De Tappras Uppkomst

De Tappras Uppkomst Morgan Rice Un Trono para Las Hermanas #2 En actionsp?ckad fantasy som g?r Morgan Rices fans av tidigare noveller n?jda, tillsammans med fans fr?n b?cker som The Inheritance Cycle av Christopher Paolini… Fans av ungdoms fiction kommer att sluka denna bok. The Wanderer, A Literary Journal (ang?ende Rise of the Dragons) #1 B?sts?ljande serie! UPPKOMSTEN AV DE TAPPRA ?r bok #2 i Morgan Rices b?sts?ljande episka fantasyserie KUNGAR OCH TROLLKARLAR (som b?rjar med DRAKARNAS UPPKOMST en gratis nerladdning) ! Efter drakens attack, skickas Kyra p? ett hastigt uppdrag: att korsa Escalon och leta reda p? hennes farbror i det mystiska Tornet i Ur. Tiden har kommit f?r henne att l?ra sig om vem hennes mor ?r, och f?r att tr?na och utveckla sina speciella krafter. Det kommer att vara ett uppdrag fyllt med fara f?r en ensam tjej, Escalon ?r fylld med skr?ckinjagande bestar och likas? m?n – vilket kommer att kr?va styrka f?r att hon skall kunna ?verleva. Hennes far, Duncan, m?ste leda sina m?n s?derut, till den stora krigarstaden Esephus, f?r att fria sina m?n fr?n j?rngreppet som Pandesia har. Om han lyckas, kommer han att beh?va resa till sj?n Ire och de sn?iga Bergen Kos d?r de tuffaste krigarna i Escalon lever, men han beh?ver f?r att kunna ta ?ver huvudstaden. Alec rymde med Marco rymde fr?n Flammorna genom T?rnarnas skog, och jagas av exotiska bestar. Det ?r en uppr?rande resa genom natten n?r han letar efter sin hemstad, d?r han ska ?terf?renas med sin familj. N?r han kommer fram blir han chockad ?ver vad han ser. Merk, trots hans bittra kritik, v?nder f?r att hj?lpa flickan, och att hitta sig sj?lv, f?r f?rsta g?ngen I sitt liv, intrasslad I n?gon annans aff?rer. Han kommer inte att f?rsaka sin pilgrimsf?rd till Tornet I Ur, och han k?nner ?ngest n?r tornet inte ?r som han f?rv?ntar sig. Vesuvius manar sin j?tte n?r han leder sina troll genom en tunnel under marken, och f?rs?ker passera Flammorna, medan draken, Theos, har sitt eget speciella uppdrag i Escalon. Med sin starka atmosf?r och sina komplexa karakt?rer, s? ?r UPPKOMSTEN AV DE TAPPRA en svepande saga med krigare och knektar, av kungar och lorder, av ?ra och tapperhet, av magi, ?de och drakar. Det ?r en ber?ttelse om k?rlek och brustna hj?rtan, av bedr?geri, ambition och svek. Det ?r den finaste fantasyn, och det inbjuder oss till en v?rld som kommer leva med oss f?r alltid, en som kommer att locka alla ?ldrar och k?n. Bok #3 i Konungar Och H?xm?stare kommer att publiceras snart. Om du trodde att det inte fans n?gon anledning att leva efter serien Trollkarlens ring, s? hade du fel. Morgan Rice har lovat att skapa en ny fantastisk seria, som sveper in oss I en fantasi av troll och drakar, av tapperhet, ?ra, mod, magi, och tro p? ditt ?de. Morgan har ?terigen lyckats med att producer en stark h?g av karakt?rer som f?r oss att heja p? dem genom varje sida. …Rekommenderas I det permanenta biblioteket f?r alla som tycker om v?lskriven fantasy. Books and Movie Reviews, Roberto Mattos (ang?ende Rise of the Dragons) [Novellenlyckas – direkt fr?n sin start… En storslagen fantasy…Det b?rjar, som det borde g?ra, med en huvudpersons kamp och forts?tter In I en bredare cirkel av knektar, drakar, magi, monster, och ?det. …Alla f?llor f?r h?g fantasi finns d?r, fr?n soldater och strider till dess konfrontationer med sig sj?lva… En rekommenderad vinnare f?r alla som njuter av fantasy driven av m?ktiga, trov?rdigt unga huvudpersoner. Midwest Book Review, D. Donovan, eBook Reviewer (ang?ende Rise of the Dragons) U P P K O M S T E N A V D E T A P P R A (KONUNGAR OCH H?XM?STARE—BOK 2) MORGAN RICE Morgan Rice Morgan Rice ?r nummer #1 b?sts?ljande, och i USA Today ?r han den b?sts?ljande f?rfattaren av den episka fantasy-serien TROLLKARLENS RING, omfattar sjutton b?cker; av # 1 b?sts?ljande serien EN VAMPYRS DAGBOK, best?ende av elva b?cker, av # 1 b?sts?ljande serie ?VERLEVNADSTRILOGIN, en post-apokalyptisk thriller best?ende av tv? b?cker; och de nya episka fantasy-serien KONUNGAR OCH H?XM?STARE, innefattar tv? b?cker. Morgans b?cker finns tillg?ngliga i ljudb?cker och tryckta utg?vor, och finns ?versatt i 25 spr?k. OMV?ND (Bok #1 En vampyrs dagbok), ARENA ETT (Bok #1 av ?verlevnadstrilogin) och HJ?LTARS V?G (Bok #1 Trollkarlens ring) DRAKARNAS GRYNING (Konungar Och H?xm?stare—Bok #1) ?r alla tillg?ngliga att ladda ner gratis! Morgan ?lskar att h?ra vad ni tycker, s? bes?k www.morganricebooks.com f?r att g? med i mejllistan, f? en gratis e-bok, f? gratis g?vor, ladda ner gratis-appen, skaffa de senaste exklusiva nyheterna, anslut p? Facebook och Twitter, och h?ll kontakten! Sagt om Morgan Rice “Om du trodde att d?r inte fanns n?gon anledning kvar till att leva efter slutet av TROLLKARLENS RING serierna, s? har du fel. I DRAKARS GRYNING har Morgan Rice lovat en annan briljant serie, som f?rdjupar oss i en fantasi av troll och drakar, av tapperhet, ?ra, mod, magi och hopp om ditt ?de. Morgan har lyckats att producera en stark samling av karakt?rer som f?r oss att heja f?r deras framg?ng p? varje sida.…Rekommenderas f?r det permanenta biblioteket f?r alla l?sare som ?lskar fantasy.” --Books and Movie Reviews Roberto Mattos “DRAKARS GRYNING har lyckas—redan fr?n b?rjan…. En ?verl?gsen fantasy…Det b?rjar med, precis som det borde, med huvudpersonens kamper och flyttar f?rsiktigt in i en vidare krets av riddare, drakar, magi och monster, och ?de.…Alla de yttre tecknen p? h?g fantasi finns h?r, fr?n soldater och strider till konfrontationer med sig sj?lv….En rekommenderad vinnare f?r de som njuter av episk fantasy driven av kraftfulla, trov?rdiga unga vuxna huvudpersoner.” --Midwest Book Review D. Donovan, e-Bok Recensent “[DRAKARS GRYNING] ?r en drivande novell med intriger som ?r l?tt att l?sa ut ?ver helgen…En bra start till en lovande serie.” --San Francisco Bokrecensent “En action-packad fantasy som garanterat kommer falla de i smaken som tycker om Morgan Rices tidigare noveller, tillsammans med fans av THE INHERITANCE CYCLE av Christopher Paolini…. Fans som tycker om ungdoms-fiction kommer att sluka den senaste novellen av Rice och be efter mer.” --The Wanderer, A Literary Journal (ang?ende Rise of the Dragons) “En sj?lfull fantasy som v?ver in element av mysterium och intriger i en r?d tr?d. A Quest of Heroes handlar om mod och om att inse att livet har mening som leder till utveckling, mognad, och ?verl?gsenhet….F?r de som s?ker kraftiga fantasy ?ventyr, protagonister och ?tg?rder ger som en kraftfull upps?ttning av m?ten som fokuserar v?l p? Tors utveckling fr?n ett dr?mmande barn till en ung vuxen som har om?jliga odds f?r ?verlevnad ... .Det ?r endast b?rjan av vad som ser ut att vara en episk ungdomsserie. " --Midwest Book Review (D. Donovan, e-Bok Recensent) “THE SORCERER’S RING har alla ingredienser f?r en lyckad bok: intriger, motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande f?r?lskelser, brustna hj?rtan och svek. Det h?r ?r m?nga timmars underh?llning, och n?got f?r alla ?ldrar. Ett m?ste i varje fantasyl?sares bokhylla.” –Books and Movie Reviews, Roberto Mattos “Rices underh?llande episka fantasy [TROLLKARLENS RING] har klassiska drag av genren—en stark milj?, highly inspirerar av gamla Skottland och dess historia, och det ger en bra k?nsla f?r intriger.” —Kirkus Reviews “Jag ?lskar hur Morgan Rice byggde upp Thors karakt?r och v?rlden han levde i. Landskapet och varelserna som vandrade d?r var v?lbeskrivna…Jag tyckte om [intrigen]. Den var kort och ljuv….Det var den r?tta m?ngden av mindre karakt?rer, s? man blev inte f?rvirrad. D?r var ?ventyr och hemska stunder, men den actions om skedde var inte ?verdrivet grotesk. Boken ?r perfect f?r en ungdomlig l?sare… Detta ?r ?r b?rjan p? n?got anm?rkningsv?rt…” --San Francisco Book Review “I denna action-packade f?rsta boken i den episka fantasy-serien av Trollkarlens ring (som f?r nuvarande best?r av 14 b?cker), Rice introducerar sina l?sare till den 14 ?r gamla Thorgrin "Thor" McLeod, vars dr?m ?r att g? med i Silvergardet, elitknektarna som tj?nar kungen…. Rices skrivning ?r kompakt och lovar sp?nnande f?ruts?ttningar.” --Publishers Weekly “[HJ?LTARS V?G] ?r snabb och enkel att l?sa. Slutet p? varje kapitel g?r s? att du m?ste l?sa vad som h?nder sedan och du vill inte l?gga ifr?n dig boken. D?r ?r n?gra stavfel i boken, och n?gra namn ?r hopblandade, men det distraherar inte dig fr?n sj?lvaste storyn. Slutet p? boken gjorde s? att jag ville k?pa n?sta direkt och det ?r precis vad jag gjorde. Alla nio b?cker fr?n Trollkarlens ring kan k?pas p? Kindle, och Hj?ltars v?g ?r just nu gratis f?r dig att b?rja l?sa! Om du letar efter n?got snabbt och roligt att l?sa medans du ?r p? semester, ?r denna boken perfekt.” --FantasyOnline.net B?cker av Morgan Rice KONUNGAR OCH H?XM?STARE DRAKARNAS GRYNING (Book #1) DE TAPPRAS UPPKOMST (Book #2) TROLLKARLENS RING HJ?LTARS V?G (Book #1) KONUNGARS MARSCH (Book #2) DRAKARS ?DE (Book 3) EN KAMP OM ?RA (Book #4) ?RANS L?FTE (Book #5) ETT TAPPERT ANFALL(Book #6) SV?RDSRITEN (Book #7) VAPENG?VAN(Book #8) BESV?RJELSERNAS HIMMEL (Book #9) ETT HAV AV SK?LDAR(Book #10) ST?LFURSTEN(Book #11) ELDENS RIKE(Book #12) DROTTNINGARS V?LDE(Book #13) BRODERSEDEN (Book #14) D?DLIGAS DR?M (Book #15) RIDDARES DUST (Book #16) STRIDENS G?VA (Book #17) ?VERLEVNADSTRILOGIN ARENA ETT: SLAVJ?GARNA(Book #1) ARENA TV?(Book #2) THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK OMV?ND(Book #1) ?LSKAD(Book #2) F?RR?D(Book #3) ?MNAD (Book #4) ?TR?DD(Book #5) TROLOVAD(Book #6) VIGD(Book #7) FUNNEN(Book #8) ?TERUPPST?NDEN(Book #9) BEG?RD(Book #10) D?MD(Book #11) Lyssna p? KUNGAR OCH H?XM?STARE i ljudboks-varianten! Vill du ha gratis b?cker? Prenumerera p? Morgan Rices mejllista och f? 4 gratis b?cker, 2 gratis kartor, 1 gratis app och exklusiva gratisg?vor! F?r att prenumerera, bes?k: www.morganricebooks.com Copyright © 2015 av Morgan Rice Alla r?ttigheter reserverade. F?rutom vad som till?ts av U.S. Copyright Act fr?n 1976, inga delar av denna publicering f?r reproduceras, distribueras eller ?verf?ras i n?gon form eller p? n?got s?tt, eller lagras i en databas eller s?ksystem, utan tillst?nd av f?rfattaren. Denna e-bok ?r licensierad f?r din personliga underh?llning endast. Denna e-bok f?r inte ?terf?rs?ljas eller ges bort till n?gon annan. Om du vill dela denna bok med en annan person, var v?nlig k?p en ytterligare kopia per mottagare. Om du l?ser denna boken utan att ha k?pt den, eller om den endast inte k?ptes f?r dig, var d? v?nlig och ?terl?mna den och k?p en egen kopia. Tack f?r att du respekterar det h?rda arbetet fr?n denna f?rfattaren. Detta ?r ett sk?nlitter?rt verk. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, evenemang, och h?ndelser ?r antingen fr?n f?rfattarens fantasi eller anv?nds litter?rt. N?gon likhet till verkliga personer, levande eller d?da, ?r bara slumpartat. Jacket image Copyright St. Nick, anv?nd under licens fr?n Shutterstock.com. CONTENTS KAPITEL ETT (#ucbfd75c3-fa6c-528f-9708-ad7e0a0e3478) KAPITEL TV? (#ued752944-1430-5be0-b56f-4c7f80933c4d) KAPITEL TRE (#u80d15228-d314-5052-85a7-bfd379daf5cb) KAPITEL FYRA (#u6c59def8-648e-5607-aca5-94a69c1f03e1) KAPITEL FEM (#ud20f439f-a334-583f-b816-75c8d2611a0f) KAPITEL SEX (#ue526fef2-e6fb-5bb4-a14b-d31bf2e74478) KAPITEL SJU (#litres_trial_promo) KAPITEL ?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL NIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TIO (#litres_trial_promo) KAPITEL ELVA (#litres_trial_promo) KAPITEL TOLV (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FJORTON (#litres_trial_promo) KAPITEL FEMTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SEXTON (#litres_trial_promo) KAPITEL SJUTTON (#litres_trial_promo) KAPITEL ARTON (#litres_trial_promo) KAPITEL NITTON (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TJUGONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOETT (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTV? (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOTRE (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFYRA (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOFEM (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOSEX (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIOSJU (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIO?TTA (#litres_trial_promo) KAPITEL TRETTIONIO (#litres_trial_promo) KAPITEL FYRTIO (#litres_trial_promo) “Fega d?r m?nga g?nger f?re deras d?d; De tappra k?nner bara smaken av d?den en g?ng.” --William Shakespeare Julius Caesar KAPITEL ETT Kyra gick sakta genom massakern, sn?n knastrade under hennes skor, som tog in f?r?delsen som draken hade l?mnat efter sig. Hon var helt stum. Tusentals av kungens m?n, de flesta fruktade fr?n Escalon, l?g d?da framf?r henne, utpl?nade p? direkten. F?rkolnade kroppar l?g rykande runt om henne, sn?n sm?lte under dem, deras ansiktskonturer visade sm?rta. Skelett, som l?g vridna i onaturliga positioner, greppade fortfarande sina vapen med sina beniga fingrar. F? lik stod fortfarande upp, deras kroppar var fortfarande vertikala, som om de kollade upp mot himlen f?r att se vad det var som d?dade dem. Kyra stannade bredvid en, kollade p? det med f?rundran. Hon str?ckte p? sig och tog p? det, hennes fingrar smekte br?stkorgen, och hon kollade med f?rundran p? n?r det smulades ihop, rasslade ner i marken i en h?g av ben, sv?rdet f?ll harml?st vid dess sida. Kyra h?rde ett g?llt skrik ovanf?r henne och b?jde p? nacken f?r att se Theos, cirkulerande h?gt ovan, som andades flammor som om han fortfarande inte var n?jd. Hon kunde k?nna vad han k?nde, k?nna ilskan br?nna i ?drorna, hans lust att f?rst?ra hela Pandesia—ja, till och med hela v?rlden—om han kunde. Det var en