L?ngtan

L?ngtan Morgan Rice Vampyrjournalerna #5 I L?NGTAN (bok #5 i Vampyrjournalerna), vaknar Caitlin Paine f?r att uppt?cka att hon ?n en g?ng har rest tillbaka i tiden. Den h?r g?ngen har hon landat i 1700-talets Paris, en tid av stort ?verfl?d, av kungar och drottningar – men ocks? av revolution. ?terf?renad med hennes sanna k?rlek, Caleb, har de tv? ?ntligen den tysta, romantiska stund de aldrig hade. De spenderar sin idylliska tid tillsammans i Paris och bes?ker dess mest romantiska platser och deras k?rlek v?xer starkare. Caitlin best?mmer sig f?r att ge upp s?kandet efter hennes far, s? att hon kan njuta av tiden d?r och spendera resten av sitt liv med Caleb. Caleb tar med henne till ett medeltida slott, n?ra havet, och Caitlin ?r gladare ?n hon n?gonsin dr?mt. Men deras tid tillsammans ?r inte menad att vara f?revigt och h?ndelser intr?ffar som tvingar is?r dem. Caitlin finner sig ?n en g?ng ?terf?renad med Aiden och hans klan, med Polly och med nya v?nner, medan hon fokuserar p? sin tr?ning igen, och p? sitt uppdrag. Hon blir introducerad till den frikostiga v?rlden av Versaiiles och st?ter p? rikedomar hon aldrig kunnat dr?mma om. Med m?ltider och fester som aldrig tycks ta slut ?r Versailles en egen liten v?rld. Hon blir glatt ?terf?renad med sin bror, Sam, som ocks? har rest tillbaka i tiden och som nu ocks? har dr?mmar om deras far. Men allt ?r inte s? bra som det verkar. Kyle har ocks? rest tillbaka i tiden – den h?r g?ngen med sin onda sidekick, Sergei – och han ?r mer best?md ?n n?gonsin p? att d?da Caitlin. Och b?de Sam och Polly faller djupare in i giftiga f?rh?llanden, som hotar att f?rst?ra allt runt om dem. N?r Caitlin blir en sann och h?rdad krigare kommer hon n?rmare ?n n?gonsin att hitta hennes far och den mytiska sk?lden. Det action-packade slutet f?r Caitlin genom genom en virvelvind av Paris viktigaste medeltida platser, p? en jakt efter ledtr?dar. Men att ?verleva denna g?ngen kommer att kr?va f?rdigheter hon aldrig d?mt att hon skulle besitta. Och att ?terf?renas med Caleb kommer att kr?va henne att g?ra det sv?raste valet – och uppoffringen – i hela hennes liv. L?NGTAN ?r v?lbalanserad. Det har den perfekta m?ngden ord och ?r en fantastisk uppf?ljare till de andra b?ckerna. Karakt?rerna ?r v?ldigt trov?rdiga och jag bryr mig verkligen om vad som h?nder med dem. Introduktionen av en historisk figur var ganska intressant och l?mnade mycket att t?nka p? om denna boken. Morgan Rice L?ngtan (Bok #5 i Vampyrjournalerna) Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den #1 b?sts?ljande f?rfattaren av VAMPYRJOURNALERNA, en serie f?r unga vuxna som innefattar elva b?cker (och fler ?r p? v?g); den #1 b?sts?ljande serien THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller som innefattar tv? b?cker (och fler ?r p? v?g); och den #1 b?sts?ljande episka fantasyserien THE SORCERER’S RING, som innefattar femton b?cker (och fler ?r p? v?g). Morgan's b?cker finns tillg?ngliga i ljud- och bokformat, och ?vers?ttningar finns tillg?ngliga p? tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (med fler spr?k p? v?g). OMV?ND (Bok #1 i Vampyrjournalerna), ARENA ETT (Bok #1 av ?verlevnadstrilogin) och HJ?LTARS V?G (Bok #1 Trollkarlens ring) DRAKARNAS GRYNING (Konungar Och H?xm?stare—Bok #1) ?r alla tillg?ngliga att ladda ner gratis! Morgan ?lskar att h?ra fr?n er, s? bes?k g?rna www.morganricebooks.com f?r att skriva upp er f?r nyhetsbrevet, f? en gratis bok, f? gratis presenter, ladda ner appen som ?r gratis, f? de senaste exklusiva nyheterna, l?gg till p? Facebook och Twitter, och h?r av er! N?GRA ORD OM VAMPYRJOURNALERNA ”Rice g?r ett bra jobb med att dra in dig i ber?ttelsen fr?n b?rjan, genom att anv?nda ett fantastisk bildspr?k som ?verg?r bara att m?la upp en omgivning…V?lskriven och extremt snabbl?st”     --Black Lagoon Reviews (ang?ende Omv?nd) “En idealisk ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice gjorde ett bra jobb med att skapa en intressant twist … Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka … en extraordin?r tjej! … L?tt att l?sa men extremt snabb … Klassad PG.”     --The Romance Reviews (ang?ende Omv?nd) “F?ngade min uppm?rksamhet fr?n b?rjan och sl?ppte inte taget … .Denna historia ?r ett fantastiskt ?ventyr med ett snabbt tempo och som ?r actionsp?ckad fr?n allra f?rsta b?rjan. Det finns inte en tr?kig stund att hitta.”     --Paranormal Romance Guild (ang?ende Omv?nd) “Fylld med action, romantik, ?ventyr och sp?nning. F? tag p? denna och bli f?r?lskad p? nytt.”     --vampirebooksite.com (ang?ende Omv?nd) “En mycket bra handling och detta var verkligen den typ av bok du kommer att ha problem att l?gga bort p? natten. Slutet var en cliffhanger som var s? spektakul?r att du omedelbart vill k?pa n?sta bok, bara f?r att se vad som h?nder.”     --The Dallas Examiner (ang?ende ?lskad) “En bok att konkurrera med TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES och en som kommer att f? dig att vilja forts?tta l?sa ?nda till sista sidan! Om du gillar ?ventyr, k?rlek och vampyrer ?r denna bok n?got f?r dig!”     --Vampirebooksite.com (ang?ende Omv?nd) “Morgan Rice visar sig igen vara en mycket beg?vad ber?ttare … .Detta skulle tilltala en bred publik, d?ribland yngre fans av vampyr / fantasy-genren. Det slutade med en ov?ntad cliffhanger som l?mnar dig chockad.”     --The Romance Reviews (ang?ende ?lskad) B?cker av Morgan Rice KONUNGAR OCH H?XM?STARE DRAKARNAS GRYNING (Book #1) DE TAPPRAS UPPKOMST (Book #2) TROLLKARLENS RING HJ?LTARS V?G (Book #1) KONUNGARS MARSCH (Book #2) DRAKARS ?DE (Book 3) EN KAMP OM ?RA (Book #4) ?RANS L?FTE (Book #5) ETT TAPPERT ANFALL(Book #6) SV?RDSRITEN (Book #7) VAPENG?VAN(Book #8) BESV?RJELSERNAS HIMMEL (Book #9) ETT HAV AV SK?LDAR(Book #10) ST?LFURSTEN(Book #11) ELDENS RIKE(Book #12) DROTTNINGARS V?LDE(Book #13) BRODERSEDEN (Book #14) D?DLIGAS DR?M (Book #15) RIDDARES DUST (Book #16) STRIDENS G?VA (Book #17) ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ETT: SLAVJ?GARNA(Book #1) ARENA TV?(Book #2) VAMPYRJOURNALERNA OMV?ND (Bok #1) ?LSKAD (Bok #2) F?RR?DD (Bok #3) F?RUTBEST?MD (Bok #4) L?NGTAN (Bok #5) TROLOVAD (Bok #6) LOVAD (Bok #7) FUNNEN (Bok #8) ?TERUPPST?NDEN (Bok #9) BEG?R (Bok #10) ?DESBEST?MD (Bok #11) Lyssna p? VAMPYRJOURNALERNA i ljudboksformat! Copyright © 2012 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. F?rutom vad som till?ts enligt the U.S. Copyright Act of 1976, f?r ingen del av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verl?tas i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller f?rvaras i n?gon databas eller informationss?kningssystem, utan f?rfattarens medgivande. Denna e-bok ?r endast ?mnad f?r personlig njutning. Denna e-bok f?r inte vidares?ljas eller vidarebefordras till andra personer. Om du skulle vilja dela boken med n?gon, var sn?ll och k?p ytterligare en kopia f?r varje mottagare. OM du l?ser denna bok och inte har k?pt den, eller om den inte var ink?pt till dig, var v?nlig och ?terl?mna den och k?p en egen kopia. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser, och incidenter, ?r antingen en produkt av f?rfattarens fantasi eller anv?nds sk?nlitter?rt. Varje likhet med faktiska personer, levande eller d?da, ?r en ren tillf?llighet Omslagsmodell: Jennifer Onvie. Omslagsfotografi: Adam Luke Studios, New York. Omslagsstylist: Ruthie Weems. Om du skulle vilja kontakta n?gon av dessa personer, v?nligen kontakta Morgan Rice. FAKTA: Montmartre, Paris, ?r k?nd f?r sin enorma kyrka, Sacr?-C?ur, som byggdes p? 1800-talet. Men sittandes bredvid den, h?gt uppe p? berget, st?r den knappt k?nda Sankt Peters kyrka. Denna lilla, ok?nda kyrka ?r mycket ?ldre ?n sin granne, och g?r tillbaka ?nda till 200-talet, och har en ?nnu st?rre betydelse: det var p? den h?r platsen l?ftena togs som ledde till grundandet av Jesu s?llskap. FAKTA: Sainte Chapelle, som ligger p? en liten ? i centrala Paris (inte l?ngt fr?n den ber?mda katedralen Notre Dame), byggdes p? 1200-talet, och har i hundratals ?r varit hem ?t kristendomens mest v?rdefulla reliker, inklusive t?rnekronan, den helige lansen, och bitar av korset p? vilket Jesus korsf?stes. Relikerna lagrades i en stor, utsmyckad silverkista… “Vi ?r du ?n s? sk?n? Ack, skall jag tro Att blodl?s d?d f?r?lskat sig i dig. Och att det skrumpna sp?ket g?mt dig h?r I m?rkret f?r att bli hans ?lskarinna? Jag r?ds det; d?rf?r stannar jag hos dig Och l?mnar aldrig detta nattens hem… ”     -– William Shakespeare, Romeo och Julia KAPITEL ETT Paris, Frankrikte (Juli, 1789) Caitlin Paine vaknade till m?rker. Luften var tung, och hon k?mpade f?r att andas medan hon f?rs?kte att r?ra p? sig. Hon l?g p? rygg p? en h?rd yta. Det var kallt och fuktigt, och en liten strimma av ljus tr?ffade henne n?r hon tittade upp. Hennes axlar pressades samman, men med lite anstr?ngning lyckades hon n? upp. Hon str?ckte ut sina handflator och k?nde p? ytan ovanf?r. Sten. Hon drog h?nderna l?ngs den, k?nde hur den var byggd och ins?g att hon var inst?ngd. I en kista. Caitlins hj?rta b?rjade dunka. Hon hatade tr?nga utrymmen och hon b?rjade andas tyngre. Hon undrade om hon dr?mde, fastnat i n?got slags hemsk limbo, eller om hon verkligen hade vaknat i en annan tid p? en annan plats. Hon n?dde upp igen, med b?da h?nderna, och med all sin kraft sk?t hon ifr?n sig. Den r?rde sig n?gra enstaka centimeter, precis tillr?ckligt f?r henne att glida ett finger mellan. Hon sk?t ifr?n igen, med all sin makt, och det tunga stenlocket flyttades l?ngre, med ljudet av sten skrapandes mot sten. Hon kl?mde fler fingrar in i sprickan och med all sin kraft knuffade hon. Den h?r g?ngen lossnade locket. Caitlin satte sig upp, andas tungt och tittade runt. Hennes lungor fl?mtade i den friska luften och hon beredde sig f?r ljuset och h?jde h?nderna till ?gonen. Hur l?nge hade hon varit i m?rker? undrade hon. N?r hon satt d?r och sk?rmade ?gonen, lyssnade hon, beredde sig p? n?got ljud, p? n?gon r?relse. Hon mindes hur hennes uppvaknande p? kyrkog?rden hade varit i Italien, och den h?r g?ngen ville hon inte l?mna n?got ?t slumpen. Hon var beredd p? allt, redo att f?rsvara sig mot b?de bybor och vampyrer, eller vad som skulle kunna t?nkas vara i n?rheten. Men den h?r g?ngen var allt tyst. Hon ?ppnade l?ngsamt ?gonen och s?g att hon faktiskt var ensam. N?r hennes ?gon justerades, ins?g hon att det faktiskt inte var s? ljust d?r inne. Hon var i ett mullrande stenrum, med l?ga, v?lvda tak. Det s?g ut som valvet i en kyrka. Rummet lystes endast upp av enstaka brinnande ljus. Det m?ste vara natt, ins?g hon. Nu n?r hennes ?gon justerats, s?g hon sig omkring noggrant. Hon hade haft r?tt: hon hade legat i en sarkofag, i h?rnet av ett stenrum, i vad som verkade vara kryptan i en kyrka. Rummet var tomt, med undantag av n?gra stenstatyer, och flera andra sarkofager. Caitlin klev ur sarkofagen. Hon str?ckte p? sig, testade alla sina muskler. Det k?ndes bra att st? upp igen. Hon var tacksam f?r att hon inte hade vaknat denna g?ngen till en strid. ?tminstone hade hon n?gra lugna ?gonblick f?r att samla sig. Men hon var ?nd? s? desorienterad. Hennes sinne k?ndes tungt, som om hon hade vaknat fr?n en tusen ?r l?ng s?mn. Hon k?nde ocks? omedelbart hunger sl? till. Vart var hon? undrade hon igen. Vilket ?r var det? Och ?nnu viktigare, vart var Caleb? Hon blev ledsen att han inte var vid hennes sida. Caitlin unders?kte rummet och letade efter ett tecken p? hans n?rvaro. Men det fanns ingenting. De andra sarkofagerna var alla ?ppna och tomma och det fanns ingen annanstans han kunde g?mma sig. "Hall??" Ropade hon. "Caleb?" Hon tog n?gra steg in i rummet, och s?g en l?g, v?lvd d?rr?ppning, den enda v?gen in eller ut. Hon gick till den och f?rs?kte vrida handtaget. Ol?st sv?ngde d?rren l?tt upp. Innan hon l?mnade rummet v?nde hon sig och blickade ?ver sin omgivning, s? att hon inte hade l?mnat n?got hon beh?vde. Hon str?ckte sig ner och k?nde sitt halsband, fortfarande h?ngandes runt halsen. Hon n?dde ner i sina fickor, och blev lugnad av att k?nna hennes dagbok och en stor nyckel. Det var allt som hon hade kvar i v?rlden, och det var allt som hon beh?vde. Caitlin l?mnade rummer och fortsatte ner en l?ng, v?lvd stenhall. Hon kunde bara t?nka p? att hitta Caleb. S?kerligen hade han rest tillbaka med henne den h?r g?ngen. Hade han inte det? Och om han hade det, skulle han minnas henne