Ett Tappert Anfall

Ett Tappert Anfall Morgan Rice Trollkarlens Ring #6 I ETT TAPPERT ANFALL (del 6 av Trollkarlens ring), forts?tter Thor uppdraget djupare in i Imperiet f?r att ?terf?ra det stulna ?dessv?rdet och r?dda Ringen. Fruktansv?rd tragedi drabbar honom och v?nnerna n?r gruppen mister en av sina medlemmar. Thor och hans ?terst?ende kamrater kommer n?rmare varandra ?n n?gonsin och f?rst?r att de m?ste k?mpa mot sv?righeterna tillsammans. Resan f?r dem till nya fr?mmande platser, bland annat till de ?de Saltf?lten, Stora tunneln och Eldsberget, d?r nya odjur v?ntar runt varje h?rn. Thors f?rdigheter st?rks n?r han genomg?r sin mest avancerade tr?ning hittills och han tvingas anv?nda st?rre krafter ?n n?gonsin f?r att ?verleva. Till sist f?rst?r de vart sv?rdet har f?rts, och att de f?r att h?mta tillbaks det m?ste resa till den mest fruktade platsen i Imperiet: Drakarnas land. Samtidigt i Ringen l?ker Gwendolyn l?ngsamt, och k?mpar mot depression efter angreppet. Kendrick och de andra sv?r att k?mpa f?r hennes ?ra, trots de om?jliga oddsen. Det leder till en av de m?ktigaste striderna i Ringens historia, i kampen f?r att befria Silesia och besegra Andronicus. Godfrey ?r f?rkl?dd bakom fiendens linjer, d?r han snabbt finner sina f?rdigheter och f?rst?r vad det inneb?r att vara en krigare, p? sitt eget unika vis. Gareth lyckas h?lla sig vid liv och h?ller sig med list undan att f?ngslas av Andronicus, och samtidigt k?mpar Erec f?r livet f?r att r?dda Savaria fr?n Andronicus f?rest?ende invasion – och f?r att r?dda sin ?lskade, Alistair. Argon f?r betala ett dyrt pris f?r att ha gjort det f?rbjudna: att blanda sig i de d?dligas aff?rer. Och Gwendolyn m?ste fatta sitt beslut, om hon ska ta sitt liv eller leva som nunna i det ur?ldriga Tillflyktens torn. Men inte innan Thor, i en chockerande v?ndning av h?ndelserna, till sist f?r veta vem som ?r hans far. Kommer Thor och de andra ?verleva uppdraget? Kommer de att ?terf?ra ?dessv?rdet? ?verlever Ringen Andronicus invasion? Vad kommer att h?nda med Gwendolyn, Kendrick och Erec? Och vem ?r egentligen Thors verklige far? ETT TAPPERT ANFALL erbjuder ett sofistikerat v?rldsbygge och sp?nnande karakt?rer. Det ?r en storslagen ber?ttelse om v?nner och ?lskande, rivaler och friare, riddare och drakar, intriger, politiska r?nker, om att bli vuxen och brustna hj?rtan, ambitioner och svek. Det ?r en ber?ttelse om mod, om att finna sitt ?de och om trolldom. Det ?r fantasy som f?r l?saren till en helt of?rgl?mlig v?rld och som tilltalar alla ?ldrar och b?da k?n. Morgan Rice Ett Tappert Anfall (Del 6 av Trollkarlens Ring) ?vers?ttning: Bi?rn Tj?ll?n Om Morgan Rice Morgan Rice ?r den stors?ljande f?rfattaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie f?r unga vuxna med hittills elva b?cker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre b?cker, och den storslagna f?rs?ljningssucc?n, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills sjutton b?cker. Morgans b?cker finns b?de som ljudb?cker och i tryck och har hittills ?versatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holl?ndska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med ?vers?ttningar till fler spr?k p? v?g). OMV?ND (bok #1 av En vampyrs dagbok), ARENA ETT (bok #1 av ?verlevnadstrilogin), HJ?LTARS V?G (bok #1 av Trollkarlens ring) och DRAKARS GRYNING (bok #1 av Konungar och h?xm?stare), kan alla laddas ned gratis! Morgan ?lskar att h?ra fr?n sina l?sare! Bes?k www.morganricebooks.com (http://www.morganricebooks.com/) och skriv upp dig p? maillistan, f? en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. H?ll kontakten p? Facebook och Twitter! Sagt om Morgan Rice “TROLLKARLENS RING har allt som kr?vs f?r att bli en riktig succ?: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.”     –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rice vet verkligen hur man drar in l?saren i ber?ttelsen redan fr?n b?rjan, med inlevelsefulla beskrivningar som g?r s? mycket mer ?n att bara ge en bakgrund f?r h?ndelsef?rloppet… V?lskrivet och extremt snabbl?st.”     –Black Lagoon Reviews (om Turned) ”En perfekt ber?ttelse f?r unga l?sare. Morgan Rice kan det h?r med sp?nnande, ov?ntade v?ndningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar p? en flicka… en som ?r n?got alldeles extra… L?ttl?st men ocks? snabb i v?ndningarna…     –The Romance Reviews (om Turned) ”Grep tag i mig redan fr?n b?rjan och v?grade att sl?ppa taget… Den h?r ber?ttelsen ?r ett fantastiskt ?ventyr, b?de snabb i v?ndningarna och full av action fr?n f?rsta b?rjan. Inte en tr?kig stund.”     –Paranormal Romance Guild (om Turned) ”Packad med action, romans, ?ventyr och sp?nning. S?tt den h?r i h?nderna och bli f?r?lskad igen.”     –vampirebooksite.com (om Turned) ”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det ?r sv?rt att l?gga ifr?n sig p? kv?llen. Slutet var en riktig rysare, och s? sp?nnande att man omedelbart vill k?pa n?sta bok bara f?r att se hur det g?r.”     –The Dallas Examiner (om Loved) ”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill l?gga ned f?rr?n efter sista sidan! Om du gillar, ?ventyr, k?rlek och vampyrer, d? ?r det h?r en bok f?r dig!”     –Vampirebooksite.com (om Turned) ”Morgan Rice visar sig ?terigen vara en extremt talangfull ber?ttare… Den h?r tilltalar flera sorters publik, ?ven yngre l?sare av vampyr- och fantasygenren. Slutet ?r en ov?ntad rysare, en verklig chock.”     –The Romance Reviews (om Loved) B?cker av Morgan Rice KONUNGAR OCH H?XM?STARE DRAKARNAS GRYNING TROLLKARLENS RING HJ?LTARS V?G (Book #1) KONUNGARS MARSCH (Book #2) / DRAKARS ?DE (Book 3) EN KAMP OM ?RA (Book #4) ?RANS L?FTE (Book #5) ETT TAPPERT ANFALL(Book #6) SV?RDSRITEN (Book #7) VAPENG?VAN(Book #8) BESV?RJELSERNAS HIMMEL (Book #9) ETT HAV AV SK?LDAR(Book #10) ST?LFURSTEN(Book #11) ELDENS RIKE(Book #12) DROTTNINGARS V?LDE(Book #13) BRODERSEDEN (Book #14) D?DLIGAS DR?M (Book #15) RIDDARES DUST (Book #16) STRIDENS G?VA (Book #17) ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ETT: SLAVJ?GARNA(Book #1) ARENA TV?(Book #2) THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK OMV?ND(Book #1) ?LSKAD(Book #2) F?RR?D(Book #3) ?MNAD (Book #4) ?TR?DD(Book #5) TROLOVAD(Book #6) VIGD(Book #7) FUNNEN(Book #8) ?TERUPPST?NDEN(Book #9) BEG?RD(Book #10) D?MD(Book #11) Copyright © 2013 av Morgan Rice Alla r?ttigheter f?rbeh?lls. Ut?ver vad som till?ts enligt U.S. Copyright Act 1976, s? f?r inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller n?gra medel, lagras i databas eller annan lagring, utan f?rfattarens till?telse. Denna e-bok medf?r enbart r?tt till din personliga l?sning. E-boken f?r inte s?ljas vidare eller ges bort till andra. Om du ?nskar dela med dig av boken, v?nligen k?p ytterligare en kopia avsedd f?r mottagaren. Om du l?ser denna bok utan att sj?lv ha k?pt den, eller om den inte var k?pt enbart f?r dig, v?nligen ?terl?mna den och k?p ditt eget exemplar. Tack f?r att du respekterar f?rfattarens h?rda arbete med boken! Boken ?r ett sk?nlitter?rt verk av fiktion. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, tillst?llningar och h?ndelser ?r produkter av f?rfattarens fantasi eller anv?nda med sk?nlitter?ra ?ndam?l. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller d?da, ?r fullkomligt slumpartade. Upphovsr?tt f?r omslagsbilden tillh?r Sergii Votit och brukas enligt licens fr?n Shutterstock.com. ”En feg d?r m?nga g?nger f?rr’n han d?r, Den tappre smakar endast en g?ng d?den.”     -– William Shakespeare     Julius Caesar     ?vers. Hagberg KAPITEL ETT Gwendolyn l?g med ansiktet ned i gr?set. Den kalla vintervinden ilade ?ver hennes bara hud och n?r hon blinkande ?ppnade ?gonen kom v?rlden l?ngsamt och vagt tillbaks i fokus. Hon hade varit n?gonstans l?ngt borta, p? ett f?lt fyllt av blommor, under str?lande sol. B?de Thor och hennes far hade varit d?r och de hade skrattat, lyckliga tillsammans. Allt hade varit s? perfekt. Men nu n?r hon tvingade upp ?gonen s?g v?rlden annorlunda ut. Marken var h?rd och kall, och det var inte hennes far som just h?ll p? att resa sig intill henne, och inte heller Thor – utan ett monster: McCloud. Han var f?rdig med henne och reste sig l?ngsamt, sp?nde ?t b?ltet igen och s?g ned p? henne med bel?ten min. Pl?tsligt kom allt rusande tillbaks. Att hon kapitulerat inf?r Andronicus. Att han f?rr?tt henne. Att hon angripits av McCloud. Hon rodnade n?r hon t?nkte p? hur naiv hon hade varit. Hon l?g kvar. Hela kroppen gjorde ont och hj?rtat h?ll p? att brista, och mer ?n n?gonsin ville hon d?. Hon ?ppnade ?gonen ?nnu en aning och s?g Andronicus arm?. M?ngder av soldater hade st?tt d?r och sett alltsammans, och det fick henne att k?nna sig ?nnu mer skamsen. Hon skulle aldrig ha kapitulerat inf?r det d?r odjuret. Hon ?nskade att hon f?tt d? i strid ist?llet. Hon skulle ha lyssnat p? Kendrick och de andra. Andronicus hade spelat p? hennes beredskap att offra sig, och hon hade g?tt p? det. Hon ?nskade att hon ist?llet f?tt m?ta honom i strid. ?ven om hon d?tt s? hade hon ?tminstone f?tt d? med sin v?rdighet, med sin ?ra i beh?ll. F?r f?rsta g?ngen i livet visste hon med s?kerhet att hon skulle d?. Men av n?gon anledning var det inget som bekymrade henne l?ngre. Hon brydde sig inte l?ngre om d?den. Men hon ville d? p? ett s?tt hon sj?lv hade valt – och ?nnu var hon inte redo. Hon l?g kvar med ansiktet mot marken, men str?ckte ut en arm och drog f?rstulet till sig en handfull jord. ”Nu kan du resa dig, kvinna”, befallde McCloud bryskt. ”Jag ?r f?rdig med dig. Nu kan andra f? sin chans.” Gwen kramade jorden s? h?rt i n?ven att knogarna vitnade, och bad att det skulle fungera. I en snabb r?relse snodde hon runt och sl?ngde jorden i ?gonen p? McCloud. Det hade han inte v?ntat sig, och han skrek till och stapplade bak?t och lyfte h?nderna i ett f?rs?k att torka jorden ur ?gonen. Gwen tog tillf?llet i akt. Hon hade v?xt upp i det kungliga slottet och tr?nats av kungens krigare, och de hade l?rt henne att alltid f?lja upp sitt f?rsta anfall med ett andra, innan fienden f?tt en chans att h?mta sig. Och de hade l?rt henne ytterligare en sak som hon inte hade gl?mt: oavsett om hon sj?lv var bev?pnad eller inte s? hade hon alltid ett vapen. Hon kunde anv?nda fiendens. Gwen str?ckte sig fram och slet till sig dolken fr?n McClouds b?lte, h?ll upp den, och st?tte den mellan hans ben. McCloud vr?lade ?nnu h?gre och slet h?nderna fr?n ?gonen ned mot skrevet. Blodet forsade mellan fram i grenen p? honom n?r han tog tag i dolken och fl?mtande slet loss den. Hon var n?jd ?ver att ha tr?ffat r?tt och ?tminstone f?tt den lilla h?mnden. Men till hennes f?rv?ning s? tycktes s?ret, som skulle ha f?llt vem som helst, inte ha stoppat honom. McCloud var ett monster till m?nniska som tycktes ostoppbart. Hon hade s?rat honom sv?rt, och just d?r han f?rtj?nade. Men hon hade inte d?dat honom, inte ens f?tt honom att p? kn?. Ist?llet slet McCloud till sig den bloddrypande dolken och s?g p? henne med d?d i ?gonen. Han b?jde sig fram ?ver henne med dolken i sina skakande h?nder, och Gwendolyn visste att hon nu skulle d?. Men hon skulle ?tminstone f? d? med den lilla tillfredsst?llelsen av att ha skadat honom. ”Jag ska sk?ra ut hj?rtat p? dig och mata dig med det”, sa McCloud. ”G?r dig redo f?r att l?ra dig n?got om riktig sm?rta.” Gwendolyn st?lsatte sig, redo f?r klingan och beredd p? en sm?rtsam d?d. Hon h?rde ett rop, och efter den f?rsta chocken ins?g hon f?rv?nat att