Konungars Marsch

Konungars Marsch Morgan Rice Trollkarlens Ring #2 TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla. -Books and Movie Reviews, Roberto Mattos. I KONUNGARS MARSCH f?ljer vi ytterligare ett steg p? Thors storslagna resa mot att bli vuxen, f?rst? vem han egentligen ?r och vilka krafter han besitter, p? v?gen mot att bli en full?ndad krigare. Efter en flykt fr?n f?ngelseh?lan f?r Thor den fruktansv?rda nyheten om ytterligare ett mordf?rs?k p? kung McGil. Med kungens d?d kastas riket i kaos. I allas kamp f?r tronen ?r Kungsg?rd mer ?n n?gonsin fyllt av familjestridigheter, maktkamp, avund, v?ld och svek. En arvinge m?ste v?ljas bland kungabarnen, och n?gon ny f? en ny chans att lyfta det ur?ldriga ?dessv?rdet – k?llan till all makt i riket. Men allt kan komma att kullkastas: mordvapnet ?terfinns och snaran dras allt h?rdare i f?rs?ken att finna l?nnm?rdaren. Samtidigt hotas MacGils av ett nytt hot fr?n McClouds, en fiende inom Ringen som beslutat att anfalla igen. Thor k?mpar f?r att ?tervinna Gwendolyns k?rlek, men det kan redan vara f?r sent: han ?r beordrad att f?rbereda sig f?r Hundratalet, det hundra dagars helvete som alla medlemmar av Legionen m?ste g? igenom. Legionen m?ste ta sig ?ver Klyftan, in i Vildlanden och segla ?ver det Tartuviska havet mot Dimmornas ? – d?r en drake s?gs ha sitt n?ste – f?r att slutligen r?knas som m?n. Kommer de n?gonsin att ?terv?nda? Kommer Ringen ?verleva n?r de ?r borta? Och kommer Thor ?ntligen f? veta sitt ?des hemlighet? KONUNGARS MARSCH erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Morgan Rice KONUNGARS MARSCH Andra boken av Trollkarlens ring Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.” –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.” –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna… –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.” –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.” –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.” –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!” –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.” –The Romance Reviews (om Loved) Lyssnar! Amazon (http://www.amazon.com/Quest-Heroes-Book-Sorcerers-Ring/dp/B00F9VJRXG/ref=la_B004KYW5SW_1_13_title_0_main?s=books&ie=UTF8&qid=1379619328&sr=1-13) Audible (http://www.audible.com/pd/Sci-Fi-Fantasy/A-Quest-of-Heroes-Audiobook/B00F9DZV3Y/ref=sr_1_3?qid=1379619215&sr=1-3) iTunes (https://itunes.apple.com/us/audiobook/quest-heroes-book-1-in-sorcerers/id710447409) B?cker av Morgan Rice THE SORCERER’S RING / TROLLKARLENS RING A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJ?LTARS V?G A MARCH OF KINGS (Book #2) / KONUNGARS MARSCH A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ?DE A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ?RA A VOW OF GLORY (Book #5) / ?RANS L?FTE A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL A RITE OF SWORDS (Book #7) / SV?RDSRITEN A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENG?VAN A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESV?RJELSERNAS HIMMEL A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SK?LDAR A REIGN OF STEEL (Book #11) / ST?LFURSTEN A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS V?LDE THE SURVIVAL TRILOGY / ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJ?GARNA ARENA TWO (Book #2) / ARENA TV? THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK TURNED (Book #1) / OMV?ND LOVED (Book #2) / ?LSKAD BETRAYED (Book #3) / F?RR?D DESTINED (Book #4) / ?MNAD DESIRED (Book #5) / ?TR?DD BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD VOWED (Book #7) / VIGD FOUND (Book #8) / FUNNEN RESURRECTED (Book #9) / ?TERUPPST?NDEN CRAVED (Book #10) / BEG?RD FATED (Book #11) / D?MD Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Bilibin Maksym och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. ”?r det en dolk, som h?r jag ser framf?r mig. Med f?stet mot min hand? N?, f?r jag fatt dig? – Jag har dig ej, och ser dig dock ?nnu.”     William Shakespeare     Macbeth     ?vers. Hagberg Kapitel ett Kung MacGil raglade in i sin kammare. Rummet snurrade och huvudet bultade efter kv?llens festligheter – och efter alltf?r mycket drickande. En ok?nd kvinna klamrade sig fast vid hans sida, med en arm om hans midja och kjorteln halv?ppen, fnittrande p? v?g med honom mot s?ngen. Tv? tj?nare st?ngde d?rren bakom honom och avl?gsnade sig diskret. MacGil hade ingen aning om var hans drottning befann sig, och f?r tillf?llet var det inget han brydde sig om. Det var s?llan de delade s?ng nuf?rtiden – oftast drog hon sig tillbaka till sin egen kammare, och s?rskilt vid festligheter, n?r m?ltiderna drog ut p? tiden. Hon var v?l medveten om sin makes sm? n?jen, men tycktes inte bry sig om dem. Han var trots allt kung, och MacGil hade alltid styrt med vanan av att ha vissa r?ttigheter. Men n?r MacGil nu siktade in sig p? s?ngen snurrade rummet f?r v?ldsamt, och pl?tsligt skakade han av sig kvinnan. Han hade inte l?ngre lust. ”F?rsvinn!”, befallde han och tryckte bort henne. Kvinnan stod d?r, chockad och s?rad, och tj?narna ?terv?nde och tog tag om varsin arm och ledde ut henne. Hon protesterade, men ropen d?mpades n?r de ?ter st?ngde d?rren efter henne. MacGil satt p? s?ngkanten och vilade huvudet i h?nderna i ett f?rs?k att f? stopp p? huvudv?rken. Det var ovanligt att han fick huvudv?rk redan s? tidigt p? kv?llen, innan drickat hunnit ebba ut. Men ikv?ll var det annorlunda. Allt hade ?ndrats s? snabbt. Festen hade f?rl?pt alldeles utm?rkt och han hade slagit sig ned med fin stek och starkt vin n?r den d?r pojken, Thor, k?nt sig tvungen att dyka upp och f?rst?ra alltsammans. F?rst hade han st?rt, med den d?r l?jliga dr?mmen. Men sedan hade han haft fr?ckheten att sl? b?garen ur h?nderna p? honom. Och s? hade den d?r hunden dykt upp och lapat i sig, och sjunkit ihop d?d inf?r ?gonen p? alla. MacGil hade varit skakad sedan dess. Insikten hade slagit som en hammare: n?gon hade f?rs?kt f?rgifta honom. F?rs?kt m?rda honom. Han kunde knappt ta det till sig. N?gon hade tagit sig f?rbi hans vakter och f?rbi munsk?nkarna, som provade hans mat och vin. Han hade varit ett h?rsm?n fr?n d?den, och det skakade honom fortfarande. Han kom ih?g att Thor burits iv?g till f?ngelseh?lorna och fr?gade sig om den ordern verkligen varit den r?tta. ? ena sidan var det klart att pojken om?jligen kunde ha vetat att b?garen f?rgiftats om det inte var han som blandat i giftet, eller ?tminstone p? n?got s?tt varit inblandad. Men ? andra sidan visste han att Thor hade m?rkliga g?vor – alltf?r m?rkliga – och att han kanske hade talat sanning: kanske hade han verkligen f?tt en vision av h?ndelsen i dr?mmen. Kanske hade Thor i sj?lva verket r?ddat hans liv. D? hade han s?nt den ende som var verkligt lojal i f?ngelseh?lan. MacGils huvud bultade vid tanken, som han satt d?r och gned sin alltf?r f?rade panna och f?rs?kte f? r?tsida p? saken. Men han hade druckit f?r mycket den kv?llen. Det l?g en t?t dimma i sinnet, tankarna virvlade och han kunde inte se botten p? problemet. Och det var f?r varmt d?r inne – en kvalmig sommarkv?ll, med kroppen ?verhettad av timmars frosseri i mat och dryck – och han svettades ymnigt. Han str?ckte p? sig och lossade manteln, sedan ytterskjortan och stod d?refter i bara underskjortan. Han torkade svetten ur pannan och sk?gget, lutade sig bak?t och drog av de v?ldiga, tunga st?vlarna en i taget och str?ckte p? t?rna i vinddraget. Han satt och andades tungt och f?rs?kte ?terf? sitt lugn. Magen hade v?xt under dagen och var tung. Han sparkade upp benen och lade sig ned, med huvudet vilande p? kudden. Han suckade och s?g upp, f?rbi s?ngens h?ga gavlar och upp i taket, och ?nskade att rummet skulle sluta snurra. Vem vill se mig d?d, fr?gade han sig ?nnu en g?ng. Han hade ?lskat Thor som sin egen son och anade att det inte kunde vara han. Han fr?gade sig vem det annars kunde vara, och vad som kunde vara motivet – och ?nnu viktigare, om de skulle f?rs?ka igen? Var han i s?kerhet? Hade Argon haft r?tt i sina f?ruts?gelser? MacGil k?nde ?gonen bli tunga och anade att svaren p? alla fr?gor fanns precis i utkanten av hans medvetande. Om han bara varit lite klarare i sinnet hade det kanske g?tt att reda ut. Men han fick lov att v?nta till gryningen med att sammankalla sina r?dgivare och dra ig?ng en utredning. Fr?gan han st?llde sig var inte vem som ville se honom d?d – utan vem som inte ville det. Hovet var fullt av m?nniskor som hyste beg?r till tronen. ?regiriga generaler, intrigerande r?dm?n, makthungriga adels- och herrem?n, spioner, gamla rivaler och l?nnm?rdare s?nda av McClouds – kanske till och med ?nda fr?n Vildlanden. Men kanske fr?n n?rmare h?ll ?nd?. MacGils ?gon fladdrade till och han b?rjade falla i s?mn. Men n?got f?ngade hans uppm?rksamhet och h?ll ?gonen ?ppna. Han anade n?got som r?rde sig, tittade dit och s?g att tj?narna saknades. Han blinkade, f?rvirrad. Tj?narna l?mnade aldrig hans sida. Han kunde inte ens minnas n?r han senast varit helt sj?lv i det h?r rummet, och inte heller att han beordrat dem att l?mna honom nu. Och ?nnu m?rkligare: d?rren stod ?ppen. I samma ?gonblick h?rde MacGil ljud fr?n andra sidan