. Det var hans ?de. Kyle och hans mannar fl?g och fl?g, ?ver Central Park, ?ver Midtown, ?ver Union Square, ?ver Greenwich Village…till de slutligen n?dde City Hall Park. Kyle steg ned graci?st, landade p? f?tterna, och en flock av nu hundratals vampyrer landade bakom honom. Kyles arm? hade vuxit ofattbart mycket. Vilket s?tt att ?terv?nda, t?nkte han. Kyle var just p? v?g att g? mot grindarna till City Hall, f?r att sl? ner d?rrarna och b?rja sitt krig, n?r han s?g n?got i ?gonvr?n. N?got som besv?rade honom. Kyle anv?nde sin syn f?r att zooma in ?ver flera kvarter, och se n?rmare p? kaoset framf?r Brooklyn Bridge. Hundratals bilar var fast i trafiken, upptryckta mot varandra framf?r bron. Alla ville ut. Men bron var avsp?rrad. Flera stridsvagnar och lastbilar fr?n milit?ren blockerad v?gen och p? dem satt dussintals soldater med maskingev?r riktade mot folkmassan. Tydligen var inga m?nniskor till?tna att l?mna ?n Manhattan. Milit?ren m?ste ha velat att pesten inte skulle sprida sig. De hade antagligen st?ngt alla broar och tunnlar. ? ena sidan var det precis vad Kyle ville: det gjorde det enklare, eftersom alla m?nniskor skulle vara fast p? Manhattan, och d? skulle det vara l?ttare att d?da dem allihop. Men ? andra sidan, nu n?r han s?g det med egna ?gon, v?nde det sig i magen p? honom. Han hatade auktoritet—oavsett sort. Och det innefattade milit?ren. Han sympatiserade ocks? med massorna av m?nniskor som k?mpade f?r att komma av ?n. De stoppades av auktoritetsfigurer. Kyles blod?dror br?nde vid tanken. Samtidigt fick han en ny id?. Varf?r inte sl?ppa n?gra m?nniskor av fr?n ?n? Det skulle ju faktiskt bara tj?na hans syfte. De skulle sprida pesten ytterligare. F?rst till Brooklyn. Ja, det skulle kunna vara v?ldigt l?gligt. Pl?tsligt lyfte Kyle tillbaka upp i luften och fl?g mot basen p? Brooklyn Bridge. Omedelbart f?ljde de hundratals vampyrerna t?tt efter honom. Bra, t?nkte han. De var lojala och lydiga, och st?llde inga fr?gor. Det h?r skulle vara en v?ldigt bekv?m arm?. Kyle landade p? en bilhuv vid basen p? Brooklyn Bridge, och de hundratals vampyrerna landade p? bilarna bakom honom, med ljudet av deras st?vlar klicka n?r de slog ner. Biltutor b?rjade tjuta. Det verkade som att m?nniskorna inte gillade att folk promenerade p? deras bilar. En ny ilska sk?ljde ?ver Kyle, n?r han t?nkte p? otacksamheten hos dessa patetiska m?nniskor som tutade n?r han kommit f?r att hj?lpa dem. N?r han stod p? huven av en Saab SUV som tutade ?t honom stoppade han sig sj?lv. Han var p? v?g att hoppa ner f?r att ta hand om milit?ren, men ist?llet v?nde han sig l?ngsamt om och s?g ner genom vindrutan p? familjen som stirrade upp p? honom. Det var en typisk preppy familj. I frams?tena satt mannen och frun, i fyrtio?rs?ldern, och bakom dem tv? barn. Mannen skruvade ner sitt f?nster, str?ckte sig ut och skakade med n?ven ?t Kyle. ”F?rsvinn fr?n min huv, f?r fan!” skrek mannen. Kyle, som stod p? huven, gick ner p? ett kn?, tog sats och slungade sin n?ve genom vindrutan. Han tog tag i mannens polokrage och i en r?relse slet honom genom vindrutan. Glas splittrades ?verallt medan skriken fr?n mannens fru och barn sken upp natten. Kyle stod p? huven, log, lyfte upp mannen och h?ll honom ?ver sitt huvud. Mannen kved och gr?t med huvudet t?ckt av blod fr?n det krossade glaset. Kyle tog sats och med ett stort leende kastade mannen som ett pappersflygplan genom luften. Mannen fl?g flera meter och landade p? n?gon annan bil. D?d, hoppades Kyle. Kyle gick tillbaka till vad han skulle g?ra. Han hoppade av bilen och travade mot de enorma stridsvagnarna som blockerade bron. Bakom honom kunde han k?nna sina hundratals soldater f?lja efter honom. N?r Kyle n?rmade sig stelnade soldaterna till. Flera h?jde sin maskingev?r mot honom. Det var en gr?ns mot ett omr?de av inga bilar eller personer flera meter fr?n stridsvagnarna som ingen verkade vilja korsa. Men Kyle passerade glatt gr?nsen och gick in i det ?ppna omr?det, rakt upp mot stridsvagnen. ”Stanna!” skrek en soldat genom en megafon. ”Kom INTE l?ngre! Vi KOMMER skjuta!” Kyle log bredare n?r han fortsatte g? upp mot stridsvagnen. ”Jag sa STANNA!” skrek soldaten igen. ”Det h?r ?r SISTA varningen! Det finns ett uteg?ngsf?rbud i kraft. Vi har order om att skjuta mot vem som helst p? natten.” Kyle log ?nnu bredare. ”Jag ?ger natten,” svarade han. Kyle fortsatte mot dem, och pl?tsligt b?rjade de skjuta. Dussintals p? dussintals soldater fyrade av sina maskingev?r mot Kyle och hans mannar. Kyle k?nde sm?rtan av kulor tr?ffa och studsa av honom. En efter en studsade de alla av hans br?st och armar och huvud och ben. Det k?ndes som regndroppar, fast starkare. Han log ?t tanken p? dessa patetiska m?nniskovapen. Kyle s?g de vettskr?mda uttrycken p? soldaternas ansikten n?r de b?rjade inse att han var obrydd. De kunde uppenbarligen inte f?rst? hur han fortfarande kunde g?. Eller hur hans f?ljare kunde det heller. Men de hade inte tid att reagera. Kyle gick upp till den n?rmsta stridsvagnen, gick under den, placerade b?da h?nderna under larvf?tterna och med ?verm?nsklig kraft lyfte den l?ngt ?ver huvudet. Han gick n?gra meter med stridsvagnen ?ver huvudet och kom till r?cket p? bron. Flera soldater tappade balansen och ramlade av stridsvagnen medan han gick. Men dussintals andra klamrade sig fast i metallen och f?rs?kte h?lla sig kvar till varje pris. Stort misstag. Kyle tog tre springande steg, h?ll stridsvagnen tillbaka och slungade den f?r allt han var v?rd. Stridsvagnen fl?g flera meter genom luften och ?ver r?cket. Den fl?g ?ver Brooklyn Bridge och rasade ner mot floden. Stridsvagnen tumlade omkring och soldater skrek d? de f?ll av. Till sist slog den emot vattnet med ett massivt plask. Pl?tsligt kom trafikstockningen till liv. Utan att tveka tryckte de nerv?sa New York-borna p? gasen och k?rde genom den nu ?ppna filen upp p? bron. Inom sekunder rusade hundratals bilar ut fr?n Manhattan. Kyle tittade p? deras ansikten n?r de ?kte och kunde se att m?nga redan var infekterade med pesten. Kyle log brett. Det h?r skulle bli en underbar natt. TRE Samantha s?g de massiva dubbeld?rrarna ?ppna framf?r henne, knarrande d? de r?rde sig, och k?nde en grop i magen. Hon gick in i hennes ledares kammare f?ljd av flera vampyrvakter. De h?ll henne inte tillbaka—det v?gade de inte—men de f?ljde henne t?tt, och budskapet var klart och tydligt. Hon var fortfarande en av dem, men hon var under husarrest, i alla fall tills dess att hon haft det h?r m?tet med Rexius. Han kallade henne som en soldat, men ocks? som en f?nge. D?rrarna st?ngde med en ett brak bakom henne, och hon s?g att den enorma kammaren var full. Hon hade inte sett en uppslutning som den h?r p? flera ?r. Det var flera hundra vampyrer. Uppenbarligen ville de alla se p?, och f?r att h?ra nyheten, vad som hade h?nt med Sv?rdet. Hur hon l?tit det f?rsvinna. Mest av allt ville de troligen se henne straffas. De visste att Rexius inte var en f?rl?tande ledare, och att till och med det minsta misstag kr?vde bestraffning. En ?vertr?delse p? den h?r skalan skulle kr?va ett extra h?rt straff. Samantha visste det. Hon f?rs?kte inte fly hennes ?de. Hon hade tagit ett uppdrag, och hon hade misslyckats. Hon hade funnit Sv?rdet, ja, men hon hade ocks? f?rlorat det. Hon hade l?tit Kyle och Sergei stj?la det fr?n under hennes n?sa. Allt skulle ha varit s? perfekt. Hon mindes tydligt Sv?rdet d?r det l?g p? golvet i King's Chapel, bara centimeter ifr?n henne, i mittg?ngen. Hon var sekunder fr?n att ta det, fr?n att fullf?lja hennes uppdrag, fr?n att bli hj?lten i hennes klan. Och sen var Kyle, och hans hemska sidekick, Sergei, tvungna att komma in, sl? ut henne och stj?la det fr?n hennes hand. Det var or?ttvist. Hur hade hon kunnat f?rv?nta sig det? Och nu, vad var hon? Skurken. Den som l?t Sv?rdet glida iv?g. Den som misslyckats med uppdraget. Oh ja, hon skulle f? ett helvete att betala. Det var hon s?ker p?. Allt hon ville nu var att Sam var oskadd. Han hade blivit utslagen, medvetsl?s, och hon hade burit honom d?rifr?n, tagit med honom ?nda hit. Hon hade velat ha honom n?ra. Hon var inte redo att sl?ppa taget om honom, och hon visste inte var annars hon skulle ta honom. Hon hade smitit in och f?rvarat honom s?kert, under jorden, i en tom kammare i deras klan. Ingen hade sett henne, i alla fall inte vad hon visste. Han skulle vara s?ker d?r inne, borta fr?n alla dessa vampyrers nyfikna ?gon. Hon skulle inst?lla sig hos Rexius, ta sitt straff, och efter?t skulle hon v?nta till soluppg?ngen, n?r alla sov, och hon skulle rymma tillsammans med Sam. Hon kunde s? klart inte bara rymma. F?rst skulle hon vara tvungen att rapportera tillbaka, f?r att ta sitt straff, annars skulle klanen jaga henne