djurisk ilska, en ilska som inte visste n?gra gr?nser. Ljudet av k?ngor i sn?n tog henne tillbaka, och Kyra kollade bak?t f?r att se sin fars m?n, ett dussin av de, g? igenom, tog in f?rst?relsen med chockade ?gon. Dessa krigsh?rdade m?n hade tydligen aldrig sett en syn lik denna; till och med hennes far, som stod bredvid, tillsammans med Anvin, Arthfael och Vidar, s?g chockad ut. Det var som att g? genom en dr?m. Kyra m?rkte hur dessa tappra krigare gick fr?n att s?ka i skyarna, till att kolla p? henne, de hade en k?nsla av f?rundran i deras ?gon. Det var som att det var hon som hade gjort allt, som om det var hon som var draken. Hon hade ju trots allt lyckats sammankalla den. Hon kollade bort, k?nde sig obekv?m; hon kunde inte se om de kollade p? henne som om hon vore en krigare eller ett freak. Kanske visste de inte sj?lva. Kyra t?nkte tillbaka p? hennes b?n p? Vinterm?nen, hennes ?nskan om att f? veta om hon var speciell, om hennes krafter var riktiga. Efter idag, efter denna striden, kunde hon inte tveka l?ngre. Hon hade velat att draken skulle komma. Hon k?nde det sj?lv. Hur visste hon inte. Men nu visste hon, definitivt, att hon var annorlunda. Och hon kunde inte hj?lpa att undra om det ocks? betydde att andra profetior om henne ocks? var sanna. Var det hennes ?de att bli en stor krigare? En grym h?rskare? ?ven st?rre ?n hennes far? Skulle hon leda stora nationer in i krig? Skulle Escalons ?de ligga p? hennes axlar? Kyra kunde inte se hur detta skulle kunna vara m?jligt. Kanske hade Theos kommit p? grund av sina egna anledningar; kanske hans f?rst?relse h?r inte hade med henne att g?ra. Trots allt hade ju Pandesianerna skadat honom—visst hade de? Kyra var inte l?ngre s?ker p? n?gonting. Allt hon visste var att i den stunden, k?nde hon drakens styrka brinna i hennes ?dror, och n?r hon gick genom slagf?ltet, och s?g att deras st?rsta fiende var d?d, s? k?nde hon att allt detta var m?jligt. Hon visste att hon inte l?ngre var en femton-?rig tjej som hoppades p? att bli godk?nd i andra m?ns ?gon; hon var inte l?ngre en leksak f?r Lord Governor—eller f?r n?gon annan man—att g?ra som han ville med; hon var inte l?ngre en egendom f?r andra m?n, att giftas med, misshandlas av, torteras. Hon var nu sin egen person. En krigare runt om alla m?n—och en som skulle fruktas. Kyra gick genom havet av kropper tills kropparna ?ntligen tog slut och landskapet gick ?ver till is och sn? igen. Hon tog en paus bredvid sin far, tog in utsikten av dalen som spred ut sig framf?r dem. D?r l?g de vid?ppna portarna in till Argos, en t?md stad, allla dess m?n d?da p? dessa kullar. Det var kusligt att se ett s? stort fort vara ledigt, obevakat. Pandesias viktigaste fort var nu vid?ppet f?r vem som helst att g? in i. Dess skr?mmande h?ga murar, gjorda p? tjocka stenar och spikar, de tusentals m?n och lager av f?rsvar, hade uteslutit alla id?er f?r en revolt; dess n?rvaro har gett Pandesia ett j?rngrepp p? hela nord?stra Escalon. Alla b?rjar g? ner f?r backen mot den slingriga v?gen som leder mot stadens portar. Det var en segrande promenad, men samtidigt h?gtidlig, v?gen kantades med ?nnu fler d?da kroppar, sl?ntrare som draken hade sorterat ut, sm? mark?rer p? v?gen till f?rst?relse. Det var som att g? genom en kyrkog?rd. N?r de passerade de fantastiska portarna, stannade Kyra vid tr?skeln, hon tappade n?stan andan: p? insidan kunde hon se, tusentals mer lik, f?rkolnande och rykande. Det var de som ?terstod av kungens m?n, de som inte hann r?ra p? sig. Theos hade inte gl?mt n?gon; hans ilska var synlig ?ven p? muren, stora delar av stenen var br?nda efter . N?r de gick in, m?rkte det hur tyst Argos var. Dess g?rdsplan var tom, det var kusligt, precis som om det var en stad som saknade liv. Det var som om gud s?g upp allt med ett enda andetag. N?r hennes fars m?n rusade fram?t, b?rjade ljud av sp?nning att fylla luften, och Kyra f?rstod snart varf?r. Hon kunde se att marken framf?r, var fylld som en skattkista med vapen av aldrig dess like. D?r, utspridda p? g?rdsplanen, l?g resterna efter ett krig: de finaste vapen, det finaste st?let, det finaste pansar n?gon sett, allt gl?nste med Pandesians stadssk?ld p?. D?r fanns till och med s?ckar med guld, utspritt bland det andra. Men vad som var ?nnu b?ttre var att vid slutet av g?rdsplanen s? var d?r ett stort vapenf?rr?d i sten, dess d?rrar var ?ppna som om de m?n som var d?r, l?mnade i all hast, och avsl?jade insidan full med skatter. V?ggarna var fyllda med sv?rd, hillebards, hackor, spjut och pilb?gar—allt gjort av det finaste st?let som fanns att erbjuda i denna v?rld. Det var tillr?ckligt med vapen h?r f?r att bev?pna hela Escalon. Det kom ett gn?ggande ljud, och Kyra kollade mot andra sidan av g?rdsplanen f?r att se en rad med stall gjorda av sten, och inuti stod de finaste h?star och stampade, alla skonade fr?n drakens andedr?kt. Tillr?ckligt med h?star f?r att b?ra en hel arm?. Kyra hoppet t?ndas i hennes fars ?gon, en syn hon inte sett p? flera ?r, och hon visste vad han t?nkte: Escalon kunde uppst? igen. Det h?rdes ett skrik, och Kyra kollade upp f?r att se att Theos cirkulerade l?ngre, med sina klor blottade, flaxande med sina stora vingar n?r han fl?g ?ver staden, ett segrarvarv. Hans gl?dande gula ?gon l?ste sig i hennes, till och med fr?n det avst?ndet. Hon kunde inte kolla bort. Theos d?k ner?t och landade utanf?r portarna. Han satt d?r stolt, mot henne, som om han kallade p? henne. Hon k?nde att han kallade p? henne. Kyra fick g?shud, gl?den steg med henne, n?r hon k?nde en intensiv kontakt med denna varelsen. Hon hade inget mer val ?n att n?rma sig honom. N?r Kyra v?nde sig om och gick ?ver g?rdsplanen, tillbaka mot stadsportarna, s? k?nde hon att ?gonen fr?n alla m?n, br?nde i nacken och blickarna skiftades mellan draken och henne, som om de slutade kolla. Hon gick ensam mot portarna, med sina k?ngor som knastrade i sn?n, och hennes hj?rta som slog medans hon gick. Medans hon gick, k?nde Kyra pl?tslig en varsam hand p? hennes axel, som stannade henne. Hon v?nde sig om f?r att se sin fars oroande ansikte kolla p? henne. “Var f?rsiktigt,” varnade han. Kyra fortsatte att g?, utan att k?nna r?dsla, trots den ilskna blicken i drakens ?gon. Hon k?nde endast ett intensivt band mellan de tv?, som om en del av henne hade ?terkommit, en del hon inte kunde leva utan. Hennes tankar sprudlade med nyfikenhet. Var hade Theos kommit fr?n? Varf?r hade han kommit till Escalon? Varf?r hade han inte kommit tillbaka tidigare? N?r Kyra passerade genom Argo’s portar och n?rmade sig draken, v?xte hans nos sig st?rre, ett ljud som var lite mellan ett spinnande och ett morrande ljud, som om han v?ntade p? henne, hans kraftiga vingar r?rde p? sig. Han ?ppnade sin mun som om han skulle sl?ppa ut sin eld, och visade sina gigantiska t?nder, varje tand lika l?ng som henne sj?lv, och vassa som sv?rd. Under en liten stund var hon r?dd, hans ?gon fixerades vid henne med en intensitet som gjorde det sv?rt att t?nka. Kyra stannade en liten bit framf?r honom. Hon studerade honom med fruktan. Theos var magnifik. Han var 9 meter h?g, hans fj?ll tjock, h?rd, urtida. Marken skakade n?r han andades, hans br?st skramlade, och hon k?nde hela hans n?d. De stod d?r i tystnad, b?da ansikte mot ansikte, och unders?kta varandra. Kyra’s hj?rta dunkade h?rt i hennes br?st, sp?nningen i luften var s? tjock s? hon kunde knappt andas. Med hennes torra halls, lyckades hon ?ntligen framkalla modet att b?rja prata. “Vem ?r du?” fr?gade hon, med en r?st som inte var h?gre ?n en viskning. “Varf?r har du kommit till mig? Vad vill du ha av mig?” Theos s?nkte sitt huvud, morrade, och lutade sig fram?t, s? n?ra att hans stora nos n?stan nuddade hennes br?st. Hans ?gon, s? stora, gl?dande gula, verkade kolla rakt igenom henne. Hon stirrade in i dem, n?stan lika stora som henne, och hon k?nde sig vilsen i en annan v?rld, i en annan tid. Kyra v?ntade p? svaret. Hon v?ntade p? att hon skulle fyllas med hans tankar, som det en g?ng var. Hon v?ntade och v?ntade, och var chockad n?r hon m?rkte att d?r var helt tomt. Inget kom till henne. Hade Theos blivit stum? Hade hon f?rlorat sin kontakt till honom? Kyra stirrade tillbaka och undrade, denna draken ?r mer ?n ett mysterium ?n tidigare. Pl?tsligt s?nkte han sin rygg, som ett tecken att hon ska rida honom. Hennes hj?rta slog snabbare n?r hon f?rest?llde sig flyga genom skyarna p? hans rygg. Kyra gick sakta fram till hans sida, str?ckte sig, och tog tag i hans fj?ll, h?rd och grov, och f?rberedde sig att ta tag i hans nacke och dra sig upp. Men precis n?r hon hade r?rt honom, vred han sig bort fr?n henne, och fick henne att f?rlora sitt grepp. Hon snubblade och han b?rjade flaxa sina vingar och i en snabb r?relse, lyfta han, s? snabbt att hennes handflator skrapades mot hans fj?ll, som sandpapper. Kyra stod stilla, stum och chockad—men mest av allt, f?rkrossad. Hon kollade hj?lpl?st p? n?r den kolossala varelsen fl?g genom luften, skrikande, och fl?g h?gre och h?gre. S? snabbt som han hade kommit, var Theos f?rsvunnen i molnen igen, med inget annat ?n tystnad efter sig. Kyra stod d?r, helt urholkad, mer ensam ?n n?gonsin. Och n?r de sista skriken f?rsvann, visste hon, hon bara visste, att Theos var borta f?r gott. KAPITEL TV? Alec sprang genom skogen i nattens m?rker, med Marco vid sin sida, snubblande ?ver r?tter som l?g g?mda i sn?n och undrande ifall de kommer kunna ta sig d?rifr?n levande. Hans hj?rta slog i hans br?st n?r han sprang f?r sitt liv, kippande efter andan, han ville stanna men beh?vde h?lla samma takt som Marco. Han kollade bakom sin axel f?r den hundrade g?ngen och s?g gl?den fr?n Flammorna bli svagare desto djupare in i skogen de kom. Han passerade ett stycke av t?ta tr?d, och snart var gl?den helt borta, de f?rsvann i n?stan komplett m?rker. Alec v?nde och vred, grenarna str?ckte sig och slet i hans armar. Han f?rs?kte se in i m?rkret framf?r honom, och f?rs?kte se en v?g han kunde ta, f?rs?kte att inte lyssna p? alla exotiska ljuden runt om honom. Han hade blivit ordentligt varnad om dessa skogarna, d?r inga som hade flytt ?verlevde, och han hade en sjunkande k?nsla desto djupare in de gick. Han k?nde farorna, onda varelser som lurar ?verallt, skogen var s? t?t s? det var sv?rt att hitta och man fastnade desto fler steg man tog. Han b?rjade undra om det inte var b?ttra att stanna med Flammorna. “Denna v?gen!” v?ste en r?st. Marco tog tag i hans axel medans han sv?ngde h?ger, mellan tv? gigantiska tr?d, och duckade under de knotiga tr?dgrenarna. Alec f?ljde efter, halkande i sn?n, och s?g hur dimman i den t?ta skogen b?rjade att klarnas upp, m?nljuset sken igenom och visade deras v?g. De b?da stannade, b?jde sig ner, med h?nderna p? h?fterna, och kippade efter andan. De utbytte en snabb blick, och Alec kollade bakom sin axel igen mot skogen. Han andades tungt, hans lungor v?rkte fr?n kylan, hans revben gjorde ont, och han undrade. “Varf?r f?ljer de inte efter oss?” fr?gade Alec. Marco skakade p? sina axlar. “Kanske visste de att skogen skulle g?ra jobbet ?t dem.” Alec lyssnade efter ljudet av Pandesians soldater, v?ntade sig att de skulle jaga efter dem—men d?r kom inga. Ist?llet, trodde Alec att han h?rde ett annat ljud—typ som ett l?gt, argt morrande. “H?rde du det d?r?” fr?gade Alec, samtidigt som h?ret i nacken reste sig. Marco skakade p? huvudet. Alec stod d?r, och v?ntade, undrade om hans hj?rna spelade honom ett spel. Sedan, h?rde han det igen. Det var ett avl?gset ljud, ett svagt brummande, det l?t hotfullt, olikt n?got annat som Alec n?gonsin hade h?rt. Medans han lyssnade, b?rjade ljudet att l?ta h?gre, som om det kom n?rmre. Marco kollade nu p? han med oro. “Det var d?rf?r de inte f?ljde efter,” sa Marco, med en skakig r?st. Alec var f?rvirrad. “Vad menar du?” fr?gade han. “Wilvox,” svarade han, med ?gon fyllda av r?dsla. “De har sl?ppt dem f?r att jaga oss.” Ordet Wilvox skapade terror inuti Alec; han hade h?rt talas om de som barn, och han visste att ryktet sa att de bodde i T?rnarnas skog, men han hade alltid antagit att det var en legend. Myten s?ger att de var de d?dligaste varelserna av alla nattens djur—som gjord f?r mardr?mmar. Brummandets ljud ?kade, och det l?t som om det var flera stycken. “SPRING!” skrek Marco. Marco v?nde och Alec ocks? n?r de tv? rusade tillbaka in i skogen igen. Adrenalinet pumpade in i ?drorna n?r Alec sprang, och han h?rde sitt eget hj?rtslag i br?stet, ljudet av sn?n och isen som krossades under hans k?ngor dr?nkte allt annat ljud. Snart, dock, h?rde han ljudet av varelserna som n?rmade sig, och han visste att de var jagade av bestar som de inte kunde springa ifr?n. Alec snubblade ?ver en r?tt och f?ll r?tt in i et tr?d; han skrek av sm?rta, tappade luften, och sen fortsatte han att springa. Han s?kte i skogen efter n?gonstans att fly, och ins?g att de hade ont om tid—men d?r fanns ingenstans att ta v?gen. Medans han sprang blev det brummande ljudet ?nnu h?gre, Alec kollade ?ver sin axel igen—och han ?nskade genast att han inte hade det. I full fart mot dem sprang fyra av de mest vildsinta varelser han n?gonsin sentt. Vargliknande, men Wilvoxarna var dubbelt s? stora, med smala vassa horn som stack upp p? baksidan av huvudet, och ett stort, r?tt ?ga mellan hornen. Deras tassar var lika stora som en bj?rns, med l?nga, vassa klor, och deras p?lsar var som polerade och svarta som natten. N?r han s?g varelserna p? s? n?ra h?ll, s? visste Alec att han var en d?d man. Alec rusade fram med sina sista krafter, han svettades om sina handflator trots kylan, hans andedr?kt fr?s i kylan f?re honom. Wilvoxarna var knappast fem meter bort och han visste fr?n deras desperata blick, fr?n dr?glet som h?ngde fr?n deras munnar, att de kommer slita honom i