Drakars ?de

Drakars ?de Morgan Rice Trollkarlens Ring #3 TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla. Books and Movie Reviews, Roberto MattosI DRAKARS ?DE (bok tre i serien Trollkarlens ring) f?rs vi vidare p? Thors storslagna v?g mot att bli en krigare, p? hans resa ?ver Eldarnas hav mot draken och Dimmornas ?. ?n ?r en karg och of?rsonlig plats och hem f?r v?rldens fr?msta krigare, och Thors krafter och f?rm?gor sk?rps av tr?ningen. ?ven banden till v?nnerna blir starkare, n?r de tillsammans st?lls inf?r sv?righeter v?rre ?n vad de kunnat f?rest?lla sig. N?r de tvingas k?mpa mot ofattbara monster f?rvandlas De hundra dagarna snabbt fr?n ?vning till en fr?ga om liv och d?d. Alla kan inte ?verleva. P? v?gen forts?tter Thors dr?mmar och m?rkliga m?ten med Argon att pl?ga honom, tvinga honom att ta reda p? vem han egentligen ?r, vem som ?r hans mor och vad som ?r k?llan till hans krafter. Vilket ?r hans ?de? Samtidigt f?rv?rras situationen i Ringen. Kendrick ?r f?ngslad och Gwendolyn inser att det ?r upp till henne att f?rs?ka r?dda honom, och r?dda Ringen genom att avs?tta sin bror, Gareth. Hon jagar sp?ren efter deras fars m?rdare tillsammans med brodern Godfrey, ett m?l som f?renar dem och f?r dem n?rmare varandra. Men Gwendolyn uppt?cker att hon ?r ute p? djupt vatten, och att hon sv?var i livsfara n?r hon n?rmar sig sanningen. Gareth f?rs?ker lyfta ?dessv?rdet, l?r sig vad det inneb?r att vara kung och berusar sig av allt maktmissbruk. Han styr h?nsynsl?st och blir allt mer paranoid. Samtidigt som snaran dras ?t runt kungens m?rdare, anfaller McClouds allt l?ngre in i Ringen, och Kungsg?rd hamnar i ett allt sv?rare l?ge. Gwendolyn l?ngtar efter Thors ?terkomst, efter att de skall f? vara tillsammans och se sin k?rlek blomstra. Men med starka krafter i v?gen s? ?r det tveksamt om de n?gonsin skall f? sin tid tillsammans. ?verlever Thor De hundra? Faller Kungsg?rd? Kommer man finna MacGils m?rdare och Gwendolyn och Thor f? varandra? Och f?r Thor till sist veta hemligheten som omger hans ?de? DRAKARS ?DE erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Det ?r en ber?ttelse om mod, om att finna sitt ?de och om trolldom. Det ?r fantasy som f?r l?saren till en helt of?rgl?mlig v?rld och som tilltalar alla ?ldrar och k?n. Morgan Rice DRAKARS ?DE Tredje boken av Trollkarlens ring Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.” –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.” –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna… –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.” –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.” –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.” –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!” –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.” –The Romance Reviews (om Loved) Lyssnar! Amazon (http://www.amazon.com/Quest-Heroes-Book-Sorcerers-Ring/dp/B00F9VJRXG/ref=la_B004KYW5SW_1_13_title_0_main?s=books&ie=UTF8&qid=1379619328&sr=1-13) Audible (http://www.audible.com/pd/Sci-Fi-Fantasy/A-Quest-of-Heroes-Audiobook/B00F9DZV3Y/ref=sr_1_3?qid=1379619215&sr=1-3) iTunes (https://itunes.apple.com/us/audiobook/quest-heroes-book-1-in-sorcerers/id710447409) B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING / TROLLKARLENS RING A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJ?LTARS V?G A MARCH OF KINGS (Book #2) / KONUNGARS MARSCH A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ?DE A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ?RA A VOW OF GLORY (Book #5) / ?RANS L?FTE A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL A RITE OF SWORDS (Book #7) / SV?RDSRITEN A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENG?VAN A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESV?RJELSERNAS HIMMEL A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SK?LDAR A REIGN OF STEEL (Book #11) / ST?LFURSTEN A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS V?LDE THE SURVIVAL TRILOGY / ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJ?GARNA ARENA TWO (Book #2) / ARENA TV? THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK TURNED (Book #1) / OMV?ND LOVED (Book #2) / ?LSKAD BETRAYED (Book #3) / F?RR?D DESTINED (Book #4) / ?MNAD DESIRED (Book #5) / ?TR?DD BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD VOWED (Book #7) / VIGD FOUND (Book #8) / FUNNEN RESURRECTED (Book #9) / ?TERUPPST?NDEN CRAVED (Book #10) / BEG?RD FATED (Book #11) / D?MD Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Bob Orsillo och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. ”Kom inte mellan draken och dess vrede.”     William Shakespeare     Kung Lear Kapitel ett Kung McCloud red i sporrstr?ck nedf?r branten, r?tt ?ver H?gl?nderna och in p? MacGils sida av Ringen, med hundratals m?n i ryggen och ett fast grepp om h?sten i galopp nedf?r berget. Han lutade sig bak?t, h?jde piskan och slog h?rt mot h?stens sidor. Den beh?vde inte sporras, men han nj?t i alla fall av att piska. Han trivdes med tillfoga djur sm?rta. McCloud n?stan dreglade inf?r synen inf?r honom: en idyllisk bergsby i MacGils rike, med m?nnen obev?pnade ute p? f?lten och kvinnorna hemma f?r att h?nga tv?tt, l?ttkl?dda i sommarv?dret. D?rrar stod ?ppna till husen, kycklingar sprang fritt omkring, och grytor med middagsmat stod redan och kokade. Han t?nkte p? allt han skulle f?rst?ra, allt byte han skulle ta, kvinnorna han skulle f?r?da – och leendet blev bara bredare. Han k?nde n?stan smaken av allt blod han skulle spilla. De red och red allt n?rmare, och det d?nade som ?ska genom landskapet av alla h?star. Och till sist var det n?gon som s?g dem: byvakten, en patetisk l?tsassoldat – inte mer ?n en ton?ring med spjut i handen – som v?nde sig om vid ljudet av deras ankomst. McCloud hann f? en ordentlig bild av hans ?gonvitor och se r?dslan och paniken i ansiktet. Det var en s?mnig provinsby, och pojken hade f?rmodligen aldrig varit i n?rheten av strid. Han var sorgligt of?rberedd. McCloud sl?sade inte med tiden: han ville vara f?rst att d?da, som alltid i strid. Hans m?n visste det tillr?ckligt v?l f?r att se till att han fick det. Han piskade h?sten igen tills den skriade, ?kade takten och hann ?nnu l?ngre framf?r de andra. Han lyfte sin f?rfaders spjut – en massiv j?rntingest – och lutade sig bak?t, och kastade. Som alltid tr?ffade han vad han ?nskade: pojken hade knappt hunnit v?nda sig n?r spjutet, med ett susande, sj?nk in i ryggen och naglade honom fast mot ett tr?d. Blod v?llde ned ?ver ryggen, tillr?ckligt f?r att signalera ?nnu en bra dag f?r McCloud. McCloud h?jde ett rop av tillfredst?llelse d?r de fortsatte storma fram, ?ver MacGils b?sta marker, genom den gula majsen som n?dde till h?stens flanker och fram mot bygrinden. Dagen var som en tavla, n?stan f?r vacker f?r all f?r?delse de skulle till att sprida. De galopperade genom den oskyddade grinden till byn, som s? aningsl?st f?rlagts s? l?ngt ut i Ringens utmarker, s? n?ra H?gl?nderna. De borde ha vetat b?ttre, t?nkte McCloud, samtidigt som han med yxan h?gg ned tr?skylten med namnet p? platsen. Snart skulle han d?pa om den. Hans m?n n?dde fram, och ?verallt h?rdes pl?tsligt skrik, av kvinnor, barn, gamlingar, och vem som ?n hade oturen att befinna sig hemma p? denna gudsf?rg?tna plats. D?r var kanske ett hundratal olyckliga sj?lar, och McCloud var fast besluten att de alla skulle f? betala. Han lyfte yxan h?gt ?ver huvudet och siktade in sig p? en av kvinnorna, en som sprang f?r livet, med ryggen mot honom, i ett f?rs?k att ta sig till tryggheten i hemmet. Det skulle det inte bli n?got av. Yxan slog ned p? baksidan av vaden och hon f?ll med ett skri, precis som McCloud planerat. Han hade inte ?nskat d?da: bara skadskjuta. Trots allt ville han ju ha henne vid liv f?r alla n?jen han t?nkt sig med henne efter?t. Han hade valt v?l: en kvinna med l?ngt, vilt blont h?r och smala h?fter, knappast mer ?n arton. Hon skulle bli hans. Och n?r han var f?rdig, d? skulle han kanske ta livet av henne. Eller inte. Kanske skulle han beh?lla henne som slav. Han vr?lade av ren lycka n?r han red ikapp henne och kastade sig av h?sten mitt i steget, landade p? henne och slog henne till marken. Han rullade runt med henne i gruset, k?nde st?tarna mot marken, och log och nj?t av k?nslan av att leva livet. ?ntligen fanns det n?gon mening med livet igen. Kapitel tv? Kendrick stod mitt i stormens ?ga, i vapensalen, omgiven av m?ngder av vapenbr?der som alla var h?rdade medlemmar av Silvergardet. Han s?g stilla tillbaks p? Darloc, bef?lhavaren i den kungliga vakten som skickats p? det olycksaliga uppdraget. Vad hade Darloc t?nkt sig egentligen? Trodde han verkligen att han kunde marschera in h?r, rakt in i vapensalen f?r att arrestera Kendrick, den mest ?lskade av hela kungafamiljen – och mitt framf?r ?gonen p? hans vapenbr?der? Trodde han verkligen att de bara skulle st? och se p? och l?ta det ske? Han hade grovt underskattat Silvergardets lojalitet till Kendrick. ?ven om Darloc haft giltiga anklagelser f?r en arrest – och de h?r var det definitivt inte – tvivlade Kendrick stort p? att hans kamrater skulle till?ta att han sl?pades bort. De var lojala, p? liv och d?d. Det var vad man trodde p? i Silvergardet. Han skulle ha reagerat p? samma s?tt om n?gon av hans vapenbr?der hotades. Trots allt, alla hade de tr?nat tillsamman och k?mpat tillsammans, med liven som insats. Kendrick k?nde hur sp?nningen h?ngde tung i tystnaden i rummet. Silvergardet hade vapnen dragna mot den handfull av vakter som stod d?r och trampade, alltmer os?kert f?r var minut. De m?ste ha f?rst?tt att det skulle bli rena slakten om n?gon av dem f?rs?kte sig p? n?got med sv?rdet – och klokt nog s? l?t de bli. De stod kvar och v?ntade p? order fr?n bef?let, Darloc. Darloc svalde h?rt och s?g nerv?s ut. Han ins?g att l?get var hoppl?st. ”Det verkar som att du tog med f?r f? m?n”, svarade Kendrick lugnt och med ett leende. ”En handfull m?n ur kungsvakten mot hundra ur Silvergardet. Ett hoppl?st fall.” Darloc rodnade, och var samtidigt v?ldigt blek. Han harklade sig. ”Min herre, vi tj?nar alla samma rike. Jag har ingen ?nskan att strida mot er. Ni har r?tt: det h?r ?r en strid vi inte kan vinna. Om ni s? befaller, s? ger vi oss av och tillbaks till kungen. ”Men ni f?rst?r att Gareth bara kommer skicka fler m?n efter er. Andra m?n. Och ni vet vart det hela slutar. Ni kanske d?dar dem alla – men vill ni verkligen ha era vapenbr?ders blod p? era h?nder? Vill ni verkligen t?nda gnistan till ett inb?rdeskrig? Era m?n skulle v?ga livet f?r er, ta d?d p? vem som helst. Men ?r det verkligen r?tt mot dem?” Kendrick s?g p? honom och t?nkte igenom alltsammans. Darloc hade en po?ng. Han ville inte att n?gra av hans m?n skulle s?ras, inte f?r hans skull. Han k?nde ett ?verv?ldigande behov av att skydda dem fr?n allt d?dande, oavsett vad det till sist betydde f?r honom sj?lv. Och oavsett allt avskyv?rt som man kunde s?ga om hans bror, Gareth, oavsett hur uselt han regerade, s? ville Kendrick inte ha ett inb?rdeskrig – i alla fall inte f?r sin egen skull. Det fanns andra s?tt. Han hade l?rt sig att direkt konfrontation inte alltid var det mest verksamma. Kendrick str?ckte fram handen och s?nkte l?ngsamt sin v?ns, Atmes, sv?rd. Han v?nde sig och s?g mot de andra i Silvergardet. Han ?verv?ldigades av tacksamhet ?ver att de st?llt upp till hans f?rsvar. ”Kamrater av Silvergardet”, utropade han. ”Jag ?r djupt r?rd ?ver att ni kommit till mitt f?rsvar, och jag kan lova att det