och hon skulle vara p? flykt f?r resten av sitt liv. S? fort hon f?tt sitt straff skulle ingen f?lja efter henne. D? kunde hon ta Sam, och de kunde fly l?ngt bort h?rifr?n, och sl? sig ner n?gon annanstans. Bara dem tv?. Hon hade inte f?rv?ntat sig att han, Sam, skulle f? henne att k?nna som hon gjorde. N?r hon nu t?nkte p? prioriteringar t?nkte hon p? honom f?rst. Hon ville vara med honom. Hon beh?vde vara med honom. Hur galet det ?n l?t, till och med f?r henne sj?lv, kunde hon faktiskt inte l?ngre se ett liv utan honom. Hon var f?rbannad p? sig sj?lv. Hon f?rstod inte hur hon hade l?tit det g? s? l?ngt. En f?r?lskelse med en ton?rskille. Och dessutom, en m?nniska. Hon hatade sig sj?lv f?r det. Men det var s? det var. Det var ingen id? att f?rs?ka ?ndra p? hur hon k?nde. Tanken p? det gav henne styrka n?r hon l?ngsamt n?rmade sig Rexius tron och f?rberedde sig f?r sin dom. Hon skulle f? k?nna p? obeskrivlig sm?rta, det visste hon, men tanken p? Sam skulle h?lla henne stark genom det. Hon skulle ha n?got att ?terv?nda till. Och Sam skulle vara skyddad, skonad fr?n allt det h?r. Det gjorde allt uth?rdligt. Men skulle han ?lska henne efter att hon f?tt sitt straff? Om hon k?nde Rexius r?tt skulle han spara Ioricsyran f?r henne, och ?rra hennes ansikte s? mycket han kunde. Hon skulle kunna f?rlora det b?sta med hennes utseende. Skulle Sam fortfarande ?lska henne? Hon hoppades p? det. Kammaren hyschades ner d? hundratals vampyrer tr?ngde sig n?rmare, ivriga att se vad som skulle h?nda h?rn?st. Samantha tog flera steg n?rmare Rexius, gick ner p? kn? och bugade inf?r honom. Rexius, bara n?gra f? meter ifr?n henne, stirrade ner fr?n sin tron, med allvarsamma, isande bl? ?gon som tr?ngde rakt igenom henne. Det k?ndes som flera minuter som han stirrade p? henne, ?ven om Samantha visste att det f?rmodligen bara var n?gra sekunder. Hon h?ll huvudet b?jt. Hon visste b?ttre ?n att m?ta hans blick. ”S?,” b?rjade Rexius, hans skrovliga r?st skar genom luften, ”det ?r s? dags att komma hem och betala f?r sina misstag.” Han studerade Samantha i flera minuter. Hon visste b?ttre ?n att f?rs?ka f?rklara sig. Hon fortsatte bara h?lla huvudet b?jt. ”Jag skickade dig p? ett v?ldigt enkelt uppdrag,” fortsatte han. ”Efter Kyles misslyckanden beh?vde jag n?gon jag kunde lita p?. Min mest v?rdefulla soldat. Du hade aldrig svikit mig, inte p? flera tusen ?r,” sa han, medan han stirrade p? henne. ”Men den h?r g?ngen, detta enkla uppdrag har du p? n?got s?tt misslyckats med. Och det fullst?ndigt. Samantha b?jde huvudet igen. ”S?. Ber?tta exakt vad som h?nde med Sv?rdet. Var ?r det n?gonstans?” ”M?stare,” b?rjade hon l?ngsamt, ”Jag sp?rade flickan. Caitlin. Och Caleb. Jag hittade dem b?da tv?. Och jag hittade Sv?rdet. Jag lyckades till och med f? Caitlin att sl?ppa det. Det l?g p? golvet, bara n?gon meter ifr?n mig. Inom bara n?gra sekunder skulle det s?kerligen ha varit i min hand s? jag kunde ta det tillbaka till dig.” Samantha svalde. Jag hade inte kunnat f?rutse vad som h?nde sen. Jag ?verraskades, attackerades av Kyle–” Ett h?gt mumlande br?t ut bland vampyrerna. ”Innan jag kunde ta Sv?rdet,” fortsatte hon, ”hade Kyle redan tagit det. Han flydde fr?n kyrkan, och det fanns inget jag kunde g?ra. Jag f?rs?kte hitta honom, men han var redan borta. Han har nu Sv?rdet.” Ett ?nnu h?gre sorl spred sig genom rummet. Oron i rummet var uppenbar. ”TYSTNAD!” skrek en r?st. L?ngsamt tystnade sorlet. ”S?,” b?rjade Rexius, ”efter allt det l?t du Kyle ta Sv?rdet. Du praktiskt taget gav det till honom. Samantha visste b?ttre, men hon kunde inte beh?rska sig. Hon var tvungen att f?rsvara sig. ”M?stare, det fanns inget jag kunde g?ra—” Rex avbr?t henne bara genom att skaka p? huvudet. Hon b?vade f?r den gesten. Det betydde att n?got d?ligt skulle h?nda h?rn?st. ”Tack vare dig m?ste jag nu f?rbereda mig f?r tv? krig. Detta patetiska krig med m?nniskorna, och nu ett krig med Kyle.” En tung tystnad la sig som en filt ?ver rummet, och Samantha k?nde sitt straff komma n?rmre. Hon var redo att ta det. Hon h?ll h?rt i bilden av Sam i hennes tankar, och det faktum att de inte kunde d?da henne helt. De skulle aldrig g?ra det. Det skulle bli ett liv efter det h?r, n?got sorts liv, och Sam skulle vara d?r. ”Jag har ett v?ldigt s?rskilt straff sparat f?r dig,” sa Rexius l?ngsamt medan han br?t ut i ett flin. Samantha h?rde dubbeld?rrarna ?ppna bakom henne, och hon v?nde sig om f?r att se. Hennes hj?rta sj?nk. D?r, med kedjor vid f?tter och h?nder, och tv? vampyrer som sl?pade in honom, var Sam. De hade hittat honom. Han hade f?tt munkavle, och hur mycket han ?n vred sig och f?rs?kte skrika s? kunde han inte. Hans ?gon var stora av chock och r?dsla. De sl?pade honom till sidan av rummet, med skramlande kedjor, och h?ll honom stadigt f?r att tvinga honom att se. ”Det verkar som att du inte bara f?rlorat Sv?rdet, utan ?ven fattat tycke f?r en m?nniska, trots varenda regel v?r ras har,” sa Rexius. ”Ditt straff, Samantha, kommer bli att se det som du h?ller mest k?rt lida. Jag k?nner att det som du h?ller mest k?rt inte ?r du sj?lv. Det ?r den h?r pojken. Denna patetiska, lilla m?nniskopojke. N?ja,” sa han, lutandes n?rmre, med ett leende.”D? ?r det s? du ska bli straffad. Vi ska l?ta den h?r pojken k?nna p? fruktansv?rd sm?rta.” Samanthas hj?rta dunkade i br?stet. Det h?r var n?got hon inte hade f?rutsett, och n?got hon inte kunde l?ta ske. Inte till n?got pris. Hon tog sats och hoppade mot vampyrerna som h?ll i Sam. Hon lyckades n? en och sparkade honom h?rt i br?stet. Han fl?g bakl?nges. Men innan hon kunde attackera den andra var flera vampyrer p? henne och h?ll fast henne. Hon k?mpade med all sin kraft, men de var f?r m?nga, och hon kunde inte matcha deras styrka p? en och samma g?ng. Hon s?g hj?lpl?st p? n?r flera vampyrer sl?pade Sam mot mitten av rummet. De st?llde honom p? platsen—samma plats som de som ska g? igenom behandling med Ioricsyran placeras p?. P? en vampyr var det obeskrivligt sm?rtsamt. Det gav ?rr f?r livet. Men f?r en m?nniska skulle sm?rtan vara om?tbar och straffet betydde en s?ker d?d. De f?rde honom mot hans avr?ttning. Och de tvingade henne att se p?. Rexius log ?nnu bredare d? Sam kedjades fast vid platsen. N?r Rexius nickade slet en av sk?tarna tejpen fr?n hans mun. Sam s?g genast mot Samantha med skr?ck i ?gonen. ”Samantha!” ropade han. ”Sn?lla! R?dda mig!” Samantha visste inte vad hon skulle g?ra och hon b?rjade gr?ta. Det fanns ingenting, absolut ingenting som hon kunde g?ra. Sex vampyrer rullade fram en stor j?rnkittel fastsp?nd vid toppen av en stege, med n?got bubblande och fr?sande inuti. De placerade den rakt ovanf?r Sams huvud. Sam s?g upp mot den. Och det sista han s?g var den bubblande och fr?sande v?tskan l?mna kitteln och falla rakt mot hans ansikte. FYRA Caitlin sprang. Blomster?ngen str?ckte sig ?nda upp till hennes midja och n?r hon sprang skar hon en g?ng rakt igenom den. Den blodr?da solen satt som en j?ttelik boll vid horisonten. Med ryggen mot solen, p? horisonten, stod hennes far. Eller i alla fall, hans siluett. Hans ansiktsdrag var oigenk?nnliga, men hon visste att det var han. N?r Caitlin sprang och sprang, desperat f?r att ?ntligen se honom, f?r att krama om honom, sj?nk solen hastigt, alldeles f?r hastigt. Allt h?nde f?r snabbt, och inom n?gra sekunder hade solen f?rsvunnit helt och h?llet. Hon ins?g att hon sprang genom ?ngen i mitten av natten. Hennes far var fortfarande d?r, v?ntande. Hon k?nde som att han ville att hon skulle springa snabbare, att han ville krama om henne. Men hennes ben ville inte springa snabbare, och hur mycket hon ?n f?rs?kte verkade han bara f?rsvinna l?ngre bort. Pl?tsligt steg m?nen ?ver horisonten—en stor, blodr?d m?ne som t?ckte hela himlen. Caitlin kunde se alla detaljer p? den, kullarna och kratrarna. Den var kristallklar. Hennes far stod, med sin siluett mot den, och n?r hon f?rs?kte springa ?nnu snabbare verkade det som att hon sprang mot m?nen. Men det gick inte. Pl?tsligt r?rde sig hennes ben inte alls. Hon tittade ner och s?g att blommorna hade lindat sig runt hennes anklar och ben, och de f?rvandlades till slingerv?xter. De var s? tjocka och starka att hon snart inte kunde r?ra sig alls. Hon kunde se en stor orm komma ?ver ?ngen och mot henne. Hon f?rs?kte k?mpa sig loss men hon var hj?lpl?s. Det enda hon kunde g?ra var att se p? d? den n?rmade sig. N?r den var n?ra nog hoppade den upp i luften mot hennes hals. Hon v?nde sig och skrek och k?nde de l?nga huggt?nderna borra sig in i halsen. Sm?rtan var fruktansv?rd. Caitlin vaknade med ett ryck. Hon satt rakt upp i s?ngen och andades h?rt. Hon r?rde vid halsen och k?nde de tv? h?rdnande ?rren. F?r en sekund trodde hon att hennes dr?m var verklighet