Borta

Borta Blake Pierce En Riley Paige Rysare #1 En dynamisk ber?ttelse som griper tag i l?saren fr?n f?rsta kapitlet och sedan inte sl?pper. Midwest Book Review, Diane Donovan (om Borta) Ett m?sterverk till thriller och deckare! F?rfattaren gjorde ett fantastiskt jobb med karakt?rsutvecklingen, med s? v?l beskrivna psykologiska sidor att det k?nns som att man ?r inuti deras huvuden, lever sig in i deras r?dslor och hoppas p? deras framg?ng. Handlingen ?r v?ldigt intelligent och h?ller dig underh?llen hela v?gen. Boken ?r full av intrigv?ndningar och kommer att h?lla dig vaken fram till allra sista sidan. Books and Movie Reviews, Roberto Mattos (om Borta) I utkanterna av Virginias landsbygd hittas kvinnor m?rdade p? de mest groteska vis. FBI kallas in men st?r handfallna. En seriem?rdare finns d?r ute och hans brott blir allt mer frekventa. De vet att det bara finns en agent som ?r tillr?ckligt bra f?r att l?sa det h?r fallet: Specialagent Riley Paige. Riley sj?lv ?r p? betald ledighet och ?terh?mtar sig fr?n sammandrabbningen med den senaste seriem?rdaren. Hon ?r sk?r och FBI ?r ovilliga att blanda in henne. Trots det v?ljer Riley, som tampas med sina egna demoner, att ta sig an fallet. Hennes jakt tar henne fr?n den vrickade subkulturen av docksamlare, till trasiga familjers hem och in i de allra m?rkaste av vr?r i m?rdarens sinne. I takt med att mysteriet nystas upp inser Riley att hon har tagit sig an en m?rdare som ?r sjukare ?n vad hon hade kunnat ana. I en hektisk kamp mot klockan finner hon sig pressad till sitt yttersta. Hennes jobb st?r p? spel, hennes familjs s?kerhet ?r hotad och hennes br?ckliga psyke ?r p? gr?nsen till kollaps. Men n?r Riley tagit sig an ett fall s? ger hon aldrig upp. Hon blir besatt av fallet och det leder henne till de m?rkaste delarna av hennes psyke, d?r gr?nserna mellan att vara j?gare eller byte suddas ut. Efter en rad av ov?ntade v?ndningar leder hennes instinkter henne till en chockerande uppl?sning som inte ens Riley sj?lv n?gonsin hade kunnat f?rest?lla sig. BORTA ?r en m?rk psykologisk thriller med pulsh?jande sp?nning, samt b?rjan p? en f?ngslande ny bokserie och en ?lskv?rd ny karakt?r som kommer att f? dig att v?nda sida efter sida l?ngt in p? sm?timmarna. Bok 2 i serien om Riley Paige finns ute nu! Blake Pierce BORTA Blake Pierce Blake Pierce ?r f?rfattaren bakom den b?sts?ljande rysarserien RILEY PAIGE, som inkluderar ?tta b?cker (med fler p? v?g). Blake Pierce har ?ven skrivit bokserien MACKENZIE WHITE, vilken best?r av fem b?cker (?ven d?r med fler p? v?g); bokserien AVERY BLACK som inneh?ller fyra b?cker (fler b?cker kommer); och den nya KERI LOCKE-serien. Blake ?r en flitig l?sare och ett livsl?ngt fan av deckare och rysare som blir glad om ni h?r av er, s? bes?k g?rna www.blakepierceauthor.com (http://www.blakepierceauthor.com/) f?r att f? veta mer, eller f?r att ta del av uppdateringar och h?lla kontakten. Copyright © 2015 Blake Pierce. Alla r?ttigheter f?rbeh?lles. Med undantag till?tna i enlighet med U.S. Copyright Act 1976, ingen del av denna publikation f?r ?terskapas, distribueras eller s?ndas p? n?got vis, eller f?rvaras i databas eller h?mtningssystem utan f?rfattarens medl?tande. Den h?r e-boken ?r licenserad enbart f?r personligt bruk. Den h?r e-boken f?r inte ?terf?rs?ljas eller sk?nkas bort. Om ni vill dela den h?r boken med n?gon annan, var v?nlig och k?p ytterligare en kopia f?r varje mottagare. Om du l?ser boken och inte k?pte den, eller om den inte k?pts ?t dig, var d? god och l?mna tillbaka den och k?p en egen kopia. Tack f?r att ni respekterar denna f?rfattares h?rda arbete. Det h?r ?r sk?nlitteratur. Namn, karakt?rer, f?retag, organisationer, platser, h?ndelser, och incidenter ?r antingen en produkt av f?rfattarens fantasi eller anv?nds fiktivt. Eventuella liknelser med riktiga personer, levande eller d?da, ?r helt slumpm?ssig. Omslagsbild Copyright GongTo, anv?nd med licens fr?n Shutterstock.com. B?CKER AV BLAKE PIERCE RILEY PAIGE BORTA (Bok #1) TAGEN (Bok #2) ?TR?DD (Bok #3) Prolog En ny v?g av sm?rta ryckte Rebas huvud uppr?tt. Hon drog i repen som band hennes kropp. De satt knutna runt hennes mage till ett r?r som reglats till b?de golvet och taket i mitten av ett litet rum. Hennes vrister och handleder var bundna. Hon ins?g att hon slumrat till, n?got som fick r?dslan att sk?lja ?ver henne. Hon visste nu att mannen skulle d?da henne. Bit f?r bit, s?r efter s?r. Det var inte hennes d?d han var ute efter, inte heller var det sex – han ville bara komma ?t hennes sm?rta. Jag m?ste h?lla mig vaken, t?nkte hon. Jag m?ste ta mig h?rifr?n. Om jag somnar igen kommer jag att d?. Trots hettan i rummet s? k?ndes hennes nakna kropp sval av svett. Hon tittade ned, darrade till av sm?rta, och s?g p? sina bara f?tter mot tr?golvet. Runt omkring dem fanns fl?ckar av torkat blod, tydliga tecken p? att hon inte var den f?rsta som bundits fast h?r. Paniken ?kade. Han hade g?tt iv?g n?gonstans. Den enda d?rren i rummet var st?ngd, men han skulle komma tillbaka. Det gjorde han alltid. Sedan skulle han g?ra vad helst han nu kunde komma p? f?r att f? henne att skrika. F?nstren var f?rt?ckta och hon hade ingen aning om det var dag eller natt, d? det enda ljuset kom fr?n en ensam gl?dlampa som h?ngde i taket. Vart det ?n var hon befann sig s? verkade det som att ingen kunde h?ra henne skrika. Hon undrade om rummet en g?ng hade varit en liten flickas sovrum. Det var groteskt rosa, med sm? snirkliga figurer och sagom?nster m?lade ?verallt. N?gon – hennes kidnappare, antagligen – hade f?rst?rt allt som en g?ng funnits d?r, och trasiga stolar och bord l?g sl?ngda runt i rummet. Golvet var t?ckt av lemmar och kroppar fr?n ett barns dockor. Sm? peruker – fr?n dockor, gissade Reba – var spikade likt skalper mot v?ggarna, de flesta konstn?rligt fl?tade, alla i onaturliga leksaksf?rger. Ett trasigt, rosa sminkbord stod uppr?tt mot en v?gg, med dess hj?rtformade spegel krossad i sm? sk?rvor. Den enda andra hela m?beln var en smal s?ng med ett trasigt, rosa tak. Hennes kidnappare vilade d?r ibland. Mannen s?g p? henne med svarta ?gon genom h?len i den svarta r?narluvan. F?rst hade hon k?nt sig l?ttad ?ver det faktum att han alltid hade masken p?. Om han inte ville att hon skulle se hans ansikte, betydde inte det att han inte planerade att d?da henne, och att han kanske skulle l?ta henne g?? Men hon f?rstod snart att masken fanns d?r av en annan anledning. Hon kunde se att under masken fanns d?r en tillbakadragen haka och en skev panna, n?got som fick henne att tro att mannens ansiktsdrag kanske var veka och alldagliga. Trots att han var stark var han kortare ?n henne, och kanske var han os?ker p? grund av det. D?rf?r, t?nkte hon, bar han masken f?r att verka mer skr?mmande. Hon hade gett upp hoppet om att lyckas ?vertala honom att inte skada henne. F?rst hade hon trott att hon kunde g?ra det. Hon visste trots allt att hon var snygg. Eller ?tminstone s? var jag det, t?nkte hon ledsamt. Svett och t?rar blandades samman p? hennes bl?slagna ansikte och hon kunde k?nna stelheten av det torkade blodet i sitt l?nga, blonda h?r. Hennes ?gon sved. Han hade tvingat henne att anv?nda linser, och de gjorde det sv?rare att se. Vem vet hur jag ser ut nu. Hon l?t huvudet falla. D? nu, bad hon sig sj?lv. Det borde vara enkelt. Hon var s?ker p? att andra hade d?tt h?r innan henne. Trots det s? kunde hon inte. Bara tanken p? det fick hennes hj?rta att sl? h?rdare, och hennes andning blev tyngre medan repet sp?nde mot hennes mage. Sakta men s?kert, i v?ntan p? vad som nog var en s?ker d?d, s? hade en annan k?nsla b?rjat rota sig inom henne. Denna g?ngen var det inte r?dsla eller panik. Det var inte f?rtvivlan. Det var n?got annat. Vad ?r det jag k?nner? D? ins?g hon vad det var. Det var vrede. Inte gentemot hennes kidnappare. Hon hade sedan l?nge f?rbrukat all sin ilska mot honom. Det ?r jag, t?nkte hon. Jag g?r precis det han vill att jag ska g?ra. N?r jag skriker och gr?ter och ber, d? ger jag honom precis det han vill. N?r hon drack av den kalla, smakl?sa soppan han matade henne med via ett sugr?r – d? gjorde hon precis det han ville. N?r hon patetiskt snyftade och sa att hon var mamma och att hon hade tv? sm? barn som beh?vde henne, d? uppfyllde hon alla hans sadistiska beg?r. Hennes sinne var med ens glasklart, och snyftandet byttes ut mot en nyfunnen beslutsamhet. Kanske beh?vde hon pr?va n?got annat. Hon hade k?mpat s? h?rt mot repen som band henne, i flera dagar. Kanske var det fel tillv?gag?ngss?tt. Repen var lite som de d?r bambuleksakerna, de d?r kinesiska fingerf?llorna d?r man satte ett finger i varje ?nde och ju h?rdare man drog, desto mer satt man fast. Kanske tricket var att slappna av, helt och h?llet. Kanske var det v?gen ut. Hon l?t kroppen slappna av, en muskel i taget, och k?nde varenda s?r, varenda bl?m?rke, d?r hennes hud r?rde repen. Och s?, med ens, s? uppt?ckte hon var n?gonstans som repen sp?nde. Till sist hade hon hittat vad hon letade efter. Det fanns en viss l?shet runt hennes h?gra vrist. Men det skulle inte hj?lpa att dra, i alla fall inte ?n. Hon beh?vde h?lla musklerna r?rliga. Hon b?jde och vickade p? vristen, f?rst f?rsiktigt, och sedan mer aggressivt allt eftersom repet lossade. ?ntligen, till hennes gl?dje och f?rv?ning, lossnade hennes h?l och hon drog loss hela h?gra foten. Hon tittade bort ?ver golvet. Endast en bit bort, bland de spridda kroppsdelarna fr?n dockorna, l?g hans kniv. Han skrattade j?mt n?r han l?mnade den d?r, s? h?nande n?ra. Kniven, t?ckt av blod, bl?nkte mot henne i ljuset. Hon svingade ut sin fria fot mot kniven. Den gick ?ver och missade. Hon l?t kroppen slappna av igen, och gled ned l?ngs r?ret en bit och sp?nde foten tills kniven var inom r?ckh?ll. Hon tog tag i den smutsiga kniven mellan t?rna, drog den l?ngs golvet och lyfte f?rsiktigt upp den med foten innan hon kunde greppa den med handen. D?refter v?nde hon f?rsiktigt p? den och s?gade i repet som band hennes handleder. Det k?ndes som om tiden stod stilla medan hon h?ll andan i hopp och b?n om att hon inte skulle tappa den. Att han inte skulle komma in. Till slut h?rde hon repet brista, och hon var chockerad ?ver att se hennes h?nder fria. Med bultande hj?rta skar hon snabbt loss repet runt midjan. Fri. Hon kunde knappt tro det. F?r ett ?gonblick kunde hon endast huka sig d?r med b?de h?nder och f?tter som pirrade medan de ?terfick blodcirkulation. Hon petade p? linserna hon hade i ?gonen och motstod viljan att kl?sa ut dem. Ist?llet s? drog hon dem f?rsiktigt till sidan, kl?mde ?t och drog ut dem. Hennes ?gon gjorde fruktansv?rt ont och det var en l?ttnad att f? ut dem. N?r hon s?g p? de tv? plastbitarna i hennes hand blev hon n?stan ?cklad av deras f?rg. Linserna var onaturligt bl?. Hon kastade dem ?t sidan. Rebas hj?rta bankade n?r hon drog sig upp och snabbt haltade mot d?rren. Hon tog tag i handtaget, men stannade upp. T?nk om han ?r d?r ute? Hon hade inget val. Reba vred handtaget och drog i d?rren, som ?ppnades ljudl?st. Hon stirrade ner l?ngs en l?ng, tom korridor, endast upplyst av en ?ppning p? h?gersidan. Hon kr?p vidare, naken, barfota, och tyst, och s?g ?ppningen leda in i ett svagt upplyst rum. Hon stannade och tittade. Det var en enkel matsal med ett bord och stolar, alla helt vanliga, som om en familj snart skulle komma hem till middag. Gamla gardiner h?ngde framf?r f?nstren. En ny r?dsla steg inom henne. Vardagligheten h?r var skr?mmande p? ett s?tt en f?ngelseh?la aldrig hade kunnat vara. Mellan gardinerna kunde hon se att det var m?rkt utomhus. Hennes r?dsla l?ttade vid tanken p? att m?rkret skulle g?ra det enklare att fly. Hon v?nde tillbaka mot korridoren. Den slutade vid en d?rr – en d?rr som bara var tvungen att leda ut. Hon haltade fram och kl?mde ?t runt det kalla kopparhandtaget. D?rren svingade tungt mot henne och avsl?jade natten utomhus. Hon s?g en liten veranda och ett f?lt bortom den. P? natthimlen syntes stj?rnor, men ingen m?ne. Det fanns inget ljus n?gonstans – inget tecken p? n?rliggande hus. Hon gick l?ngsamt ut p? verandan och ut p? f?ltet som var torrt och utan gr?s. Kall, frisk luft fyllde hennes lungor. Blandat med paniken k?nde hon sig upprymd. Lyckan av frihet. Reba tog sitt f?rsta steg, beredd p? att springa, n?r hon pl?tsligt k?nde ett h?rt grepp av en hand runt hennes handled. Och sen det bekanta, fula skrattet. Det sista hon k?nde var n?got h?rt – kanske