det inte varit hennes skrik, utan McCloud som skrek av sm?rta. Gwen s?nkte sina h?nder fr?n ?gonen och s?g f?rvirrat upp. Hon blinkade om och om igen och f?rs?kte f?rst? vad som h?ll p? att h?nda. McCloud hade tappat dolken. Han stod d?r med en pil som stack ut ur ?gat. Han skrek och blodet forsade fr?n ?gonh?lan n?r han med ena handen f?rs?kte dra ut pilen. Gwen f?rstod det inte. N?gon hade skjutit honom. Men hur? Och vem? Gwen v?nde sig ?t det h?ll d?r pilen kommit fr?n, och jublade inombords n?r hon fick se Steffen. Han stod d?r med sin b?ge, dold mitt i en trupp av soldater. Innan n?gon f?rst?tt vad som h?nt hade han avlossat ytterligare sex pilar, och f?llt de sex soldater som st?tt intill McCloud, en efter en med pilar genom halsen. Steffen satte handen till kogret f?r att skjuta igen men uppt?cktes till sist och ?vermannades av soldater som tryckte honom till marken. McCloud vr?lade fortfarande. M?rkligt nog var han inte d?d, utan rusade bort i tr?ngseln. Gwen hoppades att han skulle f?rbl?da. Hennes hj?rta bultade av tacksamhet mot Steffen, mer ?n han n?gonsin skulle f? veta. Hon visste att hon fortfarande skulle d? h?r p? f?ltet. Men det skulle ?tminstone inte bli f?r McClouds hand. Pl?tsligt blev det tyst bland soldaterna i l?gret, d? Andronicus l?ngsamt reste sig och b?rjade g? mot Gwendolyn. Hon l?g d?r och s?g honom komma, ohyggligt stor, som ett berg p? v?g mot henne. Soldaterna f?ll in p? ett led och gick efter honom och det blev s? tyst p? slagf?ltet s? att det enda som h?rdes var vindens vinande. Andronicus stannade till n?gon meter ifr?n och s?g ned p? henne med en uttrycksl?s min. Han h?jde en hand och fingrade l?ngsamt p? de krympta skallarna i sitt halsband, och det h?rdes ett m?rkligt ljud fr?n djupen av hans br?stkorg och hals, som en katts spinnande. Han verkade arg och intresserad p? en och samma g?ng. ”Du har trotsat den store Andronicus”, sa han l?ngsamt. Hela l?gret lyssnade till hans m?rka, urgamla st?mma. R?sten d?nade befallande och ekade ?ver sl?tten. ”Det hade blivit l?ttare f?r dig om du funnit dig i din bestraffning. Nu m?ste du l?ra dig vad verklig sm?rta vill s?ga.” Andronicus drog fram det l?ngsta sv?rd Gwen hade sett. Det var s?kert tv? meter l?ngt, och det klingade till n?r han drog det s? att ljudet h?rdes ?ver slagf?ltet. Han h?ll upp sv?rdet och vred klingan i ljuset s? att hon bl?ndades av ljusreflexerna. Han s?g sj?lv granskande p? det n?r han v?nde det i sina h?nder, som om det var f?rsta g?ngen han sett det. ”Du ?r en kvinna av ?del b?rd”, sa han. ”S? det passar att du ska d? f?r en ?del klinga.” Andronicus tog tv? steg fram, fattade hjaltet med b?da h?nder och lyfte sv?rdet ?ver huvudet. Gwendolyn sl?t ?gonen. Hon h?rde vinden vina och k?nde varje gr?sstr? som r?rde sig omkring henne p? marken. Bilder ur hennes liv kom blixtrande genom huvudet. Hon k?nde allt som hon gjort och allt som hon ?lskat och att hennes liv nu var fullbordat. Det sista hon t?nkte var p? Thor, och hon satte sin hand till halsen och h?ll h?rt om den amulett han en g?ng gett henne. Hon k?nde en varm kraft str?mma ur dess urgamla r?da sten och mindes Thors ord om att amuletten kunde r?dda hennes liv. Men bara en g?ng. Hon h?ll h?rdare om amuletten som nu pulserade i hennes hand, och hon bad med b?de kropp och sj?l till Gud. Gode Gud, l?t den h?r amuletten verka. Sn?lla, r?dda mig. Bara denna enda g?ng. L?t mig f? se Thor igen. Gwendolyn ?ppnade ?gonen, beredd att se Andronicus sv?rd p? v?g – men ist?llet ?verraskades hon av vad hon s?g. Andronicus stod d?r som fastklistrad, med blicken ?ver ena axeln som om han s?g n?gon n?rma sig. Han s?g f?rv?nad ut, till och med f?rvirrad, och det var inte den min hon f?rv?ntat sig. ”S?nk ditt vapen”, klingade en r?st bakom henne. R?sten s?nde en str?m av hopp genom Gwendolyn. Det var en r?st hon k?nde igen. Hon snodde runt och h?pnade ?ver att se n?gon st? d?r som hon k?nde lika bra som sin egen far. Argon. Han stod d?r i sin vita kappa och huva, med ?gon som brann klarare ?n n?gonsin och med blicken riktad mot Andronicus. Hon och Steffen l?g p? marken mellan dessa tv? j?ttar. De tv? var varelser med oerh?rda krafter, en av m?rker och en av ljus, och nu stod de ?ga mot ?ga. Hon kunde n?sta k?nna det sj?larnas krig som rasade i luften ovanf?r henne. ”Ska jag det?”, h?nlog Andronicus. Men Gwendolyn s?g l?pparna darra i hans leende. F?r f?rsta g?ngen syntes n?got som liknade r?dsla i Andronicus ?gon. Det var n?got hon aldrig trott att hon skulle f? se. Andronicus m?ste ha k?nt till Argon. Och vad han ?n visste s? var det uppenbarligen tillr?ckligt f?r att skr?mma ?ven honom, v?rldens m?ktigaste man. ”Du skadar inte den flickan mer”, sa Argon lugnt. ”Du ska acceptera hennes kapitulation”, sa han och klev ett steg n?rmare, med hypnotiskt lysande ?gon. ”Du ska l?ta henne ?terv?nda till sitt folk. Och du ska l?ta hennes folk kapitulera, om de s? ?nskar. Jag s?ger det bara en g?ng. Och det ?r b?st att du lyder.” Andronicus s?g tillbaks mot Argon och blinkade om och om igen med ?gonen, som om han f?rs?kte best?mma sig. S?, till sist, b?jde han huvudet bak?t och vr?lade av skratt. Det var det m?rkaste, mest d?nande skratt hon n?gonsin h?rt. Det ekade genom l?gret och tycktes n? ?nda till himlen. ”Dina trollkonster fungerar inte p? mig, gamle man”, sa Andronicus. ”Jag k?nner till den store Argon. Det fanns en tid n?r du var m?ktig. M?ktigast av alla m?n och m?ktigare ?n drakarna och himlen sj?lv, eller det ?r i alla fall vad som s?gs. Men din tid ?r ?ver. Det ?r en ny tid nu, den store Andronicus tid. Nu ?r du inte mer ?n en kvarleva, ett minne av en tid n?r MacGils h?rskade och magin var stark. En tid n?r Ringen var ointaglig. Men ditt ?de ?r l?nkat med Ringens. Och nu ?r Ringen svag. Precis som du. ”Du ?r en d?re som trotsar mig, gamle man. Och du ska f? lida f?r det. Du ska f? k?nna p? den store Andronicus styrka.” Andronicus h?nlog och h?jde sv?rdet ?ver Gwendolyn igen, och den h?r g?ngen med blicken r?tt mot Argon. ”Jag ska d?da flickan l?ngsamt, inf?r dina ?gon”, sa han. ”Sedan ska jag d?da puckelryggen. Och d?refter ska jag leml?sta dig, men l?ta dig leva, som en st?ndig p?minnelse om min styrka.” Gwendolyn ryggade undan n?r Andronicus h?gg med sv?rdet mot hennes huvud. Men pl?tsligt h?nde n?got. Ett ljud som av tusen eldar skar genom luften, och ?tf?ljdes av Andronicus skrik. Hon ?ppnade ?gonen, h?pen ?ver att se att Andronicus ansikte var f?rvridet av sm?rta, och hur han tappade sv?rdet och f?ll till kn? p? marken. Hon s?g Argon ta ett steg fram?t, och s? ?nnu ett. Han h?ll upp en hand framf?r sig, och ur den str?lade ett klot av violett ljus. Klotet blev st?rre och st?rre n?r Argon gick fram?t med uttrycksl?s min, och det omsl?t till sist hela Andronicus. Andronicus kurade ihop sig p? marken under ljuset. Fr?n leden av hans m?n h?rdes chockerade fl?mtningar, men ingen v?gade n?rma sig. Antingen var de skr?ckslagna eller s? hade Argon kastat en besv?rjelse som gjort dem maktl?sa. ”F? DET ATT SLUTA!”, skrek Andronicus och satte h?nderna till sina ?ron. ”JAG BER DIG!” ”Du skadar inte flickan mer”, sa Argon l?ngsamt. ”Jag skadar inte flickan mer!”, upprepade Andronicus, som om han var hypnotiserad. ”Du sl?pper henne och l?ter henne ?terv?nda till sitt folk” ”Jag sl?pper henne och l?ter henne ?terv?nda till sitt folk!” ”Du ger hennes folk en m?jlighet att kapitulera.” ”Jag ger hennes folk en m?jlighet att kapitulera!”, skrek Andronicus. ”Jag ber! Jag g?r vad som helst!” Argon andades in, och slutade. Ljuset f?rsvann fr?n hans hand och han s?nkte l?ngsamt armen. Gwen s?g chockat upp p? honom. Hon hade aldrig sett Argon i strid och hade sv?rt att f?rst? vilka v?ldiga krafter han besatt. Det var som att se himlarna ?ppna sig. ”Om vi m?ts igen, store Andronicus”, sa Argon l?ngsamt med blicken ned mot Andronicus, som l?g d?r och gn?llde, ”d? blir det p? din v?g mot de m?rkaste av alla helveten.” KAPITEL TV? Thor k?mpade i imperiesoldaternas grepp och s?g hj?lpl?st upp n?r Durs – en man som han en g?ng sett som sin bror – h?jde sitt sv?rd f?r att d?da honom. Han blundade och v?ntade p? hugget, v?l medveten om att hans tid nu var ute. Han bannade sig sj?lv f?r att ha varit s? dum, s? godtrogen. Allt hade varit en f?lla, och han bara ett lamm som letts till slakten. Och ?nnu v?rre var att det f?r att det var han som var bef?l. De andra pojkarna hade sett till honom f?r ledarskap. Inte nog med att han hade svikit sig sj?lv. Han hade svikit dem allesammans. Hans naivitet och godtrogenhet hade f?rsatt dem alla i fara. Thorgrin k?mpade och f?rs?kte med alla krafter framkalla styrkan, kraften som l?g dold n?gonstans djupt inom honom. Han beh?vde bara tillr?ckligt f?r att bryta sig ur greppet och k?mpa tillbaks. Men hur han ?n f?rs?kte s? kom den inte och hans egen styrka var inte tillr?cklig f?r att bryta sig ur soldaternas grepp. Thor k?nde vinden ?ver ansiktet n?r Durs s?nkte klingan, och beredde sig p? att m?ta st?let. Han var inte redo att d?. F?r sitt inre ?ga s?g han Gwendolyn som v?ntade p? honom d?r i Ringen. ?ven henne hade han svikit. Pl?tsligt h?rde han ljudet av kroppar som st?tte ihop, och till sin egen f?rv?ning var han fortfarande vid liv n?r han ?ppnade ?gonen. Durs arm h?ngde stilla i luften, stoppad av en enorm imperiesoldats arm. Mannen tornade upp sig ?ver Durs – vilket inte sa s? lite, med tanke p? Durs egen storlek. Han hade gripit tag i Durs handled, s? att sv?rdseggen stoppats bara n?gon decimeter fr?n Thor. Durs v?nde sig f?rv?nat mot imperiesoldaten. ”V?r ledare vill inte ha dem d?da”, muttrade soldaten hotfullt till Durs. ”Han vill ha dem levande. Som f?ngar.” ”Det var det inget tal om”, protesterade Durs. ”Avtalet var att vi skulle f? d?da dem!”, tillade Dross. ”Avtalet har ?ndrats”, svarade soldaten. ”Det kan ni inte g?ra!”, ropade Drake. ”Kan vi inte?”, sa soldaten hotfullt och v?nde sig mot honom. ”Vi kan g?ra precis vad vi vill. Faktum ?r att ni ocks? ?r v?ra f?ngar nu”, sa soldaten med ett leende. ”Ju fler legion?rer vi har till gisslan desto b?ttre.” Durs s?g rasande p? soldaten, och bara ett ?gonblick senare br?t det ut ett totalt kaos n?r m?ngder av soldater kastade sig ?ver de tre br?derna, tacklade dem till marken och band deras h?nder. Thor drog nytta av kaoset och vred sig och tittade efter Krohn, som han s?g g?mt sig i skuggorna n?gon meter bort, fortfarande lojalt vid hans sida. ”Hj?lpt mig Krohn!”, skrek han. ”NU!” Krohn kastade sig morrande i r?relse, fl?g genom luften och satte t?nderna i halsen p? imperiesoldaten som h?ll fast Thors h?nder. Thor slet sig loss, och Krohn kastade sig fr?n en soldat till en annan och bet och rev tills Thor lyckats ta sig loss och f? tag i sv?rdet. D?refter snodde han runt, och h?gg med ett l?ngt hugg huvudet av tre soldater. Thor sprang fram till Reece som l?g n?rmast, st?tte sv?rdet i hj?rtat p? hans tillf?ngatagare och befriade honom s? att han kunde ta sitt sv?rd och delta i striden. B?da skyndade sig nu till vapenbr?dernas sidor och anf?ll vakterna, och befriade Elden, O’Connor, Conval och Conven. Resten av soldaterna var upptagna med att h?lla fast Drake, Durs och Dross, och n?r de v?l v?nt sig om och f?rst?tt vad som h?ll p? att h?nda s? var det redan f?r sent. Thor, Reece, Elden, O’Connor och Conval och Conven stod alla fria, med vapen i hand. De var fortfarande i ett sv?rt underl?ge, och Thor visste att det inte skulle bli l?tt. Men nu hade de ?tminstone en sportslig chans. Utan