inte ?r f?rg?ves. Ni k?nner mig, och vet att jag inte haft n?got med min fars, v?r f?rre kungs, d?d att g?ra. Och n?r jag finner den verklige m?rdaren, som jag redan anar vem det ?r fr?n den h?r ordern att arrestera mig, d? blir jag den f?rste att ta h?mnd. Jag ?r falskt anklagad. Men trots det ?nskar jag inte bli den som startar ett inb?rdeskrig. S? jag ber er, s?nk era vapen. Jag t?nker l?ta dem ta mig utan strid, f?r en man inom Ringens rike skall inte strida med en annan. Om det ?nnu finns n?gon r?ttvisa, d? kommer sanningen ocks? fram – och d? ?r jag snart bland er igen.” M?nnen ur Silvergardet s?nkte l?ngsamt och motvilligt sina vapen, samtidigt som Kendrick v?nde sig mot Darloc. Kendrick klev fram och gick med Darloc mot d?rren, omgiven av kungsvakter. Han gick stolt och rakryggad i mitten. Darloc f?rs?kte inte s?tta bojor p? honom – utav respekt, eller r?dsla, eller f?r att han visste att Kendrick var oskyldig. Kendrick skulle sj?lv g? till sitt f?ngelse. Men han skulle inte ge upp s? l?tt. P? n?got s?tt skulle han rentv? sitt namn, befria sig fr?n f?ngelseh?lan – och dr?pa sin fars m?rdare. ?ven om det var hans egen bror. Kapitel tre Gwendolyn stod l?ngt ned i djupen av slottet, med sin bror Godfrey vid sidan, och s?g stint p? Steffen, som stod d?r och skruvade p? sig och vred sina h?nder. Han var en underlig figur – inte bara f?r att han var missbildad och puckelryggig, utan f?r han tycktes fylld av en rastl?s, nerv?s energi. ?gonen slutade aldrig r?ra p? sig och h?nderna grep om varandra, som om han pl?gades av skuldk?nslor. Han vaggade fram och ?ter, fr?n den ena foten till den andra, och hummade med en djup r?st f?r sig sj?lv. Alla ?r h?r nere, t?nkte Gwen, alla ?r i isolering, hade gjort honom till en m?rklig individ. Hon v?ntade p? att han skulle ?ppna sig, ber?tta vad som h?nt hennes far. Men sekunderna blev till minuter och svetten fl?t allt ymnigare i Steffens panna och han vaggade snabbare och snabbare, men inget kom. Den djupa, tunga tystnaden fortsatte, avbruten d? och d? bara av hans hummande l?ten. Gwen b?rjade sj?lv svettas d?r nere, bland eldst?derna som sprakade alltf?r n?ra en sommardag som den h?r. Hon ville f? det h?r avslutat, g? d?rifr?n – och aldrig mer komma tillbaks. Hon granskade Steffen, f?rs?kte l?sa av hans ansiktsuttryck, f?rst? vad som p?gick i hans inre. Han hade lovat att ber?tta n?got f?r dem, men nu hade han tystnat. N?r hon s?g p? honom f?rstod hon att han b?rjat ?ngra sig. Uppenbarligen var han r?dd. Han hade n?got att d?lja. Till sist harklade sig Steffen. ”N?gonting f?ll ned fr?n schaktet den d?r natten, det erk?nner jag”, b?rjade han, med blicken n?gonstans p? golvet, utan att se dem i ?gonen. ”Men jag ?r inte s?ker p? vad det var. Det var av metall. Vi bar ut latrinkitteln p? natten, och jag h?rde hur n?got f?ll i floden. N?got som var annorlunda. Allts?”, sa han, och harklade sig igen, ”vad det ?n var s? spolades det bort av floden.” ”?r du helt s?ker?”, sa Godfrey uppfordrande. Steffen nickade ivrigt. Gwen och Godfrey utv?xlade blickar. ”Fick du inte ens en snabb titt?”, fortsatte Godfrey. Steffen skakade p? huvudet. ”Men du n?mnde en dolk. Hur visste du att det var en dolk om du inte s?g den?”, fr?gade Gwen. Hon var s?ker p? att han lj?g. Hon visste bara inte varf?r. Steffen harklade sig. ”Jag sa det f?r att jag antog att det var en dolk”, svarade han. ”Den var liten och av metall. Vad kunde det annars vara?” ”Men unders?kte du botten av kitteln?”, fr?gade Godfrey. ”Efter att du t?mt den? Kanske ligger den fortfarande d?r i botten.” Steffen skakade p? huvudet. ”Jag tittade efter i botten”, sa han. ”Det g?r jag alltid. Tomt. Vad det ?n var s? spolades det bort. Jag s?g att det fl?t iv?g.” ”Men om den var av metall, hur kunde den flyta?”, fr?gade Gwen. Steffen harklade sig, och ruskade p? axlarna. ”Floden ?r m?rklig”, svarade han. ”Tidvattenstr?mmarna ?r starka.” Gwen och Godfrey utv?xlade skeptiska blickar, och hon s?g att inte heller hennes bror trodde p? Steffen. Gwen k?nde sig alltmer ot?lig. Och nu dessutom f?rbluffad. Bara ett ?gonblick tidigare hade Steffen lovat att han skulle ber?tta allt. Men det verkade som om han pl?tsligt ?ndrat sig. Gwen tog ett steg n?rmare och s?g bistert p? honom, ?vertygad om att han hade n?got att d?lja. Hennes ansikte h?rdnade, och samtidigt k?nde hon sin fars styrka str?mma genom kroppen. Hon var fast besluten att ta reda p? vad han egentligen visste – s?rskilt om det skulle hj?lpa henne att finna faderns m?rdare. ”Du ljuger”, sa hon, med is och st?l i r?sten och en styrka som till och med f?rv?nade henne sj?lv. ”Vet du vad straffet ?r f?r den som ljuger f?r en medlem av kungafamiljen?” Steffen vred sin h?nder och han n?stan hoppade undan, med en blick upp mot henne som han sedan skyndsamt v?nde bort. ”Jag ?r ledsen”, sa han. ”Jag ?r ledsen. Sn?lla, jag har inget mer att ber?tta.” ”Du fr?gade tidigare om du skulle skyddas fr?n f?ngelse om du ber?ttade allt du visste”, sa hon. ”Men du har inte sagt n?gonting alls. Varf?r skulle be oss om en s?n sak om du inte hade n?got att ber?tta?” Steffen slickade sig om l?pparna och s?g ned i golvet. ”Jag… jag… eh”, b?rjade han, och slutade. Han harklade sig. ”Jag var r?dd att… att jag skulle r?ka illa ut f?r att jag inte rapporterat att n?got fallit ned i schaktet. Det ?r alltsammans. Jag ?r ledsen. Jag vet inte vad det var f?r n?got. Den ?r borta nu.” Gwens ?gon smalnade av. Hon stirrade p? honom, f?rs?kte g? till botten med den h?r m?rkliga typen. ”Vad h?nde egentligen med din f?rman?”, fr?gade hon, besluten att h?lla kvar honom p? kroken. ”Vi har h?rt att han f?rsvunnit. Och att du hade n?got med saken att g?ra.” Steffen skakade p? huvudet, om och om igen. ”Han gick iv?g”, svarade Steffen. ”Det ?r det enda jag vet. Jag ?r ledsen. Jag vet inget som kan vara till hj?lp f?r er.” Pl?tsligt h?rdes ett h?gt, susande ljud genom rummet och de v?nde sig om och s?g avfall komma flygande ned genom schaktet och landa med ett stort plask i den v?ldiga latrinkitteln. Steffen v?nde sig och sprang bort genom rummet, fram till kitteln. Han stod intill den och s?g den fyllas upp av avskr?de fr?n v?ningarna h?gre upp. Gwen v?nde sig och s?g p? Godfrey, som s?g tillbaks p? henne. Han hade ett lika f?rbryllat uttryck i ansiktet. ”Vad det ?n ?r som han d?ljer”, sa hon, ”s? kommer han inte att ber?tta det.” ”Vi kan kasta honom i f?ngelse”, sa Godfrey. ”Det f?r honom kanske att tala.” Gwen skakade p? huvudet. ”Jag tror inte det. Inte den d?r. Uppenbarligen ?r han oerh?rt r?dd. Jag tror att det ?r n?got med hans f?rman. Han pl?gas av n?got, och jag tror inte att det har med v?r fars d?d att g?ra. Jag tror att han vet n?got som kan vara till hj?lp – men det verkar som att han bara blir tystare av att bli st?lld mot v?ggen.” ”S? vad skall vi g?ra d??”, undrade Godfrey. Gwen stod d?r och funderade. Hon kom ih?g en av sina v?nner, fr?n barndomen, som en g?ng blev p?kommen med att ljuga. Hon mindes att f?r?ldrarna f?rs?kt p? alla s?tt att f? henne att s?ga sanningen, utan resultat. Det var f?rst n?gra veckor senare, n?r alla till sist l?mnat henne ifred, som hon sj?lvmant tr?dde fram och erk?nde alltsammans. Gwen anade att det var samma sak med Steffen, att han bara skulle bli tystare om de tr?ngde sig p?, att han m?ste f? utrymme att ber?tta p? egen hand. ”Vi ger honom lite tid”, sa hon. ”L?t oss s?ka p? andra st?llen, se vad vi kan komma fram till, och komma tillbaks hit n?r vi har mer att g? p?. Jag tror att han kommer att ?ppna sig. Han ?r bara inte redo f?r ?nnu.” Gwen v?nde sig och blickade bort mot honom d?r han stod och s?g avfallet fylla upp kitteln. Hon var s?ker p? att han skulle leda dem till faderns m?rdare. Hon visste bara inte hur. Hon undrade vad slags hemligheter som dolde sig d?r djupt i hans sinne. Han var en underlig figur, t?nkte Gwen. Verkligen mycket m?rklig. Kapitel fyra Thor f?rs?kte andas och samtidigt blinka bort vattnet som rann ?ver ?gonen, n?san, munnen och str?mmade ned ?verallt runt honom. Efter att ha kanat ?ver b?ten hade han till sist lyckats greppa tag i relingen, och h?lla fast vid den f?r glatta livet, mot den ob?nh?rliga kraften av vattnet som f?rs?kte bryta hans grepp. Varenda muskel i kroppen skakade, och han visste inte hur mycket l?ngre han skulle orka h?lla sig fast. Runtomkring honom gjorde hans vapenbr?der samma sak, h?ll sig allt de orkade i vad som helst som hindrade dem fr?n att spolas av b?ten. P? n?got s?tt lyckades de. D?net var ?ronbed?vande, och han hade sv?rt att se mer ?n n?gon meter framf?r sig. Trots att det var dag och sommar var regnet kallt, och det slog en kyla i honom som han inte kunde skaka av sig. Kolk stod upp och bl?ngde med h?nderna p? h?fterna, lika ok?nslig som regnv?ggen sj?lv, och sk?llde ut order ?t alla h?ll. ”TILLBAKS TILL ERA PLATSER!”, skrek han. ”RO!” Kolk tog sj?lv plats och b?rjade ro, och snart hade ocks? pojkarna kravlat ?ver d?cket och bort till sina platser. Thors hj?rta bultade n?r han sl?ppte taget och k?mpade sig fram ?ver d?cket. Krohn gn?llde, innanf?r skjortan, n?r Thor halkade och f?ll h?rt i d?cket. Han ?lade resten av v?gen och hade snart hittat tillbaks till sin plats. ”BIND FAST ER!”, skrek Kolk. Thor tittade ned och s?g rep med knopar under roddarb?nken. F?rst nu ins?g han vad de skulle vara bra f?r: han b?jde sig och kn?t ett runt handleden, s? att han var kedjad till b?nken och ?ran. Det fungerade. Han slutade glida omkring. Och snart kunde han ro. Runtomkring honom b?rjade pojkarna slita. Reece hade platsen framf?r honom, och Thor k?nde b?ten r?ra sig. Inom n?gra minuter b?rjade v?ggen av regn att l?tta framf?r dem. Han rodde och rodde, med kroppen br?nnande under det m?rkliga regnet och sm?rta i varenda muskel. Till sist stillnade dropparna, och Thor k?nde hur allt mindre f?ll ?ver huvudet. Snart var de ute igen under en solig himmel. Thor s?g sig omkring, chockad: det var alldeles torrt, klart. Det var det m?rkligaste han varit med om: halva b?ten l?g under en torr, skinande sol, medan det plaskade ?ver den andra halvan, den sista biten av b?ten p? v?g ut ur regnv?ggen. Till sist var hela fartyget under en klar, bl? och gul himmel, med varm sol som str?lade ned ?ver dem. Det var tyst nu, med regnv?ggen som snabbt avl?gsnade sig, och alla hans vapenbr?der s?g som bed?vade p? varandra. Det var som om de g?tt genom ett draperi, in i en annan v?rld. ”H?LL UPP!”, ropade Kolk. Runtom Thor sl?ppte pojkarna sina ?ror med ett kollektiv st?n, fl?mtande och andf?dda. Thor gjorde detsamma och k?nde varje muskel i kroppen darra, tacksamma ?ver att f? vila. Han b?jde sig fram, fl?mtade efter andan och f?rs?kte f? sina v?rkande muskler att slappna av, samtidigt som b?ten nu gled in ?ver dessa nya vatten. Thor ?terfick fattningen till sist och st?llde sig och s?g sig omkring. Han blickade ned mot vattnet och s?g att det ?ndrat f?rg: det var nu ljust, gl?dande r?tt. De hade kommit till ett nytt hav. ”Drakarnas hav”, sa Reece, som f?rbluffad s?g ned i vattnet intill honom. ”Det p?st?s att det r?da kommer fr?n blodet av alla offer.” Thor s?g ned i djupen. Det bubblade h?r och var, och p? avst?nd reste sig m?rkliga odjur snabbt ?ver ytan, f?r att sedan dyka igen. Inget stannade tillr?ckligt l?nge f?r att han skulle f? en ordentlig titt, men vad han s?g gav ingen lust att pr?va lyckan och luta sig n?rmare. Thor v?nde sig och s?g sig omkring, helt desorienterad. Allt p? den h?r sidan v?ggen verkade s? annorlunda, s? fr?mmande. En l?tt, r?d dimma h?ngde i