bitar. Han s?g ingen mening med att fly. Han kollade p? Marco, hoppades p? n?gon slags plan—men Marco hade samma f?rtvivlan i sin blick. Han hade tydligen inte heller n?gon id?. Alec st?ngde sina ?gon och gjorde n?got han aldrig gjort f?rut: han bad en b?n. Han s?g sitt liv passera i revy framf?r hans ?gon, p? n?got s?tt f?r?ndrade det honom, fick honom att inse hur mycket han v?rdesatte sitt liv, och det gjorde honom mer desperat ?n vad han n?gonsin varit f?r att f? beh?lla det. Sn?lla Gud, ta mig ut ur detta. Efter vad jag gjorde f?r min bror, l?t mig inte d? h?r. Inte p? detta st?llet, och inte av dessa varelserna. Jag g?r vad som helst. Alec ?ppnade sina ?gon, kollade framf?r sig, och precis n?r han gjorde det, s?g han ett tr?d som skiljde sig svagt fr?n alla andra. Dess grenar var mer krokiga, och h?nde n?rmare marken, precis lagom h?gt s? att kan kunde f? tag i en gren om han hoppade. Han hade ingen id? om Wilvoxarna kunde kl?ttra, men han hade inget annat val. “Den grenen!” skrek Alec till Marco, samtidigt som han pekade. De sprang mot tr?det tillsammans, och Wilvoxarna n?rmade sig, med n?gon meter kvar, utan paus, hoppade de och tog tag i grenen, och drog upp sig sj?lva. Alecs hand halkade p? den hala grenen, men han klarade av att h?nga sig kvar, och han drog sig sj?lv upp och tog tag i n?sta gren som h?ngde n?gon meter ?ver marken. Han hoppade omedelbart upp p? n?sta gren, 1 meter h?gre, med Marco bredvid honom. Han hade aldrig kl?ttrat s? snabbt i hela sitt liv. Wilvoxarna kom fram, flocken morrade argsint, hoppade och kl?ste deras f?tter. Alec k?nde deras varma andedr?kt mot baksidan av hans h?l stunden innan han drog upp sin fot, huggt?nderna missade honom med bara n?gra centimeter. De fortsatte att kl?ttra, fyllda med adrenalin, tills de var n?stan fem meter fr?n marken, och s?krare ?n vad de beh?vde bara. Alec stannade, h?ll sig fast i grenen med all sin kraft, f?rs?kte komma ikapp med andningen, medans svetten stack i hans ?gon. Han kollade ner, hoppades att Wilvoxarna de inte kunde kl?ttra. Till hans starka l?ttnad, var de fortfarande nere p? marken, morrande och huggande, hoppandes upp mot tr?det, men de kunde inte kl?ttra. De kl?ste argsint p? tr?det, men det tj?nade inget till. De satt kvar p? grenen, och medans verkligheten sj?nk in, att de var s?kra, suckade de b?da av l?ttnad. Marco b?rjade skratta, till Alecs f?rv?ning. Det var en galnings skratt, ett skratt av l?ttnad, skrattet av en man som hade klarat sig undan fr?n d?den p? det mest osannolika s?ttet. N?r Alec ins?g hur n?ra de hade varit, kunde han inte l?ta bli att skratta han ocks?. Han visste att de fortfarande var l?ngt ifr?n s?kra; han visste att det inte kunde l?mna detta tr?det och att de antagligen skulle d? h?r. Men just nu var de i alla fall s?kra. “Ser ut som att jag ?r skyldig dig en tj?nst” sa Marco. Alec skakade p? sitt huvud. “Tacka mig inte ?n,” sa Alec. Wilvoxarna morrade argsint, reste ragg, och Alec kollade upp f?r tr?det, med skakande h?nder, och ville ta sig ?nnu l?ngre ifr?n, och han undrade hur h?gt de kunde kl?ttra, och om de n?gonsin skulle kunna ta sig h?rifr?n. Pl?tsligt stelnade Alec till. N?r han kollade upp, ryggade han tillbaka, slagen av en r?dsla han aldrig haft innan. Grenarna ovan honom, som s?g ner, var den mest ot?cka varelsen han n?gonsin sett 2.5 meter h?g, med en kropp som liknade en orm, fast med 6 ben, alla utrustade med l?nga klor, och ett huvud format som en ?l, den hade smala springor som ?gon, svagt gula, och de var fokuserade p? Alec. Bara en meter ifr?n, reste den sig, v?ste, och ?ppnade sin mun. Alec, som var i chock, kunde inte tro hur stort gap den hade—stort nog f?r att sv?lja honom hel. Och han visste, fr?n dess skakande svans, att den skulle attackera—och d?da b?da tv?. Dess mun fl?g r?tt mot Alecs hals, och han reagerade ofrivilligt. Han skrek och hoppade bak?t samtidigt som han f?rlorade greppet, med Marco bredvid honom, t?nkande att han bara beh?vde undkomma de d?dliga huggt?nderna, det stora gapet, och en s?ker d?d. Han t?nkte inte alls p? vad som var under honom. N?r han fl?g bak?t i luften, mot marken, f?ktandes med armarna, ins?g han alldeles f?r sent, att han fl?g fr?n ett par huggt?nder till ett annat. Han kollade bak och s?g Wilvoxarna dregla, ?ppna sina k?ftar, och det fanns inget han kunde g?ra f?rutom att acceptera sitt fall. Han hade bytt ut en d?d f?r en annan. KAPITEL TRE Kyra gick sakta tillbaka genom portarna mot Argos, med allas blickar p? henne, och hon brann av skam. Hon hade missuppfattat sin relation med Theos. Hon trodde, dumt nog att hon kunde kontrollera honom—och ist?llet, hade hon sk?mt ut sig framf?r alla dessa m?n. F?r alla att se, var hon maktl?s, hon hade ingen dominans ?ver draken. Hon var bara en vanlig krigare—inte ens en krigare, utan en flicka i ton?ren som hade lett sitt folk in till ett krig, gjort av en drake, som de inte l?ngre kunde vinna. Kyra gick igenom portarna av Argos, och k?nde blickarna p? henne bland den pinsamma tystnaden. Vad t?nkte de om henne nu? Undrade hon. Hon visste inte ens vad hon skulle tycka om sig sj?lv. Hade Theos inte kommit f?r hennes skull? Hade han bara bek?mpat detta krig f?r sina egna anledningar? Hade hon ens n?gra speciella krafter? Kyra var l?ttad ?ver att m?nnen kollade bort och ?tergick till sitt rotande, alla upptagna av att samla vapen och f?rbereda f?r krig. De rusade fram och tillbaka, samlade ihop allt som hade l?mnats av kungens m?n, fyllde vagnar, ledde iv?g h?starna och ljudet av st?l som anv?ndes f?r sk?ldar och rustningar kastades i h?gar. Eftersom mer och mer sn? kom, och det b?rjade skymma, s? hade de ingen tid att f?rlora. “Kyra,” sa en familj?r r?st. Hon v?nde sig om och var l?ttad att se Anvins leende ansikte n?r han gick mot henne. Han kollade p? henne med respekt, med en f?rs?krad v?nlighet och v?rme som den fadersfigur han alltid varit. Han la en arm runt om hennes axlar och log brett under sitt sk?gg. Han str?ckte sig f?r att ta ett sv?rd, med ett blad etsat med Pandesians symbol. “Det finaste st?let jag har h?llt i p? flera ?r,” sa han med ett brett flin. “Tack vare dig, har vi tillr?ckligt med vapen h?r f?r att starta ett krig. Du har gjort oss mer skr?ckinjagande.” Kyra s?kte tr?st i hans ord, som hon alltid gjorde; men hon kunde ?nd? inte trycka undan k?nslorna av depression och f?rvirring, av att vara l?mnad av draken. Hon ryste. “Jag gjorde inte allt detta,” svarade hon. “Theos gjorde.” “?nd? ?terv?nde Theos f?r din skull,” svarade han. Kyra kollade upp mot de gr?a skyarna, som nu var tomma, och hon undrade. “Jag ?r inte s? s?ker p? det.” De b?da studerade himlen under en l?ng tystnad, som endast br?ts av vinden som svepte f?rbi. “Din far v?ntar p? dig,” sa Anvin, med en allvarlig r?st. Kyra gick med Anvin, med sn? och is som knastrade under deras k?ngor, slingrande sig fram genom g?rdsplanen genom all uppst?ndelse. De passerade dussin av hennes fars m?n medans de gick genom det spretiga fortet av Argos, m?n ?verallt ins?g att de vunnit, f?r f?rsta g?ngen p? flera ?r. Hon s?g de skratta, dricka, de tr?ngdes med varandra medans de samlade vapen och proviant. De var som barn p? julafton. Ett dussin mer av henne fars m?n stod p? rad och skickade s?ckar med Pandesians vete, skickade till varandra som de sedan staplades p? vagnarna; en annan vagn som ?kte f?rbi, var fylld med sk?ldar som klingade n?r den ?kte f?rbi. Den var s? full, s? att n?gra trillade ner f?r sidorna och soldaterna var tvungna att g? bredvid och samla ihop de igen. Runt om henne var d?r fullt med vagnar p?v?g ut ur fortet, n?gra p? v?g tillbaka till Volis, andra tog olika v?gar till platser som hennes far valt ut, alla fyllda till kanten. Kyra tog en tr?st av synen, hon k?nde sig inte lika skyldig till vad hon gjort. De v?nde runt h?rnet och Kyra s?g sin far, omringad av sina m?n, upptagen med att inspektera ett dussin med sv?rd och spjut, medans hans m?n h?ll fram dem f?r ett godk?nnande. Han v?nde sig om n?r hon kom fram och gjorde en gest till sina m?n som f?rsvann, och l?mnade de ensamma. Hennes far v?nde sig om och kollade p? Anvin, och Anvin stod kvar en stund, os?ker, och f?rv?nad ?ver hennes fars blick, som tydligt vill att han ocks? ska g?. Till slut gick Anvin tillsammans med de andra och l?mnade Kyra tillsammans med sin far. Hon var ?verraskad ocks?—han hade aldrig tidigare bett Anvin att g?. Kyra kollade p? honom, hans ansiktsuttryck hemlighetsfullt som vanligt, han bar det avl?gsna, offentliga ansiktet som en ledare bland sina m?n, inte den intima blicken, som hon k?nde och ?lskade. Han s?g ner p? henne, och hon k?nde sig nerv?s, m?nga tankar rusade igenom henne samtidigt: var han stolt ?ver henne? Var han arg ?ver att hon ledde de in i detta krig? Var han besviken ?ver att Theos hade l?mnat henne och hans arm?? Kyra v?ntade, van vid hans l?nga tystnad innan han b?rjade prata, och hon visste inte l?ngre; alldeles f?r mycket hade f?r?ndrats mellan de, f?r snabbt. Det k?ndes som om hon hade mognat ?ver natten, medans han hade f?r?ndrats ?ver de senaste h?ndelserna; som om de inte l?ngre visste hur de skulle relatera till varandra. Var han fadern hon alltid hade k?nt och ?lskat, som l?ste sagor f?r henne sent in p? natten? Eller var han hennes bef?lhavare nu? Han stod d?r och stirrande, och hon ins?g att han inte visste vad hans kulle s?ga, eftersom tystnaden h?ngde tungt mellan dem, det enda ljud som l?t var vinden som ven, facklorna som flimrade bakom som hans m?n hade t?nt f?r att det hade b?rjat skymma. Kyra stod inte ut med tystnade l?ngre. “Kommer du att ta tillbaka allt detta till Volis?” fr?gad hon, n?r en vagn skramlade f?rbi full med sv?rd. Han v?nde sig om och kollade p? vagnen och verkade komma tillbaka fr?n sin dagr?m. Han kollade inte tillbaka p? Kyra, utan han kollade hellre p? vagnen medans han skakade p? sitt huvud. “Volis har inget att ge oss l?ngre, f?rutom d?den” sa han, med en r?st full av allvar. “Vi ska s?derut nu.” Kyra blev ?verraskad. “S?derut?” fr?gade hon. Han nickade. “Espehus,” p?stod han. Kyra’s hj?rta fylldes med upprymdhet n?r hon f?rest?llde sig till resan mot Espehus, det ur?ldriga fortet precis vid havet, deras st?rsta granne s?derut. Hon blev till och med mer upprymd ?n vad hon ins?g—om han skulle dit kunde det endast betyda en sak: han f?rberedde sig f?r krig. Han nickade, som om kan kunde l?sa hennes tankar. “Det finns ingen ?terv?ndo nu,” sa han. Kyra kollade p? sin far med en k?nsla av stolthet som hon inte k?nt p? flera ?r. Han var inte l?ngre en sj?lvbel?ten krigare, som levde sina ?r i ett litet s?kert fort—utan nu, den modiga bef?lhavaren som hon en g?ng k?nt, som var redo att riskera allt f?r frihet. “N?r ska vi dit?” fr?gade hon, hennes hj?rta slog, den f?ruts?g sin f?rsta strid. Hon var f?rv?nad ?ver att se att han skakade sitt huvud. “Inte vu,” r?ttade han. “Jag och mina m?n. Inte du.” Kyra var nedslagen, hans ord var som en dolk i hennes hj?rta. “L?mnar du mig?” fr?gade hon stammandes. “Efter allt som har h?nt? Vad m?ste jag g?ra f?r att bevisa mig sj?lv f?r dig?” Han skakade sitt huvud f?rsiktigt, och hon blev f?rst?rd ?ver att se den h?rda blicken i hans ?gon, en blick som betydde att han inte skulle ?ngra sig. “Du ska till din farbror,” sa han. Det var en order, inte en fr?ga och med dessa ord s? visste hon vart hon stod: hon var hans soldat nu, inte hans dotter, och det gjorde ont. Kyra tog ett djupt andetag—hon skulle inte ge upp s? l?tt. “Jag vill k?mpa j?msides med dig,” insisterade hon. “Jag kan hj?lpa dig.” “Du kommer att hj?lpa mig,” sa han, “genom att g? dit d?r du beh?vs. Jag beh?ver ha dig d?r.” Hon f?rade sin panna, och f?rs?kte att f?rst?. “Men varf?r?” fr?gade hon. Han var tyst under en l?ng tid, tills han suckade. “Du besitter…” b?rjade han, “…krafter. Som jag inte f?rst?r mig p?. Krafter som vi beh?ver f?r att vinna detta krig. Krafter som din farbror vet hur man ska ta hand om.” Han str?ckte sig och tog meningsfullt tag i hennes axel. “Om du vill hj?lpa oss,” lade han till, “om du vill hj?lpa ditt folk, s? ?r det d?r du beh?ver vara. Jag beh?ver inte ytterligare en soldat—Jag beh?ver de unika talangerna som du har att erbjuda. Dessa talanger som ingen annan har.” Hon s?g allvar i hans ?gon, och samtidigt som hon k?nde sig hemsk f?r att hon inte fick f?lja med honom, s? k?nde hon lite tr?st i hans r?st—tillsammans med en kraftig k?nsla av nyfikenhet. Hon undrade vad f?r krafter det var han menade, och vem hennes farbror var. “G? och l?r dig vad jag inte kan l?ra dig” sa han. “Kom tillbaka starkare, och hj?lp mig att vinna” Kyra kollade tillbaka i hans ?gon, och hon k?nde v?rmen och respekten ?terv?nda, och hon b?rjade k?nna sig ?terst?lld igen. “Det ?r en l?ng resa” sa han. “En tre-dagars ritt norrut. Du kommer att beh?va korsa Escalon ensam. Du kommer att beh?va rida snabbt, med list, och undvika v?garna. Ord kommer snart att spridas om vad som har h?nt h?r—och Pandesians kung kommer att vara rasande. V?garna kommer att vara farliga—du kommer att beh?va h?lla dig i skogarna. Rid norrut, hitta havet, och h?ll det i ditt synf?lt. Det kommer att vara din kompass. F?lj kustlinjen, och du kommer att hitta din v?g. H?ll dig ifr?n byar och m?nniskor. Stanna inte. Ber?tta inte f?r n?gon vart du ska. Tala inte med n?gon.” Han tog ett stadigt grepp om hennes axlar och hans ?gon m?rknade av br?dska, vilket skr?mde henne. “F?rst?r du?” sa han allvarligt. “Det ?r en farlig resa f?r vilken man som helst—inte mycket mindre f?r en ensam flicka. Jag kan inte ge dig n?got s?llskap. Du beh?ver vara stark f?r att klara av detta ensam. ?r du det?” Hon kunde h?ra r?dslan i hans r?st, k?rleken fr?n en far, och hon nickade, hon k?nde sig stolt ?ver att han litade p? att hon