metall – mot hennes huvud, och sedan sj?nk hon in i m?rkrets djup. Kapitel 1 Det har inte b?rjat lukta ?n i alla fall, t?nkte agent Bill Jeffreys. Han lutade sig fortfarande ?ver kroppen och kunde inte l?ta bli att k?nna de d?r f?rsta aningarna. Det blandade sig med den fr?scha doften av tall och den klara dimman som steg upp fr?n b?cken – en kroppslukt som han borde ha vant sig vid f?r l?nge sedan. Men det hade han inte. Kvinnans nakna kropp hade omsorgsfullt lagts p? en stor sten vid kanten av b?cken. Hon satt lutad mot en annan sten, med benen raka och s?rade, med h?nderna vid sidorna. Han kunde se en udda vridning i h?ger arm, vilket tydde p? ett brutet ben. Det v?giga h?ret var uppenbarligen en peruk, med onaturliga blonda toner. Ett rosa l?ppstiftsleende t?ckte hennes mun. Mordvapnet satt fortfarande h?rt runt halsen. Hon hade blivit strypt med ett rosa band. En konstgjord r?d ros l?g p? stenen vid hennes f?tter. Bill f?rs?kte f?rsiktigt lyfta hennes v?nsterhand. Den r?rde sig inte. ”Hon ?r fortfarande likstel” ber?ttade Bill f?r inspekt?r Spelbren, som hukade sig p? andra sidan kroppen. ”Hon har inte varit d?d i mer ?n tjugofyra timmar.” ”Vad ?r det med ?gonen?” fr?gade Spelbren. ”Uppsydda med svart tr?d” svarade han utan att bry sig om att titta noga. Spelbren stirrade p? honom i vantro. ”Kolla sj?lv” sade Bill. Spelbren stirrade in i ?gonen. ”Fan”, mumlade han tyst. Bill noterade att han inte drog sig tillbaka av avsky. Bill uppskattade det. Han hade jobbat med andra f?ltagenter – vissa av dem till och med veteraner som Spelbren – som skulle ha spytt okontrollerat vid det h?r laget. Bill hade aldrig jobbat med honom tidigare. Spelbren hade blivit satt p? fallet av ett f?ltkontor i Virginia. Det hade varit Spelbrens id? att ta in n?gon fr?n beteendeanalysenheten i Quantico, vilket var varf?r Bill var d?r. Smart drag, t?nkte Bill. Han kunde se att Spelbren var n?gra ?r yngre ?n honom sj?lv, men han hade ?nd? ett gammalt, erfaret utseende som tilltalade honom. ”Hon har linser” konstaterade Spelbren. Bill tog en n?rmare titt. Han hade r?tt. En kuslig, konstgjord bl? nyans som fick honom att titta bort. Det var kallt d?r nere vid b?cken vid den h?r tiden, sent p? morgonen, men ?nd? var ?gonen glasartade i sina h?lor. Det skulle bli sv?rt att fastst?lla den exakta d?dstiden. Allt Bill k?nde sig s?ker p? var att kroppen hade f?rts dit n?gon g?ng under natten och f?rsiktigt st?llts upp. Han h?rde en r?st n?ra intill. ”J?vla agenter.” Bill tittade upp p? de tre lokalpoliserna som stod n?gra meter bort. De viskade oh?rbart nu, s? Bill visste att han inte skulle h?ra mer ?n de tv? orden. De kom fr?n n?rliggande Yarnell, och de var uppenbarligen inte s?rskilt glada ?ver att FBI hade dykt upp. De tyckte kanske att de kunde hantera detta p? egen hand. Mosby State Parks skogsvakt tyckte annorlunda. Han var inte van vid n?gonting v?rre ?n vandalism, nedskr?pning eller olagligt fiske och jakt, och han visste att lokalbefolkningen fr?n Yarnell inte kunde hantera detta. Bill hade flugit ?ver hundra mil med helikopter s? han kunde komma hit innan kroppen flyttades. Piloten hade f?ljt koordinaterna till en ?ng p? en n?rliggande kulle, d?r skogsvakten och Spelbren hade m?tt honom. Skogsvakten hade sedan k?rt dem n?gra kilometer ner l?ngs en grusv?g och n?r de stannade s? hade Bill sett mordplatsen fr?n v?gen. Det var bara en kort bit ned f?r backen, vid b?cken. Polisen, som stod ot?ligt i n?rheten, hade redan unders?kt brottsplatsen. Bill visste exakt vad de t?nkte. De ville hantera det h?r p? egen hand. Ett par FBI-agenter var det sista de ville se. Ledsen, era lantisar, t?nkte Bill, men ni ?r ute p? f?r djupt vatten h?r. ”Polischefen tror att det h?r handlar om m?nniskohandel” sade Spelbren. ”Han har fel.” ”Varf?r tror du det?” fr?gade Bill. Han visste svaret sj?lv, men han ville f? en uppfattning om hur Spelbrens t?nkte. ”Hon ?r runt trettio, inte s? ung” sade Spelbren. ”Bristningar, s? hon har minst ett barn. Inte den typ av person som vanligtvis involveras i s?nt. ” ”Du har r?tt” sade Bill. ”Men peruken d??” Bill skakade p? huvudet. ”Hennes huvud har rakats” svarade han, ”s? vad peruken ?n var till f?r, s? var det inte f?r att byta h?rf?rg.” ”Och rosen?” fr?gade Spelbren. ”Ett meddelande?” Bill unders?kte den. ”En billig tygblomma” svarade han. ”Den sort som du hittar i vilken l?gprisbutik som helst. Vi kan sp?ra den, men vi kommer inte att f? reda p? n?gonting.” Spelbren tittade p? honom, uppenbart imponerad. Bill tvivlade p? att n?got av vad de hittat skulle vara till n?gon direkt nytta. M?rdaren var f?r m?lmedvetet, f?r metodisk. Det st?rda och sjuka i vad som fanns d?r framf?r dem fick Bill att k?nna sig uppe i varv. Han s?g hur lokalpoliserna verkade n?rma sig, som om de ville mota bort dem f?r att f? g?ra klart det de var d?r f?r. Foton hade tagits och kroppen skulle f?ras bort n?r som helst nu. Bill stod och suckade med stela ben. Hans fyrtio ?r hade b?rjat ta ut sin r?tt, ?tminstone en aning. ”Hon har blivit torterad” observerade han med en ledsam utandning. ”Titta p? alla sk?rs?r. N?gra har b?rjat l?ka.” Han skakade dystert p? huvudet. ”Hon m?ste ha h?llits i flera dagar innan n?gon d?dade henne med det d?r bandet.” Spelbren suckade. ”G?rningsmannen var arg ?ver n?got” sade Spelbren. ”Hall?, n?r ska vi avsluta det h?r?” ropade en av poliserna. Bill tittade i deras riktning och s?g dem stampa med f?tterna. Tv? av dem mumlade tyst. Bill visste att arbetet redan var gjort h?r, men sa det inte. Han f?redrog att h?lla pajasarna v?ntandes och undrades. Han v?nde sig l?ngsamt om och tog in scenen. Det var ett tjockt skogsomr?de, med tallar och cedertr? och mycket sm?skog, och med b?cken som lugnt ringlade fram mot n?rmaste flod. Trots att det redan var midsommar s? var det inte s?rskilt varmt, s? kroppen skulle inte ruttna p? en g?ng. Trots det s? var det ?nd? b?st att ta med den och skicka den till Quantico. Utredare skulle vilja titta p? den medan den fortfarande var fr?sch. Skogvaktarens bil k?rde upp p? grusv?gen bakom polisbilen. V?gen de k?rde p? var inget mer ?n d?cksp?r genom skogen. M?rdaren hade mest troligt k?rt samma v?g. Han hade burit henne den korta str?ckan l?ngs en smal stig, pallat upp kroppen p? stenen och stuckit. Han hade inte stannat l?nge. ?ven om omr?det verkade avl?gset s? patrullerade skogvaktare h?r regelbundet, och en personbil skulle snabbt ha dragit uppm?rksamheten till sig p? den privata v?gen. Han hade velat att kroppen skulle hittas. Han var stolt ?ver sitt arbete. Och den hade hittats av ett par tidiga ryttare. Turister p? hyrda h?star, hade skogvaktaren sagt till Bill. De var semesterfirare fr?n Arlington som stannat p? en g?rd strax utanf?r Yarnell. Skogvaktaren hade sagt att de var lite hysteriska nu. De hade blivit tillsagda att inte l?mna stan, s? Bill planerade att prata med dem senare. Det fanns inga sp?r alls runt kroppen. M?rdaren hade varit mycket f?rsiktig. Han hade dragit n?got bakom sig n?r han ?terv?nde fr?n b?cken – kanske en spade – f?r att d?lja sina fotsp?r. Inget hade l?mnats kvar, varken med eller utan avsikt. Alla d?cksp?r p? v?gen hade troligtvis f?rsvunnit med de andra bilarna som k?rt d?r. Bill suckade f?r sig sj?lv. Fan ta det h?r, t?nkte han. Var ?r Riley n?r jag beh?ver henne? Hans gamla partner och b?sta v?n var p? ofrivillig ledighet och ?terh?mtade sig fr?n trauman orsakade av deras sista fall. Ja, det hade varit ot?ckt. Hon beh?vde den h?r tiden, och f?r att vara helt ?rlig s? kanske hon aldrig skulle komma tillbaka. Men han beh?vde henne verkligen nu. Hon var mycket smartare ?n vad han var, och han hade inget emot att erk?nna det. Han ?lskade att se hennes genialitet blomstra. Han f?rest?llde sig hur hon gick igenom brottsplatsen, detalj efter detalj. Vid det h?r laget skulle hon ha retat honom f?r alla de sm?rtsamt uppenbara ledtr?darna som han hade missat. Vad skulle Riley se h?r som Bill inte s?g? Han k?nde sig n?got f?rvirrad, en k?nsla han inte tyckte om. Men det fanns inget han kunde g?ra ?t det nu. ”Okej, killar” ropade Bill till poliserna. ”F?r bort kroppen.” Poliserna skrattade och firade. ”Tror du att han kommer g?ra det igen?” fr?gade Spelbren. ”Jag ?r s?ker p? det” sa Bill. ”Hur vet du det?” Bill tog ett l?ngt, djupt andetag. ”F?r jag har sett hans arbete f?rut.” Kapitel 2 ”Det blev bara v?rre och v?rre f?r henne” sa Sam Flores och klickade fram ?nnu en fasansfull bild som visades p? den enorma sk?rmen framf?r konferensbordet. ”?nda fram tills det att han gjorde slut p? henne.” Bill hade misst?nkt det, men han hatade att ha r?tt. Byr?n hade flugit kroppen till beteendeanalysenheten i Quantico, d?r r?ttsmedicinska tekniker hade tagit foton, och labbet hade utf?rt tester. Flores, en labbtekniker med glas?gon med svarta b?gar, k?rde det hemska bildspelet och de gigantiska sk?rmarna skapade en obehaglig st?mning i konferensrummet. ”Hur l?nge var hon d?d innan kroppen hittades?” fr?gade Bill. ”Inte s? l?nge” svarade han. ”Sedan tidigt kv?llen innan, kanske.” Vid sidan av Bill satt Spelbren som hade flugit till Quantico med honom efter att de hade l?mnat Yarnell. Vid bordets ?nde satt agent Brent Meredith, enhetschefen. Meredith ingav en n?stan lite hotfull n?rvaro med sin breda h?llning, hans kantiga ansiktsdrag och seri?sa uttryck. Inte f?r att Bill var r?dd f?r honom – tv?rtemot. Han gillade honom, de hade mycket gemensamt. De var b?da erfarna veteraner och hade b?da sett det mesta. Flores bl?ddrade genom en serie n?rbilder av offrets s?r. ”S?ren till v?nster orsakades tidigt” sa han. ”De till h?ger ?r nyare, n?gra tillkomna endast timmar eller till och med minuter innan han strypte henne med bandet. Han verkar ha blivit gradvis mer v?ldsam under tiden han h?ll henne f?ngen. Att bryta armen kan ha varit det sista han gjorde medan hon fortfarande levde.” ”Baserat p? s?ren s? ser det ut som endast en v?ldsman, i min ?sikt” observerade Meredith. ”Att d?ma fr?n den aggressiviteten vi ser h?r – f?rmodligen en man. Vad mer har du?” ”Fr?n det korta h?ret p? huvudet gissar vi att hennes huvud rakades tv? dagar innan hon d?dades” fortsatte Flores. ”Peruken syddes ihop med bitar av andra peruker, alla billiga. Kontaktlinserna var f?rmodligen best?llda. Och en sak till” sa han och tittade tveksamt runt p? ansiktena. ”Han sm?rjde in hela henne med vaselin.” Bill kunde k?nna sp?nningen i rummet ?ka. ”Vaselin?” fr?gade han. Flores nickade. ”Varf?r?” fr?gade Spelbren. Flores ryckte p? axlarna. ”Det ?r ditt jobb” svarade han. Bill t?nkte p? de tv? turisterna som han hade intervjuat ig?r. De hade inte varit till n?gon hj?lp alls, kluvna mellan morbid nyfikenhet och panik orsakad av vad de hade sett. De var ivriga att komma hem till Arlington och det hade inte varit n?gon anledning att h?kta dem eller att h?lla dem kvar. De hade intervjuats av varje tj?nsteman d?r, och de hade noggrant varnats f?r att inte s?ga n?got om vad de hade sett. Meredith andades ut och la b?da h?nderna p? bordet. ”Bra jobbat, Flores” sa han.. Flores var tacksam f?r ber?mmet, och kanske lite f?rv?nad. Brent Meredith gav inte m?nga komplimanger. ”D? s?, agent Jeffreys” sa Meredith och v?nde sig mot honom, ”ber?tta om hur det h?r f?rh?ller sig till ditt gamla fall.” Bill tog ett djupt andetag och lutade sig tillbaka i sin stol. ”F?r drygt sex m?nader sedan” b?rjade han, ”den sextonde december faktiskt—hittades Eileen Rogers kropp p? en g?rd n?ra Daggett. Jag kallades in f?r att unders?ka tillsammans med min partner, Riley Paige. V?dret var v?ldigt kallt och kroppen var fastfrusen. Det var sv?rt att s?ga hur l?nge den hade legat d?r och den exakta d?dstiden fastst?lldes aldrig. Flores, visa dem.” Flores v?nde sig tillbaka mot bildspelet. Sk?rmen delades och vid sidan av bilderna p? sk?rmen s?gs en ny serie bilder. De tv? offren visades sida vid sida. Bill fl?mtade. Det var fantastiskt. Bortsett fr?n den enas frusna hud var de i n?stan samma tillst?nd och s?ren n?stan identiska. B?da kvinnorna hade ?gonen uppsydda p? samma groteska s?tt. Bill suckade d? bilderna fick allt att komma tillbaka. Oavsett hur m?nga ?r han jobbade med detta s? p?verkades han alltid av varje nytt offer. ”Rogers kropp hittades st?ende uppr?tt mot ett tr?d” fortsatte Bill med en mer dyster r?st.” Inte lika noggrant poserad som den i Mosby Park. Inga kontaktlinser eller vaselin, men resten ?r i princip detsamma. Rogers h?r var klippt kort – inte rakat – men det fanns en liknande peruk. Hon blev ocks? strypt med ett rosa band och en plastros hittades framf?r henne.” Bill pausade f?r ett ?gonblick. Han hatade vad han hade att s?ga h?rn?st. ”Paige och jag kunde inte l?sa fallet.” Spelbren v?nde sig mot honom. ”Vad var problemet?” fr?gade han. ”Vad var inte problemet?” h?gg Bill tillbaka, lite v?l aggressivt. ”Vi hade ingen tur med ledtr?dar. Vi hade inga vittnen, offrets familj kunde inte ge oss n?gon anv?ndbar information, Rogers hade inga fiender, ingen ex-make, ingen arg pojkv?n. Det fanns inte en enda trov?rdig anledning till varf?r n?gon skulle vilja d?da henne. Fallet blev nedlagt direkt.” Bill blev tyst. M?rka tankar fyllde hans huvud. ”Nej” sa Meredith med en okarakteristiskt mild ton. ”Det var inte ditt fel. Du kunde inte ha stoppat det h?r nya mordet.” Bill uppskattade v?nligheten men han k?nde sig trots allt skyldig. Varf?r kunde han inte ha l?sa det andra fallet? Varf?r kunde inte Riley? Det var f? g?nger i hans karri?r som han varit s? vilsen och frustrerad. Precis d? ringde Merediths telefon och chefen tog samtalet. N?stan det f?rsta han sa var ”Skit”. Han upprepade det flera g?nger, sen sade han ”?r du s?ker p? att det ?r hon?” Han pausade. ”Fanns det n?got krav om l?sensumma?” Han st?llde sig upp, gick ut ur konferensrummet och l?mnade de tre m?nnen i f?rvirrad tystnad. Efter n?gra minuter kom han tillbaka, och s?g pl?tsligt ?ldre ut. ”Grabbar, vi ?r nu i krisl?ge” meddelade han. ”Vi har precis f?tt en bekr?ftad identitet p? g?rdagens offer. Hennes namn var Reba Frye.” Bill ryckte till som om han hade slagits i magen. Han kunde se Spelbrens chockade ansiktsuttryck. Flores s?g f?rvirrad ut. ”Borde jag veta vem det ?r?” fr?gade Flores. ”Flicknamn Newbrough” f?rklarade Meredith. ”Senator Mitch Newbroughs dotter – f?rmodligen Virginias n?sta guvern?r.” Flores andades ut. ”Jag hade inte h?rt att hon saknades” sade Spelbren. ”Det sl?pptes aldrig officiellt” sade Meredith. ”Hennes far har redan kontaktats. Och sj?lvklart tror han att det ?r politiskt, eller personligt, eller b?de och. F?r att inte n?mna det faktum att samma sak h?nde med ett annat offer f?r sex m?nader sedan.” Meredith skakade p? huvudet. ”Senatorn kommer inte sl?ppa det h?r” tillade han. ”En lavin av press och journalister ?r p? v?g. Han kommer att se till att vi jobbar h?ckarna av oss.” Bills hj?rta sj?nk. Han hatade k?nslan av att ha tagit sig vatten ?ver huvudet. Men det var precis vad han k?nde just nu. En dyster tystnad f?ll ?ver rummet. Till slut harklade sig Bill. ”Vi beh?ver hj?lp” sa han. Meredith v?nde sig mot honom och Bill m?tte hans str?nga blick. Pl?tsligt blev Merediths ansikte sn?vt av oro och ogillande. Han visste helt klart vad Bill t?nkte. ”Hon ?r inte redo” svarade Meredith, tydligt att han visste att Bill menade att ta in henne. Bill suckade. ”Chefen” svarade han ”hon kan det h?r b?ttre ?n n?gon annan och det finns ingen smartare.” Efter en till paus sa Bill vad han verkligen t?nkte. ”Jag tror inte att vi kan l?sa det utan henne.” Meredith slog sin penna mot ett papper n?gra g?nger och ?nskade att han var n?gon annanstans ?n h?r. ”Det ?r ett misstag” sa han. ”Men om hon bryter ihop s? ?r det ditt misstag.” Han andades ut igen. ”Ring henne.” Kapitel 3 Ton?rsflickan som ?ppnade d?rren s?g ut som om hon skulle sm?lla igen den i Bills ansikte. Ist?llet snurrade hon runt och gick iv?g utan att s?ga ett ord och l?mnade d?rren ?ppen. Bill klev in. ”Hej, April” sa han automatiskt. Rileys dotter, en tv?r, g?nglig fjorton?ring, med sin mammas m?rka h?r och bruna ?gon svarade inte. Kl?dd i endast en f?r stor T-shirt med h?ret i en r?ra, v?nde sig April och satte sig ner p? soffan, ignorerande allt utom sina h?rlurar och mobiltelefon. Bill stod d?r besv?rat, os?ker p? vad han skulle g?ra. N?r han ringde till Riley hade de kommit ?verens om att han skulle titta f?rbi, om ?n motvilligt. Hade hon ?ndrat sig? Bill tittade sig omkring n?r han gick in i det dunkla huset. Han gick genom vardagsrummet och s?g att allt var snyggt och p? sin plats, vilket var typiskt f?r Riley. ?nd? m?rkte han att persiennerna var neddragna, och att ett tunt lager damm l?g p? m?blerna – och det var inte alls likt henne. I en bokhylla s?g han en rad gl?nsande nya rysar-romaner som han hade k?pt till henne under hennes semester, i hopp om att de skulle f? henne att t?nka annat. Inte en enda bok s?g anv?nd ut. Bills k?nsla av oro f?rst?rktes. Detta var inte den Riley han k?nde. Hade Meredith r?tt? Beh?vde hon mer tid? Gjorde han fel i att kontakta henne innan hon var redo? Bill f?rberedde sig sj?lv och gick l?ngre in i det m?rka huset, och n?r han rundade ett h?rn s? hittade han Riley ensam i k?ket, sittandes vid bordet i morgonrock och tofflor med en kopp kaffe framf?r sig. Hon tittade upp och han s?g en skymt av f?rl?genhet, som om hon hade gl?mt att han skulle komma. Men hon g?mde det snabbt bakom ett svagt leende och st?llde sig upp. Han gick fram och kramade henne, och hon kramade honom tillbaka. I tofflor var hon lite kortare ?n vad han var. Hon hade blivit v?ldigt smal – f?r smal – och hans oro blev med ens st?rre. Han satte sig ner vid bordet och studerade henne. Hennes h?r var rent, men inte kammat, och det s?g ut som om hon hade haft p? sig tofflorna i flera dagar. Hennes ansikte var skarpt, blekt och s?g mycket, mycket ?ldre ut j?mf?rt mot n?r han sist hade sett henne f?r fem veckor sedan. Hon s?g ut som om hon hade varit i helvetet. Och det hade hon. Han f?rs?kte att inte t?nka p? vad den senaste m?rdaren hade gjort mot henne. Hon undvek hans blick och de satt b?da d?r i den tunga tystnaden. Bill hade varit s? s?ker p? att om bara han fick tr?ffa henne s? skulle han veta precis vad han skulle s?ga f?r att muntra upp henne, men n?r han satt d?r k?nde han sig ?verv?ldigad av hennes sorg, och han blev m?ll?s. Han ville att hon skulle se mer robust ut, som hennes gamla jag. Han g?mde snabbt kuvertet med filerna om det nya mordet p? golvet bredvid hans stol. Han var inte l?ngre s?ker p? om han ens skulle visa det f?r henne. Det b?rjade allt mer likna ett misstag. Hon beh?vde helt klart mer tid. Faktum var att ?ven han, f?r f?rsta g?ngen, k?nde sig os?ker p? om hans partner n?gonsin skulle komma tillbaka. ”Kaffe?” fr?gade hon. Han kunde k?nna hennes oro. Han skakade p? huvudet. Hon var uppenbart br?cklig. N?r han hade bes?kt henne p? sjukhuset och ?ven efter att hon kommit hem s? hade han varit orolig f?r henne. Han hade undrat om hon n?gonsin skulle komma tillbaka fr?n sm?rtan och fasan som hon hade uth?rdat – fr?n djupet av hennes till synes l?ngvariga m?rker. Det var s? olikt henne. Hon hade verkat o?vervinnerlig under alla deras andra fall. N?got med det h?r sista fallet, den h?r sista m?rdaren, var annorlunda. Bill kunde f?rst?: mannen hade varit den mest st?rda psykopaten han n?gonsin st?tt p? – och det sa en hel del. N?r han tittade p? henne s? uppt?ckte han n?got annat. Hon s?g faktiskt ut att vara sin egentliga ?lder nu. Hon var fyrtio ?r gammal, precis som han, men n?r hon arbetade, r?rlig och aktiv, hade hon alltid verkat flera ?r yngre. Gr?tt b?rjade smyga sig fram i hennes m?rka h?r. Jo, hans eget h?r b?rjade v?l ocks? ?ndras. Riley ropade p? sin dotter, ”April!” Inget svar. Riley ropade hennes namn flera g?nger, h?gre varje g?ng tills hon ?ntligen svarade. ”Vad ?r det?” svarade April fr?n vardagsrummet med en irriterad r?st. ”N?r ?r din lektion idag?” ”Det vet du.” ”S?g bara n?r, sn?lla?” ”Halv nio.” Riley rynkade pannan och s?g uppr?rd ut. Hon tittade upp p? Bill. ”Hon kuggade engelskan. Skolkade fr?n f?r m?nga lektioner. Jag f?rs?ker hj?lpa henne att ta sig ur det. ” Bill skakade p? huvudet och f?rstod alltf?r bra. Deras jobb tog h?rt p? dem alla, och deras familjer var de st?rsta offren. ”Vad tr?kigt” sa han. Riley ryckte p? axlarna. ”Hon ?r fjorton. Hon hatar mig.” ”Det l?ter inte s? bra…” ”Jag hatade alla n?r jag var fjorton” svarade hon. ”Gjorde inte du det?” Bill svarade inte. Det var sv?rt att f?rest?lla sig att Riley n?gonsin hade hatat alla. ”V?nta tills dina pojkar blir s? gamla” sa Riley. ”Hur gamla ?r de nu? Jag har gl?mt det.” ”?tta och tio” svarade Bill och log sedan. ”S? som det g?r med Maggie vet jag inte om jag ens kommer att vara d?r n?r de blir Aprils ?lder.” Riley lutade p? huvudet och tittade p? honom med oro. Han hade saknat det d?r omt?nksamma utseendet. ”S? illa ?r det allts??” sa hon. Han tittade bort och ville inte t?nka p? det. De b?da tystnade ett ?gonblick. ”Vad ?r det du g?mmer p? golvet?” fr?gade hon. Bill tittade ner, sedan upp igen och log. ?ven det h?r tillst?ndet missade hon aldrig n?gonting. ”Jag g?mmer inte n?gonting” sa Bill och plockade upp kuvertet och lade det p? bordet. ”Bara n?got jag skulle vilja prata med dig om.” Riley log stort. Det var uppenbart att hon visste alltf?r v?l vad han verkligen var h?r f?r. ”F? se d?,” sa hon och tillsatte sedan, efter en nerv?s blick p? April, ”Kom, vi g?r ut. Jag vill inte att hon ska se det.” Riley tog av sig tofflorna och gick ut i tr?dg?rden barfota framf?r Bill. De satt p? ett skevt picknickbord som hade funnits d?r sedan l?ngt innan Riley flyttade in, och Bill tittade p? den lilla g?rden med sitt ensamma tr?d. Det var skog p? alla sidor. Det fick honom att gl?mma att han ens var n?ra en stad. F?r isolerat, t?nkte han. Han hade aldrig k?nt att detta var r?tt plats f?r Riley. Det lilla huset l?g tv? mil fr?n staden; det var slitet och alldagligt. Det l?g strax intill en liten v?g, med ingenting annat ?n skog och betesmarker i sikte. Inte f?r att han n?gonsin trodde f?rortslivet var r?tt f?r henne heller. Han hade sv?rt att f?rest?lla sig henne passa in p? ett cocktail-party. Hon kunde ?tminstone k?ra in till Fredericksburg och ta t?get till Quantico n?r hon kom tillbaka till jobbet. N?r hon fortfarande kunde arbeta, vill s?ga. ”F? se vad du har nu d?” sa hon. Han lade ut rapporterna och fotografierna p? bordet. ”Kommer du ih?g Daggett-fallet?” fr?gade han. ”Du hade r?tt. M?rdaren var inte f?rdig.” Han s?g hennes ?gon vidgas medan hon tittade p? alla bilderna. En l?ng tystnad f?ll medan hon studerade dokumenten intensivt, och han undrade om det h?r kunde vara vad hon beh?vde f?r att komma tillbaka – eller om det skulle ha motsatt effekt. ”Vad tror du?” fr?gade han till slut. ?nnu en tystnad. Hon tittade fortfarande inte upp fr?n de bilder och dokument hon hade framf?r sig. Till slut s? gjorde hon dock det, och han blev chockad ?ver att se t?rar i hennes ?gon. Han hade aldrig sett henne gr?ta f?rut, inte ens under de v?rsta utredningarna, eller n?ra d?da kroppar. Det var definitivt inte den Riley han k?nde. Den d?r m?rdaren hade gjort n?got med henne, mer ?n han kanske visste. Hon svalde sina t?rar. ”Jag ?r r?dd, Bill” sa hon. ”Jag ?r s? r?dd. Hela tiden. F?r allt.” Bill k?nde sitt hj?rta sjunka av att se henne s? h?r. Han undrade var den gamla Riley hade tagit v?gen, den enda personen som han alltid kunde f?rlita sig p? att vara tuffare ?n honom, den d?r klippan han kunde v?nda sig till i besv?rliga tider. Han saknade henne mer ?n han kunde ge uttryck f?r. ”Han ?r d?d, Riley” sa han med den mest sj?lvs?kra tonen som gick att f? fram. ”Han kan inte skada dig mer.” Hon skakade p? huvudet. ”Det vet du inte.” ”Visst g?r jag v?l det” svarade han. ”De hittade hans kropp efter explosionen.” ”De kunde inte identifiera den” sa hon. ”Du vet att det var han.” Hennes huvud f?ll fram?t och hon h?ll handen framf?r ansiktet medan hon gr?t. Han h?ll hennes andra hand i sin ?ver bordet. ”Det h?r ?r ett nytt fall” sa han. ”Det har inget att g?ra med vad som h?nde med dig.” Hon skakade p? huvudet. ”Det spelar ingen roll.” L?ngsamt, medan hon gr?t, str?ckte hon ut p?rmen med bilderna och tittade bort. ”Jag ?r ledsen” sa hon och tittade ner och h?ll ut en darrande hand. ”Jag tror att det ?r b?st om du g?r” tillade hon. Bill, chockad och ledsen, str?ckte ut handen och tog emot p?rmen. Detta var inte vad han hade f?rv?ntat sig ?ver huvud taget. Bill satt d?r en stund och k?mpade mot sina egna t?rar. Till slut klappade han f?rsiktigt hennes hand, st?llde sig upp och gick tillbaka genom huset. April satt fortfarande i vardagsrummet med ?gonen st?ngda och med huvudet gungandes till musiken i h?rlurarna. * Riley satt kvar och gr?t vid picknickbordet efter att Bill hade g?tt. Jag trodde att jag var okej, t?nkte hon. Hon ville verkligen vara