den h?r g?ngen? Hon kunde inte f?rest?lla att beh?va g? igenom allt det d?r igen, med att s?ka efter honom, och sedan att han inte kom ih?g. Nej, hon bad att denna g?ngen skulle bli annorlunda. Han levde, f?rs?krade hon sig om, och de hade rest tillbaka tillsammans. De m?ste ha gjort det. Men n?r hon skyndade ner f?r korridoren och upp en liten trappa av sten, k?nde hon sin takt ?ka, och k?nde den v?lbekanta sjunkande k?nslan i br?stet att han inte hade kommit tillbaka med henne. N?r allt kom omkring, hade han ju inte vaknat vid hennes sida, h?llandes hennes hand, och han var inte d?r f?r att lugna henne. Betydde det att han inte hade klarat resan tillbaka? Klumpen i magen blev st?rre. Och hur var det med Sam? Han hade ocks? varit d?r. Varf?r fanns inte n?gra tecken efter honom? Caitlin n?dde ?ntligen toppen av trappan, ?ppnade en annan d?rr, och stod d?r, f?rv?nad ?ver synen. Hon stod i huvudkapellet i en extraordin?r kyrka. Hon hade aldrig sett ett s?dant h?gt tak, s? mycket m?lat glas, ett s?dant enormt och utarbetat altare. Raderna av b?nkar fortsatte i evighet, och det s?g ut som om denna plats kunde rymma tusentals m?nniskor. Lyckligtvis var det tomt. Ljus brann ?verallt, men det ?r klart, det var sent. Hon var tacksam, f?r det sista hon ville var att g? ut i en folkmassa best?ende av tusentals m?nniskor som stirrade rakt mot henne. Caitlin gick l?ngsamt, r?tt ner i mitten av g?ngen, p? v?g mot utg?ngen. Hon var p? jakt efter Caleb, efter Sam, eller kanske till och med efter en pr?st. N?gon som pr?sten i Assisi, som kunde v?lkomna henne och f?rklara saker f?r henne. N?gon som kunde tala om f?r henne var hon var, och n?r, och varf?r. Men d?r fanns ingen. Caitlin verkade vara helt ensam. Caitlin n?dde de stora dubbeld?rrarna och beredde sig p? att m?ta vad som kunde vara utanf?r. N?r hon ?ppnade dem fl?mtade hon. Natten var upplyst av gatufacklor ?verallt och framf?r henne var en stor skara m?nniskor. De v?ntande inte p? att komma in i kyrkan, utan drog omkring p? ett stort, ?ppet torg. Det var en upptagen, festlig natt och n?r Caitlin k?nde v?rmen, visste hon att det var sommar. Hon var chockad av ?synen av alla dessa m?nniskor i deras f?r?ldrade utstyrslar, och deras formalitet. Lyckligtvis tycktes ingen l?gga m?rke till henne. Men hon kunde inte slita ?gonen fr?n dem. Det var hundratals m?nniskor, de flesta kl?dda formellt, alla helt klart fr?n ett annat ?rhundrade. Bland dem fanns h?star, vagnar, gatuf?rs?ljare, konstn?rer och s?ngare. Det var en tr?ng sommarnatts-scen, och det var ?verv?ldigande. Hon undrade vilket ?r det skulle kunna vara och vilken plats hon kunde ha eventuellt landat i. ?nnu viktigare, eftersom hon s?kt igenom alla de m?rkliga och utl?ndska ansiktena, undrade hon om Caleb kunde v?nta bland dem. Hon genoms?kte publiken desperat, hoppades, f?rs?kte ?vertyga sig sj?lv om att Caleb, eller kanske Sam, kunde vara bland dem. Hon s?g ?t alla h?ll, men efter n?gra minuter ins?g hon att de helt enkelt inte var h?r. Caitlin tog flera steg ut p? torget, och v?nde sig sedan om mot kyrkan, i hopp om att hon kanske skulle k?nna igen dess fasad, och att det skulle ge henne en vink om var hon var. Det gjorde det. Hon var knappast en expert p? arkitektur eller historia, eller kyrkor, men vissa saker visste hon. Vissa platser var s? uppenbara, s? att de etsades in i det allm?nna medvetandet, att hon var s?ker p? att hon kunde k?nna igen dem. Och detta var en av dem. Hon stod inf?r Notre Dame. Hon var i Paris. Det var en plats som hon inte kunde f?rv?xla med n?gon annan. Dess tre stora d?rrar, omsorgsfullt ristade, dussintals sm? statyer ovanf?r dem, dess eleganta fasad n?dde hundratals meter upp i skyn. Det var en av de mest k?nda platserna p? jorden. Hon hade sett det p? n?tet innan, m?nga g?nger. Hon kunde inte tro det men hon var verkligen i Paris. Caitlin hade alltid velat ?ka till Paris, hade alltid bett sin mamma att ta med henne dit. N?r hon hade en pojkv?n en g?ng i gymnasiet, hade hon alltid hoppats att han skulle ta med henne dit. Det var en plats som hon alltid hade dr?mt om att ?ka till och det gjorde henne m?ll?s att hon faktiskt var h?r. Och i ett annat ?rhundrade. Caitlin k?nde sig bli knuffad i folkmassan som v?xte allt st?rre och pl?tsligt tittade hon ner och gjorde en bed?mning av hennes kl?der. Hon var f?rskr?ckt att se att hon fortfarande var kl?dd i den enkla dr?kten som Kyle hade gett henne i Colosseum i Rom. Hon bar en tunika, grov mot hennes hud och sjaskigt klippt som var alldeles f?r stor f?r henne, knuten ?ver hennes ?verkropp och ben med ett rep. Hennes h?r var tovigt, otv?ttat, och h?ngandes framf?r ansiktet. Hon s?g ut som en f?rrymd f?nge, eller en luffare. Hon k?nde sig mer orolig, och tittade igen efter Caleb, efter Sam, efter n?gon hon k?nde igen, n?gon som kunde hj?lpa henne. Hon hade aldrig k?nt sig mer ensam, och hon ville inget hellre ?n att l?gga ?gonen p? dem, att veta att hon inte kom tillbaka till denna plats sj?lv, att veta att allt skulle bli bra. Men hon k?nde inte igen n?gon. Kanske ?r jag den enda, t?nkte hon. Kanske ?r jag verkligen sj?lv igen. Tanken p? det genomborrade hennes mage som en kniv. Hon ville krypa ihop, krypa tillbaka och g?mma sig i kyrkan, f?r att skickas tillbaka till en annan tid, till n?gon annan plats – en plats d?r hon kunde vakna upp och se n?gon som hon k?nnde. Men hon h?rdade sig sj?lv. Hon visste att det inte fanns n?gon ?terv?ndo, inget annat val ?n att g? fram?t. Hon skulle bara beh?va vara modig, att hitta sin v?g i denna tid och plats. Det fanns helt enkelt inget annat val. * Caitlin var tvungen att komma bort fr?n folkmassan. Hon beh?vde vara ensam, beh?vde vila, ?ta och t?nka. Hon var tvungen att r?kna ut vart hon skulle g?, vart hon skulle leta efter Caleb, och om han ens var h?r. Lika viktigt var hon tvungen att ta reda p? varf?r hon var i staden och i denna tid. Hon visste inte ens vilket ?r det var. En person drog f?rbi henne och Caitlin str?ckte ut handen och tog tag i hans arm, ?verv?ldigad med en pl?tslig lust att f? veta. Han v?nde sig om och s?g p? henne, h?pen ?ver att bli stoppad s? abrupt. "Jag ?r ledsen", sade hon och ins?g hur torr hennes hals var och hur sliten hon m?ste ha verkat n?r hon yttrade hennes f?rsta ord, "men vilket ?r ?r det?" Hon var generad till och med n?r hon fr?gade det och ins?g att hon m?ste ha verkat galen. "?r?" fr?gade den f?rvirrande mannen tillbaka. "Um … Jag ?r ledsen, men jag kan inte riktigt … minnas." Mannen s?g p? henne fr?n topp till t?, och skakade sedan sakta p? huvudet, som om han best?mt att det var n?got fel med henne. "Det ?r 1789, naturligtvis. Och vi ?r inte ens i n?rheten av ny?r, s? du har verkligen ingen urs?kt", sa han och skakade p? huvudet h?nfullt och marscherade iv?g. 1789. Verkligheten av dessa siffror rusade genom Caitlins huvud. Hon p?minde sig om att hon senast hade varit i ?r 1791. Tv? ?r. Inte s? l?ngt borta. ?nd? var hon i Paris nu, en helt annan v?rld ?n Venedig. Varf?r h?r? Varf?r nu? Hon fokuserade och f?rs?kte desperat att minnas sina historia lektioner, f?r att komma ih?g vad som hade h?nt i Frankrike 1789. Hon var generad ?ver att inse att hon inte kunde g?ra det. Hon sk?llde ut sig sj?lv ?nnu en g?ng f?r att inte ha varit mer uppm?rksam under lektionerna. Om hon hade vetat i gymnasiet att hon en dag skulle resa tillbaka i tiden skulle hon ha studerat hennes historia hela n?tterna och skulle ha f?rs?kt att memorera allt. Det spelade ingen roll nu, ins?g hon. Nu var hon en del av historien. Nu hade hon en chans att ?ndra den, och att ?ndra sig sj?lv. Det f?rflutna, ins?g hon, skulle kunna ?ndras. Bara f?r att vissa h?ndelser hade h?nt i historieb?ckerna, betydde inte det att hon inte kunde ?ndra dem om hon reste tillbaka. P? s?tt och vis hade hon redan det, eftersom hennes framtr?dande h?r, i denna tid, skulle p?verka allt. Det, i sin tur, kan p? sitt eget lilla vis, ?ndra historiens g?ng. Det fick henne att k?nna betydelsen av sina handlingar desto mer. Det f?rflutna var hennes att skapa igen. Hon tog in den eleganta omgivningen och b?rjade att slappna av lite och b?rjade ?ven k?nna sig lite uppmuntrad. ?tminstone hade hon landat p? en vacker plats, i en vacker stad, och i en vacker tid. Detta var knappast sten?ldern, trots allt, och det var inte som att hon hade dukit upp i mitten av ingenstans. Allt runt omkring henne s?g fl?ckfritt ut och folket var alla kl?dda s? fint och kullerstensgatorna lystes upp av facklor. En sak hon kom ih?g om Paris p? 1700-talet var att det var en lyxig tid f?r Frankrike, en tid av stor rikedom, en d?r kungar och drottningar fortfarande h?rskade. Caitlin ins?g att Notre Dame var p? en liten ?, och hon k?nde behovet av att komma bort fr?n den. Det var alldeles f?r tr?ngt h?r, och hon beh?vde lite lugn och ro. Hon s?g flera sm? g?ngbroar som ledde bort och var redan p? v?g mot en. Hon l?t sig hoppas att Calebs n?rvaro kanske ledde henne i en viss riktning. N?r hon gick ?ver floden, s?g hon hur vacker natten var i Paris, upplyst av facklorna l?ngs floden och fullm?nen. Hon t?nkte p? Caleb och ?nskade att han var vid hennes sida f?r att njuta av synen med henne. N?r hon gick ?ver bron och tittade ner i vattnet, b?rjade hon minnas. Hon t?nkte p? Pollepel, p? Hudsonfloden p? natten, p? hur m?nen lyste upp floden. Hon hade en pl?tslig lust att hoppa fr?n bron, f?r att testa sina vingar f?r att se om hon kunde flyga igen och sv?va h?gt ovanf?r. Men hon k?nde sig svag och hungrig och n?r hon lutade sig tillbaka kunde hon inte ens k?nna n?rvaron av sina vingar alls. Hon undrade om resan tillbaka i tiden hade p?verkat hennes f?rm?ga, hennes krafter. Hon k?nnde sig inte alls lika stark som hon en g?ng hade gjort. I sj?lva verket k?nde hon sig n?stan m?nsklig. Svag. S?rbar. Hon tyckte inte om k?nslan. Efter att Caitlin korsat floden gick hon ned l?ngs sidogatorna, vandrade i timmar, hoppl?st vilse. Hon gick genom vridna, sv?ngande gator, l?ngre och l?ngre bort fr?n floden, norrut. Hon var f?rv?nad ?ver staden. I vissa avseenden k?ndes det som att den liknade Venedig och Florens 1791. Liksom dessa st?der, var Paris fortfarande densamma, ?ven sett till hur det var p? 2000-talet. Hon hade aldrig varit h?r, men hon hade sett bilder och hon var chockerad att k?nna igen s? m?nga byggnader och monument. Gatorna h?r ocks? var mestadels kullersten, fyllda med h?star och vagnar, eller enstaka h?star med en ensam f?rare. Folk gick runt i utsmyckade kostymer, promenerade st?tligt, med all tid i v?rlden. ?ven i dessa st?der, fanns det inget avloppssystem h?r heller och Caitlin kunde inte undg? att m?rka avfallet p? gatorna och ryggade tillbaka mot den fruktansv?rda stanken i sommarv?rmen. Hon ?nskade att hon fortfarande hade en av de sm? potpurri v?skor som Polly hade gett henne i Venedig. Men till skillnad fr?n de andra st?der var Paris av en egen v?rld. Gatorna var bredare h?r, byggnaderna var l?gre och de var mer vackert utformade. Staden k?ndes ?ldre, mer v?rdefull, vackrare. Det var ocks? inte lika tr?ngt. Ju l?ngre hon gick fr?n Notre Dame, desto f?rre m?nniskor s?g hon. Kanske var det bara f?r att det var sent p? natten, men gatorna k?ndes n?stan tomma. Hon gick och gick, hennes ben och f?tter blev tr?tta och hon s?kte runt varje h?rn efter tecken p? Caleb, n?gon ledtr?d som kunde leda henne i en s?rskild riktning. Det fanns ingenting. Var tjugonde kvarter eller s? f?r?ndrades omgivningen och k?nslan f?r?ndrades ocks?. N?r hon ledde sig vidare och l?ngre norrut fann hon sig uppf?r en kulle, i en ny stadsdel, h?r med smala gr?nder, och flera barer. N?r hon gick f?rbi en bar p? h?rnet, s?g hon en man bli utkastad, berusad, medvetsl?s mot v?ggen. Gatan var helt tom, och f?r ett ?gonblick, var Caitlin ?verr?st med den v?rsta hungern hon n?gonsin k?nnt. Det k?ndes som om det rev hennes mage p? h?lften. Hon s?g mannen ligga d?r, zoomade in p? hans hals, och s?g blodet pulserar i den. I det ?gonblicket ville hon mer ?n n?got annat s?nka t?nderna i honom f?r att ?ta. K?nslan var bortom ett behov, det var mer som ett kommando. Hennes kropp skrek ?t henne att g?ra det. Det tog varenda uns av Caitlins vilja att titta bort. Hon skulle hellre d? av sv?lt ?n att skada en annan m?nniska. Hon s?g sig omkring och undrade om det fanns en skog i n?rheten, en plats d?r hon kunde jaga. ?ven fast hon hade sett n?gra enstaka grusv?gar