luften, sv?vande strax ?ver v?gorna. Han s?g ut ?ver havet och m?rkte m?ngder av utspridda sm? ?ar, som stenar att kliva p? mot horisonten. En frisk bris bl?ste upp och Kolk steg fram och r?t: ”HISS SEGLEN!” Thor satte sig i r?relse med de andra, greppade linorna och drog f?r att f?nga brisen. Seglen fylldes och en vindby drog iv?g med dem. Han k?nde b?ten r?ra sig, snabbare ?n n?gonsin tidigare, och m?rkte att de siktat in sig p? ?arna. B?ten h?vde sig p? v?ldiga dyningar som d?k upp fr?n ingen stans och gungade dem upp och ned med mjuka r?relser. Thor klev fram mot f?ren, lutade sig mot relingen och s?g ut. Reece kom upp vid hans ena sida, och O’Connor upp p? den andra. De stod sida vid sida, och Thor s?g ?arna snabbt n?rma sig. De stod tysta en l?ng stund, och Thor nj?t av de fuktiga vindarna och k?nde kroppen slappna av. Till sist gick det upp f?r Thor att det var en s?rskild ? som de var p? v?g mot. Den v?xte sig allt st?rre inf?r deras ?gon, och han k?nde en kall k?re n?r han ins?g att vart de var p? v?g. ”Dimmornas ?”, sa Reece, b?vande. Thor s?g f?rundrad p? den. ?ns silhuett blev allt tydligare – den var klippig, skrovlig och ofruktbar, och den str?ckte sig, l?ng och smal, flera kilometer ?t vart h?ll, formad som en h?stsko. Enorma v?gor vr?kte ned ?ver str?nderna, med ett muller som h?rdes ?nda d?rutifr?n, och det st?nkte v?ldsamt n?r de slog in i de v?ldiga klippblocken. Bakom blocken l?g inte mer ?n en smal landremsa, och sedan reste sig en bergv?gg r?tt upp i luften. Thor kunde inte begripa hur det var t?nkt att de skulle ta sig i land. Som f?r att g?ra det ?nnu m?rkligare h?ngde en r?d dimma ?ver ?n, som en dagg som gnistrade i solen. Det s?g illavarslande ut. Thor k?nde att det var n?got om?nskligt, ?vernaturligt med den h?r platsen. ”Det s?gs att den funnits d?r i ?rmiljoner”, fortsatte O’Connor. ”Att den ?r ?ldre ?n Ringen. Till och med ?ldre ?n Imperiet.” ”Den ?r drakarnas”, sa Elden, som klev fram intill Reece. Den andra solen sj?nk nu inf?r ?gonen p? Thor. P? bara ett ?gonblick gick dagen fr?n klar och solig till solnedg?ng, med himlen fl?ckad av r?tt och purpur. Han kunde knappt tro sina ?gon: han hade aldrig sett solen r?ra sig s? snabbt. Han undrade vad mer som var fr?mmande i den h?r delen av v?rlden. ”Finns det en drake h?r p? ?n?”, fr?gade Thor. Elden skakade p? huvudet. ”Nej. Men jag har h?rt att den finns i n?rheten. Det s?gs att den r?da dimman skapas av drakens andh?mtning. Han andas om natten p? en ? i n?rheten, och vinden f?r hit den dimma som t?cker ?n p? dagen.” Thor h?rde ett pl?tsligt oljud. F?rst l?t det som ett l?gt muller, som ?ska, tillr?ckligt l?ngt och h?gt f?r att f? hela b?ten att sk?lva. Krohn, som fortfarande h?ll sig innanf?r hans skjorta, drog in huvudet och gn?llde. Alla andra v?nde sig om, och ?ven Thor blickade bort. N?gonstans d?r borta mot horisonten anade han konturen av flammor som b?ljade upp mot solnedg?ngen och sedan f?rsvann i en svart r?k, som ett vulkanutbrott. ”Draken”, sa Reece. ”Nu ?r vi p? dess territorium.” Thor svalde h?rt, undrande. ”Men hur kan vi d? vara s?kra h?r?”, fr?gade O’Connor. ”Ni ?r inte s?kra n?gonstans”, h?rdes en ljudlig st?mma. Thor snodde runt och s?g Kolk st? d?r, med h?nderna p? h?fterna och blicken ?ver deras huvuden mot horisonten. ”Det ?r sj?lva tanken med ’de hundra’, att varje dag leva med risken att d?. Det h?r ?r ingen ?vning. Draken finns n?ra och det finns inget som kan hindra honom fr?n att anfalla. F?rmodligen g?r han det inte, eftersom han svartsjukt vaktar skatten p? sin egen ?, och drakar ogillar att l?mna sina skatter obevakade. Men ni kommer h?ra hans rytande, och se hans flammor om n?tterna. Och om vi p? n?got s?tt skulle reta upp honom, d? kan ingen s?ga vad som h?nder. Thor h?rde ?nnu ett l?gt muller, s?g en ny flamma slicka horisonten och h?rde hur v?gorna slog ?ver ?n n?r de kom allt n?rmare. Han blickade upp mot de branta klipporna – en v?gg av sten – och undrade hur de n?gonsin skulle ta sig upp till torra land, p? toppen av ?n. ”Men jag ser ingenstans att lands?tta b?ten”, sa Thor. ”Det vore alltf?r enkelt”, replikerade Kolk. ”Men hur skall vi d? komma upp p? ?n?”, fr?gade O’Connor. Kolk flinade elakt ned mot dem. ”Ni simmar”, sa han. F?r ett ?gonblick undrade Thor om han sk?mtade, men sedan s?g han p? minen att s? inte var fallet. Thor svalde h?rt. ”Simma?”, upprepade Reece klentroget. ”Men det ?r ju fullt med odjur i de h?r vattnen!”, sa Elden. ”N?, det ?r nu det minsta av alla problem”, fortsatte Kolk. ”Tidvattenstr?mmarna h?r ?r f?rr?diska, man sugs ned av malstr?mmarna och sl?s in i de d?r vassa klipporna av v?gorna. Och vattnet ?r hett. Och om ni lyckas ta er f?rbi klipporna s? m?ste ni ?nd? lista ut ett s?tt att kl?ttra uppf?r bergv?ggen d?r f?r att n? torra land. Om inte havsodjuren tar er f?rst f?rst?s. V?lkomna till ert nya hem.” Thor blev st?ende med de andra intill relingen, med blicken f?stad mot det skummande havet d?r nere. Vattnet virvlade runt som ett levande v?sen, med tidvattenstr?mmar som v?xte sig starkare f?r var sekund och skakade b?ten och gjorde det allt sv?rare att h?lla sig p? f?tter. Vattnet rasade d?r nere, fr?ste med en klarr?d f?rg som liknade blod fr?n helvetet sj?lvt. Och v?rst av allt, av och till br?t odjur upp ?ver ytan och slog samman k?ftarna, och d?k igen. Pl?tsligt lade skeppet ankar, l?ng fr?n land, och Thor svalde. Han s?g upp mot klibblocken som kantade ?n och undrade hur de skulle klara sig dit. V?gornas brakande blev h?gre f?r var sekund och tvingade de andra att skrika f?r att h?ras. Flera sm? roddb?tar s?nktes ned i vattnet och lotsades sedan l?ng fr?n skeppet av kaptenen, minst trettio meter. S? l?tt skulle de inte f? det: de skulle bli tvungna att simma f?r att n? dem. Tanken fick det att v?nda sig i Thors mage. ”HOPPA!”, skrek Kolk. F?r f?rsta g?ngen var Thor r?dd. Han undrade om det gjorde honom till mindre av en legion?r ?n de andra, mindre av en krigare. Han visste att krigare skulle var or?dda, oavsett vad som h?nde. Men nu var han tvungen att erk?nna f?r sig sj?lv att han var r?dd. Han avskydde det, och ?nskade att han inte var det. Men det var han. Men n?r Thor tittade sig omkring och s?g de andra pojkarnas skr?ckslagna ansikten k?ndes det b?ttre. Alla i n?rheten stod intill relingen, som fastfrusna av r?dsla, med blickarna mot vattnet. I synnerhet en av pojkarna var s? r?dd att han skakade. Det var pojken fr?n ?vningen med sk?ldarna, han som varit f?r r?dd och som tvingats springa runt f?ltet ist?llet. Kolk m?ste ha anat det, eftersom han banade v?g ?ver b?ten p? v?g mot honom. Kolk tycktes ober?rd av vinden som bl?ste bak h?ret p? honom, och klev fram med en grimas i ansiktet, som om han var redo att besegra naturen sj?lv. Han kom upp till pojken och bl?ngde allt str?ngare. ”HOPPA!”, vr?lade Kolk. ”Nej!”, svarade pojken. ”Jag kan inte! Jag g?r det inte! Jag kan inte simma! Ta mig tillbaks hem!” Kolk gick r?tt fram mot pojken, som b?rjat dra sig undan fr?n relingen, grep honom i skjortan och slet honom r?tt upp i luften. ”D? skall du l?ra dig att simma!”, morrade Kolk, och sedan, till Thors stora f?rskr?ckelse, sl?ngde han pojken ?verbord. Pojken fl?g genom luften, skrikandes de tre, fyra meterna ned mot det rasande havet. Han landade med ett plask och fl?t sedan, vilt f?ktande, upp till ytan, fl?mtande efter luft. ”HJ?LP!”, skrek han. ”Vilken ?r Legionens f?rsta lag?”, skrek Kolk ut till de andra pojkarna p? skeppet, utan en blick p? pojken i vattnet. Thor var vagt bekant med det r?tta svaret, men alltf?r distraherad av synen av pojken som drunknade d?r nere i vattnet f?r att svara. ”Att hj?lpa den legion?r som ?r i n?d!”, skrek Elden. ”Och ?r han i n?d?”, vr?lade Kolk, med fingret pekande mot pojken d?r nere. Pojken lyfte armarna, steg och sj?nk i vattnet medan de andra pojkarna stod p? d?ck, f?r r?dda f?r att dyka efter. I det ?gonblicket h?nde n?got m?rkligt med Thor. N?r han fokuserade p? pojken som h?ll p? att drunkna var det som att allt annat sj?nk undan. Thor t?nkte inte l?ngre p? sig sj?lv. Att han sj?lv kunde d? f?ll honom inte in. Havet, vidundren, str?mmarna… allt gled ?t sidan. Allt han kunde t?nka p? var att r?dda n?gon annan. Thor klev upp p? den breda ekrelingen, b?jde kn?na, och kastade sig, utan att t?nka, h?gt upp i luften och med huvudet f?rst mot de fr?sande, r?da v?gorna d?r nere. Kapitel fem Gareth satt p? sin fars tron i stora salen, str?k med h?nderna ?ver armst?dens lena tr? och s?g ut ?ver scenen framf?r sig: tusentals av hans unders?tar hade tr?ngt sig samman i salen, anl?nda fr?n alla delar av Ringen f?r att besk?da den h?r unika h?ndelsen och se om han kunde lyfta ?ttesv?rdet. Se om han var den utvalde. Inte sedan hans far varit ung hade folket f?tt en chans att se det lyftas – och ingen verkade vilja missa det. Upphetsningen h?ngde som ett moln i luften. Gareth sj?lv var helt bed?vad av f?rv?ntan. Han s?g rummet forts?tta att fyllas, mer och mer folk tr?nga ihop sig, och b?rjade undra om hans fars r?dgivare inte haft r?tt, om det verkligen inte varit en d?lig id? att ceremonin i den stora salen och inf?r allm?nheten. De hade manat honom att pr?va i den lilla, avskilda sv?rdskammaren, enligt resonemanget att det d? skulle finnas f?rre vittnen om han misslyckades. Men Gareth litade inte p? faderns gamla r?dgivare. Han litade mer p? sitt eget ?de ?n p? sin fars m?n, och han ville att hela riket skulle se vad han utr?ttat, att de skulle vara d?r som vittnen om att han var den utvalde. Han ville ha det ?gonblicket inskrivet i historien. ?gonblicket d? hans ?de uppenbarats. Gareth hade anl?nt till salen i stil, stegat fram omgiven av sina r?dgivare, med krona och mantel och spiran i hand – han ville att de alla skulle veta att han, och inte hans far, var den sanne kungen, den verklige MacGil. Precis som han f?rv?ntat s? hade det inte tagit l?ng tid att k?nna att det h?r var hans slott, och hans unders?tar. Nu ville han att folket skulle k?nna det ocks?, att denna maktuppvisning skulle ses av s? m?nga som m?jligt. Efter idag skulle de veta med all s?kerhet att han var deras ende sanne kung. Men nu n?r han satt d?r ensam p? tronen, med blickarna bort mot det tomma j?rnst?llet i salens mitt, d?r sv?rdet skulle placeras – upplyst av en ensam solstr?le som fl?dade ned fr?n taket – var han inte l?ngre s? s?ker. Vikten av vad han skulle g?ra tyngde honom. Det var ett o?terkalleligt steg, utan ?terv?ndo. Vad skulle h?nda om han misslyckades? Han f?rs?kte skjuta undan tanken. Den v?ldiga d?rren i salens bortre ?nda ?ppnades med ett knarrande, och efter en stunds upphetsat hyschande f?ll en f?rv?ntansfull tystnad i rummet. In marscherade ett dussin av hovets starkaste m?n med sv?rdet emellan sig, och alla baxnande under tyngden. Sex m?n bar p? var sida, i l?ngsam marsch, ett steg i taget fram mot sv?rdets viloplats. Gareths puls slog snabbare n?r han s?g det n?rma sig. F?r ett ?gonblick tappade han sj?lvf?rtroendet – om dessa tolv m?n, st?rre ?n n?gra han n?gonsin sett, knappt kunde lyfta det, vad hade han d? f?r chans? Men han f?rs?kte g?ra sig av med s?dana tankar – nyckeln till sv?rdet var ?det, trots allt, inte styrka. Och han tvingade sig sj?lv att t?nka att det var hans ?de att vara just h?r, att vara MacGils f?rstf?dde, att vara kung. Han s?kte i folkmassan efter Argon. Av n?gon anledning l?ngtade han verkligen efter hans r?d. Det h?r var den stund han som mest beh?vde honom. Av n?gon anledning kunde han inte t?nka p? n?gon annan. Men naturligtvis