skulle klara av detta uppdrag. “Ja far, det ?r jag,” sa hon stolt. Han studerade henne, och nickade slutligen, som om han var n?jd. Sakta s? b?rjade hans ?gon att fyllas med t?rar. “Av alla mina m?n,” sa han, “av alla dessa krigare, ?r du den jag beh?ver mest. Inte dina br?der, och inte ens mina lojala soldater. Du ?r den jag beh?ver, den enda som kan vinna detta krig.” Kyra k?nde sig f?rvirrad och ?verv?ldigad; hon f?rstod inte riktigt vad han menade. Hon ?ppnade sin mun f?r att fr?ga honom—n?r hon pl?tsligt k?nde att n?gon n?rmade sig. Hon v?nde sig om f?r att se Baylor, hennes fars bef?lhavare ?ver h?starna, g? emot dem med hans vanliga leende. En kort, ?verviktig man med korta ?gonbryn och stripigt h?r, gick han emot dem med sitt vanliga luffande och log mot henne, och kollade sedan p? hennes far, som om han v?ntade p? hans godk?nnande. Hennes far nickade ?t honom, och Kyra undrade vad det var som p?gick, n?r Baylor v?nde sig mot henne. “Jag har h?rt att du ska p? en resa,” sa Baylor. “F?r det, kommer du att beh?va en h?st” Kyra rynkade pannan f?rvirrat. “Jag har en h?st,” svarade hon, och kollade p? den fina h?sten hon red under striden mot kungens m?n, uppbuden p? andra sidan g?rdsplanen. Baylor log. “Det d?r ?r inte en h?st,” sa han. Baylor kollade p? hennes far och hennes far nickade, och Kyra f?rs?kte att f?rst? vad det var som h?nde. “F?lj mig,” sa han, och utan att v?nta, v?nde han pl?tsligt och b?rjade g? mot stallet. Kyra s?g honom g?, f?rvirrat, och kollade sedan p? sin far, som nickade tillbaka. “F?lj honom,” sa han. “Du kommer inte att ?ngra dig” * Kyra gick ?ver den sn?iga g?rdsplanen med Baylor, tillsammans med Anvin, Arthfael och Vidar, som ivrigt gick mot det l?ga stallet i sten. Medans de gick, undrade Kyra vad Baylor hade menat, hon undrade vad det var f?r h?st han hade t?nkt ut ?t henne. F?r henne var alla h?star ungef?r likadana. Medans de gick mot det sargade stallet, n?stan 100 meter l?ngt, v?nde sig Baylor mot henne, med en glad blick. “V?r kungs dotter kommer att beh?va en fin h?st som ska ta henne vart hon ?n ska.” Kyras hj?rta slog snabbare; hon hade aldrig f?tt en h?st fr?n Baylor tidigare, en ?ra som oftast bara var till f?r erfarna krigare. Hon hade alltid dr?mt om att ha en n?r hon var gammal nog, och n?r hon hade f?rtj?nat det. Det var en ?ra som hennes ?ldsta br?der inte ens fick njuta av. Anvin nickade stolt. “Du har f?rtj?nat den,” sa han. “Om du kan hantera en drake,” sa Arthfael med ett leende, “kan du garanterat hantera en h?st.” N?r man skymtade stallen, b?rjade en liten publik att samlas, som gick med fler och fler d?r de gick, m?nnen tog en paus fr?n deras samlande av vapen, klart nyfikna ?ver att se vad som ska h?nda. Hennes tv? ?ldre br?der, Brandon och Braxton, gick ocks? med, de glodde stort p? Kyra med avundsjuka i deras ?gon. De kollade bort snabbt, f?r stolta, som vanligt, f?r att ens ber?mma henne. Hon f?rv?ntade sorgligt nog inget fr?n dem heller. Kyra h?rde fotsteg och v?nde sig om, glad f?r att se sin att hennes v?n Dierdre gick med ocks?. “Jag h?rde att du ska l?mna oss,” sa Dierdre n?r hon kom upp bredvid henne. Kyra gick bredvid sin nya v?n, n?jd med hennes n?rvaro. Hon t?nkte tillbaka p? deras tid tillsammans i guvern?rens cell, allt lidande de stod ut med, efter att de flytt k?nde hon ett direkt band mellan dem. Dierdre hade g?tt igenom ett v?rre helvete ?n vad hon hade, och n?r hon kollade p? henne, kunde hon se svarta ringar under hennes ?gon, en aura av lidande och sorg som fortfarande var kvar ?ver henne, hon undrade vad det skulle bli av henne. Hon ins?g att hon inte bara kunde leva ensam i detta fort. Med arm?n som skulle s?derut, s? skulle Dierdre bli l?mnad ensam. “Jag skulle kunna beh?va s?llskap n?r jag reser,” sa Kyra, en id? som kom samtidigt som hon yttrade sig. Dierdre kollade p? henne, med ?gon som var ?verraskade, och b?rjade sedan att le brett, hennes tunga aura blev l?ttare. “Jag hoppades p? att du skulle fr?ga,” svarade hon. Anvin, h?rde vad de sa, och rynkade pannan. “Jag vet inte om din far skulle godk?nna det,” protesterade han. “Du har viktiga uppdrag framf?r dig.” “Jag kommer inte att st?ra,” sa Dierdre. “Jag m?ste korsa Escalon hur som helst. Jag ska ?terv?nda till min far. Jag vill helst inte korsa det ensam.” Anvin kliade sig i sk?gget. “Din far kommer inte att tycka om det,” sa han till Kyra. “Hon kanske blir en p?frestning.” Kyra la en f?rs?krande hand p? Anvin’s vrist, d? var de l?st. “Dierdre ?r min v?n,” sa hon, f?r att s?ga det uppenbara. “Jag kommer inte att ?verge henne, precis som att du inte skulle ?vergiva n?gon av dina mannar. Vad ?r det du alltid har sagt till mig? Ingen l?mnas efter.” Kyra suckade. “Jag m? ha r?ddat Dierdre fr?n den cellen,” la Kyra till, “men hon hj?lpte ?ven till att r?dda mig. Jag ?r skyldig henne en skuld. Jag ?r ledsen, men vad min far tycker betyder lite. Det ?r jag som korsar Escalon ensam, inte han. Hon kommer med mig.” Dierdre log. Hon gick upp bredvid Kyra och l?nkande sin arm med hennes, det var en ny stolthet i hennes steg. Kyra tyckte det k?ndes bra att han med henne p? sin resa, och hon visste att hon hade gjort r?tt val, vad som ?n skulle h?nda. Kyra m?rkte att hennes br?drer gick n?ra och hon kunde inte hj?lpa att hon k?nde sig lite besviken ?ver att de inte var mer beskyddande ?ver henne, s? att de skulle erbjuda sig att f?lja med henne ocks?; de var alldeles f?r t?vlingsinriktade. Hon tyckte det var sorgligt att det var det naturliga i deras relationer, hon kunde dock inte f?r?ndra m?nniskor. Hon ins?g att hon klarade sig b?ttre utan det. De var fyllda med ?vermod, och skulle endast g?ra n?got h?nsynsl?st f?r att hon skulle hamla i trubbel. “Jag skulle g?rna ocks? g?ra dig s?llskap,” sa Anvin, hans r?st var tung av skuldk?nslor. “Tanken p? att l?ta dig korsa Escalon sj?lv passar inte mig.” Han suckade. “Men din far beh?ver oss mer nu ?n n?gonsin. Han fr?gade om jag kunde f?lja med s?derut.” “Och jag,” lade Arthfael till. “Jag skulle g?rna ocks? f?lja med—men jag har ocks? f?tt uppdraget s?derut.” “Och jag ska stanna kvar och vakta Volis under hans fr?nvaro,” sa Vidar. Kyra blev r?rd av deras st?d. “Oroa er inte,” svarade hon. “Jag har bara en tre-dagars ritt framf?r mig, det kommer g? bra.” “Du ska,” avbr?t Baylor och gick n?rmare. “Och din nya h?st ska garantera det.” Med det sagt, ?ppnade Baylor den breda d?rren till stallet, och alla f?ljde efter honom i den l?nga stenbyggnaden, lukten av h?st l?g tungt i luften. Kyra’s anpassade sig sakta till det l?ga ljuset medans hon f?ljde efter honom. Stallet var fyllt av ljudet av f?rv?ntansfulla h?star. Hon kollade runt i stallet och s?g till hennes f?rv?ning, de st?rsta och vackraste h?star som hon n?gonsin sett—stora, starka, vackra h?star, bruna och svarta, varenda en var en hj?lpte. Det var en skattkista. “Kungens m?n sparade de b?sta till sig sj?lva,” f?rklarade Baylor medans de gick l?ngre ner l?ngs g?ngen. Han r?rde en av h?starna och klappade en annan och djuren verkade komma till liv i hans n?rvaro. Kyra gick sakta och tog in alla intryck. Varje h?st var som ett konstverk, st?rre ?n de flesta h?star som hon n?gonsin sett, fulla med sk?nhet och kraft. “Tack vare dig och din drake, ?r dessa h?star v?ra nu,” sa Baylor. “Det enda logiska ?r att du f?r v?lja h?st. Din far har sagt att det ?r du som f?r v?lja f?rst, till och med f?re honom.” Kyra var chockad. N?r hon s?kte genom stallet, k?nde hon en stark k?nsla av ansvar, d? hon visste att detta var ett val som g?llde hela livet. Hon gick sakta, drog sin hand genom h?starnas manar, k?nde hur mjuka och lena de var, hur kraftfulla de var, och hur sv?rt det var att v?lja. “Hur ska jag kunna v?lja?” fr?gade hon Baylor. Han log och skakade sitt huvud. “Jag har tr?nat h?star hela mitt liv,” svarade han, “Jag har uppfostrat dem ocks?. Och om d?r ?r en sak som man beh?ver veta, s? ?r det att det inte finns tv? likadana. Vissa ?r avlade f?r hastighet, andra f?r uth?llighet; vissa ?r byggda f?r styrka, andra f?r att kunna b?ra mycket. Vissa ?r f?r stolta f?r att ens b?ra n?gonting. Och andra, ja de ?r byggda f?r strid. Vissa trivs i tornerspel, andra vill bara sl?ss, och andra ?r skapade f?r flera maraton av krig. Vissa vill vara din b?sta v?n, andra vill v?nda sig emot dig. Din relation till din h?st ?r n?got magiskt. De m?ste kalla p? dig, och du p? de. V?lj noga, och din h?st kommer alltid att vara vid din sida, i alla tider av strider och krig. Ingen bra krigare ?r komplett utan en h?st.” Kyra gick sakta, hj?rtat slog h?rt av upprymdhet, hon gick f?rbi h?st efter h?st, vissa kollade bort, vissa gn?ggande och vissa stampade ot?ligt, andra stod bara still. Hon v?ntade p? en slags kontakt, och ?nnu k?nde hon inget. Hon var frustrerad. Men pl?tsligt, k?nde Kyra en ilande k?nsla i hennes ryggrad, som en blixt som slog in i henne. Det kom som ett skarpt ljud som ekade i hela stallet, ett ljud som sa till henne att den var hennes h?st. Det l?t inte som en vanlig h?st—utan den hade ett mycket m?rkare ljud, mycket mer kraftfullt. Den skar genom och steg h?gre ?n alla andra ljud, som ett lejon som f?rs?kte ta sig ut ur sin bur. Det b?de skr?mde henne—och drog henne n?rmare. Kyra v?nde sig mot ljudk?llan, vid slutet av stallet, och n?r hon gjorde det kom ljudet av krossat tr?. Hon s?g hur det b?rjade splittras, tr?et fl?g ?verallt, och det uppstod ett tumult n?r flera m?n skyndade f?r att f?rs?k undvika den trasiga tr?grinden. En h?st fortsatte att banka med sina hovar. Kyra skyndade mot tumultet. “Vart ska du?” fr?gade Baylor. “De fina h?starna ?r h?r.” Men Kyra ignorerade honom och ?kade, hennes hj?rta slog snabbare desto snabbare hon gick. Hon visste att det kallade p? henne. Baylor och de andra skyndade sig f?r att h?nga med henne n?r hon n?rmade sig slutet av stallet, och n?r hon gjorde det, v?nde hon sig och gapade av synen framf?r henne. D?r stod, vad som skulle likna en yest, dock dubbelt s? stor och med ben tjocka som tr?dstammar. Den hade tv? smala, rakblads-vassa horn, knappt synliga bakom ?ronen. Dess p?ls var inte svart eller brun som de andras, utan scharlakansr?tt—och dess ?gon, som ingen annans, var starkt gl?dande gr?na. De kollade rakt p? henne, och intensiteten skar i br?stet och fick henne att tappa andan. Hon kunde inte r?ra p? sig. Varelsen som tornade upp sig ovanf?r henne och gjorde ett ljud, som l?t som ett morrande, och avsl?jade sina huggt?nder. “Vad ?r detta f?r h?st?” fr?gade hon Baylor, hennes r?st var knappast h?gre ?n en viskning. Han skakade sitt huvud ogillande. “Det d?r ?r inte en h?st,” sa han medans han rynkade pannan, “utan en vildsint best. Ett freak. V?ldigt s?llsynt. Det ?r en Solzor. Importerad fr?n h?rnen av Pandesia. Kungens guvern?r hade den nog som en trof? f?r att visa f?r andra. Han kunde inte rida varelsen—ingen kunde. Solzors ?r vildsinta varelser, som inte kan t?mjas. Kom—du sl?sar din v?rdefulla tid. Tillbaka till h?starna.” Men Kyra stod kvar, som fastrotad och kunde inte kolla bort. Hennes hj?rta slog h?rt n?r hon visste att det var menat att vara de tv?. “Jag v?ljer denna,” sa hon till Baylor. Baylor och de andra gapade, alla stirrade p? henne som om hon vore galne. En tung tystnad spred sig. “Kyra,” b?rjade Anvin, “din far skulle aldrig till?ta—” “?r det mitt val eller inte?” svarade hon. Han rynkade pannan och satte h?nderna p? h?fterna. “Det d?r ?r inte en h?st!” insisterade han. “Det ?r en vild varelse.” “Den kommer v?ldigt snart att d?da dig,” lade Baylor till. Kyra v?nde sig mot honom. “Vad var det du sa om att lita p? mina instinkter?” fr?gade hon. “Ja, det ?r hit de har lett mig. Detta djuret och jag h?r ihop.” Solzorn stegrade pl?tsligt med dess stora ben, och slog till ytterligare en tr?grind, och skickade tr?splitter ?verallt s? m?nnen fick skydda sig. Kyra var i v?rdnad. Den var vild, ot?mjd och magnifikt, ett djur f?r stort f?r detta st?llet, f?r stort f?r f?ngenskap, och f?r ?verl?gsen de andra. “Varf?r skulle hon f? ha den?” fr?gade Brandon och gick fram samtidigt som han knuffade undan de andra. “Jag ?r trots allt ?ldre jag vill ha den.” F?re hon kunde svara,rusade Brandon fram som om han skulle paxa den. Han t?nkte hoppa upp p? hans rygg, och n?r han gjorde s?, s? bockade Solzorn vilt och kastade av honom. Han fl?g genom hela stallet och r?tt in i v?ggen. Braxton rusade fram, som om han ocks? ville paxa den, och n?r han gjorde det s? sv?ngde den p? huvudet och skar upp Brandon’s arm med sina huggt?nder. Bl?dande och skrikande sprang Brandon ut ur stallet, greppande om sin arm. Braxton reste sig upp och f?ljde efter, Solzorn missade precis n?r han t?nkte bita honom. Kyra stod som i trans, men ?nd? or?dd. Hon visste att f?r henne, skulle den vara annorlunda. Hon k?nde en kontakt till denna best, samma kontant som hon hade med Theos. Kyra gick modigt fram?t, s? hon stod rakt framf?r den, inom r?ckh?ll f?r dess d?dliga huggt?nder. Hon ville visa Solzorn att hon litade p? den. “Kyra!” skrek Anvin, med oro i sin r?st. “Backa!” Men Kyra ignorerade honom. Hon stod d?r och stirrade besten i ?gonen. Besten stirrade tillbaka, och ett l?gt morrande steg fr?n dess hals, som om den f?rs?kte best?mma sig f?r vad den skulle g?ra. Kyra skakade av r?dsla, men hon ville inte att de andra skulle se det. Hon tvingade sig sj?lv att visa sitt mod. Hon h?jde sakta en hand, gick fram?t, och r?rde sakta den r?da p?lsen. Den morrade h?gre, visade sina huggt?nder, och hon kunde k?nna dess ilska och frustration. “L?s upp kedjorna,” kommenderade hon de andra. “Va!?” sa en av dem. “Det ?r inte smart,” sa Baylor, med r?dsla i sin r?st. “G?r som jag s?ger!” insisterade hon, samtidigt som hon k?nde en styrka h?ja sig inom henne, som om bestens vilja rinner genom henne. Bakom