Sv?rdsriten

Sv?rdsriten Morgan Rice Trollkarlens Ring #7 I SV?RDSRITEN (del 7 av Trollkarlens ring), k?mpar Thor med sitt f?rflutna, med vetskapen om vem som ?r hans far och fr?gan om han ska avsl?ja sin hemlighet. Han ?r ?ter Ringen, har Mycoples vid sin sida och ?dessv?rdet i sin hand, och han ?r fast besluten att utkr?va h?mnd av Andronicus arm? och befria sitt land – och ?ntligen fria till Gwendolyn. Men han blir snart varse att makter st?rre ?n honom sj?lv kan st?lla sig i v?gen. Gwendolyn ?terv?nder och anstr?nger sig f?r att bli den h?rskare som hon ?r f?rutsp?dd att vara och anv?nder sin klokhet f?r att ena rikets splittrade styrkor och f?rdriva Andronicus f?r gott. Hon ?terf?renas med Thor och sina br?der och ?r tacksam f?r en paus i allt v?ld och ett tillf?lle att fira den ?tervunna friheten. Men saker ?ndrar sig snabbt – alltf?r snabbt – och innan hon vet ordet av v?nds hennes liv uppochned igen. Hennes storasyster, Luanda, blir en bitter fiende och rival om tronen, samtidigt som kung MacGils bror anl?nder med sin egen arm? f?r att sj?lv ta kontroll. ?verallt finns spioner och tjuvar, och Gwendolyn l?r sig att ingenting ?r s?kert f?r en drottning. Reece f?r ?ntligen chansen att l?ta k?rleken till Selese blomstra, men samtidigt ?terkommer hans ?lskade fr?n f?rr och han slits mellan de b?da. Men tiden f?r vila ers?tts snart av tid f?r strid igen, och Reece, Elden, O’Connor, Conven, Kendrick, Erec och till och med Godfrey st?lls inf?r sv?righeter som de m?ste ?vervinna om de ska ?verleva. Striden f?r dem till Ringens alla h?rn, och det blir en kamp mot tiden d?r de m?ste f?rdriva Andronicus och r?dda sig fr?n att f?rg?ras fullst?ndigt. M?ktiga och ov?ntade krafter k?mpar om kontroll ?ver Ringen, och Gwen inser att hon ?r tvungen att g?ra vad som ?n kr?vs f?r att ?terfinna Argon och f?ra honom tillbaks. I en sista, chockerande v?ndning i historien tvingas Thor inse att ?ven om hans krafter ?r enorma, s? har han ocks? en hemlig svaghet – och den kan mycket v?l inneb?ra hans fall. Kommer Thor och de andra att lyckas befria Ringen och besegra Andronicus? Blir Gwendolyn den drottning som riket beh?ver? Vad h?nder med ?dessv?rdet, Erec, Kendrick, Reece och Godfrey? Och vilken ?r egentligen Alistairs hemlighet? SV?RDSRITEN erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Det ?r en ber?ttelse om mod, om att finna sitt ?de och om trolldom. Det ?r fantasy som f?r l?saren till en helt of?rgl?mlig v?rld och som tilltalar alla ?ldrar och b?da k?n. Morgan Rice Sv?rdsriten (Sjunde Boken Av Trollkarlens Ring) ?vers?ttning Magitte Krogh Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). OMV?ND (bok #1 av En vampyrs dagbok), ARENA ETT (bok #1 av ?verlevnadstrilogin), HJ?LTARS V?G (bok #1 av Trollkarlens ring) och DRAKARS GRYNING (bok #1 av Konungar och h?xm?stare), kan alla laddas ned gratis! Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice "En livfull fantasi som v?ver in inslag av mystik och intriger i sin ber?ttelse.  HJ?LTARS V?G handlar om skapandet av mod och om att f?rverkliga en livsuppgift som leder till tillv?xt, mognad och kompetens … F?r de som s?ker saftiga ?ventyr, f?rk?mpar, knep och p?hitt, och sp?nnande handling, har denna bok en kraftfull upps?ttning av sammantr?ffanden som fokuserar bra p? Thors utveckling, fr?n ett dr?mmande barn, till en ung vuxen som st?r inf?r om?jliga odds f?r ?verlevnad … Detta ?r en lovande b?rjan av vad som ser ut att vara en episk serie f?r unga vuxna.”     Midwest Book Review (D. Donovan, eBoks granskare) "TROLLKARLENS RING har alla ingredienser f?r en omedelbar succ?: konspirationer, komplotter, mysterier, tappra riddare och k?rleksf?rh?llanden fyllt med brustna hj?rtan, bedr?gerier och svek. Den kommer att underh?lla dig i timmar, och kommer att tillfredsst?lla alla ?ldrar. Rekommenderas f?r alla ?ventyrs/fantasi- l?sare, att ha i sitt bibliotek."     --Books and Movie Reviews, Roberto Mattos ”Rices underh?llande episka fantasi [TROLLKARLENS RING] inneh?ller klassiska drag av en genre—starkt inspirerad av det forntida Skottland och dess historia, och en bra k?nsla f?r hovets intriger.”     -Kirkus Reviews "Jag ?lskade hur Morgan Rice byggde Thor karakt?r och den v?rld han lever i. Landskapet och de varelser som flackar d?r, ?r mycket v?l beskrivet … Jag nj?t av [komplotten]. Den var kort och h?rlig … .Det var precis r?tt m?ngd karakt?rer, s? jag inte blev f?rvirrad. Det finns ?ventyr och uppr?rande moment, men de v?ldsmoment som skildras, ?r inte alltf?r groteska. Boken skulle vara perfekt f?r en ton?ring att l?sa… B?rjan av n?got utomordentligt bra, ?r h?r … ”     --San Francisco Book Review "I denna actionfyllda f?rsta bok i den episka fantasiserien TROLLKARLENS RING (som f?r n?rvarande inneh?ller 14 b?cker),  introducerar Rice l?sarna till den 14-?riga Thorgrin" Thor "McLeod, vars dr?m ?r att g? med i Silvergardet, eliten av riddare som tj?nar kungen .... Rice f?rfattarskap ?r p?litligt och inledningen ?r sp?nnande. "     --Publishers Weekly "[HJ?LTARS V?G] ?r en snabb och l?ttl?st bok. Slutet p? kapitlen, f?r dig att forts?tta l?sa f?r att se vad som h?nder h?rn?st och du vill inte l?gga ifr?n dig boken. Det finns n?gra stavfel i boken och n?gra namn ?r f?rv?xlade, men det betyder inte att du distraheras fr?n den ?vergripande ber?ttelsen. Slutet av boken. fick mig att vilja l?sa n?sta bok omedelbart och det ?r precis vad jag gjorde. Alla nio i serien av TROLLKARLENS RING, kan nu k?pas p? Kindle butikerna och HJ?LTARS V?G ?r f?r n?rvarande gratis f?r att komma ig?ng! Om du letar efter ett n?got snabbt och roligt att l?sa p? semestern, ?r dena bok ett bra val."     --FantasyOnline.net B?cker av Morgan Rice KONUNGAR OCH H?XM?STARE DRAKARNAS GRYNING TROLLKARLENS RING HJ?LTARS V?G (Book #1) KONUNGARS MARSCH (Book #2) / DRAKARS ?DE (Book 3) EN KAMP OM ?RA (Book #4) ?RANS L?FTE (Book #5) ETT TAPPERT ANFALL(Book #6) SV?RDSRITEN (Book #7) VAPENG?VAN(Book #8) BESV?RJELSERNAS HIMMEL (Book #9) ETT HAV AV SK?LDAR(Book #10) ST?LFURSTEN(Book #11) ELDENS RIKE(Book #12) DROTTNINGARS V?LDE(Book #13) BRODERSEDEN (Book #14) D?DLIGAS DR?M (Book #15) RIDDARES DUST (Book #16) STRIDENS G?VA (Book #17) ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ETT: SLAVJ?GARNA(Book #1) ARENA TV?(Book #2) THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK OMV?ND(Book #1) ?LSKAD(Book #2) F?RR?D(Book #3) ?MNAD (Book #4) ?TR?DD(Book #5) TROLOVAD(Book #6) VIGD(Book #7) FUNNEN(Book #8) ?TERUPPST?NDEN(Book #9) BEG?RD(Book #10) D?MD(Book #11) Lyssna p? serien TROLLKARLENS RING i talboks form! Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Unholy Vault Designs och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. "Vad ?r det som du skulle avsl?ja f?r mig? Om det ?r n?got mot det allm?nnas b?sta, St?ll ?ra i ena ?gat och d?d i det andra, Och jag kommer att se p? b?da likgiltigt, L?t gudarna s? sporra mig som jag ?lskar ?rans namn mer ?n jag fruktar d?den."     --William Shakespeare     Julius Caesar KAPITEL ETT Thorgrin red p? ryggen av Mycoples n?r hon fl?g ?ver den utspridda landsdelen av Ringen, p? v?g s?derut, n?gonstans mot Gwendolyn. Thor grep om ?dessv?rdet n?r han tittade ner och s?g att nedan bredde den o?ndliga vidden ut sig av Andronicus arm? med miljoner m?n, och t?ckte Ringen som en sv?rm gr?shoppor. Han k?nde Sv?rdet pulsera i hans handflata och visste vad det var det uppmanade honom att g?ra. Skydda Ringen. K?r ut inkr?ktarna. Det var n?stan som om Sv?rdet befallde honom—och Thor var bara glad att lyda. Mycket snart skulle Thor cirkulera tillbaka och l?ta var och en av angriparna betala. Nu n?r Sk?ld var ?terst?llt, Andronicus och hans m?n var inst?ngda; inga fler av Kejsarens f?rst?rkningar kunde infiltreras, och Thor skulle inte vila f?rr?n han hade d?dat dem alla. Men ?nnu var tiden inte inne f?r d?dandet. Thors f?rsta angel?genhet var hans enda sanna k?rlek, den kvinna han hade tr?nat efter ?nda sedan hade l?mnat dessa gr?nser: Gwendolyn. Thor l?ngtade efter att se p? henne igen, att h?lla om henne, att veta att hon var vid liv. Inanf?r hans skjorta k?nde han sin mors ring, och han kunde knappt v?nta med att erbjuda den till Gwen, att bek?nna sin k?rlek, att fria till henne. Han ville att hon skulle veta att ingenting hade f?r?ndrats mellan dem, oavsett vad som hade h?nt henne. Han ?lskade henne fortfarande lika mycket, ?ven ?nnu mer—och han ville att hon skulle f? veta detta. Mycoples vr?lade f?rsiktigt, och Thor kunde k?nna vibrationerna genom hennes fj?ll. Han k?nde, att Mycoples ocks? var ivrig att n? Gwendolyn, innan n?got h?nde henne. Mycoples duckade och slingrade sig in och ut ur molnen, flaxande med sina stora vingar, och hon verkade f?rn?jd med vara h?r, inne i Ringen, b?rande p? Thor. Deras band bara v?xte sig starkare och starkare, och Thor k?nde att Mycoples delade alla hans tankar och ?nskningar. Det var som att rida p? en f?rl?ngning av honom sj?lv. Thors tankar skiftade fr?n Gwendolyn n?r han fl?g in och ut ur molnen. Den tidigare drottningens ord dominerade hans tankar, ?terv?nde g?ng p? g?ng till honom, och Thor f?redrog att st?nga dem ute. Hennes avsl?jande sm?rtade honom mer ?n vad han kunde f?rest?lla sig. Andronicus? Hans fader? Det kunde inte vara s?. En del av Thor hoppades att det var bara en nytt grymt hj?rnspratt av den tidigare drottningen, n?r han, trots allt, hade hatat honom fr?n b?rjan. Kanske hade hon velat  implantera falska tankar i hans hj?rna bara f?r att st?ra honom, f?r att h?lla honom borta fr?n sin dotter, oavsett orsak. Thor ville desperat tro att det var den enda anledningen. Men innerst inne, hade hon talat de ord, som f?tt resonans inom Thor kropp och sj?l. Han k?nde att det var sant. S? mycket som han ?n skulle vilja tro n?got annat, i den stunden hon yttrade det, visste han att Andronicus faktiskt var  hans fader. Tanken f?ljde Thor som en mardr?m. Han hade alltid hoppats och bett, n?gonstans i bakhuvudet, att kung MacGil var hans far och  p? n?got s?tt att Gwen inte var hans riktiga dotter, s? att de kunde vara tillsammans. Thor hade alltid hoppats att den dagen han f?tt vetskap om vem hans fader verkligen var, skulle alla bitar falla p? plats, och hans ?de skulle framst?  kristallklart. Att f? veta att hans fader inte var en hj?lte var en sak. Han kunde acceptera det. Men att l?ra sig att hans fader var ett monster—det v?rsta av alla monster—den mannen, som Thor mer ?n n?got annat ville d?da, det var f?r mycket att bearbeta. Thor bar p? Andronicus blodslinje. Vad betydde det f?r Thor? Betydde det att han, Thor, var f?rutbest?md att bli ett monster, ocks?? Innebar det att han hade en strimma av ont blod lurande i hans ?dror? Var han f?rutbest?md att bli som honom? Eller var det m?jligt att han kunde vara annorlunda ?n honom, trots deras gemensamma blod? Kunde ?det f?rdas genom blodet? Eller avgjorde varje generation sitt eget ?de? Thor k?mpade ocks? f?r att f?rst? vad allt detta betydde f?r ?dessv?rdet. Om legenden var sant—att endast en MacGil kunde svinga det—betydde det att Thor var en MacGil? Om ja, hur kunde Andronicus d? m?jligen vara hans fader? S?vida inte Andronicus, p? n?got s?tt, var en MacGil? V?rst av allt, hur kunde Thor n?gonsin dela denna nyhet med Gwendolyn? Hur kunde han s?ga till henne att han var son till hennes mest hatade fiende? Av mannen som hade f?tt henne attackerad? Visst skulle hon hata Thor. Hon skulle se Andronicus ansikte varje g?ng hon s?g Thors. Och ?nd? m?ste Thor ber?tta det f?r henne, han kunde inte h?lla denna hemlighet fr?n henne. Skulle det f?rst?ra deras relation? Thors blod kokade av ilska. Han ville vifta bort att Andronicus var hans fader, f?r att han gjort detta mot honom. N?r de fl?g, tittade Thor ner och avs?kte marken. Han visste Andronicus var d?r nere n?gonstans. Snart nog skulle han m?ta honom ansikte mot ansikte. Han skulle hitta honom. Konfrontera honom. Och han skulle d?da honom. Men f?rst m?ste han hitta Gwendolyn. N?r de korsade S?dra Skogen, anade Thor att hon var n?ra. Han hade en v?rk i br?stet som en f?raning att n?got hemskt skulle h?nda henne. Han manade p? Mycoples att flyga snabbare och snabbare, med k?nslan av att varje stund kunde vara hennes sista. KAPITEL TV? Gwendolyn stod ensam vid det ?vre r?cket av Tillflyktens torn, kl?dd i de svarta kl?der som nunnorna hade gett henne, k?nde redan som om hon hade varit d?r f?r alltid. Hon hade blivit h?lsad under tystnad, av bara en nunna, hennes guide, talade, bara en g?ng, f?r att instruera henne om reglerna f?r denna plats: det fick inte f?rekomma n?gra samtal, ingen interaktion med n?gon av de andra. Varje kvinna bodde h?r i sitt egna, separata universum. Varje kvinna ville vara ifred. Detta var ett torn f?r tillflykt, en plats f?r dem som s?kte helandet. Gwendolyn skulle vara s?ker h?r fr?n allt ont i v?rlden. Men ocks? ensam. Fullst?ndigt ensam. Gwendolyn f?rstod alltf?r v?l. Hon ville bli l?mnad ifred. Hon stod d?r nu, p? toppen