fanns han inte i n?rheten. Till sist hade m?nnen n?tt fram till mitten av salen med sv?rdet, in i ljuset av solstr?len, d?r de lade det ned p? j?rnst?llet. Det slog i med en klang som ekade i salen. Det blev fullkomligt tyst. Folkmassan drog sig instinktivt ?t sidan, s? att det bildades en led d?r Gareth kunde stiga fram f?r att f?rs?ka lyfta sv?rdet. Gareth reste sig l?ngsamt fr?n tronen. Han nj?t av ?gonblicket, av all uppm?rksamhet. Han k?nde allas ?gon p? sig. Han visste att ett ?gonblick som det h?r inte skulle komma igen, n?r han hade hela rikets fullst?ndiga, intensiva uppm?rksamhet, n?r alla analyserade hans minsta r?relse. Han hade upplevt det h?r ?gonblicket s? m?nga g?nger f?r sitt inre ?ga, ?nda sedan barndomen. Och nu var det h?r. Han ville inte att det skulle ta slut. Han gick trappstegen ned fr?n tronen, ett i taget, och nj?t av vart och ett. Han gick ?ver den r?da mattan och k?nde hur mjuk den var under hans f?tter, n?rmare och n?rmare, mot ljusstr?len d?r framme, mot sv?rdet. Han gick som i en dr?m. Han k?nde det som om han var utanf?r sin egen kropp. En del av honom tycktes redan m?nga g?nger ha g?tt ?ver den h?r mattan, och i dr?mmen hade han h?jt sv?rdet miljoner g?nger. Det fick honom att ?nnu mer k?nna det som att det var hans ?de att h?ja det, som att han nu steg r?tt in i ?det. Han s?g det framf?r sig, hur det skulle g? till: han skulle dj?rvt stiga fram, str?cka sig fram med bara en hand, och samtidigt som hans unders?tar b?jde sig fram f?r att se skulle han pl?tsligt och dramatiskt h?ja det h?gt ?ver huvudet. De skulle fl?mta, de skulle kasta sig p? sina ansikten och f?rkunna att han var den utvalde, den viktigaste av alla MacGils konungar n?gonsin, den som var ?mnad att styra f?r alltid. De skulle gr?ta av lycka inf?r synen. De skulle huka sig i fruktan inf?r honom. De skulle tacka Gud att de f?tt leva i denna tid och bevittna h?ndelsen. De skulle dyrka honom som en gud. Gareth n?rmade sig sv?rdet, som nu bara l?g n?gon meter bort, och han k?nde hur han darrade inombords. Han steg in i solljuset, och fast?n han hade sett sv?rdet m?nga g?nger f?rr, s? h?pnade han nu ?ver dess sk?nhet. Han hade aldrig f?rr f?tt komma s? n?ra, och nu h?pnade han. Det var en upplevelse. En l?ng, skinande klinga av ett material som ingen lyckats fastst?lla, och det mest utsmyckade f?ste han n?gonsin sett: kl?tt med ett vackert sidenliknande tyg, besatt med juveler av all slag, och graverat med falkens vapen. N?r han tog ?nnu ett steg n?rmare och lutade sig fram k?nde han kraften pulsera fr?n vapnet. Den bultade. Han kunde knappt andas. Inom bara ett ?gonblick skulle han h?lla det i handen. H?gt ?ver huvudet. Gl?nsande i solskenet f?r hela v?rlden att besk?da. Han, Gareth, den store. Gareth str?ckte fram sin h?gra hand mot f?stet och sl?t l?ngsamt fingrarna runtom. Han k?nde varje juvel, alla detaljer, n?r han sl?t greppet. En stark kraft str?lade upp genom handen, genom armen, genom kroppen. Han hade aldrig k?nt n?got liknande. Det h?r var hans stund. Hans stund f?r alltid. Gareth t?nkte inte ta n?gra risker: han str?ckte fram ?ven sin andra hand och greppade runt sv?rdsf?stet. Han sl?t ?gonen, drog efter andan. Om gudarna s? behagar, l?t mig h?ja detta sv?rd. Ge mig ett tecken. Visa mig att jag ?r kung. Visa att jag ?r ?mnad att styra. Gareth bad tyst och v?ntade p? ett svar, ett tecken, p? det r?tta ?gonblicket. Men sekunderna tickade f?rbi. Tio sekunder, medan hela riket s?g p?, och han h?rde ingenting. Och s?, pl?tsligt, s?g han sin fars ansikte, bistert stirrande mot honom. Gareth ?ppnade ?gonen av fasa och f?rs?kte f? bilden fr?n tankarna. Hj?rtat bultade, och han k?nde att det var ett olycksb?dande varsel. Det var nu eller aldrig. Gareth b?jde sig fram, och f?rs?kte, f?r allt han var v?rd att lyfta sv?rdet. Han slet av alla krafter, tills hela kroppen skakade. Sv?rdet r?rde sig inte. Det var som att f?rs?ka rubba jordens fundament. Gareth slet ?nnu h?rdare, och h?rdare, och h?rdare. Till sist s? h?rt att han st?nade h?gt och skrek. ?gonblicket efter kollapsade han. Klingan hade inte r?rts en centimeter. En chockerad fl?mtning spred sig genom salen n?r han slog i golvet. Flera r?dgivare hade rusat fram f?r att se hur han m?dde, och han sk?t dem v?ldsamt ifr?n sig. Skamset kom han p? f?tter och st?llde sig upp. Han s?g sig f?r?dmjukad omkring p? sina unders?tar, f?r att se hur de nu skulle betrakta honom. De hade redan b?rjat v?nda om, var redan p? v?g mot utg?ngarna. Gareth s?g besvikelsen i deras ansikten, s?g att det f?r dem bara varit ?nnu ett misslyckat spektakel. Nu visste de, var och en av dem, att han inte var deras verklige kung. Han var inte den ?desbest?mde, inte den utvalde MacGil. Han var ingenting alls. Bara ?nnu en prins som kommit p? tronen. Gareth k?nde hur han brann av skam. Han hade aldrig k?nt sig mer ensam ?n d?. Allt han hade f?rest?llt sig ?nda fr?n barndomen hade varit l?gn. En vanf?rest?llning. Han hade trott p? sin egen saga. Och det hade krossat honom. Kapitel sex Gareth gick fram och tillbaka i kammaren, och det gick runt i huvudet p? honom. Han var som bed?vad av misslyckandet med att lyfta sv?rdet och f?rs?kte f? klart f?r sig vad det egentligen innebar. Han k?nde sig stum. Han kunde knappt tro att han varit s? dum att han f?rs?kt lyfta det. ?ttesv?rdet, som ingen MacGil lyckats lyfta p? sju generationer. Varf?r hade han trott att han var b?ttre ?n sina f?rf?der? Varf?r hade han tagit f?r givet att han skulle vara annorlunda? Han borde ha vetat. Han borde ha varit f?rsiktig, inte ?verskattat sig sj?lv. Han borde ha n?jt sig med att helt enkelt ha sin fars tron. Varf?r skulle han n?dv?ndigtvis g? f?r l?ngt? Nu visste alla hans unders?tar att han inte var den utvalde. Nu skulle det p?verka hela hans regering. Nu skulle de kanske ha fler sk?l att misst?nka honom f?r faderns d?d? Han s?g redan att folk tittade p? honom ett nytt s?tt, som om han var ett sp?ke, som om de redan f?rberedde sig p? n?sta kungs ankomst. Och ?nnu v?rre var att Gareth, f?r f?rsta g?ngen i livet, b?rjat tvivla p? sig sj?lv. Hela livet hade han sett sitt ?de klart. Han hade varit s?ker p? att det var hans uppgift att ta faderns plats och styra, och att h?ja sv?rdet. Sj?lvf?rtroendet hade skakats i grunden. Nu var han inte s?ker p? n?gonting alls. Och allra v?rst. Han kunde inte f? bort den d?r bilden av faderns ansikte, som dykt upp strax innan han f?rs?kt lyfta. Hade det varit h?mnden? ”Bravo”, h?rdes en l?ngsam, sarkastisk st?mma. Gareth snurrade runt, chockad ?ver att n?gon var d?r, inne i kammaren. Han k?nde genast igen r?sten. Han hade blivit alltf?r bekant med den genom ?ren, och l?rt sig att hata den. Det var hans hustrus r?st. Helena. D?r stod hon, i bortre h?rnet av rummet och s?g p? honom samtidigt som hon r?kte sin opiumpipa. Hon drog in djupt, h?ll andan, och andades ut l?ngsamt. Hennes ?gon var blodspr?ngda, och han s?g att hon r?kt f?r l?nge. ”Vad g?r du h?r?”, fr?gade han. ”Det h?r ?r trots allt min brudkammare”, svarade hon. ”Jag g?r vad jag vill h?r. Jag ?r din hustru. Och din drottning. Gl?m inte det. Jag styr det h?r riket lika mycket som du. Men efter din katastrof idag s? ?r f?rst?s styr ett begrepp som man inte skall f?r mycket p? allvar.” Gareth blev eldr?d i ansiktet. Helena lyckades alltid sl? till s? l?ngt under b?ltet det gick, och n?r det var minst l?mpligt. Han avskydde henne mer ?n n?gon annan kvinna han m?tt. Han kunde knappt begripa att han g?tt med p? att gifta sig med henne. ”Jas? det g?r du?”, spottade Gareth fram, och klampade fram mot henne, kokande av ilska. ”D? gl?mmer du att jag ?r kung, din slampa, och att jag kan kasta dig lika v?l som n?gon annan i riket i f?ngelse, oavsett om du ?r min hustru eller inte.” Hon skrattade, kort och h?nfullt. ”Och sen d??”, bet hon ifr?n. ”S? att dina nya unders?tar f?r b?rja grunna ?ver din sexuella l?ggning? Nej, jag tvivlar starkt p? det. Inte i Gareths r?nksmidande universum. Inte i huvudet p? den man som mest av allt bryr sig om vad man t?nker om honom.” Gareth stannade framf?r henne. Han ins?g att hon s?g rakt igenom honom, vilket retade honom p? djupet. Han ins?g vad hon hotade med och att det var meningsl?st att gr?la med henne. S? han blev st?ende, tyst och v?ntande och med knutna n?var. ”Vad ?r det du vill egentligen?”, sa han l?ngsamt och f?rs?kte h?lla kontrollen, f?r att undvika att g?ra n?got ?verilat. ”Du kommer inte p? bes?k utan att vilja ha n?gonting.” Hon skrattade torrt och retfullt. ”Jag tar vad jag vill ha. Jag har inte kommit f?r att be om n?got. Utan f?r att ber?tta n?got f?r dig: hela riket har just sett dig misslyckas med att lyft sv?rdet. Vad inneb?r det f?r oss?” ”Vad menar du med oss?”, fr?gade han och undrade vad hon egentligen var ute efter. ”Ditt folk vet nu vad jag alltid har vetat: att du ?r ett misslyckande. Att du inte ?r den utvalde. Gratulerar. Nu ?r det ?tminstone officiellt. Han bl?ngde tillbaks. ”Min far lyckades inte lyfta sv?rdet. Det hindrade inte honom fr?n att styra effektivt som kung.” ”Men det p?verkade hans styre”, sn?ste hon. ”Varje ?gonblick av det.” ”Om du nu ?r s? missn?jd med mina tillkortakommanden”, sa Gareth rasande, ”s? kan du v?l ge dig av h?rifr?n? L?mna mig! L?mna v?r fars till ?ktenskap. Jag ?r kung nu. Jag beh?ver dig inte l?ngre.” ”Jag ?r glad att du tog upp just det”, sa hon, ”f?r det ?r precis d?rf?r jag kommit hit. Jag vill att du avslutar v?rt ?ktenskap officiellt. Jag vill skiljas. Det finns en man jag ?lskar. En riktig man. En av dina riddare faktiskt. En krigare. Vi ?lskar varandra, sann k?rlek. Olikt allt jag upplevt tidigare. Skilj dig fr?n mig, s? att jag kan sluta h?lla den h?r aff?ren hemlig. Jag vill att alla skall k?nna till v?r k?rlek. Och jag vill vara gift med honom.” Gareth stirrade p? henne, chockad. Han k?nde sig urholkad, som om en dolk just st?tts i br?stet. Varf?r hade Helena varit tvungen att ber?tta? Varf?r just nu av alla tillf?llen? Det var mer ?n han kunde ta. Det k?ndes som om v?rlden sparkade p? honom n?r han redan l?g ned. Gareth f?rv?nades, mot sin vilja, av insikten att han faktiskt hade n?gra k?nslor f?r Helena, f?r n?r han h?rde orden om skilsm?ssa s? gjorde det n?got med honom. Han blev uppr?rd. Motvilligt ins?g han att han inte ville skiljas fr?n henne. Om det kommit fr?n honom hade det varit en sak. Men fr?n henne, det var n?got helt annat. Han ville inte ge henne vad hon ville, och inte s? l?tt. Och mest av allt undrade han hur en skilsm?ssa skulle p?verka hans regering. En fr?nskild kung, det skulle v?cka f?r m?nga fr?gor. Och motvilligt ins?g han att ha var svartsjuk p? den d?r riddaren. Och han s?rades av att hon kastade det d?r med bristande manlighet i ansiktet p? honom. Han ville h?mnas. P? dem b?da. ”Det blir det ingenting av”, sn?ste han. ”Du ?r bunden till mig. Fast som min fru f?r evigt. Jag t?nker aldrig l?ta dig g?. Och om jag n?gonsin f?r tag p? den d?r riddaren du v?nstrar med skall jag se till att han torteras och avr?ttas.” Helena fr?ste tillbaks mot honom. ”Jag ?r inte din fru! Du ?r inte min man. V?r f?rening ?r en synd. Det har den varit fr?n f?rsta dagen. Det var arrangerat f?r att ge makt. Det ?cklar mig alltsammans – det har det alltid gjort. Och det har tagit ifr?n mig en enda m?jlighet att gifta mig p? riktigt.” Hon drog efter andan, alltmer rasande. ”Du ger mig min skilsm?ssa, eller s? avsl?jar jag vad f?r slags man du ?r f?r hela kungariket. V?lj sj?lv.” S? v?nde hon ryggen mot honom, marscherade genom rummet och ut genom