okej, f?r Bills skull. Och hon hade trott att hon skulle klara av det. Att sitta i k?ket och tala om triviala saker hade k?nts okej. D?refter hade de g?tt ut och n?r hon hade sett p?rmen han hade med sig, ja d? hade hon trott att det ocks? var okej. Mer ?n okej, faktiskt. Hon hade n?stan k?nt sig exalterad. Den d?r gamla brinnande passionen f?r jobbet hade kommit tillbaka, och hon hade f?r en sekund inte velat n?got mer ?n att komma ut p? f?ltet igen. Hon hade b?rjat t?nka, l?gga ihop pusselbitarna med det andra n?stan identiska mordet, och det hela hade k?nts n?stan som en form av intellektuellt spel. En utmaning. Det var bra. Hennes terapeut hade sagt att om hon n?gonsin ville kunna ?terg? till jobbet, s? var det bara att kasta sig in. Men, n?r hon hade suttit d?r med Bill s? hade det intellektuella spelet pl?tsligt f?rvandlats till vad det verkligen var – en hemsk, m?nsklig tragedi d?r tv? oskyldiga kvinnor hade d?tt i extrem sm?rta och skr?ck. En tanke kom d? ?ver henne: Var det lika illa f?r dem som det var f?r mig? Hennes kropp var nu fylld av panik och r?dsla, s?v?l som f?rl?genhet och skam. Bill var hennes partner och hennes b?sta v?n. Hon var skyldig honom s? mycket. Han hade st?tt p? hennes sida under de senaste veckorna, ?ven n?r ingen annan gjorde det. Hon skulle inte ha ?verlevt sin tid p? sjukhuset utan honom. Det sista hon ville var att han skulle se henne som hon var nu; reducerad till n?got s? litet och hj?lpl?st. Hon h?rde April ropa fr?n sk?rmd?rren. ”Mamma, vi m?ste ?ta nu eller s? kommer jag bli sen.” Hon k?nde en brinnande lust att ropa tillbaka ”G?r din egen frukost!” Men det gjorde hon inte. Hon var sedan l?nge tr?tt p? att br?ka med April. Hon hade gett upp. Riley reste sig upp fr?n bordet och gick tillbaka till k?ket. Hon drog en pappershandduk av rullen och anv?nde den f?r att torka t?rarna och snyta sig, sedan beredde hon sig f?r att laga mat. Hon f?rs?kte ?terkalla sin terapeuts ord: ?ven rutinm?ssiga uppgifter kommer att ta mycket medvetna anstr?ngningar, ?tminstone ett tag. Hon var tvungen att finna sig i att ta saker och ting ett steg i taget. Steg ett var att ta saker ur kylsk?pet – kartongen med ?gg, baconpaketet, sm?rsk?len, syltburken – eftersom April tyckte om sylt ?ven om inte Riley gjorde det. Och s? fortsatte det tills hon lade sex remsor bacon i en stekpanna p? spisen, och slagit p? gasen. Hon ryckte tillbaka vid ?synen p? den gulbl?a flamman. Hon sl?t ?gonen och allt kom sv?rmandes tillbaka till henne. Riley l?g i ett tr?ngt utrymme under ett hus, i en liten provisorisk bur. Propanbr?nnaren var det enda ljus hon n?gonsin s?g. Resten av tiden spenderades i fullst?ndigt m?rker. Golvet var jord. Golvbr?dorna ovanf?r henne var s? l?ga att hon knappt kunde huka sig. M?rkret var totalt, ?ven n?r han ?ppnade en liten d?rr och kr?p in till henne. Hon kunde inte se honom, men hon kunde h?ra honom andas och grymta. Han skulle l?sa upp buren, ?ppna den och kl?ttra in. Och sen skulle han t?nda upp flamman. Hon kunde se hans grymma och fula ansikte i dess ljus. Han h?nade henne med en tallrik ?cklig mat. Om hon n?dde den f?rde han facklan mot henne. Hon kunde inte ?ta utan att bli br?nd… Hon ?ppnade ?gonen. Bilderna var mindre intensiva med ?gonen ?ppna, men hon kunde inte skaka av sig str?mmen av minnen. Hon fortsatte att g?ra frukost med mekaniska r?relser, och hela hennes kropp fylldes av adrenalin. Hon h?ll precis p? att duka n?r hennes dotters r?st ekade genom huset igen. ”Mamma, hur l?ng tid kommer det att ta?” Hon hoppade till och tallriken gled ur hennes hand. Den f?ll till golvet och splittrades. ”Vad h?nde?” ropade April och kom upp bredvid henne. ”Inget” sade Riley. Hon st?dade upp r?ran, och n?r hon och April sedan satt och ?t tillsammans s? var den tysta fientligheten p?taglig, som vanligt. Riley ville s?tta stopp f?r det, n? ut till April, och s?ga, April, det ?r jag, din mamma och jag ?lskar dig. Men hon hade f?rs?kt s? m?nga g?nger och det gjorde det bara v?rre. Hennes dotter hatade henne och hon kunde inte f?rst? varf?r – eller hur hon skulle f? slut p? det. ”Vad ska du g?ra idag?” fr?gade hon April. ”Vad tror du?” fr?ste April tillbaka. ”G? till lektionen.” ”Jag menar efter det” sa Riley och h?ll sin r?st lugn. ”Jag ?r din mamma. Jag vill veta. Det ?r normalt.” ”Ingenting som har med v?rt liv att g?ra ?r normalt.” De ?t tyst i n?gra minuter. ”Du ber?ttar ju aldrig n?gonting f?r mig” sa Riley. ”Det g?r inte du heller.” Det stoppade allt hopp om en konversation en g?ng f?r alla. Det ?r r?ttvist, t?nkte Riley bittert. Det var mer sant ?n April ens visste. Riley hade aldrig ber?ttat f?r henne om hennes jobb och hennes fall. Hon hade aldrig ber?ttat f?r henne om hennes f?ngenskap, eller hennes tid p? sjukhuset, eller varf?r hon var ”p? semester” nu. Allt April visste var att hon hade varit tvungen att bo med sin pappa under en l?ng tid och hon hatade honom ?nnu mer ?n hon hatade Riley. Men hur mycket hon ?n ville ber?tta f?r henne s? tyckte Riley att det var b?st att April inte hade n?gon aning om vad hennes mamma hade varit med om. Riley kl?dde p? sig och k?rde April till skolan, och de sa inte ett ord till varandra under hela tiden. N?r hon sl?ppte av April s? ropade hon efter henne: ”Vi ses vid tio.” April gav henne en slarvig vinkning medan hon gick iv?g. Riley k?rde till ett n?rliggande kaf?. Det hade blivit en rutin f?r henne. Det var sv?rt f?r henne att spendera tid p? ett offentligt st?lle, och hon visste att det var exakt d?rf?r hon var tvungen att g?ra det. Kaf?et var litet och aldrig fullt, ?ven s? h?r p? morgonen, s? hon fann det relativt behagligt. N?r hon satt d?r och smuttade p? en cappuccino kom hon ih?g Bills fr?ga. Det hade g?tt sex f?rbannade veckor. Det var tvunget att f?r?ndras. Hon var tvungen att f?r?ndras. Hon visste inte hur hon skulle g?ra det. Men en id? b?rjade formas i hennes huvud. Hon visste exakt vad hon beh?vde g?ra f?rst. Kapitel 4 Den vita flamman fr?n br?nnaren fladdrade framf?r Riley. Hon var tvungen att ducka fram och tillbaka f?r att undvika att bli br?nd. Ljusstyrkan bl?ndade henne fr?n att se n?got annat och hon kunde inte ens se sin kidnappares ansikte l?ngre. N?r flamman fladdrade omkring verkade den l?mna kvar l?ngvariga ljussp?r som h?ngde i luften. ”Sluta!” skrek hon. ”Sluta!” Hennes r?st var r? och hes fr?n allt skrikande. Hon undrade varf?r hon sl?sade energin. Hon visste att han inte skulle sluta pl?ga henne f?rr?n hon var d?d. Just d? h?jde han en tuta och bl?ste av den r?tt i hennes ?ra. En biltuta l?t utanf?r. Riley hoppade tillbaka till nutiden och tittade ut f?r att se att ljuset vid korsningen hade blivit gr?nt. En rad f?rare v?ntade bakom henne, och hon trampade p? gasen. Riley tvingade bort minnet med svettiga h?nder och hon p?minde sig sj?lv om var hon var. Hon skulle bes?ka Marie Sayles, den enda andra ?verlevaren av hennes n?stan-m?rdares ot?nkbara sadism. Hon var arg p? sig sj?lv f?r att ha l?tit sig p?verkas av minnena. Hon hade lyckats t?nka enbart p? att k?ra i en och en halv timme nu, och hon hade trott att hon gjorde det bra. Riley k?rde in i Georgetown, passerade lyxiga viktorianska hem och parkerade p? adressen Marie hade gett henne ?ver telefonen – ett r?tt tegelhus med ett vackert burspr?k. Hon satt en stund i bilen och diskuterade med sig sj?lv huruvida hon skulle g? in, eller l?ta bli. Till slut klev hon ur bilen. N?r hon gick upp f?r trappan blev hon glad d? hon s?g Marie i d?rren. L?tt men elegant kl?dd s? stod Marie d?r och log n?got vagt. Hennes ansikte s?g tr?tt och utmattat ut. Fr?n ringarna under hennes ?gon var Riley ganska s?ker p? att hon hade gr?tit. Det kom inte som n?gon ?verraskning. Hon och Marie hade setts och pratat mycket de senaste veckorna via videochatt, och det var inte mycket de kunde undanh?lla fr?n varandra. N?r de kramades blev Riley omedelbart medveten om att Marie inte var s? l?ng och robust som hon hade trott att hon skulle vara. ?ven i skor med klackar s? var Marie kortare ?n Riley; hennes kropp liten och tunn. Det ?verraskade Riley. Hon och Marie hade pratat mycket, men detta var f?rsta g?ngen de tr?ffades. Maries sp?dhet fick det att framst? som ?nnu mer modigt att hon skulle ha ?verlevt vad hon hade g?tt igenom. Riley s?g sig omkring n?r hon och Marie gick in i matsalen. Platsen var obefl?ckat ren och smakfullt inredd. Det skulle normalt sett ha varit ett fantastiskt hem f?r en karri?rsm?ssigt framg?ngsrik singelkvinna. Men Marie h?ll alla gardiner st?ngda och lampljuset l?gt. St?mningen var underligt f?rtryckande. Riley ville inte erk?nna det, men det fick henne att t?nka p? sitt eget hem. Marie hade en l?tt lunch redo p? matsalsbordet och hon och Riley satte sig ner f?r att ?ta. De satt d?r i en lite obekv?m tystnad. Riley svettades men var os?ker p? varf?r. Att se Marie fick allt att komma tillbaka. ”S?… Hur k?ndes det?” fr?gade Marie f?rsiktigt. ”Att komma ut i v?rlden?” Riley log. Marie visste b?ttre ?n n?gon annan vad dagens k?rning hade kr?vt av henne. ”Bra” sade Riley. ”Ganska bra, faktiskt. Jag hade bara ett jobbigt ?gonblick. ” Marie nickade, helt klart f?rst?ende. ”Du gjorde det i alla fall” sa Marie ”och det var modigt.” Modigt, t?nkte Riley. Det var inte hur hon skulle ha beskrivit sig sj?lv. En g?ng kanske n?r hon var en aktiv agent. Skulle hon n?gonsin se sig sj?lv s? igen? ”Du d??” fr?gade Riley. ”G?r du ut mycket?” Marie blev tyst. ”Du l?mnar inte huset ?ver huvud taget, eller hur?” fr?gade Riley. Marie skakade p? huvudet. Riley n?dde fram och h?ll hennes handled i ett grepp av medk?nsla. ”Marie, du m?ste f?rs?ka” uppmanade hon. ”Om du l?ter dig sj?lv sitta fast h?r inne s? ?r det som att han fortfarande h?ller dig f?ngen.” En kv?vd snyftning tvingade sig ut ur Marie’s hals. ”F?rl?t” sa Riley. ”Det ?r okej. Du har r?tt.” Riley s?g p? Marie medan de b?da ?t, och en l?ng tystnad uppstod. Hon ville s? g?rna tro att det gick bra f?r Marie, men hon var tvungen att erk?nna att hon verkade orov?ckande svag. Det fick henne att t?nka p? sig sj?lv och sin egen situation ocks?. S?g hon ocks? lika svag ut? Riley undrade tyst om det verkligen var bra f?r Marie att bo ensam. Kanske skulle hon bli b?ttre snabbare med en man eller pojkv?n? undrade hon. Sen undrade hon samma sak om sig sj?lv. ?nd? visste hon att svaret f?r b?da var troligen att nej, det skulle det inte. Ingen av dem var i n?got k?nslom?ssigt tillst?nd f?r ett seri?st f?rh?llande. Det skulle bara h?lla dem tillbaka. ”Har jag n?gonsin tackat dig?” fr?gade Marie efter ett tag och br?t tystnaden. Riley log. Hon visste att Marie menade tack f?r att ha r?ddat henne. ”Massor av g?nger” sa Riley. ”Och det beh?ver du inte. Seri?st.” Marie petade i maten med sin gaffel. ”Har jag n?gonsin sagt f?rl?t?” Riley blev ?verraskad. ”F?rl?t? Varf?r d??” Marie talade tungt och sansat. ”Om du inte hade f?tt ut mig d?rifr?n, d? hade du aldrig blivit tagen.” Riley kl?mde f?rsiktigt Maries hand. ”Marie, jag gjorde bara mitt jobb. Du kan inte k?nna dig skyldig f?r n?got som inte var ditt fel. Du har tillr?ckligt att hantera som det ?r. ” Marie nickade f?rst?ende. ”Att bara komma ur s?ngen varje dag ?r en utmaning” erk?nde hon. ”Jag antar att du m?rkte hur m?rkt jag har allt. Starkt ljus p?minner mig om den d?r flamman. Jag kan inte ens titta p? tv, eller lyssna p? musik. Jag ?r r?dd att n?gon ska smyga sig p? mig och att jag inte h?r det. N?got litet ljud ?verhuvudtaget g?r att jag f?r panik.” Marie b?rjade gr?ta tyst. ”Jag kommer aldrig kunna se v?rlden s? som jag gjorde f?rut. Aldrig. Det finns ondska d?r ute, runt omkring oss. Jag hade ingen aning. M?nniskor kan g?ra s? hemska saker. Jag vet inte hur jag n?gonsin ska kunna lita p? m?nniskor igen.” N?r Marie gr?t ville Riley lugna henne, och intala henne att hon hade fel. Men en del av Riley var inte s? s?ker p? att hon hade det. Till slut tittade Marie p? henne. ”Varf?r kom du hit? Idag, menar jag.” fr?gade hon best?mt. Riley blev paff av Maries rakhet – och av det faktum att hon inte riktigt visste sj?lv. ”Jag vet inte” sa hon. ”Jag ville bara h?lsa p? dig. Se hur du har det.” ”Det ?r n?got annat” sa Marie och hennes ?gon smalnade, hon var n?stan kusligt iakttagande. Kanske hade hon r?tt, t?nkte Riley. Hon t?nkte p? Bills bes?k, och hon ins?g att hon kanske hade kommit dit p? grund av det nya fallet. Vad var det hon ville ha fr?n Marie? R?d? Lov? Uppmuntran? En del av henne ville att Marie skulle