av tornet, tittande p? den vidstr?ckt utsikten ?ver tr?dtopparna i S?dra Skogen i Ringen, och k?nde sig mer ensam ?n n?gonsin tidigare. Hon visste att hon m?ste vara stark, att hon var en k?mpe. En kungens dotter, och hustru—eller n?stan hustrun—till en stor krigare. Men Gwendolyn var tvungen att erk?nna att s? mycket som hon l?ngtat efter att vara stark, var hennes hj?rta och hennes sj?l fortfarande s?rad. Hon saknade Thor oerh?rt och fruktade att han aldrig skulle ?terv?nda till henne. Och ?ven om han gjorde det, n?r han v?l f?tt veta vad som hade h?nt henne, fruktade hon att han aldrig skulle vilja vara med henne igen. Gwen k?nde sig ocks? urholkad av att veta att Silesia hade f?rst?rts, att Andronicus hade vunnit, och att alla hon brydde sig om hade redan f?ngats eller d?dats. Andronicus var ?verallt nu. Han ockuperade hela Ringen och det fanns ingenting kvar att ?terv?nda till. Gwen k?nde  hoppl?shet, utmattning; alldeles f?r utmattad f?r n?gon i hennes ?lder. V?rst av allt, k?nde hon som om hon hade svikit alla; hon k?nde det som om hon redan hade levt f?r m?nga livstider, och hon ville inte uppleva n?gra fler. Gwendolyn tog ett steg fram?t, upp p? avsatsen, av den yttersta kanten av r?cket, l?ngre ut ?n man skulle st?. Hon lyfte armarna l?ngsamt och h?ll sina h?nder ut ?t sidan. Hon k?nde en kall vindpust, den iskalla vinterns vindar. Dessa tog henne ur balans och hon svajade p? kanten av avgrunden. Hon tittade ner och s?g de branta rasen nedan. Gwendolyn tittade upp mot himlen, och t?nkte p? Argon. Hon undrade var han var, inst?ngd i sitt eget universum, avtj?nande sitt straff, f?r hennes skull. Hon skulle ge vad som helst f?r att se honom nu, f?r att h?ra hans visdom en sista g?ng. Kanske det skulle det r?dda henne, f? henne p? andra tankar. Men han var borta. Han, ocks?, hade f?tt betala ett pris och kunde inte ?terv?nda. Gwen sl?t ?gonen och t?nkte en sista g?ng p? Thor. Om han bara hade varit h?r, hade det kunnat f?r?ndra allt. Om bara hon hade haft en enda ?verlevande person i v?rlden som verkligen ?lskade henne, d? kanske det skulle ha givit henne en anledning att forts?tta att leva. Hon kikade bort mot horisonten, i hopp bortom allt f?rnuft att se Thor. N?r hon s?g in i de snabbt r?rliga molnen,  tyckte hon att hon h?rde ett dovt ljud, n?gonstans i fj?rran, vr?let fr?n en drake. Det var s? l?ngt borta, s? l?gt, att hon m?ste ha inbillat sig detta. Det var bara hennes hj?rna som spelade henne ett spratt. Hon visste att ingen drake kunde vara d?r, p? Ringens insida. Precis som hon visste att Thor var l?ngt borta, f?rlorad f?r alltid i Imperiet, p? n?gon plats fr?n vilken han aldrig skulle ?terv?nda. T?rar rann nerf?r Gwen kinder n?r hon t?nkte p? honom, p? det liv de kunde ha haft. Av hur n?ra de hade st?tt varandra en g?ng. Hon f?rest?llde utseendet av hans ansikte, ljudet av hans r?st, hans skratt. Hon hade varit s? s?ker p? att de skulle vara oskiljaktiga, att de aldrig skulle bli ?tskilda av n?gonting. "THOR!" Gwendolyn kastade tillbaka huvudet och gr?t, svajande p? avsatsen. Hon ville att han skulle komma tillbaka till henne. Men hennes r?st ekade i vinden och bleknade bort. Thor var borta en i en annan v?rld. Gwendolyn b?jde sig ner och h?ll i amuletten Thor hade givit henne, den som hade r?ddat hennes liv en g?ng. Hon visste att hennes enda chans hade f?rbrukats. Nu, fanns det inga fler chanser. Gwendolyn tittade ner ?ver kanten och s?g sin fars ansikte. Han var omgiven av vitt ljus, och log emot henne. Hon lutade sig fram och str?ckte ut en fot ?ver kanten, sl?t ?gonen p? grund av vinden. Hon sv?vade d?r, f?ngad mellan tv? v?rldar, mellan de levande och de d?da. Hon var perfekt balanserad, och hon visste att n?sta vindpust skulle fatta beslutet f?r henne i vilken riktning hon skulle g?. Thor, t?nkte hon. F?rl?t mig. KAPITEL TRE Kendrick red f?re MacGils stora och v?xande arm?, best?ende av Silesianer och befriade landsm?n fr?n Ringen, som alla rusade ut ur statsportarna i Silesia och ut p? den breda v?gen, p? v?g ?sterut, f?r att ansluta sig till Andronicus arm?. Bredvid honom red Srog, Brom, Atme och Godfrey, och bakom dem, Reece, O'Connor, Conven, Elden, och Indra, bland alla tusentals krigare. N?r de red, passerade de tusentals f?rkolnade kroppar av Imperiets soldater, svarta och stela av drakens andedr?kt; andra l?g d?da med hugg av ?dessv?rdet. Thor hade sl?ppt l?s v?gor av f?rst?relse, som en en-persons-arm?. Kendrick tog in allt, och var i skr?ck ?ver omfattningen av Thors f?rst?relse, styrkan hos Mycoples och ?dessv?rdet. Kendrick var f?rundrad ?ver v?ndningen av h?ndelserna. Men f?r bara n?gra dagar sedan, hade de alla f?ngslats under Andronicus ok, tvingats att erk?nna sina nederlag; Thor hade fortfarande varit kvar i Imperiet, ?dessv?rdet var som en f?rlorad dr?m, och det hade funnits sm? f?rhoppningar om deras ?terkomst. Kendrick och de andra hade blivit korsf?sta, l?mnats att d?, och det hade sett ut som om allt var f?rlorat. Men nu red de som fria m?n, som soldater och riddare ?nnu en g?ng, st?rkta av Thors ankomst, v?nde nu lyckan till deras sida. Mycoples hade varit en gudag?va, en kraft av f?rst?relse som regnade ner fr?n himlen; Silesia framstod nu som en fri stad och landsbygden i Ringen, i st?llet f?r att vara fylld av imperiesoldater, var ny fylld av lik fr?n Imperiet. V?gen ?sterut var kantad med kroppar av Imperiets soldater s? l?ngt ?gat kunde se. S? uppmuntrande som allt detta ?nd? var, visste Kendrick att en halv miljon av Andronicus m?n l?g och v?ntade p? den andra sidan av H?glandet. De hade tillf?lligt slagit dem tillbaka, men de hade knappast besegrat dem. Och Kendrick och de andra var inte tillfreds med att sitta  och v?nta i Silesia p? att Andronicus skulle omgruppera och attackera igen—inte heller ville de ge dem en chans att fly och retirera tillbaka till Imperiet. Sk?ld var tillbaka, och s? underl?gsna  som Kendrick och de andra var, hade de nu ?tminstone en chans. Nu var Andronicus arm? p? flykt, och Kendrick och de andra var fast beslutna att forts?tta p? den str?ngen av segrar som Thor hade b?rjat. Kendrick sneglade ?ver axeln p? de tusentals soldater och fria m?n som red med honom och s?g beslutsamheten i deras ansikten. De hade alla varit utsatta f?r slaveri, utsatta f?r nederlag, och nu kunde han se hur mycket de alla uppskattade k?nslan av att vara fria m?n igen. Inte bara f?r sig sj?lva, utan f?r deras hustrur och familjer. Var och en av dem var f?rbittrad, beslutsam att modigt l?ta Andronicus betala och se till att han inte attackerade igen. Dessa var m?n redo att sl?ss intill d?den, och de red som en arm?. P? alla st?llen dit de red, befriade de fler och fler m?n, sl?ppte deras skyldigheter och bildade en spretig men st?ndigt v?xande arm?. Kendrick sj?lv var fortfarande under ?terh?mtning fr?n sin tid p? korset. Hans kropp var fortfarande inte lika stark som den varit, och sm?rtan dr?jde fortfarande kvar och var st?ndigt n?rvarande i hans handleder och vrister, d?r grova rep hade ?tit sig in. Han s?g p? Frog och Brom och Atme, som liksom han hade h?ngts p? korset, och s?g att de ocks?, inte var lika starka som de en g?ng hade varit. Korsf?stelsen hade tagit ut sin r?tt p? dem alla. ?nd? red de alla stolt, modigt. Det fanns ingenting som en chans att k?mpa f?r sitt liv, en chans f?r h?mnd, f?r att f? dem att gl?mma sina skador. Kendrick var ?verlycklig ?ver att ha f?tt sin yngre bror Reece och de andra legionbr?derna tillbaka fr?n sin jakt, ridande vid hans sida ?nnu en g?ng. Det hade slitit honom itu n?r han s?g p? slakten av Legionen i Silesia, och att ha f?tt dessa m?n tillbaka, reparerade en del av hans sorg. Han hade alltid varit n?ra Reece n?r han v?xte upp, skyddad av honom, att han tog p? sig rollen som en andra far f?r honom under alla dessa tider n?r kung MacGil hade varit f?r upptagen. P? n?got s?tt att bara vara hans halvbror hade Kendrick till?tits att komma ?nnu n?rmare Reece; det var ingen b?rda f?r dem att vara n?ra, och de blev n?ra v?nner av eget val. Kendrick hade aldrig kommit n?ra sina andra yngre br?drer—Godfrey hade tillbringat sin tid med missanpassade p? tavernan, och Gareth— tjaa, Gareth hade varit Gareth. Reece hade varit den enda av de andra syskonen som hade anammat slagf?ltet, men som hade velat ta upp det liv som Kendrick hade valt, ocks?. Kendrick kunde inte vara mer stolt ?ver honom. F?rr i tiden, n?r Kendrick hade ridit med Reece, hade han alltid varit beskyddande, h?llit ett ?ga p? honom; men efter hans ?terkomst, kunde Kendrick se att Reece hade blivit en riktig, h?rdad krigare sj?lv, och han inte l?ngre hade behov av att vara s? vaksam p? honom. Han undrade vad f?r slags strapatser Reece m?ste ha genomg?tt i Imperiet som hade f?rvandlat honom till den h?rdade och skicklig krigare som han hade blivit. Han s?g fram emot att sitta ner med honom och h?ra hans ber?ttelser. Kendrick var ?verlycklig ?ver att Thor var tillbaka, ocks?, och inte bara f?r att Thor hade befriat dem, men ocks? f?r att han gillade och respekterade Thor oerh?rt och brydde sig om honom som en bror. Kendrick, i sitt sinne, spelade fortfarande upp bilden av Thor n?r han ?terv?nde och svingade sv?rdet. Han kunde inte sluta t?nka p? det. Det var en syn han aldrig hade f?rv?ntat att se under sin livstid; ja, han hade aldrig f?rv?ntat se n?gon svinga ?dessv?rdet , absolut inte Thor, sin egen v?pnare, en liten, ?dmjuk pojke fr?n en bondby i periferin av Ringen. En obetydlig pojke. Och inte ens en McGill. Eller, var han? Kendrick var undrande. Han ?ltade i sinnet om legenden: Endast en MacGil kunde svinga sv?rdet. Djupt inne i hans eget hj?rta, erk?nde Kendrick att han alltid hade hoppas att han sj?lv skulle bli den som kunde svinga det. Han hade hoppats att det skulle vara den ultimata st?mpeln p? hans legitimitet som en sann McGill, eftersom han var den f?rstf?dde sonen. Han hade alltid dr?mt om att p? n?got s?tt, en dag, att omst?ndigheterna skulle falla s?, att han blev till?ten att f?rs?ka. Men han hade aldrig f?tt den chansen, och han missunnade inte Thor hans prestation. Kendrick var inte sniken; tv?rtom f?rundrade han sig ?ver Thors ?de. Han kunde inte f?rst? det, dock. Var legenden falskt? Eller var Thor en MacGil? Hur kunde han vara det? S?vida inte Thor ocks? var kung MacGils son. Kendrick undrade. Hans far hade varit k?nd f?r att ligga med m?nga kvinnor utanf?r sitt ?ktenskap och det var p? detta s?tt utan undantag, som han sj?lv hade blivit avlad. Var det d?rf?r som Thor hade rusat ut ur Silesia, efter att ha talat med hans moder? Vad hade de exakt diskuterat? Hans moder ville inte ber?tta. Det var f?rsta g?ngen hon undanh?llit en hemlighet f?r honom, fr?n allihop. Varf?r nu? Vilken hemlighet h?ll hon inne med? Vad kunde hon ha sagt som hade gjort att Thor rusade iv?g som han gjort, och l?mnat dem alla utan ett ord? Detta gjorde att Kendrick t?nkte p? sin egen fader, hans eget blodsband. S? mycket som han ?nskade annat, f?rkastade han id?en att han skulle vara o?kta, och f?r miljonte g?ngen undrade han vem hans riktiga moder var. Han hade h?rt olika rykten genom sitt liv av olika kvinnor som hans fader, Kung MacGil hade sovit med, men hade aldrig f?tt veta s?kert. N?r allt lade sig—om det n?gonsin gjorde det—och allt i Ringen ?tergick till det normala, hade Kenrick en f?resats att ta reda p? vem som verkligen var hans moder. Han skulle konfrontera henne. Han skulle fr?ga henne varf?r hon hade ?vergivet honom, varf?r hon aldrig varit en del av hans liv. Hur hon hade tr?ffat hans fader. Han ville verkligen tr?ffa henne, se hennes ansikte; f?r att se om hon liknade honom; och f? henne att tala om f?r honom att han var absolut ingen o?kting, att han var lika ?kta som n?got annat barn. Kendrick var glad att Thor hade flugit iv?g f?r att ?terfinna Gwendolyn, samtidigt som en del av honom ?nskade att Thor hade stannat kvar. Laddning i strid, kolossalt underl?gsna mot tiotusentals av Andronicus m?n, visste Kendrick att de kunde anv?nda Thor och Mycoples nu mer ?n n?gonsin. Men Kendrick var f?dd och fostrad som en krigare, och han var inte den som lutade sig tillbaka f?r att v?nta p? att andra skulle utk?mpa hans strider f?r honom. Ist?llet gjorde han vad hans instinkt befallde honom att g?ra: rida ut med sina egna m?n och er?vra s? mycket av Imperets arm? som han kunde. Han hade inga speciella vapen som Mycoples eller ?dessv?rdet, men han hade sina egna h?nder, de samma h?nder som han hade anv?nt sedan han var en pojke. Och det hade alltid varit tillr?ckligt. De red uppf?r en kulle och n?r de n?dde toppen, tittade Kendrick ut ?ver horisonten och s?g i fj?rran en liten MacGill stad, Lucia, den f?rsta staden ?ster om Silesia. Lik fr?n Imperiet kantade v?gen, och klart var att Thors v?g av f?rst?relse hade slutat h?r. I den avl?gsna horisonten, kunde Kendrick se en bataljon dra sig tillbaka av Andronicus arm?, och de red ?sterut. Han f?rmodade att de var p? v?g tillbaka till