henne rusade soldaterna fram med nycklar och l?ste upp kedjorna. Under hela denna stunden slutade inte besten att kolla p? henne, morrande, som om den utmanade henne. S? fort som kedjorna var uppl?sta, b?rjade besten att stampa med hovana, som om den hotade med att g? till attack. Men konstigt nog gjorde den inte det. Ist?llet stirrade den p? Kyra, fixerade sina ?gon vid henne, och sakta s?g det ut som att ilskan f?rsvann och f?rvandlades till tolerans. Kanske till och med tacksamhet. V?ldigt f?rsiktigt, s?g den ut att s?nka sitt huvud; det var en varsam gest, n?stan om?rkbar, men ?nd? en hon kunde tyda. Kyra gick fram, tog tag i manen, och hoppade upp i en snabb r?relse. En fl?mtning h?rdes i rummet. I b?rjan s? bockade och skakade besten. Men Kyra k?nde att det var f?r att den ville ge en show. Den ville egentligen inte kasta av henne—den ville bara visa sig trotsig, visa vem som best?mde, h?lla henne p? kanten. Den ville att hon skulle veta att det var en vild varelse, en varelse som inte kunde t?mjas av n?gon. Jag vill inte t?mja dig, sa hon till den i sinnet. Jag vill endast vara din partner i strid. Solzorn lugnade sig, den r?rde sig fortfarande, men inte lika vilt, som om den h?rde henne. Till slut stod den stilla, fortfarande under henne,morrande ?t de andra, som om den skyddade henne. Kyra, satt p? Solzorn, nu var hon lugn, och hon kollade ner p? de andra. Ett hav av chockade ansikten kollade tillbaka, med gapande munnar. Kyra b?rjade sakta att le brett och k?nde en stark k?nsla av triumf. “Detta,” sa hon, “?r mitt val. Och hans namn ?r Andor.” * Kyra red Andor p? en stig ner mot centrum av g?rdsplanerna i Argos, och alla hennes fars m?n, tuffa soldater, stannade och s?g p? henne med v?rdnad i blicken. Sj?lvklart s? hade de inte sett n?got liknande. Kyra h?ll varsamt i hans man, f?rs?kte lugna honom d? han morrade l?gt ?t alla m?n, samtidigt som han bl?ngde kraftigt p? dem, som om det var deras fel att han var fastkedjad. Kyra justerade sin balans, Baylor hade satt p? en fr?sch l?dersadel p? honom, och hon f?rs?kte v?nja sig vid att rida s? h?gt upp. Det k?ndes som om hon hade mer makt med denna best under sig, ?n vad hon n?gonsin haft. Bredvid henne red Dierdre en vacker m?rr, en som Baylor valde ?t henne, och de tv? fortsatte genom sn?n tills Kyra s?g sin far p? h?ll, d?r han stod vid porten och v?ntade p? henne. Han stod med sina m?n, alla v?ntade p? att f? s?ga adj?, och de kollade ocks? upp p? henne med r?dsla och v?rdnad, chockade ?ver att hon kunde rida detta djur. Hon s?g beundran i deras ?gon, och det st?rkte henne inf?r hennes resa. Om Theos inte skulle ?terv?nda till henne, hade hon i alla fall denna magnifika varelse under sig. Kyra steg av n?r hon kom fram till sin far, guidade Andor genom att h?lla i manen, samtidigt som hon s?g den oroande blicken i hennes fars ?gon. Hon visste inte om det var p? grund av besten eller f?r resan som v?ntade. Hans oro i blicken gjorde ?ven henne orolig, det fick henne att inse att hon inte var den enda som fruktade det som komma skall, och att han brydde sig om henne trots allt. Under den kortaste stunden, tog han ner sitt gard och gav henne en blick som endast hon kunde se: k?rleken fr?n en far. Hon kunde se att han k?mpade med att skicka iv?g henne p? detta uppdrag. Hon stannade ett par meter ifr?n, mot honom och alla blev tysta n?r de samlades runt om f?r att se deras farv?l. Hon log upp mot honom. “Oroa dig inte far,” sa hon. “Du uppfostrade mig till att vara stark.” Han nickade tillbaka och l?tsades att han var s?ker—?nd? kunde hon se att han inte var det. Han var fortfarande, mest av allt, en far. Han kollade upp, letade i skyarna. “Om endast din drake hade kommit hit nu,” sa han. “D? hade du kunnat korsa Escalon p? bara n?gra f? minuter. Eller b?ttre—han kunde hj?lpa dig p? din resa och br?nna upp alla som kom i din v?g.” Kyra gav ett sorgligt leende. “Theos ?r borta nu far.” Han kollade p? henne, med ?gon fyllda av undran “F?r alltid?” fr?gade han, fr?gan fr?n en krigsherre som leder sina m?n i strid, beh?ver veta, men ?r f?r r?dd f?r att be. Kyra st?ngde sina ?gon och f?rs?kte ”starta r?tt kanal”, f?r att f? ett svar. Hon bad om att Theos skulle svara henne. Det enda som kom var en bed?vande tystnad. Det fick henne att undra om hon n?gonsin ens hade en kontakt med Theos fr?n b?rjan, eller om hon bara hade f?rest?llt sig det. “Jag vet inte far,” svarade hon ?rligt. Han nickade tillbaka accepterande, synen av en man som har l?rt sig att acceptera saker som det var, och att lita p? sig sj?lv. “Kom ih?g vad jag—” b?rjade hennes far. “KYRA!” ett upprymt skrik skar genom luften. Kyra v?nde sig om, precis som m?nnen runt om henne, och hennes hj?rta l?ttade n?r det var Aidan som sprang genom portarna, med Leo vid sin sida, hoppandes ner fr?n en vagn k?rd av hennes fars m?n. Han sprang r?tt mot henne, snubblande genom sn?n, Leo ?nnu snabbare och l?ngt f?re honom, och han var redan p?v?g in i Kyras armar. Kyra skrattade n?r Leo brottade ner henne och stod p? hennes br?stkorg med alla fyra och slickade henne i ansiktet igen och igen. Bakom henne morrade Andor, han var redan beskyddande ?ver henne, och Leo hoppade bort och v?nde sig mot Andor och morrade tillbaka. De var tv? or?dda varelser, b?da lika beskyddande ?ver henne, och Kyra k?nde sig ?rad. Hon hoppade upp och st?llde sig mellan dem och h?ll tillbaka Leo. “Det ?r okej, Leo,” sa hon. “Andor ?r min v?n. Och Andor,” sa hon n?r hon v?nde sig om, “Leo ?r min ocks?.” Leo backade motvilligt medans Andor fortsatte att m?rra, dock lite tystare. “Kyra!” Kyra v?nde sig om n?r Aidan sprang in i hennes armar. Hon str?ckte sig ner och kramade honom h?rt n?r hans hand tog tag runt hennes rygg. Det k?ndes s? bra att omfamna sin lillebror, som hon garanterat aldrig kommer att se igen. Han var den del av det normala liv som l?mnades i virvelvinden av det hennes live hade blivit, det enda som inte hade f?r?ndrats. “Jag h?rde att du var h?r,” sa han snabbt, “och jag red hit f?r att f? tr?ffa dig. Jag ?r s? glad att du ?r tillbaka.” Hon log sorgligt. “Tyv?rr inte s?rskilt l?nge min bror,” sa hon. En blixt av oro visades i hans ansikte. “L?mnar du?” fr?gade han, helt f?rst?rd. Hennes far avbr?t. “Hon ska iv?g f?r att tr?ffa sin farbror,” f?rklarade han. “L?t henne g? nu.” Kyra m?rkte att han sa hennes farbror och inte din farbror, och hon undrade varf?r. “D? ska jag f?lja med!” insisterade Aidan stolt. Hennes far skakade sitt huvud. “Det ska du inte,” svarade han. Kyra log mot sin lillebror, s? modig, som vanligt. “V?r far beh?ver dig n?gon annanstanse,” sa hon. “Vid krigsfronten?” fr?gade Aidan, och v?nde sig hoppfullt mot sin far. “Du ska mot Esephus,” lade han till lite snabbt. “Har jag h?rt! Jag vill f?lja med!” Men han skakade sitt huvud. “Det ?r Volis som g?ller f?r dig,” svarade han. “Du kommer att stanna h?r, skyddad av m?nnen som jag l?mnar kvar. Krigsfronten ?r inte r?tt plats f?r dig just nu. En annan dag.” Aidan blev illr?d av besvikelse. “men far jag vill sl?ss!” protesterade han. “Jag vill inte vara fast i n?got tomt fort med kvinnor och barn!” Hans m?n skrattade, men han s?g seri?s ut. “Mitt val ?r gjort,” svarade han kort. Aidan rynkade p? pannan. “Om jag inte kan f?lja med Kyra och inte f?lja med dig,” sa han, v?grade att sl?ppa ?mnet, “varf?r ?r det d? l?nt att l?ra mig om strid, l?ra mig hur jag ska anv?nda vapen? Vad har all min tr?ning varit till f?r?” “Skaffa lite br?sth?r f?rst lillebror,” sa Braxton skrattande och gick fram med Brandon bredvid sig. Fler m?n b?rjade skratta och Aidan blev r?d i ansiktet, och det var tydligt att han sk?mdes framf?r de andra. Kyra, k?nde sig hemsk, och gick ner p? kn? framf?r honom och kollade p? honom, samtidigt som hon la en hand p? hans kind. “Du kommer att bli en b?ttre krigare ?n alla dem,” f?rs?krade hon honom om mjukt, s? att bara han kunde h?ra. “Ha t?lamod under tiden, se ?ver Volis. Staden beh?ver dig ocks?. G?r mig stolt. Jag kommer att ?terv?nda, det lovar jag, och en dag kommer vi att sl?ss stora strider tillsammans.” Aidan s?g ut att mjukna lite och s? kramade han henne ytterligare en g?ng. “Jag vill inte att du ska ?ka,” sa han mjukt. “Jag hade en dr?m om dig. Jag dr?mde…” Han kollade upp motvilligt, med en blick fylld av r?dsla. “…att du skulle d? d?r ute.” Kyra k?nde en chock av hans ord, speciellt n?r hon s?g blicken i hans ?gon. Den jagade henne. Hon visste inte vad hon kulle s?ga. Anvin gick fram och drog ?ver en stor tjock p?ls ?ver hennes axlar f?r att v?rma henne; Hon k?nde sig flera kilo tyngre, men den st?ngde ute all vind och tog bort kylan fr?n hennes vind. Han log tillbaka. “Dina n?tter kommer att bli l?nga, och elden kommer att vara l?ngt bort,” sa han, och omfamnade henne kvickt. Hennes far gick snabbt emot henne och omfamnade henne, den starkaste omfamningen av en krigsherre. Hon kramade tillbaka, f?rlorad i hans muskler, hon k?nde sig trygg och s?ker. Du ?r min dotter.” sa han varsamt, “gl?m inte det.” Han s?nkte sedan sin r?st, s? att ingen annan kunde h?ra, och sa: “Jag ?lskar dig.” Hon blev ?verrumplad av k?nslor, men f?re hon kunde svara v?nde han sig snabbt om och gick iv?g—och samtidigt b?rjade Leo att gn?lla och hoppa upp p? henne, och gnugga sin nos mot hennes br?st. “Han vill f?lja med dig,” sa Aidan. “Ta han—du kommer att beh?va honom mycket mer ?n mig, inst?ngd i Volis. Han ?r ju trots allt din.” Kyra kramade Leo, och kunde inte v?gra, d? Leo v?grade l?mna hennes sida. Hon k?nde sig tr?stad av id?n att f? ha med honom, d? hon hade saknat honom mycket. Hon skulle beh?va ett till par med ?gon och ?ron ocks?, och d?r fanns ingen mer lojal ?n Leo. Nu var Kyra redo och hoppade upp p? Andor d? hennes fars m?n delade p? sig s? hon kunde ta sig f?rbi. De h?ll upp facklor genom hela bron f?r att visa respekt, de f?ktade bort natten, lyste upp en v?g ?t henne. Hon kollade ut framf?r m?nnen, the d?r bredde vildmarken ut sig. Hon k?nde sig upprymd, och mest av allt, en k?nsla av att det var hennes plikt. Hennes mening. Framf?r henne l?g det viktigaste uppdraget i hela hennes liv, ett uppdrag som inte bara skulle visa hennes identitet, utan avg?ra ?det f?r alla i Escalon. Insatserna kunde inte vara h?gre. Med hennes stav ?ver ena axeln, hennes b?ge ?ver den andra, och med Leo och Dierdre bredvid henne, Andor under henne, och alla hennes fars m?n som kollade p? henne, s? b?rjade Kyra att rida med Andor mot stadsportarna. Hon gick sakta fr?n b?rjan, genom facklorna, f?rbi m?nnen, och det k?ndes som om hon gick in i en dr?m, som om hon gick sitt ?de tillm?tes. Hon kollade inte bak?t, hon ville inte f?rlora sin beslutsamhet. Ett signalhorn l?t l?ngt fr?n hennes fars m?n, en signal f?r avg?ng, ett ljud f?r respekt. Hon f?rberedde sig f?r att ge Andor en kick—men han hade redan f?rst?tt henne. Han b?rjade ?ka, f?rst trav sedan galopp Kyra sprang i full fart, genom portarna av Argos, ?ver bron och ut p? de ?ppna f?lten. Kalla vindar i hennes h?r, och inget annat ?n en l?ng v?g framf?r sig, vilda varelser och m?rker som sakta bredde ut sig. KAPITEL FYRA Merk sprang genom skogen, snubblade ner f?r den leriga backen, v?jde mellan grenar och l?v medan Vitskogen krasade under hans f?tter n?r han sprang s? snabbt han kunde, han kollade framf?r sig och h?ll koll p? r?kmolnen som bolmade p? h?ll och blockerade den r?da solnedg?ngen, han b?rjade f? en k?nsla av att det var br?ttom. Han visste att flickan var d?r n?gonstans, och han hoppades innerligt att hon inte var m?rdad ?n och han kunde inte f? sina ben att springa snabbare. M?rdandet verkade hitta honom, det kom runt varje h?rn n?stan varje dag, p? samma s?tt som m?nnen blev hemkallade till middag. Han hade en dejt med d?den brukade hans mamma s?ga. Dessa ord ringde i hans huvud, och jagade honom varje dag. Var hennes ord sj?lvuppfyllande? Eller hade han f?tts med en svart stj?rna ovanf?r sitt huvud? M?rdande f?r Merk var en naturlig del av sitt liv, som att andas eller att ?ta lunch, det kvittade vem han gjorde det f?r, och hur. Desto mer han t?nkte p? det, desto mer ?cklad k?nde han sig, som om han ville spy upp hela sitt liv. Medan allt skrek ?t honom att v?nda om, att starta ett nytt liv och forts?tta sin pilgrimsf?rd till Tornet av Ur, men han kunde bara inte g?ra det. V?ldet kallade p? honom ytterligare en g?ng, och nu var det fel tid att v?nda om. Merk sprang medan de bolmande r?kmolnen kom n?rmare, vilket gjorde det sv?rare att andas, och lukten av r?k fr?ste i hans n?sh?r. En familj?r k?nsla b?rjade ta ?ver inom honom. Det var inte r?dsla, eller efter alla dessa ?r, ens upprymdhet. Det var en familj?r k?nsla. Av m?rdarmaskinen som han skulle bli. Det var alltid det som h?nde n?r han gick in i strid—sin egen, privata strid I hans strid, m?rdade han motst?ndarna ansikte mot ansikte; han beh?vde inte g?mma sig bakom ett visir eller en rustning, eller en publiks appl?der, som de fl?diga knektarna. Hans synpunkt var att han var den modigaste krigaren n?gonsin, endast till f?r krigare som honom. N?r Merk fortsatte springa kom en ovanlig tanke. Vanligtvis brukade Merk inte bry sig om vem som ?verlevde eller vem som dog; det var bara ett jobb. Det var det som h?ll honom fri fr?n anklagelse, och fri fr?n k?nslom?ssig inblandning. Denna g?ng var det dock annorlunda. F?r f?rsta g?ngen n?gonsin som han kan komma ih?g, var det ingen som betalade honom f?r att g?ra detta. Han fortsatte f?r sin egen r?kning, f?r ingen annan anledning ?n att han tyckte synd om flickan och ville r?tta till saker och ting. Det gjorde honom inblandad, och han tyckte inte om den k?nslan. Han ?ngrade redan nu att han inte hade reagerat snabbare och v?nt om. Merk sprang som en stadig klippa, utan att b?ra vapen—och han beh?vde inte det