och s?g sig om efter ormen. Det fanns ingen orm. Hon gned sig om halsen. S?ren gjorde fortfarande ont, men inte lika ont som det hade gjort i dr?mmen. Hon andades djupt. Caitlin var genomdr?nkt i kallt svett och hennes hj?rta dunkade fortfarande. Hon torkade av ansiktet och tinningarna och kunde k?nna hennes kalla, bl?ta h?r klibba sig fast. Hur l?nge sen var det hon badade? Tv?ttade h?ret? Hon kunde inte minnas. Hur l?nge hade hon legat h?r? Och var var hon egentligen? Caitlin s?g sig omkring i rummet. Det var samma plats som hon mindes fr?n f?rut—var det fr?n en dr?m eller hade hon vaknat h?r n?gon g?ng tidigare? Rummet var helt och h?llet gjort av sten och hade ett h?gt, v?lvt f?nster som hon kunde se natthimlen genom och den enorma fullm?nen med sitt ljus sipprande in. Hon satt p? s?ngkanten och gnuggade hennes panna f?r att f?rs?ka minnas. Hon k?nde en ohygglig sm?rta i sidan av kroppen. Hon str?ckte sig ner och k?nde skorpan fr?n ett s?r. Hon f?rs?kte minnas hur hon f?tt det. Hade n?gon attackerat henne? Caitlin t?nkte efter, och sakta men s?kert b?rjade detaljerna komma tillbaka till henne. Boston. Frihetssp?ret. King's Chapel. Sv?rdet. Sen…bli attackerad. Sen… Caleb. Han hade varit d?r, sett ner p? henne. Hon hade k?nt sin v?rld glida iv?g, och hon hade bett honom. Omv?nd mig, hade hon bett. Caitlin h?jde h?nderna och k?nde de tv? m?rkena p? halsen, och hon visste att han hade lyssnat p? henne. Det f?rklarade allt. Caitlin ryckte till vid insikten. Hon hade blivit omv?nd. Hon hade f?rts n?gonstans, antagligen f?r att ?terh?mta sig, och antagligen under Calebs vakande ?ga. Hon pr?vade sina armar och ben, vred p? nacken, testade sin kropp… Hon k?nde sig annorlunda, s? mycket var s?kert. Hon var inte sig sj?lv l?ngre. Kraften som pulserade genom henne k?ndes obegr?nsad. Ett beg?r att springa, att sl? igenom v?ggar, att hoppa upp i luften. Hon k?nde n?got annat ocks?: tv? sm? utbuktningar p? ryggen, bakom skulderbladen. V?ldigt sm?, men hon visste att de var d?r. Vingar. Hon visste, hon kunde k?nna, att om hon ville flyga, d? skulle de ?ppna sig f?r henne. Caitlin k?nde sig berusad av den nyfunna styrkan. Hon ville desperat testa den. Hon k?nde sig s? inst?ngd—hon hade ingen aning hur l?nge hon hade varit h?r—och hon ville se hur detta nya liv kunde bli. Hon k?nde ocks? n?got annat som var nytt: en k?nsla av v?rdsl?shet. En k?nsla av att hon inte kunde d?. Att hon kunde g?ra dumma misstag, att hon hade ett o?ndligt antal liv att spela med. Hon ville g?ra allt ?nda till bristningsgr?nsen. Caitlin v?nde sig om och s?g ut genom f?nstret, p? natthimlen. F?nstret var format som ett stort valv, utan glas, och var helt ?ppet f?r v?der och vind. Det var som n?got man skulle kunna se i ett medeltida kloster. Den gamla Caitlin, m?nniskan, skulle ha tvekat, t?nkt efter, tvivlat p? sig sj?lv. Men den ?terf?dda Caitlin k?nde ingen tvekan. Sekunden efter att hon t?nkt tanken tog hon fart mot f?nstret. Med bara n?gra f? r?relser hoppade hon upp mot f?nsterbr?dan och d?k ut i natten. N?gon del av henne, n?gon instinkt, sa att s? fort hon var i luften skulle hennes vingar skjuta ut. Om hon hade fel skulle hon falla handl?st flera meter ner mot marken. Men den ?terf?dda Caitlin k?nde att hon aldrig kunde ha fel. Och hon hade inte fel. N?r hon fl?g ut i natten sk?t hennes vingar ut bakom hennes skulderblad och hon kunde k?nna ruset av att flyga, och glida genom luften. Hon var f?rtjust av att se hur l?ngt hennes vingar bredde ut sig och av att k?nna den friska nattluften sk?lja ?ver hennes ansikte, h?r och kropp. Det var natt, men m?nen var full och s? stor att den lyste upp som om det vore dag. Caitlin tittade ner fr?n en f?gels perspektiv. Hon hade anat vatten och hon hade haft r?tt. Hon var p? en ?. Runtomkring henne kunde hon se en enorm och vacker flod vars vatten l?g lugnt och stilla, upplyst av m?nskenet. Det var den bredaste floden hon n?gonsin sett. Och d?r, i mitten av den, l?g en liten ? d?r hon hade sovit. En liten ?, bara n?gra f? hektar, som p? ena sidan h?ll ett halvt s?nderfallet Skotskt slott. Resten av ?n var helt uppslukad av en t?t skog. N?r Caitlin fl?g genom luften, upp och ner p? vindstr?mmarna, vridande och v?ndande och dykande, cirklade hon runt ?n en g?ng till. Slottet var stort och magnifikt. Vissa delar var s?nderfallna, men andra, de delar som var g?mda innanf?r v?ggarna, var helt intakta. Det fanns innerg?rdar, ytterg?rdar, vallar, torn, spiraltrappor och m?nga, m?nga parker. Det var stort nog f?r en liten arm?. N?r hon d?k s?g hon att insidan av slottet var upplyst av facklor och personer r?rde sig omkring. Vampyrer? Hennes sinnen sa henne att de var vampyrer. Hennes egen sort. De gick omkring, pratade med varandra. Vissa tr?nade, f?ktade eller spelade spel. ?n surrade av aktivitet. Vilka var dem? Varf?r var hon h?r? Hade de tagit hit henne? Caitlin slutf?rde sin cirkel och s?g rummet hon hade hoppat fr?n. Hon hade varit i toppen av det h?gsta tornet som stod vid en vall och en vid, ?ppen terrass. P? den stod en ensam vampyr. Caitlin beh?vde inte flyga n?rmare f?r att se vem det var. Hon visste redan, hon kunde k?nna det i hj?rtat och i sj?len. Hans blod forsade i henne och hon ?lskade honom med hela sitt hj?rta. Och nu n?r han omv?nt henne ?lskade hon honom med n?got som var mer ?n k?rlek. Hon visste, till och med fr?n s? l?ngt bort, att den ensamma figuren som gick utanf?r hennes rum var Caleb. Hennes hj?rta sv?vade n?r hon s?g honom. Han var d?r. Han var verkligen d?r. Han stod d?r och v?ntade, precis utanf?r hennes rum. Han m?ste ha v?ntat p? att hon ska ?terh?mta sig. Hela den h?r tiden. Vem visste hur mycket tid som hade passerat? Han hade aldrig l?mnat hennes sida. Inte ens f?r allt som hade h?nt, inte allt som var p? g?ng. Hon ?lskade honom mer ?n hon hade ord f?r. Och nu skulle de vara tillsammans f?r evigt. Han stod d?r, lutande ?ver vallarna och tittade ner mot floden. Han s?g b?de orolig och ledsen ut. Caitlin d?k rakt mot honom med hopp om att hon skulle ?verraska honom, att hon skulle imponera honom med hennes nyfunna f?rdighet. Caleb tittade shockat upp och hans ansikte lyste upp av lycka. Men n?r Caitlin kom n?rmare f?r att landa h?nde n?got. Hon f?rlorade balansen och koordinationen. Det k?ndes som att hon n?rmade sig f?r snabbt och hon hade inte tid att korrigera. N?r hon n?rmade sig vallen skrapade hon kn?t mot stenen och landade h?rt mot stengolvet. ”Caitlin!” utbrast Caleb, som sprang till henne. Caitlin l?g mot den h?rda stenen och k?nde en ny v?rkande sm?rta skjuta upp fr?n hennes ben. Hon var helt okej. Hade hon varit den gamla Caitlin, en vanlig m?nniska, hade hon brutit flera ben. Men hon visste att den nya Caitlin skulle ?terh?mta sig snabbt, f?rmodligen inom n?gra minuter. Men hon var generad. Hon hade velat ?verraska och imponera p? Caleb. Nu s?g hon mer ut som en idiot. ”Caitlin?” fr?gade han igen, medan han stod p? kn? bredvid henne och la en hand p? hennes axel. ”?r du okej?” Hon s?g p? honom med ett f?raktig leende. ”Vilket s?tt att imponera p? dig,” sa hon, och k?nde sig dum. Han l?t sin hand k?nna l?ngs hennes ben, efter n?gon skada. ”Jag ?r inte m?nniska l?ngre,” sn?ste hon. ”Du beh?ver inte oroa dig f?r mig.” Hon ?ngrade direkt vad hon sagt, och hennes tonfall. Det hade l?tit som en anklagelse, n?stan som att hon ?ngrat att hon blivit omv?nd. Och hon hade inte menat ha ett s? h?rt tonfall. Det var snarare det motsatta, hon ?lskade n?r han r?rde henne, ?lskade att han fortfarande var s? beskyddande. Hon hade velat tacka honom, s?ga allt och lite till, men som vanligt hade hon klantat till det och sagt helt fel sak vid fel tillf?lle. Vilket hemskt f?rsta intryck som nya Caitlin. Hon kunde fortfarande inte h?lla k?ften. Uppenbarligen fanns det vissa saker som aldrig f?r?ndrades, inte ens med od?dlighet. Hon satte sig upp, och var p? v?g att l?gga hennes hand p? hans axel f?r att be om urs?kt, n?r hon pl?tsligt h?rde ett pipigt ljud och k?nde ett lurvigt moln l?gga sig ?ver ansiktet. Hon lutade sig tillbaka och ins?g vad det var. Rose. Hennes vargvalp skuttade upp i hennes famn. Rose kved av upphetsning och slickade Caitlin ?ver hela hennes ansikte. Caitlin kunde inte annat ?n att skratta. Hon kramade Rose och drog henne tillbaka f?r att se p? henne. Hon var fortfarande en valp, men hon hade redan v?xt och var st?rre ?n vad Caitlin mindes. Caitlin t?nkte tillbaka till n?r hon senast s?g Rose, i King's Chapel, d? hon l?g p? golvet och bl?dde efter att Samantha skjutit henne. Hon hade varit helt s?ker p? att Rose var d?d. ”Hon klarade sig,” sa Caleb, som om han l?ste hennes tankar, som han alltid gjorde. ”Hon ?r tuff. Som sin mamma,” la han till med ett leende. Caleb m?ste ha vakat ?ver dem b?da tv? under hela den h?r tiden. ”Hur l?nge har jag varit borta?” fr?gade Caitlin. ”En vecka,” sa Caleb. En vecka, t?nkte Caitlin. Otroligt. Det k?ndes som att hon varit borta i flera ?r. Det k?ndes som att hon d?tt och ?teruppst?tt, men i en helt ny form. Det k?ndes som att hon blivit tv?ttad ren, som att hon b?rjade leva p? nytt p? ett helt oskrivet blad. Men n?r hon mindes allt som var p? v?g att h?nda ins?g hon att en vecka ocks? var en evighet. De hade stulit Sv?rdet. Och hennes bror, Sam, var kidnappad. En hel vecka hade g?tt. Varf?r hade inte Caleb f?ljt efter dem? Varenda minut r?knades. Caleb st?llde sig upp, och det gjorde Caitlin ocks?. Hon stod mitt emot honom och s?g upp i hans ?gon. Hennes hj?rta b?rjade dunka. Hon visste inte vad hon skulle g?ra. Vad var standardprotokollet, r?tt sak att g?ra, nu n?r b?da var vampyrer? Nu n?r han var den som omv?nt henne? Var de tillsammans? ?lskade han henne like mycket nu n?r de var av samma sort? Nu n?r de skulle vara tillsammans f?r alltid? Hon k?nde sig mer nerv?s, som om det var mer som stod p? spel nu ?n n?gonsin f?rut. Hon str?ckte sig upp och la en l?tt hand p? hans kind. Han s?g ner i hennes ?gon, och hans ?gon sken i m?nljuset. ”Tack,” sa hon, mjukt. Hon hade velat s?ga, Jag ?lskar dig, men det hade inte l?tit r?tt. Hon hade velat fr?ga: Kommer du vara med mig f?r alltid? ?lskar du mig fortfarande? Men trots allt, trots all hennes nyfunna kraft, hade hon inte mod nog att s?ga det. Hon hade ?tminstone kunnat s?ga, Tack f?r att du r?ddade mig, eller, Tack f?r att du vakade ?ver mig, eller Tack f?r att du var h?r. Hon visste hur mycket han gett f?r att vara h?r, hur mycket han offrat. Men allt hon lyckades ?stadkomma var, Tack. Han log l?ngsamt, str?ckte en hand mot hennes ansikte och drog varsamt h?ret fr?n hennes ansikte och la det bakom ?rat. Sen smekte han med baksidan av hans mjuka hand ?ver hennes ansikte, och studerade henne. Hon undrade vad han t?nkte p?. Skulle han uttrycka hans eviga k?rlek f?r henne? Skulle han kyssa henne? Hon k?nde att han var p? v?g att g?ra det, och pl?tsligt blev hon nerv?s. Nerv?s f?r hur deras nya liv skulle bli. Nerv?s f?r vad som skulle h?nda om det inte fungerade. S? ist?llet f?r att njuta av ?gonblicket var hon tvungen att f?rst?ra det, och ?ppna sin stora k?ft n?r allt hon egentligen ville var att h?lla den st?ngd. ”Vad h?nde med Sv?rdet?” fr?gade hon? Hans ansiktsuttryck f?r?ndrades helt. Det gick fr?n att utstr?la k?rlek och passion, till oro. Hon s?g det h?nda direkt, som ett m?rkt moln som sv?vade in ?ver en sommarhimmel. Han v?nde sig om och tog flera steg mot kanten p? stenvallarna, med ryggen mot henne, och s?g ut mot floden. Du ?r en s?n idiot, t?nkte hon f?r sig sj?lv. Varf?r var du tvungen att s?ga n?got? Varf?r kunde du inte bara l?ta han kyssa dig? Hon brydde sig om Sv?rdet, s? mycket var sant, men inte i n?rheten av hur mycket hon brydde sig om honom. Om dem, som ett par. Men hon hade f?rst?rt tillf?llet. ”Tyv?rr s? ?r Sv?rdet borta,” sa Caleb mjukt, med ryggen mot henne, och s?g ut. ”Det stals fr?n oss. Av Samanta, och sen av Kyle. De ?verraskade oss. Jag hade inte f?rutsett att de skulle vara d?r. Det borde jag ha gjort.” Caitlin gick mot honom, st?llde sig vid hans sida och la en hand p? hans axel. Hon hoppades att hon kunde ?ndra st?mningen igen. ”?r ditt folk okej?” fr?gade hon. Han v?nde sig och s?g mot henne, ?nnu mer besv?rad ?n f?rut. ”Nej,” sa han best?mt. ”Min klan ?r i allvarlig fara. Och varje minut som jag ?r borta v?xer sig faran st?rre.” Caitlin t?nkte efter. ”S? varf?r har du inte g?tt till dem?” fr?gade hon. Men hon visste redan svaret, innan han ens sagt det. ”Jag kunde inte l?mna dig,” sa han. ”Jag var tvungen att se att du var okej.” Var det allt? T?nkte Caitlin. Brydde han sig bara om att se till att hon var okej? Och s? fort hon var b?ttre skulle han bara l?mna? ? ena sidan k?nde Caitlin k?rlek f?r honom svalla upp inom sig, n?r hon f?rstod vad han offrat. Men ? andra sidan undrade hon om han bara brydde sig om att hon var okej rent fysiskt? Inte om dem som par? ”S?…” b?rjade Caitlin,” nu n?r du sett att jag ?r okej…ska du bara g??” Det kom ut f?r h?rt. Vad var fel p? henne? Varf?r kunde hon inte vara sn?llare, mjukare, som han varit? Det var definitivt inte hennes mening. Det kom bara ut helt fel. Egentligen hade hon velat s?ga, Sn?lla, l?mna mig aldrig. ”Caitlin,” b?rjade han mjukt, ”Jag vill att du ska f?rst?. Min familj, mitt folk, min klan—de ?r i allvarlig fara. Sv?rdet ?r d?r ute, och det ?r i fel h?nder. Jag m?ste ?terv?nda till dem. Jag m?ste r?dda dem. Egentligen borde jag ha l?mnat f?r en vecka sen…och nu n?r jag ser att du ?r okej…det ?r inte s? att jag vill l?mna dig. Det ?r att jag m?ste r?dda min familj,” sa han mjukt. ”Jag skulle kunna komma med dig,” svarade Caitlin hoppfullt. ”Jag skulle kunna hj?lpa till.” ”Du ?r inte helt ?terh?mtad ?n,” sa han. ”Den kraschlandningen var ingen olycka. Det tar vilken vampyr som helst tid att helt och h?llet v?nja sig vid de nya krafterna. Och i ditt fall, du skadades allvarligt av Sv?rdet. Det kan ta dagar, eller veckor, att l?ka. Om du f?ljde med skulle du kunna g?ra illa dig sj?lv. Slagf?ltet ?r ingen plats f?r dig just nu. De kommer tr?na dig h?r. Det ?r d?rf?r jag tog med dig hit.” Caleb v?nde sig om och ledde henne ?ver terrassen och s?g ner mot innerg?rden. L?ngt d?r nedanf?r, upplysta av ljuset fr?n facklor, var dussintals vampyrer som slogs, boxades och brottades med varandra. ”P? den h?r lilla ?n ?r en av de b?sta klanerna som finns,” sa Caleb. ”De har g?tt med p? att ta in dig. De kommer l?ra dig. De kommer tr?na dig. De kommer g?ra dig starkare. Och sen, n?r dina krafter har utvecklats helt, och du har l?kt, d? skulle det vara en ?ra att sl?ss bredvid dig. Tills dess kan jag inte l?ta dig f?lja med. Kriget jag ?r p? v?g mot ?r v?ldigt farligt. Till och med f?r en vampyr.” Caitlin rynkade p? ?gonbrynen. Hon hade varit r?dd f?r att han skulle s?ga n?got s?dant. ”Men t?nk om du inte kommer tillbaka?” fr?gade hon. ”Om jag lever, kommer jag tillbaka till dig. Jag lovar.” ”Men om du inte lever? Fr?gade Caitlin, n?stan f?r r?dd att ens s?ga orden. Caleb v?nde sig om och s?g ut mot horisonten, och andades tungt. Han stirrade mot molnen och sa inte ett ord. Nu var Caitlins chans. Hon ville desperat ?ndra samtals?mne. Han hade best?mt sig f?r att l?mna, hon kunde se det, och inget skulle stoppa honom. Och det var uppenbart att han inte skulle ta henne med sig. Hon k?nde en v?g av utmattning och hon visste att han hade r?tt: hon var inte redo f?r att sl?ss. Hon beh?vde l?ka. Hon ville inte sl?sa mer tid p? att f?rs?ka stoppa honom. Och hon ville inte prata mer om vampyrer, krig eller sv?rd. Hon ville anv?nda den v?rdefulla tid de hade kvar att prata om dem. Caitlin och Caleb. Dem som ett par. Deras framtid. Deras k?rlek f?r varandra. Deras h?ngivenhet till varandra. Var stod de egentligen? ?n viktigare, hon ins?g att ?nda sedan hon tr?ffade honom f?r f?rsta g?ngen, hade hon tagit honom f?r givet. Hon hade aldrig stannat upp och tittat in i hans ?gon f?r att s?ga hur starkt hon egentligen k?nde f?r honom. Hon var kvinna nu, och det var dags att hon betedde sig moget, som en kvinna. F?r att ber?tta f?r honom hur hon egentligen k?nde f?r honom. Han beh?vde veta. Kanske k?nde han det p? sig, hur mycket hon ?lskade honom, men hon hade aldrig faktiskt sagt det. Caleb, jag ?lskar dig. Jag har ?lskat dig sedan f?rsta g?ngen jag s?g dig. Jag kommer alltid att ?lska dig. Caitlins hj?rta dunkade och hon var mer skr?ckslagen f?r detta ?n vad hon varit f?r n?got annat. Skakande str?ckte hon sin hand mot hans ansikte och la den l?tt mot hans kind. Han v?nde sig l?ngsamt mot henne. Hon var ?ntligen redo att ber?tta sina k?nslor f?r honom. Men n?r hon f?rs?kte fastnade orden i halsen. P? samma g?ng s?g han pl?tsligt p? henne med oro i blicken, och han ?ppnade munnen f?r att s?ga n?got. ”Caitlin, det ?r n?got jag m?ste ber?tta f?r dig—” b?rjade han. Men han fick inte avsluta meningen. Pl?tsligt h?rdes en d?rr ?ppna, och Caitlin kunde k?nna att de inte l?ngre var ensamma. De v?nde sig b?da om f?r att se vem det var. Det var en person. En vampyr. En vacker, fantastisk varelse, l?ngre, smalare och b?ttre byggd ?n Caitlin. Med l?ngt, svallande r?tt h?r och lysande gr?na ?gon. N?r Caitlin ins?g vem det var sj?nk hennes hj?rta. Nej. Det kunde inte vara. Det var hon. Sera. Calebs exfru. Caitlin hade bara kort tr?ffat henne en g?ng f?rut, vid klostren. Men hon hade inte gl?mt henne. Sera gick mot dem med samma elegans som en varelse som g?tt p? jorden i flera tusen ?r. Sj?lvs?kert. Utan att sakta ner, och utan att ta blicken fr?n Caitlin, gick hon och st?llde