Andronicus huvudl?ger, till s?kerheten p? den andra sidan av H?glandet. Huvuddelen av arm?n retirerade—men de hade l?mnat bakom sig en mindre division f?r att bevaka och h?lla Lucia. Flera tusen av Andronicus m?n var stationerade i staden, stod vakt framf?r den. Synliga var ocks? dess medborgare, f?rslavade av soldaterna Kendrick mindes vad som hade h?nt med dem tillbaka i Silesia, hur de hade behandlats, och hans ansikte rodnade med en ?nskan om h?mnd. "ATTACK!" skrek Kendrick. Han h?ll sitt sv?rd h?gt och bakom honom kom det h?ga rop fr?n tusentals soldater. Kendrick sporrade sin h?st, och de alla rusade nedf?r backen, p? v?g mot Lucia. De tv? arm?erna f?rberedde sig f?r att m?ta upp, och ?ven om de var lika i matchande antal, var de det inte, det visste Kendrick, endast matchande i termer av hj?rtan. Denna ?terst?ende uppdelning av Andronicus arm? var inkr?ktare p? flykt, medan Kendrick och hans m?n var redo att k?mpa f?r sina liv f?r att skydda sitt hemland. Hans stridsrop steg till himlen n?r de anf?ll Lucias portar. De kom s? snabbt och kvickt att flera dussin Imperiesoldater som stod vakt, v?nde sig om och s?g p? varandra i f?rvirring, uppenbarligen hade de inte f?rv?ntat sig denna attack. Imperiesoldaterna v?nde om, sprang innanf?r portarna, och b?rjade ursinnigt veva f?r att s?nka f?llgallret. Men inte tillr?ckligt snabbt. Flera av Kendrick b?gskyttar som ledde v?gen, sk?t och d?dade dem, deras pilar landade pricks?kertt och genomborrade deras br?st och rygg, och hittade lederna i deras pansar. Kendrick sj?lv slungade ett spjut, s? gjorde ocks? Reece bredvid honom. Kendrick fann sitt m?l—en stor krigare tog sikte med en b?ge—och var imponerad av att se Reece lyckas med sin anstr?ngning, att genomborra en soldat i hans hj?rta. Porten var fortsatt ?ppen och Kendricks m?n tvekade inte. Med ett h?gt stridsrop, tr?ngde de sig igenom, med sikte p? stadens inre k?rna, utan att stanna upp eller skygga f?r konfrontation. Det uppstod en stor klang av metall n?r Kendrick och de andra h?jde sina sv?rd, yxor och spjut och hillebarder, och tr?ffade de tusentals imperiesoldater som galopperade ut f?r att m?ta dem p? h?stryggen. Den f?rsta att g?ra, ?r att g?ra intryck, Kendrick h?jde sin sk?ld och blockerade ett slag, samtidigt som han sv?ngde sitt sv?rd och d?dade tv? soldater. Utan att tveka, snurrade han runt och blockerade ett annat sv?rdhugg, stack sedan sitt sv?rd i ett magen p? en soldat. N?r mannen dog, t?nkte Kendrick p? h?mnd; han t?nkte p? Gwendolyn, p? sitt folk och p? alla m?nniskor i Ringen som lidit. Reece, bredvid honom, sv?ngde sin klubba och tr?ffade en soldat p? sidan av huvudet, som fick honom att falla av sin h?st, h?jde sedan sin sk?ld och blockerade ett slag som utdelades mot honom, fr?n sidan. Han sv?ngde runt med sin klubba och slog ut sina angripare. Elden, bredvid honom, rusade fram med sin stora yxa och slog ner den i en soldat som siktade p? Reece, h?gg rakt igenom hans sk?ld och in i hans br?st. O'Connor sk?t flera pilar med d?dlig precision, ?ven p? n?ra h?ll, medan Conven kastade sig in i striden och k?mpade h?nsynsl?st, gjorde utfall fram?t bakom alla andra m?n, utan att ens bry sig om att h?ja sin sk?ld. Han sv?ngde ist?llet med tv? sv?rd, p? v?g in i den stora gruppen av Imperiesoldater, som om han sj?lv ville d?. Men f?rv?nansv?rt nog, gjorde han inte det. Ist?llet slog han ut m?n till v?nster och h?ger. Indra f?ljde inte l?ngt efter. Hon var or?dd, mer ?n de flesta m?n. Hon anv?nde sin dolk med skicklighet och list, huggande som en fisk efter bete och stickande sin kniv i halsen p? Imperie- soldater. N?r hon gjorde detta, t?nkte hon p? sitt hemland, p? hur mycket hennes eget folk hade lidit under f?rtrycket av Imperiet. En Imperiesoldat var p? v?g att sl? ned sin yxa i Kendrick huvud innan han kunde undvika det, och han beredde sig f?r explosionen; men vad han h?rde var en h?g klang, och s?g sin v?n Atme bredvid honom, stoppa slaget med sin sk?ld. Atme h?gg sedan sitt korta spjut i angriparens  mage. Kendrick visste att han ?terigen var skyldig honom livet. En annan soldat anf?ll framifr?n med en b?ge och pil avsedd direkt f?r Atme, Kendrick anf?ll och h?gg sv?rdet upp?t, slog b?gen h?gt upp h?gt i skyn, och pilen seglade planl?st ?ver Atmes huvud. Kendrick st?tte sedan till soldaten p? n?sryggen med sv?rdsf?stet, och slog ner honom fr?n h?sten, och han trampades till d?ds. Nu var de kvitt. Och s? p?gick striden, om och om igen, varje arm? stred slag f?r slag, m?n f?ll p? b?da sidor, men flera p? Imperiets sida, d? Kendricks m?n, som drevs av ilska, ryckte l?ngre och l?ngre in i staden. Deras fart svepte dem igenom likt ett tidvatten. Imperiets m?n var starka krigare, men de var de m?n som anv?ndes f?r att attackera och som togs med ?verraskning; snart var de of?rm?gna att organisera och h?lla tillbaka Kendrick sv?llande arm?. De blev tryckta tillbaka och f?ll i stora antal. Efter n?stan en timme av intensiva strider, blev Imperiets f?rluster till en fullskalig retr?tt. N?gonstans l?t ett horn, och en efter en, b?rjade de v?nda om och galoppera iv?g, i f?rs?k att komma ut ur staden. Med ?nnu h?gre rop, jagade Kendrick och hans m?n efter dem i full skala, hela v?gen genom Lucia och drev dem ut ur de bakre portarna. Det som ?terstod av Imperiets bataljon, var fortfarande hundratals starka, m?n som red f?r sina liv i organiserat kaos, i en kappl?pning mot horisonten. Det uppstod ett h?gt tjut fr?n de frigjorda McGill f?ngarna i Lucia. Kendricks m?n h?gg av deras rep och befriade dem n?r de red, och de f?ngna sl?sade ingen tid, utan rusade mot h?starna efter de fallna Imperiesoldaterna, satte upp p? dem, strippade liken p? vapnen, och ansl?t sig till Kendricks m?n. Kendrick arm? sv?llde till n?stan dubbla sin storlek, och tusentals av dem jagade efter Imperiets soldater, red upp och ner f?r bergen alltefter som de n?rmade sig dem. O'Connor och ?vriga b?gskyttar lyckades plocka n?gra av dem, kroppar f?ll h?r och d?r. Jakten gick vidare, Kendrick undrade vart de var p? v?g, n?r han och hans m?n n?dde toppen av en kulle, en s?rskilt h?g kulle och han tittade ner f?r att se en av de st?rsta MacGil st?derna ?ster om Silesia—Vinesia—inb?ddad mellan tv? berg, som l?g i dalen. Det var en stor stad, mycket st?rre ?n Lucia, med tjocka stenv?ggar, och f?rst?rkta portar av j?rn. Det var h?r, ins?g Kendrick, att resterna av Imperiets bataljoner flydde, n?r staden stod under skyddet av Andronicus tiotusentals m?n. Kendrick tog en paus med sina m?n p? toppen av kullen och tog in situationen. Vinesia var en st?rre stad, och de var vida underl?gsna. Han visste att det skulle vara dumdristigt att f?rs?ka, det skulle vara det s?kraste att s?tta kurs f?r att ?terv?nda till Silesia och vara tacksam f?r deras seger h?r i dag. Men Kendrick var inte p? hum?r f?r s?kra val—och inte var hans m?n det heller. De ville se blod. De ville h?mnas. Och p? en dag som denna, betydde inte l?ngre oddsen n?got. Det var dags att l?ta Imperiets m?n f? veta vad MacGils var gjorda av. "ANFALL!" skrek Kendrick. Ett jubel framtr?dde, och tusentals m?n rusade fram, anf?ll h?nsynsl?st ner f?r backen, mot den stora staden och den st?rre motst?ndaren, beredda att ge upp sina liv, att riskera allt f?r ?ra och tapperhet. KAPITEL FYRA Gareth hostade och rosslade n?r han snubblade fram ?ver det ?dsliga landskapet, hans l?ppar var nariga av brist p? vatten, hans ?gon ih?liga med m?rka ringar under dem. Det hade varit n?gra skakande dagar, och han trodde sj?lv att han skulle d? mer ?n en g?ng. Gareth hade rymt med n?d och n?ppe fr?n Andronicus m?n i Silesia, g?mt sig i en hemlig passagev?g djupt inne i bergv?ggen och bidat sin tid. Han hade v?ntat, hopkrupen som en r?tta inne i m?rkret och avvaktat ett l?mpligt tillf?lle. Han k?nde att han hade varit d?r i flera dagar. Han hade bevittnat allt, hade sett med misstro n?r Thor hade kommit p? ryggen av denna drake, och hade d?dat alla dessa m?n fr?n Imperiet. I f?rvirringen och kaoset som f?ljde, hade Gareth sett sin chans. Gareth hade smitit ut genom den bakre porten i Silesia d? ingen s?g, och hade tagit v?gen s?derut, valt v?gen l?ngs kanten av klyftan, oftast h?llit sig till skogen f?r att inte bli uppt?ckt. Det spelade ingen roll—v?garna var ?nd? ?de. Alla hade dragit ?sterut, stridande i den stora kampen om Ringen. Under tiden han gick, noterade Gareth de f?rkolnade kroppar som kantade denna v?g efter Andronicus m?n, och visste att striderna h?r, s?derut, redan hade utk?mpats. Gareth tog sig allt l?ngre s?derut, hans instinkt drev honom tillbaka mot Kungsg?rden—eller vad som ?terstod av det. Han visste att det hade h?rjats av Andronicus m?n, att det sannolikt l?g i ruiner, men ?nd? ville han g? dit. Han ville komma l?ngt bort fr?n Silesia och g? till ett st?lle d?r han visste att han kunde kunna hitta en s?ker hamn. Till ett st?lle som alla andra hade ?vergivit. Den enda plats d?r han, Gareth, en g?ng h?rskade. Efter dagar av vandring, svag och yrande av hunger, hade Gareth ?ntligen kommit fram till utkanten av skogen och skymtade Kungsg?rden i fj?rran. D?r var det, dess v?ggar var fortfarande intakta, ?tminstone delvis, men f?rkolnade och s?ndersmulade. Runt omkring l?g liken av Andronicus m?n, ett bevis f?r att Thor hade varit d?r. Annars var det tomt, med ingenting annat kvar ?n den susande vinden. Det passade Gareth fint. Han planerade inte att komma till staden ?nd?. Han hade kommit hit f?r en liten, dold struktur strax utanf?r stadsmuren. Det var en plats som han hade bes?kt som barn, en cirkul?r, struktur av marmor, som syntes bara n?gon halvmeter ovan marken och prydd med konstfullt snidade statyer p? dess tak. Det hade alltid sett ut att vara fr?n forna tider, liggande d?r s? l?gt, som om det hade vuxit upp ur jorden. Och det hade det. Det var MacGils krypta. Den plats d?r hans fader hade begravts—och hans fader f?re honom. Kryptan var den ena strukturen Gareth visste skulle l?mnas intakt. Trots allt, vem skulle bry sig om att attackera en grav? Det var den enda platsen han visste att ingen n?gonsin skulle bry sig om att leta efter honom, d?r han kunde s?ka skydd. Det var en plats d?r han kunde g?mma sig, och vara i ensamhet. Och en plats d?r han kunde vara med sina f?rf?der. Konstigt nog, s? mycket som Gareth hatade sin fader,  fann han sig sj?lv vilja vara n?rmare honom dessa dagar. Gareth skyndade ?ver det ?ppna f?ltet, en kall vindpust gav honom rysningar och han svepte sin trasiga kappa t?tt runt sina axlar. Han h?rde ett g?llt skrik fr?n en vinterf?gel, och tittade upp f?r att se en enorm, hemsk, svart varelse cirklande h?gt uppe i skyn, s?kert, med varje rop, f?rutsade hans kollaps, att bli n?sta m?ltid. Gareth kunde knappast klandra den. Han k?nde att hans sj?lv sj?ng p? sista versen, och han var s?ker p? att han skulle bli en utm?rkt m?ltid f?r den hungriga f?geln. Gareth n?dde slutligen byggnaden, grabbade tag i det massiva d?rrhandtaget av j?rn och med tv? h?nder, slet han med all sin kraft, v?rlden runt omkring honom snurrade, n?stan svimf?rdig av utmattningen. Det knarrade och knakade och tog all hans styrka att b?nda upp d?rren. Gareth skyndade in i m?rkret, sm?llde igen j?rnd?rren. Det ekade bakom honom. Han tog tag i en ot?nd fackla p? v?ggen, d?r han visste att den var monterad, slog sin flinta och t?nde den, gav sig sj?lv bara tillr?ckligt med ljus f?r att se ?ttlingarnas steg, djupare och djupare in i m?rkret. Det blev kallare och dragigare ju djupare in han gick, vinden letade sig ner, tj?t genom sm? sprickor. Han kunde inte l?ta bli att k?nna som om hans f?rf?der ylade efter honom, bannande honom. “L?MNA MIG IFRED!” skrek han tillbaka. Han r?st ekade om och om igen i kryptans v?ggar. “NI KOMMER ATT F? ERT PRIS SNART NOG!” ?nd? kvarstod vinden. Gareth, rasande, steg ned djupare, tills han slutligen n?dde den stora marmorkammaren, utgr?vd med sina tio meter i takh?jd, d?r alla hans f?rf?der l?g begravda i sarkofager av marmor. Gareth marscherade h?gtidligt ner i hallen, hans steg ekade p? marmorn, mot slutet av hallen, d?r hans fader l?g. Den gamla Gareth skulle ha krossat sin faders sarkofag. Men nu, av n?gon anledning, b?rjade han k?nna ett sj?lsfr?ndskap med honom. Han kunde knappt f?rst? det. Kanske b?rjade opiumet avta; eller kanske var det f?r att han visste att han sj?lv inom kort skulle vara d?d ocks?. Gareth n?dde den h?ga sarkofagen och b?jde sig ?ver den, lutade huvudet ned?t. Han ?verraskade sig sj?lv n?r han b?rjade gr?ta. "Jag saknar dig fader," Gareth klagade, och hans r?st ekade i tomheten. Han gr?t och gr?t, t?rarna str?mmade nerf?r hans ansikte, tills slutligen hans kn?n gav vika och han sj?nk ned av utmattning vid sidan av marmorn, sittande p? golvet, lutad mot graven. Vinden tj?t som om den svarade, och Gareth lade ner facklan, som lyste svagare och svagare, en liten flamma nedg?ende i m?rkret. Gareth visste att snart skulle allt bli svart och att snart skulle han