En Kamp Om ?ra

En Kamp Om ?ra Morgan Rice Trollkarlens Ring #4 TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla. Books and Movie Reviews, Roberto MattosI EN KAMP OM ?RA (bok fyra i serien Trollkarlens ring) har Thor ?terv?nt fr?n de hundra dagarna som en h?rdad krigare, och nu tvingas han l?ra sig vad det inneb?r att k?mpa p? liv och d?d f?r sitt land. McClouds har tr?ngt l?ngt in i MacGils territorium – l?ngre ?n n?gonsin f?rr i Ringens historia – och fast?n Thor rider r?tt in i ett bakh?ll s? faller lotten p? honom att sl? tillbaks angreppet och r?dda Kungsg?rd. Godfrey har f?rgiftats av sin bror med ett s?llsynt och kraftfullt gift. Hans ?de ligger i Gwendolyns h?nder, och hon g?r allt f?r att r?dda sin bror fr?n d?den. Gareth faller allt djupare in i paranoia, och i sitt missn?je anlitar han en trupp barbarer som sin personliga elitstyrka och ger dem Silversalen. D?rmed kastar han ut Silvergardet, och hotet av inb?rdeskrig ?r sedan ?verh?ngande i Kungsg?rd. Han planerar ocks? att l?ta de vildsinta nevarerna f?ra bort Gwendolyn och s?lja henne i ett arrangerat ?ktenskap. V?nskapen mellan Thor och hans kamrater st?rks p? resan till nya platser, n?r de st?lls inf?r ov?ntade monster och k?mpar sida vid sida i v?ldiga slag. Thor reser till sin hemby, och i en v?ldsam konfrontation med sin far l?r han en viktig hemlighet om sitt f?rflutna, om vem han ?r, vem som ?r hans mor – och om sitt ?de. Med alltmer avancerad tr?ning med Argon l?r han ocks? att ?ppna upp krafter i sig sj?lv som han inte visste existerade, och han blir m?ktigare f?r var dag. Allteftersom relationen till Gwen blir viktigare ?terv?nder han till Kungsg?rd i hopp om att fria till henne – men det kan redan vara f?r sent. Andronicus har hj?lp av en angivare och leder en arm? med miljoner m?n f?r att ?nnu en g?ng f?rs?ka ta sig ?ver Klyftan och krossa Ringens rike. Och just som saker ser ut att inte kunna bli v?rre i Kungsg?rd, tar ber?ttelsen en chockerande v?ndning. Kommer Godfrey att ?verleva? Blir Gareth avsatt? Delas Kungsg?rd? Kommer Imperiet att invadera? Blir Gwendolyn ?ntligen tillsammans med Thor? Och f?r Thor till sist veta hemligheten om sitt ?de? EN KAMP OM ?RA erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Det ?r en ber?ttelse om mod, om att finna sitt ?de och om trolldom. Det ?r fantasy som f?r l?saren till en helt of?rgl?mlig v?rld och som tilltalar alla ?ldrar och b?da k?n. Morgan Rice EN KAMP OM ?RA Fj?rde boken av Trollkarlens ring Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.” –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.” –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna… –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.” –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.” –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.” –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!” –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.” –The Romance Reviews (om Loved) Lyssnar! Amazon Audible iTunes B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING / TROLLKARLENS RING A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJ?LTARS V?G A MARCH OF KINGS (Book #2) / KONUNGARS MARSCH A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ?DE A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ?RA A VOW OF GLORY (Book #5) / ?RANS L?FTE A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL A RITE OF SWORDS (Book #7) / SV?RDSRITEN A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENG?VAN A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESV?RJELSERNAS HIMMEL A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SK?LDAR A REIGN OF STEEL (Book #11) / ST?LFURSTEN A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS V?LDE THE SURVIVAL TRILOGY / ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJ?GARNA ARENA TWO (Book #2) / ARENA TV? THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK TURNED (Book #1) / OMV?ND LOVED (Book #2) / ?LSKAD BETRAYED (Book #3) / F?RR?D DESTINED (Book #4) / ?MNAD DESIRED (Book #5) / ?TR?DD BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD VOWED (Book #7) / VIGD FOUND (Book #8) / FUNNEN RESURRECTED (Book #9) / ?TERUPPST?NDEN CRAVED (Book #10) / BEG?RD FATED (Book #11) / D?MD Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r RazoomGame och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. ”Somliga f?ds till storhet, somliga f?rv?rvar storhet, och ?ter andra p?tvingas storhet.”     William Shakespeare     Trettondagsafton Kapitel ett Luanda sprang ?ver slagf?ltet, sicksackande fram mot det lilla hus d?r hon sett kung McCloud. I sista sekund kastade hon sig undan en h?st som stormande fram. Hon h?ll den kalla j?rnspiken i handen, och hon sk?lvde, p? v?g ?ver den dammiga platsen i den stad som hon en g?ng k?nt s? v?l. Hennes folks stad. Alla dessa m?nader hade hon tvingats se hur de slaktats – och hon hade f?tt nog. En sp?rr inom henne hade brustit. Hon brydde sig inte l?ngre om hon fick hela McClouds arm? mot sig – hon skulle g?ra allt hon kunde f?r att s?tta stopp f?r det. Luanda visste att vad hon h?ll p? att g?ra var alldeles vansinnigt, att hon riskerade livet och att McCloud f?rmodligen skulle d?da henne. Men hon tryckte undan tankarna och sprang. Tiden var inne att g?ra det r?tta – oavsett priset. P? andra sidan slagf?ltets tr?ngsel, mitt bland soldaterna, s?g hon McCloud, p? v?g med en stackars skrikande flicka i armarna mot ett ?vergivet hus – en lerhydda. Han sm?llde igen d?rren efter sig och rev upp ett moln av damm. ”Luanda!”, h?rdes ett rop. Hon v?nde sig om och s?g Bronson, kanske hundra meter bort och p? v?g efter henne. Han hindrades hela tiden av en st?ndig str?m av h?star och soldater som fick honom att stanna. Det var nu hon hade chansen. Om Bronson hann ikapp s? skulle han hindra henne fr?n att g?ra det. Luanda sprang snabbare, h?ll h?rt om j?rnspiken och f?rs?kte att inte t?nka p? hur galet det var, hur liten chans hon hade att lyckas. Om inte ens hela arm?er stod emot McCloud, om till och med hans egna generaler, och hans egen son, skakade inf?r honom – vilken chans hade egentligen hon? Och dessutom hade Luanda aldrig d?dat n?gon. Och ?nnu mindre n?gon av McClouds klass. Skulle hon klara det, n?r hon v?l var d?r? Kunde hon verkligen smyga sig p? honom? Var han lika os?rbar som Bronson varnat att han var? Luanda k?nde sig medskyldig till det blodbad den h?r arm?n st?llt till med, till f?r?delsen av hennes eget land. N?r hon t?nkte tillbaka p? det ?ngrade hon att hon n?gonsin g?tt med p? att gifta sig med en McCloud, oavsett att hon ?lskade Bronson. Hon hade f?tt inse att McClouds var vildar, of?rb?tterliga. Hon f?rstod att det varit MacGils smala lycka att H?gl?nderna l?g emellan dem och att de hade h?llit sig p? sin sida Ringen. Det hade varit oerh?rt naivt, korkat, att inbilla sig att McClouds inte var s? illa som hon f?tt l?ra sig redan som barn. Hon hade trott att hon skulle kunna ?ndra p? dem, att chansen att bli en prinsessa bland McClouds – och en dag drottning – var v?rd det, trots riskerna. Men nu visste hon att hon haft fel. Hon skulle ge upp alltsammans – sin titel, rikedomarna, ber?mmelsen, alltihop – f?r att aldrig ha tr?ffat McClouds och vara tillbaks i s?kerhet med sin familj, p? deras sida av Ringen. Nu var hon arg p? sin far f?r att ha arrangerat hennes ?ktenskap. Hon var ung och dum. Men han borde ha vetat b?ttre. Var politiken s? viktig f?r honom att han varit beredd att offra sin dotter? Och hon var arg p? honom ocks? f?r att han d?tt och l?mnat henne ensam med allt det h?r. Under de senaste m?naderna hade Luanda f?tt l?ra sig den h?rda v?gen att lita p? sig sj?lv, och nu hade hon f?tt sin chans att st?lla saker till r?tta. Hon skakade i hela kroppen n?r hon n?tt fram till huset och dess m?rka, st?ngda ekd?rr. Hon s?g sig omkring och f?rv?ntade sig att se McClouds m?n rusa fram mot henne, men till hennes l?ttnad s? var de alla f?r upptagna med f?r?delsen f?r att l?gga m?rke till henne. Hon lyfte ena handen till handtaget och h?ll kvar j?rntaggen i den andra, och vred om s? f?rsiktigt hon kunde, och bad att McCloud inget h?rde. Hon klev in. Det var m?rkt d?rinne, och ?gonen anpassade sig l?ngsamt efter det klara ljuset d?r ute i den vitmenade staden. Det var ocks? kallare h?r inne, och det f?rsta hon h?rde n?r hon klev in ?ver tr?skeln var flickans gr?t och j?mmer. N?r ?gonen vant sig s?g hon sig omkring i det lilla huset, och s?g McCloud, avkl?dd fr?n midjan och ned?t, p? golvet, med den k?mpande flickan under sig. Flickan skrek och gr?t med vilt uppsp?rrade ?gon, och McCloud satte en grov hand ?ver munnen p? henne. Luanda kunde knappt tro att det var p? riktigt, att hon verkligen skulle f?rs?ka. Hon tog ett f?rsiktigt steg fram. H?nderna skakade, hon var svag i kn?na, och hon bad att hon skulle f? styrka nog att g?ra det. Hon kramade om j?rnspiken som om det var en livlina. Sn?lla Gud, l?t mig d?da denne man. Hon h?rde McCloud grymta och st?na, som ett vilt, frossande djur. Han var ob?nh?rlig. Flickans tycktes skrika allt h?gre f?r hans varje r?relse. Luanda tog ?nnu ett steg, och s? ?nnu ett, och var nu bara n?gon meter bort. Hon s?g ned p? McCloud och granskade hans kropp, och f?rs?kte best?mma var det var b?st att st?ta till. Det var tur att han tagit av sig ringbrynjan och inte bar mer ?n en tunn linneskjorta, som nu var genomdr?nkt av svett. Hon k?nda stanken av honom ?ven p? avst?nd, och den fick henne att rygga tillbaka. Det hade varit of?rsiktigt av honom att ta av sig rustningen, och Luanda besl?t att det skulle bli hans sista misstag. Hon skulle h?ja spiken med b?da h?nder och sticka en rakt in i ryggen p? honom. McClouds grymtanden n?dde klimax och Luanda h?jde spiken h?gt. Hon t?nkte att livet skulle ?ndra sig efter det h?r ?gonblicket, hur inget mer skulle vara sig likt, om bara n?gra sekunder. McClouds rike skulle bli fritt fr?n tyrannen, och hennes folk skulle besparas f?r?delsen. Hennes make skulle f? sin r?ttm?tiga plats, och till sist skulle allt bli bra igen. Luanda blev st?ende, fastfrusen av r?dsla. Hon skakade. Om hon inte handlade nu s? skulle hon aldrig g?ra det. Hon h?ll andan, tog ett sista steg fram, h?ll spiken h?gt ?ver huvudet med b?da h?nder, och f?ll pl?tsligt p? kn? och pressade spiken, ned med alla krafter hon hade, beredd att trycka den rakt genom ryggen p? honom. Men n?got h?nde som hon inte f?rv?ntat sig, och det h?nde s? snabbt, f?r snabbt f?r att hon skulle hinna reagera: i sista sekund rullade McCloud ?t sidan. Han var snabbare ?n hon f?rest?llt sig m?jligt f?r en man av den storleken. Han v?ltrade sig ?t sidan, och l?mnade flickan under sig oskyddad. Det var f?r sent f?r Luanda att stanna. Till Luandas fasa fortsatte spiken vidare, rakt genom flickans br?st. Flickan satte sig rakt upp och skrek, och Luanda k?nde spiken tr?nga r?tt genom kroppen p? henne, flera centimeter, hela v?gen till hj?rtat. Blod gurglade fram ur munnen p? henne och hon s?g p? Luanda, skr?ckslagen, f?rr?dd. Till sist f?ll hon i golvet. D?d. Luanda satt d?r p? kn?, bed?vad och chockad och kunde knappt f?rst? vad som just hade h?nt. Innan hon tagit in alltsamman, innan hon insett att McCloud nu var utom fara, k?nde hon ett h?rt slag mot sidan av ansiktet, och hur hon sj?lv f?ll i golvet. Hon var vagt medveten i fallet om att McCloud f?llt henne med ett v?ldigt slag, att han f?rutsett varenda steg av vad som h?nt ?nda sedan hon f?rst klivit in i rummet. Han hade spelat ovetande. Han hade inv?ntat det r?tta ?gonblicket, och m?jligheten att inte bara undvika hennes hugg, utan p? samma g?ng ocks? lura henne att d?da den stackars flickan, att g?ra henne medskyldig. Innan hon slocknade fick Luanda en skymt av McClouds ansikte. Han grinade ned mot henne med ?ppen mun och fl?mtade, som ett vilt djur. Det sista hon h?rde innan hans v?ldiga st?vel kom rusande mot ansiktet p? henne var hans gr?tiga, djuriska r?st: ”Du gjorde mig en tj?nst”, sa han. ”Jag var ?nd? f?rdig med henne.” Kapitel tv? Gwendolyn sprang l?ngs de vindlande gatorna i Kungsg?rds v?rsta kvarter. T?rarna rann efter kinderna d?r hon sprang, bort fr?n slottet, i ett f?rs?k att komma s? l?ngt bort fr?n Gareth som m?jligt. Hj?rtat slog ?nnu h?rt efter deras m?te, efter att hon sett Firth h?nga i galgen, och efter att ha h?rt alla hans hot. Hon f?rs?kte desperat se vad som var sant bland alla hans l?gner. Men i Gareths sjuka hj?rna var sanning och l?gn s? t?tt sammanfl?tade att det var sv?rt att veta vad som var vad. Hade han bara f?rs?kt skr?mma henne? Eller var alltsammans sant? Gwendolyn hade sett Firths dinglande kropp med sina egna ?gon, och kanske betydde det att den h?r g?ngen s? var alltihop sant. Kanske var det sant att Godfrey f?rgiftats, att hon s?lts till ?ktenskap med de vilda nevarerna. Kanske h?ll Thor just nu p? att rida in i ett bakh?ll. Tanken fick henne att skaka. Hon k?nde sig s? hj?lpl?s d?r hon sprang. Hon var tvungen att f?rs?ka st?lla allt till r?tta. Hon kunde inte springa hela v?gen till Thor, men hon kunde springa till Godfrey och se om han blivit f?rgiftad – och om han ?nnu var vid liv. Gwendolyn rusade allt l?ngre in i stans sjaskiga kvarter, h?pen ?ver att befinna sig h?r igen, f?r andra g?ngen p? lika m?nga dagar i den h?r vidriga delen av Kungsg?rd, dit hon svurit att inte ?terv?nda. Om Godfrey verkligen blivit f?rgiftad s? visste hon att det m?ste ha h?nt p? krogen. Var annars? Hon var arg p? honom f?r att han g?tt tillbaka dit igen, f?r att han s?nkt garden och varit s? of?rsiktig. Men mest av allt var hon r?dd f?r vad som h?nt honom. Hon ins?g hur mycket hon kommit att bry sig om sin bror under de senaste dagarna, och tanken p? att missta honom, s?rskilt efter att just ha f?rlorat sin far, slog ett h?l genom hj?rtat p? henne. Och hon k?nde sig