och parker i staden, hade hon inte sett n?got som liknade en skog. I just det ?gonblicket ?ppnades d?rren till baren och en man snubblade ut – utkastad faktiskt – av en servit?r. Han svor och skrek ?t dem, klart berusad. Sedan v?nde han sig och hade siktet inst?llt p? Caitlin. Han var v?lbyggd och han s?g p? Caitlin med onda avsikter. Hon k?nde sig sp?nd. Hon undrade igen, desperat, om n?gon av hennes krafter var kvar. Hon v?nde sig om och gick d?rifr?n, gick snabbare, men hon k?nde mannen efter henne. Innan hon kunde v?nda, en sekund senare, tog han tag i henne bakifr?n, i en bj?rnkram. Han var snabbare och starkare ?n hon hade trott och hon kunde k?nna lukten av hans fruktansv?rda andedr?kt ?ver hennes axel. Men mannen var ocks? full. Han snubblade, ?ven n?r han h?ll henne, och Caitlin fokuserad, mindes sin tr?ning och drog sig undan och svepte till honom, genom att anv?nda en av de strids tekniker som Aiden hade l?rt henne p? Pollepel. Mannen fl?g iv?g och landade p? rygg. Caitlin hade pl?tsligt en tillbakablick till Rom, fr?n Colosseum, av att k?mpa i arenan d? hon anf?lls av flera soldater. Det var s? levande, f?r ett ?gonblick, att hon gl?mde av var hon var. Hon hade kommit ur det precis i tid. Den berusade mannen reste sig, snubblade, och sprang mot henne igen. Caitlin v?ntade till sista sekunden och undvek sedan och han fl?g ?nnu en g?ng platt p? sitt eget ansikte. Han var f?rvirrad och innan han kunde komma upp igen, skyndade Caitlin iv?g. Hon var glad att hon hade ?vermannat honom, men h?ndelsen skakade henne. Det oroade henne att hon fortfarande hade tillbakablickar till Rom. Hon hade heller inte k?nt hennes ?vernaturliga styrka. Hon k?nde sig fortfarande lika br?cklig som en m?nniska. Tanken p? det skr?mde henne mer ?n n?got annat. Hon var verkligen p? egen hand nu. Caitlin s?g sig runt, b?rjar k?nna sig desperata med oro om vart hon skulle g?, vad hon skulle g?ra h?rn?st. Hennes ben br?nde fr?n promenaden och hon b?rjade k?nna en k?nsla av f?rtvivlan. Det var d? hon s?g det. Hon tittade upp och s?g framf?r sig en stor kulle. Ovanp? den, satt ett stort, medeltida kloster. Av n?gon anledning hon inte kunde f?rklara, k?nde hon sig dragen till den. Kullen var skr?mmande, men hon s?g inga andra val nu. Caitlin vandrade upp f?r kullen, tr?ttare ?n hon n?stan n?gonsin varit, och ?nskade att hon kunde flyga. Hon n?dde slutligen d?rrarna till klostret, och tittade upp p? de massiva ekd?rrarna. Denna plats s?g gammal ut. Hon f?rundrade sig ?ver det faktum att, ?ven om det var 1789, hade denna kyrka redan funnits i vad som s?g ut som tusentals ?r. Hon visste inte varf?r, men hon k?nde sig dragen hit. Med ingen annanstans att g? samlade hon sitt mod upp och knackade l?tt. Det kom inget svar. Caitlin f?rs?kte med handtaget och var f?rv?nad ?ver att det var ?ppet. Hon gick in. Den antika d?rren knarrade n?r den ?ppnades l?ngsamt och det tog en stund f?r Caitlins ?gon att anpassa sig till den mullrande, m?rka kyrkan. N?r hon tittade p? den blev hon imponerad av omfattningen och h?gtidligheten av platsen. Det var fortfarande sent p? natten och denna enkla, strama, kyrka, tillverkad helt i sten, prydd i glasm?lningar, lystes upp av stora ljus, ?verallt, brinnande l?gt. Vid dess bortre ?nde satt ett enkelt altare, kring vilket ett dussintals ljus var placerade. Annars verkade det tomt. Caitlin undrade f?r ett ?gonblick vad hon gjorde h?r. Fanns det en speciell anledning? Eller hade hennes sinne bara lurat henne? En sidod?rr ?ppnades pl?tsligt och Caitlin snurrade. G?ende mot henne, var Caitlin f?rv?nad ?ver att se, var en nunna – kort, svag, kl?dd i fl?dande vita kl?der, med en vit huva. Hon gick l?ngsamt, och gick ?nda fram till Caitlin. Hon drog tillbaka sin huva, tittade upp p? henne och log. Hon hade stora, lysande bl? ?gon, och verkade f?r ung f?r att vara en nunna. N?r hon log brett kunde Caitlin k?nna v?rmen komma fr?n henne. Hon k?nde ocks? att hon var en av hennes – en vampyr. "Syster Paine" sade nunnan mjukt. "Det ?r en ?ra att tr?ffa dig." KAPITEL TV? Hennes v?rld k?ndes surrealistisk medan nunnan ledde Caitlin genom klostret, ned f?r en l?ng korridor. Det var en vacker plats och det var tydligt att det aktivt boddes i, med nunnor i vita kl?der som promenerade omkring, gjorde sig redo, verkade det somg, f?r morgontj?nster. En av dem slog p? en karaff medan hon gick, spred delikat r?kelse, medan andra bad morgonb?ner. Efter flera minuters promenad i tystnad b?rjade Caitlin undra var nunnan ledde henne. Till slut stannade de vid en enda d?rr. Nunnan ?ppnade den och avsl?jade ett litet ?dmjukt rum, med utsikt ?ver Paris. Det p?minde Caitlin om rummet hon haft i klostret i Siena. "P? s?ngen hittar du ett ombyte av kl?der," sa nunnan. "Det finns en brunn f?r att bada i p? v?r g?rd", sade hon. Hon pekade, "och det ?r till dig." Caitlin f?ljde fingret och s?g en liten, stenpiedestal i h?rnet av rummet, d?r en silverb?gare satt, fylld med en vit v?tska. Nunnan log tillbaka. "Du har allt du beh?ver h?r f?r en ny natts s?mn. Efter det ?r valet ditt att g?ra." "Val?" Fr?gade Caitlin. "Jag har h?rt att du har en nyckel redan. Du kommer att beh?va hitta de andra tre. Valet om att uppfylla ditt uppdrag och forts?tta p? din resa ?r dock alltid ditt. " "Det h?r ?r till dig." Hon str?ckte ut handen och r?ckte Caitlin ett cylindriskt, beh?llare av silver, t?ckt av juveler. "Det ?r ett brev fr?n din far. Bara till dig. Vi har vaktat det i ?rhundraden. Det har aldrig ?ppnats." Caitlin tog det med v?rdnad, k?nde dess vikt i handen. "Jag hoppas att du kommer att forts?tta med ditt uppdrag", sade hon mjukt. "Vi beh?ver dig, Caitlin." Nunnan v?nde pl?tsligt f?r att g?. "V?nta!" skrek Caitlin ut. Hon stannade. "Jag ?r i Paris, eller hur? 1789?" Kvinnan log tillbaka. "Det ?r korrekt." "Men varf?r? Varf?r ?r jag h?r? Varf?r nu? Varf?r denna plats?" "Jag ?r r?dd att det ?r upp till dig att ta reda p?. Jag ?r bara en enkel tj?nare." "Men varf?r drogs jag till denna kyrka?" "Du ?r i St Peters kloster. I Montmartre" sade kvinnan. "Det har varit h?r i tusentals ?r. Det ?r en mycket helig plats." "Varf?r?" repeterade Caitlin. "Detta var den plats d?r alla tr?ffades f?r att ta sina l?ften f?r grundandet av Jesu s?llskap. Det ?r p? denna plats som kristendomen f?ddes." Caitlin stirrade tillbaka, m?ll?s, och nunnan log till slut och sa: "V?lkommen." Och med det, bugade hon en aning och gick d?rifr?n, st?ngde d?rren f?rsiktigt bakom sig. Caitlin v?nde och s?g ?ver rummet. Hon var tacksam f?r g?stfriheten, f?r bytet av kl?der, f?r chansen att bada, f?r en bekv?m s?ng som hon s?g ligga i h?rnet. Hon trodde inte att hon skulle kunna ta ytterligare ett steg. I sj?lva verket var hon s? tr?tt att hon k?nde sig som att hon kunde sova f?r evigt. H?llandes den smyckade beh?llaren gick hon till h?rnet av rummet och satte ned den. Brevet kunde v?nta. Men hennes hunger kunde inte det. Hon lyfte den fyllda b?gare och unders?kte den. Hon kunde redan k?nna vad den inneh?ll: vitt blod. Hon satte den mot l?pparna och drack. Det var s?tare ?n r?tt blod och gick ner mer l?tt och det gick igenom hennes ?dror snabbare. Inom bara n?gra ?gonblick k?nde hon sig p?nyttf?dd och starkare ?n hon n?gonsin hade gjort. Hon kunde ha druckit f?r alltid. Caitlin satte till slut ner den tomma b?garen och tog beh?llaren med henne till s?ngen. Hon lade sig ner och ins?g hur ont hon hade i benen. Det k?ndes s? bra att bara ligga d?r. Hon lutade sig tillbaka och vilade huvudet mot den lilla, enkla kudden och sl?t ?gonen, bara f?r en sekund. Hon besl?t att ?ppna dem bara f?r ett ?gonblick och l?sa hennes fars brev. Men i samma ?gonblick som hon sl?t ?gonen, ?vervann en otrolig utmattning henne. Hon kunde inte ?ppna dem igen om hon s? f?rs?kte. Inom n?gra sekunder sov hon. * Caitlin stod p? golvet i det romerska Colosseum, kl?dd i stridsutrustning, h?llandes ett sv?rd. Hon var redo att utmana vem som ?n attackerade henne, k?nde till och med lusten att sl?ss. Men n?r hon snurrade runt, i alla riktningar, s?g hon att stadion var tom. Hon tittade upp p? stolsrader och s?g att hela platsen var vakant. Caitlin blinkade och n?r hon ?ppnade ?gonen var hon inte l?ngre i Colosseum, utan snarare i Vatikanen, i Sixtinska kapellet. Hon h?ll fortfarande sitt sv?rd, men var nu kl?dd i kl?der. Hon s?g sig omkring i rummet och s?g hundratals vampyrer, uppradade prydligt, kl?dda i vita kl?der, med gl?dande bl? ?gon. De stod t?lmodigt l?ngs v?ggen, tysta, med perfekt uppm?rksamhet. Caitlin tappade sitt sv?rd i den tomma kammaren och det landade med ett klirr. Hon gick l?ngsamt mot huvudpr?sten, str?ckte ut handen och tog ifr?n honom en stor silverb?gare, fylld med vitt blod. Hon drack och v?tskan spillde ned f?r hennes kinder. Pl?tsligt befann Caitlin sig ensam i ?knen. Hon gick barfota i smutsen, solen pressade mot henne och hon h?ll en gigantisk nyckel i handen. Men nyckeln var s? stor -onaturligt stor – och vikten av den drog ner henne. Hon gick och gick, kippade efter luft i v?rmen, tills hon till slut kom till ett stort berg. P? toppen av det s?g hon en man som stod d?r, tittade ner och log. Hon visste att det var hennes far. Caitlin b?rjade springa, tog i med allt hon hade f?r att f?rs?ka komma upp p? berget, komma n?rmare och n?rmare honom. Medan hon gjorde det reste solen sig h?gre och varmare p? himlen, slog ned p? henne, tycktes komma bakifr?n hennes far. Det var som om han var solen, och hon var p? v?g rakt in i den. Hennes uppstigning blev varmare, h?gre, och hon kippade efter andan n?r hon kom n?ra. Han stod med armarna utstr?ckta, v?ntade p? att omfamna henne. Men backen blev brantare och hon var alldeles f?r tr?tt. Hon kunde inte g? l?ngre. Hon kollapsade d?r hon stod. Caitlin blinkade och n?r hon ?ppnade ?gonen, s?g hon sin far st? ?ver henne, lutandes ned?t, med ett varmt leende p? l?pparna. "Caitlin", sade han. "Min dotter. Jag ?r s? stolt ?ver dig." Hon f?rs?kte att n? ut, att h?lla honom, men nyckeln var nu ?ver henne, och den var f?r tung, v?gde ner henne. Hon tittade upp p? honom, f?rs?kte prata, men hennes l?ppar var spr?ckta och halsen var alltf?r sliten. "Caitlin?" "Caitlin?" Caitlin ?ppnade ?gonen med ett ryck, desorienterad Hon tittade upp och s?g en man som satt p? hennes s?ng och tittade ner p? henne och log. Han n?dde ?ver och borstade f?rsiktigt h?ret ur ?gonen. Var detta fortfarande en dr?m? Hon k?nde den svala svetten p? hennes panna, k?nde hans ber?ring p? hennes handled, och hon bad att det inte var det. F?r d?r framf?r henne satt hennes livs k?rlek och log mot henne. Caleb. KAPITEL TRE Sam ?ppnade ?gonen med ett ryck. Han stirrade upp mot himlen, tittade upp l?ngs stammen av en enorm ek. Han blinkade flera g?nger och undrade var han var. Han k?nde n?got mjukt mot ryggen, och det k?ndes mycket bekv?mt, och han tittade efter och ins?g att han l?g p? en lapp av mossa i skogen. Han tittade tillbaka upp, och s?g dussintals tr?d h?gt ?ver honom, vajande i vinden. Han h?rde ett gurglande ljud och tittade bort och s?g en str?m sippra f?rbi, bara ett stenkast fr?n hans huvud. Sam satte sig upp och s?g sig omkring, kastade en blick ?t alla h?ll, tog in allt. Han var djupt inne i skogen, ensam, endast upplyst av ljuset genom tr?dgrenarna. Han hejdade sig och s?g att han var fullt p?kl?dd, i samma utstyrsel han hade haft i Colosseum. Det var tyst h?r, det enda ljudet var av str?mmen, av f?glarna, och n?gra avl?gsna djur. Sam ins?g med l?ttnad att tidsresan hade fungerat. Han var helt klart p? n?gon annan plats och tid ?ven om var och n?r det var, hade han ingen aning om. Sam kontrollerade sakta sin kropp och ins?g att han inte hade f?tt n?gra st?rre skador, och att han var i ett stycke. Han k?nde en fruktansv?rd hunger gnaga p? hans mage, men han kunde leva med det. F?rst var han tvungen att r?kna ut var han var. Han n?dde ner f?r att k?nna efter om han hade n?gra vapen p? honom. Tyv?rr, inget av det hade klarat resan. Han var p? egen hand igen, tvungen att klara sig med sina bara h?nder. Han undrade om han fortfarande hade vampyrkrafter. Han kunde k?nna en onaturlig styrka fora genom hans ?dror, och det k?ndes som om han hade det. Men ? andra sidan kunde han inte vara s?ker f?rr?n det var dags. Och den tiden kom tidigare ?n han trodde. Sam h?rde pl?tsligt en gren kn?ckas och v?nde f?r att se en stor bj?rn g?ende mot honom, l?ngsamt, aggressivt. Han