vara tillsammans med alla dem han ?lskade mest. KAPITEL 5 Steffen vandrade dyster p? den ensliga skogsv?gen, i sakta mak p? sin v?g fr?n Tillflyktens torn. Det krossade hans hj?rta att l?mna Gwendolyn kvar s? d?r, kvinnan som han hade svurit att skydda. Utan henne, var han ingenting. Efter han tr?ffat henne, hade han k?nt att han ?ntligen hade hittat ett syfte med livet: att vaka ?ver henne, f?r att ?gna sitt liv ?t att betala tillbaka henne f?r att l?ta honom, en enkel tj?nare,stiga i graderna; och mest av allt, f?r att vara den f?rsta personen i hans liv som inte avskydde och underskattade honom utifr?n hans utseende. Steffen hade k?nt en k?nsla av stolthet med att hj?lpa henne n? tornet s?kert. Men att l?mna henne d?r hade givit honom med en k?nsla av att vara ih?lig inuti. Vart skulle han g? nu? Vad skulle han g?ra? Utan henne att skydda, k?nde hans liv planl?st. Han kunde inte g? tillbaka till Kungsg?rden eller till Silesia: Andronicus hade besegrat dem b?da, och han p?mindes om f?rst?relsen han sett d? han flytt fr?n Silesia. Hela hans folk var antingen f?ngar eller slavar, det var det sista han mindes. Det skulle inte finnas n?gon f?rdel med att ?terv?nda. Dessutom ville Steffen inte korsa Ringen igen och vara s? l?ngt borta fr?n Gwendolyn. Steffen gick planl?st i timmar, genom slingrande skogsstigar, ihopsamlande sin intelligens, tills det hade fallit honom in vart han skulle g?. Han f?ljde landsv?gen norrut, upp till en kulles h?gsta punkt, och fr?n denna utsikts skymtade han en liten stad uppe p? en annan kulle i fj?rran. Han gick mot staden, och n?r han n?dde dit, v?nde han sig om och s?g att denna stad hade vad han beh?vde: en perfekt utsikt ?ver Tillflyktens torn. Om Gwendolyn n?gonsin f?rs?kte  l?mna det, ville han vara n?ra f?r att se till att han fanns d?r f?r att g?ra henne s?llskap, f?r att skydda henne. N?r allt kom omkring, var hans lojalitet till?gnad henne nu. Inte till en arm? eller en stad, utan f?r henne. Hon var hans nation. N?r Steffen kom till den lilla, enkla byn, best?mde han sig f?r att han skulle stanna d?r, p? denna plats, d?r han alltid kunde bevaka tornet, och h?lla utkik efter henne. N?r han passerade dess portar, s?g han att det var en obeskrivlig, fattig stad, ytterligare en liten by vid yttersta utkanten av Ringen, s? undang?md i S?dra Skogen och att Andronicus m?n s?kerligen inte ens hade brytt sig att komma denna v?g. Steffen kom till ett dussintal gapande och stirrande bybor, ansikten etsade med okunskap och brist p? medk?nsla, s?g p? honom med vid?ppna munnar och det v?lbekanta spott och h?n han f?tt sedan han blivit f?dd. De alla granskade hans utseende, han kunde k?nna deras h?nfulla ?gon. Steffen ville v?nda och springa d?rifr?n, men han tvingade sig att stanna. Han beh?vde vara n?ra tornet och f?r Gwendolyn skull, skulle han st? ut med vad som helst. En bybo, en bastant man i fyrtio?rs?ldern, kl?dd i trasor som de andra, v?nde och gick med elak uppsyn emot honom. “Vad har vi h?r d?, n?gon slags missbildad man?” De andra skrattade, v?nde om och kom n?rmare. Steffen beh?ll sitt lugn, f?rv?ntade sig denna sorts h?lsning, som han hade erfarit under hela sitt liv. Han visste att ju mera tr?ngsynta sm?stadsborna var, ju mera roade de sig med att g?ra narr av honom. Steffen lutade sig bak?t och f?rs?krade sig sj?lv om att hans b?ge ?ver hans skuldra var klar att anv?nda, ifall dessa bybor inte bara var grymma, utan v?ldsamma ocks?. Han visste, om han m?ste, kunde han f?lla flera av dem p? ett ?gonblick. Men han var inte d?r f?r att utf?ra v?ld. Han var d?r f?r att finna skydd. “Han kanske ?r mer ?n bara en vanlig d?re, ?r han det?” fr?gade en annan, d? en stor och v?xande skara av hotande bybor b?rjade att omringa honom. “Med hans markering skulle jag s?ga att han ?r, sade en annan. “Det d?r ser ut som kungligt pansar.” “Och den d?r b?gen—det ?r ett fint l?der.” “F?r att inte tala om pilarna. Har de guld-spets?” De stannade men n?gra meter bort fr?n honom, och bl?ngde hotfullt. De p?minde honom om mobbarna som pl?gade honom som barn. "S?, vem ?r du, missfoster?" sade en av dem till honom. Steffen andades djupt, fast besluten att h?lla sig lugn. "Jag vill dig inget illa", b?rjade han. Gruppen br?t ut i skratt. "Illa? Du? Vilken skada kan du g?ra mot oss? " "Du skulle inte ens kunna skada v?ra kycklingar!" skrattade en annan. Steffen rodnade medan skratten v?xte; men han t?nkte inte l?ta sig provoceras. "Jag beh?ver en plats att bo och mat att ?ta. Jag har valkiga h?nder och en stark rygg f?r  arbete. Ge mig en uppgift, och ni kommer inte att bli st?rda av mig. Jag beh?ver inte mycket. Lika lite som n?gon annan. " Steffen ville inte f?rlora sig sj?lv med simpelt arbete igen, eftersom han redan erfarit detta med alla dessa ?r i k?llaren med att tj?na kung McGill. Det skulle ta bort hans sinne f?r viktigare saker. Han kunde utf?ra h?rt arbete och leva ett liv i anonymitet, eftersom han hade varit f?rberedd att g?ra dettta innan han tr?ffat Gwendolyn. “Kallar du dig sj?lv f?r en man?”sade n?gon med h?g r?st, skrattande. “Kanske vi kan hitta n?gon anv?ndning f?r honom,” uttalade en annan. Steffen s?g f?rhoppningsfullt p? honom. “Det skulle vara, att sl?ss mot v?ra hundar eller kycklingar!” Alla skrattade. “Jag skulle betala ett storslaget belopp f?r att se det!” “Det p?g?r ett krig d?rute, ifall ni inte har m?rkt det,” svarade Steffen kyligt tillbaka. “Jag ?r s?ker, att till och med i en lantlig och outvecklad by som denna, kan ni ha anv?ndning f?r en hj?lpande hand med att uppr?tth?lla best?mmelser.” Byborna s?g f?rbryllade p? varandra. “Naturligtvis k?nner vi till kriget,” sade en, “men v?ran by ?r f?r liten. Arm?erna bryr sig inte om att komma hit.” “Jag tycker inte om s?ttet du pratar p?,” sade en annan. “S? ?verl?gset – l?ter som du har haft  n?gon skolbildning. S? du anser dig vara b?ttre ?n oss?” “Jag ?r inte b?ttre ?n n?gon annan,”svarade Steffen. “Det ?r helt uppenbart,” skrattade en annan. “Nog med sk?mtandet!”skrek en av byborna med en allvarlig ton. Han gick fram?t och knuffade de andra ?t sidan med en stark handflata. Han var ?ldre ?n de andra och s?g ut att vara en seri?s man. Folkmassan tystnade i hans n?rvaro. “Om du menar vad du s?ger,” sade mannen med en djup, brysk r?st, s? har jag anv?ndning f?r ett par extra h?nder i min kvarn. Betalningen ?r en s?ck av s?deskorn per dag och en kanna vatten. Du f?r sova i ladan, med resten av bypojkarna. Om detta ?r acceptabelt f?r dig, s? ?r du inne.” Steffen nickade tillbaka, n?jd med att ?ntligen tr?ffa en seri?s man. “Jag beg?r inget mer,”sade han. “Den h?r v?gen, sade mannen, ?tskiljande sin v?g genom folkmassan. Steffen f?ljde efter honom, och blev h?nvisad till en stor, mj?lkvarn runt vilken var ton?ringar och m?n. Varenda en av dem, var svettiga och ?vert?ckta av smuts, stod i det leriga sp?ret och knuffade ett massivt tr?hjul, alla grabbade tag i en eker och gick fram?t med det. Steffen stod d?r, ?verv?gde arbetet, och f?rstod att detta skulle bli en ryggbrytande vederm?da. Det skulle ordna sig. Steffen v?nde sig mot mannen f?r att tala om f?r honom att han accepterade arbetet, men mannen hade redan g?tt, f?rutsatte att han skulle acceptera. Byborna, med undantag f?r n?gra f? h?cklare, hade ?terv?nt tillbaka till sina sysslor n?r Steffen tittade p? hjulet, p? det nya liv som l?g framf?r honom. Under ett ?gonblick, hade han varit svag, hade till?tit sig att dr?mma. Han hade f?rest?llt ett liv i slott och kungligheter och rang. Hade sett sig sj?lv som en viktig person, drottningens h?gra hand. Han borde ha vetat b?ttre ?n att t?nka s? stort. Han, naturligtvis, var inte var avsedd f?r detta. Det hade hade han aldrig varit. Vad hade h?nt med honom, m?tet med Gwendolyn, hade varit en lycktr?ff. Nu skulle hans liv f?rvisas till detta. Men detta, ?tminstone, var ett liv han k?nde till. Ett liv han f?rstod. Ett liv i umb?randen. Och utan Gwendolyn i hans liv, skulle detta vara lika bra f?r honom. KAPITEL SEX Thor manade p? Mycoples att snabba p? n?r de fl?g genom molnen, de n?rmade sig allt mer Tillflyktens torn. Thor k?nde med varje uns  i sitt v?sen att Gwen befann sig i fara. Han k?nde de vibrationer som l?pte genom hans fingertoppar, i hela hans kropp, med information till honom, varningarna till honom. Kom fort, viskade det till honom. Snabbare. "Snabbare!" Thor manade p? Mycoples. Mycoples vr?lade mjukt som svar, flaxade med sina stora vingar allt snabbare. Thor hade inte ens beh?vde uttala orden—Mycoples f?rstod allt, innan han ens sagt det, men han uttalade orden ?nd?. Det fick honom att m? b?ttre. Han k?nde sig hj?lpl?s. Han anade att n?got var v?ldigt fel med Gwen, och att varje sekund r?knades. De br?t slutligen genom en stor molntapp och n?r de gjorde det, var Thor ?versv?mmad av l?ttnad n?r han s?g tornet komma i sikte, i fj?rran: Tillflyktens torn. Det var ett gammalt och kusligt stycke arkitektur, ett perfekt runt, smalt torn sk?t rakt upp i himlen och n?dde n?stan lika h?gt som molnen. Byggt av gammal, gl?nsande svart sten, Thor kunde k?nna kraften kommer ur det,  ?ven h?rifr?n. N?r de fl?g n?rmare, uppt?ckte han pl?tsligt n?got h?gt, ovanp? tornet. Det var en person. Hon stod p? avsatsen, h?nderna ut, handflatorna upp. Hennes ?gon var slutna, och hon svajade i vinden. Thor visste genast vem det var. Gwendolyn. Hans hj?rta dunkade n?r han s?g henne st? d?r. Han visste vad hon t?nkte. Och han visste varf?r. Hon trodde att han hade givit upp henne, och han kunde inte hj?lpa k?nslan av att det var hans fel. “SNABBARE!” skrek Thor. Mycoples flaxade sina vingar snabbare, och de fl?g s? snabbt att Thor tappade andan. N?r de kom n?rmare, s?g Thor att Gwen tog ett steg bak?t, fr?n avsatsen, tillbaka till s?kerheten p? taket, och hans hj?rta sv?mmade ?ver av l?ttnad. Utan att inte ens se honom, p? eget initiativ, hade hon ?ndrat sitt sinne och beslutat att inte hoppa. Mycoples vr?lade och Gwen tittade upp och fick syn p? Thor f?r f?rsta g?ngen. Deras ?gon m?ttes, till och med p? detta l?nga avst?nd, och han s?g chocken sv?mma ?ver i hennes ansikte Mycoples landade p? taket och i samma ?gonblick hon gjorde det, hoppade Thor av, knappt v?ntande p? att hon skulle stanna, och sprang till Gwendolyn. Gwen v?nde sig om och stirrade p? honom, med ?gon vid?ppna av total ?verraskning. Hon s?g ut som om hon sett ett sp?ke. Thor sprang emot henne, hans hj?rta dunkade, ?verv?ldigad av sinnesr?relse, och str?ckte ut sina armar. De omfamnade varandra och h?ll varandra h?rt n?r Thor lyfte upp henne och kramade henne. Han snurrade henne runt om och om igen. Thor kunde h?ra henne gr?ta i hans ?ra, han k?nde hennes varma t?rar som rann nedf?r hans hals, och han kunde knappt tro att han verkligen var d?r, h?ll om henne, att det var verkligt. Det var sant. Detta var den dr?m han hade haft i sitt sinne, dag efter dag, natt efter natt, n?r han varit djupt inne i Imperiet, n?r han varit s?ker p? att han aldrig skulle komma d?rifr?n, aldrig f? se Gwendoyn igen. Och h?r var han nu, h?ll henne i sina armar. Efter att ha varit borta fr?n henne s? l?nge, k?ndes allt om henne nytt. Det k?ndes perfekt. Och han lovade att han aldrig skulle ta n?gon stund med henne f?r givet igen. "Gwendolyn", viskade han i hennes ?ra. "Thorgrin", viskade hon tillbaka. De h?ll om varandra, han visste inte hur l?nge, sedan b?jde de sig sakta fram och kysstes. Det var en passionerad kyss, som ingen av dem backade undan. "Du lever", sade hon. "Du ?r h?r. Jag kan inte tro att du ?r h?r." Mycoples fnyste och Gwendolyn tittade upp ?ver Thor axel, n?r Mycoples flaxade sina vingar. Gwen ansikte ?versk?ljdes av r?dsla. "Var inte r?dd", s?ger Thor. "Hon heter Mycoples. Hon ?r min v?n. Och hon kommer att vara din v?n ocks?. L?t mig visa dig." Thor tog Gwens hand och ledde henne l?ngsamt ?ver r?cket. Han kunde k?nna Gwens r?dsla n?r de n?rmade sig. Han f?rstod. N?r allt kom omkring s? var det en riktig, levande drake, och detta var n?rmare en drake—?n Gwen n?gonsin hade varit under hela sitt liv. Mycoples stirrade tillbaka p? Gwen med sina stora, r?da, gl?dande ?gon, frustande f?rsiktigt, flaxade sina vingar och kr?kte sin hals. Thor anade n?got som liknande svartsjuka. Och kanske, nyfikenhet. "Mycoples, m?t Gwendolyn." Mycoples v?nde stolt bort huvudet fr?n Gwen. Pl?tsligt v?nde hon huvudet tillbaka och n?r hon gjorde det, stirrade hon rakt in Gwendolyns ?gon, som om hon kunde se rakt igenom henne. Hon lutade sig fram, var s? n?ra att hennes ansikte att hon n?stan r?rde vid Gwendolyn. Gwen fl?mtade till av f?rv?ning och respekt—och kanske r?dsla. Hon str?ckte sig upp, handen darrade, och lade den f?rsiktigt p? Mycoples l?nga nos, r?rde vid hennes violetta fj?ll. Efter flera sp?nda sekunder, blinkade ?ntligen Mycoples och s?nkte sin nos och gned den mot Gwen mage i ett tecken p? tillgivenhet. Mycoples fortsatte att gnugga nosen mot Gwen mage, som om hon var fixerad vid den, och Thor kunde inte