s?ga att hon var galen, f?r d? kunde hon kanske kunna ta det lugnt och gl?mma bort Bills bes?k. Men det fanns eventuellt ocks? en annan del som ville att Marie skulle uppmana henne till att g?ra det. Till slut suckade Riley. ”Det ?r ett nytt fall” sa hon. ”Eller, inte ett nytt fall. Men ett gammalt fall som aldrig l?stes.” Maries ansiktsuttryck blev stramt och h?rt. Riley svalde. ”Och du kom hit f?r att fr?ga om du ska ta det?” fr?gade Marie. Riley ryckte p? axlarna. Men hon tittade ocks? upp och s?kte Maries blick f?r trygghet och uppmuntran. Och i det ?gonblicket ins?g hon att det var precis det hon hade kommit dit i hopp om att hitta. Men till hennes besvikelse s? s?nkte Marie blicken och skakade l?ngsamt p? huvudet. Riley fortsatte att v?nta p? ett svar, men ist?llet f?ljde en o?ndlig tystnad. Riley k?nde hur en alldeles speciell r?dsla slog rot inom Marie. Medan tystnaden kvarstod s? tittade Riley runt i l?genheten, och blicken f?ll p? Maries telefon. Hon blev f?rv?nad ?ver att se att den var urkopplad ur v?ggen. ”Vad ?r det med din telefon?” fr?gade Riley. Marie s?g tr?ffad ut och Riley ins?g att hon hade tagit upp ett k?nsligt ?mne. ”Han ringer mig hela tiden” sa Marie i en n?stan oh?rbar viskning. ”Vem?” ”Peterson.” Rileys hj?rta fl?g upp i halsgropen. ”Peterson ?r d?d” svarade Riley med skakig r?st. ”Jag satte eld p? st?llet. De hittade hans kropp.” Marie skakade p? huvudet. ”Det kunde ha varit vem som helst de hittade. Det var inte han.” Riley k?nde en v?g av panik. Hennes v?rsta skr?ck kom tillbaka. ”Alla s?ger att det var det” sa Riley. ”Och du tror verkligen p? det?” Riley visste inte vad hon skulle s?ga. Det var inte r?tt tillf?lle f?r att beklaga sig ?ver sina egna r?dslor. Marie var f?rmodligen bara f?rvirrad. Men hur kunde Riley ?vertyga henne om n?got som hon inte trodde p? sj?lv? ”Han forts?tter att ringa” sa Marie igen. ”Han ringer och andas och l?gger p?. Jag vet att det ?r han. Han lever. Han f?rf?ljer mig fortfarande.” Riley k?nde en kall, krypande r?dsla. ”Det ?r nog bara en s?n d?r telefonf?rs?ljare” sa hon och l?tsades vara lugn. ”Men jag kan f? kontoret att kolla upp det ?nd?. Jag kan f? dem att skicka ut en bevakningsbil om du ?r r?dd. De kan sp?ra samtalen.” ”Nej!” sa Marie skarpt. ”Nej!” Riley stirrade f?rbluffat tillbaka. ”Varf?r inte?” fr?gade hon. ”Jag vill inte g?ra honom arg” sa Marie i ett patetiskt mummel. Riley, ?verv?ldigad, k?nde en panikattack smyga sig p?, och ins?g pl?tsligt att det hade varit en d?lig id? att komma dit. Om n?got s? k?nde hon sig ?nnu v?rre ?n vad hon hade gjort tidigare. Hon visste att hon inte kunde sitta kvar i den dunkla matsalen ett enda sekund l?ngre. ”Jag m?ste g?” sade Riley och fortsatte prata. ”Jag ?r ledsen. Min dotter v?ntar.” Marie grep pl?tsligt tag i Rileys handled med ?verraskande styrka och gr?vde naglarna in i hennes hud. Hon stirrade tillbaka med sina iskalla bl? ?gon, med s?dan intensitet att det skr?mde Riley. Det jakande utseendet skar in i hennes sj?l. ”Ta fallet” uppmanade Marie. Riley kunde se i hennes blick att Marie hade blandat ihop det nya fallet med Peterson. Hon trodde att de var ett och samma. ”Hitta den j?veln” tillade hon. ”Och d?da honom ?t mig.” Kapitel 5 Mannen h?ll ett kort men diskret avst?nd fr?n kvinnan och sneglade bara lite i hennes riktning. Han la n?gra varor i sin varukorg s? att han skulle se ut som en vilken annan kund som helst. Han gratulerade sig sj?lv ?ver hur osynlig han kunde g?ra sig sj?lv. Ingen kunde gissa sig till vem han verkligen var, eller vad han kunde g?ra. Men han hade aldrig varit den typ av man som drog uppm?rksamhet till sig. Som barn hade han n?stan varit osynlig p? riktigt. Nu kunde han ?ntligen anv?nda sin egen harml?shet till sin egen f?rdel. F?r bara n?gra minuter sedan hade han st?tt bredvid henne, knappt mer ?n tv? meter bort. Upptagen med att v?lja schampo hade hon inte m?rkt honom alls. Han visste d?remot en hel del om henne. Han visste att hennes namn var Cindy, att hennes man ?gde ett konstgalleri, att hon arbetade p? en ?ppen v?rdcentral. Idag var en av hennes lediga dagar. Just nu pratade hon med n?gon p? sin telefon – hennes syster l?t det som. Hon skrattade ?t n?got som personen sa. Han brann r?d av ilska och undrade om hon skrattade ?t honom, precis som alla tjejer brukade g?ra. Hans raseri ?kade. Cindy hade shorts, ett linne och dyra l?parskor. Han hade sett henne jogga fr?n sin bil, och han v?ntade tills det att hon hade slutat springa, varefter han f?ljde efter henne in i aff?ren. Han kunde hennes rutin f?r en ledig dag som den h?r. Hon skulle ta varorna hem och l?gga undan dem, ta en dusch och sedan k?ra f?r att tr?ffa sin man f?r lunch. Hennes snygga figur berodde mycket p? motion. Hon var inte mer ?n trettio ?r gammal, men huden runt hennes l?r h?ngde lite. Hon hade f?rmodligen f?rlorat mycket vikt vid ett eller annat tillf?lle, kanske ganska nyligen. Hon var utan tvekan stolt ?ver det. Pl?tsligt gick kvinnan mot n?rmaste kassa. Mannen blev ?verraskad. Hon hade slutat handla tidigare ?n vanligt. Han rusade f?r att hamna i k? bakom henne och knuffade n?stan en annan kund ?t sidan f?r att lyckas. Han sk?llde tyst ut sig sj?lv f?r det. N?r kass?ren skannade kvinnans varor h?jde han sig och stod extremt n?ra henne – n?ra nog att k?nna doften fr?n hennes kropp, svettig och skarp efter den intensiva joggingturen. Det var en lukt som han f?rv?ntade sig att bli mycket, mycket b?ttre bekant med, v?ldigt snart. Men lukten skulle d? blandas med ?nnu en lukt – en lukt som fascinerade honom p? grund av dess underlighet och mystik. Lukten av sm?rta och r?dsla. F?r ett ?gonblick k?nde han sig upprymd, ?ven glatt yr, ivrig av f?rv?ntan. Efter att ha betalat f?r sina matvaror drog kvinnan ut sin vagn genom de automatiska glasd?rrarna och ut p? parkeringsplatsen. Han betalade lugnt sina egna varor. Han beh?vde inte f?lja henne hem, det gjorde inget om han tappade henne ur sikte. Han hade redan varit d?r – varit inne i hennes hus. Han hade till och med r?rt vid hennes kl?der. Inte l?nge nu, t?nkte han. Inte l?nge alls. * N?r Cindy MacKinnon klev in i sin bil satt hon d?r en stund och k?nde sig skakad och visste inte varf?r. Hon kom ih?g den konstiga k?nslan hon just hade haft i aff?ren. Det var en otrevlig, irrationell k?nsla av att hon var ?vervakad. Men det var mer ?n det. Det tog henne en stund att s?tta fingret p? det. Till slut ins?g hon att det var en k?nsla av att n?gon hade menat henne illa. Hon ryste djupt. Under de senaste dagarna hade den k?nslan kommit och g?tt. Hon ignorerade sina tankar, s?ker p? att de var helt grundl?sa. Hon skakade p? huvudet och gjorde sig av med de kvarvarande obehagsk?nslorna. N?r hon startade bilen s? tvingade hon sig sj?lv att t?nka p? annat, och hon log vid tanken p? telefonsamtalet med sin syster, Becky. Senare i eftermiddag skulle Cindy hj?lpa henne att ordna en stor f?delsedagsfest f?r hennes tre?riga dotter, med t?rta och ballonger och allting. Det skulle bli en perfekt dag, t?nkte hon. Kapitel 6 Riley satt i jeepen bredvid Bill medan han v?xlade upp, och tillsammans k?rde de det fyrhjulsdrivna f?retagsfordonet l?ngre upp f?r berget. Hon torkade sina handflator p? byxorna. Hon visste inte vad hon skulle g?ra med svettigheten, och hon visste inte vad hon tyckte och k?nde om att vara d?r. De sex veckorna som hon hade varit borta fr?n jobbet hade p? n?got s?tt kopplat bort henne fr?n de egna k?nslorna kring arbetet. Att vara tillbaka k?ndes surrealistisk. Riley st?rdes av den obekv?ma sp?nningen. Hon och Bill hade knappt talat under deras ?ver en timme l?nga resa. Deras gamla kamratskap, deras lekfullhet, deras kusliga samf?rst?nd – inget av det fanns kvar nu. Riley k?nde sig s?ker p? att hon visste varf?r Bill var s? fr?nvarande. Han var inte otrevligt, utan oroad. Han verkade ocks? tvivla p? om det verkligen var r?tt f?r henne att vara tillbaka. De k?rde mot Mosby State Park, d?r det senaste mordoffret hade hittats. Medan de k?rde s? tog Riley in omgivningen runt henne, och sakta men s?kert s? b?rjade den d?r vanliga och professionella k?nslan smyga sig p?. Hon visste att hon var tvungen att sk?rpa sig. Hitta den j?veln och d?da honom ?t mig. Maries ord ekade inom henne, motiverade henne, och gjorde hennes val enkelt. Men ingenting verkade s? enkelt nu. F?r det f?rsta s? kunde hon inte l?ta bli att oroa sig f?r April. Att skicka tillbaka henne till hennes pappa var inte r?ttvist mot n?gon. Men idag var det l?rdag och Riley ville inte v?nta ?nda tills p? m?ndag med att se brottsplatsen. Den djupa tystnaden f?rv?rrade hennes ?ngest och hon k?nde ett desperat behov av att prata. Hon rannsakade hj?rnan efter n?got att s?ga, och till slut sa hon: ”Allts?, har du t?nkt ber?tta vad som h?nder mellan dig och Maggie?” Bill v?nde sig mot henne med en f?rv?nad blick och hon var inte s?ker p? om det berodde p? att hon brutit tystnaden eller p? hennes klantiga fr?ga. Oavsett vad det var s? ?ngrade hon sig direkt. M?nga hade sagt att hennes r?ttframma attityd kunde vara lite avst?tande ibland. Det var inte hennes avsikt att vara s?n – men hon hade helt enkelt ingen tid att sl?sa. Bill andades ut. ”Hon tror att jag ?r otrogen.” Riley k?nde sig ?verraskad. ”Va?” ”Med mitt jobb” sa Bill och skrattade lite surt. ”Hon tycker att jag ?r otrogen med mitt jobb. Hon anser att jag ?lskar allt det h?r mer ?n vad jag ?lskar henne. Jag f?rs?ker ber?tta f?r henne att hon ?r l?jlig. Hur som helst kan jag inte sluta – inte mitt jobb, iallafall. ” Riley skakade p? huvudet. ”L?ter precis som Ryan. Han brukade bli riktigt avundsjuk n?r vi fortfarande var tillsammans.” Hon stoppade sig sj?lv innan hon ber?ttade hela sanningen f?r Bill. Hennes ex-make hade inte varit avundsjuk p? Rileys jobb. Han hade varit avundsjuk p? Bill. Hon hade ofta undrat om Ryan kanske hade anledning att vara det. Trots att det var en tuff dag s? k?ndes det ?nd? b?ttre att vara med Bill. Var den k?nslan enbart professionell? ”Jag hoppas bara att det h?r inte ?r en bortkastad resa” sa Bill. ”Brottsplatsen har blivit helt rensad, du vet.” ”Jag vet. Jag vill bara se platsen sj?lv. Bilder och rapporter funkar inte f?r mig.” Riley b?rjade k?nna sig lite yr nu. Hon var ganska s?ker p? att det var p? grund av h?jden, eftersom de kl?ttrade allt h?gre upp. F?rv?ntan hade kanske ocks? n?got med saken att g?ra. Hennes h?nder svettades fortfarande. ”Hur mycket l?ngre?” fr?gade hon n?r hon s?g skogen tjockna och terr?ngen bli allt mer l?ngstr?ckt. ”Inte s? l?ngt.” Ett par minuter senare sv?ngde Bill av den asfalterade v?gen och in p? ett par grova d?cksp?r. Fordonet hoppade vilt och stannade ungef?r en halv kilometer in i den t?ta skogen. Han slog av t?ndningen, och v?nde sig sedan mot Riley och tittade p? henne med oro. ”?r du s?ker p? att du vill g?ra det h?r?” fr?gade han. Hon visste exakt vad som oroade honom. Han var r?dd att hon skulle blicka tillbaka till sin traumatiska f?ngenskap. ?ven om det h?r var ett annat fall helt och h?llet, och en annan m?rdare. Hon nickade. ”Jag ?r s?ker” sade hon, inte alls ?vertygad om att hon verkligen menade det. Hon klev ut ur bilen och f?ljde Bill fram till en ?verv?xt, smal v?g genom skogen. Hon h?rde det gurglande ljudet av ett n?rliggande vattendrag. N?r vegetationen v?xte sig allt tjockare var hon tvungen att trycka sig f?rbi l?gt h?ngande grenar, och klibbiga barr b?rjade samla sig p? hennes byxor. Tanken p? att beh?va plocka bort dem irriterade henne. ?ntligen kom de fram till b?cken. Riley blev omedelbart slagen av vilken underbar plats det var. Eftermiddagens solljus spred sig ner genom bladen och fl?ckade det fl?dande vattnet med kalejdoskopiskt ljus. Det stadiga ljudet fr?n str?mmen var lugnande. Det var konstigt att t?nka sig denna som en grym brottsplats. ”Hon hittades h?r” sade Bill och ledde henne till en bred, j?mn sten. N?r de kom dit stod Riley och tittade runt och andades djupt. Ja, hon hade gjort r?tt i att f?lja med. Hon b?rjade k?nna det. ”Bilderna?” fr?gade Riley. Hon hukade sig bredvid Bill vid stenen och de b?rjade titta igenom en mapp full av fotografier som tagits strax efter att Reba Fryes kropp hade hittats. En annan mapp var fylld med rapporter och bilder av mordet hon och Bill hade unders?kt f?r sex m?nader sedan – det som de inte hade lyckats l?sa. Dessa bilder f?rde tillbaka livliga minnen av det f?rsta offret. Det transporterade henne tillbaka till jordbruksbygden n?ra Daggett. Hon kom ih?g hur Rogers hade arrangerats p? ett liknande s?tt mot ett tr?d. ”Mycket likt v?rt gamla fall” observerade Riley. ”B?da kvinnorna i trettio?rs?ldern, b?da med sm? barn. Det verkar vara en del av det som triggar honom. Han gillar mammor. Vi m?ste kolla med f?r?ldragrupper, ta reda p? om det finns n?gra kopplingar mellan de tv? kvinnorna eller deras barn.” ”Jag tar tag i det” sade Bill. Han tog anteckningar nu. Riley fortsatte titta igenom rapporterna och bilderna, och j?mf?rde dem med den aktuella scenen. ”Samma metod f?r kv?vning, med ett rosa band” observerade hon. ”En annan peruk och samma typ av konstgjorda ros framf?r kroppen.” Riley h?ll tv? fotografier sida vid sida. ”?gonen var sydda ocks?” sa hon. ”Om jag kommer ih?g r?tt s? fann teknikerna att Rogers ?gon hade blivit sydda efter d?den. Var det detsamma med Frye?” ”Ja. Jag antar att han ville att de skulle se honom ?ven efter att de var d?da.” Riley k?nde en pl?tslig rysning i ryggraden. Hon hade n?stan gl?mt den k?nslan. Hon fick den n?r n?gonting om ett fall precis skulle klicka och b?rja l?ta vettigt. Hon visste inte om hon skulle k?nna sig uppmuntrad eller skr?md. ”Nej” sa hon. ”Det ?r inte det. Han bryr sig inte om kvinnorna ser honom.” ”Varf?r gjorde han det d??” Riley svarade inte. Id?er b?rjade hoppa runt i hennes hj?rna. Hon var upprymd. Men hon var inte redo att l?gga n?got i ord – inte ens f?r sig sj?lv. Hon lade ut par fotografier p? stenen och pekade ut detaljerna f?r Bill. ”De ?r inte exakt likadana” sa hon. ”Kroppen var inte s? noggrant placerad i Daggett. Han hade f?rs?kt flytta det liket n?r det redan var stelt. Min gissning ?r att den h?r g?ngen tog han henne hit innan likstelheten satte in. Annars skulle han inte ha kunnat posera henne s?