sig bredvid Caleb. Hon str?ckte upp en vacker, blek hand och la den l?ngsamt runt Calebs axel. Hon s?g ner p? Caitlin med totalt f?rakt. ”Caleb?” sa hon mjukt, med ett ondskefullt leende p? hennes l?ppar. ”Ber?ttade du inte om oss?” Och med de f? orden k?ndes det som att Caitlin f?tt en kniv genom hj?rtat. FEM Samantha s?g med fasa p? n?r kitteln tippade mot Sams ansikte. Hon k?mpade f?r allt hon var v?rd, men hon kunde inte bryta sig loss fr?n hennes tillf?ngatagare. Hon var hj?lpl?s. Hon var tvungen att helt enkelt st? d?r och se p? n?r personen hon kommit att ?lska f?rg?rdes. N?r v?tskan sk?ljde ?ver honom f?rberedde sig Samantha p? att h?ra de fasansfulla skriken som oftast h?rdes n?r n?gon ?stes med Ioricsyra. Men n?r Sam f?rsvann helt i vattenfallet av syra h?rdes det konstigt nog inte ett enda ljud. Hade det d?dat honom s? snabbt att han inte ens haft m?jlighet att skrika? N?r v?tskan helt runnit ?ver honom syntes Sam igen. Och Samantha var chockad. Precis som alla andra vampyrer i rummet. Han var helt okej. Han blinkade och s?g sig omkring, uppenbarligen utan n?gon som helst sm?rta. Han s?g till och med lite trotsig ut. Det var otroligt. Samantha hade aldrig sett n?got liknande—aldrig sett n?gon, varken vampyr eller m?nniska, som var immun mot syran. Ingen, f?rutom en person. Nu mindes hon. Caitlin. Hans syster. Hon hade ocks? varit immun. Vad kunde det betyda? Var det f?r att de var genetiskt bundna till varandra? Hon t?nkte tillbaka till hans klocka, och graveringen p? den. Rosen och T?rnen. Kunde dynastin vara delad mellan dem? Kunde det vara s? att hon inte var Den Utvalda? Kunde det vara s? att han var det? Caitlin var n?gra ?r ?ldre ?n Sam och kanske hade hon visat tecken p? mognad tidigare ?n han gjort. Kanske, om de hade v?ntat n?gra ?r, hade Sam ocks? visat tecken p? att f?rvandlas till ett halvblod. Oavsett anledning s? var han immun. Vilket gjorde honom v?ldigt, v?ldigt m?ktig. Och en stor fara f?r hennes klan. Samantha s?g sig omkring, och bland de hundratals vampyrerna h?rdes inte ett ljud. Alla bara stirrade, i chock. Sam s?g f?rbannad ut. Han drog kedjorna och str?ckte sig upp f?r att torka v?tskan fr?n ansiktet. Han ryckte i kedjorna men kunde inte komma loss. ”Kan n?gon sl?ppa loss mig fr?n den h?r skiten?” skrek han. Och sen h?nde det. Pl?tsligt h?rdes ett ljudligt brak fr?n d?rren. Samantha snurrade runt och s?g de stora dubbeld?rrarna falla ner. Hon kunde inte tro det. D?r stod Kyle, med halva ansiktet vanst?llt och Sergei vid sin sida, och hundratals legosoldatvampyrer bakom honom. Och det var inte nog. Kyle hade det. Han h?ll det h?gt. Sv?rdet. Kyle gav ut ett fasansfullt skrik och tog fart med huvudet f?re rakt in mot rummet. Hans anh?ngare f?ljde efter skrikande. Och hela rummet br?t ut i kaos. Det var vampyr mot vampyr och Kyle och hans arm? attackerade alla de kunde se. Men Blacktideklanen hade varit i krig i flera tusen ?r och skulle inte ge upp s? l?tt. Rexius vampyrer slog tillbaka med samma beslutsamhet. Det var ett slagf?lt, hand mot hand, vampyr mot vampyr. Ingen gav vika, inte en centimeter. Men Kyle tog sig igenom p? ett otroligt s?tt. Han h?ll Sv?rdet h?gt, med b?da h?nderna, och svingade det ?t alla h?ll. Vart han ?n gick f?ll vampyrer. Armar, ben, huvuden…Kyle var en enmansarm?. Han h?gg en v?g genom klungan av vampyrer, och m?rdade varenda en. Samantha var chockad. Under hennes tusen ?r hade hon aldrig sett en vampyr bli m?rdad, allts?, helt och h?llet d?dad. Hon hade aldrig t?nkt p? en vampyr som br?cklig. Det h?r Sv?rdet var skr?ckinjagande. Och v?ldigt, v?ldigt d?dligt. Samantha v?ntade inte l?ngre. N?r en vampyr tog fart mot henne, skrikande med hans vassa, blodiga t?nder riktade rakt mot hennes ansikte, duckade hon snabbt och l?t honom flyga ?ver henne. Sen sprintade hon iv?g. Hon sprang igenom rummet, rakt mot Sam. Precis i tid. En ondsint vampyr hade samma tanke och st?rtade mot den kedjade, vettskr?mde pojken. Han hoppade rakt mot Sam med t?nderna riktade mot hans hals. Han var som ett lamm fastkedjat i ett rum fullt av lejon. Samantha n?dde fram precis i tid. Hon hoppade s? att hon kolliderade med honom i luften och slog honom mot golvet. Innan han kunde ta sig upp gav hon honom en knytn?ve som slog honom medvetsl?s. Hon tog sig upp p? f?tter och slet i Sams kedjor. N?r hon lyckades f? loss honom s?g han sig omkring och kunde inte tro hans ?gon, som om det han s?g var n?gon sorts mardr?m som kommit till liv. ”Samantha,” sa han, ”vad fan ?r det som h?nder—” ”Inte nu,” sa Samantha, medan hon drog av honom kedjorna, tog tag i hans arm och ledde honom genom kaoset. Hon var p? v?g mot utg?ngen. N?r de sprang kom en annan vampyr mot dem med t?nderna framme. Samantha knuffade Sam mot marken, och duckade s? att vampyren fl?g rakt ?ver deras huvuden. Hon kom snabbt upp p? f?tter igen, drog upp Sam och s? sprang de genom rummet. De lyckades ducka och slingra sig, medan hon ledde dem igenom allt. Hon visste att om de bara kunde n? fram till d?rren skulle det finnas en korridor som ledde till en trappa som tog dem ned till gatan. N?r de v?l var ute kunde hon ta dem l?ngt, l?ngt d?rifr?n. I allt kaos m?rkte ingen att de sprang. Hon var n?stan framme vid d?rren, bara n?gon meter ifr?n. Och d?, just n?r hon var p? v?g att klara sig ut, kom ett tryck mot ryggen och hon k?nde att hon f?ll ner mot golvet. Hon hade blivit p?hoppad bakifr?n. Hon v?nde sig om f?r att se vem det var. Sergei. Den avskyv?rda lilla ryssen, tillika Kyles sidekick. Den som stulit Sv?rdet fr?n hennes hand. Han flinade mot henne, ett grymt, ondskefullt flin, och hon hatade honom mer ?n hon n?gonsin gjort f?rut. Sam visade inga tecken p? r?dsla. Fortfarande i bojor hoppade han upp p? Sergeis rygg och svepte kedjorna runt Sergeis hals. Killen var stark. Han lyckades pressa h?rt nog f?r att f? Sergei att sl?ppa taget om Samantha, som kunde rulla loss under honom. Men Sam var ingen match f?r en vampyr. Sergei morrade och kastade Sam som om han vore en trasdocka. Sam fl?g in i en v?gg tre meter bort. Samantha f?rs?kte ta sig upp men slogs ner av ett tiotal vampyrer. Hon s?g att Sam ocks? var omringad. De var fast. Det sista hon s?g var Sergeis ondskefulla leende d? han tog sig upp och slog henne i ansiktet. * Kyle hade aldrig k?nt sig s? levande som n?r han skar genom Blacktideklanens massiva kammare, och med Sv?rdet i h?gsta hugg f?rg?rde vampyr efter vampyr. Blod sprutade ?t alla h?ll, och n?r han svingade ?nnu intensivare k?ndes h?nderna bl?ta d? han t?cktes av blod. Det var h?mnd. H?mnd f?r tusen ?r av lojal tj?nst, och f?r hur de hade behandlat honom. Hur v?gade de. Nu skulle de f?rst? vad ordet h?mnd verkligen betydde. De skulle alla be om urs?kt, varenda en skulle de buga ?nda till marken f?r honom, och erk?nna att de haft kolossalt fel. Allt fl?t p? perfekt. Efter hans lilla omv?g f?rbi Brooklyn Bridge hade han lett sin lojala flock rakt upp mot portarna p? City Hall, och d?dat de f? vampyrer som v?gade st?lla sig i v?gen. De hade g?tt genom den hemliga g?ngen, djupare och djupare in i City Halls inre, hela v?gen upp till hans klans n?ste. Ingen vampyr v?gade st?lla sig i v?gen d? hans arm? stormade kammaren. M?nga andra vampyrer ansl?t sig till Kyle d? de s?g honom, s?rskilt d? de s?g att han hade Sv?rdet. Han var glad att se att s? m?nga fr?n hans gamla klan fortfarande var lojala. Han visste att dagen kommit f?r honom att ta sin r?ttm?tiga position som ledare. Rexius var en svag ledare. Hade han varit starkare hade han funnit Sv?rdet sj?lv, f?r flera ?r sedan. Han skulle aldrig ha skickat n?gon annan att g?ra det. Han gillade att straffa andra f?r hans egna misstag, n?r han var den som egentligen borde straffas. Han hade berusats av makten. Att bannlysa Kyle hade varit ett sista desperat f?rs?k att f? bort de som stod honom n?ra. Men det hade g?tt i bakl?s. N?r Kyle slet sig genom rummet var han p? v?g rakt mot Rexius tron. Rexius s?g honom komma och hans ?gon blev stora av panik. Rexius hoppade ner fr?n sin tron och f?rs?kte smyga sig bort fr?n slagf?ltet. Deras s? kallade ledare visade sina sanna f?rger i tid av krig. Men Kyle hade andra planer. Kyle sprang mot andra sidan, f?r att m?ta Rexius ansikte mot ansikte. Det hade varit mycket enklare att bara st?ta Sv?rdet genom hans rygg, men han v?grade att l?ta Rexius falla s? enkelt. Han ville att Rexius skulle se, p? n?ra h?ll, vem som d?dade honom. Rexius stannade d? han blockerades av Kyles enorma axlar och han s?g det skinande Sv?rdet. Rexius k?ke darrade. Han h?jde ett skakande finger mot Kyles ansikte. I den stunden s?g han mest ut som en gammal man. En svag, vettskr?md man. Vad patetiskt. ”Du ?r bannlyst!” ropade han, tamt. ”Jag beordrade dig att