rummet, och v?nde sig om och s?g. D?r, tryckt mot v?ggen, p? v?g ut ur skuggorna och in i fackelskenet, r?rde sig en smal man kl?dd i svart kappa, med huva neddragen ?ver ansiktet. MacGil blinkade med ?gonen, os?ker p? om det bara var en synvilla. Och f?rst var han s?ker p? att det bara var skuggor, en fl?mtande fackla som lurade ?gonen. Men ett ?gonblick senare hade figuren n?rmat sig med flera snabba steg mot s?ngen. MacGil f?rs?kte se klart i dunklet, se vem det var. Instinktivt b?rjade han resa sig upp, och som den gamle krigare han var f?rde han handen till h?ften f?r sv?rdet, eller ?tminstone efter en dolk. Men han hade kl?tt av sig och var utan vapen. Han satt obev?pnad i sin s?ng. Figuren r?rde sig snabbare nu, som en orm som n?rmade sig i natten, och MacGil fick en skymt av ansiktet. Rummet snurrade fortfarande, och i sitt druckna tillst?nd kunde han inte riktigt begripa det. Men f?r ett ?gonblick kunde han ha svurit p? att det ansiktet h?rde till hans son. Gareth? MacGils hj?rta rusade i pl?tslig panik. Vad gjorde han h?r, utan att f?rst ha meddelat, och s? sent p? natten? ”Min son?”, ropade han. MacGil s?g mord i de d?r ?gonen, och det var allt han beh?vde se – han b?rjade kasta sig ur s?ngen. Men figuren var f?r snabb. Han hoppade fram, och innan MacGil ens lyft handen till skydd syntes glansen av metall i fackelskenet, och snabbt, alltf?r snabbt, sk?t en klinga genom luften – och r?tt in i hans hj?rta. MacGil skrek, ett dovt, m?rkt rop av sm?rta, och ?verraskades av ljudet av sin egen r?st. Det var ett skri som h?mtat fr?n slagf?lten, ett som han h?rt allt f?r m?nga g?nger. Det var s? en d?dligt s?rad krigare ropade. MacGil k?nde kall metall tr?nga in mellan revbenen, pressas genom musklerna, blandas med hans blod, och s? ?nnu djupare, med en sm?rta v?rre ?n n?got han k?nt – och bladet tycktes aldrig stanna. Han fl?mtade v?ldsamt, och k?nde hett, salt blod fylla munnen, och andh?mtningen bli tung. Han tvingade sig att titta upp f?r att se ansiktet bakom huvan. Han blev f?rv?nad: han hade haft fel. Det var inte hans sons ansikte. Det var n?gon annan. N?gon han k?nde igen. Han mindes inte vem, men det var n?gon som stod honom n?ra. N?gon som p?minde om hans son. Hans hj?rna protesterade v?ldsamt i f?rvirringen n?r han f?rs?kte s?tta ett namn p? ansiktet. Figuren stod ?ver honom med kniven i handen, men MacGil lyckades p? n?got s?tt lyfta en hand och st?ta den mot mannens axel i ett f?rs?k att hindra honom. Han k?nde n?got av sin gamla kraft som krigare i armen, styrkan av alla f?rf?der, och av den del i djupet av hans inre som gjorde honom till kung, och som nu v?grade ge upp. Med en kraftig st?t lyckades han trycka undan l?nnm?rdaren. Mannen var ?nnu tunnare och vekare ?n MacGil f?rest?llt sig, och stapplade bak?t med ett rop genom rummet. MacGil lyckades resa sig, och drog med en oerh?rd kraftanstr?ngning kniven ur br?stet. Han kastade klingan genom rummet och den f?ll klingande i stengolvet och gled tills den kraschade i v?ggen. Mannens huva hade fallit bak p? axlarna. Han kom p? f?tter och stirrade tillbaka, med ?gonen vid?ppna av skr?ck n?r han s?g MacGil komma mot honom. Mannen v?nde och sprang genom rummet och stannade bara f?r att slita med sig dolken i flykten. MacGil f?rs?kte ta upp jakten, men mannen var f?r snabb, och pl?tslig sk?t sm?rtan upp genom br?stet. Han k?nde hur han b?rjade vekna. MacGil stod d?r, ensam i rummet, blickade ned och s?g blodet str?mma ur br?stet och ?ver hans ?ppna h?nder. Han sj?nk ned p? kn?. Han k?nde kroppen bli kall och lutade sig bak?t f?r att ropa. ”Vakter”, h?rdes en svag r?st. Han drog djupt efter andan i den oerh?rda sm?rtan och lyckades f? kontroll ?ver sin djupa r?st – r?sten av den som en g?ng var kung. ”VAKTER!”, ropade han. Han h?rde fotsteg l?ngsamt n?rma sig i en avl?gsen korridor. Han h?rde en avl?gsen d?rr ?ppnas och k?nde att n?gon steg n?rmare. Men rummet snurrade igen, och denna g?ng var det inte av vinet. Det sista han s?g var golvets kalla sten n?rma sig ansiktet. Kapitel tv? Thor grep tag i j?rnportklappen p? den v?ldiga d?rren framf?r sig och drog av alla krafter. Den ?ppnades l?ngsamt och knarrande och ledde in i kungens kammare. Han tog ett steg fram och k?nde h?ren resa sig p? armarna n?r han klev ?ver tr?skeln. Han k?nde ett stort m?rker h?rinne, h?ngande som en dimma i luften. Thor tog fler steg in i kammaren. Han h?rde v?ggens facklor knastra och gick fram mot kroppen som l?g i en h?g p? golvet. Han anade redan att det var kungen, att han blivit m?rdad – att han sj?lv, Thor, kommit f?rsent. Han kunde inte annat ?n undra var alla vakter h?ll till, varf?r ingen var h?r f?r att r?dda honom. Thor blev svag i kn?na de sista stegen fram emot kroppen. Han kn?f?ll p? stengolvet, grep om en axel som redan blivit kall och v?ltrade kungen p? rygg. D?r l?g MacGil, hans f?rre kung, med vid?ppna ?gon, d?d… Thor blickade upp och s?g pl?tsligt kungens betj?nt st? ?ver dem. Han h?ll en stor juvelbesatt b?gare, den som Thor k?nde igen fr?n festen, av guld och kl?dd med rader av rubin och safir. Samtidigt som han stirrade p? Thor h?llde tj?naren vinet fr?n b?garen ?ver kungens br?st. Det skv?tte upp ?ver Thors ansikte. Thor h?rde ett skri och v?nde sig och s?g sin falk, Estopheles, sitta p? kungens skuldra och slicka upp vinet fr?n kinden. Thor h?rde ett ljud och v?nde sig och s?g Argon st? ?ver honom och blicka ned med en str?ng blick. I ena handen h?ll han den gl?nsande kungakronan. I den andra h?ll han sin stav. Argon klev fram och tryckte best?mt kronan p? Thors huvud. Thor kunde k?nna den, tyngden som vilade och passade precis, och metallen som sl?t t?tt kring hans tinningar. Han s?g f?rundrad upp p? Argon. ”Nu ?r du kung”, f?rkunnade Argon. Thor blinkade till, och n?r han ?ppnade ?gonen stod alla Legionens medlemmar framf?r honom, och Silvergardet – hundratals m?n och pojkar som tr?ngdes i kammaren och v?nde sig mot honom. Som en man f?ll de p? kn? och bugade sig f?r honom, med ansiktena l?ngt ned mot golvet. ”V?r kung”, h?rdes en k?r av r?ster. Thor vaknade med ett ryck. Han satte sig upp med fl?mtande andh?mtning och s?g sig vilt omkring. Det var m?rkt h?rinne, och fuktigt, och han ins?g att han satt p? ett stengolv med ryggen mot v?ggen. Han kisade i m?rkret, s?g konturerna av ett avl?gset j?rngaller och bortom det en facklas fladdrande l?ga. Och s? kom minnet tillbaka: f?ngelseh?lan. De hade sl?pat honom hit ned, efter festen. Han mindes att vakten slagit honom i ansiktet och ins?g att han varit medvetsl?s, men visste inte hur l?nge. Han satte sig upp och andades snabbare och f?rs?kte skaka av sig den obehagliga dr?mmen. Det hade k?nts s? verkligt, och han bad att det inte var sant – att kungen inte var d?d. Bilden av den d?de kungen hade etsat sig fast i sinnet. Hade han verkligen sett n?got? Eller var alltsammans bara inbillning? Thor k?nde n?gon sparka honom p? fotsulan och tittade upp och s?g en figur torna upp sig ?ver honom. ”H?g tid att vakna nu”, h?rdes en r?st. ”Jag har v?ntat i timmar.” I det svaga ljuset urskilde Thor en ton?rspojkes ansikte, n?gon ungef?r i hans egen ?lder. Han var kort, smal och med insjunkna kinder och kopp?rr i ansiktet – men ?nd? s?g det ut att finnas b?de intelligens och v?nlighet i de gr?na ?gonen. ”Jag heter Merek”, sa han. ”Din cellkamrat. Vad har du ?kt in f?r?” Thor satte sig uppr?tt och f?rs?kte samla tankarna. Han lutade sig mot v?ggen, drog h?nderna genom h?ret och f?rs?kte minnas, f? n?gon ordning p? det. ”De s?ger att du f?rs?kte d?da kungen”, fortsatte Merek. ”Det var just vad han gjorde, och om han n?gonsin kommer ut p? den h?r sidan gallret igen s? ska vi slita honom i stycken”, sn?ste en r?st. Det utbr?t en kakafoni av klonkande tennmuggar som slogs mot j?rngaller, och Thor tittade upp och s?g att hela korridoren kantades av celler d?r f?ngar med groteska utseenden tryckte sina ansikten mot gallren och grinade mot honom i det fladdrande fackelskenet. De flesta var orakade och saknade t?nder, och vissa s?g ut att ha varit d?r nere i ?ratal. Det var en ohygglig syn och Thor tvingade sig att se bort. Var han verkligen h?r nere? Skulle han bli fast h?r f?r evigt, f?ngad med dessa m?nniskor? ”Bry dig inte om dem”, sa Merek. ”Det ?r bara du och jag i den h?r cellen. Hit kommer de inte. Och jag bryr mig inte ett skit om du f?rgiftat kungen. Det skulle jag g?rna g?ra sj?lv.” ”Jag f?rgiftade inte kungen”, sa Thor irriterat. ”Jag har inte f?rgiftat n?gon. Jag f?rs?kte r?dda honom. Allt jag gjorde var att sl? b?garen ur hans h?nder.” ”Och hur kunde du veta att b?garen f?rgiftats?”, skrek en r?st fr?n n?gon som tjuvlyssnat l?ngre ned i korridoren. ”Magi f?rmodar jag?” En k?r av h?nskratt svarade fr?n andra celler l?ngs korridoren. ”Han ?r tankel?sare!”, skrek n?gon annan med h?nfull ton. De andra skrattade. ”Nej, bara en tursam gissning!”, br?lade ytterligare en, till allas f?rtjusning. Thor stirrade ilsket, harmsen ?ver anklagelserna och med god lust att s?tta alla p? plats. Men han visste att det var sl?seri med tid. Och dessutom hade han inget behov av att f?rsvara sig inf?r dessa brottslingar. Merek s?g p? honom med en blick som inte var lika skeptisk som de ?vrigas. Han s?g ut att