…” Hon tryckte tillbaka lusten att avsluta meningen med ”snyggt”. D? ins?g hon, det var precis den sortens ord som hon brukade anv?nda i jobbet, det vill s?ga innan hon tillf?ngatogs och torterades. Hon b?rjade komma in i det igen, och hon k?nde samma gamla m?rka besatthet v?xa inuti henne. Ganska snart skulle det inte finnas n?gon ?terv?ndo. Men var det bra eller d?ligt? ”Vad ?r det med Fryes ?gon?” fr?gade hon och pekade p? ett foto. ”Det d?r bl?a ser inte naturligt ut.” ”Linser” svarade Bill. Rysningen i Rileys ryggrad blev starkare. Eileen Rogers lik hade inte haft kontaktlinser. Det var en viktig skillnad. ”Och det d?r… glansiga? P? hennes hud?” fr?gade hon. ”Vaselin” sade Bill. En annan viktig skillnad. Med ens b?rjade allt falla p? plats i rasande fart. ”Vad har kriminalteknikerna hittat ang?ende peruken?” fr?gade hon Bill. ”Ingenting ?n, f?rutom att den var ihopsydd av bitar fr?n billiga peruker.” Riley k?nde sp?nningen v?xa. Vid det sista mordet s? hade m?rdaren anv?nt en enkel, hel peruk, inte n?got han hade lappat ihop. ?ven rosen hade det varit s? billigt att r?ttsmedicin inte kunde sp?ra den. Riley k?nde hur delar av pusslet f?ll p? plats – inte hela pusslet, men en stor del av det. ”Vad planerar de att g?ra med peruken?” fr?gade hon. ”Samma som f?rra g?ngen – k?ra en s?kning p? fibrer och f?rs?ka anv?nda det till att sp?ra butiken som s?lde den.” ?verraskad av den starka s?kerheten i sin egen r?st sa Riley: ”Sl?seri med tid.” Bill tittade p? henne, tydligt f?rvirrad. ”Varf?r d??” Hon k?nde en bekant ot?lighet hos Bill, en hon alltid k?nde n?r hon fann sig sj?lv liggandes ett steg eller tv? framf?r honom. ”Titta p? bilden som han f?rs?ker visa oss. Bl? linser f?r att f? ?gonen att se ut som om de inte ?r riktiga. ?gonlocken sys s? att ?gonen ?r ?ppna. Kroppen lutar upp, benen hemskt s?rade. Vaselin f?r att f? huden att se ut som plast. En peruk ihopsydd av bitar av sm? peruker – inte m?nskliga peruker – dockperuker. Han ville att b?da offren skulle se ut som dockor – som nakna dockor p? en hylla.” ”?h fan,” sa Bill och noterade febrilt. ”Varf?r m?rkte vi inte det f?rra g?ngen, i Daggett?” Svaret verkade s? uppenbart f?r Riley att hon tvingade tillbaka en ot?lig grymtning. ”Han var inte tillr?ckligt bra ?nnu” sa hon. ”Han f?rs?kte fortfarande r?kna ut hur han skulle skicka meddelandet. Han l?r sig med tiden.” Bill tittade upp fr?n sitt anteckningsblock och skakade sakta p? huvudet i beundran. ”Jag har saknat dig.” Hur mycket hon ?n uppskattade komplimangen s? visste Riley att en ?nnu st?rre insikt var p? v?g. Och hon visste fr?n m?nga ?rs erfarenhet att det inte fanns n?got annat s?tt. Hon var bara tvungen att slappna av och l?ta den komma till henne. Hon hukade sig tyst p? stenen och v?ntade p? att det skulle h?nda. Medan hon v?ntade plockade hon barren fr?n sina byxor. Vilket el?nde, t?nkte hon. Pl?tsligt f?ll hennes ?gon p? stenytan under hennes f?tter. Andra barr, n?gra av dem hela, andra brutna i delar, l?g mitt bland de hon plockade av nu. ”Bill” sa hon, hennes r?st kv?vd av sp?nning, ”Var de h?r barren h?r n?r du hittade kroppen?” Bill ryckte p? axlarna. ”Jag vet inte.” Hennes h?nder skakade och svettades mer ?n n?gonsin n?r hon tog bilderna och letade igenom dem tills hon hittade en bild av liket tagen framifr?n. D?r, mellan hennes s?rade ben precis runt rosen, var en grupp av sm? fl?ckar. Det var barren – samma barr som hon just hittat. Men ingen trodde att de var viktiga. Ingen hade orkat ta en mer sk?rpt och fokuserad bild av dem. Och ingen hade ens orkat sopa bort dem n?r brottsplatsen st?dades. Riley blundade och l?t hennes fantasi fl?da fritt. Hon k?nde sig virrig och yr. Det var en k?nsla hon k?nde igen alltf?r v?l – en k?nsla av att falla ner i en avgrund, i ett hemsk svart tomrum, i m?rdarens onda sinne. Hon satte sig i deras skor, i deras erfarenhet. Det var en farlig och skr?mmande plats att befinna sig p?. Men det var d?r hon h?rde hemma, ?tminstone just nu. Hon omfamnade den ?terv?ndande k?nslan. Hon k?nde m?rdarens ?vertygelse n?r han bar kroppen l?ngs v?gen till b?cken, helt s?ker p? att han inte skulle bli uppt?ckt, och helt lugnt utan att stressa. Han kanske nynnade eller visslade. Hon k?nde hans t?lamod, hans hantverk och skicklighet, medan han satte liket p? stenen. Och hon kunde se den hemska scenen genom hans ?gon. Hon k?nde hans djupa tillfredsst?llelse efter ett v?l utf?rt jobb – samma varma k?nsla som hon alltid k?nde n?r hon hade l?st ett fall. Han hade hukat sig p? stenen och avvaktade i n?gra sekunder – lagom l?nge f?r att beundra det egna hantverket. Ett konstverk. Och under tiden han satt d?r och beundrade s? hade han plockat barren fr?n sina byxor. Han tog sin tid med det. Han brydde sig inte om att v?nta tills han hade tagit sig d?rifr?n, och hon kunde n?stan h?ra honom s?ga precis vad hon sj?lv nyss hade sagt. ”Vilket el?nde.” Ja, han hade till och med tagit sig tid f?r att plocka bort barren. Riley fl?mtade och ?ppnade ?gonen. N?r hon k?nde p? barren i sin hand noterade hon hur klibbiga de var och att deras spetsar var skarpa nog att orsaka ytliga s?r. ”Samla barren” beordrade hon. ”Vi kanske kan f? fram lite DNA.” Bills ?gon vidgades och han tog omedelbart fram en p?se och pincett. Medan han arbetade rusade hennes tankar f?r fullt – hon var inte klar ?n. ”Vi har haft fel hela tiden” sa hon. ”Det h?r ?r inte hans andra mord. Det ?r hans tredje.” Bill stannade och tittade upp med ett bed?vat uttryck.. ”Hur vet du det?” fr?gade Bill. Hela Rileys kropp sp?nde sig n?r hon f?rs?kte f? skakningarna under kontroll. ”Han har blivit f?r bra. Hans tr?ning ?r ?ver. Han ?r ett proffs nu. Och han g?r bara framsteg. Han ?lskar sitt arbete. Nej, det h?r ?r hans tredje g?ng, minst.” Rileys hals drog ihop sig och hon svalde h?rt. ”Och det kommer inte dr?ja l?nge tills det ?r dags f?r n?sta.” Kapitel 7 Bill befann sig i ett hav av bl? ?gon, inga av dem var verkliga. Han hade vanligtvis inte mardr?mmar om sina fall och han hade det inte nu heller – men det k?ndes som en. H?r, i mitten av dockaff?ren, fanns sm? bl? ?gon ?verallt och alla var ?ppna och gl?nsande. Dockornas sm? rubinr?da l?ppar, de flesta med ett leende, oroade honom ocks?. Likas? gjorde allt det noggrant kammade konstgjorda h?ret, s? styvt och or?rligt. Med alla dessa detaljer undrade Bill hur han kunde ha missat m?rdarens avsikt att f? sina offer att se ut som dockor. Han hade beh?vt Riley f?r att kunna g?ra den kopplingen. Tur att hon ?r tillbaka, t?nkte han. ?nd? kunde Bill inte l?ta bli att oroa sig f?r henne. Han hade blivit h?nf?rd av hennes str?lande arbete vid Mosby Park. Men n?r han k?rde hem henne efter?t hade hon verkat utmattad och dyster. Hon hade knappt sagt ett ord till honom under hela resan. Kanske hade det varit f?r mycket f?r henne. ?nd? ?nskade Bill att Riley var h?r just nu. Hon hade best?mt att det skulle vara b?st f?r dem att dela upp sig f?r att t?cka mer yta snabbare. Han kunde inte annat ?n h?lla med om det. Hon hade bett honom att kolla dockbutiker i omr?det medan hon ?terv?nde till brottsplatsen f?r det sex m?nader gamla brottet. Bill s?g sig omkring och k?nde att han kanske hade tagit sig vatten ?ver huvudet, och undrade vad Riley skulle ha tyckt om den h?r aff?ren. Det var den mest eleganta av de han hade bes?kt idag. H?r vid sidan av Capital Beltway fick aff?ren antagligen m?nga kunder fr?n det rika norra Virginia. Han gick runt och tittade. En liten flickdocka f?ngade hans blick. Med sitt upp?tv?nda leende och bleka hud p?minde den honom lite extra mycket om det senaste offret. ?ven om den var helt kl?dd i en rosa kl?nning med massor av spets p? kragen, manschetterna och benen, s? satt den ocks? i en st?rande lik position. Pl?tsligt h?rde Bill en r?st till h?ger. ”Jag tror att du tittar i fel avdelning.” Bill v?nde sig om och s?g en tuff liten kvinna med ett varmt leende. Det syntes l?ng v?g att det var hon som hade ansvaret i butiken. ”Varf?r tror du det?” fr?gade Bill. Kvinnan skrattade. ”Eftersom du inte har d?ttrar. Jag kan se om en man har en dotter fr?n en mil bort. Fr?ga mig inte hur, det ?r bara en slags instinkt, antar jag.” Bill blev tagen av hennes insikt och var djupt imponerad. Hon erbj?d Bill sin hand. ”Ruth Behnke” sa hon. Bill skakade hennes hand. ”Bill Jeffreys. Jag antar att du ?ger den h?r butiken.” Hon skrattade igen. ”Jag ser att du ocks? har en slags instinkt” sa hon. ”Trevligt att tr?ffas. Men du har s?ner, eller hur? Tre av dem skulle jag gissa.” Bill log. Hennes instinkter var ganska skarpa. Bill anade att hon och Riley skulle njuta av varandras s?llskap. ”Tv?” svarade han. ”Men ganska n?ra.” Hon skrattade. ”Hur gamla?” fr?gade hon. ”?tta och tio.” Hon tittade runt p? st?llet. ”Jag vet inte om jag har mycket f?r dem h?r. ?h, faktiskt s? har jag n?gra ganska pittoreska leksakssoldater i n?sta g?ng. Men det ?r inte den typ av saker som killar gillar l?ngre, va? Det ?r bara TV-spel nu f?r tiden. Och v?ldsamma s?dana. ” ”Jag ?r r?dd f?r det.” Hon s?g fundersamt p? honom. ”Du ?r inte h?r f?r att k?pa en docka, eller hur?” fr?gade hon. Bill log och skakade p? huvudet. ”Du ?r bra p? det h?r” svarade han. ”?r du polis, kanske?” fr?gade hon. Bill skrattade tyst och tog ut sin bricka. ”Inte riktigt, men en bra gissning.” ”?h, gud!” sa hon med oro. ”Vad vill FBI med min lilla butik? ?r jag p? n?gon slags lista?” ”P? s?tt och vis”, sade Bill. ”Men det ?r inget att oroa sig f?r. Din butik kom upp p? v?r s?kning av butiker i detta omr?de som s?ljer antika dockor och samlarexemplar.” Faktum var att Bill inte visste exakt vad han letade efter. Riley hade f?reslagit att han skulle kolla upp n?gra av dessa butiker, i hopp om att m?rdaren kanske hade bes?kt dem – ?tminstone vid n?got tillf?lle. Vad hon v?ntade sig att han skulle hitta visste han inte. F?rv?ntade hon sig att m?rdaren sj?lv skulle vara d?r? Eller att en av anst?llda hade tr?ffat m?rdaren? Tvivelaktigt att de hade det. ?ven om de hade gjort det s? var det f?ga troligt att de skulle kunna peka ut honom som m?rdaren. F?rmodligen s? var alla m?n som kom in h?r, om det nu var n?gra, skr?mmande. Mer sannolikt var det nog att Riley f?rs?kte ge honom mer insikt i m?rdarens tankes?tt och hans s?tt att se p? v?rlden. Om s? var fallet s? r?knade Bill med att hon skulle bli besviken. Han hade helt enkelt inte hj?rnan hon hade, eller f?rm?gan att helt enkelt s?tta sig in i m?rdarnas s?tt att t?nka. Det verkade n?stan som om hon fiskade efter n?got. Det fanns dussintals dockaff?rer inom den radie som de hade s?kt igenom. Det var b?ttre, tyckte han, att l?ta r?ttsmedicinska forts?tta sitt jobb med att sp?ra dockans