p? n?got vis ansvarig. Gwen var verkligen r?dd d?r hon sprang genom gr?nderna, men inte f?r alla fyllon och buset som fanns runtomkring. Nej, det var sin bror, Gareth, hon var r?dd f?r. Han hade verkat helt besatt, som en demon, n?r hon sett honom, och hon kunde inte f? bort bilden av honom ur huvudet – s? m?rk, sj?ll?s. Han s?g besatt ut. Och det faktum att han suttit p? deras fars tron gjorde bilden ?nnu overkligare. Hon var r?dd f?r hans h?mnd. Kanske t?nkte han verkligen gifta bort henne, vilket hon aldrig skulle g? med p?, eller kanske f?rs?kte han bara f? henne att s?nka garden, kanske planerade han i sj?lva verket att m?rda henne. Gwen s?g sig omkring p? gatorna. Varje ansikte omkring henne s?g fientligt och fr?mmande ut. Alla var m?jliga hot, kanske uts?nda av Gareth f?r att g?ra slut p? henne. Hon h?ll p? att bli paranoid. Gwen sprang runt ett h?rn och st?tte in i en drucken gammal man och kom ur balans – och hon hoppade till och skrek, mot sin vilja. Hon var p? helsp?nn. Det tog ett ?gonblick f?r henne att inse att det bara varit en klumpig f?rbipasserande, och ingen av Gareths lakejer. Hon v?nde sig om och s?g honom stappla till, utan att ens v?nda om och be om urs?kt. Bristen p? v?rdighet i den h?r delen av staden var mer ?n hon stod ut med. Om det inte varit f?r Godfrey hade hon aldrig kommit hit, och hon hatade honom f?r att han tvingade henne att s?nka sig s? l?gt. Varf?r kunde han inte bara h?lla sig borta fr?n krogen? Gwen sv?ngde runt ?nnu ett h?rn, och d?r l?g den, Godfreys favoritkrog: en d?lig urs?kt till krog, sned och vind och med d?rren p? gl?nt och fyllon str?mmande ut p? gatan. Hon hade ingen tid att f?rlora, och skyndade in genom d?rren. Det tog ?gonen en stund att anpassa sig till dunklet i baren, som stank av avslagen ?l och svett. Tystnaden f?ll n?r hon steg in. De var mer ?n tjugo karlar hoptr?ngda d?r inne, och alla v?nde sig om och s?g p? henne f?rv?nat. H?r var hon, medlem av kungafamiljen och kl?dd d?refter, p? spr?ng r?tt in i ett rum som f?rmodligen inte st?dats p? ?ratal. Hon klev fram till en l?ng karl med stor mage, en som hon k?nde igen. Det var Akorth, en av Godfreys dryckesbr?der. ”Var ?r min bror?”, fordrade hon. Akorth, vanligen var p? gott hum?r och redo att sl?nga ur sig ett eller annat billigt sk?mt, f?rv?nade henne: han bara skakade p? huvudet. ”Det b?dar inte v?l, min fru”, sa han bistert. ”Vad menar du?”, fr?gade hon, med hj?rtat bultande i br?stet. ”Han fick en d?lig ?l”, sa en l?ng, mager man som hon k?nde igen som Godfreys andre kompanjon, Fulton. ”Han f?ll ihop ig?r och har inte r?rt p? sig d?refter.” ”Lever han?”, fr?gade hon desperat och grep Akorth om handleden. ”Knappt”, svarade han och s?g ned. ”Det har g?tt h?rt ?t honom. Han slutade prata f?r en timma sedan.” ”Var ?r han?”, kr?vde hon. ”D?r bak, fr?ken”, sa bartendern och lutade sig fram ?ver disken samtidigt som han torkade ur ett krus och s?g bister ut. ”Och jag hoppas att du har n?gon plan f?r vad du skall g?ra med honom. F?r jag har d? ingen lust att ha ett lik liggande h?r p? min inr?ttning.” Gwen, helt ?verv?ldigad av vad hon h?rt, f?rv?nade sig sj?lv genom att dra fram en liten dolk, luta sig fram och trycka den mot halsen p? bartendern. Han svalde och s?g chockat tillbaks p? henne. Det blev d?dstyst i rummet. ”F?rst och fr?mst”, sa hon, ”s? ?r det h?r st?llet ingen inr?ttning – utan en sorglig urs?kt f?r en sylta, och en som jag f?r kungsvakten att j?mna med marken och du tilltalar mig p? det s?ttet igen. Du kan b?rja med att tala till mig som min fru.” Gwen k?nde sig som n?gon annan, ?verraskad av den styrka som kommit ?ver henne. Hon hade ingen aning om var den kom ifr?n. Bartendern svalde h?rt. ”Min fru”, upprepade han. Gwen h?ll dolken kvar i ett stadigt grepp. ”F?r det andra, s? skall min bror inte d? – och helt s?kert inte h?r inne. Hans lik skulle vara en st?rre ?ra f?r din inr?ttning ?n alla levande som kilar f?rbi h?r. Och om han d?r s? kan du vara s?ker p? att skulden faller p? dig.” ”Men min fru, jag har inte gjort n?got fel!”, b?nade han. ”Det var samma ?l som jag serverat alla andra!” ”N?gon m?ste ha f?rgiftat det”, tillade Akorth. Gwen s?nkte l?ngsamt dolken. ”F?r mig till honom, genast!”, befallde hon. Den h?r g?ngen s?nkte bartendern ?dmjukt huvudet, v?nde om och skyndade ut genom en d?rr vid sidan av disken. Gwen f?ljde honom i h?larna, och Akorth och Fulton kom med de ocks?. Gwen steg in i en liten kammare p? krogens baksida och h?rde sig sj?lv fl?mta n?r hon s?g sin bror, Godfrey, utlagd p? golvet p? rygg. Han var blekare ?n vad hon n?gonsin sett honom. Han s?g inte ut att vara mer ?n ett steg fr?n d?den. Alltsammans var sant. Gwen rusade till hans sida och h?ll om hans hand. Den var kall och fuktig. Han svarade inte. Huvudet l?g p? golvet, han var orakad och det flottiga h?ret l?g klistrat mot pannan. Men hon k?nde hans puls. Den var svag, men fortfarande d?r. Och hon s?g hans br?st resa sig vid varje andetag. Han levde. Hon k?nde sig pl?tsligt rasande. ”Hur kunde du l?mna honom s? h?r?”, skrek hon och snodde runt mot bartendern. ”Min bror, en medlem av kungafamiljen, l?mnad att d? som en hund p? golvet?” Bartendern svalde och tittade ned. ”Och vad skulle jag annars ha gjort, min fru?”, fr?gade han os?kert. ”Det h?r ?r inget sjukhus. Alla sa att han redan var mer eller mindre d?d och—” ”Han ?r inte d?d!”, skrek hon. ”Och ni tv?”, sa hon v?nd mot Akorth och Fulton, ”vad ?r ni f?r slags v?nner? Skulle han ha l?mnat er s? h?r?” Akorth och Fulton s?g f?raktigt p? varandra. ”F?rl?t mig”, sa Akorth. ”Doktorn kom ig?r kv?ll och tittade p? honom och sa att han var d?ende – att det bara var en tidsfr?ga. Jag trodde inte att det fanns n?got att g?ra.” ”Vi satt uppe hos honom st?rre delen av natten, min fru”, fortsatte Fulton. ”Vid hans sida. Vi tog bara en liten paus och ett glas f?r att dr?nka sorgen, och s? kom ni in och—” Gwen str?ckte sig fram och slog rasande krusen fr?n b?da deras h?nder s? att de f?ll i golvet, med ?lst?nk ?t alla h?ll. De s?g chockade upp p? henne. ”B?da tv?, ta tag i var sin sida av honom”, befallde hon str?ngt och reste sig och k?nde en ny stryka inom sig. ”Ni skall b?ra honom h?rifr?n. Ni kommer med mig hela v?gen till den kunglige l?karen. Min bror skall f? en verklig chans att klara sig och inte l?mnas att d? efter en snabbinspektion av n?gon halvidiot till doktor. ”Och vad g?ller dig”, fortsatte hon och v?nde sig mot bartendern. ”Om min bror ?verlever, och n?gonsin ?terv?nder till det h?r st?llet, och du g?r med p? att servera honom, d? skall jag personligen se till att du kastas i f?ngelseh?lan och aldrig kommer ut igen.” Bartendern flyttade os?kert runt p? f?tterna och s?nkte huvudet. ”R?r p? er nu!”, skrek hon. ”Akorth och Fulton ryckte till och satte sig i r?relse. Gwen skyndade ut genom rummet, med de tv? bakom sig, b?rande hennes bror genom baren och ut i dagsljuset. De skyndade bort l?ngs Kungsg?rds tr?nga bakgator, p? v?g mot helaren, och Gwen kunde bara be att det inte var f?r sent. Kapitel tre Thor galopperade fram ?ver de dammiga f?lten utanf?r Kungsg?rd, med Reece, O’Connor, Elden och tvillingarna vid sidan, Krohn springande bredvid, och Kendrick, Kolk, Brom och m?ngder av m?n ur Legionen och Silvergardet tillsammans med dem – en v?ldig arm? p? v?g f?r att m?ta McClouds. De red som en man, beredda att befria staden, och d?net av hovarna var ?ronbed?vande, mullrande som ?ska. De hade ridit hela dagen, och den andra solen stod redan i nedan. Thor kunde knappt begripa att han sj?lv nu red bland alla dessa fantastiska krigare, p? sitt f?rsta milit?ra uppdrag. Han var nu accepterad som en av dem, och han hade sina vapenbr?der omkring sig. Legionen n?stan f?rsvann i den tusenh?vdade massan av kungens arm?, och Thor k?nde sig f?r f?rsta g?ngen i livet som en del av n?got st?rre ?n sig sj?lv. Och han hade en k?nsla av m?l och mening. Han k?nde sig beh?vd. Hans landsm?n bel?grades av McClouds, och det var upp till arm?n att befria dem och r?dda folket fr?n ett fruktansv?rt ?de. Vikten av deras uppdrag satt som en levande tyngd p? hans axlar, och den fick honom att k?nna sig levande. Han k?nde sig s?ker omgiven av alla dessa m?n, men han k?nde ocks? en viss oro: det h?r var en arm? av riktiga m?n, men det betydde att de ocks? skulle ha en arm? av riktiga m?n mot sig. Riktiga, h?rdade krigare. Nu var det p? liv och d?d, och mer stod p? spel ?n han n?gonsin varit med om. P? ren instinkt k?nde han efter runt b?ltet och blev lugnare n?r han nuddade sin trogna slunga och det nya sv?rd han f?tt. Han undrade om det vid dagens slut skulle vara fl?ckat av blod. Eller var det han sj?lv som skulle ligga s?rad? Pl?tsligt st?mde h?ren upp ett rop, h?gre till och med ?n d?net av h?starnas hovar, n?r de kom runt en kr?k och f?r f?rsta g?ngen s?g den bel?grade staden vid horisonten. Svart r?k steg i tjocka moln fr?n den, och MacGils h?r sporrade h?starna och spr?ngde fram. Thor sparkade ocks? till och f?rs?kte h?lla takten med de andra, som nu dragit sina sv?rd, h?ll dem h?gt och rusade med strid i sinnet mot staden. Den v?ldiga h?ren br?ts upp i mindre grupper, och i Thors grupp red tio soldater samt legion?rer, b?de hans v?nner och andra som han inte k?nde. Fr?mst red en av kungens arm?s h?gre bef?l, Forg, en l?ng, smal och senig man med kopp?rrig hy, snaggat gr?tt h?r och insjunkna ?gon. Arm?n delades in i allt mindre grupper och spred sig ?t alla h?ll. ”Den h?r gruppen f?ljer med mig!”, befallde han och vinkade med staven ?t Thor och de andra att f?lja efter. Thors grupp f?ljde Forgs order och red bort fr?n h?rens huvudstyrka. Thor s?g sig ?ver axeln och m?rkte att hans grupp kommit mer avsides ?n de flesta andra och att h?ren blev allt mer avl?gsen, och just som han undrade vart de var p? v?g ropade Forg: ”Vi skall st?lla upp mot McClouds flank!” Thor och de andra utv?xlade nerv?sa och uppspelta blickar d?r de red allt l?ngre bort, snart utom synh?ll f?r h?ren. Snart var de i helt ny terr?ng, och kunde inte l?ngre se h?ren. Thor var p? helsp?nn, men det syntes inga tecken p? McClouds h?r i n?rheten. Till sist h?ll Forg in h?sten till halt framf?r en liten kulle med en dunge. De andra gjorde halt efter honom. Thor och de andra s?g p? Forg och undrade varf?r han stannat. ”V?rt uppdrag ?r att h?lla det h?r f?stet”, f?rklarade Forg. ”Ni ?r unga krigare ?nnu, och vi f?redrar att bespara er stridens v?rsta hetta. Ni h?ller den h?r positionen samtidigt som h?rens huvudstyrka sveper in i staden och anfaller McClouds arm?. Det ?r tveksamt om n?gra av McClouds m?n kommer att komma f?rbi h?r, s? ni ?r f?rmodligen trygga. Uppr?tta positioner runtom och h?ll er h?r tills ni blir tillsagda om annat. S?tt ig?ng!” Forg sporrade h?sten och red uppf?r kullen, och Thor och de andra gjorde samma sak och f?ljde efter. Den lilla truppen red och rev upp damm ?ver f?ltet, och s? l?ngt Thor kunde se fanns ingen i n?rheten. Han var besviken ?ver att ha flyttats bort fr?n den verkliga striden. Varf?r skulle de skyddas pl?tsligt? Ju l?ngre de red, desto mer var det n?got i Thors medvetande som pockade p? uppm?rksamhet. Han visste inte vad det var, men hans sj?tte sinne talade om att n?got var fel. N?r de n?rmade sig kullens topp syntes ett litet, gammalt fort – ett smalt och till synes ?vergivet torn – och det var n?got som fick Thor att se sig om ?ver axeln. D?r var Forg. Thor ?verraskades av att se att han kommit allt l?ngre efter, l?ngre och l?ngre fr?n gruppen, och n?r Thor tittade p? honom v?nde han om, sporrade h?sten och galopperade bort ?t motsatt h?ll, utan ett ord. Thor f?rstod inte vad som h?nde. Varf?r gav sig Forg av s? pl?tsligt? Krohn b?rjade gn?lla vid hans sida. Just som Thor b?rjat ta in vad som h?nt n?dde de upp till kullens kr?n och till det gamla fortet. De f?rv?ntade sig att inte se annat ?n ?demark p? andra sidan. Men pl?tsligt h?ll den lilla gruppen legion?rer h?rt in h?starna till halt. De blev sittande, chockade av den syn som bredde ut sig framf?r dem. D?r, redo och v?ntande, l?g hela McClouds arm?. De hade f?rts rakt in i en f?lla. Kapitel fyra Gwendolyn skyndade genom Kungsg?rds vindlande gator och beredde v?g genom massan av folk, med Akorth och Fulton b?rande p? Godfrey efter henne. Hon var fast besluten att hinna till helaren s? snabbt som m?jligt. Godfrey fick inte d?, inte efter allt de varit med om, och absolut inte p? det h?r s?ttet. Hon kunde n?stan se f?r sitt inre hur Gareths ansikte skulle lysa upp i ett bel?tet leende om han fick nyheten om Godfreys d?d – och hon best?mde sig f?r att f?rhindra det. Hon ?nskade bara att hon funnit honom tidigare. Gwen v?nde runt ett h?rn och klev in p? stadstorget, d?r folkmassorna blev ?nnu t?tare, och hon tittade upp och s?g att Firth fortfarande h?ngde d?r och dinglade fr?n galgen, med en t?t snara om halsen, inf?r allas gapande ?syn. Hon v?nde sig bort av ren reflex. Det var en fruktansv?rd syn, och en p?minnelse om hennes brors ondska. Det k?ndes som att hon inte kunde ta sig ur hans grepp, oavsett vart hon v?nde sig. Det var m?rkligt att t?nka att hon bara dagen innan hade talat med Firth – och nu h?ngde han d?r. Hon k?nde d?dens snara dras ?t, ocks? runt sig sj?lv. Hur mycket hon ?n ?nskade v?nda om och ta en annan v?g, s? visste hon att det gick snabbast att forts?tta fram ?ver torget, och att hon inte fick vika sig f?r sina r?dslor. Hon tvingade sig att marschera fram f?rbi galgen, r?tt f?rbi den d?da kropp som h?ngde i v?gen. N?r hon gjorde det ?verraskades hon av att den kunglige b?deln, kl?dd i svart, st?llde sig i hennes v?g. F?rst trodde hon att han skulle ta d?d ?ven p? henne – tills han bugade. ”Min fru”, sa han ?dmjukt och b?jde respektfullt p? huvudet. ”Jag har inte f?tt n?gra kungliga order om vad som skall ske med kroppen. Jag har inga bud om huruvida jag skall