tvekan eller fruktan rusade de mot fienden. Hundra imperiesoldater anf?ll, och Thor h?rde ett skri ?ver huvudet och tittade upp och fick se Estopheles. Falken svepte ned mot fienden och kl?ste ?gonen ur soldaternas ledare som f?ll till makten och slog vilt omkring sig. Estopheles fortsatte att kl?sa andra och f?llde den ene efter den andre. Thor lade en sten i slungan, kastade och tr?ffade en av soldaterna i tinningen och f?llde honom innan de hann fram. O’Connor lyckades avlossa tv? pilar som b?da tr?ffade med d?dlig precision. Och Elden kastade ett spjut som genomborrade tv? soldater och f?llde dem till marken. Det var en bra b?rjan – men ?nnu ?terstod n?rmare hundra soldater att dr?pa. De m?tte med h?ga stridsrop i mitten. Precis som han tr?nats att g?ra s? siktade Thor in sig p? en s?rskild soldat, n?mligen den som s?g st?rst och elakast ut av dem alla, och h?jde sv?rdet till anfall. Det h?rdes en skr?ll av metall n?r mannen blockerade sv?rdet med sk?lden. Och genast kontrade han med en hammare mot huvudet p? Thor. Men Thor klev ?t sidan s? att hammaren fullf?ljde slaget mot marken, och drog dolken fr?n b?ltet och st?tte till. Mannen f?ll d?d ihop. Thor fick upp sin sk?ld i tid f?r att blockera tv? fienders sv?rd, och s? kontrade han med sitt eget och dr?pte en av dem. Han skulle just till att hugga mot den andre n?r han i ?gonvr?n fick syn p? ett annat sv?rd p? v?g mot honom bakifr?n och var tvungen att sno runt och blockera med sk?lden. Nu angreps han fr?n alla sidor. Han var i sv?rt underl?ge, och det enda han kunde g?ra var att h?lla fiendens hugg ifr?n sig. Det fanns varken tid eller kraft till att anfalla – allt han kunde g?ra var att f?rsvara sig. Och fler och fler soldater var p? v?g. Thor s?g sig omkring och f?rstod att hans vapenbr?der var i samma sits: de lyckades d?da en eller tv?, men var i sv?rt underl?ge och fick betala priset f?r det med hugg fr?n alla h?ll och sm?rre skador. Det var tydligt att de h?ll p? att tappa mark – trots att ?ven Krohn kastat sig in i striden och Indra kastade sten mot soldaterna. Det var bara en tidsfr?ga tills de var helt omringade, och d? skulle det vara slut. ”Befria oss!”, skrek n?gon. Thor v?nde sig och fick syn p? Drake som l?g bunden n?gon meter bort med sina br?der. ”Befria oss!”, upprepade Drake, ”s? hj?lper vi till att k?mpa mot dem! Vi st?r p? samma sida!” Thor h?jde sk?lden och blockerade ?nnu ett m?ktigt hugg fr?n en stridsyxa. Det var uppenbart att ytterligare tre par h?nder vore en god hj?lp. Utan dem fanns ingen chans att besegra soldaterna, det var tydligt. Thor visste att han inte kunde lita p? sina br?der, men vid det h?r laget hade han inget att f?rlora p? att f?rs?ka. Trots allt s? hade hans br?der lika goda sk?l att k?mpa. Thor parerade ?nnu ett sv?rdshugg, f?ll p? kn? och rullade genom tr?ngseln till de tre br?derna. D?r kom han p? f?tter och skar av deras rep och skyddade dem fr?n hugg medan de sj?lva drog sina sv?rd och kastade sig in i tumultet. Drake, Dross och Durs drog fram genom den t?ta massan av imperiesoldater och h?gg, st?tte och skar omkring sig. De var b?de stora och skickliga och tog soldaterna med ?verraskning och j?mnade ut oddsen genom att genast dr?pa flera av dem. Thor hade blandade k?nslor inf?r att befria dem efter vad de gjort, men med tanke p? omst?ndigheterna s?g det ut som det r?tta. Hellre det ?n d?den. Nu var de nio, mot de ?ttio soldater som ?terstod. Oddsen var fortfarande fruktansv?rda, men likv?l b?ttre ?n tidigare. Legion?rerna f?rlitade sig p? sina in?vade f?rdigheter och den exercis de drillats i under de hundra dagarna, d?r de st?ndigt tr?nats i att k?mpa omringade och i underl?ge. De gjorde vad Kolk och Brom sagt ?t dem: de drog sig bak?t och bildade en t?t cirkel med ryggarna mot varandra och k?mpade mot de anstormande imperiesoldaterna som en enhet. Ankomsten av tre nya k?mpar gav nytt mod, och de fick nya krafter och k?mpade h?rdare ?n f?rr. Conval drog fram sitt stridsgissel och svingade det om och om igen i vida cirklar mot fienden och lyckades f?lla tre imperiesoldater innan de ryckte kedjan ifr?n honom. Hans bror, Conven, anv?nde en vanlig stridsklubba och siktade l?gt mot soldaternas ben med klotets st?lnitar. O’Connor kunde inte anv?nda b?gen p? det korta avst?ndet, men lyckades dra tv? kastknivar fr?n b?ltet och dr?pa tv? av soldaterna med ett kast genom tr?ngseln. Elden svingade v?ldsamt tv?handshammaren, med fruktansv?rda slag omkring sig. B?de Thor och Reece h?gg och parerade skickligt med sv?rden. F?r ett ?gonblick s?g det hoppfullt ut. Men s? s?g han n?got i ?gonvr?n som st?rde. En av br?derna hade v?nt om och rusat in i cirkeln av legion?rer, och Thor v?nde sig och s?g Durs. Durs anf?ll, men inte mot n?gon av imperiesoldaterna, utan mot honom. Mot Thor. R?tt i ryggen. Det gick s? fort, och Thor som k?mpade mot tv? imperiesoldater framf?r sig hann inte v?nda i tid. Han visste att han skulle d?, att han skulle stickas i ryggen av n?gon som han en g?ng sett som sin bror, n?gon som han i sin naivitet hade litat p?, och det tv? g?nger. Pl?tsligt d?k Conval upp bakom Thor f?r att skydda honom. Och n?r Durs s?nkte sv?rdet f?r att st?ta det i Thors rygg fann det sitt m?l ist?llet i Convals br?st. Thor v?nde sig och skrek: ”CONVAL!” Conval stod d?r som fastfrusen, med ?gonen vid?ppna och stela n?r han s?g ned p? sv?rdet som stack in i hans hj?rta och blodet som forsade ?ver br?stet. Durs stod kvar och stirrade han ocks?, lika f?rv?nad. Conval f?ll ihop p? kn? med blodet pumpande ur br?stet. Thor s?g allt g? fruktansv?rt l?ngsamt. Conval – en vapenbroder och kamrat som han ?lskat som en riktig bror – f?ll med ansiktet f?rst mot marken. D?d. Och allt f?r att r?dda Thors liv. Durs stod kvar ?ver kroppen, som chockad ?ver vad han gjort. Thor kastade sig fram f?r att d?da honom – men Conven hann f?re. Convals tvilling rusade fram med sitt sv?rd och h?gg huvudet av Durs, vars slappa kropp f?ll till marken. Thor blev st?ende och k?nde sig tom, nedbruten av skuld. Han hade gjort en missbed?mning f?r mycket. Om han inte befriat Durs s? vore Conval kanske ?nnu i livet. De blev st?ende med sina ryggar v?nda mot imperietrupperna, s? att soldaterna fick ett gyllene tillf?lle. Fienden rusade in i cirkeln och Thor slogs mellan skulderbladen av en stridshammare och kastades huvudstupa i marken. Innan han kunde resa sig hade flera soldater kastat sig fram. Han k?nde deras st?vlar p? ryggen, och sedan hur en av dem slet tag i hans h?r och b?jde sig fram med en dolk. ”S?g adj?, unge v?n”, sa soldaten. Thor sl?t ?gonen, och k?nde hur han drogs in i en annan v?rld. Gode Gud, t?nkte han. L?t mig leva idag. Ge mig styrkan att dr?pa dessa soldater. L?t mig d? n?gon annan dag, n?gon annanstans och med ?ra. L?t mig leva s? l?nge att jag kan h?mnas de d?da. L?t mig se Gwendolyn en sista g?ng. Thor l?g d?r och s?g dolken komma n?rmare. Men tiden tycktes stanna av. Han k?nde en pl?tslig en hetta som rusade genom benen, b?len och armarna, hela v?gen ut genom handflatorna och fingertopparna, d?r den br?nde s? sv?rt att han knappt kunde sluta h?nderna. V?gen av hetta och kraft h?ll p? att bryta rakt genom honom. Thor snodde runt, som laddad med ny kraft, och v?nde en hand mot fienden. Ett vitt ljusklot sk?t ut fr?n handflatan och kastade angriparen r?tt ?ver slagf?ltet. Han reste sig, fl?dande av kraft, och riktade sina h?nder ut mot slagf?ltet. Nu sk?t han vita ljusklot ?t alla h?ll och skapade v?gor av f?r?delse i sin v?g. Kraften var s? intensiv och allt gick s? snabbt. Snart l?g alla soldater d?da i h?gar. N?r stundens hetta lagt sig s?g han sig omkring. Han sj?lv, Reece, O’Connor, Elden och Conven var i livet. I n?rheten s?g han Krohn och Indra. Krohn fl?mtade tungt, men b?da var oskadda. Alla imperiesoldater var d?da. Och d?d vid deras f?tter l?g Conval. Dross l?g d?d han ocks?, med ett imperiesv?rd genom hj?rtat. Den ende av br?derna som levde var Drake. Han l?g d?r och kved p? marken, s?rad av en imperiedolk i buken. Thor klev fram till honom, samtidigt som Reece, O’Connor och Elden slet honom p? f?tter s? att han st?nade av sm?rta. Drake ryckte till av sm?rtan men h?nlog tillbaks, halvt medvetsl?s. ”Du skulle ha dr?pt oss redan fr?n b?rjan”, sa han med blod droppande fr?n munnen, och s? en pl?tslig hostning. ”Du har alltid varit s? naiv. S? korkad.” Thor k?nde hur han blossade om kinderna, ?nnu argare p? sig sj?lv nu f?r att han trott p? dem. Framf?rallt var han rasande att hans godtrogenhet lett till Convals d?d. ”Jag t?nker bara fr?ga en g?ng”, morrade han. ”Svara sanningsenligt s? l?ter vi dig leva. Ljug, och du f?r f?lja dina br?der. Valet ?r ditt.” Drake hostade om och om igen. ”Var ?r sv?rdet?”, fordrade Thor. ”Och sanningen den h?r g?ngen.” Drake fortsatte att hosta, men till sist lyfte han huvudet. Han s?g upp och m?tte Thors blick med ?gon fyllda av hat. ”Bottenl?s”, sa Drake till sist. Thor v?nde sig mot de andra, som alla s?g fr?gande tillbaks. ”Bottenl?s?”, fr?gade Thor. ”Det ?r en sj? utan botten”, flikade Indra in och klev fram. ”P? andra sidan Stora ?knen. Det ?r den djupaste av alla sj?ar.” Thor s?g bistert p? Drake. ”Men varf?r?”, fr?gade han. Drake hostade och blev allt svagare. ”Det var Gareths order”, sa han. ”Han ville att det skulle sl?ngas n?gonstans d?r det aldrig kunde h?mtas igen.” ”Men varf?r det?”, fortsatte Thor fr?gande. ”Varf?r f?rst?ra sv?rdet?” Drake s?g upp och m?tte hans blick. ”Om han inte kunde b?ra det”, sa han, ”s? skulle ingen annan heller g?ra det.” Thor gav honom en l?ng och skarp blick, och till sist var han s?ker p? att han f?tt h?ra sanningen. ”D? har vi inte mycket tid”, sa Thor och gjorde sig redo att g?. ”Ni kommer aldrig fram i tid”, sa Drake. ”De ?r flera dagar f?re er. Sv?rdet ?r redan f?rlorat f?r all framtid. Bespara er sj?lva besv?ret, och ge upp och ?terv?nd till Ringen.” Thor skakade p? huvudet. ”Vi ?r inte som du”, svarade han. ”Vi lever inte f?r att r?dda livet p? oss sj?lva. Vi lever enligt v?r hederskodex, f?r tapperheten. Och vi g?r dit den kr?ver att vi ska g?.” ”Och se nu vart din tapperhet har f?rt dig”, sa Drake. ”?ven med all din tapperhet ?r du inget annat ?n en d?re, precis som alla de andra. Tapperheten ?r v?rdel?s.” Thor s?g h?nfullt p? honom. Han kunde knappt tro att de uppfostrats i samma hus, att han tillbringat hela sin barndom i s?llskap av ett s?dant kr?k. Knogarna vitnade om sv?rdshjaltet, och mer ?n n?got annat ville han ta d?d p? den d?r m?nniskan. Drakes ?gon f?ljde hans hand. ”G?r det bara”, sa Drake. ”D?da mig. F? det gjort, en g?ng f?r alla.” Thor s?g kallt p? honom och l?ngtade efter att g?ra det. Men han hade gett Drake sitt ord att han skulle l?ta honom leva om han sa sanningen. Och Thor h?ll sitt ord. ”Det ska jag inte”, sa han till slut. ”Hur mycket du ?n f?rtj?nar det. Du ska inte d? f?r min hand, f?r det skulle g?ra mig lika usel som dig.” Thor b?rjade v?nda sig om, men Conven rusade fram och skrek: ”F?r min bror!” Innan n?gon av dem reagerat s? hade Conven h?jt sitt sv?rd och st?tt det genom Drakes hj?rta. Convens ?gon lyste, galna av sorg, och han h?ll upp Drake i en d?dlig omfamning, innan han l?t kroppen falla slapp och d?d till marken. Thor s?g ned. Han visste att Drakes d?d inte skulle g?ra mycket f?r att lindra Convens f?rlust. Allas f?rlust. Men den var i alla fall n?got. Thor blickade ut mot den v?ldiga ?ken som l?g framf?r dem, och han visste att sv?rdet fanns n?gonstans d?r bortom dess gr?nser. Det s?g ut