tillverkare. Men hittills hade det inte givit n?got resultat. ”Jag skulle vilja fr?ga vilken typ av fall det h?r ?r” sa Ruth, ”men jag borde inte det.” ”Nej” sade Bill, ”det borde du nog inte.” Fallet var inte direkt hemligt l?ngre – inte efter att Senator Newbroughs g?ng hade gett ut sitt pressmeddelande. TV och tidningar var nu fulla av nyheter kring fallet. Som vanligt var byr?n nedringd med felaktiga telefontips, och internet var irriterande fullt av bisarra teorier. Hela situationen hade blivit en riktig cirkus. Men varf?r ber?tta om allt det f?r kvinnan? Hon verkade s? rar, och hennes butik var s? fin och oskyldig att Bill inte ville uppr?ra henne med n?got s? grymt och chockerande som en seriem?rdare besatt av dockor. ?nd? var det en sak han ville veta. ”Du kanske kan hj?lpa mig” sa Bill. ”Hur m?nga k?p g?rs av vuxna—jag menar vuxna utan barn?” ”?h, det ?r nog d?r jag s?ljer mest, helt klart. Till samlare.” Bill var fascinerad. Han hade aldrig kunnat gissa det. ”Varf?r tror du det ?r s??” fr?gade han. Kvinnan log ett udda, avl?gset leende och pratade med en mild ton. ”Eftersom m?nniskor d?r, Bill Jeffreys.” Nu var Bill verkligen f?rv?nad. ”Urs?kta?” sa han. ”N?r vi blir ?ldre f?rlorar vi m?nniskor. V?ra n?ra och k?ra d?r. Vi s?rjer. Dockor stoppar tiden f?r oss. De f?r oss att gl?mma v?r sorg. De tr?star oss. Se dig omkring. Jag har dockor som ?r ?ver ett sekel gamla och n?gra som n?stan ?r nya. ?tminstone vad g?ller n?gra av dem kan du f?rmodligen inte se skillnaden. De ?r tidl?sa.” Bill s?g sig omkring och k?nde sig skr?md av alla de hundra?riga gamla ?gonen som stirrade p? honom, och han undrade hur m?nga m?nniskor dessa dockor hade ?verlevt. Han undrade vad de hade bevittnat – k?rlek, ilska, hat, sorg, v?ld. Och ?nd? stirrade de tillbaka med samma tomma uttryck. De var helt ologiska f?r honom. Folk borde ?ldras, t?nkte han. De borde bli gamla, rynkiga och gr?, s? som han sakta men s?kert b?rjade bli, med tanke p? allt m?rker och all fasa som finns i v?rlden. Med tanke p? allt som han hade sett skulle det vara synd, t?nkte han, om han fortfarande s?g likadan ut. Brottsplatserna hade sjunkit in i honom som ett levande v?sen och de hade gjort att han inte ville f?rbli ung l?ngre. ”De ?r—inte levande”sa Bill ?ntligen. Hennes leende blev bittert, n?stan ledsamt. ”?r det verkligen s?, Bill? De flesta av mina kunder tycker inte s?. Jag ?r inte s?ker p? att jag tycker s? heller.” En m?rklig tystnad uppstod. Kvinnan avbr?t den med ett skratt. Hon erbj?d Bill en f?rgstark liten broschyr med bilder av dockor ?verallt. ”Det r?kar vara s? att jag ska ?ka p? en kommande tillst?llning i Washington Du kanske ocks? vill g?? Kanske kommer det att ge dig n?gra id?er om vad det ?r du s?ker.” Bill tackade henne och l?mnade aff?ren, tacksam f?r tipset om konventet. Han hoppades att Riley skulle vilja f?lja med honom. Bill mindes att hon skulle intervjua senator Newbrough och hans fru i eftermiddag. Det var ett viktig m?te – inte bara f?r att senatorn kunde ha viktig information, utan ?ven av diplomatiska sk?l. Newbrough gjorde verkligen det sv?rt f?r byr?n. Rileys uppgift d?r var d?rf?r att ?vertyga honom om att de gjorde allt de kunde. Men kommer hon verkligen att dyka upp? undrade Bill. Det verkade synnerligen bisarrt att han skulle k?nna sig s? os?ker. Fram tills f?r sex m?nader sedan s? hade Riley varit den enda p?litliga aspekten av hans liv. Han hade alltid litat p? henne i alla l?gen. Men hennes uppenbara problem bekymrade honom. Och han saknade henne ?nnu mer. ?ven om hon var lite ober?knelig ibland, s? beh?vde han henne p? ett fall som detta. Under de senaste sex veckorna hade han ocks? insett att han beh?vde hennes v?nskap. Eller var det, djupt d?r inne, mer ?n s?? Kapitel 8 Riley k?rde ner l?ngs motorv?gen och smuttade p? sin energidryck. Det var en solig, varm morgon, f?nstret var nere och den varma doften av f?rskt h? fyllde luften. P? de omgivande blygsamma betesmarkerna syntes n?tkreatur, och bergen kantade b?da sidorna av dalen. Hon tyckte om det h?r. Men hon p?minde sig sj?lv att hon inte hade kommit hit f?r att m? bra. Hon hade ett jobb att utf?ra. Riley sv?ngde in p? en sliten grusv?g och efter en minut eller tv? s? n?dde hon en korsning. Hon sv?ngde in mot nationalparken, k?rde en kort bit och stannade vid v?gkanten. Hon klev ut och gick ?ver ett ?ppet f?lt till en h?g, stadig ek som stod i nord?stra h?rnet. Detta var platsen. Det var h?r Eileen Rogers kropp hade hittats uppst?lld mot just detta tr?d. Hon och Bill hade varit h?r tillsammans f?r sex m?nader sedan. Riley b?rjade ?terskapa scenen i sina tankar. Den st?rsta skillnaden var v?dret. D? hade det varit i mitten av december och bitande kallt. Ett tunt sn?t?cke l?g ?ver marken. G? tillbaka, sa hon till sig sj?lv. G? tillbaka och k?nn det. Hon andades djupt in och ut tills hon trodde att hon kunde k?nna en br?nnande kyla som passerade genom hennes luftr?r. Hon kunde n?stan se dimma formas med varje andetag. Det nakna liket hade varit fastfruset. Det var inte l?tt att avg?ra vilket av de m?nga skadorna som var knivs?r och vilka var sprickor orsakade av kylan. Riley ?terkallade minnen av scenen, in i minsta detalj. Peruken. Det m?lade leendet. ?gonen uppsydda. Den konstgjorda rosen i sn?n mellan likets s?rade ben. Bilden i hennes sinne var nu tillr?ckligt levande. Nu var hon tvungen att g?ra vad hon hade gjort ig?r – s?tta sig in i m?rdarens upplevelse. ?n en g?ng blundade hon, slappnade av och klev ut i avgrunden. Hon v?lkomnade den yra, tunga k?nslan n?r hon sl?ngde sig in i m?rdarens sinne. Ganska snart var hon med honom, inuti honom, och s?g precis vad han s?g, k?nde vad han k?nde. Han k?rde hit p? natten, allt annat ?n sj?lvs?ker. Han s?g oroligt p? v?gen – orolig f?r isen under hans hjul. Vad h?nder om han tappar kontrollen och hamnar i ett dike? Han hade ett lik med sig. D? skulle de ta honom. Han var tvungen att k?ra f?rsiktigt. Han hade hoppats att hans andra mord skulle vara enklare ?n det f?rsta, men han var fortfarande ett nerv?st vrak. Han stannade fordonet h?r. Han drog kvinnans kropp, redan naken, gissade Riley, ut i det ?ppna. Men den hade redan stelnat. Han hade inte r?knat med det. Det frustrerade honom, och skakade om hans sj?lvf?rtroende. F?r att g?ra saken v?rre kunde han inte alls se vad han gjorde, inte ens i str?lkastarnas ljus som han riktade mot tr?det. Natten var alldeles f?r m?rk. Han gjorde en anteckning till sig sj?lv att g?ra detta i dagsljus n?sta g?ng om han kunde. Han drog kroppen till tr?det och f?rs?kte s?tta den i den position han t?nkt sig. Det gick inte alls bra. Kvinnans huvud lutade till v?nster och var fast d?r p? grund av likstelheten. Han ryckte och vred. ?ven efter att ha brutit nacken, kunde han fortfarande inte f? liket att stirra rakt fram?t. Och hur skulle han s?ra benen ordentligt? Ett av benen var hoppl?st krokigt. Han hade inget annat val ?n att ta ett j?rnr?r ur bilen och bryta l?ret och kn?sk?len. Sedan vred han benet s? gott som han kunde, men blev inte n?jd. Till sist l?mnade han noggrant bandet runt om halsen, satte peruken p? huvudet och lade rosen i sn?n. Sedan klev han in i bilen och k?rde iv?g. Han var besviken och deppig. Han var ?ven r?dd. Hade han i all sin klumpighet l?mnat n?gra viktiga ledtr?dar eller bevis? Som besatt spelade han upp sina handlingar i tankarna, men han kunde inte vara helt s?ker. Han visste att han var tvungen att g?ra det b?ttre n?sta g?ng. Han lovade sig sj?lv att g?ra det b?ttre. Riley ?ppnade ?gonen. Hon l?t m?rdarens n?rvaro glida bort. Hon var n?jd med sig sj?lv nu. Hon hade inte l?tit sig skakas om och ?verv?ldigas. Och hon hade f?tt ett v?rdefullt perspektiv. Hon hade f?tt en k?nsla f?r hur m?rdaren l?rde sig sin konst. Hon ?nskade bara att hon visste n?gonting – ?tminstone n?got litet – om hans f?rsta mord. Hon var mer s?ker ?n n?gonsin p? att han hade d?dat en g?ng tidigare. Detta hade gjorts av en l?rling, men inte en nyb?rjare. Precis n?r Riley var p? v?g att v?nda och g? tillbaka till sin bil s?g hon n?got i tr?det. Det var ett liten skymt av gult som kikade ut fr?n d?r stammen delades i tv? en bit ovanf?r hennes huvud. Hon gick runt till andra sidan tr?det och tittade upp. ”Han har varit h?r igen!” fl?mtade Riley h?gt. Rysningar steg genom hennes kropp och hon tittade runt nerv?st. Ingen verkade vara i n?rheten nu. Inb?ddat i en gren som stirrade ner p? Riley var en naken docka med blont h?r, poserat precis s? m?rdaren hade t?nkt att offret skulle vara. Det kunde inte ha varit mer ?n tre eller fyra dagar sedan. Den hade inte flyttats av vinden eller r?rts av regn. M?rdaren hade ?terv?nt hit n?r han hade f?rberett sig f?r Reba Frye-mordet. Precis som Riley hade gjort s? hade han kommit tillbaka hit f?r att reflektera ?ver sitt arbete, f?r att kritiskt granska sina misstag. Hon tog bilder med sin mobiltelefon. Hon skulle skicka dem till byr?n genast. Riley visste varf?r han hade l?mnat dockan. Det ?r en urs?kt f?r sin tidigare lathet, ins?g hon. Det var ocks? ett l?fte om att kommande arbete skulle levereras p? ett mer professionellt s?tt. Det skulle vara b?ttre. Kapitel 9 Riley k?rde mot Senator Mitch Newbroughs herrg?rd, och hennes hj?rta fylldes av oro n?r den d?k upp bakom en kurva. Bel?get i slutet av en l?ng, tr?dkantad v?g stod den – enorm, formell och skr?mmande. Hon hade alltid tyckt att de rika och m?ktiga var sv?rare att hantera ?n folk l?ngre ner i den sociala hierarkin. Hon sv?ngde in och parkerade i en v?lsk?tt cirkel framf?r herrg?rden. Ja, den h?r familjen var v?ldigt rik. Hon klev ur bilen och gick upp till de enorma ytterd?rrarna. Efter att ha ringt p? d?rrklockan s? ?ppnades den av en v?lkl?dd man p? ungef?r trettio ?r. ”Jag heter Robert” sa han. ”Senatorns son. Och du m?ste vara agent Riley. Kom in. Mamma och pappa v?ntar p? dig.” Robert Newbrough ledde Riley in i huset, som omedelbart p?minde henne om hur mycket hon ogillade skrytsamma hus. Newbrough-huset var extremt rymligt och den lilla promenaden till var det nu var senatorn och hans fru v?ntade var oerh?rt l?ng. Riley var s?ker p? att det var en slags skr?mseltaktik, att f? sina g?ster att g? s? l?ngt i obekv?ma skor, ett s?tt att s?ga att de som bodde i det h?r huset inte var n?gra som man ville br?ka med. Riley fann de gammalmodiga koloniala m?blerna och inredningen riktigt ful. V?rst var dock vad som komma skulle, det visste hon. F?r henne var det lika hemskt varje g?ng att prata med offrens familjer, mycket v?rre ?n att hantera mordscener eller d?da kroppar. Hon tyckte att det var alltf?r l?tt att bli meddragen i m?nniskors sorg, ilska och f?rvirring. S?dana intensiva k?nslor st?rde hennes koncentration och distraherade henne fr?n hennes arbete. Medan de gick d?r s? sa Robert Newbrough ”Far har varit hemma fr?n Richmond ?nda sedan…” Han svalde i mitten. Riley kunde k?nna intensiteten av hans f?rlust. ”Sedan vi h?rde om Reba” fortsatte han. ”Det har varit hemskt. Mor ?r speciellt skakad. F?rs?k att inte g?ra henne allt f?r uppr?rd.” ”Jag beklagar verkligen sorgen” sade Riley. Robert ignorerade henne och ledde Riley in i ett rymligt vardagsrum. Senator Mitch Newbrough och hans fru satt tillsammans p? en stor soffa och h?ll varandra i h?nderna. ”Agent Paige” sa Robert och introducerade henne. ”Agent Paige, l?t mig presentera mina f?r?ldrar, senatorn och hans fru, Annabeth.” Robert erbj?d Riley en plats och satte sig sedan ner sj?lv. ”F?rst av allt” sa Riley tyst ”Jag beklagar verkligen sorgen.” Annabeth Newbrough svarade med en tyst bekr?ftande nick. Senatorn satt bara och stirrade tomt fram?t. I den korta tystnaden som f?ljde gjorde Riley en snabb bed?mning av deras ansiktsuttryck. Hon hade sett Newbrough m?nga g?nger p? tv och han hade alltid en politikers karismatiska leende. Men han log inte nu. Riley hade inte sett s? mycket av fru Newbrough, men hon tycktes ha det typiska utseendet av en politikers hustru. B?da var i tidig 60-?rs?lder. Riley m?rkte att de b?da hade lagt mycket pengar och sm?rta p? att se yngre ut – h?rimplantat, h?rf?rg, ansiktslyft, smink. Riley kunde inte hj?lpa att tycka att de s?g lite konstgjorda ut. Precis som dockor, t?nkte Riley. ”Jag m?ste st?lla er n?gra fr?gor om er dotter” sade Riley och tog fram sitt anteckningsblock. ”Har ni varit i kontakt med Reba nyligen?” ”Ja absolut,” sade fru Newbrough. ”Vi ?r en mycket sammansvetsad familj.” Riley noterade en viss styvhet i