bannlysas!” Nu var det Kyles tur att le ett brett, ondskefullt leende. ”Du kan inte vinna!” la Rexius till. ”Du ska inte vinna!” Kyle gick l?ttsamt upp mot honom, och med ett enda smidigt drag h?gg han Sv?rdet rakt igenom Rexius hj?rta. ”Det har jag redan gjort,” sa Kyle. Hela rummet v?nde sig om, mitt i striden, och stirrade n?r de h?rde ljudet. Det var ett fasansfullt skrik som tog upp hela stenkammaren. Rexius skrek och skrek, och det verkade aldrig sluta. Alla s?g p? d? hans kropp mitt framf?r deras ?gon l?stes upp till ett r?kmoln, och sen steg upp i luften mot taken. Hela rummet stirrade p? Kyle. Kyle h?ll Sv?rdet h?gt, och han vr?lade. Det var ett segervr?l. Vilka vampyrer som ?n ?verlevt, p? b?da sidor av slaget, v?nde sig mot Kyle. Alla gick ner p? kn?, b?jde sina huvuden och bugade ?nda till golvet. Slaget var slut. Kyle andades djupt, f?r att ta in det hela. Han var deras ledare nu. SEX Caitlin stormade iv?g fr?n Caleb och Sera utan att kunna s?ga n?got. Det var f?r mycket f?r henne att bearbeta p? en och samma g?ng. Hade hon precis sett vad hon trodde hon sett? Hur var det m?jligt? Hon hade trott att hon k?nde Caleb s? v?l, att de stod varandra n?rmare nu ?n n?gonsin f?rut. Hon var s?ker p? att de var tillsammans, som ett par, och att det skulle vara s? f?r alltid. Hon hade klart och tydligt sett deras nya liv tillsammans, och hon hade varit s? s?ker p? att inget skulle kunna slita dem fr?n varandra. Och nu det h?r. Det slog henne aldrig att det kunde finnas en annan kvinna i Calebs liv. Hur kunde han inte ha ber?tta det? Caitlin mindes s? klart Sera fr?n deras korta bes?k till Klostren—men Caleb hade insisterat p? att han inte l?ngre k?nde n?got f?r henne, att vad de ?n hade tillsammans tog slut f?r flera ?r sedan—hundratals ?r sedan. S? vad gjorde hon d? h?r? S?rskilt nu, dessutom? N?r Caleb och Caitlin hade deras mest intima ?gonblick tillsammans, n?r Caitlin precis vaknat, helt omv?nd, en sann vampyr, av hans eget blod? Hur kunde hon ens veta var de var? Hade Caleb bjudit in henne? Det m?ste han ha gjort. Men varf?r? Flera lager av sm?rta sk?ljde ?ver Caitlin. Det gick inte att f?rklara det h?r. Hon hade alltid varit s? r?dd f?r att vara s?rbar, av precis denna anledning. Men med Caleb hade hon sl?ppt taget, hon hade litat p? honom helt och h?llet. Hon hade gjort sig sj?lv mer s?rbar ?n hon hade gjort med n?gon annan kille hon n?gonsin varit med. Och han hade lyckats s?ra henne djupare ?n vad hon n?gonsin hade anat. Hon kunde fortfarande inte f?rst? hur hon hade kunnat missbed?ma honom s? grovt, hur hon hade kunnat vara s? dum, ha s? fel. Det k?ndes som att allt inuti var p? v?g att g? s?nder. Hur skulle od?dlighet vara nu, utan honom? Det skulle vara en dom. En dom som varade f?r evigt. Hon ville d?. Och v?rst av allt k?nde hon sig som en idiot. ”Caitlin!” ropade Caleb bakom henne, d? hon h?rde hans fotsteg komma efter henne. ”Sn?lla, l?t mig f?rklara.” Vad kunde det finnas att f?rklara? Uppenbarligen hade han bjudit in henne hit. Uppenbarligen ?lskade han henne fortfarande. Och uppenbarligen var hans k?nslor f?r Caitlin inte lika starka som hennes k?nslor f?r honom. Caleb tog tag i hennes arm och drog b?nfallande i den f?r att f? henne att v?nda sig mot honom. Men hon ryckte sig bort. Hon stod inte ut med att k?nna hans ber?ring. Hon ville inte ha n?got med honom att g?ra. Inte n?gonsin. ”Caitlin!” utbrast han. ”Kan du inte bara l?ta mig f?rklara?” Men Caitlin saktade inte in. Hon var en annan person, en annan varelse nu, och hon k?nde det p? flera olika s?tt. Med hennes nya vampyrkrafter k?nde hon ocks? en helt ny samling vampyrk?nslor. Hon kunde redan m?rka att hennes k?nslor var starkare ?n vad de hade varit n?r hon var m?nniska—mycket, mycket starkare. Hon k?nde allt mycket djupare. Hon k?nde sig inte bara deprimerad—hon k?nde som att hon ville d?. Hon k?nde sig inte bara sviken—hon k?nde som att hon bokstavligt blivit huggen i hj?rtat med kniv. Hon ville slita sig sj?lv i stycken, g?ra vad som helst f?r att f? bort sm?rtan som ?t upp henne inuti. Hon t?gade ?ver terrassen till hennes rum, och sm?llde igen ekd?rren bakom henne. ”Caitlin, Caitlin sn?lla!” h?rde hon den d?mpade r?sten utifr?n. Caitlin v?nde sig om och slog i d?rren. ”G? iv?g!” ropade hon. ”G? tillbaka till din fru!” Efter flera sekunder k?nde hon att han ?ntligen gick d?rifr?n. Nu var det bara hon. Bara tystnad. Caitlin satt p? s?ngkanten i hennes lilla rum, och hon la sitt huvud i h?nderna och gr?t. Hon gr?t och gr?t, hj?rtsk?rande t?rar. Hon k?nde att allt hon hade att leva f?r pl?tsligt hade f?rsvunnit. Hon h?rde ett pip och k?nde n?got mjukt och fluffigt smeka ?ver hennes ansikte, Roses lurviga ansikte gnuggande mot Caitlins. Rose slickade Caitlins kinder i ett f?rs?k att f? bort hennes t?rar. Det hj?lpte Caitlin att ta sig ur gr?tattacken. Hon str?ckte sig ned och smekte Roses ansikte. Rose hoppade upp i Caitlins kn?, fortfarande liten nog f?r att kunna g?ra det, och kramade om henne. ”Jag har fortfarande dig, Rose,” sa Caitlin. ”Do l?mnar mig v?l inte, eller hur?” Rose lutade sig bak?t och slickade hennes ansikte. Sm?rtan var f?r mycket. Caitlin kunde inte till?ta sig sj?lv att sitta krav i rummet en sekund till. Hon k?nde att hon var n?ra p? att sl? sig genom v?ggarna. Hon s?g mot v?ggarna och den inbjudande natthimlen, och utan att tveka la hon ner Rose, skuttade fr?n s?ngen, tog tv? l?nga kliv och hoppade ut. Hon visste att hennes vingar skulle skjuta ut och b?ra henne. Men en del av henne ?nskade att de inte skulle g?ra det—att de skulle svika henne och att hon skulle falla handl?st mot marken. SJU Samantha stod fastkedjad. Hon h?lls h?rt i armarna av flera vampyrer som drog henne genom den stora kammaren. Rummet hade f?rvandlats till ett slakthus. ?t alla h?ll s?g hon tusentals vampyrlik, hennes forna klanmedlemmar, deras blod som vattnet i en pool ?ver golvet, hackade i bitar av Kyle och hans f?rbannade Sv?rd. Det d?r Sv?rdet hade mer kraft ?n vad hon hade anat. Men bland all f?r?delse hade flera hundra vampyrer klarat sig levande. Kyles folk nu. Och f?r varje sekund kom fler f?rdandes in genom de ?ppna d?rrarna. Det verkade inte finnas n?got slut p? str?mmen av vampyrer som var ivriga att sv?ra sig trogna till Kyle. Det var uppenbarligen hans klan nu. Nu n?r Rexius var d?d fanns det ingen annan att sv?ra sig trogen till. Och Kyle hade f?rtj?nat det. Han hade lyckats utpl?na varenda vampyr som n?gonsin bedragit honom. Flera hundra vampyrer hade hj?lp honom i slaget mot Rexius. Vissa var lojala till Kyle p? riktigt, medan andra bara var opportunistiska. Andra gillade helt enkelt inte Rexius och hade v?ntat p? n?gon m?jlighet. Vampyrer str?mmade in fr?n klaner fr?n hela staden. Nyheter spred sig snabbt i vampyrv?rlden—och alla ville vara med p? ett kommande krig. Vad deras anledningar ?n var, s? var de Kyles arm? nu. Nu n?r Kyle var ledare, nu n?r han hade Sv?rdet, var det uppenbart att det skulle bli ett stort krig, ett krig som inte var som n?got vampyrrasen n?gonsin varit del i f?rut. Kyle var h?nsynsl?s, och blodt?rstig, och inte ens den h?r massakern hade m?ttat honom. Han hade n?got otalt som han inte kunde komma ?ver. Alla andra vampyrer d?r ute som inte svort sig trogna till honom skulle f? betala f?r det. Tillsammans med alla oskyldiga m?nniskor. Samantha visste att hans vendettor var o?ndliga, och snart skulle New York City vara hans lekplats. De drog Samantha h?rdh?nt genom kaoset till mitten av rummet. Kyle satt p? Rexius tron nu och ?tnj?t makten med ett ondskefullt leende p? sina l?ppar, medan vampyrer bugade sig djupt fr?n alla h?ll. Sergei, som stod vid hans sida, bankade en metallstav i marken tre g?nger. Hela rummet, tusentals vampyrer, radade upp sig. Alla h?jde sina n?var och ropade: ”Hail Kyle!” Samantha var f?rbluffad. Det var en otrolig uppvisning av makt och lojalitet. Hon hade aldrig tidigare i sitt liv sett lydnad p? det s?ttet. Kyle var magnetisk. Redan nu var han en tyrann. Men Kyle verkade inte intresserad av sina soldater. Ist?llet var hans ?gon fixerade p? Samantha. Hela rummet verkade m?rka hans intresse f?r henne och sorlet la sig n?r de gjorde sig redo f?r vad som skulle komma. ”S?,” sa Kyle till henne. ”Du lyckades ta dig till Sv?rdet f?re mig. Men som du ser ?r jag den som har det nu.” ”?n s? l?nge,” spottade Samantha tillbaka. L?t honom fundera p? det, t?nkte hon. F?r hon trodde verkligen att det en dag inte skulle vara hans l?ngre. Vem som ?n var menad att ha Sv?rdet skulle ha det, och hon visste, l?ngt inombords, att det inte var Kyle. Kyle h?jde sina ?gonbryn. ”Vet du varf?r jag l?tit dig leva s? h?r l?nge?” fr?gade han. Samantha s?g trotsigt p? honom. Hon hade inget intresse f?r att ha en dialog