t?nka p? saken. ”Jag tror dig”, sa han tyst. ”G?r du?”, fr?gade Thor. Merek ryckte p? axlarna. ”N?r all kommer omkring, om du nu f?tt f?r dig att f?rgifta kungen, skulle du verkligen vara s? dum att du talade om det f?r honom?” Merek v?nde sig om och gick n?gra steg och satte sig p? sin sida av cellen, med ryggen lutad mot v?ggen och ansiktet mot Thor. Nu var det Thors tur att vara nyfiken. ”Varf?r ?r du h?r?”, fr?gade han. ”Jag ?r en tjuv”, svarade Merek, med viss stolthet i r?sten. Thor h?pnade. Han hade aldrig tr?ffat n?gon tjuv, ingen riktig tjuv. Sj?lv hade han aldrig kommit p? tanken att stj?la och alltid f?rundrats ?ver att vissa m?nniskor faktiskt gjorde det. ”Men varf?r det?”, fr?gade Thor. Merek ryckte p? axlarna. ”Min familj har ingen mat. De m?ste ju ?ta. Jag har inte g?tt skola och har inga andra f?rdigheter. Att stj?la ?r vad jag kan. Inget stort. F?r det mesta bara mat. Vad som beh?vs f?r att de skall klara sig helt enkelt. Jag har kommit undan med det i ?ratal. Men s? ?kte jag dit. Det h?r ?r tredje g?ngen fast f?rresten. Tredje g?ngen, det ?r den v?rsta.” ”Varf?r det?”, undrade Thor. Merek blev tyst och skakade sedan l?ngsamt p? huvudet. Thor s?g hur hans ?gon t?rades. ”Kungens lag ?r str?ng. Den ger inga undantag. Tredje g?ngen tar de din hand.” Thor blev alldeles f?rskr?ckt. Han s?g ned p? Mereks h?nder. De var b?da kvar ?nnu. ”De har inte h?mtat mig ?n”, sa Merek. ”Men de kommer.” Thor m?dde illa vid tanken. Merek s?g bort, som om han sk?mdes, och det gjorde Thor ocks?. Han ville inte t?nka p? det. Thor vilade huvudet i h?nderna. Huvudv?rken var fruktansv?rd och han f?rs?kte samla tankarna. De senaste dagarna var som en virvelvind. S? mycket hade h?nt, s? snabbt. ? ena sidan hade han en k?nsla av triumf: han hade sett framtiden, f?rutsagt att MacGil skulle f?rgiftas och r?ddat honom. Kanske kunde trots allt ?det ?ndras. Thor k?nde en viss stolthet – han hade r?ddat kungen. ? andra sidan s? befann han sig h?r nu, i f?ngelseh?lan och utan m?jlighet att rentv? sitt namn. Alla hans hopp och dr?mmar hade grusats, alla m?jligheter att bli en i Legionen f?rsvunnit. Nu fick han skatta sig lycklig om han inte blev kvar h?r resten av livet. Och det pl?gade honom att t?nka att MacGil, som tagit emot honom som en del av familjen, trott att Thor verkligen t?nkt m?rda honom. Och det pl?gade honom att Reece, hans b?ste v?n, ocks? han kunde tro att han f?rs?kt d?da fadern. Och ?nnu v?rre, Gwendolyn. Han t?nkte p? deras sista m?te – hur hon trott att han bes?kt horhus – och han k?nde att allt som var gott i livet pl?tsligt tagits ifr?n honom. Han undrade varf?r han drabbades av allt detta. Han hade, trots allt, bara f?rs?kt g?ra gott. Thor visse inte vad det skulle bli av honom, och brydde sig inte heller. Det enda han ?nskade var att f? rentv? sitt namn, att folk skulle f? veta att han inte f?rs?kt skada kungen och att han verkligen hade de d?r krafterna – att han sk?dat in i framtiden. Han visste inte vad det skulle bli av honom. Men en sak var s?ker: han var tvungen att ta sig ut d?rifr?n. P? n?got s?tt. Innan Thor hann avsluta tanken h?rdes ljudet av fotsteg, tunga st?vlar som trampade l?ngs stenkorridorerna. Han h?rde rasslet av nycklar, och ett ?gonblick senare skymtades en bred f?ngvaktare, den man som sl?pat Thor hit och slagit honom i ansiktet. Vid synen av honom k?nde Thor sm?rtan ?ver kinden. F?rst nu blev han medveten om den och k?nde en rent fysisk avsky. ”Men ?r det inte den lilla idioten som f?rs?kte sig p? att m?rda kungen.” F?ngvaktaren bl?ngde mot honom n?r han vred om nyckeln i l?set. Efter att flera klackande ljud ekat fr?n l?set str?ckte han sig fram och sk?t celld?rren ?t sidan. Han h?ll handf?ngsel i ena handen och en liten yxa h?ngde vid hans sida. ”Du f?r ditt tids nog”, sn?ste han ?t Thors h?ll, och v?nde sig sedan mot Merek. ”Men nu g?ller det dig, lilla tjuvunge. Tredje g?ngen gillt”, sa han med ett h?nflin, ”och inga undantag.” Han kastade sig fram mot Merek, grep honom h?rt, vred en arm bakom hans rygg, f?ste handf?ngslet och l?nkade sedan dess andra ?nde till en krok i v?ggen. Merek skrek, ryckte vilt i kedjan och f?rs?k att komma loss – men det var hoppl?st. F?ngvaktaren klev upp bakom, greppade honom med en bj?rnkram och tryckte hans andra hand ned mot en stenb?nk. ”Det h?r skall v?l l?ra dig att inte stj?la”, fr?ste han. Han lossade yxan fr?n b?ltet och lyfte den h?gt ?ver huvudet, med sitt vid?ppna gap i ett grin d?r hans fula t?nder stack fram. ”NEJ!”, skrek Merek. Thor satt d?r, helt stel av fasa, och s?g f?ngvaktaren ta sikte mot Mereks handled och hugga. Han ins?g att om bara n?gra sekunder skulle den d?r pojken inte l?ngre ha n?gon hand. Den skulle vara avskuren, f?r alltid, och det av inga andra sk?l ?n sm?st?lder av mat f?r att hj?lpa till att f?da sin familj. Or?ttvisan i alltsammans br?nde i honom och han visste att han inte kunde till?ta det. Det var inte r?tt. Thor k?nde en hetta i kroppen, och sedan en k?nsla av l?gor inom sig, som steg upp fr?n f?tterna och fl?dade ut i hans handflator. Han k?nde tiden sakta ned, hur han sj?lv r?rde sig snabbare ?n mannen – hur yxan h?ngde d?r mitt i luften. Han k?nde ett brinnande klot av kraft i handen, och slungade det mot vakten. Han s?g h?pet hur en gul sf?r sk?t fram fr?n hans handflata, for genom luften och lyste upp den m?rka cellen p? v?gen – och rakt mot f?ngvaktens ansikte. Den tr?ffade huvudet, och i samma ?gonblick tappade mannen yxan, fl?g med ett brak in i v?ggen och tuppade av. Thor hade r?ddat Merek, bara ett ?gonblick innan eggen n?tt hans handled. Merek s?g mot Thor, med ?gonen vid?ppna. F?ngvakten ruskade p? huvudet och b?rjade resa sig f?r att gripa tag i Thor. Men Thor k?nde kraften brinna i kroppen, och n?r vakten kommit p? f?tter och v?nt sig mot honom sprang han fram, hoppade upp i luften och gav honom en spark i br?stet. Thor k?nde en styrka han aldrig k?nt f?rr rusa genom musklerna och h?rde ett sprakande ljud n?r sparken tr?ffade och slungade den tungsatte mannen, bak?t genom luften och med en duns in i v?ggen, d?r han segnade ned i en h?g p? golvet, ordentligt medvetsl?s den h?r g?ngen. Merek stod d?r, chockad, och Thor visste precis vad han m?ste g?ra. Han grep tag i yxan och skyndade fram, h?ll kedjan mot stenen och h?gg till. En gnista sk?t genom luften och en av kedjans l?nkar br?ts. Merek ryckte till och lyfte sedan huvudet, s?g kedjan ligga d?r vid sina f?tter, och han ins?g att han var fri. Han stirrade mot Thor med ?ppen mun. ”Jag vet inte hur jag skall tacka dig”, sa Merek. ”Jag vet inte hur du gjorde det d?r, vad det nu var, eller vem du ?r – eller vad du ?r – men du r?ddade livet p? mig. Jag st?r i skuld till dig. Och det ?r inget jag tar l?tt p?.” ”Du ?r inte skyldig mig n?got”, sa Thor. ”Fel”, sa Merek, och str?ckte sig fram och grep honom om armen. ”Du ?r min bror nu. Och jag skall ?terg?lda dig. P? n?got s?tt. En dag.” Med det v?nde sig Merek och skyndade ut genom den ?ppna celld?rren och ned l?ngs korridoren, ?tf?ljd av skr?net fr?n de andra f?ngarna. Thor tittade bort och s?g den medvetsl?sa vakten och den ?ppna celld?rren och f?rstod att han ocks? m?ste g?ra n?got. F?ngarnas skrin blev allt h?gre. Thor steg ut, s?g ?t b?da h?ll, och besl?t att springa i motsatt riktning fr?n Merek. De kunde trots att inte f?nga dem b?da p? samma g?ng. Kapitel tre Thor sprang genom natten, genom kaoset p? Kungsg?rds gator och chockades av f?rvirringen runtom. Det var tr?ngsel p? gatorna och packat av folk som skyndande fram och ?ter i upphetsningen. M?nga bar facklor som lyste upp natten och kastade m?rka skuggor ?ver alla ansikten – samtidigt ringde klockan fr?n slottet oupph?rligt. Det var en dov klang och den lj?d en g?ng i minuten. Thor visste vad den betydde: d?d. Det var en d?dsringning. Och det fanns bara en i riket f?r vilket klockorna kunde ringa den natten: kungen. Thors hj?rta bultade d?r han gick. Dolken fr?n dr?mmen glimmade framf?r hans ?gon. Hade det h?nt? Han m?ste f? veta. Han str?ckte sig fram och grep tag i en pojke som sprang ?t andra h?llet. ”Vart ?r du p? v?g?”, fr?gade Thor. ”Varf?r all uppst?ndelse?” ”Har du inte h?rt?”, utropade pojken, n?stan i panik. ”Kungen ligger f?r d?den! Knivhuggen! Folk tr?ngs utanf?r Kungsporten f?r att h?ra det senaste. St?mmer det s? ?r det illa f?r oss alla. Begriper du? Ett land utan kung?” Med det skakade pojken av sig Thors hand och sprang vidare in i natten. Thor blev st?ende, med bultande hj?rta och ovillig att ta in vad som h?nt. Dr?mmarna, alla hans f?raningar – de var mer ?n bara fantasier. Han hade sett in i framtiden. Tv? g?nger. Och det skr?mde honom. Hans krafter gick djupare ?n vad han sj?lv anade, och de tycktes bli starkare f?r var dag som gick. Vart skulle det sluta? Han stod d?r och f?rs?kte besluta vart han skulle ta v?gen. Han hade flytt. Men nu hade han inte l?ngre n?gon id? om vart han skulle v?nda sig. Inom kort skulle vakterna – och kanske hela Kungsg?rd – vara ute p? gatorna och s?ka efter honom. Det faktum att han hade flytt skulle f? honom att se ?nnu skyldigare ut. Men ? andra sidan, det faktum att MacGil stuckits ned n?r han sj?lv satt f?ngslad – borde inte det fria honom fr?n misstankar? Eller skulle