fr?s. Den bl?ngde p? honom, h?jde sina huggt?nder, och fr?ste. En sekund senare, br?t den ut i en spurt, rakt mot honom. Det fanns ingen tid f?r Sam att springa, och ingenstans f?r honom att springa till. Han hade inget annat val, ins?g han, ?n att konfrontera detta djur. Men konstigt nog, i st?llet f?r att ?vervinnas av r?dsla, k?nde Sam raseri fl?da genom honom. Han var rasande p? djuret. Han tyckte inte om att attackeras, i synnerhet innan han ens hade en chans att samla sig. S?, utan att t?nka, rusade Sam ocks? f?r att m?ta bj?rnen i strid, p? samma s?tt som han skulle gjort mot en m?nniska. Sam och bj?rnen m?ttes i mitten. Bj?rnen kastade sig mot honom, och Sam ryggade tillbaka. Sam k?nde kraften fl?da genom hans ?dror, k?nde det ber?tta f?r honom att han var o?vervinnerlig. N?r han tr?ffade bj?rnen i luften, ins?g han att han hade r?tt. Han f?ngade bj?rnen i dess axlar, tog tag, snurrade och kastade den. Bj?rnen fl?g tillbaka genom skogen, flera meter, krockade h?rt in i ett tr?d. Sam stod d?r och r?t tillbaka mot bj?rnen, ett h?rd vr?l, ?nnu h?gre ?n djurets. Han k?nde musklerna och venerna bukta i honom n?r han gjorde det. Bj?rnen reste sig l?ngsamt, snubblandes och s?g p? Sam med n?got som liknade chock. Det haltade n?r det gick, och efter att ha tagit n?gra trevande steg, s?nkte det pl?tsligt sitt huvud, v?nde sig om och sprang iv?g. Men Sam t?nkte inte l?ta det komma undan s? l?tt. Han var arg nu, och han k?nde sig som om ingenting i v?rlden kunde stoppa hans ilska. Och han var hungrig. Bj?rnen skulle beh?va betala. Sam br?t ut i en spurt, och var glad ?ver att finna att han var snabbare ?n detta djur. Inom ?gonblick kom han ikapp det och i ett enda spr?ng, landade han p? dess rygg. Han lutade sig tillbaka och s?nkte sina huggt?nder djupt in i dess hals. Bj?rnen tj?t i pl?ga, fl?ngde vilt, men Sam h?ll fast. Han s?nkte sina huggt?nder djupare, och inom ?gonblick k?nde han bj?rnen sjunka ned p? kn? under honom. Till slut slutade den r?ra p? sig. Sam l?g ovanp? den, drack, k?nnde dess livskraft rusa genom hans ?dror. Till slut lutade sig Sam tillbaka och slickade sina l?ppar, som droppade av blod. Han hade aldrig k?nt sig s? pigg. Det var exakt den m?ltid som han beh?vde. Sam st?llde sig upp igen n?r han h?rde en annan kvist kn?ckas. Han tittade bort och d?r, i en gl?nta i skogen, var en ung flicka, kanske 17 ?r, kl?dd i ett tunnt, helvitt material. Hon stod d?r och h?ll en korg, och stirrade tillbaka p? honom, i chock. Hennes hud var genomskinligt vit, och hennes l?nga, ljusbruna h?r inramade stora, bl? ?gon. Hon var vacker. Hon stirrade tillbaka p? Sam, lika genomborrande. Han ins?g att hon m?ste vara r?dd f?r honom, r?dd att han kanske skulle attackera henne, ins?g att han m?ste ha verkat f?rf?rlig, p? toppen av en bj?rn, med blod i munnen. Han ville inte skr?mma henne. S? han hoppade ned fr?n djuret, och tog flera steg mot henne. Till sin f?rv?ning, ryggade hon inte tillbaka, eller f?rs?kte flytta p? sig. Snarare fortsatte hon bara att stirra p? honom, or?dd. "Oroa dig inte", sade han. "Jag t?nker inte skada dig." Hon log. Det f?rv?nade honom. Inte bara var hon vacker, men hon var verkligen inte r?dd. Hur kunde det komma sig? "Naturligtvis g?r du inte det", sade hon. "Du ?r en av oss." Det var Sams tur att bli chockad. Sekunden hon sa det visste han att det var sant. Han hade k?nt n?got n?r han f?rst sett henne, och nu visste han. Hon var en av hans. En vampyr. Det var d?rf?r hon var or?dd. "Snyggt gjort", sade hon, och gestikulerade mot bj?rnen. "Lite r?rigt, tycker du inte? Varf?r inte satsa p? en hjort? " Sam log. Inte bara var hon vacker, hon var rolig ocks?. "Kanske n?sta g?ng g?r jag det", sade han tillbaka. Hon log. "Skulle du kunna tala om f?r mig vilket ?r det ?r?" Fr?gade han. "Eller ?rhundrade, ?tminstone?" Hon bara log och skakade p? huvudet. "Jag tror att jag l?mnar det ?t dig att ta reda p? sj?lv. Om jag ber?ttade f?r dig skulle det f?rst?ra allt det roliga, skulle det inte det? " Sam gillade henne. Hon hade sting. Och han k?nde sig till mods omkring henne, som om han hade k?nt henne i en  evighet. Hon tog ett steg fram?t, och str?ckte ut handen. Sam tog den och ?lskade k?nslan av hennes sl?ta, genomskinliga hud. "Jag heter Sam", sade han och skakade hennes hand, h?ll den f?r l?nge. Hon log bredare. "Jag vet", sade hon. Sam var f?rbryllad. Hur kunde hon veta det? Hade han tr?ffat henne f?rut? Han kunde inte minnas. "Jag skickades till dig", tillade hon. Hon v?nde sig pl?tsligt om och b?rjade g? ner l?ngs en skogsstig. Sam skyndade ikapp henne, antog att hon menat att han skulle f?lja efter. Eftersom han inte tittade efter vart han gick sk?mdes han f?r att ha snubblat ?ver en gren. Han h?rde henne fnittra n?r han gjorde det. "N??" stack han in. "Ska du inte ber?tta ditt namn?" Hon fnissade igen. "Ja, jag har ett formellt namn, men jag anv?nder det s?llan", sade hon. Sedan v?nde hon sig mot honom och v?ntade p? honom att komma ikapp. "Om du m?ste veta, kallar alla mig Polly." KAPITEL FYRA Caleb h?ll upp den stora, medeltida d?rren, och medan han gjorde det klev Caitlin ut ur klostret och tog sina f?rsta steg ut i det tidiga morgonljuset. Med Caleb vid sin sida s?g hon ut ?ver gryningen. H?r, h?gt uppe p? en kulle i Montmartre, kunde hon se ut och se hela Paris str?cka sig framf?r henne. Det var en vacker, spretig stad, en blandning av klassisk arkitektur och enkla hus, av kullerstensgator och grusv?gar, av tr?d och storstad. Himlen blandas i en miljon mjuka f?rger vilket gjorde att staden s?g levande ut. Det var magiskt. ?nnu mer magiskt var den hand som hon k?nde glida in i hennes. Hon v?nde blicken och s?g Caleb st? vid hennes sida, njuta av utsikten med henne, och hon kunde knappt tro att det var verklighet. Hon kunde knappt tro att det verkligen var han, att de verkligen var h?r. Tillsammans. Att han visste vem hon var. Att han mindes henne. Att han hade hittat henne. Hon undrade igen om hon verkligen hade vaknat ur en dr?m, om hon inte fortfarande sov. Men n?r hon stod d?r och kramade hans hand h?rdare, visste hon att hon verkligen var vaken. Hon hade aldrig k?nt sig s? ?verlycklig. Hon hade varit ig?ng s? l?nge, hade rest tillbaka i tiden, alla dessa ?rhundraden, ?nda hit, bara f?r att f? vara med honom. Bara f?r att se till att han levde igen. N?r han inte mindes henne, i Italien, hade det krossat hennes hj?rta. Men nu n?r han var h?r, och levande, och mindes henne – och nu n?r han var hennes, singel, utan Sera omkring –  sv?llde hennes hj?rta med nya k?nslor, och med nytt hopp. Hon hade aldrig i sina vildaste dr?mmar trott att det hela skulle kunna fungera s? perfekt, att det faktiskt verkligen skulle fungera. Hon var s? ?verv?ldigad, hon visste inte ens var hon skulle b?rja eller vad hon skulle s?ga. Innan hon kunde tala, b?rjade han. "Paris", sade han och v?nde sig mot henne med ett leende. "Det finns s?kert v?rre platser vi kunde vara tillsammans." Hon log tillbaka. "Hela mitt liv har jag velat se det", svarade hon. Med n?gon jag ?lskar, ville hon till?gga, men hejdade sig. Det k?ndes som om det hade varit s? l?nge sedan hon hade varit vid Calebs sida, att hon faktiskt k?nnde sig nerv?s igen. P? s?tt och vis k?ndes det som om hon hade varit med honom f?r alltid, l?ngre ?n f?r alltid, men p? andra s?tt, k?ndes det som om hon tr?ffat honom igen f?r f?rsta g?ngen. Han str?ckte ut handen med handflatan upp?t. "Vill du se det med mig?" Fr?gade han. Hon str?ckte ut handen och lade sin hand i hans. "Det ?r en l?ng promenad tillbaka", sa hon och tittade ner p? den branta backen, som ledde hela v?gen ner, i kilometer, och sluttade in i Paris. "Jag t?nkte p? n?got lite mer sceniskt", svarade han. "Flygning". Hon rullade tillbaka sina skulderblad, f?rs?ker k?nna om hennes vingar fungerade. Hon k?nde sig s? f?ryngrad, s? ?terst?lld fr?n att dricka, fr?n det vita blodet, men hon var fortfarande inte s?ker p? om hon kunde flyga. Och hon k?nnde sig inte redo att hoppa fr?n ett berg i hopp om att hennes vingar skulle fungera. "Jag tror inte att jag ?r redo ?nnu", sade hon. Han s?g p? henne, och f?rstod. "Flyg med mig", sade han, lade han sedan till, med ett leende, "precis som f?rr i tiden." Hon log, kom upp bakom honom och h?ll runt hans rygg och axlar. Hans muskul?sa kropp k?ndes s? bra i famnen. Han hoppade pl?tsligt upp i luften, s? snabbt, att hon knappt hade tid att klamra sig fast. Innan hon visste ordet av det fl?g de, hon h?llandes honom runt ryggen, tittandes ner, huvudet vilandes p? hans skuldra. Hon k?nde den v?lbekanta sp?nningen i magen, medan de d?k, gick ner l?gt, n?ra staden, i soluppg?ngen. Det var h?pnadsv?ckande. Men inget av det var s? hisnande som att hon var i hans armar igen, h?ll honom, och att de bara var tillsammans. Hon hade knappt varit med honom en timme, och hon hade redan bett att de aldrig skulle vara is?r igen. * Det Paris de fl?g ?ver, Paris 1789, var p? s? m?nga s?tt likt bilderna av Paris hon hade sett p? 2000-talet. Hon k?nde igen s? m?nga av byggnaderna, kyrkorna, kyrktornem, monumenten. Trots att de var flera hundra ?r gammla, s?g det n?stan ut precis som samma stad p? 2000-talet. Liksom Venedig och Florens, hade s? lite f?r?ndrats p? bara n?gra hundra ?r. Men p? andra s?tt, var det helt annorlunda. Det var inte alls lika uppbyggt. ?ven om vissa v?gar var belagda med kullersten, var fortfarande andra bara jord. Det var inte alls lika tr?ngt och mellan byggnaderna fanns det fortfarande klumpar av tr?d, n?stan som en stad byggd i en inkr?ktande skog. I st?llet f?r bilar fanns h?star, vagnar, m?nniskor som gick i smutsen, eller dragvagnar. Allt var l?ngsammare, mer avslappnat. Caleb d?k l?gre, tills de fl?g n?gra meter ovanf?r topparna av byggnaderna. N?r de drog f?rbi de sista av dem, ?ppnades pl?tsligt himlen, och framf?r dem var floden Seine som bredde ut sig och skar rakt igenom mitten av staden. Den lyste gult i det tidiga morgonljuset, och det tog andan ur henne. Caleb d?k l?gt, fl?g ?ver den, och hon f?rundrades ?ver sk?nheten i staden, hur romantiskt det var. De fl?g ?ver den lilla ?n, Ile de la Cite, och hon k?nde igen Notre Dame under henne, dess enorma torn skyh?ga ?ver allt annat. Caleb d?k ?nnu l?gre, precis ovanf?r vattnet, och den fuktiga floden kylde dem i den varma morgonen i juli. Caitlin s?g sig omkring och s?g Paris p? b?da sidor av floden medan de fl?g ?ver och under de m?nga sm? v?lvda g?ngbroarna som band samman den ena sidan av floden till den andra. Sen lyfte Caleb upp dem och ?ver till ena sidan av floden, f?r att s?tta ner dem mjukt, bakom ett stort tr?d, utom synh?ll f?r alla f?rbipasserande. Hon s?g sig omkring och s?g att han hade f?rt dem till en enorm, formell park och tr?dg?rd, som tycktes str?cka sig i mil, r?tt bredvid floden. "Tuilerierna," sa Caleb. "Samma tr?dg?rd som p? 2000-talet. Ingenting har f?r?ndrats. Det ?r fortfarande den mest romantiska platsen i Paris. " Med ett leende, str?ckte han ut handen och tog hennes hand. De b?rjade promenera tillsammans, l?ngs en v?g som slingrade sig genom tr?dg?rden. Hon hade aldrig k?nt sig s? glad. Det fanns s? m?nga fr?gor som hon ville fr?ga honom, s? m?nga saker som hon var d?ende f?r att f? s?ga till honom, att hon knappt visste var hon skulle b?rja. Men hon var tvungen att b?rja n?gonstans, s? hon t?nkte att hon bara skulle b?rja med vad som nyligen var i hennes tankar. "Tack", sa hon, "f?r Rom. F?r Colosseum. F?r att du r?ddade mig", sade hon. "Om du inte hade kommit n?r du gjorde det, vet jag inte vad som skulle ha h?nt." Hon v?nde sig om och s?g p? honom, pl?tsligt os?ker. "Kommer du ih?g?" Fr?gade hon oroligt. Han v?nde sig om och s?g p? henne, och nickade, och hon s?g att han gjorde det. Hon var l?ttad. ?tminstone, till slut, var de p? samma sida igen. Deras minnen var tillbaka. Bara det betydde allt f?r henne. "Men jag r?ddade inte dig", sa han. "Du hanterade det ganska bra sj?lv utan mig. Tv?rtom, du r?ddade mig. Bara att vara med dig, jag vet inte vad jag skulle g?ra utan dig", sade han. N?r han kl?mde handen, k?nde hon hela hennes v?rld sakta ?terst?llas inom henne. N?r de promenerade genom tr?dg?rdarna, s?g hon undrande p? alla sorters blommor, font?ner, statyer… Det var en av de mest romantiska platser som hon n?gonsin hade varit p?. "Och jag ?r ledsen", tillade hon. Han s?g p? henne, och hon var r?dd f?r att s?ga det. "F?r din