ge honom en ordentlig begravning eller sl?nga honom i en fattigmansgrav.” Gwen stannade till, irriterad ?ver att det skulle bli upp till henne att best?mma det. Akorth och Fulton stannade intill. Hon tittade upp, kisande mot solen och s?g kroppen dingla d?r, bara n?gon meter bort, och t?nkte f?rst g? vidare och strunta i b?deln. Men s? var det n?got som slog henne. Hon ville ha r?ttvisa f?r sin far. ”Sl?ng honom i massgraven”, sa hon. ”Utan gravsten. Ge honom inga s?rskilda riter. Jag vill att hans namn skall rensas ur historien.” Han b?jde sitt huvud till svar, och hon fick en liten k?nsla av h?mnd. Firth var trots allt den som d?dat hennes far. Och fast?n hon avskydde uppvisningar av v?ld s? skulle hon inte spilla n?gra t?rar efter honom. Hon k?nde att hennes fars ande var med henne nu, starkare ?n n?gonsin, och k?nde att det gav honom n?gon liten ro. ”Och en sak till”, fortsatte hon, v?nd mot b?deln. ”Ta ned kroppen nu.” ”Nu, min fru?”, fr?gade b?deln. ”Men kungen gav order om att l?ta den h?nga.” Gwen skakade p? huvudet. ”Nu”, upprepade hon. ”Det ?r hans nya order”, lj?g hon. B?deln bugade och skyndade bort f?r att ta ned kroppen. Det gav henne ytterligare en liten k?nsla av uppr?ttelse. Hon tvivlade inte p? att Gareth tittade ned fr?n sitt f?nster f?r att se p? kroppen under dagen – han skulle bli arg ?ver att den flyttats, och det skulle tj?na som p?minnelse om att saker inte alltid gick som han planerat. Gwen skulle just till att g? n?r hon h?rde ett h?gt skriande i skyn. Hon stannade till och v?nde sig och tittade upp, och d?r uppe p? galgen satt falken, Estopheles. Hon lyfta handen till skydd mot solen f?r att f?rs?kra sig om att det inte bara var ?gonen som spelade henne ett spratt. Estopheles skriade igen, slog upp vingarna och s?nkte dem igen. Gwen k?nde att den f?geln bar hennes fars ande. Han sj?l, som varit s? rastl?s, var nu ett litet steg n?rmare frid. Gwen fick pl?tsligt en id?. Hon visslade och h?ll ut armen, och Estopheles svepte ned fr?n galgen och landade p? hennes handled. F?geln var tung, och klorna gr?vde in i hennes handled. ”Flyg till Thor”, viskade hon till f?geln. ”Finn honom d?r p? slagf?ltet. Skydda honom. FLYG!”, ropade hon och lyfte armen. Hon s?g Estopheles flaxa med vingarna och lyfta, h?gre och h?gre upp i skyn. Hon bad att det skulle fungera. Det var n?got mystiskt med den d?r f?geln, och s?rskilt med dess koppling till Thor, och hon visste att allt var m?jligt. Gwen fortsatte fram?t och skyndade l?ngs gatorna mot helarens stuga. De passerade under ett av de m?nga valv som ledde ut ur staden och r?rde sig s? fort som m?jligt, och hon bad att Godfrey skulle h?lla ut tills de fick hj?lp. Den andra solen hade sjunkit l?gt p? himlen innan de hunnit upp f?r den lilla kullen utanf?r Kungsg?rd och f?tt syn p? helarens stuga. Det var en enkel enrumsstuga, med v?ggar av vitmenad lera och tv? sm? f?nster p? var sida om en ekd?rr. Fr?n taket h?ngde v?xter av alla former och f?rger som en ram runt huset, som ocks? omgavs av en prunkande ?rtag?rd, med blomster i alla storlekar och f?rger som fick det att se ut som om stugan l?g i ett v?xthus. Gwen sprang fram till d?rren och sm?llde flera g?nger med portklappen. D?rren ?ppnades och ut kom helarens h?pna ansikte. Illepra. Hon hade varit kungafamiljens helare i hela sitt liv, och hade funnits i Gwens n?rhet ?nda sedan hon l?rt sig g?. Men ?nd? lyckades Illepra se ung ut – faktum var att hon inte s?g mycket ?ldre ut ?n Gwen. Hennes hy hade en s?rskild lyster, som ramade in hennes v?nliga gr?na ?gon och fick henne att inte se ?ldre ut ?n arton. Gwen visste att hon var betydligt ?ldre ?n s?, att hennes utseende var missledande, men ocks? att Illepra var en av de klipskaste och mest talangfulla m?nniskor hon m?tt. Illepra flyttade blicken mot Godfrey, och tog genast in situationen. Hon sp?rrade upp ?gonen av oro, ins?g allvaret och hoppade ?ver alla artighetsfraser. Hon skyndade f?rbi Gwen och fram till Godfrey och lade en hand p? hans panna. Hon rynkade p? pannan. ”B?r in honom”, beordrade hon hastigt de tv? m?nnen, ”och l?t det g? undan.” Illepra gick in igen och sk?t upp d?rren p? vid gavel, och de skyndade efter henne in i stugan. Gwen f?ljde efter, duckade under den l?ga d?rr?ppningen och st?ngde d?rren efter sig. Det var dunkelt d?rinne, och det tog ett ?gonblick f?r henne att v?nja ?gonen. N?r hon gjort det s?g hon stugan precis som hon mindes den fr?n n?r hon var barn: liten, ljus, ren, och fullpackad med v?xter, ?rter och drycker av alla slag. ”L?gg ned honom h?r”, beordrade Illepra m?nnen, med en ton som var allvarligare ?n Gwen n?gonsin h?rt fr?n henne. ”P? s?ngen d?r, i h?rnet. Ta sedan av honom skjortan och skorna. Och l?mna oss.” Akorth och Fulton gjorde som de blev tillsagda. N?r de skyndade ut genom d?rren grep Gwen Akorth i armen. ”H?ll vakt utanf?r d?rren”, beordrade hon. ”Den som gav sig p? Godfrey kan g?ra ett nytt f?rs?k. ?ven mot mig.” Akorth nickade och han och Fulton steg ut och st?ngde d?rren bakom sig. ”Hur l?nge har han varit s? h?r?”, fr?gade Illepra entr?get och satte sig p? kn? och flyttade en hand fr?n Godfreys handled, till hans mage och hals, och utan att se p? Gwen. ”Sedan ig?r kv?ll”, svarade Gwen. ”Ig?r kv?ll!”, upprepade Illepra och skakade bekymrat p? huvudet. Hon unders?kte honom l?nge i tystnad, med allt dystrare min i ansiktet. ”Det ser inte bra ut”, sa hon till sist. Hon lade en hand p? hans panna igen. Den h?r g?ngen sl?t hon ?gonen och andades mycket l?ngsamt. En t?t tystnad s?nkte sig ?ver rummet, och Gwen tappade k?nslan av att tid alls passerade. ”Gift”, viskade Illepra till sist, ?nnu med slutna ?gon, som om hon l?st av hans tillst?nd genom osmos. Gwen hade alltid h?pnat ?ver hennes skicklighet. Hon tog aldrig miste, inte en enda g?ng. Och hon hade r?ddat fler liv ?n arm?n hade tagit. Hon undrade om det var f?rdigheter hon l?rt sig, eller om de var n?got hon ?rvt. Illepras mor hade varit helare, och hennes mor f?re henne. Men Illepra hade ocks? ?gnat varje vaken minut ?t studier av olika ?rter och helarkonster. ”Ett mycket kraftfullt gift”, fortsatte Illepra mer sj?lvs?kert, ”och ett som jag inte ser mycket av. Ett som ?r mycket dyrt. Den som f?rs?kte ta livet av honom visste vad han gjorde. Det ?r otroligt att han inte har d?tt redan. Han ?r starkare, den h?r ?n vi trott om honom.” ”Det har han fr?n v?r far”, sa Gwen. ”Han ?r stark som en oxe, som alla kungar av huset MacGil.” Illepra korsade rummet och blandade samman olika ?rter p? ett tr?block, d?r hon hackade och malde dem och tillsatte v?tska i processen. Slutprodukten var en tjock, gr?n salva, och hon fyllde upp handflatan med den och skyndade tillbaks till Godfrey och sm?rjde den ?ver hans hals, under armarna p? honom och pannan. N?r det var f?rdigt korsade hon rummet igen och tog ett glas som hon fyllde med flera olika v?tskor, en r?d, en brun och en purpurf?rgad. De bubblade och fr?ste n?r de blandades. Hon r?rde med en l?ng tr?sked och skyndade tillbaks och satte glaset till Godfreys l?ppar. Godfrey r?rde sig inte. Illepra h?ll upp hans huvud med handen och tvingade v?tskan in i munnen. Det mesta rann ut ?ver hans kinder, men n?got f?rsvann ned i halsen. Illepra baddade bort v?tskan fr?n hans kinder och haka och lutade sig till sist tillbaks med en suck. ”Kommer han ?verleva?”, fr?gade Gwen desperat. ”Det ?r m?jligt”, svarade Illepra allvarsamt. ”Jag har gjort allt jag kan, men det kommer inte att r?cka. Hans liv ?r i ?desgudinnornas h?nder. ”Finns det n?got jag kan g?ra?”, fr?gade Gwen. Illepra v?nde sig och s?g p? henne. ”Be f?r honom. Det kommer att bli en l?ng natt.” Kapitel fem Kendrick hade aldrig f?rst?tt hur frihet k?ndes egentligen – verklig frihet – inte innan den h?r dagen. Tiden i f?ngelseh?lan hade f?tt honom att se annorlunda p? livet. Nu uppskattade han allt – k?nslan av solen mot huden, vinden i h?ret. Bara att vara utomhus, i galopp p? en h?st, med marken rusande fram under sig, kl?dd i rustning igen, med vapnen tillbaka och bredvid sina vapenbr?der. Han k?nde sig som skjuten ur en kanon, och dristig som aldrig f?rut. Kendrick galopperade, lutad fram mot vinden och med sin gode v?n Atme vid sidan. Han var s? tacksam f?r den h?r chansen att k?mpa vid sidan av sina br?der, ?ver att inte missa striden, ivrig att befria den h?r staden i hans land fr?n McClouds – och f? dem att betala dyrt f?r invasionen. Han red med en stark drift efter blod, men ?ven i stunden visste han att den verkliga m?ltavlan f?r hans vrede inte var McClouds, utan hans egen bror, Gareth. Han skulle aldrig f?rl?ta honom f?r att han h?llits f?ngslad, f?r att han anklagats f?r mordet p? sin far, att han skiljts fr?n sina vapenbr?der – och f?r att han f?rs?kt f? honom avr?ttad. Kendrick ville h?mnas p? Gareth – men eftersom han inte fick det, i alla fall inte idag, s? skulle han ta ut det p? McClouds. Kendrick skulle se till att driva in den skulden n?r han ?terv?nde till Kungsg?rd. Han skulle g?ra vad som helst f?r att avs?tta sin bror och inr?tta sin syster som ny regent. De kom allt n?rmare den plundrade staden, och v?ldiga, b?ljande svarta moln str?mmade mot dem och fyllde Kendricks n?sborrar med fr?n doft av r?k. Det sm?rtade honom att se en av MacGils st?der i det tillst?ndet. Det hade aldrig h?nt om hans far varit i livet. Om Gareth inte varit den som eftertr?tt honom hade det heller aldrig h?nt. Det var en van?ra, en skamfl?ck p? b?de MacGils och Silvergardets ?ra. Kendrick bad att det inte var f?r sent att r?dda alla dessa m?nniskor, att McClouds inte hunnit vara d?r f?r l?nge och att inte alltf?r m?nga skadats eller d?dats. Han sporrade h?sten h?rdare, red ut framf?r de andra i anfallet som str?mmade som en sv?rm av bin mot stadens ?ppna portar. De stormade in och Kendrick drog sitt sv?rd och beredde sig p? att m?ta en h?r av McClouds n?r de kom fram. Han utst?tte ett h?gt stridsrop, precis som alla m?n runtom honom, och st?lsatte sig inf?r drabbningen. Men n?r han red under valven och in ?ver stadens dammiga torg f?rbryllades han av vad han s?g: ingenting alls. Runtomkring syntes tydliga sp?r av invasion: f?r?delse, br?nder, plundrade hem, h?gar av lik och kvinnor som kr?p p? marken. D?r var d?da djur och blod ?ver v?ggarna. Det hade varit en massaker. McClouds hade f?r?tt dessa oskyldiga m?nniskor. Tanken fick honom att m? illa. De var fega kr?k. Men det som f?rbryllade Kendrick var att det inte fanns n?gra McClouds i sikte. Han begrep det inte. Det var som om hela arm?n pl?tsligt f?rsvunnit, som om de vetat att de var p? v?g. Br?nderna var ?nnu ig?ng, och det var tydligt att de satts ig?ng av en anledning. Det b?rjade g? upp f?r Kendrick att det var en fint alltsammans. McClouds hade velat lura MacGils arm? till just den h?r platsen. Men varf?r? Kendrick v?nde sig pl?tsligt och s?g sig desperat omkring f?r att se om n?gon kontingent dragits iv?g ?t annat h?ll. Han hade f?tt en ny aning i tankarna, en misstanke att alltsammans ordnats f?r att leda en grupp av hans m?n ?t sidan, f?r att ligga i bakh?ll f?r dem. Han s?g ?verallt och undrade vilka som saknades. Och s? slog det honom. Det var en som saknades. Hans v?pnare. Thor. Kapitel sex Thor satt kvar p? h?sten, p? kr?net av kullen, med de andra legion?rerna och Krohn vid sin sida och blickade ut ?ver den chockerande syn som bredde ut sig framf?r honom: McClouds trupper str?ckte sig s? l?ngt ?gat kunde n?, alla till h?st. En v?ldig h?r bredde ut sig d?r framme och v?ntade p? dem. De hade f?rts i en f?lla. Forg m?ste ha lett dem dit med avsikt. Han hade f?rr?tt dem. Men varf?r? Ett v?ldigt h?rskri steg upp fr?n McClouds, som pl?tsligt anf?ll. De var bara n?gra hundra meter bort, och kom snabbt n?rmare. Thor s?g sig ?ver axeln, men det fanns inga f?rst?rkningar i n?rheten. De var fullst?ndigt ensamma. Thor visste att de inte hade annat val ?n att s?tta upp sitt sista f?rsvar h?r, uppe p? den lilla kullen vid den ?vergivna f?stningen. Det var om?jliga odds, och det fanns ingen m?jlighet f?r dem att segra. Men om han nu skulle d? h?r, d? skulle ha d? tappert och ansikte mot ansikte med fienden som en man. S? mycket hade han l?rt av Legionen. Att fly var ingen m?jlighet: Thor beredde sig p? att d?. Han v?nde sig och s?g i sina v?nners ansikten, hur de var bleka av r?dsla, och han s?g d?den i deras ?gon. Men till deras heder beh?ll de alla sitt mod. Ingen av dem ryggade tillbaks, fast?n h?starna stegrades sig oroligt eller f?rs?kte v?nda och fly. Legionen var en enhet nu. De var mer ?n v?nner: de hundra dagarna hade gjort dem till br?der. Ingen av dem skulle l?mna den andre. De hade svurit en ed, och deras ?ra stod p? spel. Och f?r Legionen var ?ran heligare ?n blod. ”Mina herrar, vi ser ut att st? inf?r strid”, sa Reece l?ngsamt, samtidigt som han satte handen till b?ltet och drog sitt sv?rd. Thor drog fram slungan. Han ville ta ned s? m?nga som m?jligt innan de hann fram. O’Connor drog sitt kortspjut, samtidigt som Elden slet upp sitt kastspjut, Conval en kasthammare och Conven en kasthacka. De andra pojkarna som Thor inte k?nde fr?n Legionen drog sk?ldar och sv?rd. Thor k?nde skr?cken i luften, och n?r d?net fr?n hovarna v?xte allt h?gre, som ?ska som snart skulle sl? ned, k?nde han den sj?lv. Thor visste att de beh?vde en strategi – men han visste inte vilken. Krohn morrade intill Thor, och han inspirerades av leopardens avsaknad av r?dsla: inte en enda g?ng gn?llde han eller s?g sig ?ver ryggen. Ist?llet reste han raggen i nacken och klev fram n?gra steg, som f?r att m?ta h?ren p? egen hand. Thor visste att han funnit en sann vapenbroder i Krohn. ”Tror du att de andra kommer till unds?ttning?”, fr?gade O’Connor. ”Inte i tid”, svarade Elden. ”Vi har lurats i en f?lla av Forg.” ”Men varf?r?”, fr?gade Reece. ”Jag vet inte”, svarade Thor, och fick h?sten att