det bara se ut som om han var en del av en st?rre konspiration? Thor hade inte r?d att ta n?gra risker. Det var ingen tvekan om att ingen i riket just nu hade n?gon lust att se klart p? saken – alla p? gatorna runtom var ute efter blod. Och han skulle f?rmodligen utses till syndabock. Han beh?vde en tillflyktsort, n?gonstans d?r han kunde rida ut stormen och rentv? sitt namn. S?krast vore att fly, att s?ka skydd i sin gamla by, eller ?nnu l?ngre bort – s? l?ngt det gick att komma fr?n Kungsg?rd. Men Thor hade ingen lust att ta den s?kraste v?gen, han var inte s?dan. Han ville bli kvar d?r, rentv? sitt namn och beh?lla sin plats i Legionen. Han var ingen feg stackare, och inte den som flydde. Mest av allt ville han tr?ffa MacGil igen innan han dog – om han nu ?nnu var i livet. Han var tvungen att tr?ffa honom. Han pl?gades av skuldk?nslor f?r att han inte kunnat f?rhindra mordet. Vad var meningen med att visa honom kungens d?d, om det nu ?nda inte fanns n?got han kunde g?ra ?t det? Och varf?r hade han sett honom f?rgiftas, n?r han i sj?lva verket stuckits ned med kniv? N?r Thor stod d?r, n?r han ?verv?gde med sig sj?lv, slog det honom: Reece. Reece var den ende han kunde lita p? att inte ?verl?mna honom till vakterna, och som kanske till och med skulle ge honom en tillflyktsort. Han anade att Reece skulle tro honom. Reece visste att Thor verkligen ?lskat hans far, och om n?gon hade m?jlighet att rentv? Thors namn s? var det han. Han m?ste hitta honom. Thor satte av genom gr?nderna, hit och dit och i motsatt riktning mot folkmassan, eftersom han sprang bort fr?n Kungsport och mot slottet. Han visste var Reece hade sin kammare – i den ?stra flygeln, n?ra stadsmuren – och han kunde bara hoppas att han verkligen var d?r. Om han var det s? skulle det kanske g? att f?nga hans uppm?rksamhet, f? honom att finna en v?g in i slottet. Thor hade den obehagliga k?nslan att om han blev kvar h?r ute p? gatorna s? skulle han snart bli igenk?nd. Och n?r mobben s?g vem han var skulle de slita honom i stycken. Han sprang gata efter gata och f?tterna halkade i leran i sommarnatten. Men till sist kom han till muren l?ngs de yttre f?stningsverken. Han h?ll sig n?ra, sprang t?tt intill den, och precis under ?gonen p? de vaksamma soldater som posterats med bara meter emellan. N?r han n?rmade sig Reeces f?nster str?ckte han sig ned och plockade upp en sl?t sten. Lyckligtvis s? fanns det ett vapen de gl?mt att ta av honom: hans gamla, trofasta slunga. Han lossade den fr?n b?ltet, lade stenen p? plats, och kastade. Med perfekt tr?ffs?kerhet s?nde Thor stenen iv?g ?ver slottsmuren och rakt genom Reeces rums ?ppna f?nster. Han h?rde den klappra mot en innerv?gg och v?ntade, tryckt mot muren f?r att inte bli sedd av vakterna som ryckt till vid ljudet. Inget h?nde p? en l?ng stund, och Thors hj?rta sj?nk i br?stet vid tanken p? att Reece trots allt inte var inne. Om inte, s? skulle han bli tvungen att fly fr?n platsen – det fanns helt enkelt inget annat s?tt att hitta en tillflyktsort. Efter vad som k?ndes som en evighet, hade Thor b?rjat v?nda sig om f?r att g?. Men d? s?g han n?gon luta sig ut genom f?nstret, med handflatorna p? f?nsterbr?det, och se sig omkring med ett f?rundrat uttryck i ansiktet. Thor stod d?r, gick fram n?gra steg fr?n muren och vinkade h?gt med ena armen. Reece tittade ned och lade m?rke till honom. Ansiktet lyste upp av en igenk?nning som var klart synbar i fackelskenet, till och med p? det h?r avst?ndet, och Thor k?nde en stor l?ttnad ?ver att se gl?dje i minen. Det sa allt han beh?vde veta: Reece skulle inte ?verl?mna honom till vakterna. Reece tecknade ?t honom att v?nta, och Thor skyndade tillbaks, in till muren igen, och hukade sig ned just som en vakt v?nde sig mot hans h?ll. Thor v?ntade, os?ker p? hur l?nge och hela tiden beredd att fly, tills Reece ?ntligen d?k upp, framrusande genom en d?rr i muren, andf?dd och med blickar ?t b?da h?ll innan han fick syn p? Thor. Reece skyndade fram och omfamnade honom. Thor var ?verlycklig. Han h?rde ett gn?llande l?te och tittade ned och fick till sin stora gl?dje se Krohn, som rullat ihop sig under Reeces skjorta. Krohn n?stan hoppade fram ur skjortan n?r Reece grep tag i honom och gav honom till Thor. Krohn – den st?ndigt v?xande vita leopardungen som Thor en g?ng r?ddat – hoppade in i hans armar, d?r han fick kramar samtidigt som han tj?t och gn?llde och slickade Thor i ansiktet. Reece log. ”N?r de sl?pade bort dig f?rs?kte han f?lja efter, och jag tog honom f?r att se till att han skulle vara s?ker.” Thor grep Reece om armen av tacksamhet. Sedan skrattade han, eftersom Krohn aldrig slutade slicka honom. ”Jag har saknat dig ocks?, gosse lilla.” Thor skrattade och gav kattungen en puss tillbaka. ”Men tyst nu, annars h?rs vi av vakterna.” Krohn tystnade, som om han f?rstod. ”Hur lyckades du fly egentligen?”, fr?gade Reece f?rv?nat. Thor ryckte p? axlarna. Han visste inte vad han skulle s?ga. Han k?nde sig fortfarande obekv?m med att prata om krafterna, som han ju inte ens sj?lv f?rstod. Han ville inte att andra skulle se honom som n?got sorts missfoster. ”Jag hade tur, antar jag”, svarade han. ”Jag s?g en chans och tog den.” ”Jag ?r f?rv?nad att gatumobben inte slitit dig i stycken”, sa Reece. ”Det ?r m?rkt”, sa Thor. ”Jag tror inte att n?gon k?nt igen mig. Inte ?n i alla fall.” ”Vet du att varenda soldat i riket letar efter dig? Vet du att min far har blivit knivhuggen?” Thor nickade allvarligt. ”Klarar han sig?” Reece ansikte m?rknade. ”Nej”, svarade han sammanbitet. ”Han ligger f?r d?den.” Thor k?nde sig helt f?rkrossad, som om det g?llt hans egen far. ”Du vet att jag inte hade n?got med det att g?ra, eller hur?”, fr?gade Thor f?rhoppningsfullt. Han brydde sig inte om vad n?gon annan t?nkte om saken, men han beh?vde att hans b?ste v?n, MacGils yngste son, visste att han var oskyldig. ”Sj?lvklart”, sa Reece. ”Annars skulle jag inte st? h?r.” Thor k?nde en v?g av l?ttnad och greppade Reece om axeln. ”Men riket i ?vrigt kommer inte vara s? tillitsfullt som vad jag ?r”, fortsatte Reece. ”Den s?kraste platsen f?r dig just nu ?r s? l?ngt h?rifr?n som m?jligt. Jag skall ge dig min snabbaste h?st och proviant och skicka dig l?ngt bort. Du m?ste g?mma dig och ligga l?gt tills de finner den verklige m?rdaren. Ingen t?nker s?rskilt klart f?r tillf?llet.” Thor skakade p? huvudet. ”Jag kan inte ge mig av”, sa han. ”Det skulle f? mig att se skyldig ut. Jag m?ste f? andra att f?rst? att jag inte ?r skyldig. Jag kan inte bara springa iv?g fr?n mina bekymmer. Jag m?ste rentv? mitt namn.” Reece skakade p? huvudet. ”Om du blir kvar h?r s? kommer de att hitta dig. Du hamnar i f?ngelse igen – och sedan blir du avr?ttad. Om du nu inte d?das f?rst av en folkmassa.” ”Det ?r en risk jag m?ste ta”, sa Thor. Reece gav honom en l?ng, intensiv blick, och hans uppsyn ?ndrades fr?n bekymrad till en min av beundran. Slutligen, mycket l?ngsamt, nickade han till svar. ”Du ?r stolt. Och korkad. Otroligt korkad. Det ?r d?rf?r jag gillar dig.” Reece log. Thor log tillbaka. ”Jag m?ste f? tr?ffa din far”, sa Thor. ”Jag m?ste f? en chans att f?rklara f?r honom, ansikte mot ansikte, att det inte var jag, att jag inte haft n?got med det att g?ra. Om han beslutar att d?ma mig, d? f?r det bli s?. Men jag m?ste f? chansen. Jag vill att han skall veta. Och det ?r allt jag ber dig om.” Reece s?g allvarligt p? sin v?n och m?tte honom med blicken. Till sist, efter vad som k?ndes som en evighet, nickade han. ”Jag kan ta dig till honom. Jag k?nner till en bakv?g. Den leder till hans kammare. Det ?r riskabelt – och s? snart du ?r d?r s? ?r du ensam. Det finns ingen v?g ut. Och d? finns det inget jag kan g?ra f?r dig. Det kan betyda d?den. ?r du s?ker p? att du vill ta den risken?” Thor nickade tillbaks, med d?dligt allvar. ”D? s?”, sa Reece och sl?ngde pl?tsligt fram en kappa med huva ?t Thor. Thor f?ngade den och tittade ned f?rv?nat. Han ins?g att Reece hela tiden planerat f?r det h?r. Reece log n?r Thor s?g upp. ”Jag visste att du var dum nog att vilja stanna. Jag hade inte f?rv?ntat mig n?got mindre av min b?ste v?n.” Kapitel fyra Gareth stegade rastl?st runt i sin kammare och t?nkte nerv?st p? kv?llens h?ndelser. Han kunde inte tro vad som h?nt p? festen, hur allt kunnat g? s? fel. Han kunde inte begripa hur den d?r korkade ungen, den d?r utb?lingen Thor, lyckats f? nys om hans plan med giftet – och ?nnu v?rre, till och med lyckats stoppa b?garen fr?n att n? fram. Gareth t?nkte tillbaka till det ?gonblick han sett Thor kasta sig fram och sl? b?garen ?t sidan, n?r han h?rde den klinga mot stengolvet, s?g vinet rinna ut, tillsammans med alla hans dr?mmar och ambitioner. I det ?gonblicket hade Gareths liv lagts i spillror. Allt han str?vat efter hade krossats. Och n?r den d?r hunden lapade upp vinet och f?ll d?d ned – d? visste han med s?kerhet att det var slut ocks? med honom. Han s?g hela sitt liv passera i revy, s?g sig sj?lv bli p?kommen och d?md till ett liv i f?ngelseh?lan f?r att ha f?rs?kt m?rda sin far. Eller ?nnu v?rre, bli avr?ttad. Det var s? otroligt dumt. Han skulle aldrig ha satt planen i verket, aldrig bes?kt den d?r h?xan. Gareth hade ?tminstone agerat snabbt. Han hade varit