som om en hel v?rld l?g emellan. Just n?r han trott att de n?tt slutet av resan tvingades han inse att den knappt hade b?rjat. KAPITEL TRE Erec satt bland m?ngderna av riddare i hertigens vapensal i slottet. De var s?kra bakom Savarias murar, men bl?slagna och s?rade efter m?tet med monstren. Hans kamrat Brandt satt intill och h?ll huvud i h?nderna, precis som m?nga andra. St?mningen var dyster i kammaren. Erec k?nde det sj?lv. Varje muskel i kroppen v?rkte efter dagens strider, f?rst med borgherrens m?n och sedan med monstren. Det hade varit en av de h?rdaste strider han varit med om, och hertigen hade mist m?nga m?n. N?r han t?nkte p? det s? ins?g Erec att b?de han sj?lv och Brandt och de andra skulle varit d?da om det inte varit f?r Alistair. Han var ?verv?ldigad av tacksamhet mot henne – och ?nnu mer av f?rnyad k?rlek. Och han var nyfiken, mer ?n n?gonsin tidigare. Han hade alltid k?nt att det var n?got s?rskilt med henne, till och med att hon hade n?gon slags kraft. Men den h?r dagen hade det bevisats av hennes handlingar. Han brann av lust att f? veta mer om vem hon var, om hemligheten med hennes ursprung. Men han hade svurit att inte snoka – och han visste hur man h?ll ett l?fte. Erec kunde knappt v?nta tills m?tet skulle ta slut, s? att han fick se henne igen. Hertigens riddare hade suttit d?r i timmar, f?r att h?mta sig, f?rs?ka f?rst? vad som h?nt och debattera vad de borde g?ra d?rn?st. Sk?lden var nere och Erec f?rs?kte fortfarande f?rst? vad det egentligen innebar. Det betydde att Savaria nu l?g blottat f?r anfall. Och ?nnu v?rre var att nyheter nu str?mmat in om Andronicus invasion, om vad som h?nt i Kungsg?rd och Silesia. Hj?rtat sj?nk i hans br?st n?r han t?nkte p? det. Han ville vara bland sina vapenbr?der i Silvergardet och f?rsvara hemst?derna. Men nu var han h?r i Savaria, dit ?det lett honom. Och han beh?vdes lika mycket h?r: hertigens stad och folk var trots allt strategiska delar av MacGils rike, som ?ven de beh?vde f?rsvaras. Men nyheter kom om att Andronicus s?nt en av sina bataljoner hit, f?r ett anfall p? Savaria, och Erec visste att den miljonh?vdade h?ren snart skulle ha spridit sig till alla delar av Ringen. Andronicus skulle inte l?mna n?gonting efter sig. I hela sitt liv hade Erec h?rt ber?ttelser om Andronicus er?vringar, och han visste att den mannen saknade sin like i grymhet. Ekvationen var enkel. Hertigens m?n var f?r f? f?r att kunna f?rsvara sig. Savaria var en d?md stad. ”Vi b?r kapitulera”, sa hertigens r?dgivare, en gr?nad gammal krigare som satt hopsjunken ?ver en mugg ?l vid ett avl?ngt bord och slog stridshandsken i tr?skivan. Alla soldater tystnade och s?g p? honom. ”Vad har vi f?r val?”, tillade han. ”Vi ?r n?gra f? hundra, mot miljoner.” ”Kanske kan vi f?rsvara oss, ?tminstone h?lla staden”, sa en annan soldat. ”Men hur l?nge?”, fr?gade ytterligare en. ”Tillr?ckligt f?r att MacGils ska s?nda f?rst?rkningar, om vi kan h?lla ut tillr?ckligt l?nge.” ”MacGil ?r d?d”, svarade en annan krigare. ”Ingen kommer att hj?lpa oss.” ”Men hans dotter lever”, sa ?nnu en. ”Och hans m?n. De skulle inte l?mna oss i sticket!” ”Men de kan ju knappt f?rsvara sig sj?lva!”, protesterade n?gon. Ett uppr?rt mummel br?t ut d?r alla gr?lade med alla och f?rs?kte ?verr?sta varandra, utan att komma n?gon vart. Erec satt och s?g p? alltsammans och k?nde sig tom inombords. En budb?rare hade kommit bara n?gon timma tidigare med det fruktansv?rda budskapet om Andronicus invasion – och vad som f?r Erec var ?nnu v?rre och som han f?tt veta f?rst nu: att MacGil hade m?rdats. Han hade varit s? l?ngt fr?n Kungsg?rd, och s? l?nge, att det var f?rsta g?ngen han f?tt h?ra nyheten. Den hade stuckit som en dolk genom hj?rtat p? honom. Han hade ?lskat MacGil som en far, och f?rlusten l?mnade efter sig en tomhet som han inte kunde s?tta ord p?. Det blev tyst i rummet n?r hertigen harklade sig, och allas ?gon v?ndes mot honom. ”Vi kan f?rsvara v?r stad mot ett anfall”, sa han l?ngsamt. ”Med v?r skicklighet och de h?r murarna kan vi h?lla st?nd mot en h?r som ?r fem g?nger – kanske till och med tio g?nger – s? stor som v?r egen. Och vi har tillr?ckligt med proviant f?r att klara en bel?gring i veckor. Mot vilken vanlig arm? som helst s? skulle vi segra.” Han suckade. ”Men Imperiet har ingen vanlig arm?”, fortsatte han. ”Vi kan inte f?rsvara oss mot en miljon man. Det vore meningsl?st.” Han blev tyst en stund. ”Men det vore det ocks? att kapitulera. Alla vet vi vad Andronicus g?r med sina f?ngar. I mina ?gon ser det ut som att vi d?r vad vi ?n v?ljer. Fr?gan ?r allts? om vi d?r p? rygg eller med st?vlarna p?. Jag menar att vi ska d? med st?vlarna p?!” Alla inst?mde med ett v?ldsamt hurra i salen. Erec h?ll fullkomligt med. ”D? har vi inget annat val”, fortsatte hertigen. ”Vi ska f?rsvara Savaria. Vi kapitulerar aldrig. Vi kommer kanske att d?, men vi d?r tillsammans.” En tung tystnad s?nkte sig ?ver salen och man nickade till varandra. Det verkade som om man fortfarande s?kte ett svar. ”Det finns ett annat alternativ”, sa Erec till sist och br?t tystnaden. Han k?nde hur allas ?gon v?ndes mot honom. Hertigen nickade ?t honom att forts?tta. ”Vi kan anfalla”, sa Erec. ”Anfalla?”, ropade en av soldaterna f?rv?nat. ”N?gra hundra av oss, anfalla en miljon av dem? Att du ?r utan fruktan vet jag, Erec. Men ?r du tokig?” Erec skakade p? huvudet. Han var d?dligt allvarlig. ”Vad ni gl?mmer att ta med i ber?kningen ?r att Andronicus m?n aldrig skulle f?rv?nta sig ett anfall. Vi skulle ha ?verraskningsmomentet p? v?r sida. Det ?r precis som ni s?ger. Om vi blir kvar h?r f?r att f?rsvara oss s? kommer vi att d?. Om vi anfaller s? kan vi ge dem betydligt st?rre f?rluster, och mer ?n s? – vi kan till och med vinna.” ”Vinna?!”, ropade alla och s?g p? Erec, fullst?ndigt fr?gande. ”Vad ?r det du menar?”, fr?gade hertigen. ”Andronicus f?rv?ntar sig att vi ska bli kvar h?r och f?rsvara v?r stad”, f?rklarade Erec. ”Hans m?n kommer aldrig f?rv?nta sig att vi kommer att vara d?rute, vid n?gon slumpm?ssigt vald flaskhals i terr?ngen utanf?r murarna. H?r i staden har vi f?rdelen av starka murar – men d?r ute, i terr?ngen, har vi ?verraskningsmomentet. Och ?verraskning vinner alltid ?ver styrka. Om vi kan bes?tta en naturlig flaskhals och driva dem till en viss punkt, d? kan vi anfalla d?rifr?n. Det ?r ?stra klyftan jag talar om.” ”?stra klyftan?”, fr?gade en soldat. Erec nickade. Det ?r en djup s?nka mellan tv? klippor, enda passet genom Kavoniabergen, ungef?r en dagsritt h?rifr?n. Om Andronicus m?n ?r p? v?g s? g?r den rakaste v?gen genom klyftan. Annars m?ste de g? ?ver bergen. V?gen fr?n norr ?r f?r lerig och smal s? h?r ?rs – man skulle f?rlora flera veckor. Och om man kom s?derifr?n s? skulle man beh?va ta sig ?ver Fjordfloden.” Hertigen s?g beundrande p? Erec, gned sig om sk?gget och t?nkte. ”Du kan ha r?tt. Andronicus kan mycket v?l leda sina m?n genom klyftan. F?r en annan arm? vore det h?jden av hybris. Men f?r honom, med en miljon man, s? ?r det fullt m?jligt att han g?r det.” Erec nickade. ”Om vi kan ta oss dit, om vi kan hinna f?rst, s? kan vi ta dem p? s?ngen och ligga i bakh?ll. I den typen av l?ge s? r?cker det med n?gra man f?r att h?lla tillbaks tusentals.” Soldaterna s?g p? Erec med n?got som liknade nyvunnet hopp och beundran i blickarna, och det l?g en t?t tystnad i rummet. ”En dj?rv plan min v?n”, sa hertigen. ”Men s? ?r du ocks? en dj?rv krigare, som du alltid har varit.” Hertigen nickade ?t en tj?nare. ”H?mta mig en karta!” En pojke sprang ut ur rummet och kom tillbaks genom en annan d?rr med en stor pergamentrulle i famnen. Han rullade ut den p? bordet, och soldaterna n?rmade sig och granskade den. Erec str?ckte fram en hand, fann Savaria och drog en linje med fingret ?t ?ster tills det kom till ?stra klyftan. Det var en smal dalg?ng, omgiven av berg s? l?ngt ?gat kunde n?. ”Det ?r helt perfekt”, sa en av soldaterna. De andra nickade och gned sina sk?gg. ”Jag har h?rt ber?ttelser om hur n?gra dussintal m?n h?llit tusentals st?ngna vid den d?r klyftan”, sa en annan av soldaterna. ”Det d?r ?r en gammal amsaga”, svarade ?nnu en soldat cyniskt. ”Visst, vi kommer att ha ?verraskningsmomentet. Men vad mer? Och vi kommer inte ha skyddet fr?n v?ra murar.” ”Men vi kommer att ha skydd av naturens egna murar”, sa en annan. ”De d?r bergen, det inneb?r skyh?ga solida klippv?ggar.” ”Inget ?r s?kert”, tillade Erec. ”Det ?r som hertigen sa, att antingen d?r vi h?r eller s? d?r vi d?rute. Jag r?star p? att vi d?r d?rute. Segern gynnar den dj?rve.” Efter att ha gnidit sitt sk?gg en l?ng stund nickade hertigen till sist och lutade sig tillbaks och rullade ihop kartan. ”F?rbered vapnen!”, ropade han. ”Vi rider i natt!” * Erec var ?terigen kl?dd i rustning, och gick med sv?rdet sv?ngande vid h?ften l?ngs korridoren i hertigens slott, i motsatt riktning mot alla andra m?n. Han hade en sista viktig uppgift innan han gav sig av f?r vad som kunde bli hans sista strid. Han m?ste f? tr?ffa Alistair. Sedan de ?terkommit fr?n dagens drabbning hade Alistair v?ntat p? att han skulle komma till henne i kammaren i slottskorridoren. Hon skulle f?rv?nta sig en lycklig ?terf?rening, och han gruvade sig n?r han t?nkte att han skulle ber?tta den d?liga nyheten att han skulle ge sig av igen. Det gav honom ett visst m?tt av lugn att hon skulle vara i trygghet h?r, s?ker innanf?r slottsmurarna, och han k?nde sig allt fastare besluten att h?lla st?nd mot Imperiet s? att hon fick forts?tta vara trygg. Det gjorde ont i hj?rtat vid tanken att l?mna henne – ?nda sedan de svurit att gifta sig hade han inte ?nskat n?got hellre ?n att f? tillbringa tid med henne. Men det tycktes inte vara meningen att det skulle bli s?. Erec kom runt ett h?rn med klirrande sporrar och ekande st?vlar i de tomma slottskorridorerna, och han st?lsatte sig inf?r avskedet som han visste skulle bli sm?rtsamt. Till sist n?dde han den gamla, b?gformiga tr?d?rren, och knackade f?rsiktigt med stridshandsken. Fotsteg h?rdes inifr?n rummet, och ett ?gonblick senare ?ppnades d?rren. Erecs hj?rta sj?ng, som alltid n?r han fick se Alistair. D?r stod hon som en uppenbarelse i d?rren, med sitt b?ljande, l?nga, blonda h?r och stora, kristallbl? ?gon och s?g p? honom. Hon tycktes bli allt vackrare f?r varje g?ng han s?g henne. Erec steg in och omfamnade henne, och hon kramade tillbaks. Hon h?ll honom h?rt och l?nge, som om hon inte ville att han skulle g?. Det ville han inte heller. Mer ?n n?got annat ?nskade han att han bara fick st?nga till d?rren bakom sig och stanna h?r med henne s? l?nge det bara var m?jligt. Men det var inte menat att det skulle bli s?. K?nslan av hennes v?rme fick allt att k?nnas bra i v?rlden, och han ville inte sl?ppa taget om henne. Till sist drog han sig undan och s?g in i hennes glittrande ?gon. Hon s?g ned p? hans rustning och vapen och drabbades av insikten att han inte var d?r f?r att stanna. ”Ska ni g? igen min herre?”, fr?gade hon. Erec s?nkte huvudet. ”Det ?r inte min ?nskan, min fru”, svarade han. ”Imperiet n?rmar sig. Om jag stannar kommer vi alla att d?.” ”Och om du inte stannar?”, fr?gade hon. ”Jag d?r f?rmodligen i vilket fall”, erk?nde han. ”Men det ger oss i alla fall en chans. En liten chans bara, men ?nd? en chans.” Alistair v?nde sig bort och gick bort till f?nstret och s?g ut ?ver hertigens borgg?rd i kv?llssolen, vars mjuka ljus ocks? spelade i hennes ansikte. Erec s?g sorgen teckna sig i det, och han gick fram och str?k h?ret fr?n hennes