den ?ppna d?rren, utan att ens bry sig om att st?nga efter sig. Gareth stod ensam i kammaren, h?rde hennes fotsteg eka bort och k?nde en kall rysning som inte gick att skaka bort. Fanns det inget stadigt f?r honom att h?lla fast i l?ngre? Han stod d?r och skakade och blickade p? den ?ppna d?rren, och f?rv?nades ?ver att se n?gon annan komma in. Han hade knappt hunnit ta in gr?let med Helena och begripa alla hennes hot, n?r ett annat, alltf?r bekant ansikte klev in. Firth. Den vanliga studsen i stegen var borta och han klev in f?rsiktigt och med en skyldig min i ansiktet. ”Gareth?”, fr?gade han och l?t os?ker. Firth stirrade p? honom med vida ?gon och Gareth kunde se hur d?ligt han m?dde. Han borde m? d?ligt, t?nkte Gareth. Trots allt var det Firth som f?tt honom p? tanken med sv?rdet, som till slut ?vertygat honom, som f?tt honom att tro att han var mer ?n han egentligen var. Vem visste egentligen, utan Firths viskningar hade han kanske aldrig f?rs?kt sig p? att lyfta det? Gareth v?nde sig mot honom, kokande av ilska. ?ntligen hade han n?gon att rikta sin ilska mot. Firth var trots allt den som d?dat hans far. Firth, den korkade stalldr?ngen, var den som f?tt in honom i den h?r soppan redan fr?n b?rjan. Nu var han bara ?nnu en misslyckad tronf?ljare p? MacGils ?ttelinje. ”Jag hatar dig”, v?ste Gareth. ”Vad blev det av dina l?ften? Din ?vertygelse om att jag skulle kunna lyfta sv?rdet?” Firth svalde nerv?st. Han var m?ll?s. Tydligen hade han inget mer att s?ga. ”F?rl?t mig herre”, sa han. ”Jag tog miste.” ”Det var mycket du tog miste p?”, sn?ste Gareth. Och verkligen, ju mer han t?nkte p? det, desto tydligare blev det hur fel Firth haft om allt. Faktum var att om det inte varit f?r Firth s? hade hans far ?nnu varit i livet – och Gareth skulle inte befinna sig i det h?r el?ndet. Han skulle inte ha tyngden av regeringsmakten p? axlarna och inget av allt det h?r skulle ha g?tt ?t skogen. Gareth l?ngtade tillbaks till en enklare tid, innan han var kung, n?r hans far var i livet. Han k?nde en pl?tslig lust att v?nda allt tillbaks igen, till hur det brukade vara. Men det kunde han inte. Och Firth var orsaken till alltsammans. ”Vad g?r du h?r?”, fr?gade Gareth. Firth harklade sig, uppenbart nerv?s. ”Jag har h?rt rykten… viskningar bland tj?nstefolket. Det p?st?s att din bror och syster st?ller fr?gor. De har synts till i tj?nstefolkets kvarter, inspekterat avfallsschaktet f?r att finna mordvapnet. Dolken jag anv?nde f?r att d?da din far.” Gareth blev kall n?r han h?rde de orden. Han blev stel av chock och av skr?ck. Kunde den h?r dagen verkligen bli v?rre? Han harklade sig. ”Och vad fann de?”, fr?gade han, s? torr i halsen att orden knappt kom fram. Firth skakade p? huvudet. ”Jag vet inte herre. Allt jag vet ?r att de misst?nker n?got.” Gareth k?nde p? nytt hur hatet mot Firth v?llde upp, mer ?n han trott var m?jligt. Om det inte varit f?r hans klantighet, om han bara gjort sig av med dolken ordentligt, s? skulle han inte vara i det h?r l?get. Firth hade gjort honom s?rbar. ”Jag t?nker bara s?ga det h?r en g?ng”, sa Gareth och klev n?rmare Firth, ansikte mot ansikte och med sin bistraste min. ”Jag vill aldrig se dig igen. F?rst?r du vad jag s?ger? G? h?rifr?n och kom aldrig tillbaka. Jag kommer att f?rflytta dig till en tj?nst l?ngt h?rifr?n. Och skulle du n?gonsin s?tta din fot innanf?r de h?r slottsmurarna igen, d? kan du vara s?ker p? att jag f?r dig arresterad. ”F?RSVINN!”, skrek Gareth. T?rarna v?llde upp i Firths ?gon, och han v?nde och flydde fr?n rummet, med steg som ekade l?ngt efter att han sprungit bort genom korridoren. Gareth b?rjade t?nka p? sv?rdet igen, och p? sitt misslyckade f?rs?k. Han kunde inte annat ?n se att han satt en stor olycka f?r sig sj?lv i r?relse. Det k?ndes som om han just knuffat sig sj?lv utf?r ett stup, som att han fr?n detta ?gonblick bara hade fallet att v?nta. Han blev st?ende, som fastrotad i stengolvet i den ekande tystnaden, i sin fars kammare, sk?lvande och undrande vad han egentligen satt ig?ng. Han hade aldrig k?nt sig s? ensam och s? os?ker p? sig sj?lv. Var det s? h?r det var att vara kung? * Gareth rusade upp f?r den vindlande spiraltrappan, v?ning efter v?ning p? v?g upp mot slottets h?gsta br?stv?rn. Han var tvungen att f? frisk luft. Han beh?vde plats och tid att t?nka. Han beh?vde en utsiktsplats, d?r han kunde se ut ?ver sitt rike, f? en m?jlighet att se sitt hov, sitt folk, och minnas att allt det h?r var hans. Att han, trots dagens alla mardr?mslika h?ndelser, fortfarande var kung. Gareth hade s?nt iv?g sina tj?nare och sprang ensam, v?ning efter v?ning med andan i halsen. Han stannade till p? ett av v?ningsplanen och b?jde sig fram och h?mtade andan. T?rar str?mmade l?ngs kinderna. Han s?g fortfarande sin fars ansikte som bl?nga mot sig p? varje ny v?ning. ”Jag hatar dig!”, skrek han ut i tomma luften. Han kunde ha svurit p? att han h?rde h?nskratt till svar. Hans fars skratt. Gareth beh?vde komma bort. Han v?nde om och fortsatte springa, tills han ?ntligen kom upp till toppen. Han rusade ut genom d?rren och slogs av den friska sommarluften i ansiktet. Han tog djupa andetag, h?mtade andan, nj?t av solskenet och den varma brisen. Han tog av sig manteln, faderns mantel, och sl?ngde den i golvet. Det var f?r varmt – och han hade inte l?ngre lust att b?ra den. Han skyndade fram till br?stv?rnet och h?ll sig fast i stenv?ggen, andades in och blickade ned ?ver sitt hov. Han s?g den o?ndliga folkmassan, som aldrig tycktes ta slut, str?mma ut ur slottet. De var p? v?g fr?n ceremonin. Hans ceremoni. Han kunde n?stan k?nna deras besvikelse, ?nda h?rifr?n. De s?g s? sm? ut. Han h?pnade ?ver att de alla var under hans kontroll. Men f?r hur l?nge? ”Kungastyret ?r en m?rklig sak”, h?rdes en ur?ldrig st?mma. Gareth snurrade runt och s?g, till sin stor f?rv?ning, Argon st? d?r, bara n?gon meter bort, i vit kappa med huva och staven i handen. Han stirrade tillbaks p? honom, med ett leende i mungipan – men ?gonen log inte. De gl?dde, blickade rakt igenom honom och gjorde honom ?ngslig. De s?g f?r mycket. Det var s? mycket Gareth hade velat s?ga till Argon, saker att fr?ga honom. Men nu, n?r han redan misslyckats lyfta sv?rdet, kunde han inte komma att t?nka p? en enda. ”Varf?r sa du inget?”, b?nade Gareth med desperation i r?sten. ”Du kunde ha sagt att jag inte var ?mnad att lyfta det. Du hade kunnat bespara mig skammen.” ”Och varf?r skulle jag ha gjort det?”, fr?gade Argon. Gareth s?g bistert p? honom. ”Du ?r ingen sann r?dgivare till kungen”, sa han. ”Min far skulle du ha gett ett gott r?d. Men inte mig.” ”Kanske han f?rtj?nade goda r?d”, svarade Argon. Gareth blev allt mer rasande. Han avskydde den h?r mannen. Och han gav honom skulden. ”Jag vill inte ha dig i min n?rhet”, sa Gareth. ”Jag vet inte varf?r min far anlitade dig, men jag vill inte ha dig i Kungsg?rd.” Argon skrattade, ett ih?ligt, skr?mmande l?te. ”Din far hyrde mig inte, d?raktige pojke”, sa han. ”Och inte heller hans far f?re honom. Jag var menad att vara h?r. Faktum ?r att man skulle kunna s?ga att det var jag som anlitade dem.” Argon tog pl?tsligt ett steg fram?t och s?g ut som om han stirrade r?tt in i Gareths sj?l. ”Kan detsamma s?gas om dig?”, fr?gade Argon. ”?r du menad att vara h?r?” Orden slog ett ackord i Gareth, en kall k?re rakt igenom honom. Det var precis vad Gareth sj?lv hade undrat. Han undrade om det var ett hot. ”Den som kommit till makten genom blod skall styra med blod”, f?rkunnade Argon, och med de orden v?nde han ryggen mot honom och b?rjade g?. ”V?nta!”, ropade Gareth, som inte l?ngre ville att han skulle g?, som beh?vde f? svar. ”Vad menar du med det?” Gareth kunde inte annat ?n tro att Argon haft ett budskap till honom: att hans styre skulle bli kort. Han m?ste f? veta om det var vad han menat. Gareth sprang efter honom, men n?r han n?rmade sig, mitt framf?r ?gonen p? honom, f?rsvann Argon. Gareth v?nde sig, s?g sig ?verallt omkring, men s?g ingenting. Allt han h?rde var ett ih?ligt skratt fr?n n?gonstans i luften. ”Argon!”, skrek Gareth. Han snodde runt igen, s?g upp mot himlarna, f?ll p? kn? och lutade huvudet bak?t. Han skrek g?llt: ”ARGON!” Kapitel sju Erec marscherade fram bredvid hertigen, Brandt och ett dussintal m?n ur hertigens f?lje, genom Savarias vindlande gator, p? v?g mot tj?nsteflickans hus. Erec hade insisterat p? att f? tr?ffa henne utan dr?jsm?l, och hertigen hade beslutat leda v?gen i egen person. Och dit hertigen gick f?ljde alla. Erec s?g sig om, p? det stora och v?xande f?ljet, och k?nde sig f?rl?gen. Han ins?g att han skulle anl?nda till den h?r flickans bostad med m?ngder av folk i sl?pt?g. Sedan Erec f?rst f?tt syn p? henne hade han inte kunnat t?nka p? annat. Vem var den d?r flickan? Hon som verkade s? ?del, men ?nd? tj?nade vid hertigens hov? Varf?r hade hon flytt iv?g fr?n honom s? hastigt? Hur kom det sig att hon, efter alla ?r som han tillbringat bland kungliga kvinnor, var den enda som f?ngat hans hj?rta? Sj?lv kungason, och omgiven av kungligheter hela livet: Erec k?nde igen den som var kunglig p? ett ?gonblick – och i ?gonblicket han s?g henne f?rstod han att hon var betydligt mer kunglig ?n den st?llning hon tj?nade i. Han brann av nyfikenhet att f? veta vem hon var, var hon kom fr?n, vad hon gjorde h?r. Han var tvungen att se henne igen, f? klart f?r sig om det bara var inbillning, eller om han skulle k?nna samma sak igen. ”Mina tj?nare s?ger att hon bor i utkanten av staden”, f?rklarade hertigen, som pratade d?r de gick fram. Folk p? b?da sidor gatan ?ppnade f?nsterluckorna n?r de gick f?rbi, h?pna ?ver n?rvaron av hertigen och hans f?lje p? deras enkla gator. ”Hon ?r visst tj?narinna hos en v?rdshusv?rd. Ingen vet n?got om hennes bakgrund, var hon kommer ifr?n. Allt de vet ?r att hon en dag kom hit till stan och att hon fick tj?nst hos den d?r v?rdshusv?rden. Hennes bakgrund ?r ett mysterium tycks det.” De v?nde in p? ?nnu en sidogata. Kullerstenen blev allt s?mre under deras f?tter och de sm? husen mer slitna och tr?ngbodda. Hertigen harklade sig. ”Jag har anst?llt henne f?r speciella tillf?llen vid hovet. Hon ?r tystl?ten och h?ller sig f?r sig sj?lv. Ingen vet s?rskilt mycket om henne. Erec”, sa hertigen till sist och v?nde sig mot honom, med ena handen p? hans handled, ”?r du s?ker p? det h?r? Den h?r kvinnan, vem hon ?n ?r, ?r bara en kvinna av folket. Du kan v?lj vilken kvinna du vill, i hela riket.” Erec s?g tillbaks p? honom, lika intensivt. ”Jag m?ste f? se den d?r flickan igen. Jag bryr mig inte om vem hon ?r.” Hertigen skakade ogillande p? huvudet, och s? fortsatte de g?, l?ngs den ena gatan efter den andra, genom smala, vindlande gr?nder. Den h?r delen av Savaria blev allt sjaskigare ju l?ngre de gick, med fyllon p? gatorna, sopor, kycklingar och vilda hundar som str?k omkring. De passerade den ena krogen efter den andra d?r g?sternas skr?l h?rdes ut p? gatan. ?tskilliga fyllbultar stapplade runt framf?r dem, och allt eftersom det m?rknade till kv?llen lystes gatorna upp av facklor. ”G?r v?g f?r hertigen!”, ropade den fr?mste i hans f?lje, som sprang f?re och till sist knuffade fyllona ur v?gen. Upp och ned l?ngs gatan drog sjaskiga typer ?t sidan och glodde h?pna n?r hertigen passerade, med Erec vid sidan. Till sist kom de fram till ett litet, enkelt v?rdshus, vitmenat och med ett sluttande skiffertak. Det s?g ut att ha plats f?r omkring femtio g?ster i krogen p? bottenv?ningen, med n?gra rum f?r n?gra f? ovanf?r. Ytterd?rren h?ngde p? sned, ett f?nster krossat, och