f?rst p? f?tter och lagt skulden p? Thor. N?r han t?nkte tillbaka p? det s? var han stolt ?ver sig sj?lv, ?ver hur snabbt han reagerat. Det hade varit ett ?gonblicks inspiration, och till hans stora f?rv?ning s? tycktes det ha fungerat. De hade sl?pat iv?g med Thor, och efter det hade festen n?stan ?terg?tt till det vanliga igen. Naturligtvis var ingenting detsamma igen efter det d?r, men ?tminstone hade alla misstankar fallit p? pojken. Gareth kunde bara be att det skulle forts?tta p? det s?ttet. Ingen hade f?rs?kt l?nnm?rda en MacGil p? ?rtionden, och Gareth fruktade att det skulle bli en utredning, att de skulle granska d?det n?rmare. I eftertanken ins?g han att det hade varit d?raktigt att f?rs?ka med gift. Hans far var oslagbar. Gareth borde ha vetat det. Han hade gapat efter f?r mycket. Och nu kunde han inte annat ?n tro att det bara var en tidsfr?ga innan misstankarna f?ll p? honom. Han var tvungen att g?ra vad som helst nu f?r att bevisa Thors skuld och f? honom avr?ttad, innan det var f?r sent. Han hade ?tminstone kommit p? nya tankar: efter misslyckandet hade han lagt ned tanken p? l?nnmord. Nu k?nde sig Gareth l?ttad. Efter att ha sett sin plan misslyckas s? hade han insett att en del av honom, l?ngt d?r inne, inte alls ville d?da fadern och f? hans blod p? sina h?nder. Han skulle inte bli kung. Han skulle kanske aldrig bli kung. Men efter kv?llens h?ndelser kunde han f?rlika sig med tanken. Han skulle i alla fall vara fri. Aldrig att han kunde uth?rda all den stress som ett nytt f?rs?k skulle medf?ra: alla hemligheter, f?rs?k att d?lja alla sp?r och st?ndig ?ngslan ?ver att uppt?ckas. Det var mer ?n han klarade av. Han gick d?r fram och tillbaka tills natten blev sen och han b?rjade lugna ned sig. Just som han b?rjade k?nna sig som sig sj?lv igen och f?rbereda sig f?r att sl? sig till ro f?r natten h?rdes en pl?tslig krasch, och han v?nde sig om och s?g d?rren sl?s upp p? vid gavel. In rusade Firth, vild?gd och i panik som ett jagat byte. ”Han ?r d?d!”, skrek Firth. ”Han ?r d?d! Jag d?dade honom. Han ?r d?d!” Firth ylade hysteriskt och Gareth hade ingen aning om vad han pratade om. Var han berusad? Firth rusade genom rummet, skrikande och gr?tande och med uppstr?ckta h?nder – och det var d? Gareth s?g handflatorna, t?ckta i blod, och hans gula tunika, blodfl?ckad. Gareths hj?rta hoppade ?ver ett slag. Firth hade just d?dat n?gon. Men vem? ”Vem ?r d?d?”, fordrade Gareth. ”Vem pratar du om?” Men Firth var helt hysterisk och kunde inte fokusera. Gareth sprang fram till honom, tog ett fast grepp om hans axlar och skakade. ”Svara!” Firth ?ppnade ?gonen och stirrade, med en vild h?sts skr?mda ?gon. ”Din far! Kungen! Han ?r d?d! F?r min hand!” Vid de orden k?nde Gareth det som om en kniv just stuckits i hans hj?rta. Han stirrade tillbaka, vild?gd, stelfrusen, och kunde k?nna hela kroppen domna bort. Han sl?ppte greppet, tog ett steg tillbaka och f?rs?kte h?mta andan. Han f?rstod av allt blod att Firth talade sanning. Han kunde om?jligen begripa det. Firth? Stallpojken? Den mest svagsinte av alla hans v?nner. Och han hade d?dat hans far? ”Men… hur ?r det m?jligt?”, fl?mtade Gareth. ”N?r?” ”I hans kammare”, sa Firth. ”Alldeles nyss. Jag stack ned honom.” Det gick upp f?r honom allt tydligare, att det verkligen h?nt, och Gareth b?rjade ?terf? sin fattningsf?rm?ga. Han fick syn p? sin ?ppna d?rr och sprang fram och slog igen den, men s?g f?rst till att ingen vakt varit vittne. Lyckligtvis var korridoren tom. Han l?ste med d?rrens tunga j?rnregel. Han sprang tillbaks in i rummet. Firth var ?nnu hysterisk, och Gareth beh?vde f? honom att lugna ned sig. Han beh?vde f? svar. Han grep honom om axlarna, v?nde p? honom och gav honom en ?rfil h?rd nog att f? slut p? yrandet. Till sist fokuserade Firth p? honom. ”Ber?tta allt”, befallde Gareth med kyla i r?sten. ”Ber?tta exakt vad som h?nde. Varf?r gjorde du det h?r?” ”Vad menar du, varf?r?”, fr?gade Firth f?rvirrat. ”Du ville ta d?d p? honom. Ditt gift fungerade inte. Jag trodde att jag kunde hj?lpa dig. Jag trodde att det var vad du ?nskade.” Gareth skakade p? huvudet. Han grabbade tag i Firths skjorta och ruskade honom, om och om igen. ”Varf?r gjorde du det!?”, skrek Gareth. Han k?nde hela sin v?rld falla samman. Han chockades av k?nslan av samvetskval f?r fadern. Han kunde inte begripa det. Bara n?gra timmar tidigare fanns det ingenting han ?nskat h?gre ?n att se honom f?rgiftad och d?d vid sitt eget bord. Nu slog honom tanken att han d?dats som om det g?llt hans b?ste v?n. Han k?nde hur han drunknade i samvetskval. En del av honom ?nskade trots allt inte hans d?d – och s?rskilt inte s? h?r. Inte f?r Firths hand. Och inte med en dolk. ”Jag f?rst?r inte”, gn?llde Firth. ”F?r bara n?gra timmar sedan f?rs?kte du ju sj?lv d?da honom. Det var din plan, med b?garen. Jag trodde du skulle bli tacksam!” Till sin egen f?rv?ning tog Gareth sats och gav Firth ett slag ?ver ansiktet. ”Jag sa inte ?t dig att g?ra det h?r”, spottade Gareth fram. ”Jag sa aldrig ?t dig att g?ra det h?r. Varf?r d?dade du honom? Se p? dig. Du ?r helt t?ckt i blod. Nu ?r det slut med oss b?da. Det ?r bara en tidsfr?ga innan vakterna tar oss.” ”Ingen s?g”, b?nade Firth. ”Jag sm?g in mellan vaktskiften. Ingen s?g mig.” ”Och var ?r vapnet?” ”Jag l?mnade det inte”, sa Firth stolt. ”Jag ?r inte korkad. Jag gjorde mig av med det.” ”Och vad var det f?r klinga?”, fr?gade Gareth, yr i huvudet av alla tankar p? konsekvenserna. Han gick fr?n att k?nna skuld till att k?nna oro nu – i tankarna stockades varje m?jlig detalj l?ngs det sp?r som den d?r klantskallen kunde ha l?mnat efter sig, varje detalj som kunde t?nkas leda tillbaka till honom. ”Jag anv?nde en som inte kan sp?ras”, sa Firth, stolt ?ver sig sj?lv. ”Det var en sl?, anonym kniv. Jag hittade den i stallet. Det fanns fyra andra likadana. Den kan inte sp?ras”, upprepade han. Gareth k?nde hj?rtat sjunka i br?stet. ”Var det en kort kniv, med r?tt skaft och b?jt blad? Fr?n v?ggen bredvid min h?st?” Firth nickade till svar och s?g tveksam ut. Gareth bl?ngde. ”Idiot. Sj?lvklart g?r den kniven att sp?ra!” ”Men det fanns ju inga m?rken p? den!”, protesterade Firth med skr?md, darrande r?st. ”P? bladet finns inga m?rken – men p? skaftet!”, skrek Gareth. ”P? undersidan! Du s?g inte tillr?ckligt noga efter. Idiot.” Gareth tog ett steg fram, r?d i ansiktet. ”Min h?sts emblem ?r inristat p? undersidan. Vem som helst som k?nner till kungafamiljen kan sp?ra det d?r bladet tillbaks till mig.” Han stirrade p? Firth, som nu tycktes helt svarsl?s. Han hade god lust att d?da honom. ”Var gjorde du av den?”, fr?gade Gareth uppfordrande. ”S?g att du har den p? dig. S?g att du tog den med dig hit. Sn?lla.” Firth svalde. ”Jag gjorde mig av med den, noggrant. Ingen kommer n?gonsin hitta den.” Gareth grimaserade. ”Vart, mer exakt?” ”Jag sl?ngde den ner i sopnedkastet, rakt ner i slottets latrin. De t?mmer den var timma, ner i floden. Oroa dig inte, herre. Den ?r redan djupt i floden vid det h?r laget.” Pl?tsligt h?rdes klangen av slottsklockorna och Gareth v?nde sig och sprang fram till det ?ppna f?nstret, med hj?rtat fyllt till br?dden av panik. Han tittade ut och s?g allt kaos och r?relse d?r nere, alla folksamlingar som omringade slottet. De d?r klockorna kunde bara betyda en sak: Firth lj?g inte. Han hade d?dat kungen. Gareth k?nde kroppen bli kall som is. Han kunde knappt f?rest?lla sig att han satt en s?dan ohygglig ondska i r?relse. Och att Firth, av alla m?nniskor, var den som utf?rt d?det. Det h?rdes pl?tsligt bultande p? d?rren, och den slogs upp och flera m?n ur kungsvakten rusade in. F?r ett ?gonblick var Gareth s?ker p? att de kommit f?r att arrestera honom. Men till hans f?rv?ning stannade de och stod i givakt. ”Herre, er far har knivhuggits. Det kan finnas en l?nnm?rdare p? flykt i slottet. Se till att bli kvar i er kammare. Han ?r allvarligt s?rad.” H?ret reste sig i Gareths nacke n?r han h?rde det sista av orden. ”S?rad?”, upprepade Gareth – ordet n?stan fastnade i halsen. ”S? d? lever han?” ”Han lever, herre. Och Gud vare med honom, s? att han ?verlever och kan ber?tta vem som utf?rt en s?dan avskyv?rd handling.” Med en kort bugning skyndade vakten fr?n rummet och sm?llde igen d?rren bakom sig. Gareth ?vermannades av raseri och greppade Firth om axlarna, tryckte honom genom rummet och sl?ngde honom mot stenv?ggen. Firth stirrade tillbaka, med vid?ppna, uppskr?mda ?gon och m?ll?s. ”Vad har du gjort?”, skrek Gareth. ”Nu ?r det slut med oss b?da!” ”Men… men…”, stammade Firth, ”… jag var s?ker p? att han var d?d!” ”Det ?r mycket du ?r s?ker p?”, sa Gareth, ”och det ?r fel alltsammans!” En tanke gick upp f?r Gareth. Den d?r dolken”, sa han. ”Vi m?ste leta upp den, innan det ?r f?r sent.” ”Men jag sl?ngde ju bort den, herre”, sa Firth. ”Den har ju spolats bort av floden!” ”Du sl?ngde den i latrinen. Det betyder inte att den redan hamnat i floden.” ”Men f?rmodligen har den det!”, sa Firth. Gareth stod inte ut med idiotens klantigheter l?ngre. Han tryckte sig f?rbi honom och sprang ut genom d?rren, med Firth i h?larna. ”Jag f?ljer med dig. Jag skall visa exakt var jag kastade den”, sa Firth. Gareth tv?rstannade i korridoren, v?nde sig och stirrade