nacke och smekte henne. ”Var inte sorgsen, min fru”, sa han. ”Om jag ?verlever det h?r s? ?terv?nder jag till dig. Och d? ska vi vara tillsammans f?r alltid, fria fr?n alla faror och hot. Fria att ?ntligen leva tillsammans.” Sorgset skakade hon p? huvudet. ”Jag ?r r?dd”, sa hon. ”F?r den annalkande h?ren?”, fr?gade han. ”Nej”, sa hon och v?nde sig mot honom. ”F?r dig.” Erec s?g fr?gande p? henne. ”Jag ?r r?dd att du kommer att se annorlunda p? mig nu”, sa hon, ”efter vad du s?g d?rute p? slagf?ltet.” Erec skakade p? huvudet. ”Det f?r mig inte alls att se annorlunda p? dig”, sa han. ”Du r?ddade mitt liv, och f?r det ?r jag tacksam.” ”Men du fick ocks? se en annan sida av mig”, sa hon. ”Du s?g att jag inte ?r normal. Jag ?r inte som alla andra. Jag har krafter inom mig som jag inte f?rst?r. Och nu ?r jag r?dd att du ska se p? mig som n?got sorts monster, som en kvinna du inte l?ngre vill ha till fru.” Erecs hj?rta n?stan brast n?r han h?rde henne, och han klev fram och tog hennes h?nder i sina och s?g in i hennes ?gon med allt allvar han kunde uppamma. ”Alistair”, sa han. ”Jag ?lskar dig av hela mitt v?sen. Det har aldrig funnits en kvinna som jag ?lskat mer, och det kommer det aldrig att finnas. Jag ?lskar allt vad du ?r. Jag ser dig inte som annorlunda. Oavsett vilka krafter du har, oavsett vem du nu ?r – ?ven om jag inte f?rst?r det, s? accepterar jag det. Jag ?r tacksam f?r alltsammans. Jag svor att jag inte skulle snoka, och det ?r ett l?fte jag ska h?lla. Vad du ?n ?r s? accepterar jag dig.” Hon s?g l?nge p? honom, och s? l?ngsamt br?t hon ut i ett leende och hennes ?gon blinkade av t?rar av l?ttnad och gl?dje. Hon v?nde sig om och omfamnade honom, h?ll honom h?rt av alla krafter. Hon viskade i hans ?ra: ”Kom tillbaks till mig.” KAPITEL FYRA Gareth stod vid mynningen av grottan, s?g solen g? ned, och v?ntade. Han slickade sina torra l?ppar och f?rs?kte fokusera nu n?r opiumets effekter till sist h?ll p? att sjunka undan. Han var yr i huvudet och hade varken ?tit eller druckit p? dagar. Han t?nkte tillbaks p? sin v?ghalsiga flykt fr?n slottet, hur han smitit ut genom l?nng?ngen bakom eldstaden alldeles innan Kultin f?rs?kt med sitt bakh?ll. Det fick honom att le. Kultin hade varit listig – men han, Gareth, hade varit listigare. Precis som alla andra s? hade Kultin underskattat Gareth, inte insett att Gareths spioner fanns ?verallt och att han omedelbart f?tt reda p? planen. Gareth hade flytt precis i det ?gonblick n?r Kultin f?rs?kt m?rda honom och Andronicus samtidigt invaderat Kungsg?rd och j?mnat staden med marken. Kultin hade gjort honom en tj?nst. Gareth hade f?ljt den urgamla, hemliga g?ng som ledde fr?n slottet i vindlande underjordiska v?gar och till sist f?rt honom ut p? landsbygden och upp till marken igen vid en avl?gsen by, l?ngt fr?n Kungsg?rd. Han hade kommit upp i n?rheten av den h?r grottan och kollapsat n?r han n?tt fram och sovit sig genom dagen, skakande i den obarmh?rtiga vinterk?lden. Han ?nskade att han tagit med sig n?gra tjockare kl?der. Men Gareth var vaken nu, och han hukade sig och spejade fr?n avst?nd mot den lilla bondbyn. Det var en handfull hus d?r r?ken steg fr?n skorstenarna. ?verallt syntes Andronicus soldater p? marsch genom byn och ?ver landsbygden. Gareth hade v?ntat t?lmodigt p? att de skulle skingras. Magen v?rkte av hunger, och han visste att han var tvungen att ta sig till ett av de d?r husen. Han k?nde doften av mat d?rifr?n. Gareth sprang bort fr?n grottan, hela tiden med blickarna omkring sig, fl?mtande och skr?ckslagen. Han hade inte sprungit p? ?ratal och kippade efter andan av anstr?ngningen. Det fick honom att inse hur mager och sjuklig han blivit. S?ret i huvudet bultade, d?r hans mor hade slagit till honom med statyetten. Han lovade sig sj?lv att d?da henne med sina egna h?nder om han ?verlevde det h?r. Han sprang in i byn och lyckades undvika de f? imperiesoldater som ?nnu var kvar och hade ryggen ?t honom. Han sprang till den f?rsta stuga han fick syn p?, en enkel boning som de andra, med ett rum som det lyste varmt inifr?n. Han s?g en ton?rsflicka, kanske i hans egen ?lder, g? in genom d?rren med ett fat med k?tt. Hon log mot en yngre flicka som f?ljde efter, i tio?rs?ldern och kanske hennes syster – och han besl?t sig f?r att det var r?tt st?lle f?r honom. Gareth rusade efter dem in genom d?rren, sm?llde igen den efter sig och grep tag i den yngre av flickorna bakifr?n med en arm runt hennes hals. Flickan skrek till och den ?ldre av flickorna tappade fatet n?r Gareth drog fram en kniv och h?ll den mot sin f?nges hals. Hon skrek och gr?t. ”PAPPA!” Gareth v?nde sig om och s?g sig omkring i den hemtrevliga stugan, fylld av brinnande ljus och dofterna av matlagning, och han s?g att intill ton?rsflickan stod hennes mor och far vid ett bord och s?g p? honom med r?dsla och ilska i ?gonen. ”H?ll er undan s? l?ter jag bli att d?da henne!”, ropade Gareth medan han desperat backade undan med den lilla flickan i ett h?rt grepp. ”Vem ?r du?”, fr?gade ton?rsflickan. ”Jag heter Sarka. Min syster heter Larka. Vi ?r en fredlig familj. Vad vill du med min syster? L?t henne vara!” ”Jag vet vem du ?r”, sa pappan och kisade ogillande ned mot honom. ”Du ?r den f?rre kungen. MacGils son.” ”Jag ?r fortfarande kung”, skrek Gareth. ”Och ni ?r mina unders?tar. Ni ska g?ra som jag s?ger!” Pappan s?g bistert ned p? honom. ”Om du nu ?r kung, var har du din arm??”, fr?gade han. ”Och om du ?r kung, vad ska det betyda att du tar en liten oskyldig flicka till gisslan med den d?r kungliga kniven? Kanske ?r det samma kniv som du anv?nde f?r att dr?pa din egen far?” Mannen h?ngrinade mot honom. ”Jag har nog h?rt ryktena.” ”Du har en skarp tunga”, sa Gareth. ”Forts?tt prata, och jag dr?per din lilla flicka.” Mannen svalde h?rt, gjorde stora ?gon av r?dsla och tystnade. ”Vad vill du med oss?”, ropade mamman. ”Mat”, sa Gareth. ”Och tak ?ver huvudet. Om soldaterna f?r veta att jag ?r h?r, d? lovar jag att jag d?dar den lilla flickan. S? inga trix, f?rst?tt? Ni l?ter mig vara, och hon f?r leva. Jag vill tillbringa natten h?r. Du Sarka, ge mig det d?r k?ttfatet. Och du, kvinna, f? liv i elden och ge mig en mantel att l?gga om axlarna. Men inga snabba r?relser!”, varnade han. Gareth s?g mannen nicka ?t kvinnan. Sarka samlade upp k?ttet p? fatet igen, samtidigt som kvinnan n?rmade sig med en tjock mantel och lade den ?ver hans axlar. Gareth skakade fortfarande och backade l?ngsamt mot eldstaden och l?t de sprakande flammorna v?rma hans rygg n?r han satte sig intill den p? golvet. Han hade Larka i ett fast grepp och hon fortsatte att gr?ta. Sarka n?rmade sig med fatet. ”S?tt ner det p? golvet intill mig!”, beordrade han. ”L?ngsamt!” Sarka bl?ngde mot honom n?r hon gjorde det. Hon s?g oroat p? sin syster och sm?llde fatet i golvet intill honom. Gareth var helt ?verv?ldigad av doften. Han str?ckte sig efter en bit k?tt med den hand som inte h?ll kniven mot Larkas hals. Han tuggade och tuggade med slutna ?gon och nj?t av varenda bit. Han tuggade snabbare ?n han hann sv?lja, s? att mat h?ngde ur munnen p? honom. ”Vin!”, ropade han. Kvinnan kom fram med en vinl?gel, och Gareth kl?mde till s? att vinet sprutade in i munnen p? honom efter maten. Han drog djupa andetag, tuggade och drack och b?rjade k?nna sig som sig sj?lv igen. ”L?t henne g? nu!”, sa mannen. ”Inte en chans”, svarade Gareth. ”Jag ska tillbringa natten h?r, s? h?r med henne i armarna. Hon ?r trygg s? l?nge jag ?r det. Vill du leka hj?lte? Eller vill du att din flicka ska leva?” Alla i familjen s?g p? varandra, m?ll?sa och tveksamma. ”F?r jag fr?ga dig en sak?”, sa Sarka. ”Om du nu ?r en s? bra kung, hur kan du behandla dina unders?tar s? h?r?” Gareth s?g fr?gande p? henne, och till sist lutade han sig tillbaks och brast ut i skratt. ”Vem i all v?rlden har sagt att jag ?r en bra kung?” KAPITEL FEM Gwendolyn ?ppnad ?gonen. Hela v?rlden snurrade runt och hon k?mpade f?r att f?rst? var hon befann sig. Hon s?g Silesias stora r?da stenportar passera f?rbi, s?g tusentals imperiesoldater se undrande p? henne. Hon s?g Steffen g? vid henns sida och hon s?g himlen, skumpa upp och ned. Hon ins?g att hon blev buren. Att hon l?g i n?gons armar. Hon vred p? nacken och s?g Argons lysande, intensiva ?gon. Hon ins?g att det var han som bar henne, att Steffen gick vid sidan av och att de tillsammans var p? v?g genom Silesias ?ppna portar, f?rbi tusentals imperiesoldater som klev ?t sidan och stirrade n?r de passerade. De omgavs av ett vitt ljussken, och Gwendolyn k?nde att hon skyddades av n?gon sorts sk?ld d?r hon l?g i Argons armar. Hon f?rstod att han kastat n?gon sorts besv?rjelse som h?ll trupperna undan. Hon k?nde sig tr?stad och trygg i Argons armar. Varenda muskel i kroppen gjorde ont och hon var utmattad, och hon var inte s?ker p? att hon skulle kunna g? om hon f?rs?kte. Hennes ?gonlock sl?ts och ?ppnades d?r de gick och hon s?g v?rlden passera i fragment. Hon s?g en del av en hoprasad mur, ett fallet br?stv?rn, ett nedbr?nt hus, en h?g med br?te, och hon s?g att de gick ?ver borgg?rden, f?rbi de innersta portarna n?ra Klyftan. Hon s?g att de passerade ?ven dessa, och s?g soldater stiga ?t sidan. De n?dde Klyftans rand och plattformen vid metallspjuten, och n?r Argon st?llde sig d?r med henne s? s?nktes den, ned till djupen av Silesias l?gre niv?er. N?r de n?tt den l?gre staden uppfattade Gwendolyn m?ngder av ansikten. Det var v?nliga, oroade ansikten, silesiska inv?nare som s?g henne passera som n?gon sorts uppvisning. Alla s?g undrande och oroat p? henne, p? v?g vidare ned?t mot stadens torg. Hundratals m?nniskor tr?ngdes runt dem d?r nere. Hon s?g sig omkring och k?nde igen m?nga bekanta ansikten – Kendrick, Srog, Godfrey, Brom, Kolk, Atme, och m?ngder av m?n ur Silvergardet som hon k?nde igen… De samlades runt henne med f?rtvivlade ansiktena som lystes upp av den tidiga morgonsolen. Samtidigt drog dimmorna in fr?n Klyftan med en kall vind som bet till i henne. Hon blundade i ett f?rs?k att f? alltsammans att f?rsvinna. Hon k?nde sig som ett f?rem?l i n?gon sorts utst?llning, s?ndertrasad i den allra djupaste f?rtvivlan. Hon k?nde sig f?r?dmjukad. Och hon k?nde att hon svikit dem alla. De fortsatte f?rbi alla m?nniskor, genom den l?gre stadens tr?nga gr?nder och under ?nnu ett b?gformat valv som ledde till det l?gre Silesias lilla palats. Gwen gled in och ut ur medvetande n?r de steg in i det uts?kta r?da palatset, gick uppf?r trappor och bort l?ngs en l?ng korridor och genom ?nnu en h?g, v?lvd d?rr?ppning. Slutligen ?ppnades d?rren och de steg in i ett rum. Rummet var dunkelt. Det s?g ut som ett stort sovrum med en urgammal himmelss?ng i mitten och en gammal eldstad av marmor som sprakade i n?rheten. Flera tj?nare fanns p? plats i rummet, och Gwendolyn k?nde hur Argon bar henne till s?ngen och lade ner henne f?rsiktigt. N?r han gjort det var det m?nga som kom fram och s?g ned p? henne med oroade ansikten. Argon drog sig undan, tog flera steg bak?t och f?rsvann i tr?ngseln. Hon tittade blinkande efter honom men s?g honom inte l?ngre. Han hade g?tt. Hon saknade den skyddande kraft som omslutit henne som en sk?ld. Hon k?nde sig kallare, mindre skyddad, nu n?r han inte var d?r. Gwen slickade sina spruckna l?ppar, och ett ?gonblick senare k?nde hon hur n?gon lyfte hennes huvud och lade det p? en kudde och satte en kanna vatten till hennes mun. Hon drack och drack och ins?g hur t?rstig hon var. Hon tittade upp och s?g en kvinna hon k?nde