lyktan ?ver entr?n h?ngde p? sniskan, med en l?ga som fl?mtade eftersom det fanns f?r lite vax. Druckna rop h?rdes genom f?nstren d?r de stannat framf?r d?rren. Hur kan en flicka som hon arbeta p? ett st?lle som detta, undrade Erec n?r han h?rde vr?len och ropen fr?n insidan. Hans hj?rta brast n?r han t?nkte p? det, p? alla f?r?dmjukelser som m?ste drabba henne p? en s?dan plats. Det ?r inte r?ttvist, t?nkte han. Han var fast besluten att r?dda henne d?rifr?n. ”Varf?r g? till den v?rsta sortens st?lle f?r att finna en brud?”, fr?gade hertigen, v?nd mot Erec. Brandt v?nde sig ocks? mot honom. ”Sista chansen min v?n”, sa Brandt. ”Det finns ett helt slott med kungliga damer som v?ntar p? dig d?rborta.” Men Erec skakade beslutsamt p? huvudet. ”?ppna d?rren”, befallde han. En av hertigens m?n sprang fram och ryckte upp den. Stanken av avslagen ?l slog ut i v?gor p? gatan och fick honom att rygga tillbaka. D?rinne satt druckna m?n b?jda ?ver baren och l?ngs tr?bord, med alltf?r h?ga rop, skratt och spydigheter och knuffar i sidan p? varandra. Det var r?a s?llar, s?g Erec, med f?r stora magar, orakade hakor och otv?ttade kl?der. Inga krigare. Erec tog flera kliv in och s?kte henne med blicken. Han kunde knappt f?rest?lla sig att en kvinna som hon arbetade p? ett st?lle som det h?r. Han undrade om de kanske kommit till fel plats. ”Urs?kta mig, herrn. Jag s?ker efter en kvinna”, sa Erec till en man som stod intill, l?ng, bred, orakad och med stor buk. ”Men g?r du det?”, b?lade mannen h?nfullt. ”Men se d? har du kommit till fel st?lle! Det h?r ?r ingen bordell. Men det ligger en p? andra sidan gatan – och d?r skall visst kvinnorna vara fina och fylliga!” Mannen b?rjade skratta, alltf?r h?gt, rakt upp i ansiktet p? Erec, och flera av hans dryckesbr?der st?mde in. ”Det ?r inte en bordell jag letar efter”, svarade Erec, inte s?rskilt road, ”utan en kvinna, en som arbetar h?r.” ”Du m?ste mena v?rdshusv?rdens tj?nsteflicka”, ropade en annan stor karl i en annan del av rummet. ”Hon ?r f?rmodligen d?r bak n?gonstans och skurar golven. Tyv?rr – Jag skulle f?redra om hon satt h?r i kn?t p? mig ist?llet!” Karlarna skrek av skratt, helt ?verv?ldigade av sina egna sk?mt, och Erec rodnade vid tanken. Han sk?mdes ? hennes v?gnar. Att hon skulle beh?va betj?na typer som de h?r – det var en skam som bara var f?r mycket. ”Och du ?r?”, h?rdes en annan r?st. En man klev fram, bredare ?n de andra, med ett m?rkt sk?gg, m?rka ?gon, rynkad panna och breda k?kar. Han flankerades av flera andra sjabbiga karlar. Det var mer muskler ?n fett p? honom, och han n?rmade sig hotfullt, redo att f?rsvara sitt revir. ”Har du t?nkt dig stj?la tj?nsteflickan min?”, fordrade han. ”Ut h?rifr?n bara!” Han klev fram f?r att gripa tag i Erec. Men Erec var rikets fr?mste riddare, h?rdad av ?r av tr?ning och med reflexer bortom vad mannen ens kunde f?rest?lla sig. I ?gonblicket handen n?dde fram, satte han sig i r?relse, grep tag i handleden, vred runt mannen med otrolig hastighet, grep honom bak i skjortan och knuffade honom fram genom rummet. Den stora karlen vr?ktes fram som en kanonkula och slog omkull flera m?n som k?glor p? v?gen. Det tystnade i hela rummet, och alla stannade till f?r att se. ”SL?SS! SL?SS!”, skanderade m?nnen. V?rdshusv?rden stapplade bed?vad upp p? f?tter och kastade sig med ett vr?l fram mot Erec. Denna g?ng v?ntade Erec inte. Han klev fram f?r att m?ta sin angripare, drog upp en armb?ge som m?tte mannens ansikte och br?t n?san p? honom. V?rdshusv?rden stapplade bakl?nges och f?ll p? rygg. Erec klev fram, och trots mannens storlek slet upp honom ?ver huvudet och sl?ngde honom genom luften, d?r han drog med sig halva rummet. M?nnen i rummet satt som fastfrusna, slutade ropa, tystnade och b?rjade inse att det inte var vem som helst som stigit in bland dem. Bartendern d?remot kom pl?tslig rusande, med en glasflaska h?gt ?ver huvudet, riktad mot Erec. Erec s?g den komma och hade redan handen p? sv?rdet – men innan han dragit hade Brandt, hans kamrat, klivit fram, lossat en dolk ur b?ltet och tryckt spetsen mot bartenderns strupe. Bartendern sprang r?tt in i den och stannade mitt i steget. Det var precis s? att den tryckte mot huden. Han blev st?ende, med ?gon vid?ppna av skr?ck, som fastfrusen mitt i luften med flaskan ?ver huvudet. Rummet blev s? tyst inf?r scenen att man kunnat h?ra en knappn?l falla. ”Sl?pp den”, beordrade Brandt. Bartendern gjorde det, och flaskan f?ll krasande till golvet. Erec drog sitt sv?rd med en skarpt klang av st?l, klev fram till v?rdshusv?rden som l?g och ojade sig p? golvet och tryckte det mot hans hals. ”Jag s?ger det bara en g?ng”, sa Erec. ”F? ut allt avskum ur det h?r rummet. Genast. Jag kr?ver en audiens med damen. Ensam.” ”Hertigen!”, ropade n?gon. Hela rummet v?nde sig och s?g till sist hertigen st? d?r vid ing?ngen, omgiven av sina m?n. Alla skyndade sig att dra m?ssor och b?ja huvuden. ”Om det h?r rummet inte ?r utrymt n?r jag talat f?rdigt”, meddelade hertigen, ”s? kastas ni var och en i f?ngelse, utan dr?jsm?l.” Panik br?t ut i rummet n?r karlarna skyndade sig att kila ut genom d?rren f?rbi hertigen, med ?lflaskorna fortfarande halvfulla p? borden. ”Och ut med dig ocks?”, sa Brandt till bartendern, och s?nkte dolken, grep honom i h?ret och knuffade ut honom genom d?rren. Rummet, som bara ett ?gonblick tidigare varit fyllt av larm, var nu tyst och tomt, f?rutom Erec, Brandt, hertigen och hans n?rmaste m?n. De slog igen d?rren bakom sig med en sm?ll. Erec v?nde sig mot v?rdshusv?rden som satt p? golvet, fortfarande bed?vad, och torkade blod fr?n n?san. Erec grep honom i skjortan, drog upp honom med b?da h?nder och satte ned honom p? en av de tomma b?nkarna. ”Ni har f?rst?rt mina aff?rer f?r kv?llen”, gn?llde v?rdshusv?rden. ”Det h?r f?r ni betala f?r.” Hertigen klev fram och slog till med baksidan av handen. ”Jag kan l?ta avr?tta dig f?r att ha f?rs?kt l?gga hand p? den h?r mannen”, sk?llde hertigen. ”Har du n?gon aning om vem det ?r? Det ?r Erec, kungens fr?mste f?rk?mpe, Silvergardets fr?mste. Om han s? ?nskar, kan han gott ha ihj?l dig h?r och nu.” V?rdshusv?rden tittade upp mot Erec, f?r f?rsta g?ngen nu med verklig r?dsla i ansiktet. Han n?stan skakade d?r p? b?nken. ”Jag hade ingen aning. Ni presenterade er inte.” ”Var ?r hon?”, fr?gade Erec ot?ligt. ”Hon ?r d?r bak, skurar av k?ket. Vad vill du med henne? Har hon stulit n?got fr?n dig? Hon ?r bara en tj?nsteflicka.” Erec drog sin dolk och h?ll den mot mannens strupe. ”Kalla henne ’bara tj?nsteflicka’ igen”, varnade han, ”och jag f?rs?krar att jag kommer att sk?ra halsen av dig. Begriper du?”, fr?gade han bistert och h?ll klingan t?tt mot mannens hud. Mannens ?gon t?rades, och han nickade l?ngsamt. ”Ta hit henne, och l?t det g? undan”, beordrade Erec, och slet upp honom p? f?tter och knuffade iv?g honom i riktning mot bakd?rren. N?r v?rdshusv?rden f?rsvunnit h?rdes ett klonkande av kastruller bakom d?rren och d?mpade ljud av gr?l, och s?, n?gra ?gonblick senare, ?ppnades d?rren, och ut kom ett flertal kvinnor, kl?dda i trasor, arbetsblusar och hucklen och t?ckta av flott fr?n k?ket. Det var tre ?ldre kvinnor i sextio?rs?ldern, och Erec undrade f?r ett ?gonblick om v?rdshusv?rden ens visste vem han talade om. Men s?, s? kom hon ut – och Erecs hj?rta hoppade ?ver ett slag i br?stet. Han kunde knappt andas. Det var hon. Hon hade ett f?rkl?de p? sig, var t?ckt av flottfl?ckar och stod med huvudet b?jt, f?r skamsen f?r att se upp. H?ret var f?st bak p? huvudet och t?ckt av en duk, kinderna t?ckta av smuts – och ?nd?, Erec var s? tagen av henne. Hennes hy var s? ung, s? perfekt. Hon hade h?ga, markerade kindknotor, liten n?sa t?ckt av fr?knar, och fylliga l?ppar. Pannan var bred och majest?tisk, och det vackra, blonda lockarna skymtade fram under h?ttan. Hon s?g upp p? honom, bara f?r ett ?gonblick, och hennes stora, underbart mandelformade, gr?na ?gon ?ndrade f?rg i ljuset – till kristallbl?, och s? tillbaks igen – h?ll honom som fastrotad i golvet. Han ins?g f?rv?nat att han till och med var ?nnu mer f?rtrollad av henne nu ?n han varit n?r han sett henne f?rst. V?rdshusv?rden kom ut bakom henne och bl?ngde, fortfarande torkande blod fr?n n?san. Flickan gick f?rsiktigt fram mot Erec, omgiven av de ?ldre kvinnorna, och neg n?r hon kom n?rmare. Erec reste sig upp framf?r henne, och det gjorde ?ven flera ur hertigens f?lje. ”Min herre”, sa hon, med en mjuk, varm r?st som fyllde Erecs hj?rta. ”Jag ber, ber?tta vad jag gjort som f?rol?mpat er. Jag vet inte vad det ?r, men jag ?r verkligen ledsen f?r vad jag kan ha gjort som tvingat hertigens hov att komma hit.” Erec log. Hennes ord, hennes s?tt att tala, ljudet av hennes r?st – alltihop fick honom att k?nna sig hel igen. Han ?nskade att hon aldrig skulle sluta tala. Erec str?ckte fram en hand och r?rde hennes kind, och h?ll den d?r tills hennes v?nliga ?gon m?tte hans. Hj?rtat slog snabbare n?r han s?g in i hennes ?gon. Det var som att f?rlora sig i ett hav av bl?tt. ”Min fru, ni har inte gjort n?got som f?rol?mpat. Jag tror inte att det ens ?r m?jligt f?r er att f?rol?mpa. Jag har inte f?rts hit av ilska – utan av k?rlek. Sedan jag f?rst s?g er har jag inte kunnat t?nka p? annat.” Flickan s?g f?rvirrad ut och slog genast ned blicken i golvet och blinkade flera g?nger. Hon vred sina h?nder, s?g nerv?s och ?verv?ldigad ut. Det h?r var tydligen inget hon var van vid. ”Min fru, jag ber er, s?g mig. Vad heter ni?” ”Alistair”, svarade hon ?dmjukt. ”Alistair”, upprepade Erec, alldeles ?verv?ldigad. Det var det vackraste namn han h?rt. ”Men jag f?rst?r inte vad ni har f?r gl?dje av att veta det”, fortsatte hon f?rsiktigt, ?nnu med blicken i golvet. ”Ni ?r en herreman. Och jag ?r bara en tj?narinna.” ”N?rmare best?mt min tj?narinna”, sa v?rdshusv?rden fr?ckt och klev fram. ”Hon ?r kontrakterad till mig. Det skrev hon p? f?r ?ratal sedan. Sju ?r ?r jag lovad. Till kompensation f?r hon mat och husrum. Tre ?r har g?tt. S? som du kan se s? ?r det h?r ett stort sl?seri med tid. Hon ?r min. jag ?ger henne. Den h?r f?r du inte. Hon ?r min. Begriper du?” Erec k?nde ett hat mot mannen som var v?rre ?n n?got han k?nt f?rut. En del av honom k?nde f?r att bara dra sv?rdet, sticka honom genom hj?rtat och bli av med saken. Men hur mycket mannen ?n f?rtj?nade det s? ville Erec inte bryta kungens lag. Alla hans handlingar ?terspeglades trots allt p? kungen. ”Kungens lag ?r kungens lag”, sa Erec best?mt till mannen. ”Och jag har ingen tanke p? att bryta den. Men n?r det nu v?l ?r sagt: i morgon b?rjar torneringarna, och jag, precis som alla andra m?n, har r?tt att v?lja mig en brud. Och l?t alla veta, fr?n och med nu, att jag v?ljer Alistair.” En fl?mtning gick genom rummet och alla v?nde sig chockerade mot varandra. ”Det vill s?ga”, fortsatte Erec, ”om hon s? samtycker.” Erec s?g p? Alistair med bultande hj?rta, och hon fortsatte att blicka ned i golvet. Han s?g att hon rodnade. ”Samtycker ni, min fru?”, fr?gade han. Det blev tyst i rummet. ”Min herre”, sa hon f?rsiktigt. ”Ni vet ingenting om vem jag ?r, var jag kommer ifr?n, eller varf?r jag ?r h?r. Och jag ?r r?dd f?r att det ?r saker jag inte kan ber?tta f?r er.” Erec s?g p? henne, f?rbluffad. ”Varf?r kan ni inte ber?tta?” ”Jag har inte ber?ttat f?r n?gon sedan jag f?rst kom hit. Jag svor en ed.” ”Men varf?r?”, fortsatte han, otroligt nyfiken. Men Alistair f?rblev tyst, med huvudet b?jt mot marken. ”Det ?r sant”, inflikade en av tj?nstekvinnorna. ”Hon d?r har aldrig ber?ttat vem hon ?r. Eller