med honom. Hon ville inte ha n?gon del i den h?r nya klanen. Hon ville l?mna, f?r att ta sig s? l?ngt fr?n den h?r platsen som m?jligt. Hon ville bara ta Sam och l?mna. Om han skulle till?ta dem. Men hon kunde inte se Sam n?gonstans. De hade blivit tillf?ngatagna av Kyles soldater och hon hade inte sett honom sen dess. Samantha var tvungen att h?lla sig lugn tills dess att hon kunde f? veta var han var. Hon var tvungen att k?pa tid tills att hon kunde fly tillsammans med Sam, och hon skulle sv?ra sig trogen till Kyle om det var n?dv?ndigt. ”Jag vet inte varf?r Rexius skickade dig f?r att h?mta Sv?rdet ist?llet f?r mig. Som vi alla vet ?r jag den b?ttre krigaren. Men jag ska medge att du ?r skicklig,” sa han. ”Men det ?r inte enda anledningen till att jag l?tit dig leva. Rexius planerade att straffa dig. D?rf?r antar jag att du inte har n?gon anledning att vara lojal mot honom. Ett krig ?r p? v?g, och jag skulle kunna ha anv?ndning av en soldat som du. Om du ?r redo att sv?ra dig trogen till mig, s? ska jag ?verv?ga att l?ta dig leva.” Samantha funderade. Hon hade inget emot att sv?ra sig trogen till honom, men hon visste att hon v?ldigt snart skulle l?mna allt detta. Men f?rst var hon tvungen att veta var Sam var. ”Och pojken?” fr?gade hon. ”Var ?r han?” Kyle log. ”Ah ja, pojken. Precis vad jag ville diskutera. Jag vet inte riktigt varf?r du blivit s? f?rtjust i den h?r m?nniskan, och n?r du blev det br?t du redan mot v?ra regler. Vet du, jag skulle kunna d?da dig bara f?r det. Men jag tycker att det ?r v?ldigt intressant, och det ?r faktiskt en av anledningarna till att jag l?tit dig leva.” ”Du f?rst?r, Samantha, du m?ste straffas. Varje vampyr som n?gon g?ng var lojal mot Rexius och inte mot mig m?ste straffas. Det ?r del i invigningen av min nya arm?. Du ska l?ra dig att lyda mig, och bara mig.” ”I ditt fall har jag funnit en perfekt l?sning: n?got som b?de visar din lojalitet mot mig och som straffar dig. Mina mannar kommer f?ra dig till pojken, du kommer f?ra honom tillbaka hit, och framf?r alla h?r kommer du att d?da honom.” Samanthas hj?rta sj?nk vid tanken. Det var n?got som hon aldrig n?gonsin skulle kunna g?ra. Hon skulle ta sitt eget liv innan hon tog hans. Kyle var, som vanligt, galen. Och grym. Ja, han var en passande eftertr?dare till Rexius. ”Jag kommer faktiskt njuta lite av att se dig personligen avr?tta honom,” sa Kyle, med ett leende n?r han t?nkte p? det. ”Du f?rst?r, f?r mig ?r pojken en belastning. Han kommer fr?n samma linje som sin syster, och s? vitt jag vet har de en immunitet som skulle kunna skada oss. Jag litar inte p? n?gon av dem. Och dessutom, han ?r en m?nniska.” Kyle studerade Samanthas ansikte noga. ”Om du g?r det h?r, d? kommer jag bel?na dig med rang, ?ra och prestige. Du kommer ha en s?rskild plats i min nya klan. Det h?r kommer bli ett fantastiskt krig, ett krig mer magnifikt ?n v?r sort n?gonsin har sett f?rut. Och du kan vara en av dess ledande arkitekter.” ”Men om du v?grar…d? kommer du bli torterad, l?ngsamt in i en evig sm?rta, och ditt namn kommer bli utraderat fr?n v?r klans historia helt och h?llet.” Rummet var d?dstyst medan Samantha funderade. Hennes tankar rusade omkring, desperat letande efter n?gon utv?g. ”Varf?r d?dar du honom inte sj?lv?” fr?gade hon till slut. Kyle lutade sig tillbaka och log l?ngsamt. ”Halva n?jet ?r att se dig g?ra det,” sa han. ”En av mina favorithobbies ?r att se personer d?da det som de h?ller k?rt.” ?TTA Caitlin fl?g och fl?g. Hon hade ingen aning vart hon var p? v?g, men vart vinden ?n tog henne skulle hon vara okej med. Det k?ndes som att hon ?nd? inte hade n?gonstans att ta v?gen, och inget att leva f?r. Hennes ?lskade Caleb hade bedragit henne, och den enda personen hon brydde sig om i v?rlden, hennes bror Sam, hade antagligen ocks? bedragit henne. Sam hade ju lett Samantha, och alla de andra onda vampyrerna, rakt mot henne, rakt mot King's Chapel. Fanns det n?gon kvar i v?rlden hon kunde lita p?? Var det hennes ?de att alla i hennes liv skulle bedra henne? Caitlin fl?g h?gt ?ver Hudson River och s?g d?r den glimmade i m?nljuset. Nattbrisen torkade hennes t?rar och det k?ndes sk?nt mot hennes ansikte och h?r. Hon var l?ngt fr?n ?n nu, den var bara en prick p? horisonten. Hon fl?g l?ngre och l?ngre bort, desperat f?r att rensa tankarna. Hon d?k l?gt, och fl?g bara n?gon meter ?ver vattenytan s? att hon n?stan kunde r?ra vid den. Det k?ndes sk?nt att vara s? n?ra vattnet. N?gon del av henne ville forts?tta dyka s? att hon dr?nktes av det. Men en annan del av henne, den nya vampyrdelen, visste att det skulle vara meningsl?st. En vampyr kunde inte d?. Inte ens genom drunkning. Fiskar skuttade upp ur vattnet runtom henne d?r hon fl?g. De m?ste ha k?nt av hennes n?rhet. Var det vampyrblod de k?nde av? Caitlin steg h?gre och h?gre upp i luften, och ju h?gre hon kom desto mer b?rjade hennes huvud klarna igen. Hon t?nkte p? allt som hade h?nt. Detaljerna k?ndes redan oklara. Var det m?jligt att hon ?verreagerat? Nu n?r hon t?nkte efter, vad hade Caleb egentligen gjort? Ja, Sera var d?r, och ? ena sidan var hennes n?rvaro of?rsvarbar. Men ju mer hon t?nkte p? det, desto mer ins?g Caitlin att hon inte riktigt visste varf?r hon var d?r, eller hur hon kommit dit? Hon visste inte med s?kerhet att Caleb bjudit in henne. Hon visste inte med s?kerhet att de var tillsammans igen. Var det alls m?jligt att det fanns n?gon annan f?rklaring? Kanske hade hon reagerat f?r snabbt. Hon gjorde alltid det, hon kunde aldrig beh?rska sig sj?lv. N?r Caitlin fl?g ?nnu h?gre gjorde hon en vid sv?ng och tog fart mot ?n igen. Hon k?nde sig dragen dit, och en del av henne undrade om hon skulle ?terv?nda. Egentligen, var skulle hon annars ta sig? Hon k?nde ett nyfunnet syfte. Kanske skulle hon i alla fall ge honom en chans att f?rklara. Han hade r?ddat henne s? m?nga g?nger. Han hade vakat ?ver henne alla de d?r dagarna, och han hade tagit hand om henne tills hon var okej igen. Kanske ?lskade han henne fortfarande. Kanske… Caitlin var inte s? s?ker l?ngre. Men ju mer hon fl?g, desto mer ins?g hon att hon i alla fall var skyldig honom en chans, en chans att f?rklara sig. Ja, det skulle hon ge honom. Sen skulle hon best?mma sig. * Caleb var rasande. ?n en g?ng hade Sera kommit in i hans liv och f?rst?rt var hon ?n g?tt. Han kunde inte minnas, under de tusentals ?r, hur m?nga g?nger han bett henne att l?mna honom ifred, hur m?nga g?nger han ber?ttat f?r henne att han inte hade n?gra k?nslor f?r henne, att han inte ville ha n?got med henne att g?ra. Men s? ofta, i precis fel tillf?llen, lyckades hon dyka upp ?nd?. Det var som att hon visste, som att hon k?nde p? sig n?r han tr?ffat n?gon ny, n?r han tr?ffat n?gon han verkligen brydde sig om. Och hon d?k alltid upp i helt fel tillf?lle. Han hade aldrig tr?ffat n?gon som var s? dominant och kontrollerande. Och hon hade pl?gat honom i flera tusen ?r. Den h?r g?ngen kunde han inte acceptera det. Han skulle inte till?ta det. Hon hade f?rst?rt hans relationer f?r m?nga g?nger, och det h?r var en g?ng f?r mycket. Han brydde sig mer om Caitlin ?n n?gon annan han n?gonsin varit med—b?de vampyr och m?nniska. Och som en nattfj?ril runt elden m?ste Sera ha k?nt av det. Det m?ste ha varit vad som f?tt henne att komma fram, vad som drivit henne att s?ka upp honom. Hon hade en anledning—det hade hon alltid. Det var problemet med henne: man kunde aldrig riktigt skylla helt och h?llet p? henne, f?r hon kom alltid med n?got br?dskande meddelande som alltid hade n?gon sorts legitimitet. Den h?r g?ngen, s? klart, var det f?r att deras klan var p? v?g att attackeras. Hon sa att Kyle var tillbaka i New York City med Sv?rdet och att det bara var dagar tills att det skulle vara ett fullskaligt vampyrkrig. Hon kom med ett meddelande fr?n hans klan: de ville ha honom tillbaka. De var villiga att f?rl?ta hans tidigare brott. De beh?vde varje soldat de hade nu n?r det var krig, och Caleb var en av deras b?sta. S? ? ena sidan kunde han inte vara s? arg p? henne som han hade velat—vilket gjorde situationen ?nnu mer irriterande. ? andra sidan misst?nkte han att hon hade v?ntat p? just ett s?dant h?r tillf?lle f?r att ha som urs?kt att slingra sig tillbaka in i hans liv. Men oavsett vad nyheterna var hade hon ingen r?tt att ge Caitlin intrycket att de fortfarande var tillsammans. Han stormade tillbaka till henne ?ver slottets terrass, alldeles r?d i ansiktet. ”Sera!” ropade han. ”Varf?r var du tvungen att s?ga det d?r? Varf?r var du tvungen att s?ga det p? det s?ttet? Det finns inget vi! Och du vet mycket v?l att det finns inget som jag inte ber?ttat f?r henne. Du kom hit f?r att leverera ett meddelande fr?n v?r klan. Det ?r allt. Du gav henne intrycket att jag h?ll n?gon