f?rst? varf?r. Pl?tsligt, lika snabbt, v?nde Mycoples bort huvudet och s?g ut ?ver horisonten. “Hon ?r vacker,” viskade Gwen. Hon v?nde sig om och s?g p? Thor. “Jag gav upp hoppet att du skulle ?terv?nda,” sade hon. “Jag trodde aldrig att du skulle komma tillbaka.” “Det trodde inte jag heller,” svarade Thor. “Tankarna p? dig var det som h?ll mig uppe. Det gav mig en anledning att ?verleva. Att vilja ?terkomma.” De omfamnade varandra igen, h?ll om varandra h?rt samtidigt som brisen smekte dem, d? de ?ntligen drog de sig ifr?n varandra. Gwendolyn tittade ned och noterade ?dessv?rdet p? Thors h?ft och hennes ?gon vidgades. Hon gapade. “Du tog tillbaka Sv?rdet,” sade hon, Hon tittade misstroget upp p? honom. “Du ?r den som ska svinga det.” Thor svarade nickande. “Men hur…” b?rjade hon, sedan tappade hon tr?den. Helt klart, var hon ?verv?ldigad. “Jag vet inte,” svarade Thor. “Jag bara kunde g?ra det.” Hennes ?gon ?ppnas med hopp n?r hon ins?g n?got annat. "D? Sk?ld uppe igen", sade hon f?rhoppningsvis. Thor nickade allvarligt tillbaka. "Andronicus ?r inst?ngd," sade han. "Vi har redan befriat Kungsg?rd och Silesia." Gwendolyn ansikte f?rgades rosa av l?ttnad och gl?dje. "Det var du," sade hon, n?r hon ins?g. "Du befriade v?ra st?der." Thor ryckte blygsamt p? axlarna. "Det var Mycoples, mestadels. Och Sv?rdet. Jag f?ljde bara med p? resan." Gwen str?lade. "Och v?rt folk? ?r de s?kra? ?verlevde n?gon? " Thor nickade. "De flesta lever och frodas." Hon str?lade, s?g yngre ut igen. "Kendrick v?ntar p? dig i Silesia," sade Thor, "och s? g?r ?ven Godfrey, Reece, Srog, och m?nga, m?nga andra. De ?r vid liv och frodas, och staden ?r befriad." Gwendolyn rusade fram och kramade Thor, h?ll om honom h?rt. Han kunde k?nna l?ttnadens ?versvallningar genom henne. "Jag trodde att allt var borta", sade hon, under tyst gr?t, "f?rlorat f?r alltid." Thor skakade p? huvudet. "Ringen har ?verlevt", sade han. "Andronicus ?r p? flykt. Vi kommer att ?terkomma, och vi kommer att utpl?na honom f?r gott. Och d? kommer vi att bygga." Gwendolyn v?nde pl?tsligt ryggen mot honom och tittade bort, s?g ut ?ver himlen, torkade bort en t?r. Hon snodde sin kappa t?tt runt sina axlar och man kunde se i hennes ansikte, att hon var gripen. "Jag vet inte om jag kan ?terv?nda", sade hon, tvekande. "N?got har h?nt mig. Medan du var borta. " Thor v?nde sig om och st?llde sig framf?r henne, h?ll om hennes axlar. "Jag vet vad som h?nde med dig", sade han. "Din mamma ber?ttade f?r mig. Det finns inget att sk?mmas f?r", sade han. Gwendolyn tittade p? honom, hennes ?gon fylldes av f?rv?ning och f?rundran. "Du vet?" fr?gade hon, chockat. Thor nickade. "Det betyder ingenting", sade han. "Jag ?lskar dig lika mycket som alltid. ?nnu mer. V?r k?rlek, det ?r det viktiga. Det ?r den som ?r okrossbar. Jag ska h?mnas dig. Jag ska d?da Andronicus sj?lv. Och v?r k?rlek, den kommer aldrig att d?." Gwen rusade fram och kramade honom h?rt, hennes t?rar str?mmade nerf?r halsen. Han kunde k?nna hur l?ttad hon blev. "Jag ?lskar dig", sade hon i hans ?ra. "Jag ?lskar dig ocks?", svarade han. N?r Thor stod d?r och h?ll om henne, dunkade hans hj?rta med b?van. Han ville nu, i detta ?gonblick, mer ?n n?gonsin, fr?ga henne. Att fria. Men han k?nde att han inte kunde det f?rr?n han f?rst hade ber?ttat f?r henne om sin hemlighet, tills han ber?ttat f?r henne, vem hans fader var. Tanken p? det, fyllde honom med skam och f?rnedring. H?r var han,  just lovat att d?da den mannen som de b?da hatade mest. Och i hans n?sta mening, skulle han meddela att Andronicus var hans fader? Thor var s?ker p?, att om han gjorde det, skulle Gwendolyn hata honom f?r evigt. Och han kunde inte riskera att f?rlora henne. Inte efter allt som h?nt. Han ?lskade henne f?r mycket f?r det. S? ist?llet, p? darrande h?nder, str?ckte Thor in handen i sin skjorta och drog ut halsbandet, det som han hade hittat bland drakens skatter, med ett rep gjort av guld och ett lysande gyllene hj?rta, fullt med diamanter och rubiner. Han h?ll upp halsbandet mot ljuset, och Gwen fl?mtade till vid ?synen av det. Thor kom upp bakom henne, och kn?ppte det runt hennes hals. "En litet tecken p? min k?rlek och tillgivenhet", sade han. Det h?ngde vackert p? henne, guldet gl?nste i ljuset, reflekterade allt. Ringen br?nde i fickan, och Thor lovade sig sj?lv, att ge den till henne n?r tiden var inne. N?r han kunde uppb?da modet att ber?tta sanningen. Men nu var tiden inte inne, hur mycket han ?n hoppades p?, att det skulle vara s?. "S? du ser, kan du ?terkomma," sade Thor, str?k hennes kind med baksidan av handen. "Du m?ste ?terv?nda. Ditt folk beh?ver dig. De beh?ver en ledare. Ringen, utan en ledare, ?r ingenting. De ser upp till dig f?r v?gledning. Andronicus befolkar ?nnu halva Ringen. V?ra st?der beh?ver fortfarande byggas." Han s?g in i hennes ?gon och kunde se hennes att hon t?nkte. "S?g ja" manade Thor . "?terv?nd med mig. Denna torn ?r ingen plats f?r en ung kvinna att leva i resten av sina dagar. Ringen beh?ver dig. Jag beh?ver dig." Thor h?ll ut en hand och v?ntade. Gwendolyn tittade ner, hon vacklade. Sedan slutligen, str?ckte hon ut handen och lade sin hand i hans. Hennes ?gon glittrade, gl?dande av k?rlek och v?rme. Han kunde se henne komma l?ngsamt tillbaka till den vanliga Gwendolyn, han en g?ng k?nde, fylld av liv och k?rlek och gl?dje. Det var som om hon var en blomma, som ?terst?lldes inf?r hans ?gon. "Ja", sade hon mjukt och log. De omfamnade varandra och han h?ll henne h?rt och svor p?, att aldrig l?ta henne f?rsvinna igen. KAPITEL SJU Erec ?ppnade ?gonen f?r att hitta sig sj?lv liggande i Alistair armar, tittade upp p? hennes kristallbl? ?gon, som lyste ner p? honom med k?rlek och v?rme. Det fanns ett litet snett leende i hennes mun, och han k?nde v?rmen som str?lade ut fr?n hennes h?nder, och vidare igenom hans kropp. N?r han unders?kte sig sj?lv, k?nde han sig helt l?kt, p?-nytt-f?dd, som om han aldrig varit skadad. Hon hade f?rt honom tillbaka fr?n de d?da. Erec satte sig upp och s?g in Alistair ?gon med f?rv?ning, fann sig sj?lv undrande ?terigen ?ver vem hon egentligen var, hur hon kunde ha s?dan makt. N?r Erec satte sig upp och kliade sig i huvudet, kom hans minnen omedelbart tillbaka: Andronicus m?n. Attacken. F?rsvaret av klyftan. Stenblocket. Erec st?llde sig upp och s?g att alla hans m?n s?g tillbaka p? honom, som om de v?ntat p? hans ?terupplivning—och hans kommendering. Deras ansikten var fyllda med l?ttnad. "Hur l?nge har jag varit medvetsl?s?" han v?nde sig om och st?llde den deperata fr?gan till Alistair. Han k?nde sig skyldig att han hade ?vergivit sina m?n s? l?nge. Men hon log s?tt tillbaka mot honom. "Men f?r en sekund", sade hon. Erec kunde inte f?rst? hur det skulle kunna vara m?jligt. Han k?nde sig s? ?terst?lld, som om han hade sovit i ?ratal. Han k?nde en ny svikt i sina steg, n?r han hoppade p? f?tterna och v?nde och sprang till ing?ngen till klyftan och s?g p? sitt verk: det enorma stenblocket som han hade krossat  hade nu stoppat Andronicus m?n och de kunde inte l?ngre komma igenom . De hade lyckats med det om?jliga och hade parerat en mycket st?rre arm?s framryckning. ?tminstone f?r stunden. Innan han kunde fira, h?rde Erec pl?tsligt ett skrik komma uppifr?n och s?g upp: d?r, ovanp? klippan, skrek en av hans m?n, f?ll sedan bakl?nges, ?nde ?ver ?nde, och landade p? marken, d?d. Erec tittade ner och s?g ett spjut spetsat i mannens kropp, sedan tittade tillbaka upp f?r att se en m?ngd aktiviteter, rop och skrik utbr?t ?verallt. Framf?r hans ?gon, d?k ett dussintals av Andronicus m?n upp i toppen, k?mpande sida-vid-sida med Hertigens m?n, utdelande slag f?r slag, och Erec ins?g vad som hade h?nt: Imperiets bef?lhavare hade spr?ngt hans styrkor, skickat n?gra genom klyftan, och s?nt andra rakt upp p? bergets framsida. "TILL TOPPEN!" befallde Erec. "KL?TTRA!" Hertigens m?n f?ljde efter honom n?r han sprang rakt uppf?r berget framsida, med sv?rdet i handen, kl?ttrande uppf?r den branta stigningen av sten och damm. Vid varje steg han tog halkade han och tog emot sig med sin handflata, skrapade dessa mot stenar, greppade tag, gjorde sitt b?sta f?r att inte falla bak?t. Han sprang, men framsidan var s? brant att det var mer kl?ttring ?n spring; varje steg var en h?rd kamp, pansaret skramlade runt honom n?r hans m?n fl?mtande och fl?sade tog sig uppf?r, likt bergsgetter, rakt uppf?r klippan. "SKYTTAR" skrek Erec. Nedtill fanns flera dussin av Hertigens b?gskyttar, kl?ttrande uppf?r berget, stoppade och siktade rakt upp mot klippan. De utl?ste en salva av pilar och flera Imperiets soldater skrek och kastades bak?t, rasade ned l?ngs sidan av klippan. En kropp slungades ner invid Erec; han v?rjde sig men kunde knappt avv?rja det. En av Hertigens m?n var dock inte lika lyckligt lottad, ett lik tr?ffade honom och skickade honom p? en bakl?nges flygtur till marken, skrikande, d?d under sin tyngd vid fallet. Hertigens b?gskyttar gr?vde sig in och stationerade sig uppe och nere p? berget, skjutande varje g?ng en soldat fr?n Imperiet stack upp huvudet ?ver klippkanten, f?r att h?lla dem i schack. Men striderna d?r uppe, var n?rstrider, sida vid sida, och inte alla pilar tr?ffade sina m?l; en pil missade, oavsiktligt styrd till baksidan av en av Hertigens egna m?n. Soldaten skrek och b?jde ryggen, och en Imperiesoldat utnyttjade situationen och knivh?gg honom, sparkande honom bakl?nges, skrikande nedf?r klippan. Men vid samma tillf?lle d?r Imperiesoldaten var exponerad, riktade en annan b?gskytt en pil som landade i hans mage, detta tog ut honom, hans lik f?ll med ansikte f?re ?ver klippkanten. Erec f?rdubblade sina anstr?ngningar, liksom de runt honom, sprang f?r allt han var v?rd  rakt uppf?r klippan. N?r han n?rmade sig toppen, bara n?gon meter bort, halkade han och b?rjade falla; han misslyckades, str?ckte ut sin hand och tog tag i en tjock rot som d?k upp p? stenen. Han h?ll i sig f?r sitt liv, dinglande ut fr?n klippan, drog sig sedan upp, kom p? f?tter, och fortsatte till toppen. Erec n?dde toppen f?re de andra och rusade fram med ett stridsrop, med sv?rdet i h?gsta hugg, ivrig att hj?lpa till att f?rsvara sina m?n, som h?ll sina positioner i toppen men drivits tillbaka. Det fanns bara n?got dussintal av hans m?n h?r uppe, och var och en var indragen i n?rstrid med Imperiesoldater, ?vertr?ffat i antal tv? mot en. Med varje sekund som gick, kom fler och fler Imperiesoldater upp till toppen. Erec k?mpade som en galning, laddade och knivd?dade tv? soldater p? en g?ng, frig?rande sina m?n. Det fanns ingen snabbare i strid ?n han, inte i hela Ringen, och med tv? sv?rd i handen, vilt huggande i alla riktningar, drev Erec p? sin unika kompetens som m?stare i Silvergardet f?r att sl? tillbaka Imperiet. Han var en enmans-orkan av f?rst?relse, n?r han snurrade och duckade och h?gg, med riktningen allt djupare r?tt in i samlingen av Imperiesoldater. Han duckade och skallade huvuden och parerade, och allt gick s? fort att han valt att inte anv?nda sin sk?ld. Eric stred genom dem som en vind, lade ned ett dussin soldater innan de knappt hade en chans att f?rsvara sig. Och Hertigens m?n, alla runt omkring honom, raljerade. Bakom honom, n?dde resten av Hertigens m?n ocks? toppen, Brandt och Hertigen i spetsen, k?mpade vid Erecs sida. Snart v?nde lyckan, och de befann sig trycka tillbaka Imperiets m?n, och liken hopade sig runt dem. Erec drog ur led, tillbaka till den sista  Imperiesoldaten som var kvar p? toppen, och han drev honom tillbaka, lutade sig sedan bak?t och sparkade honom och skickade ut honom till Imperiets sida, skrikande n?r han ramlade bakl?nges. Eric och alla hans m?n stod d?r, f?r att h?mta andan; Erec gick fram?t, ?ver den breda avsatsen, till den yttersta kanten av Imperiet, vid sidan av klippan. Han ville se vad som l?g nedanf?r. Imperiet hade slutat skicka upp m?n dit, klokt, men Erec hade en d?lig k?nsla av att de fortfarande kunde ha n?gra i reserv. Hans m?n kom upp bredvid honom och tittade ocks? ner. I Erecs vildaste fantasi hade ingenting f?rberett honom f?r vad han s?g nedan. Hans hj?rta n?stan stannade. Trots de hundratals m?n som de hade lyckats d?da, trots att de framg?ngsrikt hade sp?rrade av klyftan och intagit H?glandet, fanns det fortfarande tiotusentals Imperiesoldater kvar d?r nere. Erec kunde knappt tro det. Det hade tagit allt de hade, att komma s? h?r l?ngt, och alla de skador de hade st?llt till med, hade inte ens satt ett sp?r i den o?ndliga m?ngden av pansar i Imperiet. Imperiet skulle bara skicka fler och fler m?n upp dit. Erec och hans m?n kunde d?da ett dussintal, kanske till och med ett hundratal. Men till slut, skulle dessa tusentals m?n komma igenom. Erec stod d?r, k?nde hoppl?shet. F?r f?rsta g?ngen i sitt liv, visste han, att han var p? v?g att d?, h?r, p? denna avsats, p? denna dag. Det fanns ingen v?g ut ur det. Han ?ngrade sig inte. Han hade satt upp ett heroisk f?rsvar, och om han skulle d?, fanns det