p? Firth. Han var t?ckt av blod, och Gareth var f?rundrad ?ver att vakterna inte lagt m?rke till det. Det var rena turen. Firth var mer av en belastning ?n n?gonsin. ”Jag s?ger det bara en g?ng”, morrade Gareth. ”G? genast tillbaks till mitt rum. Byt dina kl?der, och br?nn dem. Se till att bli av med alla sp?r av blod. Och f?rsvinn fr?n slottet. H?ll dig l?ngt borta fr?n mig den h?r natten. Begriper du?” Gareth gav honom en knuff, v?nde om och sprang. Han rusade l?ngs korridoren, ned l?ngs en spiraltrappa, v?ning efter v?ning, p? v?g mot tj?narnas utrymmen. Till sist kom han rusande in i k?llaren, d?r flera tj?nare vred sina nackar och s?g p? honom. De var mitt uppe i skurningen av n?gra v?ldiga grytor och kokade upp spannar med vatten. V?ldiga eldar r?t i tegelugnar, och tj?narna, kl?dda i fl?ckade f?rkl?den, var alla dr?nkta i svett. P? andra sidan rummet s?g Gareth ett enormt nattk?rl, som hela tiden fylldes upp av exkrementer som slaskade ned fr?n sopschaktet ovan. Gareth sprang fram till den n?rmaste av tj?narna och grep honom desperat om armen. ”N?r t?mdes den senast?”, fr?gade han. ”Den togs till floden f?r bara n?gra minuter sedan, min herre.” Gareth v?nde om och sprang ut ur rummet, hastigt l?ngs slottets korridorer, upp igen l?ngs spiraltrappan och ut i den svala nattluften. Han sprang ?ver gr?s?ngar, allt mer andf?dd, i en spurt mot floden. N?r han kom n?rmare s?g han en plats att g?mma sig, bakom ett stort tr?d, intill stranden. Han s?g tv? tj?nare lyfta den v?ldiga j?rnpottan och v?lta den ut i flodens framrusande str?mmar. Han s?g tills den var helt uppochned, tills allt inneh?ll t?mts ut och tills tj?narna v?nt ?ter med kitteln till slottet. F?rst d? var Gareth n?jd. Ingen hade sett n?gon kniv. Var den ?n var, s? var den nu i flodens vatten, svept iv?g mot fullst?ndig anonymitet. Om hans far dog den h?r natten s? fanns det inga sp?r som kunde leda till m?rdaren. Eller gjorde det? Kapitel fem Thor f?ljde Reece i h?larna, och Krohn efter honom, genom den vindlande bakv?gen till kungens kammare. Reece hade f?rt dem genom en l?nnd?rr, dold i en av stenv?ggarna, och ledde dem nu med en fackla d?r de gick p? ett led i den tr?nga g?ngen, ?n hit och ?n dit p? v?g genom slottets f?rvirrande inre. De gick upp f?r en tr?ng stentrappa som ledde till en annan passage. De v?nde, och d?r var ?nnu en trappa. Thor h?pnade ?ver hur invecklad den h?r v?gen var. ”Den h?r g?ngen byggdes in i slottet f?r hundratals ?r sedan”, f?rklarade Reece med en viskning d?r de gick upp, andf?dda i trappan. ”Den byggdes av min fars farfars far, den tredje kung MacGil. Han l?t bygga den efter en bel?gring – det ?r en flyktv?g. Ironiskt nog s? har vi inte varit bel?grade sedan dess, s? de h?r g?ngarna har inte anv?nts p? ?rhundraden. Man hade satt igen dem och jag uppt?ckte dem som barn. Jag brukar anv?nda dem emellan?t f?r att ta mig fram i slottet utan att n?gon vet var jag ?r. N?r vi var sm? brukade Gwen, Godfrey och jag leka kurrag?mma h?r. Kendrick var f?r gammal, och Gareth hade ingen lust att leka med oss. Inga facklor, det var huvudregeln. Kolsvart. Det var l?skigt p? den tiden.” Thor gjorde sitt b?sta f?r att hinna med n?r Reece fann v?gen genom g?ngarna med otrolig s?kerhet. Uppenbarligen kunde han varenda steg utantill. ”Hur i all v?rlden kan du komma ih?g alla korsningar?”, fr?gade Thor beundrande. ”Man blir l?tt ensam n?r man v?xer upp i ett slott som liten pojke”, fortsatte Reece, ”s?rskilt n?r alla andra ?r ?ldre, du sj?lv ?r f?r ung f?r att ta v?rvning i Legionen, och det inte finns annat att g?ra. Jag tog det till min uppgift att uppt?cka varenda vr? av det h?r st?llet.” De v?nde igen, gick ned f?r tre trappsteg av sten, v?nde in i en tr?ng passage i v?ggen och stegade nedf?r en l?ng trappa. Slutligen hade Reece f?rt dem till en tjock d?rr av ek, helt t?ckt av damm. Han lutade ett ?ra mot den och lyssnade. Thor steg fram vid hans sida. ”Vad ?r det f?r d?rr?”, fr?gade Thor. ”Shhh”, sa Reece. Thor tystnade och lade sitt eget ?ra mot d?rren och lyssnade. Krohn stod bakom honom och tittade upp. ”Det ?r bakd?rren till min fars kammare”, viskade Reece. ”Jag vill h?ra vem som ?r d?r inne med honom.” Thor lyssnade, med hj?rtat bultande i br?stet, till de d?mpade r?sterna bakom d?rren. ”Det l?ter som om det ?r fullt i rummet”, sa Reece. Reece v?nde sig om och gav Thor en menande blick. ”Du kliver r?tt in i elden. Hans generaler ?r d?r inne, hans r?d och r?dgivare, familj – allihop. Och jag ?r s?ker p? att de alla ?r p? jakt efter dig, hans p?st?dda m?rdare. Det blir som att g? r?tt in i en lynchmobb. ?r du s?ker p? att det ?r det h?r du vill?” Thor svalde h?rt. Det var nu eller aldrig. Han blev torr i halsen, och han ins?g att han stod inf?r ett v?gsk?l i livet. Det skulle vara l?tt att v?nda om nu, att fly. Han kunde leva ett liv i trygghet, n?gonstans l?ngt ifr?n Kungsg?rd. Eller s? kunde han g? in d?r, och riskera att tillbringa resten av sitt liv i f?ngelseh?lorna, med de d?r idioterna – eller till och med att bli avr?ttad. Han andades djupt, och fattade sitt beslut. Han var tvungen att m?ta sina demoner ansikte mot ansikte. Han kunde inte vika undan. Thor nickade. Han var r?dd f?r att ?ppna munnen, r?dd f?r att han skulle ?ndra sig om han gjorde det. Reece nickade till svar med en min av uppskattning, tryckte sedan in j?rnhandtaget och tryckte axeln mot d?rren. Thor kisade i det skarpa ljuset fr?n facklor n?r d?rren slogs upp. Han stod nu mitt i kungens kammare, med Krohn och Reece vid sin sida. Det var s?kert tjugo m?nniskor i rummet i tr?ngsel runt kungen, som l?g p? sin s?ng. Vissa stod ?ver honom, andra hade fallit p? kn?. Runt kungen fanns hans r?dgivare och generaler, tillsammans med Argon, drottningen, Kendrick, Godfrey – och Gwendolyn. Det var en d?dsvaka, och Thor tr?ngde sig p? under en privat stund f?r familjen. St?mningen var dyster i rummet, ansiktena allvarliga. MacGil l?g st?dd p? kuddar, och Thor blev l?ttad av att se att han var vid liv – i alla fall ?nnu s? l?nge. Alla ansikten v?ndes p? en g?ng, chockerade ?ver Thors och Reeces pl?tsliga entr?. Thor ins?g vilken chock det m?ste ha vara, med deras uppdykande mitt i rummet, fram fr?n en l?nnd?rr i stenv?ggen. ”Det ?r pojken!”, ropade n?gon i gruppen och pekade mot Thor med hat i blicken. ”Det var han som f?rs?kte f?rgifta kungen!” Vakter kastade sig fram fr?n rummets alla h?rn. Thor visste knappt vad han skulle g?ra. En del av honom ville v?nda och fly, men han visste att han var tvungen att konfrontera dessa ilskna m?nniskor, att han var tvungen att f? sin fred med kungen. S? han st?lsatte sig sj?lv n?r flera vakter sprang fram f?r att gripa tag i honom. Krohn v?ste vid hans sida, till varning mot angriparna. N?r Thor stod d?r k?nde han den pl?tsliga hettan stiga inom sig, kraften som str?mmade genom kroppen, och utan att t?nka p? det h?jde han en hand, v?nde ut handflatan och riktade kraften mot dem. Thor h?pnade ?ver att se hur de alla stannade mitt i angreppet, som frusna, bara n?gra steg bort. Kraften, vad den nu var, fl?dade inom honom och h?ll dem p? avst?nd. ”Hur v?gar du rusa in h?r och anv?nda din trolldom pojke”, ropade Brom – kungens fr?mste general – och drog sitt sv?rd. ”?r det inte nog att du en g?ng f?rs?kt d?da v?r kung?” Brom n?rmade sig Thor med sv?rdet draget. Samtidigt k?nde Thor n?got komma ?ver honom, en k?nsla starkare ?n n?gonsin tidigare. Han sl?t helt enkelt ?gonen och koncentrerade sig. Han k?nde kraften i Broms sv?rd, dess form, dess metall, och blev p? n?got s?tt ett med klingan. Han s?g f?r sitt inre ?ga hur den stannade. Brom stod som fastfrusen mitt i r?relsen, med ?gonen vid?ppna. ”Argon!” Brom v?nde om och ropade. ”F? stopp p? de h?r h?xkonsterna genast! Stoppa den d?r pojken!” Argon klev fram ur folkmassan och s?nkte l?ngsamt sin huva. Han s?g tillbaks mot Thor med intensiv, br?nnande blick. ”Jag ser ingen anledning att stoppa honom”, sa Argon. ”Han ?r inte h?r f?r att skada.” ”?r du galen? Han har ju n?stan tagit d?d p? v?r kung!” ”Det ?r vad du antar”, sa Argon. ”Men det ?r inte vad jag ser.” ”L?t honom vara”, h?rdes en rosslande, djup r?st. Alla v?nde och s?g MacGil s?tta sig upp. Han s?g p? dem, f?rsvagad. Det var tydligt att han fick k?mpa f?r att ens tala. ”Jag vill se pojken. Det var inte han som h?gg mig. Jag s?g mannens ansikte, och det var inte han. Thor ?r oskyldig.” L?ngsamt slappnade de andra av, och Thor lossade sitt grepp med sinnet och l?t dem g?. Vakterna backade undan och satte sv?rden ?ter i skidorna, med vaksamma blickar mot Thor, som om han kom fr?n en annan v?rld. ”Jag vill se honom”, sa MacGil, ”Ensam. L?mna oss. Allesammans.” ”Konung”, sa Brom. ”?r det verkligen tryggt? Bara du och pojken ensamma?” ”Ingen r?r Thor”, sa MacGil. ”L?mna oss nu. Allihop. ?ven min familj.” En djup tystnad s?nkte sig ?ver rummet och alla s?g p? varandra, os?kra p? vad de skulle g?ra. Thor blev st?ende p? platsen, knappt f?rm?gen att ta in vad som h?nde. En efter en, och ?ven kungens familj, l?mnade nu rummet, och Krohn gick tillsammans med Reece. Kammaren, som bara ?gonblick tidigare varit fylld av folk, var nu tom. D?rren st?ngdes. Nu var det bara Thor och kungen, ensamma i tystnaden. Han kunde