igen. Illepra, den kungliga helerskan. Illepra s?g ned p? henne med sina mjuka, hasselbruna ?gon fyllda av oro. Hon gav henne vatten, torkade h?ret ur pannan p? henne och baddade den med en varm trasa. Hon lade en hand p? hennes panna, och Gwen k?nde hennes helande energi i kroppen. Hennes ?gon blev tunga, och snart sl?ts de, trots att hon k?mpade emot. * Gwendolyn visste inte hur l?ng tid som g?tt n?r hon ?ppnade ?gonen igen. Hon k?nde sig fortfarande utmattad och desorienterad. I dr?mmarna hade hon h?rt en r?st, och nu h?rdes den igen. ”Gwendolyn.” R?sten ekade i huvudet p? henne och hon undrade hur m?nga g?nger den sagt hennes namn. Hon tittade upp och s?g Kendrick se ned p? henne. Intill honom stod hennes bror, Godfrey, tillsammans med Srog, Brom, Kolk och flera andra. Vid hennes andra sida stod Steffen. Hon hatade hur de s?g p? henne nu. De tittade p? henne som om hon var n?got man skulle tycka synd om, som om hon ?terv?nt fr?n de d?da. ”Min syster”, sa Kendrick med ett leende. Hon h?rde oron i hans r?st. ”Ber?tta vad som h?nde.” Gwen skakade p? huvudet, f?r tr?tt f?r att ber?tta allt. ”Andronicus”, sa hon. R?sten var hes och inte starkare ?n en viskning. Hon harklade sig. ”Jag f?rs?kte… ge mig sj?lv… f?r staden. Jag litade p? honom… S? dum…” Hon skakade om och om igen p? huvudet och en t?r rullade nedf?r kinden. ”Nej, det var vackert gjort”, r?ttade Kendrick och tog hennes hand. ”Du ?r den modigaste av oss alla.” ”Du gjorde vad alla stora ledare hade gjort”, sa Godfrey och klev fram. Gwen skakade p? huvudet. ”Han lurade oss…”, sa hon, ”… och han gav sig p? mig. Han l?t McCloud ta mig.” Gwen kunde inte hj?lpa det utan b?rjade gr?ta n?r hon sa det, of?rm?gen att h?lla tillbaka. Hon visste att det inte var vad en ledare borde g?ra, men hon kunde inte hj?lpa det. Kendrick h?ll h?rdare om hennes hand. ”De skulle till att d?da mig…”, sa hon, ”men Steffen r?ddade mig.” M?nnen s?g p? Steffen med nyvunnen respekt d?r han stod vid hennes sida med b?jt huvud. ”Det jag gjorde var f?r lite och f?rsent”, svarade han ?dmjukt. ”Jag var bara en mot m?nga.” ”I vilket fall s? r?ddade du v?r syster, och f?r det ska vi alltid st? i tacksamhetsskuld till dig”, sa Kendrick. Steffen skakade p? huvudet. ”Jag ?r skyldig henne l?ngt mycket mer ?n det”, svarade han. Gwens ?gon t?rades. ”Argon r?ddade oss b?da”, sa hon till sist. Kendrick blev m?rk i ansiktet. ”Vi ska h?mnas dig”, sa han. ”Det ?r inte mig sj?lv jag oroar mig f?r”, sa hon, ”utan staden… v?rt folk… Silesia. Andronicus… han kommer att anfalla…” Godfrey klappade henne p? handen. ”Oroa dig inte f?r det nu”, sa han och klev fram. ”Vila. L?t oss diskutera det h?r. Du ?r trygg h?r nu.” Gwen k?nd hur ?gonen h?ll p? att sluta sig igen. Hon visste inte om hon dr?mde eller var vaken. ”Hon beh?ver sova”, sa Illepra, och klev fram som f?r att skydda henne. Gwendolyn h?rde alltsammans bara vagt, och k?nde hur hon blev tyngre och tyngre och drev ut och in i medvetsl?sheten. I huvudet blixtrade bilder av Thor f?rbi, och sedan bilder av hennes far. Hon hade sv?righeter att avg?ra vad som var verkligt och vad som var dr?m, och hon h?rde bara bitar av samtalet som p?gick i rummet. ”Hur allvarliga ?r hennes skador?”, h?rdes en r?st, kanske Kendricks. Hon k?nde Illepra l?gga handen p? hennes panna. Och de sista ord hon h?rde innan ?gonen helt f?ll igen var Illepras: ”De kroppsliga skadorna ?r sm?, min herre. Men s?ren i sj?len g?r djupt.” * N?r Gwen vaknade igen var det till ljuden av en sprakande brasa. Hon visste inte hur l?ng tid som g?tt. Hon blinkade till flera g?nger och s?g sig omkring i det dunkla rummet. Hon visste inte hur l?ng tid som passerat men s?g att folksamlingen i rummet f?rsvunnit. De enda som var kvar i rummet var Steffen, som satt p? en stol intill s?ngen, och Illepra, som b?jde sig ?ver henne och applicerade en salva p? hennes handleder. Och det fanns ?nnu en m?nniska i rummet, en v?nlig gammal man som s?g p? henne med oro tecknad i ansiktet. Hon kunde n?stan k?nna igen honom, men hade sv?rt att placera ansiktet. Hon var s? tr?tt, s? tr?tt. Som om hon inte sovit p? ?ratal. ”Min fru”, sa den gamle mannen och b?jde sig fram. Han h?ll n?gonting stort i b?da h?nder, och hon s?g ned och ins?g att det var en l?derinbunden bok. ”Det ?r Aberthol”, sa han. ”Din gamle l?rare. H?r du mig?” Gwen svalde och nickade l?ngsamt och ?ppnade en aning p? ?gonlocken. ”Jag har v?ntat i timmar p? att f? prata med dig”, sa han. ”Jag s?g att du b?rjade r?ra p? dig.” Gwen nickade l?ngsamt. Hon mindes honom och var tacksam ?ver att ha honom d?r. Aberthol b?jde sig fram och ?ppnade den stora boken, och hon k?nde vikten av den i sitt kn?. Hon h?rde hur de gamla sidorna frasade n?r han bl?ddrade i den. ”Det ?r en av de f? b?cker jag r?ddade”, sa han, ”innan de br?nde L?rdomens hus. Det ?r den fj?rde kr?nikan om huset MacGil. Du har l?st den. D?r hittar man ber?ttelser om er?vringar, triumfer och nederlag f?rst?s – men d?r finns ocks? andra ber?ttelser. Ber?ttelser om stora ledare som s?rats. Om skador i kroppen, men ocks? i sj?len. Alla t?nkbara typer av s?r, min fru. Och det ?r det jag har kommit hit f?r att s?ga: de b?sta av alla m?n och kvinnor har utst?tt de mest on?mnbara behandlingar, skador och tortyr. Du ?r inte ensam. Du ?r inte mer ?n en fl?ck p? tidens hjul. Det ?r m?nga som lidit betydligt mer ?n du – och m?nga som ?verlevt och g?tt vidare till att bli stora ledare. ”K?nn ingen skam”, sa han och h?ll henne om handleden. ”Det ?r det jag vill s?ga till dig. K?nn aldrig skam. Det ska inte finnas n?gra skamk?nslor i dig – bara ?ra och mod efter vad du har gjort. Du ?r en lika stor ledare som n?gon av Ringens tidigare. Och det som har h?nt f?rminskar inget av det.” Gwen r?rdes av hans ord och k?nde en t?r rulla ned f?r kinden. Hans ord var precis vad hon beh?vde, och hon var s? tacksam f?r dem. Hon kunde se, med sitt eget f?rst?nd, att han hade r?tt. Men med k?nslorna hade hon sv?rt att k?nna det. En del av henne kunde inte l?ta bli att k?nna det som att hon skadats f?r evigt. Hon visste att det inte var s?, men det var s? hon k?nde. Aberthol log och h?ll fram en mindre bok. ”Kommer du ih?g den h?r?”, fr?gade han och v?nde p? den lilla r?da l?dervolymen. ”Det var din favorit genom hela barndomen. Legenderna om v?ra f?rf?der. Det ?r en s?rskild ber?ttelse h?r som jag t?nkte l?sa f?r dig f?r att hj?lpa dig f? tiden att g?.” Gwen var r?rd av gesten, men klarade inte mer. Sorgset skakade hon p? huvudet. ”Tack ska du ha”, sa hon med hes r?st och ?nnu en t?r utf?r kinden. ”Men jag kan inte lyssna p? den nu.” Han fick en besviken min i ansiktet, men s? nickade han och f?rstod. ”En annan g?ng”, sa hon och k?nde sig nedslagen. ”Jag beh?ver vara f?r mig sj?lv. Var sn?lla och l?mna mig. Allesammans”, sa hon och v?nde sig med en blick mot Steffen och Illepra. De reste sig och b?jde sina huvuden och v?nde om och skyndade ut ur rummet. Gwen k?nde skuldk?nslor, men hon kunde inte sluta. Hon ville bara rulla ihop sig till en boll och d?. Hon h?rde deras steg f?rsvinna bort genom rummet och hur d?rren st?ngdes efter dem, och tittade upp f?r att f?rs?kra sig om att rummet var tomt. Men till hennes f?rv?ning s? var det inte det. D?r stod en ensam figur innanf?r d?rren, rak i ryggen och med perfekt h?llning, som alltid. Hon gick l?ngsamt och v?rdigt fram mot Gwen och stannade n?gra meter fr?n hennes s?ng och s?g ned med en uttrycksl?s blick. Hennes mor. Gwen var f?rv?nad ?ver att se henne d?r. ?nkedrottningen, lika st?tlig och stolt som alltid, och med samma kalla blick. Det fanns inget av det medlidande bakom de d?r ?gonen, som hon sett i alla andra bes?kares. ”Varf?r ?r du h?r?”, fr?gade Gwen. ”F?r att tr?ffa dig.” ”Men jag vill inte tr?ffa dig”, sa Gwen. ”Jag vill inte tr?ffa n?gon.” ”Jag bryr mig inte om vad du vill”, sa hennes mor, lugnt och sj?lvs?kert. ”Jag ?r din mor, och jag har r?tt att tr?ffa dig n?r jag s? ?nskar.” Gwen k?nde den gamla ilskan mot sin mor flamma upp. Hon var den sista m?nniska Gwen ville tr?ffa f?r tillf?llet. Men hon k?nde sin mor och visste att hon inte skulle g? f?rr?n hon sagt vad hon hade i tankarna. ”S? prata d?”, sa Gwendolyn. ”Tala och f? det ur v?rlden och l?mna mig sedan.” Hennes mor suckade. ”Det h?r k?nner du inte till”, sa hennes mor, ”men n?r jag var ung, i din ?lder, s? blev jag angripen p? samma s?tt som du.” Gwen s?g chockat p? henne. Hon hade inte haft en aning. ”Din far visste om det”, fortsatte ?nkedrottningen. ”Och han brydde sig inte om det. Han gifte sig med mig i alla fall. Just d? var det som att hela min v?rld hade fallit samman. Men det hade den inte.” Gwen sl?t ?gonen och k?nde ?nnu en t?r rulla nedf?r kinden och f?rs?kte st?nga ute bilden av det fr?n huvudet. Hon ville inte h?ra sin mors ber?ttelse. Det var lite f?r sent f?r hennes mor att komma med n?gon medk?nsla. Trodde hon att hon bara kunde valsa in h?r efter s? m?nga ?r av str?nghet, komma med en historia f?r att v?cka medk?nsla och f?rv?nta sig att allt var bra s?? ”?r du f?rdig nu?”, fr?gade Gwendolyn. Hennes mor tog ett steg fram. ”Nej, jag ?r inte f?rdig”, sa hon k?rvt. ”Du ?r drottning nu – och det ?r dags att du b?rjar bete dig som en”, sa hennes mor med en r?st som var h?rd som st?l. Gwen h?rde en styrka i den som hon aldrig h?rt f?rut. ”Du tycker synd om dig sj?lv. Men varje dag och ?verallt finns det kvinnor som upplever l?ngt mycket v?rre saker ?n du. Vad som h?nde dig ?r ingenting i ett st?rre sammanhang. F?rst?r du vad jag s?ger? Det ?r ingenting alls.” Hennes mor suckade. Om du vill ?verleva och k?nna dig hemma i den h?r v?rlden s? m?ste du vara stark. Starkare ?n alla m?n. M?nnen kommer ?t dig, p? ett eller annat s?tt. Men det kommer inte an p? vad du r?kar ut f?r – utan hur du uppfattar det. Hur du reagerar p? det. Det ?r det enda du kan kontrollera. Du kan krypa ihop och d?. Eller s? kan du vara stark. Det ?r det som skiljer flickor fr?n kvinnor. Gwen ins?g att hennes mor f?rs?kte vara till hj?lp, men hon s?rades av hennes brist p? medk?nsla. Och hon avskydde n?r man f?rel?ste f?r henne. ”Jag hatar dig”, sa Gwendolyn till henne. ”Det har jag alltid gjort.” ”Det vet jag att du g?r”, sa hennes mor. ”Och jag hatar dig ocks?. Men det betyder inte att vi inte kan f?rst? varandra. Det ?r inte din k?rlek jag vill ha – det jag ?nskar f?r dig ?r att du ska vara stark. Den h?r v?rlden styrs inte av m?nniskor som ?r svaga och r?dda, utan av folk som skakar p? huvudet ?t alla motg?ngar som om de knappt existerade. Du kan v?lja att falla ihop och d? om det nu ?r det du vill. Det finns gott om tid f?r det. Men det ?r trist. Var stark och lev. Verkligen lev. Var ett exempel f?r andra. F?r en dag, det lovar jag dig, s? d?r du i alla fall. Och s? l?nge du ?r i livet s? kan du lika g?rna leva.” ”G? h?rifr?n!”, skrek Gwendolyn, of?rm?gen att h?ra ett ord till. Hennes mor s?g kallt p? henne, och s? till sist, efter en l?ng tystnad, v?nde hon om och stegade p?f?gelslik ut ur rummet och sm?llde igen d?rren efter sig. I tystnadens och tomheten d?rinne b?rjade Gwen att gr?ta, och hon gr?t och gr?t. Mer ?n n?gonsin tidigare ?nskade hon att allt bara skulle f?rsvinna. KAPITEL SEX Kendrick stod p? den breda avsatsen vid Klyftans rand och s?g ut ?ver de virvlande dimmorna. Hj?rtat h?ll p? att brista i br?stet p? honom. Det gjorde ont att se systern i det d?r tillst?ndet och han var nedslagen som om det var han sj?lv som blivit angripen. Han s?g i ansiktet p? alla silesier att de uppfattade