heller. Han hade endast sin dolk i sitt b?lte, och det var tillr?ckligt. Han beh?vde kanske inte ens anv?nda den. Han f?redrog att g? in i en strid utan vapen: det ?verraskade hans motst?ndare. Dessutom kunde han ta motst?ndarens vapen och anv?nda de mot honom. Det l?mnade honom med en k?nsla av alert vart han ?n gick. Merk rusade ut ur Vitskogen, tr?den gav vida till de ?ppna f?lten, de rullande kullarna och den st?ra r?da solen som gick ner vid horisonten. F?lten spreds ut framf?r honom, med den svarta skyn ovanf?r, fylld med r?k, och hus i l?gor, d?r ett av de bara kan vara flickans hus. Merk kunde h?ra det d?r ifr?n, det gl?djefyllda skriken fr?n m?nnen, de kriminella, deras r?ster fylldes med gl?dje och blodlust. Med sitt professionella ?ga skannade han brottscenen och s?g omedelbart ett dussin m?n, med ansikten upplysta av facklor, och satte eld p? allt. Vissa sprang fr?n stallet till husen, satte eld p? h?et, medan andra slaktade de oskyldiga boskapen och hackade ner dem med sina yxor. Han s?g att en av dem sl?pade en kropp i leran. En kvinna. Merks hj?rta rusade n?r han undrade om det var flickan—och om hon var d?d eller levande. Han drog henne mot vad som s?g ut som att vara flickans familj, alla var bundna i rep mot ladan. D?r var hennes far och mor, och bredvid, antagligen hennes syskon, tv? stycken yngre, flickor b?da tv?. As a breeze moved a cloud of black smoke, Merk caught a glimpse of the body’s long blonde hair, matted with dirt, and he knew that was her. Merk felt a rush of adrenaline as he took off at a sprint down the hill. He rushed into the muddy compound, running amidst the flame and the smoke, and he could finally see what was happening: the girl’s family, against the wall, were all already dead, their throats cut, their bodies hanging limply against the wall. He felt a wave of relief as he saw the girl being dragged was still alive, resisting as they dragged her to join her family. He saw a thug awaiting her arrival with a dagger, and he knew she would be next. He had arrived too late to save her family—but not too late to save her. Merk knew he had to catch these men off-guard. He slowed his gait and marched calmly down the center of the compound, as if he had all the time in the world, waiting for them to take notice of him, wanting to confuse them. Soon enough, one of them did. The thug turned immediately, shocked at the sight of a man walking calmly through all the carnage, and he yelled to his friends. Merk felt all the confused eyes on him as he proceeded, walking casually toward the girl. The thug dragging her looked over his shoulder, and at the sight of Merk he stopped, too, loosening his grip and letting her fall in the mud. He turned and approached Merk with the others, all closing in on him, ready to fight. “What do we have here?” called out the man who appeared to be their leader. It was the one who had dropped the girl, and as he set his sights on Merk he drew a sword from his belt and approached, as the others encircled him. Merk looked only at the girl, checking to make sure she was alive and unharmed. He was relieved to see her squirm in the mud, slowly collecting herself, lifting her head and looking back out at him, dazed and confused. Merk felt relief that he had not, at least, been too late to save her. Perhaps this was the first step on what would be a very long road to redemption. Perhaps, he realized, it did not start in the tower, but right here. As the girl turned over in the mud, propping herself up on her elbows, their eyes met, and he saw them flood with hope. “Kill them!” she shrieked. Merk stayed calm, still walking casually toward her, as if not even noticing the men around him. “So you know the girl,” the leader called out to him. “Her uncle?” one of them called out mockingly. “A long-lost brother?” laughed another. “You coming to protect her, old man?” another mocked. The others burst into laughter as they closed in. While he did not show it, Merk was silently taking stock of all his opponents, summing them up out of the corner of his eye, tallying how many they were, how big they were, how fast they moved, the weapons they carried. He analyzed how much muscle they had versus fat, what they were wearing, how flexible they were in those clothes, how fast they could pivot in their boots. He noted the weapons they held—the crude knives, daggers drawn, swords poorly sharpened—and he analyzed how they held them, at their sides or out in front, and in which hands. Most were amateur, he realized, and none of them truly concerned him. Save one. The one with the crossbow. Merk made a mental note to kill him first. Merk entered a different zone, a different mode of thinking, of being, the one that always naturally gripped him whenever he was in a confrontation. He became submerged in his own world, a world he had little control over, a world he gave his body up to. It was a world that dictated to him how many men he could kill how quickly, how efficiently. How to inflict the maximum damage with the least possible effort. He felt bad for these men; they had no idea what they were walking into. “Hey, I’m talking to you!” their leader called out, hardly ten feet away, holding out his sword with a sneer and closing in fast. Merk stayed the course, though, and kept marching, calm and expressionless. He was staying focused, hardly listening to their leader’s words, now muted in his mind. He would not run, or show any signs of aggression, until it suited him, and he could sense how puzzled these men were by his lack of actions. “Hey, do you know you’re about to die?” the leader insisted. “You listening to me?” Merk continued walking calmly while their leader, infuriated, waited no longer. He shouted in rage, raised his sword, and charged, swinging down for Merk’s shoulder. Merk took his time, not reacting. He walked calmly toward his attacker, waiting until the very last second, making sure not to tense up, to show any signs of resistance. He waited until his opponent’s sword reached its highest point, high above the man’s head, the pivotal moment of vulnerability for any man, he had learned long ago. And then, faster than his foe could possibly foresee, Merk lunged forward like a snake, using two fingers to strike at a pressure point beneath the man’s armpit. His attacker, eyes bulging in pain and surprise, immediately dropped the sword. Merk stepped in close, looped one arm around the man’s arm and tightened his grip in a lock. In the same motion he grabbed the man by the back of his head and spun him around, using him as a shield. For it wasn’t this man that Merk had been worried about, but the attacker behind him with the crossbow. Merk had chosen to attack this oaf first merely to gain himself a shield. Merk spun and faced the man with the crossbow, who, as he’d anticipated, already had his bow trained on him. A moment later Merk heard the telltale sound of an arrow being released from the crossbow, and he watched it flying through the air right for him. Merk held his writhing human shield tight. There came a gasp, and Merk felt the oaf flinch in his arms. The leader cried out in pain, and Merk suddenly felt a jolt of pain himself, like a knife entering his own stomach. At first he was confused—and then he realized the arrow had gone through the shield’s stomach, and the head of it had just barely entered Merk’s stomach, too. It only penetrated perhaps a half inch—not enough to seriously wound him—but enough to hurt like hell. Calculating the time it would take to reload the crossbow, Merk dropped the leader’s limp body, grabbed the sword from his hand, and threw it. It sailed end over end toward the thug with the crossbow and the man shrieked, eyes widening in shock, as the sword pierced his chest. He dropped his bow and fell limply beside it. Merk turned and looked over at the other thugs, all clearly in shock, two of their best men dead, all now seeming unsure. They faced each other in the awkward silence. “Who are you?” one finally called out, nervousness in his voice. Merk smiled wide and cracked his knuckles, relishing the bout to come. “I,” he replied, “am what keeps you up at night.” KAPITEL FEM Duncan rode with his army, the sound of hundreds of horses thundering in his ears as he led them south, throughout the night, away from Argos. His trusted commanders rode beside him, Anvin on one side and Arthfael on the other, only Vidar remaining home to guard Volis, while several hundred men lined up beside them, all riding together. Unlike other warlords, Duncan liked to ride side-by-side with his men; he did not consider these men to be his subjects, but rather his brothers-in-arms. They rode through the night, the cool wind in their hair, the snow beneath their feet, and it felt good to be on the move, to be heading for battle, to no longer be cowering behind the walls of Volis as Duncan had for half his life. Duncan looked over and spotted his sons Brandon and Braxton riding alongside his men, and while he was proud to have them with him, he did not worry for them as he did for his daughter. Despite himself, as hour followed hour, even though he told himself he would not worry, Duncan found his nighttime thoughts turning to Kyra. He wondered where she was now. He thought of her crossing Escalon alone, with only Dierdre, Andor, and Leo to join her, and his heart tugged at him. He knew the journey he had sent her on was one that could imperil even some hardened warriors. If she survived it, she would return a greater warrior than any of the men who rode with him here today. If she did not, he would never be able to live with himself. But desperate times called for desperate measures, and he needed her to complete her quest more than ever. They crested a hill and descended another, and as the wind picked up, Duncan looked out at the rolling plains, spread out before him beneath the moonlight, and he thought of their destination: Esephus. The stronghold of the sea, the city built on the harbor, the crossroads of the northeast and the first major port for all shipping. It was a city bordered by the Sea of Tears on one side and a harbor on the other, and it was said whoever controlled Esephus controlled the better half of Escalon. The next closest fort to Argos and a vital stronghold, Esephus had to be his first stop, Duncan knew, if he were to have any chance of rallying a revolution. The once-great city would have to be liberated. Its harbor, once so proudly filled with ships waving the banners of Escalon, was now, Duncan knew, filled with Pandesian ships, a humbled reminder of what it once was. Duncan and Seavig, the warlord of Esephus, had been close once. They had ridden into battle together as brothers-in-arms countless times, and Duncan had sailed out to sea with him more than once. But since the invasion, they had lost touch. Seavig, a once-proud warlord, was now a humbled soldier, unable to sail the seas, unable to rule his city or visit other strongholds, like all warlords. They might as well have detained him and labeled him what he truly was: a prisoner, like all other warlords of Escalon. Duncan rode through the night, the hills lit only by the torches of his men, hundreds of sparks of light heading south. As they rode, more snow fell and the wind raged, and the torches struggled to stay alight as the moon fought to break through the clouds. Yet Duncan’s army pushed on, gaining ground, these men who would ride anywhere on earth for him. It was unconventional, Duncan knew, to attack at night, much less in the snow—yet Duncan had always been an unconventional warrior. It was what had allowed him to rise through the ranks, to become the old king’s commander, was what had led to his having a stronghold of his own. And it was what made him one of the most respected of all dispersed warlords. Duncan never did what other men did. There was a motto he tried to live by: do what other men expected least. The Pandesians would never expect an attack, since word of Duncan’s revolt could not have spread this far south so soon—not if Duncan reached them in time. And they would certainly never expect an attack at nighttime, much less in the snow. They would know the risks of riding at night, of horses breaking legs, and of a myriad other problems. Wars, Duncan knew, were often won more by surprise and speed than by force. Duncan planned to ride all night long until they reached Esephus, to try to conquer the vast Pandesian force and take back this great city with his few hundred men. And if they took Esephus, then maybe, just maybe, he could gain momentum and begin the war to take back all of Escalon. “Down below!” Anvin called out, pointing into the snow. Duncan looked down at the valley below and spotted, amidst the snow and fog, several small villages dotting the countryside. Those villages, Duncan knew, were inhabited by brave warriors, loyal to Escalon. Each would have but a handful of men, but it could add up. He could gain momentum and bolster his army’s ranks. Duncan shouted above the wind and horses to be heard. “Sound the horns!” His men sounded a series of short horn blasts, the old rallying cry of Escalon, a sound which warmed his heart, a sound which had not been heard in Escalon in years. It was a sound that would be familiar to his fellow countrymen, a sound that would tell them all that they needed to know. If there were any good men in those villages, that sound would stir them. The horns sounded again and again, and as they neared, slowly torches lit in the villages. Villagers, alerted to their presence, began to fill the streets, their torches flickering against the