ta ett steg fram?t, ”men jag har en obehaglig k?nsla av att det har med mig att g?ra. N?gon vill se mig d?d.” ”Men varf?r?”, fr?gade Reece. Thor ryckte p? axlarna. Han visste det inte sj?lv, men han anade att allt hade att g?ra med r?nkerna i Kungsg?rd, och med mordet p? kung MacGil. Sannolikt var det Gareth. Kanske s?g han Thor som ett hot. Thor m?dde illa ?ver att han f?rsatt sina vapenbr?der i fara, men det var inget han kunde g?ra ?t det nu. Allt han kunde g?ra var att f?rs?ka f?rsvara dem. Thor fick nog. Han skrek och sporrade h?sten och kastade sig fram i galopp, fram f?re de andra. Han kunde inte bara v?nta d?r p? att h?ren skulle hinna fram, v?nta d?r p? d?den. Han skulle ta de f?rsta slagen, kanske till och med avleda n?gra fr?n sina vapenbr?der och ge dem en chans att fly om de valde att g?ra det. Om det h?r nu var slutet s? skulle han m?ta det utan fruktan, och med ?ra. Han sk?lvde inombords men v?grade visa det. Thor galopperade l?ngre och l?ngre bort fr?n de andra, rusande nedf?r kullen mot den annalkande arm?n. Bredvid sprang Krohn, inte ett steg efter. Thor h?rde ett rop bakom sig, fr?n de andra legion?rerna som rusade ikapp. De var knappt tjugo meter efter, och de galopperade, skrikande sina stridsrop. Thor var fortsatt i t?ten, men det k?ndes bra att ha dem med sig. Framf?r Thor br?t sig en trupp m?n fr?n McClouds l?s fr?n h?ren, kanske femtio m?n som satte av direkt mot Thor. De var kanske hundra meter bort och n?rmade sig snabbt, och Thor satte en sten i slungan, siktade, och kastade. Han siktade in sig p? den fr?mste bland krigarna, en stor karl med silvergl?nsande br?stharnesk – och det var en perfekt tr?ff. Han tr?ffade i halsgropen, precis mellan rustningspl?tarna, och mannen f?ll fr?n h?sten och landade p? marken framf?r de andra. Hans h?st f?ll samtidigt med honom, i v?gen f?r dussintals av de andra h?starna, som tr?ngdes, snubblade och kastade fler soldater med ansiktena f?rst mot marken. Innan de hunnit reagera hade Thor lagt i ytterligare en sten och kastat. ?terigen tr?ffade han r?tt, i en av de fr?msta krigarnas tinning, som blottats av ett h?jt visir. Han f?ll vid sidan av h?sten, in i flera andra krigare, och de f?ll som dominobrickor. Ett kastspjut fl?g f?rbi vid sidan av huvudet n?r Thor galopperade fram, och sedan en kasthacka, och han f?rstod att hans legionsbr?der underst?dde honom. ?ven de siktade v?l, och vapnen s?nkte McClouds till marken med d?dlig precision, och flera andra f?ll n?r deras h?star kom i v?gen. Thor jublade ?ver att se att de redan tagit itu med dussintals av McClouds soldater, n?gra med direkta tr?ffar, men de flesta genom h?starnas fall. F?rtruppen om femtio man l?g nu p? backen i ett moln av damm. Men McClouds arm? var v?ldig, och nu var det deras tur att ge igen. N?r Thor var inom trettio meters avst?nd lossade flera av dem sina kastvapen. En kasthammare for rakt mot hans ansikte, och Thor duckade i sista sekund, med den vassa eggen susande f?rbi, bara centimeter fr?n ?rat. Ett spjut kom flygande lika snabbt, och gr?ste precis hans rustning – rena turen. Och en kasthacka sk?t fram mot ansiktet, men Thor lyckades f? upp sk?lden och blockera. Hackan satte sig i sk?lden, och Thor slet loss den och kastade tillbaks mot den anfallande soldaten. Hackan gr?vde sig djupt in i br?stet p? mannen, rakt genom ringbrynjan. Han skrek ut och f?ll d?d ?ver sin h?st. Thor fortsatte fram?t. Han spr?ngde r?tt in i h?rens mitt, rakt in i ett hav av soldater, beredd att m?ta d?den. Han skrek och h?jde sitt sv?rd och ?nnu ett stridsrop, och bakom honom h?rde han sina vapenbr?der g?ra detsamma. De sm?llde ihop i ett slammer av vapen. En v?ldig, fullvuxen krigare anf?ll, h?jde en tv?handsyxa och h?gg ned mot Thors huvud. Thor duckade, och eggen slant och h?gg in buken p? soldaten n?r han red f?rbi. Mannen vr?lade och sj?nk fram ?ver h?sten. I fallet tappade han yxan, som fl?g iv?g in i en av McClouds h?star, som gn?ggade, stegrade sig och v?lte flera andra soldater till marken. Thor fortsatte fram?t, rakt genom massan av McClouds soldater, f?rbi hundratals av dem, och h?gg sin v?g fram d?r de en efter en kom efter honom med sv?rd, yxor och klubbor. Han blockerade med sk?lden eller duckade, riposterade, snodde runt och galopperade f?rbi. Han var f?r snabb, f?r smidig f?r dem, och det hade de inte v?ntat sig. Som en v?ldig arm? hade de ingen chans att man?vrera lika snabbt som honom. Runtom honom steg ett v?ldigt brak av metall n?r slag haglade ned fr?n alla h?ll. Han blockerade det ena efter det andra med sk?lden och sv?rdet. Men han kunde inte stoppa dem alla. Ett sv?rdshugg gr?ste hans axel, och han skrek av sm?rtan n?r det drog blod. Lyckligtvis var det inte djupt, och det hindrade honom inte fr?n att k?mpa. Han fortsatte att sl? tillbaks. Thor var omringad av McClouds och slogs med b?da h?nder, men snart – n?r hans kamrater hann fram – l?ttnade slagen. Ljudet av skr?llande metall var ?ronbed?vande n?r McClouds m?n slogs mot pojkarna, n?r sv?rd h?gg i sk?ldar, spjut tr?ffade h?star, kastspjut sj?nk in i rustningar och m?n k?mpade p? alla h?ll. Skrik h?jdes p? b?da sidor. Legionen hade f?rdelen av att vara en liten och l?ttr?rlig styrka, med bara tio av dem i mitten av en stor, l?ngsam arm?. Det innebar en flaskhals: bara ett mindre antal McClouds kunde komma fram i taget. Thor k?mpade mot tv? till tre m?n i taget, men inte fler. Och kamraterna runtom f?rhindrade att han h?ggs i ryggen. En krigare lyckades ta tillf?llet n?r Thor var distraherad och svingade sin stridsklubba mot skallen p? honom. Men Krohn morrade och kastade sig fram i r?tt ?gonblick, upp i luften och med ett bett i handleden p? soldaten. Handleden slets upp, blod sprutade ?t alla h?ll och soldaten tvingades ?t sidan innan klubban tr?ffat. Thor k?mpade som i en dimma och h?gg och parerade ?t alla h?ll. Han anv?nde varje uns av sin f?rm?ga att f?rsvara, attackera, skydda sina br?der och sig sj?lv. Instinkten drog fram alla ?ndl?sa dagars tr?ning av att anfallas fr?n alla h?ll och med alla vapen, i alla situationer. P? n?got s?tt k?ndes det naturligt. De hade tr?nat honom v?l, och han k?nde sig kapabel att klara det. R?dslan var d?r hela tiden. Men han kunde h?lla den under kontroll. Han k?mpade och stred, och hans armar blev allt tyngre och hans axlar tr?ttare. Men Kolks ord ringde i ?ronen p? honom. Fienden sl?ss aldrig p? dina termer. Han sl?ss p? sina. Krig f?r dig ?r inte samma sak som f?r n?gon annan. Thor fick syn p? en kort, bredaxlad krigare som med b?da h?nderna h?jde en kedja med spikar och b?rjade svinga den mot bakhuvudet p? Reece. Reece s?g inte vad som h?ll p? att h?nda. Om bara ett ?gonblick skulle han vara d?d. Thor kastade sig av h?sten, hoppade genom luften och tacklade krigaren precis innan han sl?ppte loss kedjan. De fl?g b?da av h?starna och landade h?rt i backen och rullade runt i ett moln av damm. Thor hade tappat andan och h?star trampade ?verallt runtom. Han brottades med krigaren p? marken, som sp?nde ut tummarna f?r att peta ut ?gonen p? honom. Men d? h?rde han pl?tsligt ett skri – och s?g Estopheles svepa ned och kl?sa mannen i ?gonen, precis innan han skadat Thor. Krigaren vr?lade och h?ll sig f?r ?gonen, och Thor armb?gade honom h?rt och slog honom av sig. Innan Thor f?tt en chans att fira segern fick han en h?rd spark i magen som vr?kte honom p? rygg. Han tittade upp och s?g en krigare h?ja en tv?handshammare och sl? ned mot hans br?st. Thor v?ltrade sig ?t sidan, och hammaren visslade f?rbi och sj?nk ?nda till skaftet i marken. Den skulle han krossat honom. Krohn kastade sig ?ver mannen och satte huggt?nderna i armb?gen p? honom. Soldaten slog till honom med den andra handen, om och om igen, men Krohn v?grade sl?ppa taget och morrade och slet, tills han slutligen slet av honom armen. Soldaten skrek och f?ll till marken. En annan soldat steg fram och h?g med sv?rdet ned mot Krohn, men Thor rullade fram och blockerade hugget med sk?lden och r?ddade livet p? Krohn. Men han var utsatt n?r han satt d?r p? kn?, och ytterligare en soldat trampade fram ?ver honom med h?sten och tryckte ned honom med ansiktet i marken. Hovarna hotade krossa varje ben i kroppen p? honom. Flera av McClouds soldater satt av h?starna och omringade Thor, allt n?rmare. Han l?g d?r p? marken och det ringde i huvudet av sm?rta, och i ?gonvr?n s?g han sina kamrater ur Legionen k?mpa, men tappa mark. En av de pojkar han inte k?nde skrek h?gt i skyn, och Thor s?g honom genomborras av ett sv?rd i br?stet, och sjunka ihop, d?d. En annan av pojkarna Thor inte k?nde kom till hans f?rsvar och d?dade soldaten med spjutet – men samtidigt anf?lls han av ytterligare en McCloud, som stack en dolk i nacken p? honom bakifr?n. Pojken skrek och f?ll d?d av h?sten. Thor v?nde sig och s?g ett dussintal soldater kasta sig ?ver honom. En h?jde sv?rdet och h?gg ned mot hans ansikte, och Thor drog upp och blockerade med sk?lden och ljudet av sm?llen ringde i ?ronen p? honom. Men en annan sparkade sk?lden ur handen p? honom. En tredje klev honom p? handleden och tvingade den mot marken. En fj?rde klev fram med spjutet h?jt, redo att trycka det genom hans br?st. Thor h?rde ett h?gt morrande, och Krohn kastads sig upp mot soldaten och tvingade honom p? fall. Men en annan steg fram och svingade en stridsklubba mot Krohn, med ett slag s? h?rt att det slog honom omkull med ett gnyende, ned p? marken d?r han blev liggande, or?rlig. ?nnu en soldat klev fram. Han stod b?jd ?ver Thor och h?jde en treudd. Han s?g bistert ned, och den h?r g?ngen fanns ingen d?r att hindra honom. Han var redo att sticka den, rakt mot ansiktet p? Thor, som l?g d?r hj?lpl?s och t?nkte att nu, till sist, hade hans tid kommit. Kapitel sju Gwen satt p? kn? vid Godfreys sida i den klaustrofobiskt tr?nga stugan intill Illepra, och hon stod inte ut l?ngre. Hon hade lyssnat p? sin brors j?mrande i timmar, sett Illepras min bli allt bistrare, och det verkade uppenbart att han skulle d?. Hon k?nde sig s? hj?lpl?s, att bara sitta d?r. Hon var tvungen att g?ra n?got. Vad som helst. Hon pl?gades inte av skuldk?nslor och oro bara f?r Godfrey – utan ?ven, och ?nnu mer f?r Thor. Hon kunde inte skaka av sig bilden av hur han red in i striden, r?tt in i en f?lla arrangerad av Gareth, och att han skulle d?. Hon k?nde att hon var tvungen att hj?lpa Thor ocks?, p? n?got s?tt. Hon h?ll p? att bli tokig av att bara sitta h?r. Gwen reste sig pl?tsligt och skyndade bort genom stugan. ”Vart ska du?”, fr?gade Illepra, med r?sten hes av m?ssandet av alla b?ner. Gwen v?nde sig mot henne. ”Jag kommer tillbaks”, sa hon. ”Det ?r n?got jag m?ste f?rs?ka.” Hon ?ppnade d?rren och skyndade ut i soluppg?ngen, och fick blinka till inf?r synen som bredde ut sig: himlen hade str?k av r?tt och purpur och den anda solen h?ngde som en gr?n boll vid horisonten. Akorth och Fulton, till deras heder, stod fortfarande vakt d?rute – och de hoppade upp och s?g oroligt p? henne. ”?verlever han?”, fr?gade Akorth ”Jag vet inte”, sa Gwen. ”Stanna h?r. H?ll vakt.” ”Och vart ska ni?”, fr?gade Fulton. Hon hade f?tt en id? n?r hon sett den blodr?da himlen, en mystisk f?rnimmelse i luften. Det fanns en man som kunde hj?lpa henne. Argon. Om det fanns en man som Gwen kunde lita p?, en som ?lskade Thor och som f?rblivit hennes far lojal, och som hade makt att p? n?got s?tt hj?lpa henne, s? var det han. ”Det ?r en viss person jag m?ste finna”, sa hon. Hon v?nde om och skyndade iv?g, b?rjade sm?springa, och sedan l?pa snabbare tillbaks i sp?ren mot Argons stuga. Hon hade inte varit d?r p? ?ratal, inte sedan hon var barn, men hon mindes att han bodde h?gt upp p? en ?vergiven, stenig plat?. Hon sprang och sprang, n?stan utan att h?mta andan, tills terr?ngen blev allt mer ?de, mer vindpinad, och grus ersatte gr?s, och s? klippblock. Vinden tj?t d?r hon sprang fram och landskapet blev allt kusligare. Det var som att springa p? ytan av en stj?rna. Till sist kom hon till Argons stuga. Hon bultade andf?tt p? d?rren. Det fanns inget handtag att vrida p?, men hon visste att det h?r var r?tt plats. ”Argon!”, skrek hon. ”Det ?r jag! MacGils dotter! Sl?pp in mig! Jag befaller dig!” Hon bultade och bultade, men vindens vinande var det enda svar hon fick. Till sist b?rjade hon gr?ta, utmattad och mer hj?lpl?s ?n n?gonsin. Hon k?nde sig alldeles urholkad, som att det inte fanns n?gon mer plats att g?. N?r solen sj?nk p? himlen, och det blodr?da skenet f?rbyttes till skymning, v?nde Gwen om och b?rjade g? tillbaks nedf?r kullen. Hon torkade t?rarna fr?n ansiktet d?r hon gick och f?rs?kte desperat t?nka ut vad hon skulle g?ra h?rn?st. ”Sn?lla far”, sa hon h?gt med slutna ?gon. ”Ge mig ett tecken. Visa vart jag skall g?. S?g vad jag skall g?ra. Sn?lla l?t inte din son d? idag. Och sn?lla, l?t inte Thor d?. Om du ?lskar mig, s? svara.” Gwen gick fram i tystnad och lyssnade p? vinden, n?r hon pl?tsligt fick en id?. Sj?n. Sorgernas sj?. Naturligtvis. Det var till sj?n man gick f?r att be f?r dem som var d?dligt sjuka. Det var en of?rd?rvad, liten sj? mitt i R?dskogen, omgiven av v?ldiga tr?d som tornade upp sig mot himlen. Det ans?gs vara en helig plats. Tack far f?r ditt svar, t?nkte hon. Hon k?nde att han var med henne nu, mer ?n n?gonsin, och hon b?rjade springa, rusa i riktning mot R?dskogen, och den sj? som skulle lyssna till hennes sorger. * Gwen f?ll p? kn? vid stranden av Sorgernas sj?. Kn?na vilade mot de mjuka, r?da barr som l?g som en ring runt sj?n, och hon blickade ut ?ver det lugna vattnet, som l?g mer stilla ?n n?got hon sett, och reflekterade den m?ne som nu steg upp p? himlen. Det var en lysande fullm?ne, st?rre ?n n?gonsin, och den steg i samma stund som den andra solen sj?nk, s? f?r ?gonblicket f?ll b?de sol- och m?nljus ?ver Ringens rike. Solen och m?nen reflekterades b?da, i motsatta