vad hon g?r h?r. Vi har f?rs?kt i ?ratal.” Erec var djupt f?rbryllad – men det ?kade bara mystiken kring henne. ”Om jag inte f?r veta vem ni ?r, d? skall jag inte det”, sa Erec. ”Jag respekterar er ed. Men det ?ndrar inte vad jag k?nner f?r er. Min fru, vem ni ?n ?r, om jag vinner denna tornering s? v?ljer jag er som mitt pris. Er bland alla kvinnor i riket. Jag fr?gar igen: samtycker ni?” Alistair fortsatte att stirra ned i golvet, och Erec s?g att t?rar nu rullade nedf?r kinderna p? henne. Pl?tsligt v?nde hon om och flydde fr?n rummet, sprang ut och st?ngde d?rren efter sig. Erec blev st?ende tillsammans med de andra i en bed?vande tystnad. Han visste inte hur han skulle f?rst? hennes svar. ”Som sagt, du sl?sar din tid, och min”, sa v?rdshusv?rden. ”Hon sa nej. S? d? kan du g?.” Erec bl?ngde tillbaka p? honom. ”Hon sa inte nej”, sk?t Brandt in. ”Hon svarade inte alls.” ”Hon har all r?tt att ta sin tid”, sa Erec till hennes f?rsvar. ”Det ?r trots allt en hel del att t?nka p?. Hon k?nner inte mig heller.” Erec blev st?ende och ?verlade vad han skulle g?ra. ”Jag blir kvar h?r i natt”, meddelade han till sist. ”Du skall ge mig ett rum, i samma korridor som hennes. I morgon, innan torneringen b?rjar, skall jag fr?ga henne igen. Om hon samtycker, och jag vinner, d? skall hon bli min brud. Om det blir s?, d? k?per jag loss henne fr?n tj?nsten hos dig, och d? l?mnar hon den h?r platsen med mig.” Det var uppenbart att v?rdshusv?rden inte ?nskade ha Erec kvar under sitt tak, men han v?gade inte s?ga n?got, utan v?nde om, stormade ut ur rummet och slog igen d?rren bakom sig. ”?r du s?ker p? att du vill bli kvar h?r?”, fr?gade hertigen. ”Kom tillbaks till slottet med oss andra.” Erec nickade allvarsamt till svar. ”Jag har aldrig varit s? s?ker.” Kapitel ?tta Thor st?rtd?k genom luften, med huvudet f?rst ned i Eldhavets skummande v?gor. Han f?ll i och sj?nk ned under ytan, och chockades av det faktum att vattnet var hett. Han ?ppnade ?gonen ett ?gonblick under ytan – och ?nskade genast att han l?tit bli. D?r skymtade alla slags m?rkliga och fula havskreatur, stora som sm? och med underliga, groteska huvuden. Havet var fullt av liv. Han bad att de inte skulle anfalla innan han n?tt fram till s?kerheten i roddb?ten. Han kom upp med en fl?mtning till ytan och s?g sig genast omkring efter pojken som h?ll p? att drunkna. Det var i sista stund: pojken f?ktade med armarna och h?ll p? att sjunka, och s?kert skulle han drunkna inom bara sekunder. Thor str?ckte ut armarna och grep tag i pojken bakifr?n runt axlarna och b?rjade simma, samtidigt som han f?rs?kte h?lla b?da deras huvuden ?ver vattnet. Thor h?rde ett gnyende och ett gl?fsande och v?nde sig och chockades av synen av Krohn. Han m?ste ha hoppat efter. Leoparden paddlade p? bredvid honom, upp intill honom och gn?llde. Det k?ndes fruktansv?rt att se Krohn i fara – men han hade h?nderna fulla och det fanns inget att g?ra. Thor f?rs?kte att inte se sig f?r mycket omkring i vattnet, som h?vde sig r?tt, med m?rkliga vidunder som d?k upp och ned ?verallt. En ful best, purpurf?rgad, med fyra armar och tv? huvuden, d?k upp intill och v?ste mot honom, och sedan d?k igen, fick honom att rygga tillbaka. Thor v?nde sig och s?g roddb?ten, kanske tjugo meter bort, och han simmade av alla krafter mot den, med en arm och b?da ben och pojken i sl?pt?g. Han f?ktade och skrek och k?mpade emot, och Thor blev r?dd att pojken skulle dra honom med sig i djupen. ”H?ll dig lugn!”, skrek han k?rvt och hoppades att pojken h?rde. Till sist gjorde han det. Thor var l?ttad, f?r ?gonblicket – tills han h?rde ett plask och v?nde huvudet ?t andra h?llet: alldeles intill d?k ett annat odjur upp, litet och med ett gult huvud och fyra tentakler. Huvudet var fyrkantigt, och v?ste och ryckte n?r den simmade n?rmare. Den s?g ut som en huggorm fast havslevande, f?rutom den kantiga formen p? huvudet. Thor st?lsatte sig n?r den kom n?rmare, f?rberedde sig p? att bli biten – men s?, pl?tsligt, ?ppnade den gapet p? vid gavel och spottade vatten p? honom. Thor blinkade, f?rs?kte spola bort det ur ?gonen. Odjuret simmade runt, runt dem i cirklar, och Thor k?mpade ?nnu h?rdare, med snabbare simtag f?r att komma undan. Det gick fram?t, han kom n?rmare b?ten. Men pl?tsligt d?k ett annat vidunder upp p? hans andra sida. Det var l?ngt, smalt och orange, med tv? klor intill gapet och m?ngder av sm? ben. Och det hade ocks? en l?ng svans som den piskade omkring. Det s?g ut som en hummer som st?llt sig p? bakbenen, och sprintade fram p? vattenytan som en skr?ddare, allt n?rmare Thor med ett surrande l?te, och s? v?nde sidan ?r honom och piskade till med stj?rten. Den tr?ffade Thors arm och han skrek ut av sm?rtan fr?n stinget. Odjuret surrade fram och tillbaka och piskade om och om igen. Thor ?nskade att han kunnat dra sitt sv?rd till anfall – men han hade bara en hand fri, och den beh?vde han f?r att simma. Krohn, som simmade bredvid, v?nde om och fr?ste mot odjuret. Det var ett h?rresande l?te, och odjuret skr?mdes och vek undan, ned under v?gorna, n?r Krohn helt or?dd kom simmande. Thor drog en suck av l?ttnad – tills odjuret d?k upp igen p? andra sidan, och sn?rtade till igen. Krohn v?nde om och jagade efter med sm?llande med k?ftar, men utan att tr?ffa. Thor simmade f?r livet. Det enda s?ttet att r?dda sig ur el?ndet var att ta sig upp ur havet. Efter vad som k?ndes som en evighet, och efter att ha simmat snabbare ?n n?gonsin f?rr, kom han fram till roddb?ten som l?g d?r och kr?ngde v?ldsamt i v?gorna. N?r han kom dit var tv? medlemmar av Legionen redan d?r f?r att hj?lpa honom. De var ?ldre pojkar som aldrig sa ett ord till Thor och hans kamrater, men nu lutade de sig fram och str?ckte honom sina h?nder. Thor hj?lpte f?rst pojken, h?ll runt honom och lyfte honom upp mot b?ten. De ?ldre pojkarna grep honom om armarna och drog upp honom. Sedan v?nde sig Thor och grep Krohn runt magen och sl?ngde honom upp ur vattnet i b?ten. Krohn krafsade h?gljutt med alla fyra n?r han halkade runt i den skakande, dyngsura b?ten. Han kanade l?ngs det bl?ta skrovet, men fick sedan f?ste och sprang genast tillbaks till kanten f?r att titta efter Thor. Han blev st?ende d?r och s?g ned i vattnet och gn?llde. Thor str?ckte sig upp och greppade en av pojkarnas h?nder, och han skulle just till att h?va sig upp n?r han k?nde n?got starkt och muskul?st slingra sig runt fotleden och l?ret. Han v?nde sig, och hj?rtat fr?s n?r han s?g en limegr?n, bl?ckfiskliknande varelse som snott en tentakel runt hans ben. Thor skrek av sm?rta n?r den tryckte in sina gaddar. Han ins?g att om han inte gjorde n?got snabbt s? skulle det vara slut med honom. Han f?rde sin fria hand till b?ltet, drog fram en kort dolk, b?jde sig ?t sidan och h?gg till. Men tentakeln var s? tjock att dolken inte ens gick igenom skinnet. Ist?llet gjorde den odjuret argt. Pl?tsligt stack den huvudet ?ver ytan – gr?nt, utan ?gon och med tv? k?ftar p? den l?nga halsen, den ena ovanf?r den andra, som den nu ?ppnade s? att de rakbladsvassa t?nderna kom allt n?rmare. Thor k?nde hur den drog blod fr?n benet, och visste att han m?ste g?ra n?got snabbt. Trots den ?ldre pojkens f?rs?k att h?lla honom kvar b?rjade Thor tappa greppet, och sjunka djupare ned i vattnet. Krohn gl?fste och gl?fste, med nackp?lsen p? ?nda. Han lutade sig fram, som om han var redo att kasta sig fram till attack. Men till och med Krohn m?ste ha insett att det var meningsl?st att anfalla ett s?dant odjur. En av de ?ldre pojkarna klev fram och skrek: ”DUCKA!” Thor drog in huvudet n?r pojken kastade ett spjut. Det susade genom luften, men missade och fl?g f?rbi och sj?nk ned i vattnet utan att g?ra n?gon skada. Varelsen var f?r smal och f?r snabb. Pl?tsligt kastade sig Krohn ur b?ten och ned i vattnet, d?r han landade med ?ppna k?ftar och med vassa t?nder p? odjurets nacke. Han bet tag och slet till h?ger och v?nster och v?grade sl?ppa taget. Men det var en strid han inte kunde vinna: odjurets skinn var f?r tjockt, och den var alltf?r muskul?s. Varelsen slog Krohn ?t sidan s? att han for flygande genom luften. Och samtidigt h?rdnade greppet runt Thors ben. Det var som ett skruvst?d, och Thor k?nde hur han fick allt mindre luft. Tentaklerna br?nde i honom. Det k?ndes som att benet skulle slitas av kroppen. I ett sista, desperat f?rs?k, sl?ppte Thor greppet om pojkens hand, och grep i samma r?relse efter kortsv?rdet i b?ltet. Men han fick inte upp det i tid. Han halkade runt och f?ll med ansiktet i vattnet. Thor k?nde hur han sl?pades iv?g, allt l?ngre ut mot havet. Han sl?pades bakl?nges, snabbare och snabbare, och n?r han vred sig hj?lpl?st omkring s?g han roddb?ten snabbt f?rsvinna ur sikte. I n?sta stund k?nde han hur han drogs ned?t, under vattenytan och ned i Eldhavets djup. Kapitel nio Gwendolyn sprang ?ver ?ngen, med sin far, kung MacGil, vid sin sida. Hon var liten, kanske inte mer ?n tio ?r, och ?ven hennes far var mycket yngre. Han sk?gg var kort och utan sp?r av det gr? han fick senare i livet, och hans hy var utan rynkor, ung och gl?nsande. Han var glad, utan oro och skrattade uppsluppet och h?ll henne i handen och sprang ?ver f?lten. Det var den far hon mindes, den far hon k?nde igen. Han plockade upp henne och sl?ngde henne ?ver axeln, snurrade henne runt och runt igen och hon skrattade hysteriskt. Hon k?nde sig trygg i hans armar, och hon ville att den h?r stunden aldrig skulle ta slut. Men n?r han satte ned henne h?nde n?got m?rkligt. Dagen f?rvandlades pl?tsligt fr?n solig eftermiddag till m?rk skymning. N?r hennes f?tter n?dde marken r?rde de inte blommor l?ngre, utan sj?nk ned i lera, upp till fotlederna. Och i leran l?g hennes far, p? rygg, n?gon meter bort – och gammal nu, alldeles f?r gammal – och han satt fast. ?nnu l?ngre bort, mitt i dyn, l?g hans gl?nsande krona. ”Gwendolyn”, fl?mtade han. ”Dotter. Hj?lp mig.” Han lyfte en hand fr?n leran och str?ckte sig desperat mot henne. Hon ?vermannades av en tvingande lust att hj?lpa honom, och hon f?rs?kte kliva fram till honom, ta tag i hans hand. Men hennes fot r?rde sig inte ur fl?cken. Hon tittade ned och s?g leran stelna runtom, torka ihop och spricka. Hon vred och v?nde, f?rs?kte dra sig loss. Gwen blinkade till, och s?g att hon stod uppe p? slottets br?stv?rn, med blicken ned mot Kungsg?rd. N?got var fel: hon s?g inget av den vanliga glansen och spelen, utan bara en vidstr?ckt begravningsplats. D?r man f?rr sett Kungsg?rds lysande prakt l?g nu nygr?vda gravar, s? l?ngt ?gat kunde se. Hon h?rde sl?pande fotsteg, och hj?rtat stannade till i br?stet n?r hon v?nde sig och s?g en l?nnm?rdare n?rma sig i svart kappa och huva. Han kastade sig mot henne, drog back huvan och visade fram ett groteskt ansikte, d?r ena ?gat var borta och ett brett, oj?mnt ?rr l?pte ?ver den tomma ?gonh?lan. Han morrade, h?jde en hand, och i den en gl?nsande dolk med gl?dande r?tt f?ste. Han var alltf?r snabb och hon hann inte g?ra n?got. Hon st?lsatte sig, medveten om att hon skulle d? n?r han h?gg ned med dolken. Den stannade, pl?tsligt, bara centimeter fr?n hennes ansikte, och hon ?ppnade ?gonen och s?g sin far st? d?r som lik, med ett grepp om mannens arm i luften. Han kramade till om mannens hand tills dolken f?ll ur greppet, slet upp honom ?ver axlarna och sl?ngde honom ?ver br?stv?rnet. Gwen h?rde skriken n?r han f?ll ?ver kanten. Hennes far v?nde sig och stirrade p? henne, h?ll h?rt om hennes axlar med sina ruttnande h?nder och s?g str?ngt p? henne. ”Du ?r inte s?ker h?r”, varnade han. ”Det ?r inte