inget b?ttre s?tt, eller plats. Han grep sitt sv?rd och st?lsatte sig, och hans enda tvekan var att Alistair skulle vara i s?kerhet. Han t?nkte, att kanske, i hans n?sta liv skulle han ha mer tid f?r henne. "Ja, vi hade ett bra anfall," h?rdes en r?st. Erec v?nde sig om f?r att se Brandt som stod d?r bredvid honom, med handen p? f?stet av sitt sv?rd, hade ocks? resignerat. Dessa tv? hade k?mpat otaliga strider tillsammans, hade varit underl?gsna m?nga g?nger—och ?nd? hade Erec aldrig beh?vt sett det uttryck i sin v?ns ansikte som han nu s?g Det m?ste ha avspeglat hans eget: det signalerade att d?den var h?r. "?tminstone ska vi d? med sv?rden i v?ra h?nder", sade Hertigen. Han tolkade Erecs tankar exakt. Nedanf?r, fanns Imperiets m?n, och som om de k?nde p? sig, tittade de upp. Tusentals av dem b?rjade springa, f?r att marschera unisont, p? v?g mot klippan, med dragna vapen. Hundratals av Imperiets b?gskyttar b?rjade kn?b?ja och Erec visste att det skulle bara dr?ja kort ?gonblick innan blodsutgjutelsen skulle b?rja. Han st?lsatte sig och andades djupt. Pl?tsligt h?rdes ett vr?lande ljud n?gonstans uppe i luften, ut ?ver horisonten. Erec tittade upp och granskade molnen, undrande om han h?rde saker som inte fanns. En g?ng hade han h?rt vr?l fr?n en drake, och han trodde kanske det l?t som det. Det hade varit ett ljud han aldrig hade gl?mt, som han hade h?rt under sin utbildning, under De Hundra. Det var ett vr?l han aldrig hade trott sig, f? h?ra igen. Det kunde inte vara m?jligt. En drake? H?r i Ringen? Erec str?ckte p? halsen och i fj?rran, d? att molnen s?rades, s?g han en vision som skulle etsas in i hans sinne f?r resten av hans liv: flygande mot dem, dess stora vingar flaxade, kom en enorm violett drake med stora, gl?dande r?da ?gon. Synen fyllde Erec med r?dsla, st?rre ?n n?gon arm? hade kunnat g?ra. Men n?r han tittade n?rmare, v?nde hans r?dsla till f?rvirring. Han trodde att han kunde se tv? personer ridande p? ryggen av draken. N?r Erec gnuggade sina ?gon, k?nde han igen dem. Spelade hans ?gon honom ett spratt? D?r, p? ryggen av draken, satt Thorgrin och bakom honom, med ett grepp om midjan p? Thor, satt kung MacGils dotter. Gwendolyn. Innan Erec kunde b?rja bearbeta det han s?g, d?k draken ner, med en st?rtdykning mot marken som en ?rn. Den ?ppnade sin mun och vr?lade ut ett hemsk ljud, ett ljud s? skarp att en sten bredvid Erec spr?cktes. Hela marken skakade d? draken d?k, ?ppnande sin mun och andades ut en eld som inte liknade n?got Erec n?gonsin varit med om. Dalen fylld med skrik och rop av tusentals Imperiesoldater, n?r flamma efter flamma av eld uppslukade dem, hela dalen blev upplyst av eldens l?gor. Thor beordrade draken att flyga upp och ner l?ngs leden av Andronicus m?n, utpl?nade stora antal av dem p? ett ?gonblick. De ?terst?ende soldaterna v?nde och flydde, rusade mot horisonten. Thor jagade ifatt dem ocks?, beordrande sin drake att andas ut mer och mer eld. Inom en kort stund, var alla m?n nedanf?r Erec—de m?n han hade varit s? s?ker p? skulle leda till hans d?d, var nu sj?lva d?da. Det ?terstod inget av dem annat ?n f?rkolnade lik, eld och l?gor, sj?lar som en g?ng hade levt. Hela Imperiets bataljon var borta. Erec s?g upp, med munnen ?ppen i chock, och tittade p? n?r draken steg h?gt upp i luften, flaxade sina stora vingar och fl?g f?rbi dem. P? v?g norrut. Hans m?n utbr?t i ett h?gt jubel n?r den passerade dem. Erec var m?ll?s av beundran ?ver Thors ?rofyllda insats, hans or?ddhet, hans kontroll ?ver denna best—och ?ver bestens makt. Erec hade f?tt en andra chans i livet, han och alla hans m?n-och f?r f?rsta g?ngen p? l?ng tid, k?nde han sig optimistisk. Nu kunde de vinna. ?ven mot Andronicus miljoner m?n, med en best som denna, kunde de faktiskt vinna. "M?n, marschera!" befallde Erec. Han var fast besluten att f?lja drakens sp?r, lukten av svavel, utbrottet p? himlen, var den ?n ledde dem. Thorgrin hade ?terv?nt, och det var dags att sl? sig samman med honom. KAPITEL ?TTA Kendrick manar p? sin h?st, omgiven av sina m?n, tusentals av dem som samlats i m?ngd utanf?r Vinesia, den stora staden som Andronicus bataljon hade dragit sig tillbaka till. En l?ngt, f?llgaller av j?rn  sp?rrade stadsportarna, dess stenmurar var tjocka, d?r tusentals Andronicus m?n myllrade hit och dit, vida ?vertr?ffande Kendricks arm?. Valet av ett ?verraskningsmoment var inte l?ngre aktuellt. Det som var v?rre, var de tusentals Andronicus m?n man kunde se bakom staden,    f?rst?rkningar, fl?dande in ?ver sl?tterna. Precis n?r Kendrick trodde att de hade f?tt dem p? flykt, hade situationen snabbt v?nt om. I sj?lva verket, marscherade nu arm?n mot Kendrick, ordnad, disciplinerat, en massiv v?g av f?rst?relse. Det enda alternativet nu, var att dra sig tillbaka till Silesia, f?r att h?lla det tempor?rt tills Imperiet tog det ?nnu en g?ng, och de alla var slavar igen. Och detta skulle aldrig f? ske. Kendrick hade aldrig varit den som retirerade inf?r en konfrontation, ?ven om han var underl?gsen, och s? var inte heller n?gon av de andra modiga krigarna i MacGils arm?, Silesia, i Silvergardet. De skulle alla, det visste Kendrick, sl?ss med honom intill d?den. Och n?r hans grepp h?rdnade om f?stet av sitt sv?rd, visste han precis vad han skulle g?ra p? denna dag. Imperiets m?n gav ifr?n sig ett stridsrop, och Kendricks m?n svarade med ett eget, ?nnu h?gre. N?r Kendrick och hans m?n rusade nerf?r sluttningen f?r att m?ta den analkande arm?n,  visste de, att detta var en strid de inte kunde vinna men fast beslutna p? att genomf?ra den i alla fall, Andronicus m?n satte fart och sprang emot dem. Kendrick k?nde vinddraget genom h?ret, k?nde vibration av sv?rdf?stet i handen, och visste att det bara var en tidsfr?ga innan han befann sig vilse i detta h?ga skrammel av metall, i den stora, v?lbekanta sv?rdsriten. Kendrick var f?rv?nad ?ver att h?ra n?got som vr?lade h?gt upp; han str?ckte p? halsen f?r att titta upp bland molnen och s?g n?got som sprack igenom molnen som gjorde att han fick titta tv? g?nger. Han hade sett det en g?ng f?rut—Thors uppenbarelse p? ryggen av Mycoples—?nd? tog synen andan ur honom. Speciellt denna g?ng, Gwendolyn var ocks? med och red p? ryggen av draken. Kendrick hj?rta sv?llde av stolthet n?r han s?g dem dyka och ins?g vad som var p? v?g att h?nda. Han flinade brett, h?jde sitt sv?rd h?gre, och manade p? att komma fram snabbare, han ins?g f?r f?rsta g?ngen att segern denna dag skulle bli deras. Thor och Gwen fl?g p? ryggen av Mycoples, slingrade sig in och ut ur molnen, hennes stora vingar flaxade snabbare och snabbare, n?r han manade p? henne. Han anade fara f?r Kendrick och de andra nedanf?r, d?k ner l?gt, och br?t igenom molnen. Framf?r honom ?ppnades ett f?gelperspektiv ?ver landskapet: mitt ibland de b?ljande kullarna i Ringen s?g han den ofantliga vidden av Andronicus division, rusande fram mot Kendricks m?n p? den ?ppna sl?tten. Thor manade ner Mycoples. "Dyk!" viskade han. Hon d?k l?gt, s? n?ra marken att Thor n?stan kunde hoppa av, ?ppnade sedan munnen och andades ut eld, hettan av elden n?stan s?nkte Thor. Flammor och ?ter flammor av eld rullade genom sl?tterna, och det kom skr?ckslagna rop fr?n Imperiets m?n. Mycoples ?stadkom f?rst?relse likt n?got m?nnen aldrig sett, satte eld p? miltals av landsbygd, och tusentals av Andronicus m?n f?ll. De som ?verlevde v?nde och flydde. Thor skulle l?mna resten av dem till Kendrick f?r att ta hand om. Thor v?nde mot staden och s?g tusentals fler Imperiesoldater d?r. Han visste att Mycoples inte kunde man?vrera inom ett s? begr?nsat omr?de, med sina branta, smala murar, och att det skulle vara f?r riskabelt att s?tta ner henne d?r. Thor s?g hundratals soldater som siktade mot himlen med pilar och spjut, och han fruktade den skada de kunde g?ra mot Mycoples med s? kort avst?nd. Han tyckte inte om det alls. Han k?nde ?dessv?rdet bultande i sin hand och visste att detta var en strid som han skulle beh?va klara sj?lv. Thor dirigerade Mycoples ner i den fr?mre delen av staden, utanf?r de enorma j?rnf?llsgallret. N?r hon landat, lutade han ?ver henne och viskade i Mycoples ?ra: "Porten. Br?nn ner den och sedan forts?tter jag, ensam.” Mycoples satt d?r och vr?lade tillbaka till honom, flaxande vingarna i trots. Tydligt, ville hon stanna hos Thor, att k?mpa vid hans sida inne i staden. Men Thor skulle inte ge henne den chansen. "Det h?r ?r min kamp," insisterade han. "Och du m?ste f?ra Gwen i s?kerhet." Mycoples verkade ge sig. Pl?tsligt lutade hon sig tillbaka och andades eld p? j?rngrinden, tills det slutligen sm?lt bort till ingenting. Thor lutade ?ver Mycoples. "Flyg!" viskade han till henne. "F?r Gwendolyn i s?kerhet." Thor hoppade av hennes rygg och n?r han gjorde det, k?nde han hur ?dessv?rdet dunkade i hans hand. "Thor" ropade Gwen. Men Thor hade redan rusat fram till de sm?lta grindarna. Han h?rde Mycoples starta och visste att hon tog Gwen i s?kerhet. Thor spurtade genom de ?ppna grindarna och in p? g?rden, r?tt in i hj?rtat av staden, med massan av tusentals m?n. ?dessv?rdet vibrerade i Tors hand som en levande sak, b?rande honom som om han vore l?ttare ?n luft. Allt han beh?vde g?ra var att sig h?lla fast. Thor k?nde att hans arm och handled och kropp var i r?relse, huggande och attackerande i alla riktningar, Sv?rdet ven genom luften n?r det skar igenom m?n som sm?r och d?dade tiotals i ett enda slag. Thor snurrade runt och orsakade skador i alla riktningar. F?rst f?rs?kte Imperiet att attackera honom tillbaka; men efter att Thor skurit igenom sk?ldar, genom pansar, genom andra vapen som om de inte ens fanns d?r, efter att han d?dat rad efter rad av m?n, ins?g de vad de hade f?r motst?nd: en magisk, ostoppbar virvelvind av f?rst?relse. Kaos utbr?t i staden. Tusentals Imperiesoldater v?nde och f?rs?kte fly staden, f?r att komma bort fr?n Thor. Men det fanns ingenstans att ta v?gen. Ledd av Sv?rdet, Thor var f?r snabb, likt en blixt som spred  sig genom staden. Soldaterna, panikslagna, sprang in i stadsmuren, in i varandra, flydde i panik f?r att komma ut. Thor l?t dem inte komma undan. Han sprang och genoms?kte varje h?rn av staden, Sv?rdet bar honom med en hastighet som inte liknade n?got han n?gonsin hade k?nt, och, n?r han t?nkte p? Gwendolyn och vad Andronicus hade gjort med henne, d?dade han soldat efter soldat, utkr?vande sin h?mnd. Det var dags att r?tta till alla fel som Andronicus hade beg?tt i Ringen. Andronicus. Hans fader. Tanken br?nde igenom honom som en eld. Med varje sv?rdshugg, f?rest?llde sig Thor att d?da honom, utpl?na hans anor. Thor ville vara n?gon annan, fr?n n?gon annan. Han ville ha en fader han kunde vara stolt ?ver. Vem som helst men inte Andronicus. Och om han d?dade tillr?ckligt m?nga av dessa m?n, kanske, bara kanske, kunde han bli fri fr?n honom. Thor k?mpade i en dimma, roterade i varje riktning, tills han slutligen ins?g att han var v?ldsam mot ingenting. Han s?g sig omkring och s?g att varje soldat, varenda en av Andronicus tusentals soldater, l?g p? marken, d?da. Staden var fylld av kroppar. Det fanns ingen kvar att d?da. Thor stod ensam p? stadens torg, andas h?rt, med Sv?rdet gl?dande i handen, och inte en sj?l r?rde sig. Thor h?rde ett avl?gset jubel; han st?ngde det ute, sprang mot stadsporten och s?g i fj?rran, Kendricks m?n, ta bef?let, drev ut de sista resterna av arm?n, och drev dem tillbaka. N?r Thor spurtade ut ur stadsporten, s?g Mycoples honom och gick ned, v?ntande p? hans ?terkomst, med Gwen fortfarande kvar p? ryggen. Thor steg upp p? draken, och de fl?g ?ter i luften. De fl?g ?ver Kendricks arm? och Thor s?g dem uppifr?n, som myror under honom. De jublade i seger n?r han fl?g ?ver dem. Slutligen kom de framf?r Kendrick arm?, framf?r den stora massan av m?n och h?star och damm. Framf?r dem var de utspridda resterna av Andronicus legioner. "Ner," viskade Thor. De d?k och kom ?ver den bakre skaran av Andronicus m?n, och n?r de var d?r andades Mycoples eld, och utpl?nade den ena raden efter den andra, den stora v?ggen av eld kom allt snabbare. Skrik uppstod, och snart hade Thor utpl?nat hela den bakre vakten. Till sist fanns det ingen kvar att d?da. De fortsatte flyga, passerade de expansiva sl?tterna, Thor vill vara s?ker p? att ingen fanns kvar. P? avst?nd, s?g Thor, den stora bergskedjan, H?gl?nderna, som delade ?sterut ?st fr?n v?st. Mellan d?r och H?gl?nderna fanns det inte en enda Imperiesoldat vid liv. Thor var n?jd. Hela v?stra Kungariket Ringen hade befriats. Det hade varit nog d?dande f?r en dag. Solen b?rjade g? ner och det som fanns framf?r, p? ?stra sidan av H?gl?nderna, kunde f? vara kvar d?r. Thor cirklade och fl?g tillbaka mot Kendrick. Landsbygden rusade iv?g under honom och snart h?rde han rop och jubel fr?n m?nnen, som tittade upp mot skyn, och ?rade hans namn. Han landade framf?r arm?n, klev av och hj?lpte Gwendolyn ner. De omfamnas av stor grupp, alla  rusande fram?t, ett stort jubel av seger bryter ut