son." Hans ansikte m?rknade och han tittade bort och hon s?g ?kta sorg sk?lja ?ver hans ansikte. Dumt, t?nkte hon. Varf?r ska du alltid  g? och f?rst?ra tillf?llet? Varf?r kunde du inte ha v?ntat tills en annan g?ng? Caleb svalde och nickade, f?r ?vervunnen med sorg f?r att ens tala. "Och jag ?r ledsen f?r Sera", tillade Caitlin. "Jag menade aldrig att komma mellan er tv?." "Var inte ledsen", sade han. "Det hade ingenting att g?ra med dig. Det var mellan henne och mig. Vi var aldrig t?nkta att vara tillsammans. Det var fel fr?n b?rjan." "Ja, ?ntligen, jag har velat s?ga att jag ?r ledsen f?r vad som h?nde i New York", tillade hon, k?nnde sig l?ttad ?ver att f? det sagt. "Jag skulle aldrig huggt om jag visste att det var du. Jag sv?r, jag trodde du var n?gon annan, som bytt skepnad. Jag trodde aldrig p? en miljon ?r att det verkligen var du." Hon k?nde sig gr?tf?rdig bara vid tanken p? det. Han stannade och s?g p? henne och h?ll hennes axlar. "Inget av detta betyder n?got nu", sade han, uppriktigt. "Du kom tillbaka f?r att r?dda mig. Och jag vet att du gjorde det till stora kostnader. Det kanske inte ens hade fungerat. Och du riskerade ditt liv f?r mig. Och gav upp v?rt barn f?r mig", sade han och s?g ner igen i momentan sorg. "Jag ?lskar dig mer ?n jag kan s?ga", sa han, fortfarande tittandes p? marken. Han s?g p? henne med v?ta ?gon. I det ?gonblicket, kysstes de. Hon k?nde sig sm?lta in i hans armar, k?nde hela hennes v?rld slappna av, d? de kysstes i vad som k?ndes som en evighet. Det var det st?rsta ?gonblicket hon n?gonsin hade haft med honom, och p? vissa s?tt, k?nde hon sig som om hon l?rde k?nna honom f?r f?rsta g?ngen. Till slut, l?ngsamt, tog det slut och de tittade djupt in i varandras ?gon. Sedan tittade de b?da bort, tog varandras h?nder och fortsatte sin promenad genom tr?dg?rden, l?ngs floden. Hon s?g hur vackert, hur romantiskt Paris var, och ins?g att i det ?gonblicket, besannades alla hennes dr?mmar. Detta var allt hon n?gonsin ville ha ut av livet. Att vara med n?gon som ?lskade henne, som verkligen ?lskade henne. Att vara i en s?dan vacker stad, en romantisk plats. Att k?nna sig som hon kunde ha ett liv framf?r sig. Caitlin k?nde den besmyckade beh?llaren i fickan, och tyckte illa om det. Hon ville inte ?ppna det. Hon ?lskade sin far mycket, men hon ville inte l?sa ett brev fr?n honom. Hon visste redan d? att hon inte ville forts?tta p? detta uppdrag l?ngre. Hon ville inte riskera att beh?va resa tillbaka i tiden igen, eller att beh?va hitta n?gra andra nycklar. Hon ville bara vara h?r, i denna tid, p? denna plats, med Caleb. I fred. Hon ville inte ?ndra n?got. Hon var fast besluten att g?ra vad hon var tvungen att g?ra f?r att skydda deras dyrbara tid tillsammans, att verkligen h?lla dem tillsammans. Och en del av hennes ans?g att det innebar att ge upp uppdraget. Hon v?nde sig om och s?g p? honom. Hon var nerv?s f?r att ber?tta f?r honom, men hon k?nde att hon var tvungen. "Caleb", sade hon, "jag vill inte s?ka l?ngre. Jag inser att jag har ett s?rskilt uppdrag, att jag m?ste hj?lpa andra, att jag m?ste hitta sk?lden. Och det kanske l?ter sj?lviskt, och jag ?r ledsen om det g?r det. Men jag vill bara vara med dig. Det ?r vad som ?r viktigast f?r mig nu. Att stanna i denna tid, och p? denna plats. Jag har en k?nsla av att om vi forts?tter att s?ka, kommer vi att hamna i en annan tid, p? en annan plats. Och att vi inte kan vara tillsammans n?sta g?ng…" Caitlin avbr?t sig sj?lv och ins?g att hon gr?t. Hon tog ett djupt andetag i tystnaden. Hon undrade vad han tyckte om henne och hoppades att han inte misstyckte. "Kan du f?rst??" Fr?gade hon trevande. Han stirrade ut mot horisonten, bekymrad, sedan v?nde han sig till slut om och s?g p? henne. Hennes egna oro p? topp. "Jag vill inte l?sa min pappas brev, eller hitta n?gra fler ledtr?dar. Jag vill bara att vi ska vara tillsammans. Jag vill att saker ska vara exakt som de ?r nu. Jag vill inte att de ska ?ndras. Jag hoppas att du inte hatar mig f?r det." "Jag skulle aldrig hata dig", sade han sakta. "Men du h?ller inte med?" lade hon till. "Tycker du att jag ska forts?tta med uppdraget?" Han tittade bort, men sa ingenting. "Vad ?r det?" Fr?gade hon. "?r du orolig f?r de andra?" "Jag antar att jag borde vara det", sade han. "Och det ?r jag. Men ?ven jag har egoistiska sk?l. Jag antar att… I bakhuvudet hoppades jag att om vi hittade sk?lden, kunde det p? n?got s?tt bidra till att f? min son tillbaka till mig. Jade." Caitlin k?nde en fruktansv?rd k?nsla av skuld, n?r hon ins?g att han likst?llde att hon gav upp uppdraget med att l?ta hans son g? f?r evigt. "Men det ?r inte p? det s?ttet", sade hon. "Vi vet inte om vi hittar sk?lden, om den ens existerar, att det kommer att f?ra honom tillbaka. Men vi vet att om vi inte s?ker, kan vi vara tillsammans. Det handlar om oss. Det ?r vad som betyder mest f?r mig." Hon gjorde en paus. "?r det det som betyder mest f?r dig?" Han s?g ut mot horisonten, och nickade. Men han s?g inte p? henne. "Eller ?lskar du bara mig f?r att jag kan hj?lpa dig att hitta sk?lden?" Fr?gade hon. Hon var chockad ?ver sig sj?lv, att hon faktiskt hade modet att st?lla fr?gan. Det var en fr?ga som hade brunnit i hennes tankar ?nda sedan hon tr?ffade honom f?r f?rsta g?ngen. Hade han bara ?lskat henne f?r vart hon kunde leda honom? Eller hade han ?lskat henne f?r henne sj?lv? Nu hade hon slutligen fr?gat det. Hennes hj?rta bankade medan hon v?ntade p? svaret. Till slut v?nde han sig och s?g djupt in i hennes ?gon. Han str?ckte sig upp och str?k henne sakta ?ver kinden med baksidan av handen. "Jag ?lskar dig f?r dig", sade han. "Och jag har alltid gjort det. Och om att vara med dig inneb?r att ge upp s?kandet efter sk?lden, s? ?r det vad jag kommer att g?ra. Jag vill vara med dig, f?r alltid. Jag vill s?ka, ja. Men du ?r mycket viktigare f?r mig nu." Caitlin log, k?nslan i hennes hj?rta var n?got hon inte hade k?nt p? en evighet. En k?nsla av frid, av stabilitet. Ingenting kunde st? i deras v?g nu. Han borstade h?ret fr?n ansiktet, och br?t ut i ett leende. "Det ?r roligt", sade han, "Jag bodde h?r en g?ng tidigare. ?rhundraden sedan. Inte i Paris, men i landet. Det var ett litet slott. Jag vet inte om det fortfarande existerar. Men vi kan leta." Hon log, och han hissade pl?tsligt upp henne p? ryggen, och hoppade upp i luften. Inom kort fl?g de, h?gt upp ?ver Paris, och p? v?g in i landet, f?r att s?ka efter hans hem. Deras hem. Caitlin hade aldrig varit s? lycklig. KAPITEL FEM Sam hade sv?rt att h?lla j?mna steg med Polly n?r hon gick. Hon talade s? snabbt och tycktes aldrig sluta, rusandes fr?n en tanke till den n?sta. Han var fortfarande skakig fr?n tidsresan, fr?n denna nya plats och han beh?vde f? bearbeta det hela. Men de hade g?tt i n?stan en halvtimme, han snubblade ?ver kvistar medan han f?ljde henne genom skogen i hennes raska takt och hon hade inte slutat prata. Han hade knappt kunnat f? in ett ord. Hon fortsatte om "palatset" och "domstolen" och om hennes Klanmedlemmar och en kommande konsert, och en man vid namn Aiden. Han hade ingen aning om vad hon talade om, eller varf?r hon letat efter honom, eller ens vart hon tog honom. Han var fast besluten att f? n?gra svar. "…S? klart, det ?r inte precis en dans," sade Polly, "men ?nd?, det kommer att bli en fantastisk h?ndelse – men jag ?r inte riktigt s?ker p? vad jag ska ha p? mig. Det finns s? m?nga alternativ, inte tillr?ckligt f?r en formell h?ndelse som detta-" "Sn?lla!", Sade Sam till slut, medan hon studsade vidare glatt genom skogen, "Jag ?r ledsen att beh?va avbryta, men jag har fr?gor till er. Sn?lla. Jag beh?ver svar." Hon slutade ?ntligen prata, och han drog en suck av l?ttnad. Hon s?g p? honom med n?got i stil med f?rundran, som om hon var helt omedveten om det faktum att hon hade pratat hela tiden. "Allt du beh?ver g?ra ?r att fr?ga!" Sa hon glatt. Och sedan, innan han kunde svara, tillade hon ot?ligt, "N?? Vad ?r det?" "Du sa att du skickades f?r att hitta mig", sa Sam. "Av vem?" "Det ?r en l?tt fr?ga", sade hon, "Aiden." "Vem ?r det?" Fr?gade Sam. Hon fnittrade, "Oj, du har en hel del att l?ra dig, inte sant? Han har bara varit mentor ?t v?r klan i tusentals ?r. Jag vet inte varf?r han har f?tt ett intresse f?r dig, eller varf?r han skulle skicka mig en s?dan vacker dag att g? hela v?gen genom skogen f?r att h?mta dig. Som jag ser det, skulle du ha hittat sj?lv s? sm?ningom. F?r att inte tala om att jag hade tusen saker att g?ra i dag, bland annat titta p? den nya kl?nningen och- " "Sn?lla," sade Sam och f?rs?kte h?lla fast hans tankar innan han tappade dem igen. "Jag uppskattar verkligen att du kom f?r att h?mta mig och allt, och jag vill inte vara respektl?s", sade han, "men vart det ?n ?r vi ?r p? v?g till, s? har jag verkligen inte tid. Du f?rst?r, jag kom tillbaka hit, till denna plats och tid, av en anledning. Jag m?ste hj?lpa min syster. Jag m?ste hitta henne, och jag har inte tid f?r n?gon sidoresa." "Tja, jag skulle knappast kalla detta en avstickare", sade Polly. "Aiden ?r bara den mest eftertraktade mannen i hela domstolen. Om han har tagit ett intresse f?r dig, ?r det inget att kasta bort", sade hon. "Och vem det ?n ?r som du ?r ute efter att hitta, om n?gon kan leda dig r?tt, kommer det att vara han." "S? vart ?r vi p? v?g, exakt? Och hur mycket l?ngre ?r det?" Hon tog ytterligare n?gra steg genom skogen, och han skyndade att komma ikapp, undrade om hon n?gonsin skulle svara, n?gonsin ge honom ett rakt svar, n?r i det ?gonblicket skogen pl?tsligt ?ppnade sig. Hon stannade, och han stannade bredvid henne, f?rstummad. Framf?r dem l?g ett enormt ?ppet f?lt, som ledde i fj?rran till storslagna, formella tr?dg?rdar, d?r gr?set var skuret i utarbetade former av alla storlekar. Det var vackert, som ett levande konstverk. ?nnu mer h?pnadsv?ckande var det som l?g precis utanf?r tr?dg?rden. Det var ett palats, finare ?n n?gon struktur Sam hade sett i sitt liv. Hela byggnaden var gjord av marmor, och det str?ckte sig s? l?ngt han kunde se i alla riktningar. Det var en klassisk, formell design, med dussintals ?verdimensionerade f?nster och en bred marmortrappa som ledde upp till dess ing?ng. Han visste att han hade sett bilder av denna struktur n?gonstans, men han kunde inte komma ih?g vad det var. "Versailles," sade Polly och gav honom svaret, som om hon l?st hans tankar. Han s?g p? henne, och hon log tillbaka. "Det ?r d?r vi bor. Du befinner dig i Frankrike. 1789. Och jag ?r s?ker p? att Aiden l?ter dig ansluta sig till oss, f?rutsatt att Marie g?r det." Sam s?g p? henne, f?rbryllad. "Marie?" Fr?gade han. Hon log bredare, skakade p? huvudet. Hon v?nde sig om och hoppade ?ver f?ltet, mot slottet. Medan hon gjorde det ropade hon ?ver axeln. "Ja, Marie Antoinette, S?klart!" * Sam gick vid Pollys sida upp f?r den ?ndl?sa marmortrappan, p? v?g mot de fr?mre d?rrarna av palatset. N?r han gick tog han in alla sev?rdheter runt omkring honom. Storleken och proportionerna av denna plats var h?pnadsv?ckande. Runt omkring honom var m?nniskor han f?rmodade vara adelsm?n som promenerade markerna, kl?dda i n?gra av de finaste kl?der han n?gonsin sett. Han kunde inte komma ?ver denna plats. Om n?gon hade sagt till honom att han dr?mde, skulle han tro dem. Han hade aldrig varit i n?rvaron av adelsm?n innan. Polly hade inte slutat prata, och han tvingade sig att fokusera p? hennes ord. Han tyckte om att vara runt henne och hennes f?ljeslag, ?ven om att uppm?rksamma henne verkligen var sv?rt. Han tyckte att hon var vacker ocks?. Men det var n?got med henne som gjorde honom os?ker p? om han verkligen var attraherad av henne, eller om han bara tyckte om henne som en v?n. Med hans tidigare flickv?nner, hade det varit k?rlek vid f?rsta ?gonkastet. Med Polly var det mer som en kamratskap. "Du f?rst?r, den kungliga familjen bor h?r," sa Polly, "men vi bor ocks? h?r. De vill att vi ?r h?r. N?r allt kommer omkring s? ?r vi det b?sta skyddet de har. Vi bor tillsammans i vad man kan kalla en v?nlig harmoni. Det tj?nar oss b?da. Med denna enorma skog, har vi obegr?nsad jakt, ett bra st?lle att bo p?, och underbart s?llskap. Och vi hj?lper till att skydda den kungliga familjen. F?r att inte n?mna att n?gra av dem ?r v?r typ, i alla fall." Sam s?g p? henne, f?rv?nad. "Marie Antoinette?" Fr?gade han. Polly nickade n?got, som om att hon f?rs?kte h?lla det hemligt, men ?nd? inte. "Men ber?tta inte f?r n?gon", sade hon. "Det finns n?gra andra ocks?. Men de flesta av adelsm?nnen ?r m?nskliga. De vill vara bland oss. Men det finns strikta regler h?r, och det ?r inte till?tet. Det ?r vi och dem, och det ?r inte till?tet att korsa den linjen. Det finns vissa medlemmar av den kungliga familjen som vi inte vill ska ha f?r mycket makt. Och Marie insisterar p? det ocks?. "Hur som helst, det ?r bara den mest fantastiska platsen. Jag kan inte t?nka mig att det n?gonsin kommer till ett slut. Det finns fest efter fest, ?ndl?sa danser, baler, konserter… Det kommer att bli den mest fantastiska den h?r veckan. En opera, faktiskt. Jag har redan min kl?dsel utplockad." N?r de n?rmade sig d?rrarna, skyndade flera anst?llda att ?ppna dem. De gyllene d?rrarna var massiva, och Sam s?g p? dem, n?ll?s, n?r han gick igenom. Polly marscherade r?tt ner f?r en stor, marmorkorridor, som om hon ?gde st?llet, och Sam skyndade f?r att h?nga med. N?r de gick, s?g sig Sam runt, f?rv?nad ?ver ?verfl?det. De gick ner ?ndl?sa korridorer av marmor, med enorma kristallkronor h?ngande l?gt, reflekterade ljuset av dussintals f?rgyllda speglar. Solen fl?dade in och reflekterade ljuset i alla riktningar. De gick igenom d?rr efter d?rr, och slutligen in i en stor salong, gjord av marmor, med kolumner runt den. Flera vakter stod i givakt d? Polly kom in. Polly bara fnittrade, tydligen immun mot dem. "Vi f?r ocks? tr?na h?r", sade hon. "Deras anl?ggningar ?r b?st. Aiden har oss p? ett h?rt schema. Jag ?r f?rv?nad ?ver att han l?t mig bryta det f?r att komma och h?mta dig. Du m?ste vara ganska viktig." "S? var ?r han?" Fr?gade Sam. "N?r f?r jag tr?ffa honom?" "Oj, du ?r visst ot?lig, eller hur? Han ?r en mycket upptagen man. Han kan inte v?lja att tr?ffa dig under en l?ngre tid. Eller s? kanske han kallar dig direkt. Oroa dig inte, du vet n?r han vill tr?ffa dig. Ge det tid. Under tiden har jag blivit ombedd att visa dig till ditt rum." "Mitt rum?" fr?gade Sam f?rv?nat. "V?nta en sekund. Jag sa inte att jag kunde stanna h?r. Som jag sa, jag m?ste verkligen hitta min syster" b?rjade Sam protestera, men i det ?gonblicket, ?ppnades en stor upps?ttning av dubbla d?rrar f?r dem. Ett f?lje av kungligheter kom pl?tsligt in, som omgav en kvinna i mitten, som de bar p? en kunglig tron. De satte ner henne, och n?r de gjorde det, bugade Polly l?gt, gestikulerade f?r Sam att g?ra detsamma. Han gjorde det. En kvinna som kunde bara ha varit Marie Antoinette, gick sakta ner, tog flera steg mot dem, och stannade precis framf?r Sam, gestikulerade ?t honom att stiga. Han gjorde det. Hon s?g p? Sam fr?n topp till t? som om han vore ett f?rem?l av intresse. "S?, du ?r den nya pojken", sade hon, uttrycksl?st. Hennes gr?na ?gon brann med en intensitet som han aldrig  hade sett, och han kunde verkligen k?nna att hon var en av deras. Till slut, efter vad som verkade som en evighet, nickade hon. "Intressant." D?rmed gick hon f?rbi dem, och hennes f?lje f?ljde snabbt. Men en person stannade bakom, helt klart en av de kungliga. Hon s?g ut att vara omkring 17, och var kl?dd i en kungsbl?, sammetskappa, fr?n topp till t?. Hon hade den vackraste hud som Sam n?gonsin hade sett, och l?ngt, lockigt blont h?r, och genomborrande marinbl? ?gon. Hon f?ste dem direkt p? Sam, l?ste dem i hans. Han k?nde sig hj?lpl?s i hennes blick, of?rm?gen att titta n?gon annanstans. Hon var den vackraste flickan han n?gonsin hade sett. Efter n?gra sekunder, tog hon ett steg fram?t, och stirrade ?nnu n?rmare in i hans ?gon. Hon str?ckte ut handen, handflatan ned?t, f?rv?ntade sig helt klart honom att kyssa den. Hon r?rde sig l?ngsamt, st?tligt. Sam tog hennes hand, och elektrifierades vid k?nslan av hennes hud. Han drog hennes fingertoppar n?ra, och kysste dem. "Polly?" Sade flickan. "Ska du inte presentera oss?" Det var inte en fr?ga. Det var ett kommando. Polly harklade sig, motvilligt. "Kendra, Sam", sade hon. "Sam, Kendra." Kendra, t?nkte Sam och stirrade in i hennes ?gon, f?rbluffad av hur aggressivt hon stirrade tillbaka p? honom, som om han redan var hennes egendom. "Sam", sa hon ekade, leende. "Lite enkelt. Men jag gillar det." KAPITEL SEX Kyle krossade stensarkofagen med ett enda slag. Det krossades i en miljon bitar, och han gick r?tt ut ur den st?ende kistan, p? sina f?tter, och redo f?r handling. Han s?g sig omkring, redo att sl?ss om n?gon n?rmade sig. I sj?lva verket hoppades han att n?gon n?rmade sig honom f?r en kamp. Den h?r resan hade varit s?rskilt irriterande, och han var redo att sl?ppa ut sin ilska p? n?gon. Men n?r han s?g sig omkring, till sin besvikelse, s?g han att kammaren var tom. Det var bara han. L?ngsamt b?rjade hans ilska svalna. ?tminstone hade han landat p? r?tt plats, och han kunde redan k?nna, att det var r?tt tid. Han visste att han var mer av en veteran av tidsresor ?n Caitlin, och han kunde rikta in sig mer specifikt. Han s?g sig omkring, och till hans bel?tenhet, s?g att han landade precis d?r han ville vara – Les Invalides. Les Invalides var en plats som han alltid hade ?lskat, en som hade varit viktig f?r de mer onda av hans slag. Ett mausoleum, djupt under marken, gjort av marmor, vackert prydda sarkofager t?ckte dess v?ggar. Byggnaden hade en cylindrisk form, med ett stigande tak i flera meter, som kulminerade i en kupol. Det var en dyster plats, den perfekta viloplatsen f?r alla Frankrikes elitsoldater. Det var ocks? den plats d?r Kyle visste att Napoleon en dag skulle bli begravd. Men inte ?n. Det var bara 1789 och Napoleon, den lilla j?veln, var fortfarande vid liv. En av Kyles favoriter av hans egna sort. Han skulle vara ungef?r 20 ?r gammal nu, ins?g Kyle, fortfarande p? uppstart med sin karri?r. Han skulle inte bli begravd p? denna plats f?r en tid fram?ver. Naturligtvis, d? han var av Kyles ras, var Napoleons begravning bara ett knep, bara ett s?tt att l?ta m?nniskomassorna tro att han var en av deras. Kyle log vid tanken p? det. H?r var han, i Napoleons sista viloplats, innan Napoleon ens hade "d?tt." Han s?g fram emot att tr?ffa honom igen, och t?nkte tillbaka p? gamla tider. Han var, trots allt, en av f? m?nniskor av hans sort som Kyle halvt respekterade. Men han var ocks? en arrogant liten j?vel. Kyle var tvungen att f? honom i form. Kyle gick l?ngsamt ?ver marmorgolvet, fotsp?ren ekade, och hejdade sig. Han hade sett b?ttre dagar. Han hade f?rlorat ena ?gat fr?n det hemska lilla barnet, Calebs son, och hans ansikte var fortfarande vanst?llt fr?n vad Rexius hade gjort mot honom tillbaka i New York. Om inte det vore nog, hade han nu  ett stort s?r i kinden fr?n spjutet som Sam hade slungat mot honom i Colosseum. Han var ett vrak, visste han. Men han gillade det ?nd?. Han var en ?verlevare. Han levde, och ingen hade kunnat stoppa honom. Och han var galnare ?n n?gonsin. Inte bara var han fast besluten att stoppa Caitlin och Caleb fr?n att hitta sk?lden, men nu var han fast besluten att de b?de skulle f? betala. F?r att f? dem att lida, precis som han hade lidit. Sam var p? hans lista nu ocks?. Alla tre av dem, han skulle inte stanna vid n?gonting f?rr?n han torterat varenda en av dem l?ngsamt. Med n?gra spr?ng, fortsatte Kyle upp f?r marmortrappa och in i den ?vre v?ningen av graven. Han cirkulelrade, gick ner till slutet av kapellet, under den stora kupolen, och n?dde bakom altaret. Han k?nde dess kalkstensv?gg, och s?kte. Till slut fann han vad han var ute efter. Han tryckte ner en dold sp?rr, och ett hemligt fack ?ppnades. Han n?dde in och drog ut ett l?ngt silver sv?rd, dess f?ste t?ckt med juveler. Han h?ll upp det mot ljuset, och studerade det med tillfredsst?llelse. Precis som han mindes det. Han sl?ngde det ?ver ryggen, v?nde sig om och gick ner f?r korridoren, n?dde ytterd?rren. Han lutade sig tillbaka, och med en enorm spark, fl?g den stora ek d?rren av fr?n dess g?ngj?rn, kraschen av det ekade i hela den tomma byggnaden. Kyle k?nde sig ?vertygad om att han hade sin fulla styrka redan. Kyle s?g att det fortfarande var natt, och han slappnade av. Om han ville, kunde han flyga genom natten, rakt mot hans m?l, men han ville njuta av sin tid. Paris 1789 var en speciell plats. Det var fortfarande, mindes han, utbrett med prostituerade, alkoholister, spelm?n, kriminella. Trots dess fina fanor och arkitektur, fanns h?r en m?rkare del som bredde ut sig. Han ?lskade det. Staden var hans f?r att ta. Kyle lyfte hakan, lyssnande, k?nde, sl?t ?gonen. Han kunde k?nna Caitlins n?rvaro starkt i den h?r staden. Och Caleb. Sam, var han inte s? s?ker p?, men han visste att ?tminstone tv? av dem var h?r. Det var bra. Nu var allt han beh?vde g?ra att hitta dem. Han skulle ?verraska dem och, f?rest?llde han sig, d?da dem b?da ganska enkelt. Paris var en mycket enklare plats. Det fanns inget stort vampyrr?d, som i Rom, som han var tvungen att svara till. ?nnu b?ttre, det fanns en stark ond klan h?r, under ledning av Napoleon. Och Napoleon var skyldig honom. Kyle best?mde att hans f?rsta plan var att leta upp den lilla filuren och f? honom att betala tillbaka. Han skulle v?rva alla Napoleons m?n att g?ra vad de kunde f?r att sp?ra Caitlin och Caleb. Han visste att Napoleons m?n kunde vara anv?ndbara om han skulle st?ta p? motst?nd. Han skulle inte l?mna n?got ?t slumpen den h?r g?ngen. Men han hade fortfarande tid. Han kunde ?ta f?rst och f? b?da f?tterna stadigt p? marken. Plus, hans plan h?r hade redan satts i r?relse. Innan han l?mnade Rom, hade han sp?rat sin gamla sidekick, Sergei, och hade s?nt honom tillbaka hit f?re honom. Om allt hade g?tt som planerat, var Sergei redan h?r, och arbete h?rt med att utf?ra sitt uppdrag – att infiltrera Aidens klan. Kyle log brett. Det var inget han ?lskade mer ?n en f?rr?dare, ?n en liten vessla som Sergei. Han hade blivit en mycket anv?ndbar leksak. Kyle gick ner f?r trappan som en skolpojke, fylld med gl?dje, redo att kasta sig rakt in i staden, att ta vad han ville. Medan Kyle gick ner p? gatan, n?rmade sig en gatukonstn?r honom, och h?ll ut en duk och pensel, gestikulerade f?r Kyle att till?ta honom att m?la hans bild. Om det fanns n?got Kyle hatade, var det n?gon som ville m?la hans bild. Men han var p? s? bra hum?r att han best?mde sig f?r att l?ta mannen leva. Men n?r mannen fortsatte aggressivt och stack sin duk mot honom, tog han det f?r l?ngt. Kyle n?dde ?ver, tog tag i hans pensel, och stack den r?tt mellan mannens ?gon. En sekund senare, f?ll mannen ner d?d. Kyle tog duken och slet s?nder den ?ver hans lik. Kyle fortsatte, ganska n?jd med sig sj?lv. Detta var redan en bra kv?ll. N?r han v?nde ned en kullerstensgr?nd, p? v?g in i stadsdelen han mindes, b?rjade allt k?nnas famili?rt igen. Flera prostituerade kantade gatorna, vinkade ?t honom. Samtidigt snubblade tv? stora m?n ut ur en bar, tydligt berusade, och st?tte h?rt in i Kyle, d? de inte s?g vart de skulle. "Hej, din t?lp!" skrek en av dem ?t honom. Den andra v?nde sig till Kyle. "Hej! En-?ga" skrek han. "Se dig f?r!" Den stora mannen str?ckte sig f?r att ge Kyle en h?rd knuff p? br?stet. Men ?gonen var vid?ppna i f?rv?ning n?r hans knuff inte fungerade. Kyle rubbades inte alls. Det hade varit som att trycka p? en stenmur. Kyle skakade l?ngsamt p? huvudet, f?rv?nad ?ver dumheten av dessa m?n. Innan de hann reagera, n?dde han ?ver axeln, drog sitt sv?rd med ett klirr, och i en r?relse, svingade han det, och h?gg av b?da deras huvuden i en br?kdel av en sekund. Han s?g med tillfredsst?llelse n?r deras huvuden rullade, och b?da deras kroppar b?rjade sjunka till marken. Han lade tillbaka sitt sv?rd, och str?ckte ut handen och drog ett huvudl?st lik till honom. Han s?nkte sina l?nga huggt?nder rakt in i den ?ppna halsen, och drack medan blodet sprutade. Kyle kunde h?ra skrik av prostituerade runt omkring honom, eftersom de s?g vad som hade h?nt. Detta f?ljdes av ljudet av d?rrar som knarrade och f?nsterluckor som st?ngdes. Hela staden var redan r?dd f?r honom, ins?g han. Bra, t?nkte han. Detta var den sortens v?lkomnande han ?lskade. KAPITEL SJU Caitlin och Caleb fl?g iv?g fr?n Paris, ?ver den franska landsbygden tidigt p? morgonen, hon h?ll h?rt om ryggen n?r han skar genom luften. Hon k?nde sig starkare nu, och k?nde att om hon ville flyga, kunde hon. Men hon ville inte sl?ppa honom. Hon ?lskade k?nslan av hans kropp. Hon ville bara h?lla honom, k?nna hur det var att vara tillsammans igen. Hon visste att det var galet, men efter att ha varit is?r s? l?nge, hade hon en r?dsla f?r att om hon l?t honom g?, kunde han flyga bort f?r evigt. Under dem, var landskapet st?ndigt f?r?nderligt. Ganska snabbt f?ll staden bort och landskapet byttes mot t?t skog och b?ljande kullar. N?rmare staden, fanns enstaka hus, g?rdar. Men ju l?ngre de fl?g, desto mer mark ?ppnades. De passerade f?lt efter f?lt, b?ljande ?ngar, en enstaka g?rd, f?r som betade. R?k steg fr?n skorstenar, och hon gissade att folk lagade mat. Kl?dlino h?ngde utspridda ?ver gr?smattorna, och lakan h?ngde fr?n dem. Det var en idyllisk plats, och temperaturen i juli hade sjunkit precis tillr?ckligt s? att den svala luften, s?rskilt h?r uppe, var uppfriskande. Efter timmar av flygande, rundade de en kr?k, och den nya vyn tog Caitlins anda.  