knappt tro det. Synen av MacGil d?r p? s?ngen, s? blek, i s?dana sm?rtor. Det gjorde ondare i Thor ?n han kunnat s?ga. Han visste inte varf?r, men det var n?stan som om en del av honom sj?lv ocks? den l?g f?r d?den d?r p? s?ngen. Mer ?n n?got annat ?nskade han att kungen skulle bli bra igen. ”Kom hit, min pojke”, sa MacGil tyst, med hes r?st, knappt starkare ?n en viskning. Thor skyndade fram till kungens sida och kn?f?ll framf?r honom. Kungen h?ll fram en slapp hand och Thor tog den och kysste den. Thor tittade upp och s?g ett svagt leende i MacGils ansikte. Han ?verraskades av att k?nna heta t?rar rinna ned l?ngs kinderna. ”Herre”, b?rjade Thor. Orden str?mmade fram, det var om?jligt att h?lla dem inne. ”Jag ber, tro mig. Jag f?rgiftade er inte. Jag hade sett planen i en dr?m. Genom en kraft som jag inte riktigt f?rst?r. Sn?lla, tro mig…” MacGil h?ll upp en hand, och Thor tystnade. ”Jag misstog mig p? dig”, sa MacGil. ”Att det skulle kr?vas att jag blev knivhuggen av en annan mans hand f?r att f? mig att inse att det inte var du. Du f?rs?kte bara r?dda mig. F?rl?t mig. Du var lojal. Kanske den ende som var det vid mitt hov.” ”Vad jag ?nskar att jag haft fel”, sa Thor. ”Jag ?nskar s? att ni var i s?kerhet, att mina dr?mmar bara var illusioner, att ni aldrig blivit anfallen. Kanske hade jag fel ?nd?. Kanske ?verlever ni.” MacGil skakade p? huvudet. ”Min tid har kommit”, sa han till Thor. Thor svalde. Han hoppades att det inte var sant, men anade att det var det. ”Vet ni vem, herre, som utf?rde detta fruktansv?rda d?d?” Thor st?llde den fr?ga som br?nt i honom sedan han f?rst haft dr?mmen. Han kunde inte f?rest?lla sig vem som skulle vilja d?da kungen, eller varf?r. MacGil s?g upp i taket och kisade av anstr?ngningen. ”Jag s?g hans ansikte. Det ?r ett ansikte jag k?nner v?l igen. Men av n?gon anledning kan jag inte placera det.” Han v?nde sig och s?g p? Thor. ”Det spelar ingen roll nu. Min tid har kommit. Om det nu var f?r hans hand eller en annans, slutresultatet ?r detsamma. Vad som nu spelar n?gon roll”, sa han och str?ckte sig och grep tag i Thors handled med f?rv?nande styrka, ”?r vad som h?nder n?r jag g?tt bort. V?rt rike blir ett rike utan kung.” MacGil s?g rakt p? Thor med en m?rklig intensitet. Thor visste inte exakt vad han menade – vad, om n?got, det var han beg?rde av honom. Thor ville fr?ga, men han s?g hur sv?rt det var f?r MacGil att h?mta andan, och han ville inte riskera att avbryta honom. ”Argon hade r?tt om dig”, sa han och sl?ppte l?ngsamt greppet om handen. ”Ditt ?de ?r l?ngt mycket viktigare ?n mitt.” Thor k?nde en st?t g? genom kroppen vid de orden fr?n kungen. Hans ?de? Viktigare ?n kungens? Tanken att kungen ens skulle bry sig om att diskutera honom med Argon var mer ?n han kunde f?rst?. Och det faktum att han sagt att Thors ?de var st?rre ?n kungens – vad betydde det? Yrade kung MacGil, nu i sina sista ?gonblick i livet? ”Jag valde dig… Jag tog dig in i min familj av en anledning. Vet du vad det sk?let var?” Thor skakade p? huvudet, helt desperat att f? veta. ”Du vet inte varf?r jag ville att du skulle vara h?r, bara du, i min sista stund?” ”Jag ?r ledsen, herre”, sa han och skakade p? huvudet. ”Jag vet inte.” MacGil log matt, och hans ?gon b?rjade sluta sig. ”Det finns ett stort land, l?ngt h?rifr?n. Bortom Vildlanden. Till och med bortom drakarnas land. Druidernas land. D?r din mor kommer ifr?n. Du m?ste dit f?r att s?ka svaren.” MacGils ?gon ?ppnades vida och han stirrade p? Thor med en m?rklig intensitet Thor inte kunde f?rst?. ”V?rt rike h?nger p? det”, lade han till. ”Du ?r inte som andra. Det ?r n?gonting s?rskilt med dig. Innan du f?rst?r vem du ?r kommer v?rt rike inte f? frid.” MacGils ?gon sl?ts och hans andh?mtning blev st?tig, och vart och ett av andetagen som en fl?mtning. Hans grepp om Thors handled slappnade, och Thor k?nde t?rarna v?lla fram igen. Huvudet snurrade av allt han h?rt av kungen, och av hans f?rs?k att f?rst? vad det betydde. Han kunde inte t?nka klart. Hade han h?rt allt som det var? MacGil b?rjade viska n?got, men s? tyst att Thor knappt h?rde. Thor lutade sig n?rmare, med ?rat n?ra MacGils l?ppar. Kungen lyfte huvudet en sista g?ng, och sa med en sista anstr?ngning: ”H?mnas mig!” S?, pl?tsligt, stelnade MacGil. Han l?g d?r stilla ett ?gonblick, och sedan rullade hans huvud ?t sidan och ?gonen ?ppnades vida, frusna. D?d. ”NEJ!” Thor ropade, klagande och bittert. Hans rop m?ste ha varit h?gt nog f?r att varna vakterna, f?r bara ett ?gonblick senare h?rde han en d?rr sl?s upp bakom honom, oljudet av folk som rusade in i rummet. I ytterkanten av medvetandet anade han att det var r?relse runtom i rummet. Vagt h?rde han slottsklockorna ringa, igen och igen. Klockorna kl?mtade, som pulsen i hans tinningar. Men allt blev suddigt, och ?gonblicket senare snurrade rummet. Thor var n?ra att svimma, f?ll mot stengolvet och kollapsade. Kapitel sex En vindil piskade Gareth i ansiktet och han blickade upp, blinkade bort t?rarna och s?g den f?rsta soluppg?ngens bleka str?lar. Det var bara gryning, men redan hade hundratals av kungens familj, v?nner och n?rmaste unders?tar samlats till denna avl?gsna plats, tillsammans l?ngst ut p? Kolvians klippor, i hopp om att delta i begravningen. Bortom dem, och h?llna p? avst?nd av en hel arm? av soldater, kunde Gareth se massorna str?mma till, folk i tusental som kommit f?r att bevittna ceremonin p? avst?nd. Sorgen i deras ansikten var ?kta. Hans far var ?lskad, det var ingen tvekan om det. Gareth stod med resten av familjen i en halvcirkel runt faderns kropp, som nu l?g utstr?ckt p? plankor ?ver en grav i marken, med rep omkring sig i v?ntan p? att s?nkas ned. Argon stod framf?r f?rsamlingen, kl?dd i den scharlakansr?da kappa han bar vid begravningar, med ett outgrundligt uttryck d?r han s?g ned p? kungens kropp, med ansiktet dolt under huvan. Gareth f?rs?kte desperat att l?sa det d?r ansiktet, f?rs?kte f?rst? hur mycket Argon visste. Visste han att han m?rdat fadern? Om skulle han i s?dana fall ber?tta f?r de andra – eller l?ta ?det ha sin g?ng? Till Gareths stora otur hade den d?r irriterande pojken, Thor, friats fr?n misstankar. Sj?lvklart hade han inte kunnat knivm?rda kungen medan han ?nnu satt i f?ngelseh?lan. Och till det kom att fadern sj?lv sagt till alla att Thor var oskyldig. Vilket bara gjorde saken v?rre f?r Gareth. Ett s?rskilt r?d hade redan utsetts f?r att granska saken n?rmare, unders?ka varje detalj av mordet. Gareths hj?rta bultade d?r han stod med de andra, med blicken p? kroppen som snart skulle s?nkas i jorden. Han ?nskade att han kunde f?lja med den ned. Det var bara en tidsfr?ga innan sp?ren ledde till Firth – och d? skulle det vara ?ver ?ven f?r Gareth. Han var tvungen att handla snabbt f?r att avleda uppm?rksamheten, s?tta skulden p? n?gon annan. Gareth undrade om folk runtom misst?nkte honom. F?rmodligen var han bara paranoid, och n?r han granskade alla ansikten var det ingen som s?g p? honom. D?r var hans br?der, Reece, Godfrey och Kendrick. Hans syster Gwendolyn. Och hans mor, med ansiktet m?rkt av sorg, katatonisk – hon var som en annan person efter faderns d?d, utan talf?rm?ga. Han hade h?rt att n?got h?nt med henne n?r hon f?tt d?dsbudet, n?gon sorts f?rlamning. Halva hennes ansikte var som fruset, orden kom f?r sakta n?r hon ?ppnade munnen f?r att tala. Gareth granskade m?nnen i kungens r?d som stod bakom henne – Brom, hans fr?mste general och Kolk, Legionens anf?rare fanns i t?ten, f?ljda av en o?ndlig rad av ?vriga r?dgivare. Alla spelade sorg och saknad, men Gareth visste b?ttre. Han visste att alla dessa m?nniskor – alla r?dm?n, r?dgivare och generaler, och alla adelsm?n och herrar bakom dem – knappast brydde sig. Han s?g ?regirigheten i deras ansikten, maktlystnaden. N?r de var och en stirrade ned p? kungens kropp k?nde han att de alla undrade vem som skulle gripa tronen h?rn?st. Det var just vad Gareth undrade. Vad skulle h?nda, nu i efterdyningarna av ett s? kaotiskt l?nnmord? Om h?ndelsef?rloppet varit klarare och enklare, och skulden lagd p? n?gon annan, d? hade Gareths plan fungerat perfekt – tronen skulle ha varit hans. Han var trots allt, den f?rstf?dde, ?kte sonen. Hans far hade l?mnat tronen till Gwendolyn, men ingen annan ?n syskonen hade n?rvarat vid m?tet, och faderns ?nskan hade aldrig stadf?sts. Gareth k?nde v?l till kungens r?dgivare och hur noga de var med lagen. Utan en ordentlig stadf?stelse av beslutet s? skulle hans syster aldrig regera. Vilket ?terigen, pekade mot honom. Om tingen f?ljde sin ordning – och det skulle Gareth se till att de gjorde – s? skulle tronen bli hans. Det var lagen. Hans syskon skulle s?tta sig emot, det tvivlade han inte p?. De skulle minnas m?tet med fadern och f?rmodligen insistera p? att Gwendolyn skulle regera. Kendrick skulle inte f?rs?ka ta tronen f?r sig sj?lv – han var alldeles f?r ?del f?r det. Godfrey var helt apatisk. Reece var f?r ung. Gwendolyn var det enda egentliga hotet. Men Gareth var optimistisk: han trodde inte att r?det var redo f?r en kvinna p? Ringens tron, och ?nnu mindre f?r en ton?rsflicka. Och utan en stadf?stelse fr?n kungens hand s? hade det en utm?rkt urs?kt f?r att f?rbig? henne. Det enda egentliga hot