n?r soldaterna pressade sig in fr?n alla h?ll. Kendrick, Godfrey, Reece och hans andra legionsbr?der, Silvergardet—alla som Thor n?gonsin hade k?nt och brydde sig, om rusade fram f?r att omfamna honom och Gwendolyn. De hade alla, slutligen, f?renats. ?ntligen, var de fria. KAPITEL NIO Andronicus stormade igenom sitt l?ger och i ett impulsivt raseriutbrott, str?ckte ut sina l?nga klor och h?gg av huvudet p? den unge soldat som r?kade, till sin stora olycka, st? i n?rheten. D?r han marscherade fram, halsh?gg Andronicus den ena soldaten efter den andra, tills hans m?n till slut f?rstod vad han gjorde, och sprang f?r att h?lla sig borta fr?n honom. De borde ha vetat b?ttre ?n att vara n?ra honom, n?r han var p? ett s?dant hum?r. Tiotusentals soldater delade p? sig allt eftersom Andronicus stormade genom l?gret, allt f?r h?lla en h?lsosam distans. ?ven hans generaler h?ll sig p? ett s?kert avst?nd, i sp?ren bakom honom, de visste b?ttre ?n att ens komma n?ra honom, n?r han var h?r s? h?r uppr?rd. Besegrad var en sak. Men ett nederlag som detta—var utan motstycke i Imperiets historia. Andronicus hade aldrig upplevt ett nederlag tidigare. Hans liv hade varit en enda l?ng rad av segrar, den ena mer brutal och tillfredsst?llande ?n den andra. Han visste inte hur ett nederlag k?ndes. Nu gjorde han det. Och han tyckte inte om det. Andronicus t?nkte p? vad som hade h?nt, om och om igen i sitt huvud, hur det hade g?tt s? fel. Senast ig?r, hade det verkat som om hans seger var fullst?ndig, som om Ringen var hans. Han hade f?rst?rt Kungsg?rd och hade er?vrat Silesia; underkuvat alla MacGils och f?r?dmjukat deras ledare, Gwendolyn; han hade torterat deras b?sta soldater uppe p? korsen, hade redan m?rdat Kolk, och hade varit p? v?g att avr?tta Kendrick och de andra. Argon hade blandat sig i hans aff?rer, hade kidnappat Gwendolyn innan han hunnit d?da henne, och Andronicus hade varit p? god v?g att r?tta till det, att f? henne tillbaka och avr?tta henne, tillsammans med alla de andra. Han hade endast varit en dag ifr?n, att ha en fullst?ndig seger och storhet. Och sedan allt hade f?r?ndrats, s? snabbt, till det s?mre. Thor och den d?r draken hade dykt upp p? horisonten som en d?lig uppenbarelse, hade nedstigit som ett moln, och med sina stora eldsprutande l?gor och ?dessv?rdet, hade de lyckats utpl?na hela divisioner av m?n. Andronicus hade bevittnat det hela p? ett s?kert avst?nd; han hade haft den goda-striden-f?rnuftet, att h?r retirera, p? denna sida av H?gl?nderna, medan hans scouter fortsatte att komma tillbaka till honom med rapporter under dagen, av de skador som Thor och draken hade ?stadkommit. S?derut, n?ra Savaria, hade en hel bataljon utpl?nats; i Kungsg?rd och Silesia var det precis lika illa. Nu hade hela V?stra Kungariket i Ringen, en g?ng under hans kontroll, befriats. Det var obegripligt. Han kokade n?r han t?nkte p? ?dessv?rdet. Han hade g?tt hur l?ngt som helst f?r att f? bort det fr?n Ringen, och nu hade det ?terv?nt dit och med det, hade Sk?ld ?teruppst?tt igen. Det innebar, att han var inst?ngd h?r med de m?n som han hade; han kunde l?mna, naturligtvis, men han kunde inte f? n?gra fler f?rst?rkningar. Han uppskattade att han fortfarande hade en halv miljon soldater h?r, p? denna sida av H?gl?nderna, mer ?n tillr?ckligt f?r att vara fler ?n de MacGils hade; men mot Thor, ?dessv?rdet och den d?r draken, betydde inte antalet m?n n?gonting l?ngre. Nu var oddsen, ironiskt nog, emot honom. Det var en position han aldrig hade varit med om tidigare. Som om det inte skulle r?cka, hade hans spioner nu ocks? l?mnat honom rapporter om oroligheter hemma, i Imperiets huvudstad, d?r Romulus ber?knade att ta tronen ifr?n honom. Andronicus morrade av ilska n?r han stormade genom sitts l?ger, funderande ?ver sina alternativ, letade efter n?gon, vem som helst att skylla p?. Han visste som bef?lhavare, att det klokaste att g?ra taktiskt, vore retr?tt och l?mna Ringen nu, innan Thor och hans drake hittat dem, f?r att r?dda de styrkor han hade kvar, g? ombord p? sina skepp, och segla tillbaka till Imperiet i skam, f?r att ?terta sin tron. N?r allt kom omkring, var Ringen inget annat ?n en fl?ck p? kartan mot den enorma storleken p? Imperiet, och varje stor bef?lhavare hade r?tt till minst ett nederlag. Han skulle fortfarande regera nittionio procent av v?rlden, och han visste att han skulle vara mer ?n n?jd med det. Men det var inte v?gen f?r den stora Andronicus. Andronicus var inte den som var f?rsiktig eller n?jd. Han hade alltid f?ljt sina passioner, och ?ven om han visste att det var riskabelt, var han inte redo att l?mna denna plats, att erk?nna sitt nederlag, att l?ta Ringen glida ur hans grepp. ?ven om han var tvungen att offra hela Imperiet, skulle han hitta ett s?tt att krossa och dominera denna plats. Oavsett vad det skulle kosta. Andronicus kunde inte kontrollera draken eller ?dessv?rdet. Men Thorgrin … det var en annan sak. Hans son. Andronicus stannade till och suckade vid tanken. Hur ironiskt: hans egen son, det sista ?terst?ende hindret f?r hans dominans av v?rlden. P? n?got s?tt verkade det passande. Oundvikligt. Det var alltid, det visste han, m?nniskor som stod dig n?rmast som skadar dig mest. Han erinrade sig profetian. Det hade varit ett misstag, naturligtvis, att l?ta hans son leva. Hans stora misstag i livet. Men det hade varit en svag punkt hos honom, trots han visste att profetian f?rklarade, att det kunde leda till hans egen underg?ng. Han hade l?tit Thor leva, och nu var det dags f?r honom att betala priset. Andronicus fortsatte sin storming genom l?gret, f?ljd av sina generaler, tills han slutligen n?dde periferin och kom ?ver ett t?lt som var mindre ?n de andra, den enda r?da t?ltet i ett hav av svart och guld. Det fanns bara en person som hade fr?ckheten att ha en annan f?rg p? t?ltet, den enda person som hans m?n fruktade. Rafi. Andronicus personliga trollkarl, var den mest olycksb?dande varelse han n?gonsin m?tt,  Rafi r?dde Andronicus varje steg han tog p? v?gen, hade skyddat honom med hans illvilliga energi, hade varit mer ansvarig f?r hans v?g ?n n?gon annan. Andronicus hatade att v?nda sig till honom nu, att erk?nna hur mycket han beh?vde honom. Men n?r han m?tte ett hinder som inte av denna v?rld, en sak av magi, var det alltid Rafi, den person han v?nde sig till. N?r Andronicus n?rmade sig t?ltet, stirrade tv? onda varelser, l?nga och smala, g?mda i scharlakansr?da kappor, med gl?dande gula ?gon som stack ut bakom deras k?por, p? honom. De var de enda varelser i hela detta l?ger som skulle trotsa honom med att inte b?ja sina huvuden i hans n?rvaro. "Jag s?ker Rafi," deklarerade Andronicus. De tv? varelserna, utan att v?nda sig om, b?jde sig b?da fram?t och n?dde med var sin hand flikarna i t?tet, och drog tillbaka dessa. N?r de ?ppna t?ltflikarna, kom en hemsk stank ut mot Andronicus, vilket gjorde att han ryggade tillbaka. Det blev en l?ng v?ntan. Alla generalerna stoppade upp bakom Andronicus och tittade med f?rv?ntan, s? gjorde hela l?gret, n?r alla v?nt sig mot t?ltet att se. L?gret tynges av tystnad. Ur det scharlakansr?da t?ltet, d?k slutligen en l?ng och mager varelse upp, dubbelt s? l?ng som Andronicus, mager som ett skelett, kl?dd i den m?rkaste av scharlakansr?da dr?kter, med ett ansikte som var osynligt, g?mt n?gonstans i m?rkret bakom sin huva. Rafi stod d?r och stirrade tillbaka, och Andronicus kunde bara se hans oblinkande gula ?gon som tittade tillbaka, inb?ddade i hans alltf?r bleka hud. En sp?nd tystnad f?ljde. Slutligen steg Andronicus fram. "Jag vill se Thorgrin d?d," sade Andronicus. Efter en l?ng tystnad, skrockade Rafi. Det var en djupt, st?rande ljud. "F?der och s?ner", sade han. "Alltid samma sak." Andronicus brann av iver, ot?ligt. "Kan du hj?lpa mig?" pressade han p?. Rafi stod d?r tyst, f?r en alltf?r l?ng stund, l?nge nog f?r att Andronicus bara ville d?da honom. Men han visste, att det skulle vara oseri?st. En g?ng, i raseri, hade Andronicus f?rs?kt att h?ftigt hugga sitt sv?rd i honom, men luften, sm?lte sv?rdet i hans hand. F?stet hade br?nt handen, ocks?; det hade tagit m?nader att ?terh?mta sig fr?n sm?rtan. S? Andronicus bara stod d?r, tandgnisslande och accepterade tystnaden. Till slut, under sin huva, hummade Rafi. "De energier som omger pojken ?r v?ldigt starka", sade Rafi l?ngsamt. "Men alla har en svaghet. Han har upph?jts av magi. Han kan s?nkas genom magi ocks?." Andronicus, tog ett steg fram?t, f?rbryllad. "Vilken magi talar du om?" Rafi tog en paus. "En typ du har aldrig st?tt p?," svarade han slutligen. "Ett slags f?rbeh?llsam magi bara f?r en varelse som Thor. Han ?r ditt problem, men han ?r mer ?n s?. Han ?r mer kraftfull ?n du. Om han lever f?r att se dagen." Andronicus kokade av ilska. "S?g mig hur man f?ngar honom," kr?vde han. Rafi skakade p? huvudet. "Det var alltid din svaghet", sade han. "Du v?ljer att f?nga, inte att d?da honom." "Jag kommer att f?nga honom f?rst," kontrade Andronicus. "Sedan kommer jag att d?da honom. Finns det n?got s?tt eller inte? " En ny l?ng tystnad intr?dde. "Det finns ett s?tt att ber?va honom hans makt, ja," sade Rafi. "Med sitt dyrbara Sv?rd borta, och hans drake borta, kommer han att vara precis som alla andra pojkar." "Visa mig hur" kr?vde Andronicus. Det kom en ny l?ng tystnad. "Det kommer att kosta," svarade Rafi ?ntligen. "Vad som helst", sa Andronicus. "Jag ger dig vad som helst" Det kom en l?ngt, m?rk skratt. "Jag tror att en dag kommer du att ?ngra detta beslut", svarade Rafi. "V?ldigt, v?ldigt mycket." KAPITEL TIO N?r Romulus marscherade nerf?r den minuti?st stenlagda v?gen, gjord av gyllene tegel, vilken ledde till Volusia, huvudstaden i Imperiet, med sina soldater kl?dda i sina finaste uniformer f?r att v?cka  uppm?rksamhet. Romulus gick i fronten framf?r resten av sin arm?, som reducerats till ett par hundra soldater, nedslagna och besegrade av sin kamp med drakarna. Romulus kokade av ilska. Det var en promenad av skam. I hela sitt liv hade han alltid ?terv?nt segerrik, med parader d?r han blivit hyllad som en hj?lte; nu ?terv?nde han till tystnad, till ett tillst?nd av f?rl?genhet, och ist?llet f?r att f?ra tillbaka trof?er och f?ngar, var de nu soldater som hade besegrats. Det br?nde upp honom inifr?n. Det hade varit s? dumt av honom att g? s? l?ngt i jakten p? Sv?rdet, att v?gat sl?ss mot drakarna. Hans ego hade lett honom; han borde ha vetat b?ttre. Han hade haft tur att han kunnat fly, om ?n med bara n?gra av hans m?n fortfarande intakta. Han kunde fortfarande h?ra sina m?ns skrik, fortfarande k?nna lukten av deras f?rkolnade k?tt. Hans m?n hade varit disciplinerade och hade k?mpat tappert, marscherat till sin d?d p? hans kommando. Men efter att hans tusentals m?n krympt inf?r hans ?gon, till n?gra f? hundra, hade han vettet att fly. Han hade beordrat en hastig retr?tt, och de som varit kvar av hans styrkor, hade glidit in i tunnlarna, s?krade fr?n drakarnas andetag. De hade stannat under jorden och hade  avverkat hela v?gen tillbaka till huvudstaden, till fots. Nu var de d?r, marscherande genom stadsportarna som reste sig trettio meter upp i skyn. N?r de gick in i denna legendariska stad, skapad helt i guld, kunde man se tusentals Imperiesoldater g?ende ?t alla h?ll, marscherande i formationer, kantade gatorna, v?ckande uppm?rksamhet n?r han passerade. Med andra ord, med Andronicus borta, var de facto Romulus ledare av Imperiet, och den mest respekterade av alla krigare. Det vill s?ga, tills hans f?rlust idag. Nu, efter hans nederlag, visste han inte hur folk skulle se p? honom. Nederlaget kunde inte ha kommit vid en s?mre tidpunkt. Det kom i det ?gonblicket d? Romulus f?rberedde sin kupp, f?rberedde sig f?r att ta makten och avhysa Andronicus. N?r han s?rad p? sin v?g genom den pedantiska staden, f?rbi font?ner, minuti?st stenlagda g?ngar i tr?dg?rdar, tj?nare och slavar ?verallt, funderade han p? att i st?llet f?r att ?terv?nda, som han hade t?nkt, med ?dessv?rdet i sin hand, med mer makt ?n han hade n?gonsin hade haft, att han i st?llet hade ?terv?nt i en position av svaghet. Nu, ist?llet f?r att kunna g?ra anspr?k p? makten som var med r?tta hans, skulle han be om urs?kt inf?r R?det och kunde bara hoppas, att inte f?rlorat sin position. Stora R?det. Tanken p? det vred om hans inre. Romulus var inte den som skulle st? till svars f?r n?gon, ?n mindre till ett r?d som bestod av medborgare som aldrig hade svingat ett sv?rd. Var och en av de tolv provinserna i riket hade skickat tv? representanter, tv? dussin ledare fr?n varje h?rn av Imperiet. Tekniskt sett, styrde de Imperiet; i verkligheten dock, regerade Andronicus som han ville, och R?det gjorde som han sade. Men n?r Andronicus hade varit i Ringen, han hade gett R?det mer auktoritet ?n de n?gonsin hade haft; Romulus antog att Andronicus hade gjort detta f?r att skydda sig sj?lv och h?lla Romulus i schack, f?r att se till att han hade en tron kvar att komma tillbaka till. Hans omsorg hade uppmuntrat R?det; de agerade nu som om de hade r?tten att s?tta sig till doms ?ver honom. Och Romulus fick, tills vidare, lida skymfen av att beh?va svara dessa m?nniskor. De var alla handplockade kumpaner till Andronicus, dessa var Andronicus s?kerhet att tronen, som han hade  f?rskansat sig, aldrig skulle g? f?rlorad f?r honom.  