snow, men hastily getting dressed, grabbing weapons and donning whatever crude armor they had. They all gazed up the hill to see Duncan and his men approaching, gesturing as if filled with wonder. Duncan could only imagine what a sight his men made, galloping in the thick of night, in a snowstorm, down the hill, raising hundreds of torches like a legion of fire fighting the snow. Duncan and his men rode into the first village and came to a stop, their hundreds of torches lighting the startled faces. Duncan looked down at the hopeful faces of his countrymen, and he put on his fiercest battle face, preparing himself to inspire his fellow men as never before. “Men of Escalon!” he boomed, slowing his horse to a walk, turning and circling as he tried to address them all as they pressed close around him. “We have suffered under the oppression of Pandesia for far too long! You can choose to stay here and live your lives in this village and remember the Escalon that once was. Or you can choose to rise up as free men, and help us begin the great war for freedom!” There arose a cheer of joy from the villagers as they unanimously rushed forward. “The Pandesians are taking our girls now!” called out one man. “If this is freedom, then I don’t know what liberty is!” The villagers cheered. “We are with you, Duncan!” shouted another. “We shall ride with you to our deaths!” There arose another cheer, and the villagers rushed to mount their horses and join his men. Duncan, satisfied at his growing ranks, kicked his horse and continued to ride out from the village, starting to realize how long overdue Escalon was to revolt. Soon they reached another village, its men already out and waiting, their torches lit, as they heard the horns, the shouts, saw the army growing and clearly knew what was happening. Local villagers called out to each other, recognizing each other’s faces, realized what was happening, and needed no more speeches. Duncan swept through this village as he did the last, and it took no convincing for the villagers, too eager for freedom, too eager to have their dignity restored, to mount their horses, grab their weapons, and join Duncan’s ranks, wherever he should take them. Duncan charged through village after village, covering the countryside, all lighting up in the night, despite the wind, despite the snow, despite the black of night. Their desire for freedom was too strong, Duncan realized, to do anything but shine even in the darkest night—and to take up arms to win back their lives. * Duncan rode all through the night, leading his growing army south, his hands raw and numb from the cold as he gripped the reins. The further south they went, the more the terrain began to morph, the dry cold of Volis replaced with the wet cold of Esephus, its air heavy, as Duncan remembered it to be, with the damp of the sea and the smell of salt. The trees were shorter here, too, windswept, all seemingly bent from the easterly gale that never ceased. They crested hill after hill. The clouds parted, despite the snow, and the moon opened up in the sky, shining down on them, lighting their way enough to see by. They rode, warriors against the night, and it was a night Duncan would remember, he knew, for the rest of his life. Assuming he survived. This would be the battle upon which hinged everything. He thought of Kyra, his family, his home, and he did not want to lose them. His life was on the line, and the lives of all he knew and loved, and he would risk it all tonight. Duncan glanced back over his shoulder and was elated to see he had picked up several hundred more men, all riding together as one, with a single purpose. He knew that, even with their numbers, they would be vastly outnumbered and would be facing a professional army. Thousands of Pandesians were stationed in Esephus. Duncan knew that Seavig still had hundreds of his own disbanded men at his disposal, of course, but there was no knowing if he would risk it all to join Duncan. Duncan had to assume he would not. They soon crested yet another hill and as they did, they all came to a stop, needing no prodding. For there, far below, sprawled the Sea of Tears, its waves crashing to shore, the great harbor, and the ancient city of Espehus rising up beside it. The city looked as if it had been built into the sea, the waves crashing against its stone walls. The city was built with its back to land, as if facing the sea, its gates and portcullises sinking into the water as if they cared more about accommodating ships than horses. Duncan studied the harbor, the endless ships packed in it, all, he was chagrined to see, flying the banners of Pandesia, the yellow and blue that flew like an offense to his heart. Flapping in the wind was the emblem of Pandesia—a skull in the mouth of an eagle—making Duncan sick. Seeing such a great city held captive by Pandesia was a source of shame for Duncan, and even in the black night his cheeks blushed red. The ships sat there smugly, anchored safely, none expecting an attack. Of course. Who would dare attack them? Especially in the black of night, and in a snowstorm? Duncan felt all his men’s eyes on him, and he knew his moment of truth had come. They all awaited his fateful command, the one that would change the fate of Escalon, and he sat there on his horse, wind howling, and he felt his destiny welling up within him. He knew this was one of those moments that would define his life—and the lives of all these men. “FORWARD!” he boomed. His men cheered, and as one they all charged down the hillside, racing for the harbor, several hundred yards away. They raised their torches high, and Duncan felt his heart slamming in his chest as the wind brushed his face. He knew this mission was suicide—yet he also knew it was crazy enough that it just might work. They tore down the countryside, their horses galloping so fast that the cold air nearly took his breath away, and as they neared the harbor, its stone walls hardly a hundred yards before them, Duncan prepared for battle. “ARCHERS!” he called out. His archers, riding in neat rows behind him, set their arrows aflame, torching their tips, awaiting his command. They rode and rode, their horses thundering, the Pandesians below still not aware of the attack to come. Duncan waited until they got closer—forty yards out, then thirty, then twenty—and finally he knew the time was right. “FIRE!” The black night was suddenly lit up with thousands of flaming arrows, sailing in high arcs through the air, cutting through the snow, making their way for the dozens of Pandesian ships anchored in the harbor. One by one, like fireflies, they found their targets, landing on the long, flapping canvas of Pandesian sails. It took but moments for the ships to be lit up, the sails and then the ships all aflame, as the fire spread rapidly in the windy harbor. “AGAIN!” Duncan yelled. Volley followed volley, as fire-tipped arrows fell like raindrops all over the Pandesian fleet. The fleet was, at first, quiet in the dead of night, the soldiers all fast asleep, all so unsuspecting. The Pandesians had become, Duncan realized, too arrogant, too complacent, never possibly suspecting an attack like this. Duncan did not give them time to rally; emboldened, he galloped forward, closing in on the harbor. He led the way right up to the stone wall bordering the harbor. “TORCHES!” he cried. His men charged right up to the shoreline, raised their torches high, and with a great shout, they followed Duncan’s example and hurled their torches onto the ships closest to them. Their heavy torches landed like clubs on the deck, the thumping of wood filling the air, as dozens more ships were set aflame. The few Pandesian soldiers on duty noticed too late what was happening, finding themselves caught in a wave of flame, and shrieking and jumping overboard. Duncan knew it was only a matter of time until the rest of the Pandesians woke. “HORNS!” he shouted. Horns were sounded up and down the ranks, the old rallying cry of Escalon, the short bursts that he knew Seavig would recognize. He hoped it would rouse him. Duncan dismounted, drew his sword, and rushed for the harbor wall. Without hesitating, he jumped over the low stone wall and onto the flaming ship, leading the way as he charged forward. He had to finish the Pandesians off before they could rally. Anvin and Arthfael charged at his side and his men joined in, all letting out a great battle cry as they threw their lives to the wind. After so many years of submission, their day of vengeance had come. The Pandesians, finally, were roused. Soldiers began to emerge from the decks below, streaming forth like ants, coughing against the smoke, dazed and confused. They caught sight of Duncan and his men, and they drew swords and charged. Duncan found himself being confronted by streams of men—yet he did not flinch; on the contrary, he attacked. Duncan charged forward and ducked as the first man slashed for his head, then came up and stabbed the man in the gut. A soldier slashed at his back, and Duncan spun and blocked it—then spun the soldier’s sword around and stabbed him in the chest. Duncan fought back heroically as he was attacked from all sides, recalling days of old as he found himself immersed in battle, parrying on all sides. When men got too close to reach with his sword, he leaned back and kicked them, creating space for himself to swing; in other instances, he spun and elbowed, fighting hand to hand in the close quarters when he needed to. Men dropped all around him, and none could get close. Duncan soon found himself joined by Anvin and Arthfael as dozens of his men rushed forward to help. As Anvin joined him, he blocked the blow of a solider charging Duncan from behind, sparing him a wound—while Arthfael stepped forward, raised his sword, and blocked a hatchet coming down for Duncan’s face. As he did, Duncan simultaneously stepped forward and stabbed the solider in the gut, he and Arthfael working together to fell him. They all fought as one, a well-oiled machine from all their years together, all guarding each other’s backs as the clang of swords and armor pierced the night. All around him, Duncan saw his men boarding ships up and down the harbor, attacking the fleet as one. Pandesian soldiers streamed forth, all fully roused, some of them on fire, and the warriors of Escalon all fought bravely amidst the flames, none backing down even as fires raged all around them. Duncan himself fought until he could lift his arms no more, sweating, smoke stinging his eyes, swords clanging all around him, dropping one soldier after the next that tried to escape to shore. Finally, the fires grew too hot; Pandesian soldiers, in full armor, trapped by the flames, leapt from their ships into the waters below—and Duncan led his men off the ship and over the stone wall, back to the harbor side. Duncan heard a shout and he turned and noticed hundreds of Pandesian soldiers trying to follow, to pursue them off the ship. As he stepped down onto dry land, the last of his men to leave, he turned, raised his sword high, and hacked at the great ropes binding the ships to shore. “THE ROPES!” Duncan yelled. Up and down the harbor his men followed his lead and severed the ropes anchoring the fleet to shore. As the great rope before him finally snapped, Duncan placed his boot on the deck and with a great kick, shoved the ship away from shore. He groaned from the effort, and Anvin, Arthfael and dozens of others rushed forward, joining him. As one, they all shoved the burning hull away from shore. The flaming ship, filled with shrieking soldiers, drifted inevitably toward the other ships in the harbor—and as it reached them, it set them aflame, too. Men leapt from ships by the hundreds, shrieking, sinking into the black waters. Duncan stood there, breathing hard and watching, his eyes aglow, as the whole harbor soon lit in a great conflagration. Thousands of Pandesians, fully roused now, emerged from the lower decks of other ships—but it was too late. They surfaced to a wall of flame, and left with the choice of being burned alive or jumping into a death by drowning in the freezing waters, they all chose the latter. Duncan watched as the harbor soon filled with hundreds of bodies, bobbing in the waters, crying out as they tried to swim for shore. “ARCHERS!” Duncan yelled. His archers took aim and fired volley after volley, aiming for the flailing soldiers. One by one they found their marks, and the Pandesians sank. The waters became slick with blood, and soon there came snapping noises and the sound of shrieking, as the waters were filled with glowing yellow sharks, feasting in the blood-filled harbor. Duncan looked out and it slowly dawned on him what he had done: the entire Pandesian fleet, but hours ago sitting so defiantly in the harbor, a sign of Pandesian conquest, was no more. Its hundreds of ships were destroyed, all burning together in Duncan’s victory. His speed and surprise had worked. There came a great shout amongst his men, and Duncan turned to see all of his men cheering as they watched the ships burn, their faces black with soot, exhaustion from having ridden through the night—yet all of them drunk with victory. It was a cry of relief. A cry of freedom. A cry they had been waiting years to release. Yet no sooner had it sounded when another shout filled the air—this one much more ominous—followed by a sound which made the hair rise on Duncan’s neck. He turned and his heart dropped to see the great gates to the stone barracks slowly opening. As they did, there appeared a frightening sight: thousands of Pandesian