D?r, vid horisonten, l?g ett skimrande hav, vibrerande bl?tt, dess v?gor sl?ende i en ?ndl?s, or?rd strandlinje. N?r de kom n?rmare, h?jde sig marken och b?ljande kullar n?dde ?nda fram till strandlinjen. Inb?ddade i de b?ljande kullarna, mitt i det h?ga gr?set, s?g hon en enda byggnad st?lld mot horisonten. Det var ett h?rligt, medeltida slott, utformat av en antik kalksten, som omfattades av utsmyckade skulpturer och vattenkastare. Det var inb?ddat h?gt p? en kulle med utsikt ?ver havet, och omgivet av f?lt av blommor s? l?ngt ?gat kunde se. Det var m?ll?st vackert och Caitlin k?nde som om hon var i ett vykort. Caitlins hj?rta slog med sp?nning, d? hon undrade, d? hon hoppades att detta kunde vara Calebs plats. P? n?got s?tt k?nde hon att det var det. "Ja", ropade han, ?ver vinden, l?sandes hennes tankar, som alltid. "Det ?r det." Caitlins hj?rta dunkade av f?rtjusning. Hon var s? upphetsad, och k?nde sig s? stark, hon var redo att flyga sj?lv. Hon hoppade pl?tsligt av Calebs rygg, och fl?g genom luften. F?r ett ?gonblick var hon livr?dd, undrade om hennes vingar skulle gro. En stund senare, gjorde de det och st?ttade henne i luften. N?r luften gick igenom dem, ?lskade hon k?nslan. Det k?ndes bra att ha dem igen, att vara oberoende. Hon reste sig och d?k, fl?g upp n?ra till Caleb, som log tillbaka. De d?k ner tillsammans, sedan upp, skruvade in och ut ur varandras flygv?gar, med vingspetsarna ibland nuddandes. I ett, d?k de ner, n?rmare slottet. Det s?g gammalt ut. Det k?ndes slitet, men inte p? ett d?ligt s?tt. F?r Caitlin, k?ndes det redan som hemma. N?r hon tog in allt, s?g p? landskapet, de b?ljande kullarna, det avl?gsna havet, f?r f?rsta g?ngen p? s? l?nge hon kunde minnas, k?nde hon en k?nsla av frid. Hon k?nde, ?ntligen, som om hon var hemma. Hon s?g sitt liv tillsammans med Caleb h?r, leva tillsammans, till och med starta en familj tillsammans igen, om det var m?jligt. Hon skulle g?rna leva ut sina dagar h?r med honom, och till slut, ?ntligen, s?g hon inte n?got som stod i deras v?g. * Caitlin och Caleb landade tillsammans framf?r hans slott, och han tog hennes hand och ledde henne till ytterd?rren. Ekd?rren var t?ckt av ett tjockt lager av damm och havssalt, och hade uppenbarligen inte ?ppnats p? ?r. Han f?rs?kte med handtaget. Det var l?st. "Det har varit flera hundra ?r", sade han. "Jag ?r glatt ?verraskad ?ver att finna att det fortfarande ?r h?r, att det inte har vandaliserats, att det till och med fortfarande ?r l?st. Det brukade finnas en nyckel…" Han str?ckte sig upp, l?ngt ovanf?r d?rrkarmen, och k?nde bakom stenvalvet. Han drog fingrarna upp och ner den, och stannade till slut och drog ut en l?ng, silver skelettnyckel. Den gled in i l?set, och den passar perfekt. Han v?nde den med ett klick. Han v?nde sig om och log mot henne, och klev ?t sidan. "Damerna f?rst", sade han. Caitlin sk?t tungt upp den medeltida d?rren, och den ?ppnades l?ngsamt, knarrande, med havssalt fallande ned i klumpar d? den gjorde det. De gick in tillsammans. Entr?n var m?rk, och t?cktes av spindelv?v. Luften var stilla och fuktig, och det k?ndes som om det inte hade vistats i p? ?rhundraden. Hon tittade upp p? de h?ga, v?lvda stenmurar, och p? stengolvet. Det fanns lager av damm p? allt, inklusive glasf?nstren, som blockerade en hel del av ljuset, vilket gjorde att det verkade m?rkare ?n det var. "P? s? s?tt", sa Caleb. Han tog hennes hand och ledde henne l?ngs en smal korridor, och det ?ppnade upp till en stor hall, med h?ga, v?lvda f?nster p? b?da sidor. Det var mycket ljusare h?r, ?ven med dammet. Det fanns vissa m?bler kvar ?ven h?r. Ett l?ngt, medeltida ekbord, omgivet av utsmyckade, skogskl?dda stolar. Vid dess centrum satt en enorm, marmorbrasa, en av de st?rsta eldst?der Caitlin n?gonsin hade sett. Det var otroligt. Caitlin k?nde sig som om hon hade komimt tillbaka till klostret. "Jag fick det byggt p? 1100-talet", sade han och s?g sig omkring. "P? den tiden var detta stil." "Du bodde h?r?" Fr?gade Caitlin. Han nickade. "Hur l?nge?" Han t?nkte. "Inte mer ?n ett ?rhundrade", sade han. "Kanske tv?." Caitlin f?rundrade sig, ?terigen, p? de enorma tidsstegen i vampyrv?rlden. Pl?tsligt, blev hon orolig, eftersom hon t?nkte p? n?got annat. Hade han bott h?r med en annan kvinna? Hon var r?dd f?r att fr?ga. Han v?nde sig pl?tsligt och s?g p? henne. "Nej, det gjorde jag inte", sade han. "Jag bodde h?r ensam. Jag f?rs?krar dig. Du ?r den f?rsta kvinna som jag n?gonsin har tagit hit." Caitlin k?nde sig l?ttad, men generad att han l?st hennes tankar. "Kom igen", sade han. "Den h?r v?gen." Han ledde henne upp f?r en spiralstentrappa, och den vred och v?nde, och l?t dem upp till andra v?ningen. Denna v?ningen var mycket ljusare, med stora, v?lvda f?nster mot alla h?ll, solljus v?llde in, speglade det avl?gsna havet. Rummen var mindre h?r, mer intimt. Det fanns fler eldst?der av marmor, och n?r Caitlin vandrade fr?n rum till rum, s?g hon en stor himmels?ng dominera ett av dem. Sch?slonger och ?verfyllda sammetsstolar spred sog ?ver hela de andra rummen. Det fanns inga mattor, bara ett naket stengolv. Det var mycket skarpt. Men vackert. Han ledde henne tv?rs ?ver rummet, till en upps?ttning av stora glasd?rrar. De hade t?ckts i s? mycket damm, at hon inte ens hade vetat att de var d?r. Han klev upp och drog h?rt i l?s och knoppar, och till slut, med en sm?ll och ett moln av damm, ?ppnades de. Han klev ut och Caitlin f?ljde. De klev ut p? en stor stenterrass, inramad av ett utsmyckat r?cke av kalksten. De gick tillsammans upp till kanten och tittade ut. H?rifr?n hade de en befallande utsikt ?ver hela landskapet, ?ver havet. Caitlin kunde h?ra slaget av v?gorna och lukten av havet l?g tungt i luften p? de rullande vindar. Hon k?nde sig som att hon var i himlen. Om Caitlin n?gonsin hade f?rest?llt sig ett dr?mhus, skulle det definitivt vara detta. Det var dammigt, och det beh?vdes en kvinnas uppsyn, men Caitlin visste att de kunde fixa det, kunde f? det till det skick som det en g?ng varit. Hon ans?g att detta verkligen var en plats de kunde kalla hem tillsammans. "Jag t?nkte p? vad du sa," sade han, "hela flygturen hit. Om att skapa ett liv tillsammans. Jag skulle vilja det v?ldigt mycket." Han lade armen om henne. "Jag skulle vilja att du bor h?r med mig. S? att vi kan b?rja v?ra liv igen. Precis h?r. Det ?r tyst h?r, och s?kert, och skyddat. Ingen vet om denna plats. Ingen kommer n?gonsin att hitta oss h?r. Jag ser ingen anledning till att vi inte kan leva v?ra liv p? ett s?kert s?tt, som vanliga m?nniskor", sade han. "Naturligtvis kommer det att beh?vas en hel del arbete f?r att fixa det. Men jag ?r redo, om du ?r det." Han v?nde sig om och log mot henne. Hon log tillbaka. Hon hade aldrig varit mer redo i hennes liv. Mer ?n s?, k?nde hon sig djupt r?rd att han hade bjudit in henne f?r att bo med honom. Ingenting hade n?gonsin betytt mer f?r henne. Sanningen var att hon skulle ha levt med honom varsomhelst, ?ven om det bara var en hydda i skogen. "Jag skulle ?lska det," svarade hon. "Jag vill bara vara med dig." Hennes hj?rta bultade n?r de m?ttes i en kyss, ljudet av v?gorna i bakgrunden, havets vindar rullade ?ver dem. ?ntligen var allt perfekt i hennes v?rld igen. * Caitlin hade aldrig varit s? glad som n?r hon spatserade genom huset, fr?n rum till rum, och bar en trasa. Caleb hade l?mnat huset, och g?tt ut p? jakt, sp?nd p? att f? hem dem b?de middag. Hon var glad, eftersom det gav henne lite tid ensam att g? igenom huset, att ta in allt, sj?lv, och att titta p? det, med en kvinnas ?gon, f?r att se hur hon kunde fixa det och g?ra det till ett hem f?r dem b?da. Hon gick genom rummen, ?ppnade f?nster, sl?ppte in havsluften. Hon hade hittat en hink och trasa och hade g?tt ner till b?cken hon hade sett l?pa genom tr?dg?rden, och hade ?terv?nt med en ?verfull hink med vatten. Hon skulle k?ra trasan genom str?mmen tills den var s? ren som den skulle kunna vara. Hon hade hittat en stor l?da att st? p?, och n?r hon ?ppnade var och en av de stora, medeltida f?nstrena, st?llde hon sig p? l?dan, och torkade varje ruta. Det fanns n?gra f?nster som helt enkelt var f?r h?ga f?r henne att n?, och f?r dessa tog hon till sina vingar, fladdrade h?gt upp i luften, och sv?vade framf?r f?nstren medan hon rengjorde dem. Hon var chockad ?ver den omedelbara skillnaden det gjorde. Rummet f?rvandlades fr?n att vara m?rkt till att bli helt ?versv?mmat med ljus. Det m?ste ha varit hundratals ?r av lagrad smuts och salt p? b?da sidorna av panelen. I sj?lva verket, var bara att ?ppna varje f?nster en bedrift i sig, d? det tog all hennes kraft att rycka dem fria fr?n rost och skr?p. Caitlin tittade noga och var m?ll?s av hantverket av varje f?nster. Varje f?nsterruta var flera centimeter tjockt, och hade den mest vackra designen. N?gra av glasen var f?rgade, n?gra var genomskinliga, och n?gra hade den minsta nyansen av f?rg. N?r hon torkade varje f?nster, kunde hon n?stan k?nna husets tacksamhet, d? det l?ngsamt, bit f?r bit, kom tillbaka till livet. Caitlin var ?ntligen klar och tittade ?ver det igen. Hon var chockad. Vad som tidigare hade varit ett m?rkt, oinbjudande rum, var nu ett otroligt soligt rum, med utsikt ?ver havet. Caitlin v?nde sig till golvet h?rn?st, gick ner p? sina h?nder och kn?n och skrubbade det bit f?r bit. Hon s?g med tillfredsst?llelse medan lager av smuts lossnade, och de vackra, stora stenarna b?rjade lysa igenom. Efter det, v?nde hon sig till den enorma spiselkransen i marmor, torkade bort ?r av damm. Sedan v?nde hon sig till den stora, utsmyckade spegeln ovanf?r den, torkade den tills den lyste. Hon var ledsen att hon fortfarande inte kunde se sin spegelbild – men hon visste att det inte fanns n?got hon kunde g?ra ?t det. Hon v?nde sig mot ljuskronan h?rn?sta, torkade var och en av dess kristallt?ckta ljusstakar. Efter det st?llde hon siktet p? himmelss?ngen. Hon torkade alla dess inl?gg, och sedan dess ram, f?rde l?ngsamt tillbaka det antika tr?et till liv. Hon tog de ?ldrande filtarna och gick till terrassen och skakade dem h?rt, dammoln fl?g ?verallt. Caitlin ?terv?nde till rummet, vad som skulle bli sovrummet, och tittade ?ver det. Det var nu magnifikt. Det lyste lika starkt som ett rum i vilket annat slott som helst. Det var fortfarande medeltida, men ?tminstone var det nu fr?scht och inbjudande. Hennes hj?rta skj?t i h?jden vid tanken p? att bo h?r. Hon tittade ner och ins?g att vattnet i hinken hade blivit helt svart, och gick ner f?r trappan och ut genom d?rren, ivrig att fylla den i b?cken. Caitlin log n?r hon t?nkte p? vad Calebs reaktion skulle vara n?r han kom tillbaka. Han skulle vara s? f?rv?nad, trodde hon. Hon skulle rensa ut matsalen h?rn?st. Hon skulle f?rs?ka skapa en intim milj? d?r de kunde f? sin f?rsta m?ltid tillsammans i ett nytt hem – den f?rsta, hoppades hon, av m?nga. N?r Caitlin anl?nde till vattenkanten sj?nk hon ner p? kn? i det mjuka gr?set, t?mde och fyllde p? hinken, d? hon pl?tsligt k?nde hennes sinnen i h?gsta beredskap. Hon h?rde ett prasslande ljud i n?rheten och anade ett djur n?rma sig henne. Hon snurrade snabbt runt, och var f?rv?nad ?ver vad hon s?g. N?rmande sig henne l?ngsamt, bara p? meters avst?nd, var en vargvalp. Dess p?ls var helt vit, med undantag f?r en enda strimma av gr?tt i pannan. Vad som slog Caitlin mest var ?gonen. De stirrade tillbaka p? Caitlin som om den k?nde henne. Inte nog med det, hon hade samma ?gon som Rose. Caleb k?nde hennes hj?rta bulta. Det k?ndes som om Rose hade kommit tillbaka fr?n de d?da, hade ?terf?tts som n?got annat djur. Det