R?det s?kte alla urs?ker f?r att st?rka Andronicus och f?rsvaga alla hot mot honom—s?rskilt Romulus. Och Romulus nederlag efterl?mnade en perfekt ?ppning. Romulus marscherade hela v?gen fram till den skinande kongressbyggnaden, en enorm, svart, rund byggnad som reste sig h?gt upp mot himlen, omgiven av gyllene pelare, med en lysande gyllene kupol. Imperiets flagga vajade, och placerad ?ver dess d?rr, var bilden av ett gyllene lejon med en ?rn i dess mun. N?r Romulus hade tagit trappans hundra gyllene steg, v?ntade hans m?n p? honom vid torget. Han gick ensam, tog stegen, tre ?t g?ngen, till kongressd?rrarna, och hans vapen rasslade mot hans rustning, allt eftersom han gick. Det tog ett dussin anst?llda att ?ppna de massiva d?rrarna h?gst upp p? trappan, de var femtio meter h?ga, gjorda av gl?nsande guld med svarta nitar, pr?glade med Imperiets sigill.  De ?ppnade dem helt, och Romulus k?nde ett kallt drag komma ut, som reste hans nackh?r, n?r han marscherade in i det inre dunklet. De enorma d?rrarna st?ngdes bakom honom, och han k?nde, som han alltid gjorde n?r gjorde entr? i denna byggnad, som om han skulle begravas. Romulus stoltserade ?ver marmorgolvet, hans st?vlar ekade, sp?nde sin k?ke, med en vilja att avklara detta m?te och g? vidare till viktigare saker. Han hade h?rt ett rykte om ett fantastiskt vapen, just innan han kom hit, och beh?vde veta om det var sant. Om s? vore, skulle det f?r?ndra allt, ?ndra balansen till att vara helt i hans makt. Om det verkligen fanns, d? skulle allt detta—Andronicus, R?det—inte l?ngre ha n?gon betydelse f?r honom. I sj?lva verket skulle hela riket ?ntligen vara hans. Tanken p? detta vapen var det enda som h?ll Romulus sj?lvs?ker och trygg, n?r han marscherade uppf?r ?nnu en upps?ttning av steg, genom en annan upps?ttning av stora d?rrar, och slutligen hamnade i den runda salen, d?r Stora R?det h?ll till. Inuti denna stora sal, fanns ett svart, runt bord, tomt i dess mitt, med en smal passage f?r en person att komma in. Runt omkring hela salen, satt R?det i tjugofyra svarta dr?kter, sittande med str?ngta miner runt bordet, alla var gamla m?n med gr?nande horn och scharlakansr?da ?gon, som droppade r?tt fr?n alltf?r m?nga ?rs seende. Det var f?r?dmjukande f?r Romulus att beh?va m?ta dem, att beh?va g? igenom den smala entr?n till mitten av bordet, att vara omgiven av personer som han var tvungen att tala med. Det var f?r?dmjukande, att tvingas v?nda sig om hela tiden till var och en av dem, f?r att svara dem. Hela designen av den h?r salen, det h?r bordet, var bara ytterligare en av Andronicus skr?mseltaktik. Romulus stod d?r i mitten av salen, i tystnaden, f?r han visste inte hur l?nge, irriterad och rastl?s. Han var frestad att g? ut, men han var tvungen att kontrollera sig sj?lv. "Romulus av Octaking Legionen", meddelade en medlem av kongressen formelt. Romulus v?nde sig om och s?g en mager, ?ldre kongressman, med ih?liga kinder och gr?nande h?r och stirradende p? honom med scharlakansr?da ?gon. Den h?r mannen var en kumpan till Andronicus och Romulus visste, att han skulle s?ga allt som kunde gynna Andronicus och vara till hans fav?r. Den gamle mannen harklade sig. "Du har ?terv?nt till Volusia i nederlag. I skam. Du ?r dj?rv som kom hit." "Du har blivit en h?nsynsl?s bef?lhavare som fattar f?rhastade beslut, sade en annan kongressman. Romulus v?nde f?r att se ett par h?nfulla ?gon stirrande tillbaka p? honom fr?n andra sidan av cirkeln. "Du har f?rlorat tusentals av v?ra m?n i din fruktl?sa s?kande efter Sv?rdet, med din h?nsynsl?s konfrontation med drakarna. Du har svikit Andronicus och Imperiet. Vad har du att s?ga? " Romulus stirrade trotsigt tillbaka. "Jag ber om urs?kt f?r ingenting", sade han. "Att h?mta Sv?rdet var av vikt f?r riket." En annan gammal man lutade sig fram?t. "Men du har inte h?mta det, eller hur?" Romulus rodnade. Han skulle kunna d?dat den h?r mannen. "Jag gjorde det n?stan", svarade han till slut. "N?stan betyder inte ett dugg." "Vi m?tte ov?ntade hinder." "Drakar?" anm?rkte en annan kongressman. Romulus v?nde sig emot honom. "Hur dumdristigt kan du vara?" sa kongressmannen. "Trodde du verkligen att du kunde vinna? Romulus harklade, och hans vrede steg. "Det gjorde jag inte. Mitt m?l var inte att d?da drakar. Det var f?r att h?mta Sv?rdet." "Men ?terigen, gjorde du inte det." "?nnu v?rre," sade en annan, "du har nu sl?ppt loss drakarna emot oss. Rapporter kommer in om deras attacker, fr?n hela Imperiet. Du har startat ett krig som vi inte kan vinna. Det ?r en stor f?rlust f?r Imperiet. " Romulus svarade inte; han visste att det skulle bara leda till fler anklagelser och beskyllningar. N?r allt kom omkring, var dessa Andronicus m?n, och de alla hade en agenda. "Det ?r synd att den stora Andronicus inte sj?lv ?r h?r f?r att tukta dig", sa en annan kongressmedlem. "Jag k?nner mig s?ker p? att han inte skulle l?ta dig leva ens till slutet av dagen" Han harklade sig och lutade sig tillbaka. "Men i hans fr?nvaro, m?ste vi inv?nta hans ?terkomst. Fr?n och med nu, kommer du beordra arm?n att skicka legioner av fartyg f?r att f?rst?rka den store Andronicus i Ringen. Vad som g?ller f?r dig, s? kommer du att degraderas, fr?ntages ditt pansar och din grad. Bo i barackerna och inv?nta vidare order fr?n oss." Romulus stirrade, misstroget. "Var glad att vi inte avr?ttar dig direkt. Nu l?mnar du oss", sade en annan kongressman. Romulus kn?t n?varna, hans ansikte ?vergick i en violett ton, stirrande ner p? varje kongressman. Han svor att d?da varenda en av dem. Men han tvingade sig att avst?, sade till sig sj?lv, att ?nnu var tiden inte kommen. Han kunde f? lite tillfredsst?llelse av att d?da dem nu, men det skulle inte gynna hans slutliga m?l. Romulus v?nde och stormade ut fr?n salen, hans st?vlar ekade, g?ende ut genom d?rren som tj?narna ?ppnade och sedan sm?llde igen bakom honom. Romulus marscherade ut ur kongressbyggnaden, ner f?r de hundra gyllene stegen och hans grupp av v?ntande m?n. Han v?nde sig till sin bef?lhavare. "Sir," sade generalen, bugade sig ner l?gt, "vad ?r ditt kommando?" Romulus stirrade tillbaka, funderande. Naturligtvis t?nkte han inte lyda R?dets order; Tv?rtom, nu var det dags att trotsa dem. "Kommandot fr?n R?det ?r att alla Imperiets fartyg till havs, ska ?terv?nda hem till v?ra hamnar p? en g?ng." Generalens ?gon stod vid?ppna. "Men herre, denna order skulle l?mna den stora Andronicus ?vergiven inne i Ringen, utan m?jlighet att ?terv?nda hem." Romulus v?nde sig om och stirrade p? honom, med kalla ?gon. "Ifr?gas?tt aldrig mig", svarade han, med st?l i r?sten. Generalen b?jde huvudet. "Naturligtvis inte, sir. F?rl?t mig" Hans bef?lhavare v?nde och rusade ut, och Romulus visste att han skulle utf?ra hans order. Han var en trogen soldat. Romulus log in?t mot sig sj?lv. Hur d?raktigt R?det hade varit med att tro, att han skulle dr?ja sig kvar, och utf?ra deras order. De hade underskattat honom kolossalt. N?r allt kom omkring, hade de ingen makt att genomdriva sin degradering, och n?r de skulle komma underfund med det, skulle Romulus, medan han hade makten, verkst?lla tillr?ckligt med kommandon f?r att hindra dem fr?n att f? makt ?ver honom. Andronicus var stor, men Romulus var st?rre. En man stod i utkanten av torget, kl?dd i en lysande gr?n dr?kt, med huvan nerdragen, avsl?jande ett brett, platt gult ansikte med fyra ?gon. Mannen hade l?nga smala h?nder, fingrar lika l?nga som Romulus arm, och v?ntade t?lmodigt. Han var en Wokable. Romulus tyckte inte om att ta itu med denna ras, men under vissa omst?ndigheter var han tvingad—och detta var ett av dessa tillf?llen. Romulus gick bort till Wokable,  och en kuslig v?g av obehag kunde k?nnas p? flera meters h?ll, n?r varelsen stirrade tillbaka p? honom med sina fyra ?gon. Det str?ckte ut ett av sina l?nga fingrar och r?rde vid hans br?st. Romulus stannade, kall av kontakten fr?n det slemmiga fingret. "Vi har hittat vad du har skickat oss att s?ka efter" sa varelsen. Wokablen gjorde ett udda gurglande ljud l?ngt nere i halsen. "Men det kommer att kosta dig dyrt." "Jag kommer inte att betala n?got," sade Romulus. Varelsen stannade upp, som om det beslutade sig. "Du m?ste komma ensam." Romulus funderade. "Hur vet jag att du inte ljuger?" fr?gade Romulus. Varelsen lutade sig tillbaka och kom n?rmast det man skulle kunna kalla f?r ett leende. Romulus hade ?nskat att han inte log. Det avsl?jade hundratals vassa, sm? t?nder i dess rektangul?ra k?ke. "Du beh?ver inte", sade det. Romulus s?g in alla dess ?gon. Han visste att han borde inte lita p? denna varelse. Men han var tvungen att pr?va. Priset han skulle f?, var f?r stort f?r att ignoreras. Det var priset Romulus hade letat efter i hela sitt liv: det mytomspunna vapnet, som legender hade haft, skulle kunna s?nka Sk?ld och till?ta honom att korsa klyftan. Varelsen v?nde ryggen ?t honom och b?rjade g? d?rifr?n, och Romulus stod d?r och s?g efter det. Till slut f?ljde han efter. KAPITEL ELVA Gwendolyn red p? ryggen av Mycoples, bakom Thor, h?ll om honom h?rt, med vinden rusande genom hennes h?r. Det var kallt, men det k?ndes s? uppfriskande. Hon b?rjade k?nna sig levande igen. I sj?lva verket hade Gwendolyn aldrig k?nt sig s? lycklig som hon gjorde nu. Allt k?ndes r?tt i v?rlden igen. Hon kunde k?nna sitt barn, sparkande i magen, och kunde k?nna sin gl?dje ?ver att vara n?ra Thor. Gwen brann av l?ngtan att ber?tta nyheten f?r Thor, men hon v?ntade p? det perfekta ?gonblicket. Och ?nda sedan de hade l?mnat Tillflyktens torn, hade de inte haft ledig stund f?r att kunna tala med varandra. Det hade varit en virvelvind av strider och ?ventyr, tv? av dem flygande p? Mycoples, Gwendolyn tittade med v?rdnad n?r besten utpl?nade stora antal av Andronicus m?n. Hon tyckte inte synd om dem. Tv?rtom k?nde hon sig n?jd, k?nde att hennes h?mndbeg?r l?ngsamt hade uppfyllts. Med varje Imperiesoldat d?dad, med varje stad och by de befriat, k?nde hon att fel hade gjorts r?tt. Efter alla nederlag, efter att ha sett sitt hemland f?rst?ras, k?ndes det bra att ?ntligen vara en vinnare. Efter befriandet av Vinesia, b?rjade Kendrick och hans m?n sin resa tillbaka till Silesia. Gwendolyn och Thor hade beslutat att flyga tillbaka p? egen hand och m?ta dem d?r. Med Mycoples, var de s? mycket snabbare ?n h?starna och hade gott om tid ?ver. Tor hade dirigerat Mycoples att ta dem p? en flygtur runt V?stra Kungariket. N?r de fl?g, tittade Gwen ner med tillfredsst?llelse ?ver att se massor av Andronicus m?n utpl?nade, liggande p? marken ?verallt fr?n H?gl?nderna till klyftan. Det V?stra kungariket, som hon var s? l?ttad ?ver att se, var helt gratis. Naturligtvis f?rblev halva Imperiets arm? kvar p? andra sidan av H?gl?nderna, men Gwendolyn var inte orolig f?r det nu. Av att se de enorma skador Thor hade tillfogat denna dag blev det helt uppenbart f?r henne, att de kunde utpl?na resterna av Andronicus m?n n?sta g?ng. Andronicus skulle inte ha n?got annat val nu, ?n att kapitulera, eller att lida nederlag. F?r f?rsta g?ngen, hon kunde inte komma ih?g p? hur l?nge, fanns det inte l?ngre n?got behov av att oroa sig. Nu var det dags att fira. Mycoples flaxade med sina stora vingar och Gwendolyn granskade henne i f?rundran, fortfarande hade hon sv?rt att f?rst? att hon verkligen red p? ryggen av en drake. Hon h?ll sig fast i Thor n?r de tog den romantiska ?kturen runt hela Ringen, tittade ner p? berg och dalar och b?ljande kullar, och s?g dessa f?r f?rsta g?ngen ur detta perspektiv. De n?dde klyftan och i fj?rran kunde hon uppt?cka det glittrande gula av Tartuvian vid horisonten. De v?nde och fl?g l?ngs klyftans kant, och hon tappade andan, n?r hon s?g det ur detta perspektiv, dess virvlande dimma gl?dde i solnedg?ngarna. Det verkade lika enormt som v?rlden. De v?nde och tog kurs mot Silesia, och Gwens hj?rta dunkade vid tanken p? att ?terf?renas med hela sitt folk. Innan Thor ankomst, hade hon varit r?dd att ?terv?nda, f?r att m?ta sitt folk. Men nu, k?nde hon inte l?ngre n?gon skam; tv?rtom, hon k?nde sig fylld av gl?dje och ?ven stolthet. Argons visdomsord hade ?ntligen sjunkit in, och hon hade ?ntligen insett att det som h?nt henne, hade inget att g?ra med vem hon var, att det inte var definitionen av henne. Hela hennes liv l?g framf?r henne, och hon hade makt att v?lja, om hon ville leva sitt liv i lycka eller l?ta livet vara f?rst?rt. Hon hade best?mt sig f?r att leva. Det var den b?sta h?mnden. Hon skulle inte till?ta att n?got tog ner henne. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697319&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.