sorts hemlighet fr?n henne, att du och jag fortfarande var tillsammans.” Hon verkade inte alls brydd av hans ilska. Snarare verkade hon njuta av det. Hon hade lyckats reta upp honom, och det verkade vara precis det hon velat. Hon log l?ngsamt, tog ett steg mot honom och la en hand p? hans axel. ”Men ?r vi inte det d??” fr?gade hon f?rf?riskt. ”Innerst inne vet du att vi fortfarande ?r det. Det ?r precis d?rf?r som det h?r g?r dig uppr?rd. Hade du inte haft n?gra k?nslor f?r mig s? hade det inte spelat n?gon roll f?r dig.” Caleb slog bort hennes hand. ”Du vet att det d?r ?r nonsens. Vi har inte varit tillsammans p? flera hundra ?r. Och vi kommer aldrig vara tillsammans igen. Jag vet inte hur m?nga g?nger jag kan s?ga det h?r,” sa Caleb, rasande. ”Du m?ste h?lla dig ute ur mitt liv. Du m?ste h?lla dig borta fr?n mig. Och mest av allt, fr?n Caitlin. Jag varnar dig, h?ll dig borta fr?n henne.” Seras min f?rbyttes blixtsnabbt till ilska. ”Den patetiska lilla flickan,” sn?ste hon. ”Bara f?r att hon ?r en av oss nu betyder det inte att hon har n?gon som helst st?llning ?ver mig. Hon ?r ingenting j?mf?rt med mig. Jag f?rst?r inte hur du ens kan se p? henne p? det s?ttet. Och dessutom sanktionerade aldrig v?r klan att du skulle f? omvandla henne,” sa Sera med en m?rk blick. Caleb visste vad det betydde. Det var ett hot. Hon varnade honom, om hans brott mot lagen. Han kunde straffas h?rt f?r det—och hon hotade att ber?tta f?r de andra. ”Jag bryr mig inte om dina hot,” sa Caleb med m?rk ton. ”Du kan ber?tta vad du vill f?r vem som helst. Jag kommer m?ta vad de best?mmer sig f?r att g?ra sj?lv.” ”Du ?cklar mig,” sn?ste Sera. ”Vi ?r mitt i ett krig, hela v?r klan, hela v?r familj ?r i fara. Och vad g?r du? Du g?mmer dig h?r ute, p? n?gon ?, och v?ntar p? att n?gon patetisk liten flicka ska m? b?ttre. Du borde vara hemma och sl?ss f?r ditt folk, som den man du brukade vara—” Min klan kastade ut mig,” sn?ste Caleb tillbaka, ”efter hundratals ?r av lojal tj?nst. Jag ?r inte skyldig dem n?gonting. De f?r precis vad de f?rtj?nar.” Caleb andades ut. ”Oavsett vad, s? bryr jag mig om dem, och eftersom situationen ?r som den ?r s? kommer jag inte svika dem. Jag sa att jag ska ?terv?nda, n?r det ?r dags.” ”Du sa att du skulle komma tillbaka n?r hon var b?ttre. Uppenbarligen ?r hon b?ttre nu. Du har inga urs?kter kvar. Du m?ste komma tillbaka nu!” ”Jag kommer vara trogen mitt ord, som jag alltid ?r. Men jag vill vara tydlig med en sak: jag kommer endast tillbaka f?r att hj?lpa till att r?dda v?r klan, r?dda m?nniskorna som riskerar slaktas, och f?r att ta tillbaka Sv?rdet. Inbilla dig inte att det ?r f?r n?gon annan anledning. S? fort mitt uppdrag ?r avklarat kommer jag l?mna igen, f?r alltid den h?r g?ngen, och det kommer vara sista g?ngen du n?gonsin ser mig. Inbilla dig inte att vi ?r tillsammans igen. F?r det ?r vi inte.” ”?h, Caleb,” sa hon med ett m?rkt litet skratt, ”du kan tro vad du vill, men du vet innerst inne att du och jag alltid har varit tillsammans, och vi kommer alltid vara tillsammans. Ju mer du st?r emot, desto mer dras du till mig. Jag vet hur mycket du ?lskar mig. Jag k?nner det, varenda dag.” ”Du inbillar dig,” sa Caleb, ”Du blir bara v?rre och v?rre.” Sera log bredare. ”Ja,” sa hon, ”intala dig sj?lv det. K?mpa emot dina k?nslor. K?mpa emot vad b?de du och jag redan vet.” Sera tog pl?tsligt tv? sj?lvs?kra steg mot honom, svepte hennes armar runt hans hals och med en snabb r?relse drog honom till sig. Innan han kunde reagera la hon hennes l?ppar mot hans och kysste honom med full kraft. Caleb ryggade sig ?cklat tillbaka, och knuffade henne ifr?n sig. N?r han gjorde det s?g han n?gon i ?gonvr?n landa p? balustraden bredvid dem. Caitlin * N?r Caitlin n?rmade sig ?n k?nde hon sig mer och mer hoppfull. Hennes tankar hade klarnat nu. Hon ins?g att Caleb inte gjort n?got fel alls. Hon hade varit dum. Hon borde ha gett honom en chans att f?rklara. Sera kunde ju ha kommit oinbjuden, och det beh?vde inte vara n?got mellan dem. Varf?r hade hon f?rhastat sig s?? N?r hon d?k djupare och ?n b?rjade synas s?g hon det enorma stenslottet breda ut sig under henne, med vampyrer som tr?nade i ljuset av facklorna. Det var en vacker plats, och hon var tacksam att Caleb f?rt henne hit. Hon b?rjade k?nna att allt skulle bli okej ?nd?, n?r hon gjorde en sista v?ndning runt kr?ken och landade p? den ?vre vallen. Men n?r hon n?rmade sig och landade slutade hennes hj?rta sl?. D?r var Caleb och Sera. Och den h?r g?ngen kysstes de. Kysstes. Tanken skar inuti Caitlin mer ?n Sv?rdet gjort. Hon kunde inte r?ra sig. Hon kunde inte t?nka. Hon kunde inte andas. De kysstes. Kysstes. S? de var tillsammans ?nd?. Det fanns inget att missf?rst? den h?r g?ngen. Han ?lskade henne fortfarande. Han hade kastat ut Caitlin som om hon inte var v?rd n?gonting. Och han hade gjort det mitt framf?r hennes ?gon. Caleb rusade mot henne och den h?r g?ngen sprang hon inte. Hon stod kvar, fastfrusen av chock, och hon k?nde en ilska v?lla upp inom henne. Hon k?nde sig sj?lv bli vild, vildare ?n hon n?gonsin varit som m?nniska. ”Caitlin,” b?rjade Caleb, ”det ?r inte som det verkar. Sn?lla, l?t mig f?rklara—” Men n?r Caleb n?rmade sig henne och b?rjade prata pekade Caitlin bara ett finger mot horisonten. ”G?!” skrek hon, bistert. Det var en order. Det var inte en fr?ga, och det fanns ingen plats f?r att diskutera. Caleb stod d?r, han ocks? fastfrusen, till synes chockad av hennes ilska. Han m?ste ha sett hur uppgiven hon var. ”JAG SA G?!” skrek Caitlin igen. ”Jag vill aldrig se dig igen. Inte s? l?nge jag lever!” Caleb stod d?r och s?g chockade och s?rad ut, som en liten pojke som precis f?tt en utsk?llning. Han verkade ha s? mycket mer han ville s?ga till henne, men han verkade ocks? f?rst? att hon inte skulle lyssna p? ett ord. Han b?jde l?ngsamt huvudet i f?rtvivlat. Han v?nde sig om och gick mot kanten, tog tv? l?nga kliv och hoppade. Han fl?g med sina gigantiska vingar flaxande, p? v?g ut i natten. Caitlin kunde se Sera v?nda sig f?r att se efter honom, se honom flyga iv?g, med en orolig min, som om hon ville flyga efter honom. Men hon verkade ocks? kluven, som om det fanns n?got hon ville s?ga till Caitlin innan hon fl?g iv?g. Sera tog pl?tsligt flera steg mot Caitlin tills hon bara var n?gon meter ifr?n henne. ”Jag hatar dig,” sa Sera l?ngsamt, hennes ord som gift. ”Jag kommer alltid att hata dig. Du f?rs?kte ta min man ifr?n mig. Och det kommer aldrig fungera. Caleb vill inte ha dig. Han vill ha mig. Bara mig. Och s? har det alltid varit.” Caitlin var f?r arg f?r att orka svara, och hon hade ?nd? inget att s?ga henne. Seras vingar bredde ut sig bakom henne d? hon gjorde sig redo f?r att flyga iv?g. Innan hon v?nde sig om lutade hon sig n?rmare Caitlin och viskade en sista sak: ”Jag har n?got med Caleb som du aldrig kommer f?. Inte s? l?nge du lever. Han har s?kert aldrig ber?ttat f?r dig, och han kommer s?kert aldrig g?ra det heller.” Caitlin stirrade tillbaka med samma ilska, och undrade vad denna vidriga varelse kunde s?ga f?r att g?ra henne ?nnu mer uppr?rd ?n vad hon redan var. Hon trodde inte det var m?jligt. Men n?r hon h?rde de sista orden ins?g hon att det visst fanns n?gon som kunde g?ra det v?rre. ”Caleb och jag har ett barn tillsammans.” NIO Samantha fann sig sj?lv eskorterade av tv? klumpiga vampyrvakter genom en stenkorridor. De h?ll sig n?ra henne men ingen v?gade ta tag i hennes armar. Hon var en mycket mer senior krigare ?n dem—de skulle aldrig vara s? respektl?sa. Trots deras storlek, och trots att de var m?n, var hon mycket starkare ?n dem b?de tv?—och det visste de. De f?rde henne l?ngre och l?ngre ner, djupare in i klanens inre, mot Sams kammare. De gick ner ytterligare en stentrappa, och deras h?rda l?derk?ngor ekade mot v?ggarna. Det blev m?rkare och m?rkare ju djupare de kom, d?r de v?lvda korridorerna inte var belysta av mer ?n en sporadisk fackla. Samantha var ursinnig d?r hon gick. Hon ville d?da de tv? vakterna d?r och d?, men hon kunde inte g?ra det riktigt ?n. Hon var tvungen att l?ta dem leda henne till var de h?ll Sam. Hon var tvungen att r?dda honom. Hur dum var Kyle egentligen. Trodde han verkligen att hon brydde sig s? mycket om hennes eget liv, hennes egen heder, f?r att ta med Sam tillbaka och d?da honom framf?r alla de andra? Han m?ste ha trott att hon var lika mycket en pj?s som de andra. Han hade mycket att l?ra. Hon var annorlunda. Mycket annorlunda. Hon hade inte ?verlevt i tusentals ?r genom att g?ra vad andra sa ?t henne. Hon gjorde vad hon ville, n?r hon ville. Och ibland kr?vdes dj?rva handlingar f?r det. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/morgan-rice/forradd/?lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.