sidor av sj?n, och hon k?nde att det h?r var en helgad tid p? dagen – porten mellan slutet p? en dag och b?rjan p? en annan – och att i denna heliga stund och p? denna heliga plats s? var allting m?jligt. Gwen kn?f?ll, gr?t och bad av alla krafter. De senaste dagarnas h?ndelse hade varit f?r mycket f?r henne, och hon l?t allt rinna av sig. Hon bad f?r sin bror, och ?nnu mer f?r Thor. Hon stod inte ut med tanken p? att f?rlora dem b?da, att inte ha n?gon kvar f?rutom Gareth. Hon stod inte ut med tanken p? att fraktas bort f?r att giftas med n?gon barbar. Hon k?nde livet falla samman omkring sig, och hon beh?vde svar. Men ?nnu mer beh?vde hon hopp. M?nga i hennes rike bad till Sj?arnas gud, eller Skogarnas gud, Bergens gud, eller Vindarnas gud – men Gwen hade aldrig trott p? n?gon av dessa. Precis som Thor s? var hon en av f? i riket som gick mot str?mmen och f?ljde en smalare v?g och bara trodde p? en enda Gud, ett enda v?sen som styrde hela universum. Det var till den guden hon nu bad. Gode Gud, bad hon. L?t Thor ?terv?nda till mig. Skydda honom i striden. L?t honom klara sig ur detta bakh?ll. Jag ber, l?t Godfrey leva. Och sn?lla se till mig – l?t mig inte tas h?rifr?n f?r att giftas med den d?r vilden. Jag g?r vad som helst. Ge mig bara ett tecken. Visa mig vad du vill med mig. Gwen satt d?r l?nge p? kn? och h?rde intet annat ?n vinden som ylade uppe bland de ofattbart h?ga topparna i R?dskogen. Hon lyssnade p? grenarnas milda knarrande d?r de gungade ?ver hennes huvud och s?g barren l?ngsamt falla i vattnet. ”Var f?rsiktig med vad du ber om”, h?rdes en r?st. Hon v?nde sig om, ryckte till och chockades ?ver att se n?gon st? d?r s? n?ra intill. Hon skulle ha blivit r?dd om hon inte omedelbart k?nt igen r?sten – en ur?ldrig r?st, ?ldre ?n tr?den, ?ldre ?n jorden sj?lv och hon blev l?ttare om hj?rtat n?r hon ins?g vem det var. Hon v?nde sig och s?g honom st? lutad ?ver henne, i den vita kappan med huva, gl?nsande ?gon som tycktes br?nna genom henne, som om han s?g henne r?tt in i sj?len. Han h?ll staven i handen och den lystes upp av b?de m?ne och sol. Argon. Hon st?llde sig upp och v?nde sig mot honom. ”Jag s?kte dig”, sa hon. ”Jag gick till din stuga. H?rde du mig knacka?” ”Jag h?r allt”, svarade han kryptiskt. Hon blev tyst och tvekade. Hans ansikte hade inget uttryck. ”S?g vad jag m?ste g?ra”, sa hon. ”Jag g?r vad som helst. Sn?lla, l?t inte Thor d?. Du f?r inte l?ta honom d?!” Gwen klev fram och grep honom bedjande om handleden. Men n?r hon r?rde honom sveddes hon av en br?nnande hetta som str?mmade fr?n honom och upp i hennes hand, och hon drog undan handen, helt ?verv?ldigad av kraften. Argon suckade, v?nde sig bort och tog n?gra steg mot sj?n. Han blev st?ende d?r och s?g ut ?ver vattnet, med ?terskenet fr?n ljusen i ?gonen. Hon steg fram och st?llde sig bredvid honom och stod tyst d?r, os?kert hur l?nge, och v?ntade p? att han skulle vara redo att tala. ”Det ?r inte om?jligt att ?ndra ?det”, sa han. ”Men priset ?r h?gt f?r den som ber. Du vill r?dda ett liv. Det ?r ett ?delt f?retag. Men du kan inte r?dda tv?. Du m?ste v?lja.” Han v?nde sig mot henne. ”Vill du att Thor skall ?verleva den h?r natten, eller din bror? En av dem m?ste d?. S? ?r det skrivet.” Gwen fasade inf?r fr?gan. ”Vad ?r det f?r val?”, fr?gade hon. ”Genom att r?dda en d?mer jag den andre.” ”Det g?r du inte”, svarade han. ”De ?r b?da menade att d?. Jag ?r ledsen. Men det ?r deras ?den.” Gwen k?nde det som en kniv stuckits i magen p? henne. B?da menade att d?? Det var f?r fruktansv?rt f?r att f?rest?lla sig. Kunde ?det verkligen vara s? grymt? ”Jag kan inte v?lja en ?ver den andre”, sa hon till sist med l?g r?st. ”Min k?rlek till Thor ?r naturligtvis starkare. Men Godfrey ?r mitt eget k?tt och blod. Jag kan inte leva med tanken p? att en av dem ?verlever p? bekostnad av den andre. Och jag tror inte att n?gon av dem skulle vilja det.” ”D? ska de b?da d?”, svarade Argon. Gwen ?verv?ldigades av panik. ”V?nta!”, ropade hon efter honom n?r han b?rjat g? sin v?g. Han v?nde om och s?g p? henne. ”Men jag d??”, fr?gade hon. ”Kan jag d? i deras st?lle? ?r det m?jligt? Kan b?da f? leva om jag d?r?” Argon s?g p? henne en l?ng stund, som om han v?gde hennes innersta v?sen. ”Du har ett rent hj?rta”, sa han. ”Den mest renhj?rtade av alla MacGils. Din far valde klokt. Det gjorde han…” Argons r?st f?rsvann bort och han fortsatte att se henne i ?gonen. Det var besv?rande, men Gwen v?gade inte se bort. ”Genom ditt val, genom ditt offer denna natt”, sa Argon, ”har ?desgudinnorna h?rt dig. Thor ska r?ddas i natt. Och det ska ?ven din bror. ?ven du kommer att leva. Men en liten del av dit liv kommer att tas. Minns att det alltid ?r ett pris. Till en del kommer du att d?, som betalning f?r b?da deras liv.” ”Vad inneb?r det?”, fr?gade hon skr?ckslaget. ”Allt kommer med ett pris”, svarade han. ”Du har ett val. F?redrar du att inte betala det?” Gwen st?lsatte sig. ”Jag g?r vad som helst f?r Thor. Och f?r min familj.” Argon stirrade rakt igenom henne. ”Thor har ett stort ?de”, sa Argon. ”Men ?det kan ?ndras. Det f?ljer med stj?rnorna. Men det styrs ocks? av Gud. Gud kan ?ndra ?den. Thor var t?nkt att d? den h?r natten. Han kommer att leva, endast p? grund av dig. Du kommer att f? betala priset. Och det kommet att bli h?gt.” Gwen ville veta mer, och hon str?ckte sig fram mot Argon, men pl?tsligt, n?r hon gjorde det, blixtrade ett skarpt ljus framf?r henne, och Argon f?rsvann. Gwen snodde runt och s?g efter honom ?t alla h?ll, men han fanns ingenstans i n?rheten. Till sist v?nde hon sig och s?g ut ?ver sj?n. Den l?g d?r s? stilla, som om ingenting h?nt d?r den natten. Hon s?g sin egen spegelbild, och den s?g s? avl?gsen ut. Hon fylldes av en stor tacksamhet, och till sist av en k?nsla av frid. Men hon kunde inte annat ?n fasa inf?r sin egen framtid. Hur mycket hon ?n f?rs?kte f? det ur tankarna s? kunde hon inte annat ?n undra vilket pris hon skulle f? betala f?r Thors liv. Kapitel ?tta Thor l?g mitt p? slagf?ltet p? marken, fastnaglad av McClouds soldater och med larmet av strid, h?stars gn?ggande och d?ende m?n ringande i ?ronen. Pl?tsligt blockerades den sjunkande solen och den stigande m?nen – en m?ne st?rre ?n han n?gonsin sett – av en v?ldig soldat som klev fram, h?jde sin treudd och beredde sig att st?ta till. Thor visste att det h?r var slutet. Han sl?t ?gonen och f?rberedde sig p? d?den. Han k?nde ingen r?dsla. Bara sorg. Han ville f? mer tid att leva, han ville f? uppt?cka vem han egentligen var, vad hans ?de var, och mest av allt ville han f? mer tid med Gwen. Han k?nde att det inte var r?ttvist att han skulle d? s? h?r. Inte h?r. Inte p? det h?r s?ttet. Det var inte dags f?r honom ?nnu. Han k?nde det. Han var inte redo ?nnu. S? pl?tsligt k?nde han n?got v?lla upp inom sig: en vildhet, en r? styrka som inte liknade n?got han k?nt f?rut. Hela kroppen br?nde och hettade, och en ny k?nsla br?t fram, upp genom fotsulorna, genom benen, upp i br?stet och genom armarna p? honom, tills fingertopparna tycktes brinna och spraka av en kraft han knappt kunde f?rst?. Thor chockades n?r han h?rde sitt eget v?ldsamma rytande, som en drakes n?r den reste sig fr?n underjorden. Han k?nde tio m?ns styrka i kroppen n?r han slog soldatens grepp ?t sidan och kastade sig p? f?tter. Innan soldaten hann st?ta med treudden hade Thor klivit fram, greppat om hj?lmen och skallat honom s? att n?sbenet krakade och br?ts – sedan sparkade han till s? att mannen kastades med s?dan kraft att tio m?n f?lldes i fallet. Thor vr?lade med ett nytt raseri och grep tag om en annan soldat, lyfte honom h?gt ?ver huvudet och kastade honom mot hopen, d?r dussintals m?n f?lldes som k?glor. S? str?ckte han sig och slet en stridsklubba med l?ng kedja ur handen p? en soldat, och svingade den, runt, runt ?ver huvudet, tills skrik h?rdes i en stor cirkel runtom, d?r fienden nu f?ll i m?ngder. Thor k?nde kraften forts?tta v?lla fram inom sig, och han l?t den ta ?ver. Fler m?n rusade mot honom, och han str?ckte fram handen och ?verraskades av en sprakande k?nsla och av synen av en frusen dimma som fl?dade fram ur den. Pl?tsligt stannade angriparna, omslutna av block av is, fastfrusna p? platsen. Thor riktade handen runtom, och ?verallt fr?s m?n till block av is, som om de fallit runtom p? slagf?ltet. Han v?nde sig mot sina vapenbr?der och s?g soldater i f?rd med d?dliga slag mot b?de Reece, O’Connor, Elden och tvillingarna. Han riktade en hand mot var och en av dem och fr?s angriparna, och r?ddade livet p? sina br?der. De v?nde sig mot honom med l?ttnad och tacksamhet i ?gonen. M?nnen i McClouds h?r blev nu allt motvilligare till att anfalla Thor. De b?rjade h?lla sig p? s?kert avst?nd. De var krigare, men skr?ckslagna n?r de s?g m?ngder av kamrater frysa fast p? slagf?ltet. Men s? h?rdes ett v?ldsamt rytande och en karl klev fram som var fem g?nger st?rre ?n de andra. Han m?ste ha varit fyra meter l?ng, och h?ll ett sv?rd i handen som var l?ngre ?n n?got Thor sett. Thor reste en hand f?r att frysa mannen, men det verkade inte p? honom – han slog kraften ?t sidan, som om det varit en irriterande insekt, och fortsatte rusa mot Thor. Thor b?rjade f?rst? att det fanns brister i kraften. Han var ?verraskad och kunde inte f?rst? varf?r han inte f?tt styrkan att f? stopp p? mannen. J?tten hann fram med tre l?nga kliv och ?verraskande snabbhet, och slog till med ?ppen hand s? att Thor kastades till marken. Thor slog h?rt i backen, och innan han hunnit sno runt var j?tten d?r och lyfte honom med b?da armar ?ver huvudet. Han kastades, och McClouds arm? jublade av triumf n?r Thor fl?g tio meter genom luften, slog h?rt i marken och rullade runt flera varv tills han stannat. Thor k?nde det som om alla revben i br?stkorgen brutits. Thor tittade upp och s?g j?tten kasta sig p? honom, och den h?r g?ngen fanns det inget att g?ra. Han hade slut p? krafter nu. Han sl?t ?gonen. Gode Gud, hj?lp mig. J?tten vr?kte sig ?ver honom, men Thor h?rde ett d?mpat surrande i huvudet, och det steg och steg tills det snart var ett surrande som omgav allt, ett surrande ute i universum. Han k?nde en m?rklig k?nsla som han aldrig upplevt tidigare, han b?rjade k?nna sig som ett med sj?lva luften, med r?relserna i tr?den, gr?sstr?nas bugande. Han h?rde det surrande ljudet fr?n allt, och n?r han str?ckte ut handen k?ndes det som att han samlade in det h?ga ljudet fr?n universums alla h?rn, som om han styrde det med sin vilja. Thor ?ppnade ?gonen och h?rde ett ofattbart surrande fr?n himlen, och s?g till sin f?rv?ning en enorm bisv?rm som samlades d?r ovan. De kom fr?n alla h?ll, och n?r han lyfte sina h?nder k?nde han att han styrde dem. Han visste inte hur han gjorde det, men att han gjorde det var alldeles klart. Thor riktade h?nderna mot j?tten, och samtidigt blev himlen m?rk av alla bin som d?k ned och fullst?ndigt t?ckte den v?ldige krigaren. J?tten h?jde h?nderna och skrek och f?ktade omkring sig och vr?lade n?r bina sv?rmade omkring honom, och han fick tusentals stick, f?ll p? kn?, p? ansiktet, och dog. Marken skakade d?r han f?ll. Thor riktade sedan sv?rmen mot McClouds h?r, som satt d?r till h?st och stirrade, som chockade vittnen till h?ndelsen. De f?rs?kte v?nda om och fly – men hann inte reagera i tid. Thor svepte med handen mot dem, och bisv?rmen l?mnade j?tten och anf?ll soldaterna. Hela McClouds arm? skrek av fasa, och de v?nde om som en man och flydde, men stacks or?kneliga g?nger av sv?rmen. Snart t?mdes f?ltet p? soldater, allteftersom bisv?rmen jagade bort dem. Men vissa lyckades inte fly undan i tid, och en soldat efter en annan f?ll och fyllde f?ltet med kroppar. ?verlevarna galopperade bort, jagade av sv?rmen mot horisonten, d?r det v?ldiga surret blandades med skrik av skr?ck och d?net av hovar. Thor var sj?lv som bed?vad. P? bara n?gra minuter hade slagf?ltet t?mts och tystnat. Allt som ?terstod var j?mrandet fr?n de skadade McClouds som l?g kvar i h?gar. Thor s?g sig omkring mot kamraterna, som stod utmattade och fl?mtande. De var bl?slagna, och hade mindre s?r, men verkade i ?vrigt oskadda. F?rutom, naturligtvis, de tre legion?rer som l?g d?r d?da. Det h?rdes ett v?ldigt muller vid horisonten, och Thor v?nde sig dit?t och s?g MacGils arm? storma upp ?ver kullen och ned mot dem, med Kendrick i t?ten. De kom i galopp, och inom bara n?gra minuter gjorde de halt framf?r Thor och hans kamrater, de enda ?verlevarna p? det blodiga f?ltet. Thor blev st?ende, i chock, och stirrade tillbaks n?r Kendrick, Brom och de andra satt av och l?ngsamt klev fram mot honom. De ?tf?ljdes av ett dussin m?n ur Silvergardet, de fr?msta krigarna i kungens arm?. De s?g att Thor och de andra var ensamma kvar, segerrika, p? ett slagf?lt t?ckt av hundratals kroppar, t?ckt av besegrade McClouds. Thor s?g undran, respekt och b?van i deras blickar. Han s?g det i ?gonen p? dem. Det var vad han ?nskat i hela livet. Han var en hj?lte. Kapitel nio Erec galopperade i rasande fart l?ngs den s?dra v?gen, fortare ?n n?gonsin, och han gjorde sitt b?sta f?r att undvika groparna i v?gen i nattens m?rker. Han hade inte slutat rida sedan han h?rt om kidnappningen av Alistair, att hon s?lts till slav och f?rts till Baluster. Han kunde inte sluta anklaga sig sj?lv. Han hade varit dum och naiv som litat p? den d?r v?rdshusv?rden, som f?resatt att han skulle h?lla vad han lovat och f?lja sin del av avtalet och ge honom Alistair efter torneringen. L?ften var en hederssak f?r Erec, och han hade f?rmodat att det var n?got heligt ?ven f?r andra. Det var ett idiotiskt misstag. Och Alistair hade f?tt betala f?r det. Hans hj?rta brast vid tanken p? det, och han sporrade h?sten h?rdare. En s? vacker och elegant dam, att hon f?rst skulle tvingas st? ut med skammen att arbete f?r en typ som v?rdshusv?rden – och s? nu, s?ljas som slav, och ?nnu