kvinnans r?st. Det l?t som n?got hon sa lite f?r ofta, lite f?r rutinm?ssigt. Riley k?nde sig ganska s?ker p? att familjelivet i Newbroughs hem hade varit l?ngt ifr?n idealisk. ”Har Reba sagt n?got nyligen om att hon hotats?” fr?gade Riley. ”Nej” sa fru Newbrough. ”Inget s?nt.” Riley observerade att senatorn inte hade sagt ett ord hittills. Hon undrade varf?r han var s? tyst. Hon beh?vde f? det ur honom, men hur? Nu talade Robert. ”Hon gick igenom en r?rig skilsm?ssa nyligen. Det var riktigt d?ligt mellan henne och Paul, ang?ende v?rdnaden om deras tv? barn.” ”Nej, jag tyckte aldrig om honom” sa fru Newbrough. ”Han hade ett s?nt hum?r. Tror du det ?r m?jligt?” Hennes ord f?ll bort. Riley skakade p? huvudet. ”Hennes ex-make ?r inte en sannolik misst?nkt” sa hon. ”Varf?r i allsin dar inte?” fr?gade fru Newbrough. Riley ?verv?gde vad hon borde och inte borde ber?tta f?r dem. ”Ni kanske har l?st att m?rdaren har varit framme f?rut” sa hon. ”Det var ett liknande fall n?ra Daggett.” Fru Newbrough blev mer uppr?rd. ”Vad inneb?r det h?r f?r oss?” ”Vi har att g?ra med en seriem?rdare” sa Riley. ”Det hade inte med hemmet att g?ra. Din dotter kanske inte k?nde m?rdaren alls. Det var med all sannolikhet inte personligt.” Fru Newbrough snyftade. Riley ?ngrade omedelbart sitt val av ord. ”Inte personligt?” h?rdes fru Newbrough n?stan ropade. ”Hur kan det vara n?got annat ?n personligt?” Senator Newbrough talade till sin son. ”Robert, sn?lla, ta med din mamma n?gon annanstans och lugna ner henne. Jag beh?ver prata med agent Paige i enrum.” Robert Newbrough ledde lydigt iv?g sin mamma. Senator Newbrough sa ingenting f?rst. Han tittade Riley stadigt i ?gonen. Hon var s?ker p? att han var van att skr?mma m?nniskor med den blicken. Men det fungerade inte s?rskilt bra p? henne. Hon tittade helt enkelt tillbaka med samma fasta blick.. Senatorn n?dde ner i sin jackficka och drog fram ett kuvert. Han reste sig fr?n sin plats och ?verl?mnade det till henne. ”H?r” sa han. Sedan gick han tillbaka till soffan och satte sig igen. ”Vad ?r det h?r?” fr?gade Riley. Senatorn v?nde blicken mot henne igen. ”Allt du beh?ver veta” sa han. Riley var f?rvirrad. ”Kan jag ?ppna det?” fr?gade hon. ”F?r all del.” Riley ?ppnade kuvertet. Det inneh?ll ett enda pappersark med tv? kolumner med namn. Hon k?nde igen n?gra av dem. Tre eller fyra var k?nda journalister p? de lokala tv-nyheterna. Flera andra var framst?ende politiker i Virginia. Riley var ?nnu mer f?rvirrad ?n tidigare. ”Vilka ?r dessa personer?” fr?gade hon. ”Mina fiender” sade senator Newbrough med en stadig r?st. ”F?rmodligen inte en komplett lista. Men det ?r de som ?r relevanta. N?gon d?r ?r skyldig.” Riley var helt m?ll?s nu. Hon satt d?r och sa ingenting. ”Jag menar inte att n?gon p? listan d?dade min dotter sj?lv” sa han. ”Men de betalade s?kert n?gon j?vel f?r att g?ra det.” Riley talade l?ngsamt och f?rsiktigt. ”Senatorn, jag ber om urs?kt men jag sa precis att din dotters d?d inte var personlig, det har ingenting med er att g?ra. Det har redan skett ett n?stintill identiskt mord.” ”S? du s?ger att min dotter valdes av ren slump?” fr?gade senatorn. Ja, troligen, t?nkte Riley. Men hon visste b?ttre ?n att s?ga det h?gt. Innan hon kunde svara tillade han, ”Agent Paige, jag har l?rt mig via erfarenhet att inte tro p? slumpen och sammantr?ffanden. Jag vet inte varf?r eller hur, men min dotters d?d var politisk. Och i politiken ?r allt personligt. S? f?rs?k inte komma h?r och ber?tta f?r mig att det ?r n?got annat ?n personligt. Det ?r ditt jobb och byr?ns att hitta den som ?r ansvarig och att f?ra honom till r?tta.” Riley tog ett l?ngt, djupt andetag. Hon studerade mannens ansikte in i minsta detalj. Hon kunde se det nu. Senator Newbrough var en narcissist i grund och botten. Inte f?r att jag borde bli f?rv?nad, t?nkte hon. Riley f?rstod ?ven n?got annat. Senatorn fann det ot?nkbart att n?gonting i hans liv inte specifikt g?llde honom, och enbart honom. Till och med hans dotters mord handlade om honom. Reba hade helt enkelt fastnat i ett n?t mellan hans politik och n?gon som hatade honom. Han var verkligen ?vertygad om det. ”Senatorn” b?rjade Riley ”jag tror faktiskt inte—” ”Jag vill inte att du ska tro n?gonting” sa Newbrough. ”Du har all information du beh?ver precis framf?r n?san.” De s?g p? varandra i flera sekunder. ”Agent Paige” sade senatorn till slut ”Jag f?r k?nslan av att vi inte ?r p? samma v?gl?ngd. Det ?r synd. Du kanske inte vet det, men jag har goda v?nner i byr?ns ?vre kretsar. N?gra av dem ?r skyldiga mig tj?nster. Jag kommer att ta kontakt med dem genast. Jag beh?ver n?gon p? det h?r fallet som kommer att f? jobbet gjort.” Riley satt d?r, chockad, och visste inte vad hon skulle s?ga. Var den h?r mannen verkligen s? vilseledd? Senatorn st?llde sig upp. ”Jag skickar ner n?gon f?r att visa dig ut, agent Paige” sa han. ”Synd att vi inte kom ?verens lite b?ttre.” Senator Newbrough gick ut ur rummet och l?mnade Riley d?r ensam. Hon gapade i chock. Mannen var verkligen narcissistisk. Men hon visste att det var mer ?n s?. Det var n?got som senatorn inte ville dela med sig av. Och oavsett vad som kr?vdes, skulle hon ta reda p? vad det var. Kapitel 10 Det f?rsta Riley s?g var dockan – samma nakna docka som hon hade hittat tidigare under dagen i tr?det vid Daggett, i exakt samma st?llning. F?r ett ?gonblick blev hon illa till mods av att se den sitta d?r i FBI:s kriminaltekniska laboratorium, omgivet av en m?ngd h?gteknologisk utrustning. Det s?g konstigt p? n?got s?tt – som en slags sjuk liten klenod fr?n en svunnen icke-digital tid. Nu var dockan bara ett annat bevis, skyddad av en plastp?se. Hon visste att ett team hade skickats f?r att h?mta den s? fort hon hade ringt in om det. ?nd? var det en ?verv?ldigande syn. Meredith kom fram f?r att h?lsa p? henne. ”Det var l?ngesen, agent Paige” sa han varmt. ”V?lkommen tillbaka.” ”Det ?r sk?nt att vara tillbaka, chefen” sa Riley. Hon gick ?ver till bordet och satte sig med Bill och laboratorieteknikern Flores. Oavsett sin oro och os?kerhet kunde hon k?nna att det verkligen k?ndes bra att se Meredith igen. Hon gillade hans h?rda, inget-nonsens stil och han hade alltid behandlat henne med respekt och h?nsyn. ”Hur gick det med senatorn?” fr?gade Meredith. ”Inte s?rskilt bra” svarade hon. Riley m?rkte en ton av irritation i hennes chefs ansikte. ”Tror du att han kommer att ge oss n?gra problem?” ”Jag ?r n?stan s?ker p? det. Jag ber om urs?kt, chefen.” Meredith nickade sympatiskt. ”Jag ?r s?ker p? att det inte var ditt fel” sa han. Riley gissade att han hade en ganska bra uppfattning om vad som hade h?nt. Senator Newbroughs beteende var utan tvekan typiskt f?r narcissistiska politiker. Meredith var f?rmodligen alltf?r van vid det. Flores knappade snabbt p? sin dator och n?r han gjorde det kom hemska fotografier, officiella rapporter och nyheter upp p? stora bildsk?rmar runt om i rummet. ”Vi gr?vde runt lite och det visar sig att du hade r?tt, agent Paige” sa Flores. ”Samma m?rdare som tidigare, l?ngt f?re Daggett-mordet.” Riley h?rde Bills grymtande av tillfredsst?llelse och f?r en sekund k?nde Riley sig r?ttf?rdigad. Men s? sj?nk hennes hum?r. En annan kvinna hade d?tt en fruktansv?rd d?d. Det var ingen anledning till att fira. Hon hade verkligen hoppats att hon hade fel. Varf?r kan jag inte f?r njuta av att ha r?tt ibland? undrade hon. En gigantisk karta ?ver Virginia spred sig ?ver den st?rsta sk?rmen, och fokuserade sedan p? den norra delen av staten. Flores m?rkte ut en plats h?gt upp p? kartan, n?ra gr?nsen till Maryland. ”Det f?rsta offret var Margaret Geraty, trettiotv? ?r gammal” sade Flores. ”Hennes kropp hittades dumpad i jordbruksmark, ungef?r tjugo kilometer utanf?r Belding. Hon d?dades tjugofemte juni, f?r n?stan tv? ?r sedan. FBI blev inte inkallade f?r det. Lokalpolisen l?t fallet bli kallt.” Riley tittade p? bilder fr?n brottsplatsen Flores drog upp p? en annan bildsk?rm. M?rdaren hade uppenbarligen inte f?rs?kt att posera kroppen. Han hade bara dumpat henne i all hast och stuckit. ”F?r tv? ?r sedan” sa hon, samtidigt som hon t?nkte och tog in allt. En del av henne var f?rv?nad ?ver att han hade varit ig?ng s? l?nge. En annan del av henne visste att dessa sjuka m?rdare kunde h?lla ig?ng i flera ?r. De kunde ha ett oerh?rt t?lamod. Hon granskade bilderna. ”Jag ser att han inte har utvecklat sin stil s?rskilt mycket” observerade hon. ”Korrekt” sa Flores. ”Det fanns en peruk d?r, och h?ret klipptes kort, men han l?mnade ingen ros. Hon blev dock kv?vd till d?ds med ett rosa band.” ”Han stressade sig genom hela processen” sa Riley. ”Han var nerv?s. Det var hans f?rsta g?ng och han saknade sj?lvf?rtroende. Han gjorde lite b?ttre ifr?n sig med Eileen Rogers, men det var inte f?rr?n Reba Frye d?dades som han verkligen visade sitt r?tta jag.” Hon kom ih?g n?got hon ville fr?ga. ”Hittade du n?gra samband mellan offren? Eller mellan de tv? mammornas barn?” ”Ingenting” sa Flores. ”Gjorde en kontrollen av f?r?ldragrupper, hittade ingenting. Ingen av dem tycktes k?nna varandra.” Det gjorde Riley lite besviken, men det var ingen direkt ?verraskning heller. ”Hur var det med den f?rsta kvinnan?” fr?gade Riley. ”Hon var mamma, antar jag.” ”Nej” sade Flores snabbt som om han hade v?ntat p? den fr?gan. ”Hon var gift, men barnl?s.” Riley blev paff. Hon var s?ker p? att m?rdaren valde ut mammor. Hur kunde hon ha haft s? fel? Hon kunde k?nna hur det ?kade sj?lvf?rtroende pl?tsligt avtog. Medan Riley tvekade fr?gade Bill ”Hur n?ra ?r vi att identifiera en misst?nkt? Skulle du kunna f? n?got av dem fr?n Mosby Park? ” ”Tyv?rr ingen tur d?r” sa Flores. ”Vi hittade sp?r av l?der ist?llet f?r blod. M?rdaren hade handskar. Han verkar vara snabb ocks?. Inte heller vid f?rsta brottsplatsen s? l?mnade han n?gra ledtr?dar eller DNA.” Riley suckade. Hon hade varit s? hoppfull om att hon kanske hade hittat n?got som andra hade missat. Men nu k?nde hon sig vilsen. De var tillbaka p? ruta ett. ”Tycks besatt vid vissa detaljer” kommenterade hon. ”Men jag tror att vi knappar in p? honom” tillade Flores. Han anv?nde en elektronisk pekare f?r att indikera platser och gjorde linjer mellan dem. ”Nu n?r vi vet om det h?r f?rsta mordet s? har vi f?tt en b?ttre uppfattning om hans territorium” sa Flores. ”Vi har nummer ett, Margaret Geraty, vid Belding i norr h?r, nummer tv?, Eileen Rogers, v?sterut i Mosby Park, och nummer tre, Reba Frye, n?ra Daggett, l?ngre s?derut.” N?r Riley tittade s?g hon att de tre platserna bildade en triangel p? kartan. ”Vi tittar p? ett omr?de p? cirka tusen kvadratkilometer” sa Flores. ”Men det ?r inte s? illa som det l?ter. Det handlar mestadels om landsbygden med n?gra sm? st?der. I norr har du n?gra st?rre fastigheter som senatorns. Massor av ?ppen mark.” Riley s?g en professionell tillfredsst?llelse avspeglas i Flores ansiktsdrag. Han ?lskade uppenbarligen sitt jobb. ”Vad jag t?nker g?ra ?r att kolla upp alla registrerade sexbrottslingar som bor i det h?r omr?det” sa Flores. Han skrev in ett kommando och triangeln fylldes med ungef?r tv? dussin sm? r?da prickar. ”L?t oss nu ta bort pedofilerna” sa han. ”Vi kan vara s?kra p? att v?r m?rdare inte ?r en av dem.” Flores skrev in ett annat kommando och ungef?r h?lften av prickarna f?rsvann. ”L?t oss nu begr?nsa det till bara de v?rsta fallen – killar som varit i f?ngelse f?r v?ldt?kt eller mord eller b?da.” ”Nej,” sa Riley hastigt. ”Det ?r fel.” Alla tre m?n stirrade p? henne med f?rv?ning. ”Vi letar inte efter en v?ldsam kriminell” sade hon. Flores grymtade. ”Klart som fan att vi g?r!” protesterade han. En tystnad f?ll. Riley k?nde en insikt som bildades, men den hade inte riktigt tagit form ?n. Hon stirrade p? dockan, som fortfarande satt groteskt p? bordet och s?g mer felplacerad ut ?n n?gonsin. Om du bara kunde prata, t?nkte hon. D? b?rjade hon sakta s?ga sina tankar h?gt. ”Jag menar, inte uppenbart v?ldsam. Margaret Geraty blev inte v?ldtagen. Vi vet redan att Rogers och Frye inte heller blev det.” ”De blev alla torterade och d?dade” muttrade Flores. En sp?nning fyllde rummet, och Brent Meredith s?g orolig ut, medan Bill stirrade fast p? en av bildsk?rmarna. Конец ознакомительного фрагмента. Текст предоставлен ООО «ЛитРес». Прочитайте эту книгу целиком, купив полную легальную версию (https://www.litres.ru/pages/biblio_book/?art=43693935&lfrom=688855901) на ЛитРес. Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.