Gwen som mer ?n bara deras ledare – hon var som en av deras familj. Och de var nedslagna de ocks?. Det var som om Andronicus skadat dem alla. Kendrick k?nde att det var hans fel. Han borde ha f?rst?tt att hans syster skulle g?ra n?got liknande, eftersom han visste hur modig och stolt hon var. Han borde ha f?rutsett att hon skulle f?rs?ka ?verl?mna sig sj?lv innan n?gon fick en chans att stoppa henne, och han borde ha funnit ett s?tt att hindra henne. Han f?rstod sig p? hennes natur, visste hur tillitsfull hon var och vilket gott hj?rta hon hade. Men som krigare visste han ocks? hur brutala andra ledare kunde vara. Han var ?ldre och visare ?n hon, och han k?nde att han svikit. Kendrick k?nde ocks? skuld eftersom alltihop, hela den h?r sv?ra situationen, hade varit f?r mycket att l?gga p? axlarna p? en enda m?nniska, p? en nykr?nt h?rskare som bara var en flicka p? sexton ?r. Det var en b?rda som hon inte skulle ha beh?vt b?ra p? egen hand. S?dant tungt ansvar skulle ha varit sv?rt att b?ra ?ven f?r honom – ja, till och med f?r deras far. Gwendolyn gjorde s? gott hon kunde under omst?ndigheterna, och kanske till och med b?ttre ?n n?gon annan av dem skulle ha gjort. Sj?lv hade han ingen aning hur de skulle f? bukt med Andronicus. Det var det ingen som hade. Han blev r?d av ilska i ansiktet n?r han t?nkte p? Andronicus. Det var en ledare utan moral, utan principer, utan m?nsklighet. Det stod klart f?r Kendrick att om de kapitulerade nu s? skulle de alla g? samma ?de till m?tes: Andronicus skulle dr?pa eller f?rslava var och en av dem. St?mningen i luften var annorlunda nu. Kendrick s?g det i ?gonen p? alla m?n och han k?nde det i sig sj?lv. Silesierna var inte l?ngre inst?llda bara p? att ?verleva och f?rsvara sig sj?lva. Nu ville de ha h?mnd. ”SILESIER!”, vr?lade en r?st. Det blev tyst i folksamlingen och folk tittade upp. Vid randen av Klyftan uppe vid den ?vre staden stod Andronicus och blickade ned mot dem, omgiven av sina hejdukar. ”Jag ger er ett val!”, mullrade han. ”?verl?mna Gwendolyn s? l?ter jag er leva! Om inte, s? kommer jag fr?n och med solnedg?ngen att regna eld ?ver er, en eld s? fruktansv?rd att ingen av er kommer att ?verleva.” Han tystnade och log. ”Det ?r ett gener?st erbjudande. T?nk inte f?r l?nge.” Och med det v?nde sig Andronicus och stormade iv?g. Silesierna v?nde sig l?ngsamt ned igen och s?g p? varandra. Srog klev fram. ”Mina silesier!”, dundrade Srog till en stor och st?ndigt v?xande skara av krigare, med en allvarligare min ?n n?gon Kendrick tidigare sett p? honom. ”Andronicus har angripit v?r h?gsta, v?r mest ?lskade ledare, dotter till v?r k?ra kung MacGil och en stor drottning i sin egen r?tt. D?rmed har han angripit oss alla. Han har f?rs?kt befl?cka v?r heder – men har bara lyckats befl?cka sin egen!” ”JA!” Folkmassan r?t till svar och m?nnen grep sina sv?rd med ny eld i ?gonen. ”Kendrick”, sa Srog och v?nde sig mot honom. ”Vad f?resl?r du?” Kendrick s?g l?ngsamt in i ?gonen p? alla de m?n han hade framf?r sig. ”VI ANFALLER!”, r?t han och k?nde hur det brann i ?drorna. Man skrek till bifall i folkmassan, som blev allt t?tare och t?tare, och d?r fanns ingen r?dsla i ?gonen. Var och en av alla dessa m?nniskor, s?g han, var redo att k?mpa till d?den. ”VI D?R SOM M?N, OCH INTE SOM HUNDAR!”, r?t Kendrick igen. ”JA!”, vr?lade folkmassan till svar. ”VI SKA K?MPA F?R GWENDOLYN! F?R ALLA V?RA M?DRAR OCH SYSTRAR OCH HUSTRUR!” ”JA!” ”F?R GWENDOLYN!”, skrek Kendrick. ”F?R GWENDOLYN!”, skrek folkmassan. Folket vr?lade av extas och fler och fler str?mmade till hela tiden. Med ett sista vr?l f?ljde de Kendrick och Srog som ledde v?gen uppf?r den smala avsatsen, h?gre och h?gre mot ?vre Silesia. Tiden var kommen att visa Andronicus vilken slags m?n som utgjorde Silvergardet. KAPITEL SJU Thor stod tillsammans med Reece, O’Connor, Elden, Conven, Indra och Krohn vid flodmynningen och s?g ned p? Convals d?da kropp. St?mningen var m?rk. Thor k?nde den som en tyngd ?ver br?stet som drog honom ned mot jorden n?r han s?g p? sin d?de vapenbroder. Conval. D?d. Det verkade p? n?got vis om?jligt. Det hade varit sex av dem p? den h?r resan s? l?ngt han kunde minnas. Han hade aldrig trott att de kunde bli fem. Det fick honom att k?nna sin egen d?dlighet. Thor t?nkte p? alla de g?nger som Conval hade funnits d?r f?r honom, mindes hur han alltid hade varit d?r, varje steg p? den h?r resan, fr?n den f?rsta dag d? Thor blivit med i Legionen. Han hade varit som en bror. Conval hade alltid st?tt upp f?r Thor och alltid lagt ett gott ord f?r honom, och till skillnad fr?n vissa andra s? hade han accepterat Thor som en kamrat redan fr?n b?rjan. Att se honom ligga d?d d?r – och s?rskilt till f?ljd av hans eget misstag – fick Thor att k?nna sig illam?ende. Om han aldrig litat p? de d?r tre br?derna s? hade Conval kanske varit i livet nu. Thor kunde inte t?nka p? Conval utan att t?nka p? Conven. De tv? tvillingarna var oskiljaktiga och alltid tycktes avsluta varandras tankar. Han kunde inte ens f?rest?lla sig den sm?rta Conven m?ste k?nna. Conven s?g ut som om han inte var vid sitt fulla f?rst?nd. Den glada, bekymmersfria Conven som han l?rt k?nna hade f?rsvunnit i ett enda slag. De stod ?nnu p? slagf?ltet d?r allt hade h?nt. Imperiesoldaternas kroppar l?g i h?gar omkring dem. De stod som fastfrusna och s?g ned p? Conval, och ingen av dem ville ge sig av innan de gett honom en ordentlig begravning. De hade hittat n?gra fina p?lsverk p? en av Imperiets officerare och tagit dem till svepning ?t Convals kropp. S? hade de lagt honom i en liten b?t, samma som de anv?nt f?r att ta sig hit, lagt honom rak och stel och med ansiktet mot himlen. Det var en krigares begravning. Conval s?g redan s? stel ut, stilla och bl?, som om han aldrig hade levat. Thor visste inte hur l?nge de st?tt d?r, var och en f?rsjunken i sin egen sorg, och ingen av dem ville l?ta kroppen g?. Indra r?rde sin hand i sm? cirklar ?ver Convals huvud medan hon med slutna ?gon sj?ng n?got p? ett spr?k Thor inte f?rstod. Han s?g hur mycket hon brydde sig om honom n?r hon utf?rde den h?gtidliga begravningsriten, och ljudet gav honom en k?nsla av frid. Ingen av pojkarna visste vad de skulle s?ga. Alla stod d?r dystra och tysta och l?t Indra sk?ta riten. Till sist, slutade Indra och tog ett steg tillbaka. Conven klev fram med t?rar rullande f?r kinderna och f?ll p? kn? intill sin bror. Han lade sin egen hand p? broderns och b?jde huvudet. S? r?tade Conven p? sig och gav b?ten en knuff. Den guppade ut p? flodens stilla vatten, och s?, som om str?mmarna f?rst?tt, snabbade de p? och drog iv?g med b?ten, lugnt och f?rsiktigt. Den gled iv?g, l?ngre och l?ngre fr?n gruppen, och Krohn gn?llde n?r den f?rsvann bort, ut till ingenstans d?r en dimma reste sig och svalde b?ten. Den f?rsvann. Thor k?nde det som att ?ven hans kropp hade slukats till underjorden. L?ngsamt v?nde sig pojkarna mot varandra och tittade bort, ?ver slagf?ltet och mot terr?ngen bortom det. Bakom dem var den underjord fr?n vilken de kommit, p? ena sidan l?g vidstr?ckta gr?sf?lt, och p? den andra ett tomt ?deland av h?rdbakad ?ken. De hade kommit till en skiljev?g. Thor v?nde sig till Indra. ”F?r att n? Bottenl?s m?ste vi korsa ?knen?”, fr?gade han. Hon nickade. ”Finns det inget annat s?tt?”, fr?gade han. Hon skakade p? huvudet. ”Det finns andra s?tt, men inte lika r?ta. Ni skulle f?rlora flera veckor. Om ni ska ha n?got hopp om att hinna ikapp tjuvarna s? ?r det enda s?ttet.” De ?vriga kastade l?nga, bistra blickar mot ?knen, d?r v?rmen steg i v?gor under hettan av solen. ”Den ser ob?nh?rlig ut”, sa Reece och klev fram till Thors sida. ”Jag har aldrig h?rt talas om n?gon som korsat den och ?verlevt.”, sa Indra. ”Den ?r enorm, och fylld av fientliga odjur.” ”Vi har inte tillr?ckligt med proviant”, sa O’Connor. ”Vi skulle aldrig klara det.” ”Men det ?r den v?g som sv?rdet har tagit”, sa Thor. ”Om vi nu f?ruts?tter att sv?rdet ?nnu existerar”, sa Elden. ”Om tjuvarna n?tt fram till Bottenl?s”, sa Indra, ”d? ?r ert k?ra sv?rd f?rlorat f?r alltid. Ni skulle riskera era liv f?r en dr?m. Det b?sta ni kan g?ra nu ?r att ?terv?nda till Ringen.” ”Vi ?terv?nder inte”, sa Thor beslutsamt. ”Och s?rskilt inte nu”, tillade Conven, och klev fram med en blick som var full av b?de sorg och beslutsamhet. ”Vi ska finna sv?rdet, eller d? i f?rs?ket”, sa Reece. Indra skakade p? huvudet och suckade. ”Jag f?rv?ntade mig heller inget annat av er killar”, sa hon. ”Dumdristiga in i det sista.” * Thor vandrade sida vid sida med de andra genom ?demarken, kisande mot den br?nnande solen och fl?mtande i den ob?nh?rliga hettan. Han hade trott att han skulle njuta av att bli kvitt det st?ndiga dunklet i underjorden och av att f? se solarna igen. Men han hade g?tt fr?n en extrem till en annan. H?r i ?knen fanns inget annat ?n sol: gul sol och gul himmel med str?larna st?ndigt riktade mot honom och ingenstans att ta skydd. Han hade ont i huvudet och k?nde sig yr. Han sl?pade f?tterna efter sig som om han varit ett helt liv p? vandring, och n?r han tittade bort s?g han att det lika mycket g?llde de andra. De hade vandrat en halv dag, och han kunde inte f?rst? hur de n?gonsin skulle klara att forts?tta. Han tittade bort mot Indra och s?g hur hon h?ll sin k?pa ?ver huvudet, och han undrade om hon haft r?tt. Kanske var det ett dumdristigt f?rs?k. Men han hade svurit att finna sv?rdet. Och vad hade de egentligen f?r val? F?tterna sparkade upp virvlar av damm d?r de gick fram, vilket gjorde det ?nnu sv?rare att andas. Inget annat ?n solbr?nd jord syntes vid horisonten, och det var platt s? l?ngt ?gat n?dde. Inte den minsta skymt av byggnad, v?g eller berg syntes till – inte n?got. Inget annat ?n ?ken. Det s?g ut som att de kommit till v?rldens ?nde. Men en sak fann Thor tr?st i: f?r f?rsta g?ngen p? hela resan var han s?ker p? att de var p? r?tt v?g. Nu var de inte l?ngre i h?nderna p? br?derna och deras idiotiska karta. Nu lyssnade de p? Indra, och de litade mer p? henne ?n de n?gonsin litat p? dem. Han var s?ker p? att de var p? r?tt v?g – men inte p? att de skulle ?verleva resan. Thor b?rjade h?ra ett l?gt, svischande ljud, och n?r han tittade ned p? marken s?g han hur sanden virvlade omkring honom i cirklar. De andra s?g det ocks?, och Thor blev f?rvirrad n?r han s?g sanden l?ngsamt samlas, virvlarna bli t?tare och stiga mot himlen. Snart hade ett moln av damm rest sig fr?n marken och lyft h?gre och h?gre. Pl?tsligt k?nde han hela kroppen bli torrare. Det var som varenda droppe i kroppen s?gs ut och han k?nde ett akut behov av vatten. Han hade aldrig varit s? t?rstig. Han str?ckte sig i panik efter sitt vattenskinn och fumlade med det och lyfte det till munnen. Men n?r han gjorde det s? v?nde vattenstr?len och rann mot himlen, utan att n? hans l?ppar. ”Vad ?r det som h?nder?”, ropade han fl?mtande till Indra. Hon s?g med skr?ck i ?gonen mot himlen och drog huvan t?tare omkring sig. ”Omv?nt regn!”, ropade hon. ”Vad inneb?r det?”, ropade Elden och h?ll sig fl?mtande om halsen. ”Det regnar upp?t!”, ropade hon. ”All fukt sugs upp i himlen!” Thor s?g resten av sitt vatten str?mma upp?t fr?n l?geln, som sedan torkade ut och sprack och f?ll som ett torrt flarn till marken. Han f?ll p? kn? och h?ll sig om halsen. Det gick knappt att andas. Och runtomkring honom gjorde de andra samma sak. S? h?rdes ett fruktansv?rt muller, som ljudet av tusen ?skov?der, och Thor tittade upp och s?g himlen svartna. Ett ensamt ?skmoln syntes p? himlen, och