v?rre, slav till sexhandeln. Tanken gjorde honom rasande, och han kunde inte annat ?n k?nna sig ansvarig f?r vad som h?nt: om han aldrig dykt upp i Alistairs liv, om han aldrig erbjudit sig att ta henne d?rifr?n, d? hade v?rdshusv?rden kanske aldrig kommit p? den h?r tanken. Erec spr?ngde vidare genom natten, med ljudet av h?stens hovar och andh?mtning st?ndigt i ?ronen. H?sten var mer ?n utmattad, och Erec var r?dd att han skulle rida honom i graven. Sj?lv hade han g?tt till v?rdshusv?rden s? snart torneringen var ?ver, utan att stanna till f?r en paus, och han var s? tr?tt av utmattning att han k?nde det som att han n?r som helst kunde s?cka ihop och falla av h?sten. Men han tvingade sig att h?lla ?gonen ?ppna, tvingade sig att h?lla sig vaken, och red vidare under det sista av fullm?nen p? v?gen s?derut mot Baluster. Erec hade h?rt om Baluster hela livet, men hade sj?lv aldrig varit dit. Ryktet sa att det var en plats f?r spel, opium, sex och alla uppt?nkliga laster i riket. Dit str?mmade missn?jda fr?n Ringens alla h?ll f?r att h?nge sig ?t alla ljusskygga f?rlustelser. Platsen var raka motsatsen till honom sj?lv. Han spelade aldrig och drack s?llan, utan f?redrog att tillbringa sin lediga tid med tr?ning f?r att f?rb?ttra sina f?rdigheter. Han f?rstod sig inte p? den sorts folk som h?ngav sig ?t lust och l?ttja, som de som kom till Baluster. Det b?dade inte gott att han var h?r. Inget gott kunde komma ut av det. Sj?lva tanken att hon var p? en plats som denna v?gde som bly i br?stet p? honom. Han visste att han var tvungen att r?dda henne snabbt och f? ut henne d?rifr?n, innan skadan var skedd. M?nen stod i nedan och v?gen blev bredare och mer v?lanv?nd, och Erec f?ngade en f?rsta skymt av staden: murarna lystes upp av en o?ndlig rad facklor som fick staden att likna ett b?l i nattm?rkret. Erec var inte f?rv?nad, inv?narna p?stods ju h?lla ig?ng hela natten. Erec red fortare och staden kom n?rmare, och slutligen red han ?ver en liten tr?bro omgiven av facklor p? sidorna, och en vakt som slumrade vid brof?stet ryckte till n?r Erec red f?rbi. Vakten ropade efter honom: ”HALL? D?R!” Men Erec saktade inte ens in. Om mannen tog tillr?ckligt mod till sig f?r att jaga efter honom – vilket Erec betvivlade var s?rskilt sannolikt – s? skulle han se till att det blev det sista den vakten gjorde. Erec stormade genom de stora, ?ppna portarna, in i en stad som byggts som en kvadrat omgiven av l?ga, urgamla stenmurar. Han red fram l?ngs de smala gatorna, som alla var klart upplysta av rader av facklor. Husen stod t?tt ihop och gav platsen ett tr?ngt, klaustrofobiskt intryck. Och gatorna var alldeles packade med folk. N?stan alla verkade berusade och stapplade fram och tillbaks, skrek i h?gan sky och knuffade runt varandra. Det var som en stor fest. Och var och varannan inr?ttning var en bar eller spelh?la. Erec visste att han kommit r?tt. Han kunde k?nna att Alistair var h?r, n?gonstans. Han svalde h?rt och hoppades att han inte kommit f?r sent. Han red fram till vad som tycktes vara en ovanligt stor krog mitt i staden, d?r m?ngder av folk stod och h?ngde utanf?r. Han t?nkte att det kunde vara en bra plats att b?rja. Erec satt av, skyndade in och armb?gade sig f?rbi folk som hunnit bli oregerliga av allt dricka, fram till v?rdshusv?rden. Han stod mitt i rummet och skrev ned folks namn, tog deras mynt och h?nvisade dem till olika b?s. Det var en hal, svettig typ med ett falskt leende, och han gnuggade h?nderna n?r han r?knade genom mynten. Han tittade upp mot Erec med ett konstlat flin p? l?pparna. ”Ett rum, min herre?”, fr?gade han. ”Eller ?r det en kvinna ni vill ha?” Erec skakade p? huvudet och st?llde sig n?rmare mannen f?r att bli h?rd ?ver sorlet. ”Jag letar efter en handlare”, sa Erec. ”En slavhandlare. Han red fr?n Savaria f?r bara en dag sedan eller tv?. Han hade v?rdefull last med sig. M?nsklig last.” ”Den information ni s?ker ?r v?rdefull”, sa mannen. ”Jag kan st? till tj?nst med det, lika enkelt som jag kan erbjuda ett rum.” Mannen str?ckte fram handen, gned fingrarna mot varandra och h?ll ut handflatan. Han s?g upp mot Erec och log, med droppar av svett p? ?verl?ppen. Erec ?cklades av mannen, men han beh?vde information, och han hade ingen tid att f?rlora, s? han drog fram ett guldmynt ur pengapungen och lade det i mannens hand. Mannen sp?rrade upp ?gonen och granskade myntet. ”Kungens guld”, noterade han imponerat. Han s?g upp och ned p? Erec med b?de undran och respekt i blicken. ”Har ni allts? ridit hela v?gen fr?n Kungsg?rd?”, fr?gade han. ”Nu r?cker det”, sa Erec. ”Det ?r jag som st?ller fr?gorna. Du har f?tt betalt. Ber?tta nu: var hittar jag handlaren?” Mannen slickade sig flera g?nger om munnen, och lutade sig sedan fram. ”Den man ni s?ker heter Erbot. Han kommer hit en g?ng i veckan med en ny last horor. Han s?ljer dem p? auktion till den som betalar b?st. Sannolikt hittar ni honom i hans h?la. F?lj den h?r gatan tills den tar slut, och d?r hittar ni hans st?lle. Men om den flicka ni s?ker ?r n?got att ha s? ?r hon f?rmodligen borta redan. Hans horor f?rsvinner snabbt.” Erec v?nde sig f?r att g?, n?r han pl?tsligt k?nde ett svettigt grepp p? sin handled. Han v?nde sig om, f?rv?nad ?ver att se v?rdshusv?rden r?ra vid honom. ”Om det nu ?r horor ni ?r ute efter, varf?r inte prova n?gra av mina? De ?r lika bra som hans, och halva priset.” Erec fr?ste av avsky. Om han haft mer tid s? skulle han f?rmodligen dr?pt mannen, bara f?r att befria v?rlden fr?n typen. Men han t?nkte efter och besl?t att det inte var v?rt besv?ret. Erec skakade loss handen och lutade sig fram. ”R?r mig igen”, varnade han, ”och du kommer att ?nska att du l?tit bli. Och ta nu tv? steg bort fr?n mig, innan jag hittar ett bra st?lle f?r det h?r sv?rdet.” V?rdshusv?rden tittade bort med ?gon vida av skr?ck och tog flera steg tillbaks. Erec v?nde om och stormade ut ur rummet, armb?gade sig fram bland g?sterna tills han slagit sig ut genom dubbeld?rrarna till gatan. Han hade aldrig k?nt s? mycket ?ckel f?r m?nniskor. Erec satt upp p? h?sten, som frustade och stampade mot ett f?rbipasserande fyllo som lagt ?gonen p? den – tvekl?st, t?nkte Erec, f?r att stj?la den. Han undrade om de verkligen skulle ha gjort ett f?rs?k, och p?minde sig om att han skulle binda h?sten s?krare vid n?sta st?lle. Han h?pnade inf?r alla laster i den h?r staden. Men hans h?st, Warfkin, var trots allt en h?rdad stridshingst, och den som f?rs?kte sig p? att stj?la honom skulle snart finna sig trampad till d?ds. Erec satte h?larna i Warfkin och de galopperade bort nedf?r gatan, d?r Erec gjorde sitt b?sta f?r att h?lla undan fr?n folksamlingarna. Det var sent p? natten, men ?nd? tycktes gatorna bli allt fullare, med folk av alla slag som blandades i tr?ngseln. ?tskilliga fyllbultar skrek ?t honom n?r han spr?ngde f?rbi, men han brydde sig inte. Han k?nde att Alistair var i n?rheten och hade ingen tanke p? att stanna innan han hade henne hos sig. Gatan slutade i en stenmur, och den sista byggnaden till h?ger var en sned och vind taverna med vita lerv?ggar och halmtak som s?g ut som att ha sett b?ttre dagar. Att d?ma av utseendet p? folk som kom och gick var det r?tt st?lle. Erec satt av och band h?sten s?kert vid en p?le, och rusade in genom d?rren. S? stannade han till, mitt i steget, f?rv?nad. St?llet var dunkelt upplyst, ett enda stort rum med fl?mtande facklor p? v?ggarna och en d?ende brasa i eldstaden i h?rnet. Det var mattor ?verallt, och p? dem l?g m?ngder av kvinnor, l?ttkl?dda och fastbundna med tjocka rep till varandra och i v?ggarna. De s?g alla drogade ut – Erec k?nde doften av opium i luften och s?g en pipa som skickades runt. N?gra v?lkl?dda herrar gick runt i rummet och knuffade till och kl?mde h?r och var p? kvinnorna, som f?r att bilda sig en uppfattning om varan innan de besl?t sig f?r att sl? till. L?ngst bort i h?rnet satt en ensam man i en sammetsstol med h?g rygg, kl?dd i en sidenkappa och omgiven av kvinnor som kedjats fast intill honom. Bakom honom stod v?ldiga, muskul?sa m?n, b?de l?ngre och bredare ?n Erec och med ansikten t?ckta av ?rr. De s?g ut som den typ av m?n som nj?t av att d?da. Erec s?g sig omkring och ins?g vad det var f?r ett st?lle: det h?r var sexhandel, kvinnorna hyrdes ut, och mannen i h?rnet var ledaren, den som tagit Alistair – och f?rmodligen alla andra kvinnor i rummet. Alistair, ins?g han, kunde till och med vara d?r i rummet, just nu. Han satte sig i r?relse och skyndade desperat f?rbi g?ngarna med kvinnor och s?kte efter hennes ansikte. Men det var dussintals kvinnor i rummet, och vissa hade tuppat av och rummet var s? m?rkt att det var sv?rt att se klart. Han tittade p? ansikte efter ansikte, p? v?g l?ngs raderna av kvinnor, tills pl?tsligt en bred handflata st?tte till honom i br?stet. ”Har du pr?jsat ?nnu?”, h?rdes en grov r?st. Erec tittade upp och s?g en v?ldig karl st? d?r och blicka ned p? honom med bister min. ”Om du vill se p? kvinnorna s? m?ste du betala”, dundrade mannen med sin m?rka r?st. ”Det ?r reglerna.” Erec morrade ?t mannen och k?nde hatet v?lla upp inom sig, och snabbare ?n mannen hann blinka hade han slagit till med handflatan mot struphuvudet. Mannen fl?mtade till med uppsp?rrade ?gon, f?ll p? kn? och h?ll sig om halsen. Erec slog en armb?ge i tinningen p? honom, och han f?ll framstupa p? ansiktet. Erec gick snabbt f?rbi raderna och s?kte desperat bland alla ansikten efter Alistair, men hon syntes inte till. Hon var inte d?r. Hj?rtat bultade i br?stet p? Erec, och han skyndade bort till h?rnet d?r den ?ldre mannen satt och ?vervakade allt. ”Har ni funnit n?got ni tycker om?”, fr?gade mannen. ”N?got ni vill bjuda p??” ”Jag s?ker en kvinna”, b?rjade Erec, med en r?st av kallt st?l. Han f?rs?kte h?lla sig lugn. ”Och jag s?ger det bara en g?ng. Hon ?r l?ng, har blont h?r och gr?n-bl? ?gon. Hon heter Alistair. Hon togs from Savaria f?r en eller tv? dagar sedan. Jag har f?tt veta att hon ?r h?r. St?mmer det?” Mannen skakade l?ngsamt p? huvudet och grinade. ”Varan ni s?ker har redan s?lts, ?r jag r?dd”, sa mannen. ”Ett fint exemplar, verkligen. Ni har god smak. V?lj en annan ist?llet s? f?r ni rabatt.” Erec kokade inombords med ett raseri som inte liknade n?got han tidigare k?nt. ”Vem tog henne?”, morrade han. Mannen log. ”Minsann, ni ?r verkligen fast besluten att ha just den d?r slavinnan.” ”Hon ?r ingen slav”, morrade Erec. ”Hon ?r min fru.” Manne s?g chockad tillbaks p? honom – och s? vr?lade han pl?tsligt av skratt. ”Din fru! Den var bra. Inte l?ngre, min v?n. Nu ?r hon n?gon annans leksak.” V?rdens ansikte m?rknade till en ondskefull min, och han vinkade ?t sina hejdukar. ”G?r er av med den h?r sopan nu.” De tv? muskul?sa m?nnen steg fram och str?ckte sig mot Erec, b?da p? en g?ng och med en snabbhet som var ?verraskande. Men de ins?g inte vem det var de anf?ll. Erec var snabbare ?n b?da. Han steg ?t sidan, grep den ene om handleden och vred runt tills mannen f?ll p? rygg, och armb?gade i samma stund den andre i halsen. Erec klev fram och stampade den som redan l?g ned p? strupen, och b?jde sig sedan fram och skallade den andre, som stod och h?ll sig om halsen. De tv? karlarna blev liggande medvetsl?sa, och Erec klev fram ?ver deras kroppar mot v?rden, som nu skakade p? huvudet med ?gon uppsp?rrade av skr?ck. Erec str?ckte sig fram, grep mannen i h?ret, ryckte bak huvudet p? honom och h?ll en dolk mot hans hals. ”S?g var hon ?r, s? l?ter jag dig kanske leva”, morrade han. Mannen stammade. ”Jag skall ber?tta, men du sl?sar din tid”, svarade han. ”Jag s?lde henne till en herreman. Han har sin egen styrka med riddare, och sitt eget slott. Han ?r en mycket m?ktig man. Slottet har aldrig kunnat intas. Och dessutom har han en arm? i reserv. Han ?r mycket rik – han har en hel arm? av legoknektar beredda att n?r som helst utf?ra hans order. Om han k?pt en flicka, d? beh?ller han henne ocks?. Det finns ingen m?jlighet f?r dig att f? henne fri. S? g? tillbaks dit du kom ifr?n. Hon ?r borta nu.” Erec pressade klingan n?rmare mannens hals, tills den b?rjade dra blod och mannen skrek. ”Var finns den d?r herremannen?”, fr?ste Erec, som b?rjade tappa t?lamodet. ”Hans slott ligger v?ster om stan. Ta V?sterport och forts?tt tills v?gen tar slut. Du kommer att se hans slott. Men det ?r ett sl?seri med tid. Han betalade en rundlig summa f?r henne – mer ?n hon var v?rd.” Erec hade f?tt nog. Utan avbrott skar han av sexhandlarens hals och dr?pte honom. Blod sprutade ?verallt och han sj?nk d?d ihop i s?tet. Erec s?g ned p? den d?da kroppen och de medvetsl?sa lakejerna och k?nde sig ?cklad av alltsammans. Han kunde knappt tro att en plats som den h?r existerade. Han gick bort genom rummet och b?rjade sk?ra av repen som band kvinnorna, en och en av de tjocka tamparna, och en och en av kvinnorna befriades. Flera kastade sig upp p? f?tter och sprang mot d?rren, och snart var alla i rummet fria. Vissa var f?r drogade f?r att r?ra sig, och andra hj?lpte dem p? f?tter. ”Vem du ?n ?r”, sa en kvinna till Erec, som sj?lv stod och lutade sig mot d?rren, ”v?lsignad vare du. Och vart du ?n ?r p? v?g, m? Gud hj?lpa dig.” Erec uppskattade tacksamheten och v?lsignelsen, och han hade en illavarslande k?nsla av att dit han var p? v?g, d?r skulle den beh?vas. Kapitel tio Dagen grydde och morgonljuset f?ll in genom de sm? f?nstren i Illepras stuga och ?ver Gwendolyns slutna ?gon, och v?ckte henne. Den f?rsta solens d?mpade orangea smekte ?gonlocken och v?ckte henne till tystnaden i gryningen. Och s? kom hon ih?g: Godfrey. Gwen hade somnat p? stugans golv, p? en b?dd av halm intill hans s?ng. Illepra sov vid sidan av Godfrey, och det hade varit en l?ng natt f?r dem alla tre. Godfrey hade j?mrat sig och vridit och v?nt sig under natten, och Illepra hade hela tiden sk?tt honom. Gwen hade hj?lpt till p? alla