s?kert!”, skrek han, med fingrarna i ett s? h?rt grepp om hennes axlar att hon skrek till. Gwen vaknade skrikande. Hon satte sig upp i s?ngen och s?g sig vilt omkring efter en angripare i rummet. Men hon m?ttes bara av tystnad – den djupa, lugna tystnaden som kommer innan gryningen. Hon svettades, fl?mtade efter andan, hoppade ur s?ngen, kl?dde sig i nattlinnet och gick runt i rummet. Hon rusade fram till en liten stensk?l och skv?tte vatten ?ver ansiktet, om och om igen. Hon lutade sig mot v?ggen, k?nde den kalla stenen mot de bara f?tterna i den varma sommarmorgonen, och f?rs?kte ta sig samman. Dr?mmen hade k?nts s? verklig. Han anade att det var mer ?n en dr?m – en verklig varning fr?n hennes far, ett meddelande. Hon k?nde f?r att genast ge sig av fr?n Kungsg?rd, omedelbart, genast, och aldrig komma tillbaka. Men hon visste att det var n?got hon inte kunde g?ra. Hon var tvungen att ta sig samman, f? tillbaka fattningen. Men varje g?ng hon blinkade s?g hon sin fars ansikte, k?nde hans varning. Hon var tvungen att g?ra n?got f?r att skaka av sig dr?mmen. Gwen blickade ut och s?g den f?rsta soluppg?ngen, och hon kom att t?nka p? den enda plats d?r hon kunde f? lite ro: Kungsfloden. Ja, hon var tvungen att g? dit. * Gwendolyn doppade sig om och om igen i Kungsflodens iskalla k?llor, h?ll f?r n?san och h?ll huvudet under vattnet. Hon satt i en liten, naturlig damm som gr?pts ur klipporna och l?g g?md bland de ?vre k?llorna. Hon hade hittad den som barn och kommit ?nda sedan dess. Hon h?ll huvudet under vattnet och l?g kvar d?r, k?nde de kalla str?mmarna rinna genom h?ret, ?ver h?rbotten, och sk?lja hennes nakna kropp. Hon hade hittad den h?r undanskymda platsen en dag, d?r den l?g g?md bland n?gra tr?d h?gt upp p? berget, p? en liten plat? d?r flodens str?mmar stannade till i en djup och stilla damm. Ovanf?r henne str?mmade floden till, och nedanf?r rann den bort igen – men h?r, p? plat?n var det bara en obetydlig b?ck. Dammen var djup, klipporna lena, och platsen s? undanskymd att hon oh?mmat kunde bada naken. P? sommaren kom hon n?stan varje morgon i soluppg?ngen f?r att rensa tankarna. S?rskilt dagar som den h?r, n?r dr?mmarna hems?kte henne, s? var det hennes enda tillflyktsort. Det var s? sv?rt f?r henne att veta om det bara var en dr?m, eller n?got mer. Hur skulle hon kunna veta n?r en dr?m var ett meddelande, ett varsel? Hur skulle hon veta om det bara var sinnet som spelade ett spratt eller om det var en chans f?r henne att handla? Gwendolyn kom upp till ytan f?r att f? luft och andades in i den varma sommarmorgonen. F?glarna kvittrade i alla tr?d. Hon lutade sig tillbaks mot en klipph?ll, med kroppen neds?nkt upp till halsen i vattnet och en sten som naturlig sittplats, och funderade. Hon lyfte h?nderna och skv?tte sig i ansiktet och drog dem sedan genom det jordgubbsr?da h?ret. Hon s?g ned mot den kristallklara vattenytan. Den reflekterade himlen, den andra solen som redan b?rjat stiga, tr?den som lutade sig ?ver vattnet, och hennes eget ansikte. De mandelformade ?gonen skimrade bl?tt och blickade tillbaks p? henne fr?n den krusade spegelbilden. Hon s?g n?got av sin far i dem. Hon v?nde sig bort och t?nkte p? dr?mmen igen. Hon visste att det var farligt f?r henne att vara kvar i Kungsg?rd efter l?nnmordet p? fadern, bland alla spioner, alla r?nker – och s?rskilt med Gareth som kung. Hennes bror var ober?knelig. H?mndlysten. Paranoid. Och mycket, mycket svartsjuk. Han s?g alla som ett hot – och s?rskilt henne. Vad som helst kunde h?nda. Hon visste att hon inte var s?ker h?r. Det var ingen. Men hon var inte den som tog till flykten. Hon var tvungen att f? veta med s?kerhet vem som m?rdat hennes far. Och om det var Gareth s? kunde hon inte fly innan han st?llts inf?r r?tta. Hon visste att hennes fars ande inte skulle f? frid innan den som m?rdat honom tagits till f?nga. R?ttvisa hade varit hans stridsrop i hela livet, och han, av alla m?nniskor, f?rtj?nade att f? det efter sin d?d. Gwen t?nkte igen p? sitt och Godfreys m?te med Steffen. Hon var s?ker p? att Steffen dolde n?got och undrade vad det var. En del av henne k?nde att han skulle ?ppna sig med tiden. Men t?nk om han inte skulle det? Hon k?nde ett tr?ngande behov att finna sin fars m?rdare – men visste inte var annars hon skulle leta. Gwendolyn reste sig till sist fr?n sin plats i vattnet, kl?ttrade naken upp p? torra land, skakande i morgonluften g?md bakom ett tr?d, och str?ckte sig f?r att ta handduken fr?n en gren som hon brukade. Men n?r hon gjorde det chockades hon av insikten att handduken inte var d?r. Hon blev st?ende, naken och bl?t och kunde inte begripa det. Hon var s?ker p? att hon h?ngt den d?r, som alla g?nger tidigare. Hon stod d?r, f?rbluffad och sk?lvde och f?rs?kte f?rst? vad som h?nt, och pl?tsligt k?nde hon att n?got r?rde sig bakom henne. Det h?nde s? fort – som i ett t?cken – och ett ?gonblick senare hoppade hj?rtat ?ver ett slag n?r hon ins?g att det stod en man d?r bakom henne. Det gick otroligt fort. P? n?gon sekund var mannen – kl?dd i svart kappa och huva precis som i dr?mmen – intill henne. Han grep henne bakifr?n, drog upp en benig hand ?ver hennes mun och h?ll den h?rt f?r att tysta hennes skrik. Han grep tag med den andra handen om midjan p? henne, tvingade henne intill sig och slet upp henne fr?n marken. Hon sparkade i luften och f?rs?kte skrika, tills han satte ned henne igen, fortfarande i ett h?rt grepp. Hon f?rs?kte bryta sig fri, men han var f?r stark. Han drog bak en arm, och Gwen s?g att han h?ll en dolk med ett r?tt f?ste – dolken fr?n dr?mmen. Det hade varit en varning. Hon k?nde trycket fr?n klingan mot halsen, och han h?ll den s? n?ra att den skulle sk?ra vid minsta r?relse. T?rar str?mmade nedf?r kinderna och hon k?mpade f?r att andas. Hon var s? arg p? sig sj?lv. Hon hade varit s? dum. Hon borde ha varit f?rsiktigare. ”K?nner du igen mitt ansikte?”, fr?gade han. Han lutade sig fram s? att hon k?nde hans heta, avskyv?rda andedr?kt mot kinden och s?g hans profil. Hennes hj?rta stannade till – det var ansiktet fr?n dr?mmen, mannen med ?rret, utan ?ga. ”Ja”, svarade hon, med sk?lvande r?st. Det var ett ansikte som hon var alltf?r bekant med. Hon visste inte vad han hette, men v?l att han var en skuldindrivare. En sjaskig typ, en av flera som h?ngt runt Gareth ?nda sedan han var barn. Han var en av Gareths lakejer. Gareth skickade honom till dem han ville skr?mma – eller tortera, eller m?rda. ”Du ?r min brors hund”, v?ste hon stridslystet ?t honom. Han log ett leende som avsl?jade ett gap av f?rsvunna t?nder. ”Jag ?r hans budb?rare”, sa han. ”Och det h?r meddelandet kommer med ett s?rskilt trick, f?r att se till att du kommer ih?g det. Hans meddelande ?r att du skall sluta upp med att st?lla s? m?nga fr?gor. Och du kommer att minnas det v?l, f?r n?r jag ?r f?rdig med dig kommer du ha ett ?rr i det d?r s?ta ansiktet, till p?minnelse f?r resten av livet.” Han frustade, h?jde kniven igen och lyfte den mot hennes ansikte. ”NEJ!”, skrek Gwen. Hon st?lsatte sig inf?r hugget som skulle f?r?ndra hennes liv. Men n?r klingan n?rmade sig h?nde n?got. Pl?tsligt skriade en f?gel som d?k ned fr?n skyn, rakt mot mannen. Hon s?g upp och k?nde i sista sekund igen den: Estopheles. Hon svepte ned, med utstr?ckta klor som rev i mannens ansikte, precis i ?gonblicket han skulle till att hugga med dolken. Klingan hade just b?rjat sk?ra in hennes kind med ett styng av sm?rta, n?r den pl?tslig ?ndrade riktning. Mannen ylade, tappade dolken och satte h?nderna mot ansiktet. Gwen s?g ett vitt ljus bl?nka till i himlen – solen mellan grenarna – och visste n?r Estopheles fl?g iv?g, hon visste det, att hennes far var den som skickat falken. Hon sl?sade ingen tid. Gwen snurrade runt, lutade sig bak?t och sparkade till – precis som hennes l?rare visat – h?rt i mannens solarplexus, perfekt tr?ffs?ker med den bara foten. Efter den n?ra bekantskapen med kraften i hennes ben b?jde han sig fram. Hon hade l?rt sig sedan barnsben, om och om igen, att hon inte beh?vde vara stark f?r att f?rsvara sig mot en angripare. Hon beh?vde bara anv?nda sina starkaste muskler – l?ren. Och sikta ordentligt. Mannen blev st?ende fram?tb?jd, och hon klev fram, grep tag med h?nderna i h?ret p? honom och drog upp kn?t – ?terigen med perfekt precision – och tr?ffade rakt ?ver n?sbenet. Hon h?rde ett tillfredst?llande krasande och k?nde hans varma blod str?mma ut och fl?cka hennes ben, och hon visste att hon brutit n?san p? honom n?r han f?ll ihop p? marken. Hon visste att hon borde avsluta det f?r gott, ta dolken och sticka den i hans hj?rta. Men hon blev st?ende d?r naken, och instinkten sa henne att kl? sig och komma d?rifr?n ist?llet. Hon ville inte ha hans blod p? sina h?nder, hur mycket han ?n f?rtj?nade det. S? hon b?jde sig ned ist?llet, tog upp dolken och sl?ngde den i floden, och kastade p? sig kl?derna. Hon var beredd att fly d?rifr?n. Men innan hon gjorde det v?nde hon sig om, tog sats, och sparkade honom s? h?rt hon kunde i skrevet. Han skrek av sm?rtan och rullade ihop sig till en boll, som ett s?rat djur. Inombords skakade hon, medveten om hur n?ra hon varit att d?das, eller ?tminstone leml?stas. Hon k?nde s?ret svida p? kinden och ins?g att hon f?rmodligen skull f? n?gon form av ?rr, fast?n ett litet. Hon k?nde sig helt chockskadad. Men hon l?t honom inte se det. F?r p? samma g?ng k?nde hon ocks? en ny styrka v?lla upp inombords. Hennes fars styrka, fr?n sju generationer kungar av huset MacGil. Och f?r f?rsta g?ngen ins?g hon att hon ocks? var stark. Lika stark som sina br?der. Lika stark som n?gon av dem. Innan hon v?nde sig bort b?jde hon sig fram s? att han kunde h?ra henne mellan sina gnyenden. ”Kom i n?rheten av mig igen”, morrade hon ?t mannen, ”och jag d?dar dig med mina bara h?nder.” Kapitel tio Thor k?nde hur han s?gs ned under vattnet och visste att han inom bara n?gra sekunder skulle dras mot djupen och drunkna – om han inte f?rst blev upp?ten levande. Han bad av alla krafter. Sn?lla, l?t mig inte d? nu. Inte h?r. Inte p? den h?r platsen. Inte av det h?r odjuret. Han f?rs?kte frammana sina krafter, vilka de nu var. Han f?rs?kte f?r allt han var v?rd att med viljan f? den d?r kraften att str?mma genom honom och hj?lpa honom att besegra den h?r varelsen. Han sl?t ?gonen och ?nskade att det skulle fungera. Men inget kom n?r f?rs?kte. Inget h?nde. Han var bara en pojke, lika maktl?s som alla andra. Var fanns krafterna n?r han beh?vde dem som mest? Fanns de ?verhuvudtaget? Eller hade han bara haft tur alla de d?r andra g?ngerna? Han b?rjade tappa medvetandet och m?ngder av bilder blixtrade f?rbi i hans inre. Han s?g kung MacGil, tydligt som om han var d?r och vakade ?ver honom. Han s?g Argon. Och s? s?g han Gwendolyn. Det var det sista av dessa ansikten som gav honom sk?l att leva. Pl?tsligt h?rde Thor ett plask bakom sig, och s? h?rde han varelsens skri. Han snodde runt, just som han gled under ytan, bara f?r att se Reece d?r i vattnet bredvid honom. Hans sv?rd var draget och han h?ll monstrets avhuggna huvud i handen. Fast?n det huggits fr?n kroppen s? fortsatte det att skrika, samtidigt som gult blod v?llde fram. Thor k?nde hur greppet l?ngsamt lossnade om hans ben n?r Reece b?jde sig fram och drog loss tentakeln fr?n honom. Det k?ndes som att benet fattat eld och brann, och han bad och hoppades att han inte blivit skadad permanent. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/morgan-rice/drakars-ode/?lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.