det rusade mot dem med fruktansv?rd hastighet. ”NER!”, skrek Indra. ”Himlen v?nder!” Knappt hade hon st?ngt munnen innan himlarna ?ppnade sig och en v?gg av vatten forsade ner som en v?ldig v?g som slog Thor och de andra till marken. Thor rullade runt, runt i vattenv?gen och visste inte hur l?nge han vr?ktes omkring. Till sist, n?r v?gorna drog f?rbi, sattes han ned p? marken igen. Efter det f?ljde kraftiga regnbyar, och han lutade huvudet bak?t och drack och drack, precis som de andra, tills han ?ntligen var ot?rstig igen. L?ngsamt kom var och en av dem p? f?tter igen, fl?mtande och bl?slagna. De v?nde sig mot varandra. De hade ?verlevt. N?r chocken och r?dslan lagt sig b?rjade de l?ngsamt skratta. ”Vi lever!”, ropade O’Connor. ”?r det allt den h?r ?knen kan komma med?”, fr?gade Reece, glad ?ver att vara i livet. Indra skakade dystert p? huvudet. ”Ni firar i f?rtid”, sa hon och s?g orolig ut. ”Efter regnen kommer ?kendjuren ut f?r att dricka.” Det h?rdes ett fruktansv?rt ljud, och Thor tittade bort och s?g till sin fasa hur en hel arm? av s? varelser reste sig ur sanden och kom l?pande mot dem. Han s?g sig ?ver axeln och ins?g att den sj? som bildats av regnvattnet l?g bakom dem, och att de stod mitt i v?gen f?r de t?rstiga djuren. M?ngder av varelser vars like han aldrig sett kom rusande. Det var stora, gula djur som liknade bufflar, men dubbelt s? stora och med fyra armar och horn, och de kom springande mot dem p? tv? ben. De sprang p? ett m?rkligt vis, ibland p? alla fyra, och s? uppr?tt igen. De r?t n?r de kom n?rmare och marken skakade. Thor gjorde som de andra och drog sv?rdet och beredde sig till f?rsvar. N?r det f?rsta av djuren n?rmade sig rullade han ur v?gen ?t sidan utan att hugga, i hopp om att de bara skulle rusa f?rbi mot vattnet. Varelsen s?nkte sitt huvud f?r att spetsa Thor p? hornen, och missade precis n?r han rullade runt. Till Thors fasa s? var det tydligt att den inte n?jde sig med det – den cirklade runt i raseri och kom rusande r?tt mot honom igen. Det verkade som att den var mer intresserad av att f? d?d p? Thor ?n att f? vatten. Den anf?ll igen med s?nkta horn, och Thor gjorde ett h?gt hopp i luften och h?gg av ett horn n?r den kom rusande. Djuret skriade, kom upp p? tv? ben och snodde runt och slog till s? att Thor vr?ktes i marken. Djuret lyfte ett ben f?r att stampa p? honom, men Thor snurrade ur v?gen s? att hoven ist?llet gjorde ett m?rke i sanden och slog upp ett moln av damm. Djuret lyfte en hov f?r att stampa igen, men den h?r g?ngen h?jde Thor sv?rdet och stack i dess br?st. Besten skriade igen n?r sv?rdet sj?nk in till f?stet, och Thor rullade undan alldeles innan det f?ll d?tt ihop p? marken. Det var tur att han gjort det: vikten av varelsen skulle ha krossat honom mot marken. Thor kom p? f?tter just som en annan av bestarna anf?ll, och han hoppade ur v?gen, men lyckades inte innan ett av hornen skurit upp ett s?r i hans arm s? att han skrek av sm?rta och tappade sv?rdet. Nu var han utan sv?rd, s? han drog slungan, lade en sten i den och kastade mot odjuret. Besten stapplade till och r?made n?r stenen sj?nk in i ?gat – men den avbr?t inte sitt anfall. Thor sprang, sicksackande ?t h?ger och v?nster f?r att komma ur v?gen – men varelsen var f?r snabb. Det fanns ingenstans kvar att springa, och i det ?gonblicket visste han att han skulle bli spetsad. Han s?g sig om ?ver axeln mot vapenbr?derna och f?rstod att det inte gick mycket b?ttre f?r dem, som alla flydde fr?n ett av odjuren. Besten n?rmade sig tills den var s? n?ra att Thor kunde h?ra dess fl?sande i ?rat och k?nna stanken av den d? den s?nkte den hornen. Thor beredde sig p? st?ten. Pl?tsligt skriade besten till, och Thor s?g den lyftas h?gt i luften. Han s?g f?rvirrat upp utan att f?rst? vad som h?nde – tills han s?g ett dinosauriestort, limegr?nt monster, s?kert trettio meter h?gt och med rakbladsvassa t?nder. Det h?ll buffeldjuret i k?karna som ingenting, och b?jde sig bak?t s? att det gled in i munnen. Buffeldjuret vred sig i k?ftarna, men monstret bet till och svalde i tre stora tuggor och slickade sig om munnen. Runtomkring s?g Thor de gula odjuren v?nda om och fly fr?n monstret. Men monstret rusade efter, piskande med den enorma svansen efter sig, och Thor och de andra slogs till av svansen bakifr?n s? att de kastades h?rt i marken. Men monstret fortsatte rusa f?rbi, mer intresserad av de gula buffeldjuren ?n av dem. Thor v?nde sig om och s?g p? de andra, som chockade satt d?r och s?g tillbaks p? honom. Indra stod kvar och skakade p? huvudet. ”Oroa er inte”, sa hon, ”det kommer att bli v?rre.” KAPITEL ?TTA Kendrick gick l?ngsamt genom det ?vre Silesias utbr?nda gator, med Srog, Brom, Kolk, Godfrey och ett dussin silvergardister vid sidan. De gick medvetet l?ngsamt och med h?nderna kn?ppta bakom sina huvuden, som om de erk?nde sig besegrade. Den lilla truppen tog sig f?rbi tusentals av v?ntande imperiesoldater och mot Andronicus v?ntande figur vid den yttre stadsporten. Kendrick k?nde allas ?gon p? sig och luften var tjock av ansp?nningen. Trots att det var tusentals soldater p? borgg?rden s? var det s? tyst att man kunnat h?ra en knappn?l falla. En timma tidigare hade Kendrick ropat upp till Andronicus att de kapitulerade, och gruppen hade g?tt upp tillsammans, utan n?gra synliga vapen, p? v?g genom massorna av imperiesoldater f?r att formellt kn?falla inf?r Andronicus. Kendricks hj?rta bultade f?r varje steg och han blev torr i halsen n?r han s?g hur tusentals fiendesoldater omringade dem. Kendrick och de andra hade ?vat sin plan, och n?r de n?rmade sig Andronicus och han med egna ?gon fick se hur stor och vildsint han verkligen s?g ut s? bad han att den verkligen skulle fungera. Om inte s? var det slut med dem. De gick med klingande sporrar, tills en av Andronicus generaler klev fram – ett imponerande kreatur som bl?ngde p? dem – och satte en grov hand i br?stet p? Kendrick. De fick stanna p? ungef?r sex meters h?ll fr?n Andronicus, f?rmodligen som f?rsiktighets?tg?rd. Soldaterna var klokare ?n vad Kendrick hade f?rutsett. Han hade hoppats att de skulle f? g? ?nda fram till Andronicus, men det var uppenbarligen n?got som de inte skulle till?ta. Hans hj?rta slog snabbare och han hoppades att avst?ndet inte skulle l?gga hinder f?r planen. D?r blev de st?ende i tystnad, ?ga mot ?ga, tills Kendrick klarade strupen. ”Vi har kommit f?r att erk?nna oss besegrade inf?r den store Andronicus”, f?rkunnade Kendrick med d?nande st?mma, i ett f?rs?k att l?ta s? ?vertygande som m?jligt d?r han stod med de andra, utan att r?ra sig och med blicken f?stad p? Andronicus. Andronicus h?jde en hand f?r att fingra p? de krympta skallarna i halsbandet och s?g ned p? dem med n?got som liknade ett h?ngrin, eller kanske ett leende. ”Vi accepterar dina villkor”, fortsatte Kendrick. ”Vi erk?nner oss besegrade.” Andronicus b?jde sig fram en aning d?r han satt p? en stor stenb?nk, och s?g ned p? dem med n?got som liknade ett leende. ”Det vet jag att ni g?r”, sa han med en r?st som mullrade ?ver borgg?rden. ”Var ?r flickan?” Kendrick var f?rberedd p? det. ”Vi har kommit som en trupp av v?ra h?gsta och mest dekorerade bef?l”, svarade Kendrick. ”F?rst ?r vi h?r f?r att f?rkunna v?r kapitulation. N?r det ?r klart f?ljer de andra, med er till?telse.” Kendrick k?nde att till?gget ”med er till?telse” l?t bra. Det gjorde det hela mer trov?rdigt. F?r l?nge sedan hade en av hans milit?ra r?dgivare l?rt honom en viktig l?xa: n?r man har att g?ra med narcissistiska bef?lhavare ska man alltid f?rs?ka tilltala deras ego. Det fanns ingen gr?ns f?r hur stora misstag som kunde beg?s av ett bef?l som blev smickrat och fick h?ra hur fantastiskt han var. Andronicus lutade sig tillbaks och reagerade knappt. ”Sj?lvklart g?r de det”, sa Andronicus. ”I annat fall vore det oklokt av er att dyka upp h?r.” Andronicus satt kvar och s?g ned p? dem, som om han f?rs?kte best?mma sig. Han verkade ana att n?got inte var som det skulle. Kendricks hj?rta bultade. Till sist, efter en l?ng v?ntan, verkade han ha best?mt sig. ”Stig fram och fall p? kn?”, sa han. ”Allihop.” De andra s?g p? Kendrick, som nickade. Alla tog ett kliv fram och f?ll p? kn? inf?r Andronicus. ”Upprepa efter mig”, sa bef?lhavaren. ”Vi, Silesias representanter…” ”Vi, Silesias representanter…” ”Kapitulerar h?rmed f?r den store Andronicus…” ”Kapitulerar h?rmed f?r den store Andronicus…” ”och sv?r lydnad till honom i resten av v?ra dagar och d?rut?ver…” ”och sv?r lydnad till honom i resten av v?ra dagar och d?rut?ver…” ”Och tj?na som slavar ?t honom s? l?nge vi lever…” De sista orden var sv?ra att f? fram f?r Kendrick, och han svalde h?rt tills han slutligen upprepade dem, ord f?r ord: ”Och tj?na som slavar ?t honom s? l?nge vi lever…” Det gjorde honom illam?ende att g?ra det, och det fick hj?rtat att bulta i ?ronen. ?ntligen var pl?gan av det ?ver. En sp?nd tystnad f?ljde, och till sist log Andronicus brett. ”Ni MacGils ?r vekare ?n jag hade trott”, h?nlog han fram. ”Det ska bli mig ett sant n?je att f?rslava er och l?ra er hur saker sk?ts i Imperiet. G? nu och h?mta flickan, innan jag ?ndrar mig och dr?per er alla p? fl?cken.” Kendrick s?g hela sitt liv blixtra f?rbi f?r ?gonen n?r han satt d?r p? kn?. Han visste att det h?r var ett av de avg?rande ?gonblicken i livet. Om allt gick som han hoppats s? skulle han leva och en dag ber?tta om den h?r stunden f?r sina barnbarn. Om inte s? skulle han ligga h?r som lik om bara n?gra ?gonblick. Han visste att oddsen var mot honom, men att det var en risk han var tvungen att ta. F?r sin egen skull, f?r huset MacGil, och f?r Gwendolyn. Det var nu eller aldrig. I en snabb r?relse satte han handen i ryggen, drog ett kortsv?rd som g?mts under skjortan, st?llde sig och skrek n?r han slungade det av alla krafter. ”ANFALL SILESIER!” Kendricks sv?rd sk?t snurrande genom luften, rakt mot Andronicus br?stkorg. Det var ett kraftfullt kast, v?l riktat och dj?rvt nog att d?da vilken krigare som helst. Men Andronicus var inte vilken krigare som helst. Kendrick var n?gon meter f?r l?ngt bort, och Andronicus var n?got f?r snabb. Han lyckades ducka undan i sista sekund. ?nd? skrek han av sm?rtan n?r klingan gr?ste armen och drog blod, och d?refter fortsatte den genom luften och dr?pte generalen intill honom, d?r den satte sig i buken. N?r Kendrick ropade utbr?t kaos. Intill honom drog de andra sina dolda sv?rd och halsh?gg de soldater som stod intill. Brom drog en dolk ur b?ltet och h?gg bakom sig genom halsen p? en soldat i n?rheten. Kolk slet loss en kort slunga fr?n midjan, lade i en sten och kastade, med tr?ff i huvudet p? en avl?gsen soldat som stod med en b?ge i handen, alldeles innan han avlossat. Godfrey kastade en dolk, men var inte lika tr?ffs?ker som de andra, och dolken missade sitt m?l och satte sig ist?llet i benet p? en ung soldat. ?verallt h?rdes skriken fr?n s?rade imperiesoldater som inte f?rv?ntat sig attacken. Som p? en given signal d?k det i samma ?gonblick fram silesiska soldater fr?n b?de marken och v?ggarna runt torget. De kastade sig fram med vilda stridsrop, siktade sina pilar och f?rm?rkade himlen med dem. Tusentals pilar fl?g ?ver borgg?rden och f?llde imperiesoldater ?t alla h?ll. Soldaterna anf?lls fr?n alla sidor och visste inte vart de skulle v?nda sig, och i den panik som utbr?t kom det sig att de ofta attackerade varandra. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697311&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.