uttrycket, det ansiktet. P?lsens f?rg var annorlunda, men annars, kunde det ha varit Rose p?nyttf?dd. Vargenvalpen verkade ocks? chockad av att se Caitlin. Den stannade och stirrade p? henne, sedan l?ngsamt, f?rsiktigt, tog den n?gra trevande steg mot henne. Caitlin tittade ?ver skogen, f?r att se om andra valpar var i n?rheten, eller dess mor. Hon ville inte hamna i ett slagsm?l. Men det fanns inget annat djur i sikte. N?r Caitlin unders?kte valpen n?rmare s?g hon varf?r. Den haltade illa, blod kom fr?n dess tass. Den verkade skadad. Den hade f?rmodligen ?vergivits av sin mamma, ins?g Caitlin – l?mnad att d?. Vargen s?nkte sitt huvud och gick l?ngsamt, ?nda fram till Caitlin. Sedan, till Caitlins ?verraskning, s?nkte den huvudet och vilade det i hennes kn?, gn?llande mjukt medan det st?ngde sina ?gon. Caitlins hj?rta hoppade. Hon hade saknat Rose s? mycket, och nu k?nde hon sig som om hon skulle komma tillbaka till henne. Caitlin st?llde ner hinken, str?ckte ut h?nderna och tog valpen i famnen. Hon h?ll den n?ra br?stet, gr?t n?r hon gjorde, och kom ih?g all tid som hon hade tillbringat med Rose. Trots att hon f?rs?kte, rullade t?rarna ner f?r hennes kinder. Valpen, som om den k?nnde av det s?g pl?tsligt upp p? henne, lutade sig tillbaka och slickade t?rarna fr?n ansiktet. Caitlin b?jde sig ner och kysste den i pannan. Hon h?ll den h?rt, kelade med den mot br?stet. Det fanns inget s?tt hon kunde l?ta den g?. Hon skulle g?ra vad hon var tvungen f?r att hj?lpa den att l?ka och f?ra den tillbaka till livet. Och om vargen ville, beh?lla henne som s?llskapsdjur. "Vad ska jag kalla dig?" Fr?gade Caitlin. "Vi kan inte ha Rose igen… Vad s?gs om… Ruth?" Valpen slickade pl?tsligt Caitlins kind, som om att svara p? namnet. Det var ett s? definitivt svar som Caitlin kunde ha bett om. Ruth var det. * Caitlin, med Ruth vid sin sida, hade precis st?dat klart i matsalen, n?r hon s?g n?got intressant l?ngs v?ggen. D?r vid den ?ppna spisen, var tv? l?nga silver sv?rd. Hon plockade upp ett av dem, dammade av det och beundrade f?stet, t?ckt med juveler. Det var ett vackert vapen. Hon satte ned trasan och hinken, och kunde inte motst? att ge det en chans. Hon sv?ngde sv?rdet vilt, v?nster och h?ger i cirklar, bytte hand, genom hela det mullrande rummet. Det k?ndes bra. Hon undrade hur m?nga andra vapen Caleb hade h?r. Hon kunde ha en utflyktsdag och tr?na med dem. "Jag ser att du hittat vapen" sade Caleb pl?tsligt och promenerade genom d?rren. Caitlin la genast ner sv?rdet. "F?rl?t, jag menade inte att snoka i dina grejer." Caleb skrattade. "Mitt hus ?r ditt", sade han n?r han gick in i rummet b?randes tv? stora r?djur sl?ngda ?ver axeln. "Vad jag har ?r du v?lkommen att anv?nda. Dessutom ?r du en flicka efter mitt eget hj?rta. Jag skulle ha g?tt efter sv?rdet direkt, jag ocks? ", sa han med en blinkning. Han gick genom rummet, b?randes hjorten, sedan pl?tsligt stannade och v?nde han, och tittade ?ver rummet igen. "Wow", sade han, i chock. "Det ser ut som ett nytt st?lle!" Han stod d?r och stirrade, stor?gd. Caitlin kunde se hur imponerad han var, och hon k?nde sig lycklig. Hon s?g p? rummet sj?lv, och s?g att det verkligen f?rvandlats. De hade nu en vacker matsal, fyllt med bord och stolar f?r sin f?rsta m?ltid. Ruth gn?llde pl?tsligt, och Caleb tittade ner och s?g henne f?r f?rsta g?ngen. Han s?g ?nnu mer f?rv?nad ut. Caitlin blev pl?tsligt orolig om vad han skulle t?nka om att ha valpen h?r. Men hon var l?ttad ?ver att se att hans ?gon var vid?ppna i gl?dje. "Jag kan inte tro det," sa Caleb och stirrade, "dessa ?gon… hon ser ut precis som Rose." "Kan vi beh?lla henne?" fr?gade Caitlin tvekande. "Jag skulle ?lska det" svarade han. "Jag skulle ge henne en kram, men mina h?nder ?r fulla." Caleb fortsatte med r?djuret, genom rummet, och ned i korridoren. Caitlin och Ruth f?ljde honom, och s?g honom s?tta ner r?djuret i ett litet rum, ovanp? en stor platta av sten. "Eftersom vi inte riktigt lagar mat", sade han, "T?nkte jag att jag skulle dr?nera blodet ?t oss. D? kan vi dricka tillsammans, till middag. Jag t?nkte att jag kunde ta hand om det r?riga arbetet h?r, s? vi kunde sitta vid den ?ppna spisen och dricka med stil." "Jag skulle gilla det", sa Caitlin. Ruth satt vid Calebs h?lar, tittade upp och gn?llde medan han karvade. Han skrattade, skar en liten bit ?t henne, och str?ckte sig ner och matade den till henne. Hon hoppade upp och gn?llde f?r mer. Caitlin gick tillbaka till matsalen, och b?rjade torka av pokaler hon hade sett. Framf?r brasan satt en h?g med p?lsar, och hon samlade ihop dem och tog dem ut till terrassen, och skakade ur dem. Medan Caitlin v?ntade p? att Caleb skulle bli klar tittade hon ut mot solnedg?ngen, som br?ts mot horisonten. Hon kunde h?ra ljudet av v?gorna, andades in den salta luften, och hade aldrig k?nt sig mer avslappnad. Hon stod d?r och blundade, och hon var inte ens medveten om hur mycket tid som hade passerat. N?r Caitlin ?ppnade ?gonen igen, var det n?stan m?rkt. "Caitlin?" h?rdes r?sten, ropandes ?t henne. Hon v?nde sig om och skyndade tillbaka in. Caleb var redan d?r, och bar tv? stora silverb?gare av hjort blod. Han var i f?rd med att t?nda ljus, alla i hela det dunkla rummet. Hon kom ?ver och gick med honom, och lade tillbaka p?lsarna. Inom kort var rummet helt upplyst, gl?dande med levande ljus i alla riktningar. De tv? satt tillsammans p? p?lsarna, framf?r den ?ppna spisen, och Ruth sprang upp bredvid dem. F?nstrena var ?ppna och en bris drog igenom, och det b?rjade faktiskt bli kallt d?r inne. De tv? satt bredvid varandra, och s?g in i varandras ?gon framf?r elden. V?tskan k?ndes s? bra. Hon drack och drack, likas? gjorde han, och hon hade aldrig k?nt sig s? levande. Det var ett otroligt rus. Caleb s?g f?ryngrad ut ocks?, hans ?gon och hud sken. De v?nde sig om och m?tte varandra. Han str?ckte sig upp och r?rde sakta vid hennes kind med baksidan av handen. Caitlins hj?rta b?rjade dunka, och hon ins?g att hon var nerv?s. Det k?ndes som om det hade varit en evighet sedan hon senast hade varit med honom. Hon hade t?nkt p? en stund som denna s? l?nge, men nu n?r det h?nde, k?ndes det som att det var hennes f?rsta g?ng med honom, igen. Hon kunde se att hans hand darrade, och hon ins?g att han var nerv?s ocks?. Det var s? m?nga saker som hon ville s?ga, s? m?nga fr?gor som hon hade ?t honom, och hon kunde se att han var fullmatad med fr?gor ocks?. Men just nu litade hon inte p? sig sj?lv med att tala. Och tydligen gjorde inte han det heller. De tv? av dem kysste passionerat. N?r hans l?ppar m?tte hennes, k?nde hon sig ?verv?ldigad av k?nslor f?r honom. Hon sl?t ?gonen n?r han kom n?rmare, och de m?ttes i en passionerad omfamning. De rullade p? p?lsarna, och hon k?nde hennes hj?rta i uppsving med k?nslor. ?ntligen, var han hennes. KAPITEL ?TTA Polly klev snabbt ned l?ngs korridorerna i Versailles, klackarna ekade p? marmorgolvet, och rusade ner den ?ndl?sa korridoren med skyh?gt tak, lister, eldst?der av marmor, enorma speglar och ljuskronor som h?ngde l?gt. Allt lyste. Men hon m?rkte det knappt. Det var vardag f?r henne. Efter att ha bott h?r i flera ?r, kunde hon knappast f?rest?lla sig n?gon annan form av existens. Vad hon d?remot m?rkte – mycket – var Sam. En bes?kare som honom var inte alls en del av vardagen, och i sj?lva verket var det mycket ovanligt. De hade n?stan aldrig haft vampyr bes?kare, s?rskilt fr?n en annan tid, och n?r de hade det verkade Aiden aldrig bry sig. Sam m?ste vara mycket viktigt, ins?g hon. Han fascinerade henne. Han verkade lite ung, och han verkade tramsa runt lite. Men det var n?got med honom, n?got hon inte riktigt kunde specificera. Hon k?nde som om de, p? n?got s?tt, hade n?gon anknytning till varandra, att hon hade tr?ffat honom f?rut, eller att han var ansluten till n?gon som var viktig f?r henne. Vilket var s? konstigt, eftersom bara natten innan, hade hon haft den mest levande dr?mmen. Om en vampyr flicka som hette Caitlin. Hon kunde se hennes ansikte, hennes ?gon, hennes h?r, ?ven nu. I dr?mmen, fick hon veta att den h?r tjejen hade varit hennes b?sta v?n f?r livet, och hela dr?mmen, verkade det som om de var v?nner f?r alltid. Hon vaknade med k?nslan att det var s? verkligt, att det var mer ett m?te ?n en dr?m. Hon kunde inte f?rst? det, men hon vaknade och mindes allt om den h?r tjejen, minndes alla de g?nger de hade tillbringat tillsammans. Det verkade inte logiskt, eftersom Polly visste att hon aldrig hade varit p? n?gon av dessa platser. Hon undrade om kanske, p? n?got s?tt, hon hade sett in i framtiden? Hon visste att vampyrer bes?kt varandra i dr?mmar, och att de ibland hade kraften att se in i framtiden och det f?rflutna. Men dessa befogenheter var ocks? of?ruts?gbara. Det kan vara en v?rld av illusioner. Man visste aldrig, s?g man framtiden, det f?rflutna, eller dr?mde man bara? Efter dr?mmen hade Polly vaknat och letat Caitlin, som om hon verkligen k?nde henne. Hon saknade henne n?r hon gick ner i korridoren. Det var galet. Sakna en tjej hon hade aldrig ens tr?ffat. Och sen d?k denna pojken upp, Sam. Och av n?gon galen anledning, k?nde Polly hans energi vara ansluten till hennes. Hur, kunde hon inte veta. F?rest?llde sig hon bara detta ocks?? Bortsett fr?n allt detta, k?nnde hon n?got f?r Sam. Hon skulle inte s?ga att hon hade fallit f?r honom. Men hon var inte oattraherad av honom heller. Det var n?got med honom. Det var inte k?nslan av att vara k?r. Det var mer en k?nsla av att vara… nyfiken. Ville veta mer. Vad som gjorde henne ?nnu mer uppr?rd var att Kendra redan hade lagt ?gonen p? honom. Inte n?dv?ndigtvis att hon ville ha honom f?r sig sj?lv. Det var alldeles f?r tidigt f?r henne att veta det. Men mer eftersom han verkade s? oskyldig, naiv, l?ttp?verkad. Och Kendra var en gam. Hon var en medlem av den kungliga familjen, som aldrig hade f?tt h?ra "Nej" i hennes liv, och hon hade ett magiskt s?tt att f? vad hon ville, fr?n vem hon ville. Polly hade alltid k?nnt att Kendra hade n?gon sorts olycksb?dande agenda. I ?ratal hade hon f?rs?kt f? varenda vampyr i hennes klan att v?nda henne. Naturligtvis var det f?rbjudet, och ingen skulle g?ra henne ?ran. Men nu visste hon, att hon skulle st?lla siktet p? Sam. F?rskt blod hade kommit, och hon var fast besluten att f?rs?ka igen. Polly skakade, gillade inte tanken p? vad som skulle h?nda med Sam om Kendra best?mde. Ja, det var verkligen en ovanlig dag f?r henne. Hennes tankar vimlade med k?nslor n?r hon marscherade ner f?r korridoren, och hon ins?g att hon redan var sen. Den nya s?ngerskan alla hade pratat om gav en privat konsert f?r Marie och hennes f?lje. S?ngaren hade varit h?r i flera veckor, och alla de andra flickorna pratade om inte bara hans r?st, men ocks? hans utseende. Hon var ivrig att f? en skymt av honom sj?lv. Polly hade sett fram emot det h?r, och nu var hon dubbelt irriterad att hon skulle komma in p? den bakre ?nden av det. Det var problemet med denna plats, t?nkte hon, n?r hon marscherade ner f?r ?nnu en korridor. Det var alldeles f?r stort. Det var om?jligt att komma n?gonstans i tid. Polly ?kade hennes takt, och n?dde till slut ?nden av en annan korridor och tv? vakter ?ppnade enorma dubbeld?rrar f?r henne. Hon gick rakt igenom, och n?r de st?ngdes bakom henne, var hon genast generad. Hela rummet v?nde sig om och s?g p? henne, medan s?ngaren fortsatte sin prestation, och hon ins?g att hon hade avbrutit konserten. Hennes ansikte rodnade n?r hon sj?nk till baksidan av rummet, och tog en plats bland sina v?nner. Alla v?nde l?ngsamt, och n?r de gjorde det, r?ttade hon till sig, och ins?g att konserten n?stan var ?ver. Hon tittade upp och fick den f?rsta glimten av s?ngarens ansikte, och hon var chockad. Han var ?nnu mer underbar ?n alla hade sagt. Han hade m?rka drag, med m?rka ?gon och m?rkt, v?gigt h?r. Hans ansikte var perfekt mejslat. Han var s? kungligt kl?dd, fr?n topp till t?, i en svart sammetsrock, med vita strumpor och blanka svarta skor. Han stod i centrum av den lilla scenen, och s?g s? s?ker ut, s?g ut att ha kontroll. Han s?g ut som han skulle kunna vara… Rysk. Men ut?ver det var hans r?st fascinerande. N?r han sj?ng var Polly fast. Hon var helt nitad, hj?lpl?s att g?ra n?got annat ?n att lyssna, hj?lpl?s att titta n?gon annanstans. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697359&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.