s?tt hon kunde, med att h?mta v?ta omslag, vrida ur dem och l?gga dem p? Godfreys panna och ge Illepra de ?rter och salvor som hon st?ndigt beh?vde. Natten hade tyckts utan slut. Flera g?nger hade Godfrey ropat, och hon hade varit s?ker d? att han h?ll p? att d?. Mer ?n en g?ng hade han ropat efter deras far, och det hade gett henne kalla k?rar. Hon k?nde n?rvaron av deras far, mycket starkt. Hon visste inte om deras far ville att hans son skulle leva eller d? – deras f?rh?llande hade varit s? s?ndertrasat av sp?nningar. Gwen hade sovit i stugan ocks? eftersom hon inte visste vart hon annars skulle g?. Det k?ndes inte s?kert att ?terv?nda till slottet och vara under samma tak som sin bror, och hon k?nde sig s?krare h?r i Illepras stuga, med Akorth och Fulton p? vakt utanf?r d?rren. Hon t?nkte att ingen visste var de var n?gonstans, och det var precis som hon ville ha det. Dessutom hade hon tyckt allt b?ttre om Godfrey under de senaste dagarna, hade l?rt k?nna sin bror som hon aldrig k?nt honom f?rr, och det sm?rtade henne att t?nka att han kunde d?. Gwen kravlade upp p? f?tter, skyndade sig till Godfreys sida med bultande hj?rta och undrade om han fortfarande levde. En del av henne k?nde att om han vaknade p? morgonen s? skulle han klara sig. Och om inte, d? skulle det vara ?ver. Illepra vaknade ocks? till och skyndade fram. Hon m?ste ha somnat n?gon g?ng under natten, och Gwen kunde knappast klandra henne f?r det. De f?ll b?da p? kn? intill Godfrey i den lilla stugan som nu fyllts av ljus. Gwen lade en hand p? hans handled och skakade honom, samtidigt som Illepra lade en hand p? hans panna. Hon sl?t ?gonen och andades – och pl?tsligt slog Godfrey upp ?gonen. Illepra drog ?verraskat undan handen. Gwen var ocks? f?rv?nad. Hon hade inte f?rv?ntat sig se honom ?ppna ?gonen. Han v?nde sig och s?g rakt p? henne. ”Godfrey?”, fr?gade hon. Han kisade, sl?t ?gonen och ?ppnade dem igen, och s?, till hennes stora h?pnad, st?dde han sig upp p? armb?gen och s?g p? dem. ”Vad ?r klockan?”, fr?gade han. ”Var ?r jag?” Han l?t vaken, frisk, och Gwen hade aldrig k?nt sig s? l?ttad. Hon log brett tillsammans med Illepra. Gwen kastade sig fram och h?ll fast honom i en stor kram, och lutade sig sedan tillbaks igen. ”Du lever!”, ropade hon. ”Det ?r klart jag g?r”, sa han. ”Varf?r skulle jag inte g?ra det? Vem ?r det h?r?”, fr?gade han och v?nde sig mot Illepra. ”Den kvinna som r?ddade livet p? dig”, svarade Gwen. ”R?ddade livet p? mig?” Illepra s?g ned i golvet. ”N?, jag hj?lpte bara till en aning”, sa hon ?dmjukt. ”Vad h?nde?”, fr?gade han Gwen, desperat. ”Det sista jag minns… jag var p? krogen och drack, och s?…” ”Du blev f?rgiftad”, sa Illepra. ”Ett mycket kraftfullt och s?llsynt gift. Jag har inte st?tt p? det p? ?ratal. Du har tur som ?r i livet. Faktum ?r att du ?r den enda jag sett som ?verlevt det. N?gon m?ste ha sett ned fr?n ovan och velat hj?lpa dig.” Gwen visste att det verkligen var s? n?r hon h?rde de orden. Det fick henne genast att t?nka p? deras far. Solstr?larna f?ll starkare in genom f?nstren, och hon k?nde n?rvaron av sin far i dem. Han hade velat att Godfrey skulle leva. ”Det var r?tt ?t dig”, sa Gwen med ett leende. ”Du hade lovat att h?lla dig borta fr?n ?l. Och se vad som h?nde.” Han v?nde sig och s?g p? henne, och hon s?g livet ?terv?nda i kinderna p? honom och k?nde sig otroligt l?ttad. Godfrey var tillbaks. ”Du r?ddade livet p? mig”, sa han uppriktigt till henne. Han v?nde sig mot Illepra. ”Det gjorde ni b?da”, fortsatte han. ”Jag vet inte hur jag skall kunna ?terg?lda det.” N?r han s?g p? Illepra var det n?got Gwen m?rkte – n?got i hans blick, n?got mer ?n bara tacksamhet. Hon v?nde sig och tittade p? Illepra och s?g att hon rodnade och tittade ned i golvet – och Gwen ins?g att de tyckte om varandra. Illepra v?nde sig hastigt om och korsade rummet och st?llde sig med ryggen mot dem, upptagen med att blanda olika drycker. Godfrey tittade p? Gwen. ”Gareth?”, fr?gade han, pl?tsligt allvarlig. Gwen f?rstod vad han fr?gade, och nickade till svar. ”Du har tur som inte ?r d?d”, sa hon. ”Firth ?r det.” ”Firth?” Godfrey h?jde r?sten av f?rv?ning. ”D?d? Men hur?” ”Han h?ngdes p? galgbacken”, sa hon. ”Tanken var att du skulle f?lja efter.” ”Och du d??”, fr?gade Godfrey. Gwen ryckte p? axlarna. Han planerar att gifta bort mig med. Till Nevarerna. De l?r till och med vara p? v?g f?r att h?mta mig.” Godfrey satte sig upp, chockerad. ”Det kommer jag aldrig att till?ta!”, ropade han. ”Inte jag heller”, svarade hon. ”Jag kommer p? n?got.” ”Men utan Firth har vi inga bevis”, sa han. ”Vi har inga m?jligheter att f? stopp p? honom. Gareth kommer att g? fri.” ”Vi hittar ett s?tt”, svarade hon. ”Vi hittar—” Pl?tsligt fylldes stugan med ljus, n?r d?rren ?ppnades och Akorth och Fulton klev in. ”Min fru…”, b?rjade Akorth, och v?nde sig sedan om n?r han fick syn p? Godfrey. ”Du din lilla horunge!”, ropade Akorth av gl?dje till Godfrey. ”Jag visste det! Du fuskade dig fram i livet, och jag visste att du skulle fuska bort d?den ocks?!” ”Jag var s?ker p? att det skulle till mer ?n ett stop ?l f?r att f? d?d p? dig!”, tillade Fulton. Akorth och Fulton sprang fram, och Godfrey hoppade upp ur s?ngen och de omfamnade alla varandra. S? v?nde sig Akorth med allvarlig min mot Gwen. ”Min fru, jag beklagar att vi m?ste st?ra, men vi har sett en trupp soldater vid horisonten. De ?r p? v?g hit i denna stund.” Gwen s?g oroad p? honom, sprang ut med de andra i h?larna, duckade under d?rren och kisade i det starka solskenet. De stod d?rutanf?r och Gwen blickade mot horisonten och s?g en liten grupp ur Silvergardet rida mot stugan. Det var sex m?n som red f?r fullt, och det var ingen tvekan om vart de var p? v?g. Godfrey str?ckte sig efter sitt sv?rd, men Gwen lade en lugnande hand p? hans handled. ”Det d?r ?r inte Gareths m?n – det ?r Kendricks. Jag ?r s?ker p? att de kommer med fredliga avsikter.” Soldaterna n?dde fram till dem, och utan att v?nta satt de av fr?n h?starna och kn?f?ll framf?r Gwendolyn. ”Min fru”, sa den fr?mste av soldaterna. ”Vi kommer med storartade nyheter. Vi har tvingat McClouds p? retr?tt! Er bror Kendrick ?r oskadd och har bett mig att ge er ett meddelande: Thor lever.” Gwen brast ut i gr?t, ?verv?ldigad av tacksamhet och l?ttnad och steg fram och kramade om Godfrey, som kramade henne tillbaks. Hon k?nde det som om hon f?tt livet tillbaka igen. ”De ?terv?nder under dagen”, fortsatte budb?raren, ”och det blir stor fest i Kungsg?rd!” ”Storartade nyheter, utan tvekan!”, utropade Gwen. ”Min fru”, h?rdes en annan djup r?st, och Gwen tittade dit och fick se en adelsman och k?nd krigare, Srog. Det var en man hon k?nt sedan sin ungdom och han var kl?dd i de typiska r?da f?rger som man bar i V?stern. Han hade st?tt hennes far n?ra. Han f?ll p? kn? framf?r henne, och det gjorde henne f?rl?gen. ”Jag ber er, min herre”, sa hon. ”Fall inte p? kn? framf?r mig.” Han var en k?nd och m?ktig herreman med tusentals soldater under sitt bef?l och en egen stad under sitt v?lde, Silesia, V?sterns starka fort, byggt p? en klippa p? kanten av Klyftan. Staden var n?stan ointaglig, och han var en av de f? m?n som hennes far n?gonsin litat p?. ”Jag har kommit ridande med dessa m?n eftersom jag h?rt att stora f?r?ndringar ?r i f?rde i Kungsg?rd”, sa han insiktsfullt. ”Tronen vacklar. Det beh?vs en ny regent – en sann och p?litligt regent – i dess st?lle. Jag har n?tts av budet att er far ?nskade att ni skulle regera. Er far var som en bror f?r mig, och hans ord ?r min lag. Om det var hans ?nskan, d? ?r det min. Jag har kommit f?r att l?ta er veta att om ni h?rskar, d? kommer mina m?n sv?ra trohet till er. Jag skulle uppmana er att handla snabbt. Dagens h?ndelser har bevisat att Kungsg?rd beh?ver en ny regent.” Gwen blev st?ende, h?pen, utan att riktigt veta vad hon skulle svara. Hon k?nde sig djupt r?rd och ?dmjuk och stolt, men ocks? ?verv?ldigad och ute p? djupt vatten. ”Jag tackar er, min herre”, sa hon. ”Jag ?r tacksam f?r era ord, och ert erbjudande. Jag skall noga ?verv?ga det. Men nu vill jag endast h?lsa min bror v?lkommen tillbaka – och Thor.” Srog b?jde huvudet, och borta vid horisonten h?rdes en trumpetfanfar. Gwen tittade upp och kunde redan se dammolnet: en v?ldig arm? n?rmade sig. Hon lyfte en hand f?r att skymma solen, och det sj?ng i hj?rtat p? henne. Till och med h?rifr?n k?nde hon vilka det var. Det var Silvergardet, kungens m?n. Och ridande i deras t?t var Thor. Kapitel elva Thor red med arm?n, tusentals soldater p? v?g som en man tillbaks till Kungsg?rd, och han k?nde sig stolt ?ver segern. Han kunde knappt ta in vad som h?nt. Han var stolt ?ver vad han utr?ttat, stolt att han i den m?rkaste stund av striden inte hade gett vika f?r sin r?dsla, utan stannat och m?tt krigarna ansikte mot ansikte. Och han var chockad ?ver att ha ?verlevt. Hela striden k?ndes s? overklig. Han var oerh?rt tacksam att han lyckats frammana sina krafter – men ocks? f?rvirrad, eftersom krafterna inte alltid fungerade. Han f?rstod sig inte p? dem, och vad v?rre var: han visste inte var de kom ifr?n eller hur han skulle styra dem. Det fick honom att inse mer ?n n?gonsin att han m?ste l?ra sig lita ?ven p? sina m?nskliga f?rdigheter, och bli den b?ste k?mpe, den b?ste krigare han n?gonsin kunde bli. Han b?rjade f?rst? att f?r att bli den b?ste krigare han kunde s? beh?vdes b?da hans sidor – k?mpen, och trollkarlen – om det nu var vad han var. De red hela natten mot Kungsg?rd. Thor var nu totalt utmattad, men ocks? upprymd. Den f?rsta solen br?t fram ?ver horisonten, och himlens stora tavla bredde ut sig med en palett av gult och sk?rt, och han k?nde det som om han s?g v?rlden f?r f?rsta g?ngen. Han hade aldrig k?nt sig s? levande. Han var omgiven av sina v?nner, av Reece, O’Connor, Elden och tvillingarna, av Kendrick, Kolk och Brom, och av hundratals medlemmar av Legionen, Silvergardet och kungens arm?. Men ist?llet f?r att vara i ytterkanten s? red han nu i mitten, omgiven av alla de andra. Och de s?g p? honom med nya ?gon efter striden. Nu s?g han beundran i ?gonen p? alla kamrater fr?n Legionen, men ocks? bland de verkliga, fullvuxna krigarna. Han hade p? egen hand m?tt hela McClouds h?r och v?nt lyckan i striden. Thor var glad att han inte gjort sina br?der i Legionen besvikna. Han var glad att v?nnerna klarat sig mestadels oskadda, och han k?nde sorg ?ver dem som d?tt i striden. Han hade inte k?nt dem, men han ?nskade att han kunnat r?dda dem ocks?. Det hade varit en blodig, v?ldsam strid, och till och med nu d?r han red s? blixtrade bilder av striden f?rbi n?r han blinkade, av alla krigare och vapen som stormat mot honom. McClouds var vildsinta folk, och han hade haft tur. Vem visste om han skulle ha samma tur om de m?ttes igen. Vem visste om han skulle lyckas frammana de d?r krafterna igen. Han visste inte om de n?gonsin skulle komma tillbaks. Han beh?vde f? svar. Och han beh?vde finna sin mor. Han beh?vde f? veta vem han egentligen var. Han beh?vde tala med Argon. Krohn jamade bakom honom p? sadeln, och Thor lutade sig bak?t och str?k honom ?ver huvudet medan Krohn slickade honom p? handen. Thor var l?ttad ?ver att Krohn var oskadd. Han hade burit honom fr?n slagf?ltet och lagt upp honom p? h?sten bakom sig. Krohn s?g ut att kunna g?, men Thor ville att han skulle vila och l?ka under den l?nga resan hem. Krohn hade tagit emot ett v?ldigt slag och Thor tyckte det s?g ut som om han brutit ett revben. Thor kunde knappast uttrycka den tacksamhet han k?nde mot Krohn, som k?ndes mer som en bror f?r honom ?n ett djur, och som mer ?n en g?ng r?ddat hans liv. De n?dde kr?net av en kulle och synen av riket bredde ut sig framf?r dem. D?r l?g Kungsg?rds v?ldiga, underbara stad, med dussintals torn och spiror, urgamla stenmurar och bastanta vindbrygga och portvalv, och hundratals soldater p? vakt uppe p? br?stv?rnen och p? v?garna omkring. Staden l?g omgiven av b?ljande f?lt, och mitt i den l?g det kungliga slottet. Thor t?nkte genast p? Gwen. Hon hade h?llit honom uppe i striden. Hon hade gett honom ett sk?l att leva. Vid tanken p? att han sj?lv hamnat i ett bakh?ll d?rute s? fruktade han pl?tsligt ?ven f?r henne. Han hoppades att hon m?dde bra d?r hon var och att de krafter som f?rr?tt honom hade l?mnat henne or?rd. Thor h?rde ett avl?gset hurrande, s?g n?got glimma i ljuset, och n?r han kisade med ?gonen fr?n kullen ins?g han att det var en stor folkmassa som samlades vid horisonten framf?r Kungsg?rd och viftade med flaggor l?ngs v?gen. Folk str?mmade ut f?r att h?lsa dem. N?gon bl?ste i ett horn och Thor ins?g att de v?lkomnades hem. F?r f?rsta g?ngen i livet k?nde han sig inte l?ngre som en fr?mling. ”De d?r trumpeterna, de bl?ser f?r dig”, sa Reece, som red vid hans sida och dunkade honom i ryggen, med en nyfunnen respekt i ?gonen. ”Du ?r den h?r stridens vinnare. Nu ?r du folkets hj?lte.” ”T?nk att en av oss, en enda Legion?r, fick hela McClouds arm? p? flykt”, tillade O’Connor med stolthet i r?sten. ”Du g?r Legionen en stor ?ra”, sa Elden. ”Nu kommer de ta oss alla p? st?rre allvar.” ”F?r att inte n?mna att du r?ddade livet p? oss allihop”, fortsatte Conval. Thor ryckte p? axlarna, full av stolthet men ocks? fast besluten att inte l?ta n?got av det g? honom ?t huvudet. Han visste att han var m?nsklig, s?rbar och sk?r som alla andra. Och striden hade kunnat v?nda ?t andra h?llet. ”Jag gjorde bara vad jag tr?nats att g?ra”, svarade Thor. ”Vad vi alla tr?nats att g?ra. Jag ?r inte b?ttre ?n n?gon annan. Det var min dag att ha tur bara.” ”Jag skulle vilja p?st? att det var mer ?n bara tur”, svarade Reece. De fortsatte fram i l?ngsam trav efter den stora v?gen fram mot Kungsg?rd. Allteftersom fylldes v?gen av m?nniskor som str?mmat till fr?n landsbygden och som viftade med flaggor, MacGils kungsbl? och gula. Thor s?g att