soldiers, fully armed, in perfect ranks; a professional army, outnumbering his men ten to one, was preparing. And as the gates opened, they let out a cry and charged right for them. The beast had been roused. Now, the real war would begin. KAPITEL SEX Kyra, clutching Andor’s mane, galloped through the night, Deidre beside her, Leo at her feet, all racing through the snow-filled plains west of Argos like thieves fleeing through the night. As she rode, hour passing hour, the sound of the horses thumping in her ears, Kyra became lost in her own world. She imagined what might lie ahead of her in the Tower of Ur, who her uncle might be, what he would say about her, about her mother, and she could barely contain her excitement. Yet she also had to admit, she felt fear. It would be a long trek to cross Escalon, one she had never done before. And looming ahead of them, she saw, was the Wood of Thorns. The open plains were coming to an end, and they would soon be immersed in a claustrophobic wood filled with savage beasts. She knew all rules were off once they crossed that tree line. The snow whipped her face as the wind howled across the open plains, and Kyra, her hands numb, dropped the torch from her hand, realizing it had burned dead long ago. She rode through the dark, lost in her own thoughts, the only sound that of the horses, of the snow beneath them, and of Andor’s occasional snarl. She could feel his rage, his untamed nature, unlike any beast she had ever ridden. It was as if Andor was not only unafraid of what lay ahead—but openly hoping for a confrontation. Wrapped in her furs, Kyra felt another wave of hunger pains, and as she heard Leo whine yet again, she knew they could not all ignore their hunger much longer. They had been riding for hours and had already devoured their frozen strips of meat; she realized, too late, that they had not brought enough provisions. No small game surfaced on this snowy night, and it did not bode well. They would have to stop and find food soon. They slowed as they neared the edge of the Wood, Leo snarling at the dark tree line. Kyra glanced back over her shoulder, at the rolling plains leading back to Argos, at the last open sky she would see for a while. She turned back and stared at the wood, and a part of her was loath to move ahead. She knew the reputation of the Wood of Thorns, and this, she knew, was a moment of no turning back. “You ready?” she asked Dierdre. Dierdre appeared to be a different girl now than the one who had left prison. She was stronger, more resolute, as if she had been to the depths of hell and back and was ready to face anything. “The worst that can happen has already happened to me,” Deidre said, her voice cold and hard as the wood before them, a voice too old for her age. Kyra nodded, understanding—and together, they set off, entering the tree line. The moment they did, Kyra immediately felt a chill, even in this cold night. It was darker here, more claustrophobic, filled with ancient black trees with gnarled branches resembling thorns, and thick, black leaves. The wood exuded not a sense of peace, but one of evil. They proceeded at a quick walk, as fast as they could amidst these trees, snow and ice crunching beneath their beasts. There slowly arose the sounds of odd creatures, hidden in the branches. She turned and scanned them searching for the source, but could find none. She felt they were being watched. They proceeded deeper and deeper into the wood, Kyra trying to head west and north, as her father had told her, until she found the sea. As they went, Leo and Andor snarled at hidden creatures Kyra could not see, while she dodged the branches scratching her. Kyra pondered the long road ahead of her. She was excited at the idea of her quest, yet she longed to be with her people, to be fighting at their side in the war she had started. She already felt an urgency to return. As hour followed hour, Kyra peered into the wood, wondering how much further until they reached the sea. She knew it was risky to ride in such darkness—yet she knew it was also risky to camp out here alone—especially as she heard another startling noise. “Where is the sea?” Kyra finally asked Dierdre, mainly to break the silence. She could tell from Dierdre’s expression that she had stirred her from her thoughts; she could only imagine what nightmares she was lost in. Dierdre shook her head. “I wish I knew,” she replied, her voice parched. Kyra was confused. “Didn’t you come this way when they took you?” she asked. Dierdre shrugged. “I was locked in a cage in the back of the wagon,” she replied, “and unconscious most of the trip. They could have taken me any direction. I don’t know this wood.” She sighed, peering out into the blackness. “But as we near Whitewood, I should recognize more.” They continued on, falling into a comfortable silence, and Kyra could not help but wonder about Deidre and her past. She could feel her strength, yet also her profound sadness. Kyra found herself getting consumed by dark thoughts of the journey ahead, of their lack of food, of the biting cold and the savage creatures awaiting them, and she turned to Dierdre, wanting to distract herself. “Tell me of the Tower of Ur,” Kyra said. “What’s it like?” Dierdre looked back, black circles beneath her eyes, and shrugged. “I’ve never been to the tower,” Dierdre replied. “I am from the city of Ur—and that is a good day’s ride south.” “Then tell me of your city,” Kyra said, wanting to think of anything but here. Dierdre’s eyes lit up. “Ur is a beautiful place,” she said, longing in her voice. “The city by the sea.” “We have a city south of us that is near the sea,” Kyra said. “Esephus. It is a day’s ride from Volis. I used to go there, with my father, when I was young.” Dierdre shook her head. “That is not a sea,” she replied. Kyra was confused. “What do you mean?” “That is the Sea of Tears,” Dierdre replied. “Ur is on the Sea of Sorrow. Our is a much more expansive sea. On your eastern shore, there are small tides; on our western coast, the Sorrow has waves twenty feet high that crash into our shores, and a tide that can pull out ships in a glance, much less men, when the moon is high. Ours is the only city in all of Escalon where the cliffs lower enough to allow ships to touch to shore. Our has the only beach in all of Escalon. It is why Andros was built but a day’s ride east of us.” Kyra pondered her words, glad to be distracted. She recalled all of this from some lesson in her youth, but she had never pondered it all in detail. “And your people?” Kyra asked. “What are they like?” Dierdre sighed. “A proud people,” she replied, “like any other in Escalon. But different, too. They say those of Ur have one eye on Escalon and one on the sea. We look to the horizon. We are less provincial than the others—perhaps because so many foreigners touch down on our shores. The men of Ur were once famed warriors, my father foremost amongst them. Now, we are subjects, like everyone else.” She sighed, and fell silent for a long time. Kyra was surprised when she started to speak again. “Our city is cut with canals,” Dierdre continued. “When I was growing up, I would sit atop the ridge and watch the ships come in and out for hours, sometimes days. They would come to us from all over the world, flying all different banners and sails and colors. They would bring in spices and silks and weapons and delicacies of every manner—sometimes even animals. I would look at the people coming and going, and I would wonder about their lives. I wanted desperately to be one of them.” She smiled, an unusual sight, her eyes aglow, clearly remembering. “I used to have a dream,” Dierdre said. “When I came of age, I would board one of those ships and sail away to some foreign land. I would find my prince, and we would live on a great island, in a great castle somewhere. Anywhere but Escalon.” Kyra looked over to see Dierdre smiling. “And now?” Kyra asked. Dierdre’s face fell as she looked down at the snow, her expression suddenly filled with sadness. She merely shook her head. “It’s too late for me,” Dierdre said. “After what they’ve done to me.” “It’s never too late,” Kyra said, wanting to reassure her. But Dierdre merely shook her head. “Those were the dreams of an innocent girl,” she said, her voice heavy with remorse. “That girl is long gone.” Kyra felt sadness for her friend as they continued in silence, deeper and deeper into the wood. She wanted to take away her pain, but did not how. She wondered at the pain that some people lived with. What was it her father had told her once? Do not be fooled by men’s faces. We all lead lives of quiet despair. Some hide it better than others. Feel compassion for all, even if you see no outward reason. “The worst day of my life,” Dierdre continued, “was when my father conceded to Pandesian law, when he let those ships enter our canals and let his men lower our banners. It was a sadder day, even, than when he allowed them to take me.” Kyra understood all too well. She understood the pain Dierdre had gone through, the sense of betrayal. “And when you return?” Kyra asked. “Will you see your father?” Dierdre looked down, pained. Finally, she said: “He is still my father. He made a mistake. I am sure he did not realize what would become of me. I think he shall never be the same when he learns what happened. I want to tell him. Eye to eye. I want him to understand the pain I felt. His betrayal. He needs to understand what happens when men decide the fate of women.” She wiped away a tear. “He was my hero once. I do not understand how he could have given me away.” “And now?” Kyra asked. Dierdre shook her head. “No more. I am done making men my heroes. I shall find other heroes.” “What about you?” Kyra asked. Dierdre looked back, confused. “What do you mean?” “Why look any further than yourself?” Kyra asked. “Can you not be your own hero?” Dierdre scoffed. “And why would I?” “You are a hero to me,” Kyra said. “What you suffered in there—I could not suffer. You survived. More than that—you are back on your feet and thriving even now. That makes you a hero to me.” Dierdre seemed to contemplate her words as they continued on in the silence. “And you, Kyra?” Dierdre finally asked. “Tell me something about you.” Kyra shrugged, wondering. “What would you like to know?” Dierdre cleared her throat. “Tell me of the dragon. What happened back there? I’ve never seen anything like it. Why did he come for you?” She hesitated. “Who are you?” Kyra was surprised to detect fear in her friend’s voice. She pondered her words, wanting to answer truthfully, and wished she had the answer. “I don’t know,” she finally answered, truthfully. “I suppose that is what I am going to find out.” “You don’t know?” Dierdre pressed. “A dragon swoops down from the sky to fight for you, and you don’t know why?” Kyra thought about how crazy that sounded, yet she could only shake her head. She looked up reflexively at the skies, and between the gnarled branches, despite all hope, she hoped for a sign of Theos. But saw nothing but gloom. She heard no dragon, and her sense of isolation deepened. “You know that you are different, don’t you?” Dierdre pressed. Kyra shrugged, her cheeks burning, feeling self-conscious. She wondered if her friend looked at her as if she were some kind of freak. “I used to be so sure of everything,” Kyra replied. “But now…I honestly don’t know anymore.” They continued riding for hours, falling back into a comfortable silence, sometimes trotting when the wood opened up, at other times the wood so dense they needed to dismount and lead their beasts. Kyra felt on edge the entire time, feeling as if they could be attacked at any moment, never able to relax in this forest. She did not know what hurt her more: the cold or the hunger pains ripping through her stomach. Her muscles ached, and she couldn’t feel her lips. She was miserable. She could hardly conceive their quest had barely begun. After hours more passed, Leo began to whine. It was a strange noise—not his usual whine, but the one he reserved for times when he smelled food. At the same moment Kyra, too, smelled something—and Dierdre turned in the same direction and stared. Kyra peered through the wood, but saw nothing. As they stopped and listened, she began to hear the faintest sound of activity somewhere up ahead. Kyra was both excited by the smell and nervous about what that could mean: others were sharing this wood with them. She recalled her father’s warning, and the last thing she wanted was a confrontation. Not here and not now. Dierdre looked at her. “I’m famished,” Dierdre said. Kyra, too, felt the hunger pangs. “Whoever it is, on a night like this,” Kyra replied, “I have a feeling they won’t be keen to share.” “We have plenty of gold,” Dierdre said. “Perhaps they will sell us some.” But Kyra shook her head, having a sinking feeling, while Leo whined and licked his lips, clearly famished, too. “I don’t think it’s wise,” Kyra said, despite the pains in her stomach. “We should stick to our path.” “And if we find no food?” Dierdre persisted. “We could all die of hunger out here. Our horses, too. It could be days, and this might be our only chance. Besides, we have little to fear. You have your weapons, I have mine, and we have Leo and Andor. If you need to, you could put three arrows in someone before he blinked—and we could be far off by then.” But Kyra hesitated, unconvinced. “Besides, I doubt a hunter with a spit of meat will cause us all any harm,” Dierdre added. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43697279&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.