som kvarstod i Gareths tankar var d? Kendrick. Gareth var trots allt allm?nt avskydd, medan Kendrick ?lskades av b?de allmoge och soldater. Med tanke p? omst?ndigheterna s? fanns alltid m?jligheten att r?det skulle ge tronen till Kendrick. Ju f?rr han fick makten i sina h?nder, desto tidigare kunde han anv?nda den till att krossa Kendrick. Gareth k?nde hur n?got drog i handen och tittade ned och fick se det knopade repet br?nna honom i handflatan. Han ins?g att de b?rjat s?nka faderns kista i graven och tittade upp och s?g sina syskon, var och en som han sj?lv med ett rep i handen, l?ngsamt s?nka den ned. Kistan lutade vid Gareths sida eftersom han b?rjat f?r sent och han grep tag ?ven med andra handen tills den l?g plant igen. Det var ironiskt: inte ens i d?den kunde han g?ra sin far n?jd. Avl?gsna klockor kl?mtade l?ngt bort fr?n slottet och Argon steg fram och h?jde en hand. ”Itso ominus domi ko resepia…” Ringens f?rlorade spr?k, det kungliga spr?ket som i tusen ?r talats av hans f?rf?der. Det var ett spr?k som hans privatl?rare ?vat honom i som pojke – och ett han skulle beh?va, s? snart han tilltr?dde kungamakten. Argon slutade pl?tsligt, s?g upp och stirrade rakt mot Gareth. Argons lysande ?gon tycktes br?nna rakt genom honom och s?nde kalla k?rar l?ngs hans ryggrad. Gareth rodnade i ansiktet, och han undrade om hela kungariket s?g det, och om n?gon f?rstod vad det betydde. Han ins?g av den blicken att Argon var medveten om hans roll i h?ndelserna. Men Argon var m?rklig och v?grade alltid att bland sig i alla snabba v?ndningar i m?nniskors ?de. Skulle han f?rbli tyst ?ven denna g?ng? ”Kung MacGil var en god kung, en r?ttvis kung”, sa Argon l?ngsamt med sin djupa, ?verjordiska r?st. ”Han gav stolthet och ?ra till sina f?rf?der, och fred och v?lg?ng till detta rike, mer ?n n?gon f?re honom. Hans liv togs i f?rtid, som Gud l?t ske. Men han l?mnade ett arv som ?r b?de rikt och stort. Det ?r nu upp till oss att f?rvalta det arvet.” Argon gjorde ett uppeh?ll. ”V?rt rike i Ringen omges av sv?ra, olycksb?dande faror fr?n alla h?ll. Bortom Klyftan, som skyddas endast av v?r kraftsk?ld, finna ett rike av vildar och odjur som vill slita oss i stycken. Inom Ringen, bortom H?gl?nderna, finns en klan som vill oss illa. Vi har aldrig levt i s?dan fred och rikedom som nu, och ?nd? ?r allts? v?lg?ngen hotad. ”Varf?r tar gudarna n?gon ifr?n oss mitt i hans krafts dagar – en god, vis och r?ttr?dig kung? Varf?r var det hans ?de att m?rdas? Vi ?r inte mer ?n pj?ser, dockor i h?nderna p? ?det. ?ven p? toppen av v?r makt kan vi pl?tsligt s?nkas i jorden. Vi m?ste fr?ga oss, inte vad vi str?var efter – utan vem vi str?var efter att vara.” Argon s?nkte huvudet, och Gareth k?nde det br?nna i h?nderna n?r de s?nkte kistan hela v?gen ned. Till sist n?dde den botten med en duns. ”NEJ!”, h?rdes ett rop. Det var Gwendolyn. Hon rusade hysteriskt mot gravens kant, som om hon t?nkte st?rta sig ned i den. Reece sprang fram och grep tag i henne, h?ll henne tillbaka. Kendrick klev fram f?r att hj?lpa. Men Gareth k?nde ingen sympati f?r henne, snarare att hon var ett hot. Om hon nu ?nskade hamna under jorden s? kunde han ordna det. Utan tvekan, det kunde han ordna. * Thor stod bara n?gon meter fr?n kung MacGils kropp n?r han s?g den s?nkas i jorden, och ?verv?ldigades av sorg vid synen. H?gt upp p? kanten av rikets h?gsta klippa – kungen hade valt en fantastisk plats f?r sin grav, upph?jd och n?stan uppe i molnen, som nu f?rgades orange och gr?na, gula och sk?ra av den f?rsta av solarna som steg h?gre p? himlen. Men det l?g en dimma som inte l?ttade ?ver dagen, som om riket sj?lvt var i sorg. Krohn gn?llde vid hans sida. Thor h?rde ett skri, blickade upp och s?g Estopheles cirkla h?gt d?r ovan och se ned p? dem. Thor k?nde sig helt stum. Han kunde knappt tro allt som h?nt de senaste dagarna, eller att han stod h?r nu, mitt i kungafamiljen och s?g den man som han s? snabbt l?rt sig ?lska s?nkas i jorden. Det verkade om?jligt. Han hade just b?rjat l?ra k?nna honom, den f?rste man som n?gonsin varit som en riktig far f?r honom, och nu hade han ryckts bort. Mer ?n n?got annat kunde Thor inte sluta t?nka p? kungens sista ord: Du ?r inte som andra. Det ?r n?gonting s?rskilt med dig. Innan du f?rst?r vem du ?r kommer v?rt rike inte f? frid. Vad hade kungen menat med det? Vem var han egentligen? P? vilket s?tt var han speciell? Hur visste kungen det? Vad hade han, Thor, med rikets ?de att g?ra? Hade kungen bara yrat? Det finns ett stort land, l?ngt h?rifr?n. Bortom Imperiet. Till och med bortom drakarnas land. Det ?r druidernas land. D?r din mor kommer ifr?n. Du m?ste dit f?r att s?ka svaren. Hur hade MacGil vetat n?got om hans mor? Hur hade han vetat var hon kom ifr?n? Och vilken typ av svar kunde hon ge? Thor hade alltid tagit f?r givet att hon var d?d – tanken att hon kunde vara i livet hade s?nt en st?t genom kroppen. Han var besluten, mer ?n n?gonsin, att s?ka upp henne, finna henne – att finna svaren, uppt?cka vem han var och varf?r han var annorlunda. N?r klockan kl?mtade och MacGils kropp s?nktes t?nkte Thor p? ?dets alla nycker. Varf?r hade han f?tt se in i framtiden, se denne fantastiske man d?das, men ?nd? inte f?tt kraft att g?ra n?got ?t det? P? ett s?tt ?nskade han att han aldrig sett n?got av det och inte vetat vad som skulle h?nda. Han ?nskade att han bara varit en oskyldig ?sk?dare som alla andra, som bara vaknat p? morgonen till budet att kungen var d?d. Nu k?nde han det som om han var medskyldig. Han k?nde sig p? n?got vis skyldig, som om han borde ha gjort mer. Thor undrade vad det nu skulle bli av riket. Det var ett rike utan kung. Vem skulle styra? Skulle det bli, som alla antog, Gareth? Thor kunde inte t?nka sig n?got v?rre. Thor s?g ut ?ver folkmassan och adelns och herrem?nnens str?nga ansikten, m?n som kommit hit fr?n Ringens alla delar. Han visste, som Reece ber?ttat, att de var m?ktiga m?n i ett oroligt rike. Han kunde inte annat ?n undra vem som var m?rdaren. Alla tycktes misst?nkta bland dessa ansikten. Alla skulle de k?mpa om makten. Skulle riket splittras? Skulle deras styrkor st?llas mot varandra? Vilket skulle bli hans eget ?de? Och vad skulle h?nda med Legionen? Skulle den uppl?sas? Skulle hela arm?n uppl?sas? Och skulle Silvergardet g?ra uppror om Gareth blev kung? Och efter allt som h?nt, skulle man verkligen tro att Thor var oskyldig? Skulle han tvingas ?terv?nda till sin by? Han hoppades inte det. Han ?lskade allt han hade nu. Mer ?n n?got annat ville han stanna h?r, p? den h?r platsen och i Legionen. Han ville att allt skulle f?rbli som det var och att inget skulle ?ndras. F?r bara n?gon dag sedan hade riket verkat s? stabilt och best?ndigt: MacGil s?g ut att regera f?r evigt. Om n?got s? tryggt och stadigt kunde pl?tsligt kollapsa – fanns det verkligen n?got hopp f?r dem? Thor k?nde att nu var ingenting l?ngre best?ndigt. Thors hj?rta brast n?r han s?g Gwendolyn kasta sig mot faderns grav. N?r Reece h?ll henne tillbaka steg tj?nare fram och b?rjade skyffla en h?g av jord ned i graven medan Argon fortsatte m?ssandet. Ett moln fl?g ?ver himlen och skymde morgonsolen f?r ett ?gonblick, och Thor k?nde en kall vind dra genom den annars allt varmare sommardagen. Han h?rde ett gn?llande l?te och s?g ned och s?g Krohn titta upp vid hans f?tter. Thor visste inte l?ngre vad det skulle bli av n?got. Men ett visste han s?kert: han var tvungen att tala med Gwen. Han m?ste f? tala om f?r henne hur ledsen han var, att han ocks? var f?rkrossad ?ver hennes fars d?d, s?ga att hon inte var ensam. ?ven om hon besl?t att aldrig tr?ffa honom igen s? m?ste han ber?tta att han blivit falskt anklagad, att han inte gjort n?got p? den d?r bordellen. Han m?ste f? en chans, bara en chans, att f? f?rklara alltsammans, innan hon avvisade honom f?r gott. N?r den sista spaden jord lagts ?ver kungen och klockorna kl?mtade igen och igen b?rjade folkmassan r?ra sig: folk stod i rader som str?ckte sig s? l?ngt Thor s?g l?ngs klippan, och var och en h?ll de en svart ros, i k? f?r att passera h?gen med ny jord som nu markerade graven. Thor steg fram, f?ll p? kn? och lade sin egen ros p? den redan v?xande h?gen. Krohn gn?llde. N?r folkmassan b?rjade uppl?sas och m?nniskor g? ?t olika h?ll s?g Thor Gwendolyn slita sig loss fr?n Reeces grepp och springa, hysteriskt, bort fr?n graven. ”Gwen!”, ropade Reece efter henne. Men hon var otr?stlig. Hon sprang genom den t?ta folkmassan och bort efter en stig l?ngs med klippkanten. Thor stod inte ut med att se henne i det tillst?ndet. Han m?ste f?rs?ka tala med henne. Thor rusade nu sj?lv genom folkmassan, med Krohn i h?larna, fram och ?ter i den allt t?tare folksamlingen och f?rs?kte f?lja i hennes sp?r och hinna ikapp henne. Till sist kom han loss fr?n alla m?nniskor och s?g henne springa, l?ngt bort fr?n de andra. ”Gwendolyn!”, ropade han. Hon fortsatte springa, och Thor sprang efter, dubbelt s? fort och med Krohn gl?fsande vid sidan. Thor sprang fortare och fortare, tills det br?nde i lungorna, och slutligen lyckades han minska avst?ndet mellan dem. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/morgan-rice/konungars-marsch/?lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.