det artade sig till en full parad. Hela hovet hade kommit ut f?r att h?lsa dem v?lkomna, och han s?g l?ttnaden och gl?djen i alla ansikten. Och han f?rstod varf?r: om McClouds arm? hunnit n?rmare s? hade allt detta varit f?rst?rt. Thor red med de andra genom folkmassorna och ?ver vindbryggan som klapprade under h?starnas hovar. De red under det murade portvalvet, genom m?rkret i g?ngen, och s? ut p? andra sidan i Kungsg?rd – d?r de m?ttes av hurrande m?ngder av folk. De viftade flaggor och kastade s?tsaker, och ett band av musiker b?rjade spela p? trummor och cymbaler s? att folk dansade p? gatorna. Thor satt av med de andra n?r det blev f?r tr?ngt f?r att rida l?ngre, och han str?ckte sig och hj?lpte Krohn av h?sten. Han s?g noggrant p? n?r Krohn haltade till innan han b?rjade g?. Han tycktes kunna g? sj?lv nu, och Thor k?nde sig otroligt l?ttad. Krohn v?nde sig upp och slickade honom flera g?nger p? handen. Gruppen gick tillsammans ?ver Kungstorget och Thor fick kramar och ryggdunkar fr?n alla h?ll av folk han inte k?nde. ”Du r?ddade oss!”, ropade en ?ldre man. ”Du befriade v?rt rike!” Thor ville svara men kunde inte. R?sten dr?nktes av larmet av hundratals m?nniskors hurrande och rop omkring dem, och av musiken som steg allt h?gre. Snart hade tunnor med ?l rullats fram p? torget, och folk h?ngav sig ?t dryck, s?ng och dans. Men Thor hade bara en sak i tankarna: Gwendolyn. Han m?ste f? tr?ffa henne. Han s?g sig omkring ?ver alla ansikten, desperat efter att f? se henne igen, s?ker p? att hon fanns i n?rheten – men f?rkrossad ?ver att inte finna henne. S? k?nde han en knackning p? axeln. ”Jag tror att den dam d? letar efter ?r d?r borta”, sa Reece, som v?nde p? honom och pekade ?t det andra h?llet. Thor v?nde sig om och lyste upp i ?gonen. D?r, p? v?g snabbt fram mot honom, med ett stort l?ttat leende i ett ansikte som s?g ut att ha vakat hela natten, kom Gwendolyn. Hon var vackrare ?n han n?gonsin sett henne f?rr, och hon skyndade mot honom och sprang r?tt in i hans armar. Hon kastade sig fram och omfamnade honom, och han kramade henne tillbaka, h?rt, och snurrade runt med henne i folkhavet. Hon h?ll sig fast i honom och ville inte sl?ppa taget, och han k?nde hennes t?rar rinna nedf?r nacken. Han k?nde hennes k?rlek, och sin egen f?r henne. ”Tack gode Gud att du ?verlevt”, sa hon ?verlycklig. ”Jag t?nkte p? dig hela tiden”, svarade Thor och h?ll henne t?tt intill sig. N?r han h?ll henne i sina armar k?ndes allt i hela v?rlden r?tt igen. L?ngsamt sl?ppte han taget om henne, och hon s?g upp mot honom och de kom n?rmare igen och kysstes. De h?ll kvar kyssen l?nge, omgivna av folkvimlet. ”Gwendolyn!”, ropade Reece f?rtjust. Hon v?nde sig och kramade honom, och Godfrey klev fram och omfamnade f?rst Thor och sedan sin bror, Reece. De var en familj som ?terf?renades, och Thor k?nde det som om han p? n?got s?tt var en del av den, som om han redan var en av familjen. De f?renades alla av k?rleken till MacGil – och hatet mot Gareth. Krohn klev fram och hoppade upp mot Gwendolyn, och hon lutade sig bak?t med ett skratt och kramade honom n?r han slickade henne i ansiktet. ”Du blir st?rre f?r var dag!”, ropade hon. ”Hur kan jag n?gonsin tacka dig f?r att ha tagit hand om Thor?” Krohn hoppade upp mot henne igen, tills hon till sist, full av skratt, fick klappa honom till marken igen. ”L?t oss g? h?rifr?n”, sa Gwen till Thor, som pressades fr?n alla h?ll och kanter av folkmassan. Hon str?ckte fram en hand mot hans. Thor tog hennes hand i sin och skulle till att f?lja efter – n?r pl?tsligt flera krigare ur Silvergardet kom upp bakom honom och drog upp honom i luften, h?gt ?ver huvudena och satte honom p? sina axlar. N?r Thor hissades upp i luften h?rdes ett v?ldigt rop fr?n folkmassan. ”THORGRIN!”, hurrade folket. Thor snurrades runt, runt och n?gon satte ett stop ?l i handen p? honom. Han lutade sig bak?t och drack, och folkmassan hurrade som vansinnig. Thor sattes bryskt till marken igen och han snubblade till och skrattade n?r folksamlingen omfamnade honom. ”Nu skall vi till segerfesten”, sa en krigare som Thor inte k?nde, en man av Silvergardet som dunkade honom i ryggen med sin k?ttiga n?ve. ”Det ?r en fest endast f?r krigare. F?r m?n. Ni skall med. Det finns en plats reserverad f?r dig vid bordet. Och f?r dig, och dig”, sa han och v?nde sig mot Reece, O’Connor och Thors v?nner. ”Nu ?r ni m?n. Och ni kommer med oss.” Ett jubel steg upp och de greps alla av m?n ur Silvergardet som sl?pade iv?g dem. Thor br?t sig loss i sista sekund och v?nde sig mot Gwen. Han k?nde sig skyldig och ville inte g?ra henne besviken. ”G? med dem”, sa hon osj?lviskt. ”Det ?r viktigt att du g?r det. Festa med dina vapenbr?der. Fira med dem. Det ?r en av Silvergardets traditioner. Du f?r inte missa det. M?t mig senare ikv?ll, vad bakd?rren till Vapensalen. D? kan vi vara tillsammans.” Thor lutade sig fram och kysste henne en sista g?ng, s? l?nge han kunde innan han sl?pades bort av sina soldatkamrater. ”Jag ?lskar dig”, sa hon till honom. ”Jag ?lskar dig ocks?”, svarade han, och menade det mer ?n hon n?gonsin skulle f?rst?. Allt han kunde t?nka p? n?r han sl?pades bort, n?r han s?g de d?r vackra ?gonen som var s? fyllda av k?rlek till honom, var att han mer ?n n?got annat ville fria till henne, g?ra henne till sin f?r evigt. Nu var inte r?tt tillf?lle, men snart, sa han till sig sj?lv. Kanske till och med ikv?ll. Kapitel tolv Gareth stod i sin kammare och blickade ut genom f?nstret mot gryningen och ljuset som f?ll ?ver Kungsg?rd och folket som samlades d?r nere – och m?dde illa av synen. D?r i horisonten besannades hans v?rsta farh?gor, sj?lva sinnebilden av det han fruktat mest: kungens arm? som ?terv?nde med segern efter striden mot McClouds, och med Kendrick och Thor ridandes i t?ten, fria, vid liv – och som hj?ltar. Hans spioner hade redan informerat honom om vad som h?nt, att Thor ?verlevt bakh?llet och var vid god h?lsa. Nu var alla dessa m?n styrkta av segern, och de ?terv?nde i samlad trupp till Kungsg?rd. Han k?nde hela kungariket falla samman ?ver sig. Gareth h?rde ett knarrande ljud i rummet, snodde runt, och sl?t snabbt ?gonen igen inf?r synen, skr?ckslagen. ”?ppna ?gonen, min son!”, h?rdes en d?nande st?mma. Skakande ?ppnade Gareth ?gonen, f?rskr?ckt ?ver att se sin far, st?ende d?r, som ett ruttnande lik med rostig krona p? huvudet och en rostig spira i handen. Han stirrade tillbaks med f?rebr?ende blick, precis som han hade i livet. ”Blod ropar efter blod”, f?rkunnade han. ”Jag hatar dig!”, skrek Gareth. ”JAG HATAR DIG!”, skrek han igen, och drog dolken fr?n b?ltet och kastade sig fram?t mot fadern. Han h?gg till n?r han n?tt fram – men tr?ffade bara tomma luften – och fortsatte snubblade fram genom rummet. Gareth snodde runt, men v?lnaden var borta. Han var ensam i kammaren. Han hade varit ensam hela tiden. H?ll han p? att f?rlora f?rst?ndet? Gareth sprang ?ver till rummets bortre h?rn, rotade i kl?dsk?pet och drog fram opiumpipan med skakande h?nder. Han t?nde hastigt och drog djupa bloss, om och om igen. Han k?nde drogen sk?lja genom kroppen och hur han tillf?lligt f?rsvann i ruset. Han hade tagit alltmer opium de senaste dagarna – det tycktes vara det enda som hj?lpte f?r att jaga bort bilden av hans far. Gareth pl?gades av att vara d?r, och han b?rjade undra om hans fars ande f?ngats inom slottets v?ggar, och om han inte borde flytta sitt hov n?gon annanstans. Han skulle i vilket fall som helst g?rna j?mna dessa byggnader till marken – de inneh?ll alla de barndomsminnen han hatade. Gareth v?nde sig mot f?nstret igen, dr?nkt av kallsvett, och torkade pannan med handens baksida. Han s?g ut. H?ren n?rmade sig, och Thor syntes redan p? det h?r avst?ndet. De korkade massorna flockades runt honom som en hj?lte. Det gjorde Gareth rasande, fick honom att brinna av avund. Alla planer som han satt i verket hade misslyckats: Kendrick var befriad, Thor var i livet, och till och med Godfrey hade p? n?got s?tt klarat sig fr?n giftet, fast?n det varit tillr?ckligt f?r att ta d?d p? en h?st. Men ? andra sidan, hade andra av hans planer lyckats: Firth, ?tminstone, var d?d, och det fanns inget vittne kvar som kunde bevisa att han d?dat sin far. Gareth tog ett djupt andetag och ins?g att saker inte var s? illa som det verkade. Nevarerna var trots allt p? v?g f?r att f?ra bort Gwendolyn, sl?pa iv?g med henne till n?gon gr?slig avkrok i Ringen och gifta bort henne. Han log ?t tanken och b?rjade m? b?ttre. Ja, hon skulle ?tminstone vara ur v?gen inom kort. Gareth hade tiden p? sin sida. Han skulle hitta ett s?tt att ta itu med Kendrick, Thor och Godfrey – han hade m?ngder av olika planer f?r att ta d?d p? dem. Och han hade all tid och makt i v?rlden f?r att se till att det blev av. Visst, den h?r ronden hade de vunnit. Men n?sta rond var hans. Gareth h?rde ?nnu ett st?nande, snodde runt, men s?g inget annat i kammaren. Han var tvungen att ta sig ut h?rifr?n – han stod inte ut l?ngre. Han v?nde om och stormade fr?n rummet, och d?rren ?ppnades innan han n?tt fram av tj?nare som f?ruts?g vart steg han tog. Gareth sl?ngde p? sig sin fars mantel och krona, plockade upp spiran, och marscherade iv?g genom korridoren. Han gick fram l?ngs korridorerna tills han n?dde sin privata matsal, en utsirad kammare med stenv?ggar, med h?ga takvalv och m?lat glas som lystes upp av den tidiga morgonsolen. Tv? tj?nare stod v?ntande vid den ?ppna d?rren, och en annan stod vid bordets kort?nda. Det var ett l?ngt bankettbord, s?kert femton meter, med dussintals stolar p? var sida, och tj?naren drog ut Gareths n?r han n?rmade sig. Det var en gammal ekstol som hans far anv?nt ett o?ndligt antal g?nger. Gareth satte sig och ins?g hur mycket han avskydde detta rum. Han mindes hur han tvingats sitta h?r som barn, med hela familjen samlad runtom, och hur hans far och mor hade tillr?ttavisat honom. Nu var han helt ensam i rummet. Det fanns ingen annan ?n han sj?lv – inte hans systrar eller br?der eller f?r?ldrar eller v?nner. Inte ens hans r?dgivare. Under de senaste dagarna hade han lyckats st?ta bort alla ifr?n sig, och nu ?t han f?r sig sj?lv. Han f?redrog det hursomhelst s? – allt f?r m?nga g?nger hade han sett v?lnaden av fadern d?r inne och f?tt sk?mmas inf?r andra ?ver sina pl?tsliga utrop. Gareth l?ppjade p? sin morgonsoppa, och slog sedan pl?tsligt silverskeden i fatet. ”Soppan ?r inte tillr?ckligt varm!”, skrek han. Den var varm, men inte br?nnhet som han ville ha den, och Gareth t?nkte inte tolerera ytterligare misstag i sin n?rhet. En tj?nare rusade fram. ”Jag ber om urs?kt, herre”, sa tj?naren och b?jde sitt huvud n?r han skyndade sig f?r att ta bort den. Men Gareth lyfte fatet och kastade den heta v?tskan i tj?narens ansikte. Tj?naren tog sig f?r ?gonen och skrek n?r soppan br?nde honom. Gareth tog fatet, lyfte det h?gt ?ver huvudet och slog det ?ver tj?narens huvud. Tj?naren skrek och h?ll sig om sin blodiga skalle. ”F?r bort honom!”, skrek Gareth till de andra tj?narna. De blickade tvekande mot varandra, och lydde sedan motvilligt. ”Skicka honom till f?ngelseh?lorna!”, sa Gareth. N?r Gareth skakande satte sig igen var rummet tomt, s?n?r som p? en tj?nare som f?raktigt klev fram mot honom. ”Min herre”, sa han nerv?st. Gareth tittade bort mot honom, fortfarande rasande. N?r han gjorde det kunde han se sin far sitta d?r, bara n?gra stolar bort vid samma bord, och le ett ondskefullt leende mot honom. Gareth f?rs?kte titta bort. ”Den herre ni kallat efter har anl?nt f?r att tr?ffa er”, sa tj?naren. ”Lord Kultin, fr?n provinsen Essen. Han v?ntar h?r utanf?r.” Gareth blinkade till n?gra g?nger innan han f?rstod vad det var tj?naren talade om. Lord Kultin. Ja, nu mindes han. ”Skicka genast in honom”, beordrade Gareth. Tj?naren bockade och sprang ut ur rummet, och n?r han ?ppnade d?rren klev en v?ldig, bister krigare in, med l?ngt svart h?r, kalla svarta ?gon och l?ngt, svart sk?gg. Han bar full rustning och mantel, och vilade h?nderna p? tv? l?ngsv?rd, ett p? var sida om b?ltet, som om han var redo att f?rsvara sig – eller anfalla – n?r som helst. Han s?g sj?lv rasande ut, men Gareth visste att s? inte var fallet – Lord Kultin hade alltid sett ut p? det d?r s?ttet, ?nda sedan hans fars tid. Kultin stegade fram till Gareth och stod ?ver honom, och Gareth vinkade mot en tom stol. ”Sitt”, sa Gareth. ”Jag st?r”, svarade Kultin kort. Kultin s?g bistert ned mot Gareth, och Gareth h?rde styrkan i hans r?st och visste att det h?r var en herreman som inte liknade n?gon annan. Han var vildsint, lustade efter blod, och redo att ge sig p? vem och vadsomhelst utan f?rvarning. Han var precis den sorts man som Gareth ville ha i n?rheten. Gareth log, n?jd f?r f?rsta g?ngen under dagen. ”Vet du varf?r jag har kallat p? dig?”, fr?gade Gareth. ”Jag kan gissa”, svarade Kultin kortfattat. ”Jag har beslutat att l?ta upph?ja dig”, sa Gareth. ”Du kommer att st? ?ver kungens m?n, till och med ?ver Silvergardet. Fr?n och med nu ?r du min personliga vakt. Kungens elit. Du och femhundra krigare kommer att f? det b?sta k?ttet, den b?sta logi och den ?rev?rdiga Silversalen. Det b?sta av allt med andra ord. Kultin kliade sig i sk?gget. ”Och om jag inte vill tj?na er?”, bl?ngde han tillbaks, utmanande och med ett h?rdare grepp om sv?rdet. ”Du tj?nade min far.” ”Ni ?r inte er far”, svarade han. ”Det ?r sant”, sa Gareth. ”Men jag ?r betydligt rikare ?n vad han var, och betalar betydligt b?ttre. Tio g?nger vad han betalade dig. Du och dina m?n skall bo i Kungsg?rd. Du svarar inf?r mig personligen – ingen annan st?r ?ver dig. Du kommer att f? med dig rikedomar tillbaks till din provins bortom vad du n?gonsin kunnat f?rest?lla dig.” Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/morgan-rice/en-kamp-om-ara/?lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.